Vindkraft på Luongastunturi - konsekvenser för rennäringen inom Laevas och Gabna samebyar

Transkript

1 Vindkraft på Luongastunturi - konsekvenser för rennäringen inom Laevas och Gabna samebyar

2 Organisation Samebyarnas deltagare under samrådsmöten Lars-Erik Kuhmunen, Gabna sameby Erik-Anders Niia, Gabna sameby Johan Pingi, Gabna sameby Jan-Olof Svonni, Gabna sameby Lars Svonni, Gabna sameby Tor-Erik Huuva, Laevas sameby Rolf Inga, Laevas sameby Per-Erik Stenberg, Laevas sameby Projektledning Vindkompaniet Peter Kalla Enetjärn Natur AB (konsult) Maria Bergstén Niklas Lindberg Anders Enetjärn Titel: Vindkraft på Luongastunturi - konsekvenser för rennäringen inom Laevas och Gabna samebyar Omslagsbild: Niklas Pingi, Laevas sameby

3 Innehåll 0 Sammanfattning Inledning Fortsatt arbete Referenser Vindkraftprojektet på Luongastunturi Rennäringens övergripande förutsättningar Rennäringen i Kiruna kommun En historisk tillbakablick Samebyarnas situation idag Laevas sameby Gabna sameby Markanvändningen i området vid Luongastunturi 25 5 Konsekvenser Metodik Laevas sameby Gabna sameby 43 6 Skadelindrande åtgärder... 47

4 0 Sammanfattning Nedan följer en sammanfattning av rapporten. Samebyarnas syn på projektet presenteras i två textrutor till höger. Vindkompaniet avser söka tillstånd för att bygga en vindkraftanläggning vid Luongastunturi, ett lågfjällsområde öster om Svappavaara inom Kiruna kommun. Anläggningen planeras till maximalt 70 verk. Denna rapport kommer att utgöra underlag för den miljökonsekvensbeskrivning som Vindkompaniet kommer att ta fram under Den planerade vindkraftsanläggningen ligger mitt emellan Laevas och Gabnas samebyars vinterbetesmarker. Gränsen mellan samebyarna är inte fastställd utan markerna nyttjas med stöd av sedvanerätten. Området som är aktuellt för vindkraft är inte utpekat som riksintresse för rennäringen men betraktas av samebyarna som ett kärnområde eftersom det utgör en mycket viktig naturlig uppsamlingsplats för renarna inför vårflytten och under sommaren/ hösten. Det finns flera svårigheter i bedömningen av konsekvenserna, framförallt vad gäller vinterbetesområdenas fortsatta funktion samt hur de beörda vinterbetesgrupperna kommer att påverkas efter anläggningen tagits i drift. Det är därför mycket viktigt att dessa svårigheter tas med i det fortsatta arbetet och att konsekvenserna följs upp efter anläggningen tagits i drift. Sammanfattningen fortsätter på nästa sida Laevas sameby om vindkraftprojektet Samebyn anser att en utbyggnad i området skulle kraftigt försvåra uppsamlingen av renarna både under våren och under hösten. Uppsamlingen kommer att bli mycket tidsödande och därmed orsaka ekonomiska förluster för samebyn. Kalfjällsområdena vid Luongastunturi ersätter tallhedarnas funktion som naturligt uppsamlingsområde. Förlorad möjlighet till höstuppsamling medför förluster av både slaktinkomster och omärkta kalvar. Vem törs vara kvar i området? Den vinterbetesgrupp som brukar använda området måste kanske använda andra angränsande områden istället vilket kan orsaka överbete och konflikter. Vad ska samebyn göra om det inte finns betesområden som kan ersätta bortfallet vid Luongastunturi? Stödutfodra, stanna till fjälls eller skära ner på renantalet? Detta intrång är allvarligt eftersom samebyn redan nu är hårt trängd av skogsbruket i vinterbetesområdet. Vinterbetet är flaskhalsen - den styr hela årets produktion och verksamhet i renskötselföretaget. Konsekvenserna för samebyn och det enskilda renskötselföretagets årscykel blir stora: Sammanblandning av renar innebär att renskötarna tappar kontrollen på sitt eget renskötselföretag och blir styrda av när de andra samebyarna genomför samling, skiljning, slakt etc. Intrång som detta bidrar till att de psykosociala förhållandena i samebyn försämras; oro för renarna, förlorad framtidstro, oro för att ev. behöva flytta etc. Sådant kan resultera i interna konfliker och t.o.m. utslagning av enskilda renskötare och renskötselföretag. De olika negativa effekterna som anläggningen medför (förlust av vinterbete, störningar, förlorade uppsamlingsmöjligheter etc.) samverkar. Samebyn tror inte att renstängsel skulle lindra skadan vid en eventuell vindkraftsutbyggnad. Stängsel mellan samebyarna riskerar att störa renarnas naturliga beteende och försvagade renar kan dö när de inte kan röra sig dit de vill. Samebygränserna är heller inte fastställda. Gabna sameby om vindkraftprojektet Samebyn tror inte att området kommer att gå att använda under byggskedet p.g.a. de omfattande störningarna. Under driftsskedet kommer bortfall av vinterbete, störningar och vägnät att kraftigt försvåra uppsamlingen av renar. Plogade vintervägar kommer att medföra särskilt stora problem. Markförstöringen runt vägar och verk kommer att bli allvarlig. Vägdragningarna kommer att förstöra gammelskog med hänglavsbete. Samebyn befarar att endast få renar kommer att vilja beta i området runt verken framöver. De studier som finns har inte gjorts vid liknande förhållanden. Hur påverkas renar och människor av bullret från verken? Under vinterbetesperioden är dagarna korta. Buller och lampor kan särskilt skrämma renarna i mörker. Vilken är störningszonen runt verken? Vet man något om detta? Bortfallet av vinterbete kan göra att stödutfodring måste ske och att samebyn måste skära ner på renantalet. Nya intrång måste ses mot bakgrund av alla de som redan sker. Detta område är ett av få där samebyns renar fortfarande har någorlunda lugn och ro. Samebyn är redan nu hårt trängda av skogsbruket i vinterbetesområdet. Högkonjunkturen för skogsbruket har ökat avverkningstakten markant. Samebyn är mycket orolig för de framtida generationernas möjlighet att bedriva renskötsel. Ungdomarna är oroliga för framtiden och är pessimistiska p.g.a. alla intrång och svårigheter. De är tveksamma till att våga starta eget. Stängsel skulle förhindra ihopblandning av renar men för att det ska fungera måste det kontinuerligt underhållas och kontrolleras. Vindkompaniet måste ge samebyn ersättning för de eventuella renar som kan komma att skadas eller dödas vid nedfallande is eller iskast.

5 Kunskapsunderlaget om vindkraftverkens konsekvenser för rennäringen är begränsat. Dessutom skiljer sig studierna i flera väsentliga avseenden från de förhållanden som råder i området vid Luongstunturi. En viss osäkerhet finns därför i bedömningen. Det är framförallt vägarna och den ökade mänskliga aktiviteten som bedöms ha störst påverkan på renarna. Åtgärder kan vidtas för att begränsa framkomligheten för allmänheten och därmed minska påverkan på renarna. Den direkta markförlusten (som tas i anspråk för verk och vägar) blir liten i förhållande till hela det berörda vinterbetesområdet. Den totala betesförlusten blir dock större till följd av kanteffekter och störd betesro. Berörda vinterbetesgrupper kan i ökad grad komma att behöva alternera nyttjandet med andra betesmarker, särskilt under anläggningsskedet. Områdets funktion som naturligt uppsamlingsområde kommer att förändras vid en vindkraftsetablering. Helikopter kommer inte längre kunna nyttjas vid samling av renarna. Bedömningen av konsekvenserna bygger på relationen mellan befintliga värden och omfattningen av den förväntade förändringen. Bedömningen görs i en skala Inga/Små/Måttliga/Stora konsekvenser och utgår från samebyns möjlighet att fortsatt nyttja och under flyttning passera markerna. Sammantaget bedöms konsekvensernan bli måttliga för Laevas sameby och måttliga för Gabna sameby. Både Laevas och Gabna samebyar är hårt trängda av exploateringar i andra delar av beteslandet och under andra delar av årscykeln och mycket känsliga för ytterligare störningar.

6 1 Inledning Inledningen beskriver syftet och bakgrunden till utredningen. Vindkompaniet planerar att bygga en vindkraftsanläggning i området kring Luongastunturi, ett lågfjällsområde öster om Svappavaara inom Kiruna kommun. Vindkraftanläggningen som planeras till maximalt 70 vindkraftverk ligger inom Laevas och Gabna samebyars vinterbetesmarker. Svenska samernas riksförbund (SSR) har i ett yttrande till Vindkompaniet över den preliminära miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) som tagits fram i november 2007 velat att bolaget utvecklar analysen och beskrivningen avseende rennäringen. Med utgångspunkt från SSR:s yttrande har en djupare studie av Laevas och Gabna samebyars förutsättningar, årscykel och markanvändning genomförts vilket har resulterat i denna rapport. Beskrivningen fokuserar på nyttjandet av vinterbetesmarkerna och området kring Luongastunturi. Konsekvenserna av vindkraftsanläggningen beskrivs med hänsyn till de svårigheter och intrång som finns under andra delar av årscykeln. Rapporten avslutas med en beskrivning av de åtgärder som kan vidtas för att minska skadorna på rennäringen vid en vindkraftsetablering i Luongastunturi-området. Utredningen har genomförts av konsulterna på Enetjärn Natur AB på uppdrag av Vindkompaniet. Beskrivningarna och analyserna är baserade på de samrådsmöten som hållits med samebyarna. Rapporten kommer att utgöra underlag för den MKB som Vindkompaniet troligen kommer att färdigställa under Denna rapport beskriver förutsättningarna och konsekvensrna för Laevas och Gabna samebyars vid en vindkraftsetablering i Luongastunturi-området, inom Kiruna kommun. Foto Sofia Svonni, Gabna sameby

7 2 Vindkraftprojektet på Luongastunturi Vindkompaniet vill etablera en vindkraftsanläggning i Luongastunturi-området i Kiruna kommun. Området anses som lämpat för vindbruk eftersom det har goda vindförhållanden, stora avstånd till bebyggelse samt närhet till el- och vägnät. Vindmätningar påbörjades i januari Denna utredning om konsekvenser för rennäringen i området görs inom arbetet för att ta fram en ansökan om tillstånd till länsstyrelsen enligt 9:e kap MB. Kort om Vindkompaniet Vindkompaniet AB är ett privatägt oberoende bolag som är specialiserat på projektering, finansiering och försäljning av vindkraftprojekt. Vindkompaniet har de senaste 10 åren tillhört de ledande vindkraftföretagen i Sverige och uppfört cirka 200 vindkraftverk varav 10 är havsbaserade. Vindkompaniet arbetar med projektutveckling över hela landet. Kontor finns i: - Mörbylånga - Stockholm - Frösön - Kiruna 2.1 Området Utredningsområdet för vindkraftsanläggningen ligger strax öster om Svappavaara och omges av byarna Svappavaara, Piilijärvi, Parakka och Vittangi. Området är i stort sett helt obebyggt, och närmaste bebyggelse utifrån det gällande förslaget finns på drygt 5.5 km avstånd vid Parakka i sydost samt vid Piilijärvi i sydväst. Områdets högsta punkt, toppen Ylinenlaki, ligger 659 m.ö.h. och marken i området ägs av Sveaskog. Etableringsområdet berörs inte av riksintressen eller andra skydd enligt miljöbalken. Dock är vattendrag i området skyddade inom nätverket Natura Projektbeskrivning Anläggningens utformning Vindkraftsanläggningen planeras till maximalt 70 vindkraftverk och kommer att få en total installerad effekt om maximalt 250 MW. Vindkraftverkens totalhöjd beräknas bli upp till 160 m från mark till rotorns högsta punkt. Verkens antal, modell och storlek beror dock av bl.a. teknikutveckling, vindförhållanden och anslutning till elnätet och är därför ännu inte fastställt. Avstånden mellan verken är i normalfallet m. Vindmätningar på fler platser, särskilt i de östra delarna, behövs innan verkens exakta placering inom området kan bestämmas. Dessutom kommer förekommande natur- och kulturvärden samt synpunkter från samrådet att beaktas. Verken kopplas normalt in vid en vindhastighet på ca 3 m/s, når sin maxeffekt kring m/s och slås av om det blåser mer än 25 m/s. Etableringsområdets totala areal uppgår till ca 7880 ha. Av denna yta kommer maximalt 67 ha att tas i anspråk av vindkraftanläggningen, nyanlagda vägar och röjda ytor för väg inom projekteringsområdet samt arbetsytor invid varje vindkraftverk. Det innebär en andel av ca 0.85 % av etableringsområdets totala areal. Den bearbetade ytan där vegetationstäcket kommer att avlägsnas, d.v.s. vägen samt arbetsytorna invid vindkraftverken, kommer att uppgå till 27 ha. Anläggningsperiodens längd och eventuella planerade byggstopp under denna tid är i nuläget inte fastställt. Vägnätet Det allmänna vägnätet fram till enskild väg har tillräcklig bärighet och det finns inga kända hinder för de transporter som krävs. Transporter ska kunna bedrivas även under tjällossningstid. Under etableringsskedet nyttjas befintliga skogsbilvägar varifrån nya vägar dras till vindkraftverken. Cirka 40 km ny väg beräknas behöva anläggas vid en maximal utbyggnad. De nyanlagda vägarna kommer att ha en krönbredd av ca 5 m (exklusive eventuella diken) med erforderlig breddning i kurvor, och i anslutning till varje vindkraftverk krävs en hårdgjord arbetsyta av maximalt ca 1000 m2. Vägnätets utformning kan bestämmas först när verkens lägen har fastställs. Vindkompaniet bedömer dock att det finnas goda möjligheter att anpassa vägdragningarna så att de undviker känsliga miljöer i skogsmark och vattendrag samt rennäringens viktiga betesområden. Snöröjning av vägarna under vintern kan komma att krävas för att klara servicebehovet, men detta avgörs i ett senare skede. Nätanslutningar Huvudanslutningen till kraftnätet samt ledningarna mellan huvudgrupperna av vindkraftverk planeras bli luftburna. Elledningar mellan vindkraftverken inom anläggningen kommer att markförläggas i anslutning till transportvägarna. Samtliga kablar inom anläggningen dras till en eller två transformatorstationer.

8 Vittangijärvi Rautasjaure Nedre Soppero Översiktskarta 5TREDNINGSOMRÍDE KM K GironKiruna Paittasjärvi Vittangi Svappavaara Junosuando Puoltikasvaara Skaulo Pajala Malmberget Stora Lulevatten Gällivare Utredningsområdet Luongastunturi Föreslagen verklokalisering Föreslagen transformatorstation Föreslagen kopplingskiosk Föreslagen elkabel 36 kv Föreslagen luftledning 130 kv Föreslagen väg Utredningsområde km K Figur 2.1. Vindkompaniet projekterar för en vindkraftsanläggning i Luongastunturi-området i Kiruna kommun. Anläggningen planeras till maximalt 70 vindkraftverk och kommer att få en total installerad effekt om maximalt 250 MW. Verkens antal, modell, storlek och läge beror bl.a. av teknikutveckling, vindförhållanden och anslutning till elnätet och är ännu inte fastställt.

9 Placeringen av dessa är i nuläget inte bestämd. Den luftburna anslutningen av anläggningen sker till Vattenfalls 130 kv-nät väster om väg E10, på ca 8 km avstånd från närmaste vindkraftverk. Transporter Transporter under byggtiden sker med lastbil, grävlastare och mobilkran. Maximalt beräknas ca 4000 lastbilstransporter behövas vid uppförandet av 70 vindkraftverk och tillhörande vägnät. I närområdet kommer en servicebyggnad att uppföras. Servicepersonal kommer att besöka verken rutinmässigt. Personbilar kommer att nyttjas för servicetransporter och vintertid kommer även skoter att användas. Normalt utförs service av vindkraftverken fyra gånger per år. Utöver detta besöks anläggningen då det uppstår fel som inte kan avhjälpas på distans. Med en så stor anläggning kommer det troligen att krävas servicebesök flera dagar i veckan under hela året. Vid större reparationer krävs insats med mobilkran. Ljudnivåer Ljudet som alstras består dels av maskinljud, som i detta fall är mycket begränsat, samt det aerodynamiska ljud som uppstår då rotorn snurrar. I marknivå invid vindkraftverket är ljudnivån ca 55dB(A) vilket innebär att man kan konversera i normal samtalston under ett vindkraftverk i drift. Vid vindhastigheter över 8 m/s dränks ljudet från kraftverken av bakgrundsljuden från sus i träd, prassel i löv etc. Under byggtiden kommer buller att uppstå från både transporter och anläggningsarbeten. Inga beräkningar av detta har gjorts p.g.a. dess avgränsning i tid. Vissa perioder kommer arbetet att ske mer intensivt, men inga anläggningsarbeten förekommer normalt sett nattetid. Nedisning Vindkompaniet bedömer att platsen är utsatt för nedisningsrisk. Avisningssystem är i nuläget inte helt utvecklade när det gäller funktionalitet. Olika tekniker och system prövas av leverantörerna och det pågår för närvarande forskning och uppföljningstudier kring riskerna för iskast. Det är i nuläget osäkert om och vilket avisningssystem som kan komma att användas eftersom det beror på vad som finnas tillgängligt på marknaden. Området kommer att skyltas tydligt med Varning för nedfallande is såsom brukligt kring större master. 2.3 Riksintressen för vindkraft Området har av länsstyrelsen redovisats som underlag till Energimyndighetens fortsatta arbete i form av utredningsområden för riksintresse vindkraft, se figur 2.2. Beslut angående riksintresseområden för vindkraft i Sverige väntas tas under Norrbottens län Utredingsområden för riksintresse vindkraft Teckenförklaring 0-37 Utredningsområden Se bilaga 4: PM, områdesbeskrivningar kilometer "Copyright Lantmäteriet Ur Gsd-produkter /188BD" Karta 4 Figur 2.2. Utredningsområden för vindkraft i Norrbottens län. Nr 1 är området kring Luongastunturi 37 E

10 3 Rennäringens övergripande förutsättningar I detta kapitel beskrivs rennäringens förutsättningar i allmänhet. Renskötseln är en arealkrävande, extensiv form av marknyttjande som följer en tydlig årstidsrytm och som har stora mellanårsvariationer i marknyttjandet. olika tillfällen under året. Under sommaren samlar renskötarna hjorden för märkning av kalvarna. Under hösten sker slaktuttag i form av både kalvar och vuxna djur. Under vintern är renarna till stor del beroende av mark- och hänglavar. Tillgången till vinterbete är den huvudsakliga begränsande faktorn vad avser antalet renar som kan hållas inom renskötselområdena. Vinterbetet styr helt hur stort antal kalvar som kan produceras under året. Rennäring som basnäring Rennäringen är en uråldrig näring i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och norra Dalarna. Den betraktas av tradition som en basnäring även om den inte har en omfattning som kan jämföras med t.ex. de stora basnäringarna jord- och skogsbruk. VINTERLAND Flytt till vårland (april) Vinterbetesmarker mycket känsliga för ingrepp - rennäringens flaskhalsar Hänglavsbete nödvändigt Bete: främst i barrskogsområden (olika marklavar) VÅRLAND Vajorna föder sina kalvar (maj), mycket känsliga för störning Bete: blandning av lavar, fjolårets rester av gräs, örter och löv samt tillskott av färsk grönska Kalvningen är en mycket känslig period under renskötselåret. Foto Niklas Pingi, Laevas sameby Årscykel Under olika årstider använder renarna olika delar av landskapet för bete, kalvning och flytt. De ytor som används under olika årstider kallas årstidsland. Varje årstidsland har sin egen betydelse i samebyns och renskötselns årscykel, se figur 3.1. Den praktiska renskötseln bedrivs mellan vinterbetesland via vår- och höstland till sommarlanden. Renskötarna driver djuren mellan olika betesområden, men renen har också en inneboende drift att under året flytta mellan de olika delarna av renskötselområdet. Vajorna (hondjuren) kalvar under vårvintern i maj. Kalvningen är en mycket känslig del av renskötselåret. Renhjorden samlas i särskilda hagar/rengärden vid Flytt ner till vinterlandet. Slakt och skiljning till mindre vintergrupper Förvinter (nov-dec): lavbete och bete på myrar viktigt tillskott Brunstperioden (slutet av september) HÖSTLAND Sarvslakt (början av sept) (sarv = renhane) Figur 3.1 Schematisk skiss över rennäringens årscykel. Försommaren (juni): bete i skog, på myrmarker och vid bäckdrag Högsommaren (juni-juli): spridda över olika kalfjällsområden (fjällsameby) och skogs- och myrmarker (skogssameby) Kalvmärkning (juli) Sensommaren (aug): skogs- och myrmarker, betar gräs, örter och framförallt svamp SOMMARLAND 10

11 Samernas och rennäringens status Samerna i Sverige har, enligt 1 kap. 2 fjärde stycket regeringsformen, ett grundlagsskydd i egenskap av etnisk minoritet, som i sin egenskap av ursprunglig befolkning i sitt eget land intar en särskild ställning. Detta ger också rennäringen en särskild status. Lagstiftning Renskötsel får bedrivas på statlig, kommunal och enskild mark. De rättigheter som tillkommer samerna har i rennäringslagen (1971:437) fått den sammanfattande beteckningen renskötselrätt. Renskötselrätten beskrivs i lagstiftningen som en rätt för samer att begagna mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. Styrning och förvaltning av rennäringen I Sverige sker den offentliga förvaltningen av rennäringen av Sametinget och Länstyrelserna. Rollen som central förvaltningsmyndighet för rennäring övergick i januari 2007 till Sametinget. Samebyarna är juridiska personer som är ansvariga för renskötseln inom sina områden. Varje sameby har en egen styrelse med uppgiften att företräda samt förvalta samebyns inre angelägenheter. Styrelsen utses av samebyns medlemmar. I samebyarnas åretruntmarker får renskötsel bedrivas året runt och samebyns medlemmar har rätt till jakt och fiske för husbehov och avsalu. Under vår, sommar och höst bedriver samebyarna renskötsel inom åretruntmarkerna. Utanför åretruntmarkerna finns vinterbetesmarkerna. Där får renskötsel bedrivas under tiden 1 oktober-30 april. Samernas sedvanerätt lades fast i samband med att den första så kallade renbeteslagen antogs Justitieministern menade då att även de marker som samerna enligt sina gamla sedvänjor alltid besökt under vintern var en verklig rätt och inte enbart ett av befolkningen tålt intrång. Rennäringens riksintressen I 3 kap 5 miljöbalken anges att: Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra rennäringens bedrivande. Områden som är av riksintresse för rennäringen skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket. Rennäringens riksintressen beslutades av Statens Jordbruksverk den 15 december Riksintressen redovisas som kärnområden och strategiska platser (flyttleder, rastbeten och svåra passager). Därutöver finns funktionskrav som utgörs av områden som inte är lika enkla att peka ut men som fyller viktiga funktioner i det praktiska renskötselarbetet och som därmed också har högt skyddsvärde. Kärnområden avser de viktigaste områdena där renarna hålls stationärt för bete och reproduktion medan strategiska platser avser områden som är viktiga för att renarna ska kunna röra sig mellan samebyns olika betesområden. Sametinget har sitt säte i Kiruna. Foto Anders Enetjärn 11

12 Rennäringen mer än bara ett arbete För många renskötare är renäringen en livsstil. De sociala och kulturella aspekterna är mycket viktiga och kan vara svåra värdesätta. Rennäringen är betydelsefull för hela familjen, ung som gammal. Vid större händelser som vid kalvmärkningen, vårflytten eller slaken samlas familjerna och barnen får möjlighet att lära sig om renskötseln. Planerade verksamheter som konkurrerar med rennäringen innebär inte bara direkta konsekvenser i form av markförluster utan kan även medföra konsekvenser på det sociala planet för både den enskilda renskötarfamiljen och för samebyn, t.ex. i det fall intrången blir så stora att människor lämnar rennäringen för helt andra sysselsättningar. Givetvis kan detta i sin tur medföra ekonomiska konsekvenser för enskilda och för samebyn. Den sociala dimensionen inom renskötseln är mycket viktig för såväl unga som gamla. På bilden medlemmar i Laevas sameby vid sommarvistet i Allesjaur. Foto: Niklas Pingi, Laevas sameby 12

13 4 Rennäringen i Kiruna kommun Kapitlet inleds med en historisk tillbakablick kring de förändringar som skett i Kiruna komun och hur dessa har påverkat samebyarna. Därefter följer en beskrivning av de berörda samebyarnas årscykel, med fokus på nyttjandet av vinterbetsmarkerna. 4.1 En historisk tillbakablick Rennäringen i Kiruna kommun har under det sista seklet genomgått stora förändringar. Vid sidan om den rationalisering som skett inom renskötseln har samebyarna påverkats mycket påtagligt av att Kiruna vuxit upp till landets största gruvort. För 100 år sedan räknades befolkningen i några hundratal, idag är Kiruna en kommun med ca invånare. Malmfynd I slutet av 1600-talet hittades järnmalm vid Luossavaara och Kirunavaara. Brytningen startade som ett dragbrott i början på 1900-talet. Kiruna stad etablerades på väst-sluttningarna av lågfjället Haukivaara med utsikt över det stora fjället Kirunavaara i väster och Luossavaara i norr. Direkt väster om den nya gruvstaden låg den vackra sjön Loussajärvi. Återblick på renbetesfjället Kirunavaara som det en gång för länge sedan såg ut. Illustration: Roland Enoksson Lappbyar Lappbyarna Kaalasvuoma (nuvarande Laevas sameby) och Rautasvuoma (nuvarande Gabna sameby) hade länge använt detta område i skärningen mellan skogsland och fjäll som ett av sina betes- och kalvningsområden. Regelbundet gick flyttningen av renarna över bl.a. Luossajärvi. Trång midja vid Kiruna Sedan gruvan etablerades och Kiruna stad började växa har samebyarna vid återkommade tillfällen fått förändra sin verksamhet och sina samband av flyttleder mellan skogslandet i öster och fjällen i väster. Passagen förbi Kiruna har allt mer börjat likna en trång midja. Trängseln i denna midja har förstärkts av den expansion som skett i Kiruna under 100 år. Båda samebyarna har mer ostörda marker både öster och väster om Kiruna. Ekonomisk kompensation De sentida intrång som skett i samebyarnas markutnyttjande har vid ett tillfälle varit föremål för en viss ekonomisk kompensation. Detta inträffade vid anläggningen av Norge-vägen (E10). 13

14 4.2 Samebyarnas situation idag Inom Kiruna kommun finns från söder till norr sex fjällsamebyar; Laevas, Gabna, Talma, Saarivuoma, Lainiovuoma och Könkämä samt skogssamebyn Vittangi. Laevas och Gabna samebyar är de som kommer att bli direkt påverkade av den planerade vindkraftsanläggningen på Luongastunturi. Talma, Saarivuoma och Girjas samebyar är de närmast angränsande samebyarna. För att ge ett perspektiv på betydelsen av de markanvändningskonflikter som kan uppstå för de berörda samebyarna presenteras som en bakgrund en bild av samebyarnas markanvändning under hela renskötselåret. Rennäringens betydelse för Kiruna kommun Renskötseln är den äldsta av Kiruna kommuns näringar och fortfarande en viktig del av kommunens näringsliv. Även om rennäringen idag är sysselsättningsmässigt förhållandevis liten så producerar rennäringen mervärden som det är svårt att sätta siffror på. Av landets ca samer bor ca i Kiruna kommun (källa: Kiruna kommuns översiktsplan). Ungefär av dessa är renägare, varav ca 268 är aktiva renskötare. Rennäringen och även den samiska kulturen är en viktig del av Kirunas identitet. På landsbygden i Kiruna kommun har rennäringen en avgörande betydelse för sysselsättningen. Exploatering av renbetesmark till annat ändamål försvårar rennäringens överlevnad i nuvarande form. Det är viktigt att de funktionella samband som måste finnas mellan olika delområden i varje samebys betesområden säkerställs för att renskötseln ska vara möjlig och samekulturens fortbestånd därmed garanteras. Girjas Laevas Gabna Talma Saarivuoma Total areal (km 2 ) Areal kärnområde av riksintresse (km 2 ) Hösta antalet tillåtna renar* Åretruntmarker finns inom Vinterbetesmarker inom Gällivare k:n Kiruna k:n Kiruna k:n Kiruna k:n Kiruna k:n Gällivare k:n Kiruna, Gällivare och Pajala k:n Kiruna k:n Kiruna k:n Kiruna k:n Figur 4.1 Laevas och Gabna samebyar har betesområden inom det aktuella vindkraftssområdet. Girjas, Talma och Saarivuoma samebyar är de närmast angränsande samebyarna. (*) Högsta antalet tillåtna renar avser vinterstam, alla djur räknade (källa: länsstyrelsen) Påverkan och störning i orörda marker Samebyarna hävdar ofta att de inte verkar i orörda marker. Dels utgör deras renbetesland de samiska kulturmarker som använts under århundraden, dels utgör fjällen idag en viktig målpunkt för de som söker rekreation till fot, på skidor, på skoter, med hundspann, helikopter eller flygplan - något som kan påverka möjligheten att ostört bedriva rennäring. Rennäringen i Sverige och i Kiruna 51 samebyar i Sverige (från Idre till Karesuando) renar i Sverige varav i Kiruna 268 aktiva renskötare i Kiruna 14

15 Rautasjaure Vittangijärvi Talma Saarivuoma Lainiovuoma Översiktskarta - berörda samebya Könkämä K Vittangi GironKiruna Paittasjärvi Gabna Muonio Laevas Girjas Baste Pajala Sattajärvi Sörkaitum Malmberget Sirkas Stora Lulevatten Gällivare Gällivare Tärendö Korju Ängeså Figur 4.2 Laevas och Gabna samebyar är de som kommer att bli direkt påverkade av den planerade vindkraftsanläggningen på Luongastunturi. Girjas, Talma och Saarivuoma samebyar är de närmast angränsande samebyarna 15

16 Skotertrafik och skoterspår ett gemensamt problem för samebyarna Skotertrafiken är ett av de största problem som rennäringsföretagen har att bemöta. Idag är i synnerhet markerna kring Kiruna genomkorsade av skoterspår som genereras av det rörliga friluftslivet som allmänheten bedriver med utgångspunkt från Kiruna. Skotern är också ett arbetsredskap inom renskötseln. Samebyarna började använda snöskotern år 1961, från början enbart för att nå ut till vinterbetesmarkerna. Väl där spändes skidorna på. Ingen kunde förutspå den utveckling som skedde därefter. Från att ha varit enbart ett arbetsredskap för renägare, skogsägare m fl så är livet med skotern idag en viktig del av friluftslivet i Norrbottens fjällvärld. Skoterspåren kanaliseras ofta till ledlinjer i landskapet, gärna den typ av linjer som även renarna använder för sin fria strövning. Hit räknas t.ex. stråk av öppna myrar, dalgångar, sjöar etc. Skotertrafiken har också en tydlig tendens att följa andra icke naturliga linjer i landskapet som t.ex. kraftledningar eller oplogade - vägar. En stor andel av skotertrafiken sker inom denna typ av stråk och således ofta vid sidan om markerade skoterleder. 16 Skotertrafikens påverkan Pågående planering kring Kiruna Den fria skotertrafiken är ett mycket stort problem för rennäringen. Det finns två anledningar: Eftersom Kiruna stad är en svår passage för Laevas och Gabna samebyar är det viktigt för helhetsbilden av samebyarnas situation att översiktligt belysa pågående stora förändringar i Kiruna. Kiruna stad står inför stora förändringar då gruvdriften medför att en deformationszon med sprickbildning av marken närmar sig järnvägen, väg E10, centralorten Kiruna, ställverk och kraftledningar. Detta innebär att delar av Kiruna stad inklusive dess infrastruktur måste flyttas och/eller omstruktureras. Stadens utbyggnad i nordväst Stadsomvandlingen kommer att ske i flera etapper. Under de närmaste åren kommer staden att expandera med ny bostadsbebyggelse främst mot nordväst. Utbyggnaden påverkar framförallt Gabna sameby. Ny järnväg Järnvägen kommer att dras i ett nytt läge förbi Kiruna. Den nya dragningen kommer att gå väster om Kiirunavaara, mellan gruvområdet och LKABs dammar. En planskild passage har föreslagits söder om Kiruna som skadelindrande åtgärd för rennäringen. Den nya järnvägen påverkar framförallt Laevas sameby. Skotertrafik innebär en störning på betande och flyttande renar. Inte sällan händer det att renägarna under flyttning av en hjord möter skoterförare som inte iakttar försiktighet och hänsyn och därmed stör flyttningen eller t.o.m. skingrar hjorden. Spåren som skotertrafiken genererar sprider renarna i ofta oönskade riktningar. Renarna väljer helt enkelt att röra sig utmed de frusna, hårda skoterspåren. Detta är ett stort problem både inom rastbetena och vid flyttningen. Nya vägar Det allmänna vägnätet kommer successivt i olika etapper genom ombyggnadsåtgärder anpassas till den framtida utvecklingen av stadsomvandlingen. Delar av väg E10 och Nikkaluoktavägen förbi Kiruna kommer att ersättas med nya sträckningar. Dessutom planeras en ny infart från Nikkaluoktavägen (den s.k. Södra infarten ) till LKABs industriområde. Både Gabna och Laevas samebyar påverkas av de nya vägarna. Utvidgning av slamdammar LKAB studerar alternativa lokaliseringar för anläggning av en ny slamdamm. Ett av alternativen skulle innebära stora negativa konsekvenser för Laevas sameby. En av samebyns huvudflyttleder skulle inte längre gå att använda och delar av rastbetesområden skulle förlora sin funktion. Enligt samebyn skulle alternativet stänga av samebyns flytt förbi Kiruna. Nytt utlopp från Luossajärvi Idag sker avrinningen från Luossajärvi (sjön i Kiruna) åt sydost. På grund av sprickbildning och ny säkerhetsklassning av damm planerar LKAB att istället leda avrinningen norrut från Luossajärvi. Flera alternativ studeras, dessa påverkar framförallt Gabna sameby. Nya kraftledningar För att försäkra kraftförsörjningen kommer delar av kraftnätet kring Kiruna att byggas om med nya kraftledningar och ställverk. Både Gabna och Laevas samebyar påverkas. Nystart av gruvor På grund av stigande världsmarknadspriser på järn kan den gamla gruvan i Svappavaara komma att öppnas igen. LKAB har i februari 2008 lämnat in ansökan om att få påbörja provbrytning av järnmalm. Laevas sameby kan komma att påverkas av detta. Även den nedlagda koppargruvan i Viscaria kan komma att öppnas.

17 4.3 Laevas sameby Om samebyn Laevas sameby är den sydligaste samebyn inom Kiruna kommun. Den gränsar i norr till Gabna sameby och i söder till Girjas sameby. Laevas samebys betesområde sträcker sig från högfjällen kring Kebnekaise och riksgränsen i väster till Tärendö i öster, en sträcka på ca 25 mil. Kalixälven utgör betesområdets sydliga gräns förutom i den mest östliga delen där vinterbeteslandet finns på ömse sidor om Kalixälven. Samebyns marker omfattar totalt 3658 km 2 varav ca 30 % utgörs av kärnområden av riksintresse. 25 aktiva renskötande medlemmar Laevas sameby består av 25 aktiva renskötande medlemmar. Högsta tillåtna antalet renar vintertid är fastställt till Vadställe för renarna i sommarlandet. Foto Niklas Pingi, Laevas sameby Markanvändning, årscykel och svårigheter För att ge en förståelse för Laevas situation vid Luongastunturi är det av betydelse att i ett bredare perspektiv beskriva samebyns hela årscykel både vad gäller markanvändningen och de svårigheter som samebyn möter. Kalvning Samebyns vårland sammanfaller i stort sett med kalvningslanden. Kalvningen sker från början av maj till början av juni inom kalvningslanden långt i väster inom samebyns betesområde. Det viktigaste kalvningslandet är ett stort lågfjällsområde mellan Rautasjaure och Paittasjärvi. Tre mindre kalvningsland finns i högfjällen nära och på andra sidan av riksgränsen. Skotertrafik Skoterlederna från Riksgränsen och Abisko till stugorna vid Unna Allagas samt skoterlederna från Årosjokk genererar en hel del trafik som är störande för samebyns rendrift under vårvintern. För att freda kalvningslanden ansöker samebyn hos Kiruna kommun i regel varje år om skoterförbud inom de viktigaste delarna av kalvningslandet, oftast från sista veckan i mars/början av april. Kommunens syn är att det är viktigt med en dialog och kunskapsspridning om frågorna kring rennäring och skotertrafik och att information är ett bättre sätt att hantera frågan än förbud. Husbonde/renskötande medlem Husbonde/renskötande medlem är en renägare som aktivt deltar i renskötselarbetet. Rautasfisket Fisket i den stora fjällsjön Rautas utgör en svårighet för samebyn under kalvningstiden. Då är det gott om människor vid denna gränssjö mellan Gabna och Laevas samebyar. Sommarland och kalvmärkning Under juni betar renarna inom samebyns vårland tills det blir dags för flytt upp i sommarlandet väster om Vistasvaggi där också kalvmärkningen genomförs under juli månad. Samebyn har sitt sommarviste vid Alisjávri och förfogar över flera kalvmärkningshagar i sommarlandet. Skjomen i Norge På norsk sida av riksgränsen använder samebyn betesmarker inom det norska reinbeitesdistriktets Skjomens marker för sommarbete. Kungsleden och turistanläggningar Kungsleden går genom samebyns sommarland och många turister vandrar genom sommarbetesmarkerna. Även Kebnekaise och Nikkaluokta fjällstation genererar många turister in i hjärtat av samebyns sommarland. Flyttning till höstlandet Under augusti påbörjas flytten till höstlandet som sedan används under augusti - oktober. Höstlandet ligger i lågfjällsområdet och utgörs av fjällhedar, fjällskog och myrar. Här fyller renen på sina reserver för att klara vintern. Slakt I september genomförs sarvslakten inom höstlandet. Samebyn har en anläggning för slakt vid Áitejohka utmed Nikkaluoktavägen. Slaktuttag sker även inom vinterbetesgrupperna direkt efter skiljningen i november, vid olika anläggningar. 17

18 Alisjävri sommarviste Viktigaste kalvningslandet Rörligt friluftsliv bl.a. skotertrafik och hundar Rautas-fisket, störning under kalvning Förändringarna i Kiruna med ny järnväg, väg, kraftnät, damm och utbyggnaden av staden Skoterled från Årosjokk Svår passage väg och järnväg Kiruna flygplats Renpåkörningar Kiruna Skoterleder till Unna Allagas Kebnekaise fjällstation Huvudflyttled höst Nikkaluokta turistanläggning Fritidshus utmed Nikkaluoktavägen Buollánorda skiljningshage Ev. nystart av gruvan Slakteri vid Áitejohka Spärrstängsel Svappavaara K al ixä Kalixfors skjutfält Laevas samebys markanvändning Laevas sameby, gränsbestämt område Vittangi Mertainen Luongastunturi n Huvudflyttled vår Ronasvaara Vinterland Kärnområde av riksintresse Spärrstängsel Odlingsgränsen Lappmarksgränsen Utredningsområdet Lungastunturi 0 te s Svea skog planerar avverka granskogsområden med hänglav Höstland 20 km Koskenvuoma Junosuando Be Sommarbete i Norge, tidigare konventionområde Vårland Området nedan lappmarksgränsen används varje år av Tärendö koncessionssameby lve Laevas sameby, ej gränsbestämt område Sommarland Karta markanvändningen kring Luongastunturi, se sid 27 Åretru ntmark om ra d e, ti llä gg f rå nl ae va s er Vinterb e (ej grä tesmarker ns bete 1 bestämt om oktob er - 30 råde, april) Nilivaara Spärrstängsel Tärendö Gällivare Figur 4.3. Laevas samebys markanvändning. Kartan ger en översiktlig bild av renarnas rörelsemönster, viktiga funktionella områden och hur renhjordarna nyttjar landskapet under olika tider på året. Dessutom markeras några av de viktigaste störningsmoment som påverkar renskötseln under året. 18

19 Skiljningsanläggningen Buollanorda Under november sker inom höstlandet ett omfattande samlingsarbete av samebyns hela renhjord inför skiljning och flyttning till vinterbetesmarkerna. Skiljningen sker huvudsakligen i samebyns anläggning vid Buollanorda ca 20 km väster om Kiruna. Här delas hjorden i 6-7 vinterbetesgrupper som sedan var och en påbörjar flyttningen till vinterbetesmarkerna. Flyttningen till vinterbetesmarkerna brukar ta 3-7 dagar i anspråk. En av samebyns vintergrupper genomför i regel höstflyttningen med lastbil från Aitijokk i väster till Vettasjärvi i öster. I övrigt förekommer flytt med lastbil i liten utsträckning. Spärrstängsel Höstlandet avgränsas i öster av ett spärrstängsel som sträcker sig från Rautas/Rávtas till Nikkaluokta (se karta i figur 4.3). Spärrstänglets funktion är att förhindra renarna att för tidigt på förvintern vandra vidare mot vinterbeteslandet. I spärrstängslet som avgränsar höstlandet åt öster finns en trång passage (grind) vid en punkt kallad Bouddumuhkki strax sydväst om Kiruna. Från den punkten flyttar renarna vidare mot vinterbetesmarkerna. Foto Anders Enetjärn Svårigheter kring Kiruna Passagen förbi Kiruna innebär en hel del svårigheter och en hög grad av störningar, bland annat: Passagen av järnvägen och Nikkaluoktavägen Kalixfors flygfält med skjutbanor och nyanlagd väg Kiruna flygfält Skotertrafik, rörligt friluftsliv, hundar mm. Vinterbete Efter passagen förbi Kiruna flyttas renarna efter den gemensamma flyttleden som delas med Gabna sameby fram till Mertainen, se figur 4.3. Samebyn kan även flytta längs efter Kalixälven eller efter flyttleden som går norr om denna. De olika vinterbetesgrupperna fördelar sig inom vinterlandet i olika vinterbetesområden, från Kiruna i väster till Tärendö i öster. Nyttjandet av vinterbetesområdena kan dock variera från år till år beroende på betesförhållandena. Sex basområden inom vinterlandet Laevas samebys vinterland kan grovt delas in i sex basområden. Det västligaste området ligger mellan Kiruna och Svappavaara och nyttjas vanligtvis av en eller två vinterbetesgrupper. Söder om Svappavaara och öster om väg E10 finns ytterligare fem vinterbetesområden, varav ett berörs av vindkraftsanläggningen på Luongastunturi. Markanvändningen vid Luongastunturi beskrivs närmare under avsnitt 4.5. Vid normala vintrar med goda betesförhållanden flyttar i regel samtliga vinterbetesgrupper ner sina renar till vinterlandet. Var och en av de olika grupperna nyttjar ofta samma vinterbetesområde år efter år. Vanligtvis håller grupperna sig skiljda åt från varandra. Vinterbetesgrupperna släpper i regel renarna i de östra delarna av vinterbetesområdena eftersom renarna naturligt dras västerut mot åretruntmarkerna. Tärendö koncessionssameby Området från lappmarksgränsen ner till Tärendö används varje år av Tärendö koncessionssameby och enbart vissa vintrar av Laevas sameby eftersom det ofta redan är uppbetat. Enligt Laevas sameby skulle området kunna använda oftare om inte Tärendö koncessionssameby nyttjade det varje år. Spärrstängsel längs lappmarksgränsen Längs lappmarksgränsen mot Tärendö i öster löper ett spärrstängsel från Kalixälven i norr till Pempelijärvi i söder (se karta i figur 4.3) för att hindra sammanblandning av samebyarnas renar. Variation i markanvändning Under de senaste åren har några av samebyns vintergrupper behållit sina renar långt västerut inom åretruntmarkerna eftersom betesförhållandena nere i vinterbeteslandet varit mycket dåliga redan i samband med att det varit dags att påbörja flyttningen efter slakten. Dessa vinterbetesgrupper har då hållit sina renar under hela vintern spridda inom stora delar av lågfjällen i åretruntmarkerna (från Eatnamvarri i öster och västerut till Ravtasjavri). Någon vinter kan upp till hälften av renarna ha hållits kvar i åretruntmarkerna och under dessa vintrar har hänglavsbetet varit mycket viktigt. Dåliga vintrar Om vinterbetesförhållandena är dåliga söker renarna fläckar eller områden där inte betet är låst. Vinterbetesområdena blir snabbare uppbetade och upptrampade och räcker inte lika länge som vid ett gott betesår. Skogsavverkning i vinterlandet Skogsbruket har inneburit stora intrång i samebyns vinterbetesmarker. Det har bl.a. medfört förluster av lavbete och anläggning av nya skogsbilvägar. Dessutom ligger många skogsskiften i nord-sydlig riktning varför avverkningarna många gånger styr renarna in på 19

20 andra samebyars marker något som medför större risk för sammanblandning av renarna. Ytterligare skogsavverkningar planeras inom samebyns vinterbetesmarker. I övrigt är intrången i vinterbeteslandet relativt få. Vårflyttning Under mars månad påbörjas samlingsarbetet inför flyttningen till fjälls under april månad. Renarna dras naturligt mot de låglänta områdena nära Kalixälven. Under slutskedet av vinterbetet händer det att flera vinterbetesgrupper slås samman om grupperna ska flytta till samma områden. Samtliga vinterbetesgrupper gör i regel samlade flyttningar till fots under våren. Grupperna följer Kalixälvens dalgång fram till Kiruna och sedan vidare mot passagen vid Bouddumuhkki. Med en samlad vårflyttning tar det vanligen 4-7 dagar att nå vårbeteslanden till fots. Rastbeten och övernattningsställen är viktiga strategiska platser. Flytten till fjälls har under de sista åren tenderat att ske allt tidigare under våren p.g.a. dåliga vinterbetesförhållanden. Uppsamling av skogsrenar Flera renar, s.k. skogsrenar, blir kvar i vinterlandet under sommaren. Skogsrenarna samlas ihop och slaktas under sensommaren och hösten. I vinterlandet finns uppsamlingsplatser dit skogsrenarna söker sig naturligt. Helikopter Samebyn använder ofta helikopter för att driva och samla ihop skogsrenarna, se vidare sid 29. I övrigt använder samebyn inte helikopter i någon större omfattning. 20 Renens betesro är mycket viktig. Foto Niklas Pingi, Laevas sameby

21 4.4 Gabna sameby Om samebyn Gabna sameby gränsar i nordöst mot samebyn Talma och i sydväst mot Laevas sameby. Samebyn bedriver renskötsel från riksgränsen i väster till Tärendöälvens bifurkation i öster. Den nordliga gränsen följer Torneträsk och vidare Torneälven till i höjd med Tärendöälvens utflöde till Torneälven. Samebyns marker omfattar totalt 3557 km 2 varav ca 30 % utgörs av kärnområden av riksintresse. 12 husbönder Gabna sameby består av 12 aktiva husbönder. Högsta tillåtna antalet renar vintertid är fastställt till Exploatering Gabna sameby är den sameby inom Kiruna kommun som påverkats mest av exploatering och störning från bl.a. tätorter, vägar, järnvägar, gruvor, flygplats, turism, skoterkörning och fritidsbebyggelse. Vid kalvmärkningen används ofta långa s.k. snarkäppar istället för lasson. Foto Magnus Svonni, Gabna sameby Markanvändning, årscykel och svårigheter För att ge en förståelse för Gabnas situation vid Luongastunturi är det av betydelse att i ett bredare perspektiv beskriva samebyns hela årscykel både vad gäller markanvändningen och de svårigheter som samebyn möter. Vår och kalvning Under våren och kalvningen används framförallt kärnområdet Sarvajohka som ligger mellan Torneträsk i norr, Rautasjare i söder, Nagirjávri i öster och Cuonjácohkka i väster. Området erbjuder goda betesmöjligheter med betesro och fungerar som naturligt uppsamlingsställe. Förutom några fasta anläggningar finns där ett antal kalvmärkningshagar. Området väster om Abiskodalen används också som kalvningsland. Även kärnområdet Rautas som ligger längs E10 från Njuohcanjávri norrut till Bergfors används under våren. Kalvningen pågår under vårvintern men är som intensivast under perioden maj. Skotertrafik Ett av de problem som samebyn ställs inför är skotertrafiken inom kalvningslandet. Norska skoterturister utgör en stor andel av dem som attraheras av den fria skoterkörningen i de svenska fjällen och Katterjåkk är för dem den kanske viktigaste utgångspunkten för trafik in i Gabna samebys vårvinterland även om hela sträckan Torneträsk - Riksgränsen genrerar skotertrafik in på Gabnas område. För att något freda kalvningslanden ansöker samebyn i regel därför varje år hos Kiruna kommun om skoterförbud inom de viktigaste delarna av kalvningslandet, oftast från sista veckan i mars. Kommunens syn är att det är viktigt med en dialog och kunskapsspridning om frågorna kring rennäring och skotertrafik och att information är ett bättre sätt att hantera frågan än förbud. Rautasfisket Fisket i den stora fjällsjön Rautas som varje år har premiär kring den 10 mars innebär också en störning i inledningen av kalvningstiden eftersom evenemanget attraherar många att ge sig ut på fjället. Sommaren Närmare sommaren flyttas renarna norrut och hålls i Abiskoområdet där betet är bra och flera fasta renskötselanläggningar är förlagda. Fem kalvmärkningshagar finns i området. Även kärnområdet Riksgränsen erbjuder goda betesmöjligheter under sommaren. Under någon dryg månad om sommaren bor många av samebyns medlemmar i Rovvidievva. Sommarbete i Norge Gabna nyttjar en liten del av det norska reinbeitesdistriktet Skjomens marker för sommarbete. Detta är en viktig del av Gabnas sommarland. Turistanläggningar utmed väg E10 Flera turistanläggningar utmed väg E10 och Malmbanan genererar under sommaren betydande turistströmmar in i Gabnas samebys sommarland. Hit räknas turistanläggningarna vid Abisko, Björkliden, Vassijaure och Riksgränsen. Hösten Under hösten används sydöstra delen av kärnområdet Abisko liksom Sarvajohka och Rautas. Slakteriet i Rensjön Under höstmånaderna samlas renarna för att drivas till Rensjön (utmed E10 några mil norr om Kiruna) och den årliga höstslakten. Rensjön utgör samebyns produktionscentrum med anläggningar för renskiljning och kontrollslakteri. All slakt inom samebyn sker här. Slakteriet används också för legoslaktning. Flera medlemmar inom samebyn bor också i Rensjön. 21

22 Björ k turi liden stan lägg n in g Abi sko turi stan läg gni ng Riks g turi ränsen stan lägg ning Katt e nor rjåkk, e sk s kote ntré fö r rtur ism Vass i turis jaure tanl ägg ning Gabna samebys markanvändning Gabna sameby, gränsbestämt område Gabna sameby, ej gränsbestämt område Sommarbete i Norge, tidigare konventionområde Sommarland Vårland och höstland överlappande Vinterland Kärnområde av riksintresse Lucka i spärrstängsel mellan Gabna och Saarivuoma/Vittangi samebyar Renpåkörningar utefter järnväg och väg E10 up pin en ka, hu sjä nd rvi ar tur oc ist hs an läd läg hu gn nd ing sp å Rensjön, slakteri och produktionscentrum Kalvning Rovvidievva sommarviste Juk Ka Rautas-fisket, störning under kalvning Odlingsgränsen Lappmarksgränsen Utredningsområdet Lungastunturi r Störning från skoter vår/vinter 0 Soppero Övre Spärrstängsel mellan Gabna och Talma samebyar Åretru ntma rk er Huvudflyttled vår Kebnekaise Huvudflyttled höst Kiruna Rörligt friluftsliv bl.a. skotertrafik, skid- och hundspår Vinterb e (ej grä tesmarker ns bete 1 bestämt om oktob er - 30 råde, april) Vittangi Mertainen Förändringarna i Kiruna med ny järnväg, väg, kraftnät, damm och utbyggnaden av staden 20 km Svappavaara Kiruna flygplats Svår passage väg E10 Luongastunturi Karta markanvändningen kring Luongastunturi, se sid 27 Junosuando Figur 4,4. Gabna samebys markanvändning. Kartan ger en översiktlig bild av renarnas rörelsemönster, viktiga funktionella områden och hur renhjordarna nyttjar landskapet under olika tider på året. Dessutom markeras några av de viktigaste störningsmoment som påverkar renskötseln under året. 22

23 Fem-sex vinterbetesgrupper Renhjorden delas i fem-sex vinterbetesgrupper som sedan var och en påbörjar flyttningen till vinterbetesmarkerna. Ibland används lastbil men oftast flyttas renarna till fots. Svårigheter kring Kiruna Passagen förbi Kiruna innebär en hel del svårigheter och en hög grad av störningar, bland annat: Passagen av väg E10 Skotertrafik, rörligt friluftsliv, skid- och hundspår kring Kiruna Kiruna flygfält Passagen förbi Jukkasjärvi (turistaktiviteter) Hundar och hundspår vid Kauppinen Olyckor med tåg och bil Eftersom Malmbanan går genom samebyns marker är olyckor med tåg en vanlig företeelse. Ca renar körs årligen på av tåget. Idag finns rutiner för att mota bort renar från järnvägen, men bl.a. vintertid kan detta generera mycket merarbete. Spärrstängsel bidrar också till att hålla olycksantalen nere. Trafiken på E10 innebär ca olycksdödade renar per år inom Gabnas marker. Vinterbete Efter passagen förbi Kiruna flyttar samebyn renarna efter den gemensamma flyttleden som delas med Laevas sameby fram till Mertainen, se figur 4.4. De olika vinterbetesgrupperna fördelar sig sedan inom vinterlandet i olika vinterbetesområden, från Kiruna i väster till Junosuando i öster, se figur 4.5. Nyttjandet av vinterbetesområdena kan dock variera från år till år beroende på betesförhållandena. Flytt med helikopter Sedan det rörliga friluftslivets omfattning öster om Kiruna vuxit betydligt flyttar Gabna numera med helikopter hela sträckan förbi Kiruna. Helikoptern används för att driva renarna längs flyttlederna och för att försäkra att renhjorden inte skingras. Metoden är dyr men Gabna sameby ser det som enda möjligheten att hålla hjordarna samlade och passera Kiruna under en och samma dag. Helikopter kan ibland också användas under höstsamlingen av skogsrenarna. Gabna sameby använder i regel helikopter vid flytten förbi svåra järnvägspassager. Bilden är tagen vid Rensjön. Foto Sofia Svonni, Gabna sameby 23

24 Fem basområden inom vinterlandet Gabna samebys vinterland kan grovt delas in i fem basområden, se figur 4.5. Det västligaste området närmast Kiruna betraktas av samebyn som ett område för genomströvningsbete. Vintern 2007/08 använde dock en av vinterbetesgrupperna området norr om Kiruna för vinterbete. Området är till viss del avgränsat av stängsel. Öster om Svappavaara finns tre vinterbetesområden, varav ett berörs av vindkraftsanläggningen på Luongastunturi. Markanvändningen vid Luongastunturi beskrivs närmare under avsnitt 4.5. Vid normala vintrar med goda betesförhållanden flyttar i regel samtliga vinterbetesgrupper ner sina renar till vinterlandet. Var och en av grupperna nyttjar ofta samma vinterbetesområde år efter år. Vanligtvis håller grupperna sig skilda åt från varandra. Vinterbetesgrupperna släpper i regel renarna i de östra delarna av vinterbetesområdena eftersom renarna naturligt dras västerut mot åretruntmarkerna. Variation i markanvändning Vissa vintrar har en del renar behållits inom åretruntmarkerna långt västerut eftersom betesförhållandena nere i vinterbeteslandet varit så dåliga. På grund av bl.a. de rovdjursförekomster som vintertid finns västerut är dock detta något samebyn bara gör när förhållandena i vinterlandet är mycket svåra. Gabna samebys markanvändning Gabna sameby, gränsbestämt område Gabna sameby, ej gränsbestämt område Vinterbetesområden (ungefärliga) Övre Soppero Vårland och höstland överlappande Vinterland Kärnområde av riksintresse Odlingsgränsen Lappmarksgränsen Utredningsområdet Lungastunturi Genomströvningsbete 0 20 km K Torneälv en Vittangi Junosuando Figur 4.5. Under vintern är renarna på bete vintergruppvis. Kartan ger en grov bild av samebyns fem basområden. Antalet vinterbetesgrupper samt nyttjandet av områdena varierar med betesförhållandena. 24 Vårflytten Under mars månad påbörjas samlingsarbetet inför flyttningen till fjälls under april månad. Renskötarna har ofta sparat betesområden i de låglänta delarna nära Torneälven där samling brukar ske. Renarna söker sig naturligt till dessa uppsamlingsområden. Under vårflyttningen används i huvudsak den isbelagda Torneälven. Samtliga vinterbetesgrupper genomför samlad flyttning till fots. Längs efter Torneälven finns flera renvaktarstugor som renskötarna kan använda. Uppsamling av skogsrenar Flera renar, s.k. skogsrenar, blir kvar i vinterlandet under sommaren. Skogsrenarna samlas ihop och slaktas under sensommaren och hösten. I vinterlandet finns uppsamlingsplatser dit skogsrenarna söker sig naturligt. Svappavaara Vinterbetesområde som berörs av utredningsområdet för vindkraft Skogsavverkning i vinterlandet Skogsbruket har inneburit stora intrång i samebyns vinterbetesmarker. Det har bl.a. medfört förluster av lavbete och anläggning av nya skogsbilvägar. Ytterligare skogsavverkningar planeras men i övrigt är intrången i vinterbeteslandet relativt få. Spärrstängsel mellan samebyarna Mellan Jukkasjärvi och Vittangi finns ett spärrstängsel mellan Gabna och Talma samebyar för att hindra sammanblandning av samebyarnas renar. Kiruna ebnekaise Dåliga vintrar Om vinterbetesförhållandena är dåliga söker renarna fläckar eller områden där inte betet är låst. Vinterbetesområdena blir snabbare uppbetade och upptrampade och räcker inte lika länge som vid ett gott betesår.

25 4.5 Markanvändningen i området vid Luongastunturi Översiktlig beskrivning av området Utredningsområdet för vindkraft vid Luongastunturi är ett utpräglat skogslandskap men avviker från omgivande låglänta topografi genom sina många höjdryggar. Tre toppar, Ylinenlaki, Keskinenlaki och Alanenlaki, har utpräglade kalfjällsområden medan resten av topparna är skogsklädda. Sluttningarna är dock mestadels flacka och samtliga toppar är relativt mjukt rundade. Under vintern är snötäcket som tjockast i granskogen i områdets höjdlägen medan det är tunnare på låglandet åt söder och norr, närmare Kalixälven och Torneälven. Området vindutsatta höjdryggar har bara ett tunnare snötäcke. Påverkansgrad Utredningsområdet utgör ett stort sammanhängande område med höga landskapsvärden och trots att det inte har något starkt naturskydd har området en mycket liten synlig påverkan av mänskliga aktiviteter. En stor andel av området har identifierats och beskrivits inom regeringsuppdraget om inventering av skyddsvärd statlig skog (områdena Luongastunturi och Palolaki). Det finns nästan inga vägar, hus eller annan infrastruktur i området. Två master med anslutningsväg finns dock på Ylinenlaki i väster. På Ylinenlaki har det tidigare funnits en militär anläggning. Idag dock finns endast några spår kvar i form av ett stationhus med kraftledningar. Naturmiljöer Naturtyperna består mestadels av grandominerade brandsuccessioner med rika inslag av klen björk. Tallhedar saknas helt på höjdområdena men finns i söder närmare Kalixälven och i norr längs väg E45 och Torneälven. Skogarna är ofta glesa och luckiga och naturvärdena består främst i frånvaron av mänskliga ingrepp samt ett stort inslag av klen död lövved och torrgranar. Partier med gammal granskog finns insprängda här och där. Hänglavar förkommer allmänt i hela området i äldre granskog och på gamla brännor. Därigenom är dessa miljöer mycket viktiga för renarna när snötäcket är djupt och snön bär renarna. Fjällbjörkskog täcker några av topparna och kalfjällsområdena på Ylinenlaki, Keskinenlaki och Alanenlaki domineras av hedmarker med dvärgbjörk. Björkdominerade brännor med markskikt av renlavar återfinns på Alanenlakis östsluttning. Det är dock i huvudsak det rika hänglavsbetet som är av störst värde ur betessynpunkt. Skogsbruk Skogsbruket har hittills endast haft begränsad inverkan i höjdlägena (mestadels uttag av lövved samt dimensionsavverkning). De delar av området som pekats ut som skyddsvärd statlig skog behandlas som större hänsynsområden av Sveaskog. Mindre delområden utreds fortfarande. Spår efter modernt skogsbruk återfinns mest i områdets utkanter. På lägre nivåer runtom utredningsområdet är dock landskapet ganska skogsbrukspräglat. Friluftsliv Friluftslivet är mycket begränsat under barmarksperioden. En del skotertrafik förkommer i området, i synnerhet på vårvintern, men någon markerad skoterled finns inte. Närmaste riktiga skoterled passerar i söder, mellan Piilijärvi och Parakka, d.v.s. utanför utredningsområdet. Jakt och fiske Jakten arrenderas av Sveaskog och det är mest lokala jägare från närområdet som jagar i området (älg). Viss skogsfågeljakt förekommer, men är troligen av begränsad betydelse. Något värdefullt fiske finns inte inom utredningsområdet. Den stora masten på Ylinenlaki. Foto Niklas Lindberg 25

26 Figur 4.6. Vegetationskarta från 1989 över utredningsrområdet vid Luongastunturi. De tre kalfjällsområdena är markerade med ljusrosa, lövdominerad skog med olivgrönt och rished med dvärgbjörk med ljusrött. Gamla hyggen är snedstreckade. Lantmäteriets karta beserad på uppgifter t.o.m Nya vägar och hyggen har tillkommit sedan kartan producerades. 26

27 Rennäring - gemensamt för båda samebyarna Området som är aktuellt för vindkraft ligger mitt mellan Laevas och Gabna samebyar. Ungefär halva utredningsområdet ligger inom Laevas marker och andra halvan inom Gabnas marker. Gränsen mellan samebyarna inom utredningsområdet är inte fastställd utan markerna nyttjas med stöd av sedvanerätten. Höjdryggarnas kalfjällsmiljöer nyttjas av båda samebyarna. Området används av Laevas och Gabna samebyar för vinterbete, från oktober/november fram till mars/april. Även om området inte är utpekat som riksintresse för rennäringen betraktas det som ett kärnområde och ett naturligt uppsamlingsområde av samebyarna. Unikt område i vinterlandet Området vid Luongastunturi är det enda området med kalfjällstoppar inom Laevas och Gabna samebyars vinterland. Topparna och de sammanhängande hänlavsrika granskogarna fungerar som s.k. uppsamlingsområden för renarna naturligt söker sig till dessa områden. Topparnas tunna snötäcke gör att renarna kan hitta markbete här. Särskilt under vårvintern när solen börjar värma och skaren börjar bära blir nytt mark- och hänglavsbete åtkomligt. Utredningsområdet saknar till största delen tallhedar. I andra delar av samebyarnas vinterbetesmarker fungerar tallhedarna som naturliga uppsamlingsområden eftersom snötäcket där är tunnare. Luongastunturi betraktas av samebyarna som unikt eftersom det är det enda granskogsområdet i vinterlandet som fungerar Markanvändning Luongastunturi Kärnområde av riksintresse Flyttled av riksintresse Flyttled, ej av riksintresse Rastbete av riksintresse Rastbete, ej av riksintresse Svår passage av riksintresse Samlingsområde Naturligt uppsamlingsområde enligt samebyarna Anläggning Stängsel Sameby, gränsbestämt område Sameby, ej gränsbestämt område Odlingsgränsen Utredningsområde Torneälven Gabna sameby Kärnområdet Mikkelirova E45 Äijäjärvi 0 Rengärde 2 km Äijälompolo Ylinenlaki Palolaki Koiravaara Keskinenlaki Laevas sameby Alanenlaki Karhuvaara E10 Lehtivaara Mettä Sattajärvi Renvaktarstuga och Saivogärdet Koskenvuoma Uppsamlingsområde Uppsamlingsområden är marker dit renarna naturligt beger sig vid viss vindriktning och väderlek och där de sedan har en benägenhet att stanna upp. Kärnområdet Pahtavaara Svår passage vid Lappeasuanto Kärnområdet Lappeasuanto Kalixälven Figur 4.7. Rennäringens markanvändningen i området aktuellt för vindkraft. 27

28 som naturligt uppsamlingsområde. Hänglavsbete Eftersom tallhedar saknas inom utredningsområdet för vindkraft blir istället hänglavsrika granskogar av stor betydelse. Sådana finns inom utredningsområdet. Detta hänglavsbete är av särskilt stor betydelse, speciellt under snörika vintrar eller då betet på lägre höjder blivit låst till följd av mildväder med efterföljande isskorpa. Luongastunturis funktion som naturligt uppsamlingsområde blir då än viktigare. Utredningsområdets granskogar nyttjas även under vinterns inledande skede, innan snön blivit alltför djup. Renarna betar då gärna fräken. Kantbevakning Under vinterbetet måste renarna i området vid Luongastunturi dagligen bevakas för att undvika sammanblandning av Gabna och Laevas samebyars renar. Gränsen mellan Laevas och Gabna samebyar går rakt genom området och det krävs många timmars jobb på skoter varje dag för att kantbevaka och vända renarna åt rätt håll så att de inte blandar sig. Trots detta kan Granskog på Ylinenlakis nordvästsluttning. Foto Niklas Lindberg 28 hundratals renar ibland ändå ströva in i fel område, något som genererar stort merarbete för renskötarna. Varje år blandas ca 800 av Gabnas renar med Laevas renar och ca 500 av Laevas samebys renar med Gabnas renar. Genom återkommande samlingar och skiljningar kan samebyarna separera byarnas renar från varandra. Naturligt uppsamlingsområde inför vårflyttningen Kalfjällsområdena på Luongastunturi utgör naturliga uppsamlingsplatser för renskötarna inför vårflyttningen. Under våren då snön smälter undan och bete öppnar sig drar sig en stor andel av renarna upp genom granskogen mot kalfjället. Driften västerut är stark och det är snöförhållandena som styr var huvudstråket går. Är det mycket snö, vilket oftast varit fallet under senare år, går renarnas huvudstråk genom den hänglavsrika granskogen uppe i höjdlägena där snön är packad och är lättare att gå på. Är det lite snö följer många renar istället låglandet längs älvarna eftersom snön smälter undan tidigt där också. Naturligt uppsamlingsområde under sommaren och hösten Under sensommaren och hösten är Luongastunturi en viktig uppsamlingsplats för renar som blivit kvar i vinterlandet under sommaren (de s.k. skogsrenarna). Sarvar och ungdjur blir oftare kvar och framåt brunsten drar de sig upp mot höjdryggarna. Renskötarna samlar in skogsrenarna, slaktar dem eller lastar och transporterar dem på lastbil. Det är angeläget för samebyarna att samla ihop så många skogsrenar som möjligt dels eftersom de kan förstöra förutsättningarna för den kommande säsongens vinterbete, dels för att få ut slaktuttaget och dels för att märka de kalvar som fötts i skogslandet. Skogsrenar finns även spridda i andra miljöer, både i skogs- och myrmark. Spridda renar som går kvar i skogsområdena nere vid älvarna lämnas ofta kvar eftersom det är mycket svårt och kostsamt att samla in dem där. Övrig kulturell betydelse Området används i huvudsak för renskötsel och är inte av annan kulturell betydelse för samebyarna idag. Inom området återfinns dock troligen spridda s.k. lavstubbar som vittnar om att träd fällts för att renarna skulle få åtkomst till hänglav under vintrar med dåligt bete. Detta förekom t.ex under svåra vintrar på och 40-talen. Renskötarna känner inte till några andra gamla samiska lämningar i området, men det kan inte uteslutas att sådana finns. Utpekandet av riksintressen Samebyarna betraktar området vid Luongastunturi som ett kärnområde. Trots detta är inte området utpekat som riksintresse för rennäringen. I enighet med Jordbruksverkets direktiv får den sammanlagda nettoarealandelen (den areal som kan nyttjas för bete och andra funktioner) för riksintresseområdena inte överstiga 30 % av samebyns totala netto arealandel. Med hänsyn till detta har samebyarna inte kunnat peka ut alla viktiga områden som riksintresse för rennäringen. Riksintressena inom Laevas sameby har en tyngdpunkt i de västra delarna av samebyns marker medan Gabna sameby pekat ut flera områden av riksintresse nära Kiruna. Samebyarna har även viktiga marker i vinterlandet men har med hänsyn till 30 %-direktivet inte fått peka ut alla marker. Riksintresse-verktyget har använts i de områden där trycket från motstående intressen varit som störst. I Luongastunturiområdet har försvarets intressen funnits som ett potentiellt hot. Samebyarna har dock inte kunnat förutse att vindkraft skulle kunna bli aktuellt i området.

29 Laevas samebys markanvändning vid Luongastunturi Utredningsområdet för vindkraft ligger inom ett av Laevas samebys vinterbetesområden. Vinterbetesområdet är ca ha och sträcker sig från väg E10/45 i väster till Parakka i öster. Området används vanligtvis av en vinterbetesgrupp (år 2007/08 bestod gruppen av fyra aktiva renskötare) och gränsar i norr mot Gabna sameby och i söder mot Kalixälven. Vinterbetesgruppen kommer ner till området under perioden november-december. Ofta använder gruppen flyttleden närmast söder om Svappavaara och utredningsområdet eller flyttleden som går närmast söder om Piilijärvi under höstflytten, se figur 4.7. Nyttjandet av vinterbetesområdet varierar en del från år till år men vanligtvis släpps renarna i den sydöstra delen, ofta i området nordväst om Parakka. Renarna söker sig sedan vidare västerut upp mot Lehtivaaras och Karhuvaaras sluttningar varav den sistnämnda höjdryggen ingår i utredningsområdet. Området närmast Kalixälven samt kalfjällsområdet vid Ylinenlaki sparas inför våren och vårflytten som vanligtvis sker under mars/april. Naturligt uppsamlingsområde inför vårflyttningen Vinterbetesgruppen använder fjällryggen (framförallt Ylinenlaki) som ett naturligt uppsamlingsområde inför vårflyttningen i mars-april. Större och mindre renskockar samlas ihop och flyttas längs mindre flyttleder västerut för att passera väg E10 eller söderut mot Kalixälven där gruppen samlar renarna inför vårflytten. Från Ylinenlaki och även från sjösystemen norr om Mettä Sattajärvi går flyttleder i nord-sydlig riktning från höjdryggarna ner mot Kalixälven, se figur 4.7. Kärnområdena Pahtavaara och Lappeasuanto (riksintresse-områden) Pahtavaara kärnområde ligger som en smal remsa mellan Ronasvaara och Koskenvuoma på norra sidan om Kalixälven men utanför utredningsområdet för vindkraft, se kartorna 4.3 och 4.7. Området präglas av sammanhängande lavrika barrskogar, i huvudsak tallhedar. Detta område har normalt sett alltid varit mycket viktigt men senare års milda och snörika vintrar har försämrat renarnas möjligheter att beta på tallhedarna i området. Lappeasuanto kärnområde är klassat som riksintresse p.g.a. sina lavrika barrskogar. Rengärdet på Ylinenlaki används i huvudsak under höstuppsamlingen av renar som blivit kvar i vinterlandet under sommaren. Foto Maria Bergstén 29

30 Saivogärdet och vårflytten Inför vårflytten samlas renarna i större grupper för övernattningsbete i Saivogärdet som ligger norr om Lappesuanto. Därefter flyttas renarna samlat över väg E10 som utgör en svår passage. Mindre renskockar kan dock flyttas över vägen på andra ställen utefter väg E10. Vårflytten upp mot åretruntmarkerna sker därefter vanligtvis längs med Kalixälven. Dåliga vintrar Vid dåliga betesförhållanden kan Luongastunturi utgöra ett naturligt uppsamlingsområde för flera av samebyns vinterbetesgrupper. Under dessa vintrar är hänglavsbetet i granskogen som mest avgörande. Renarna som befinner sig i Luongastunturiområdet drar sig naturligt åt väster när de följer hänglavsbetet. Särskilt många renar samlas på höjdsluttningarna under snörika vårvintrar eftersom de då lätt kan ta sig fram på den hårt packade snön och komma åt hänglaven. Mönstret förstärks av att många renar söder om höjdryggarna följer hyggenas kantzoner mot norr. Mycket av hänglavsbetet har förlorats söder om Luongastunturis höjdryggar genom sentida skogsavverkningar. Fler avverkningar i hänglavsrika granskogsmiljöer planeras för närvarande inom samebyns vinterbetesmarker, söder om Svappavaara, se figur 4.3. Små renskockar kan även stanna och beta på höjdryggarnas kallfjällsområden under senvintern men endast under kortare perioder eftersom mycket av betet där redan är slut då. Trång flyttning förbi Luongastunturi Förutom de renar som nyttjar området för vinterbete passerar en stor andel av samebyns renar genom och förbi vinterbetesområdets södra delar. Som mest kan fyra olika vinterbetsgrupper passera genom området under höst- och vårflyttningen. Samebyn upplever passagen över väg E10 och förbi Luongastunturiområdets höjdryggar som relativt trång. Rengärdet på Ylinenlaki Det lilla rengärdet på Ylinenlaki tillhör Laevas sameby. Gärdet används i huvudsak för uppsamling av skogsrenarna under sommaren och hösten. Topografin och läget precis vid trädgränsen gör att gärdet ligger mycket gynnsamt placerat för att möjliggöra en effektiv uppsamling. Enligt samebyn är det ca renar som samlas in på Ylinenlaki under hösten. Ibland sker det i flera omgångar, både före och efter brunsten. Oftast används helikopterdrivning vilket är en effektiv metod att nyttja i slutfasen av ihopsamlingen. I övrigt sker höstuppsamlingen till fots och med hjälp av fyrhjulingar och hundar. 30

31 Gabna samebys markanvändning vid Luongastunturi Utredningsområdet för vindkraft ligger inom ett av Gabnas samebys vinterbetesområden. Vinterbetesområdet är ca ha och sträcker sig från Svappavaara i väster till vägen mellan Parakka och Vittangi i öster. Området används vanligtvis av en vinterbetesgrupp (ofta bestående av fyra-sex aktiva renskötare). Torneälven utgör vinterbetesområdets norra gräns. Området har en låg inverkan av skogsbruk och mänskliga störningar vilket är värdefullt eftersom samebyn är utsatt för intrång och störningar på så många andra håll inom årscykeln. Gruppen kommer i regel ner till området under perioden oktober-januari. Renskötarna använder vanligtvis den flyttled som passerar norr om Svappavaara och fortsätter åt sydost via sjöarna Äijälompolo och Äijäjärvi ner mot Palolaki, se figur 4.7. Som regel inleds vinterbetet i de höglänta delarna av området i öster, vid Koiravaara och Karhuvaara. Renarna betar därefter vidare norrut och västerut. Nyttjandet av området kan dock variera från år till år. Vissa år kan det vara andra grupper eller renskötare som använder området. Koiravaara och Palolaki Området från toppen Koiravaara österut mot Palolaki, i östra delen av utredningsområdet för vindkraft, är skogklätt och har partier med växelvis gran- och talldominerade marker där lavbetet är bra. Särskilt vid Palolaki finns yngre talldominerade marker med bra bete på f.d. hyggesbrända marker. Betesområdena vid Koiravaara och Palolaki sträcker sig från fjällsluttningarna norrut ner i låglandet mot Mikkelirova och Torneälven. Kantbevakning under vintern och våren För att undvika sammanblandning av renarna måste renskötarna under hela vintern och våren bevaka och vända renarna så att de inte fortsätter in på de andra samebyarnas marker, främst Laevas samebys marker i söder. Detta sker med hjälp av daglig kantbevakning med skoter. Samling inför vårflytten Framåt våren dras renar västerut mot de låglänta tallhedarna nära Torneälven. Renskötarna samlar ihop renarna som befinner sig i höjdområdena. Ofta används öppna delar av området, t.ex. fjällsluttningar, myrar och sjöisar, för att samla ihop renskockarna. Det är svårt att samla renar i områden med tätare skog. Renarna flyttas sedan ner mot Höjdlägenas lavrika granskogar erbjuder gott vinterbete. Utsikt söderifrån mot Hopukka, strax NV om Ylinenlaki, i Luongastunturiområdets nordvästra del. Foto Niklas Lindberg 31

32 de låglänta områdena och över väg E45 mot samlingsområdena vid Tornälven. Vinterbetesgrupperna sparar i regel vissa betesområden nära Torneälven som renarna kan nyttja efter uppsamlingen. Renskötarna kan på så vis hålla renarna samlade inför vårflytten. Kärnområdet Mikkelirova (riksintresse) Kärnområdet Mikkelirova är klassat som riksintresse p.g.a. sina sammanhängande lavrika barrskogar. Både norra och södra kanten berörs av viktiga flyttleder mellan årstidslanden. Kalfjällsområdena på Luongastunturi Under den tidiga våren då snön sjunker ihop och börjar smälta drar sig många renar upp längs fjällsluttningarna mot kalfjället. Kalfjällsområdena på Luongastunturi (Ylinenlaki och Keskinenlaki) utgör naturliga uppsamlingsområden inför vårflytten särkilt under vintrar med dåliga betesförhållanden. I den hänglavsrika granskogen är betet bra och snön är packad och lätt att gå på. Vårflytten I april flyttas renarna samlat längs med Torneälven västerut mot åretruntmarkerna. På våren tinar snön snabbast längs älvarna vilket gör att renarna här kan hitta bete under flytten. Uppsamling av skogsrenarna under hösten Cirka renar blir varje år kvar i vinterlandet under sommaren. Samebyn samlar skogsrenarna med skoter, fyrhjuling eller till fots med hundar. Ibland används även helikopter för att driva ihop renarna. 32

33 5 Konsekvenser Beskrivningen av konsekvenserna för Laevas och Gabna samebyar görs i tabell på sidorna 39 och 44. Därefter följer en beskrivning av den samlade intrångsbilden för de båda samebyarna. Konsekvensbedömningen förutsätter att anläggningens lokalisering och omfattning överensstämmer med beskrivningen i kap 2 och karta i figur 2.1. En osäkerhetsfaktor är att gränsdragningen mellan samebyarna i dagsläget inte är fastställd i detalj inom utredningsområdet. 5.1 Metodik Någon enhetlig vägledning för konsekvensanalys och konsekvensbeskrivning med avseende på rennäringen finns inte. En enkel vägledning finns dock i form av länsstyrelsens i Västerbotten checklista över vad som ska vägas in i MKB med avseende på rennäring (se textruta här intill). Utöver det har konsulten Enetjärn Natur AB:s tidigare erfarenheter använts som utgångspunkt för hur markanvändningen och konsekvenserna kan beskrivas. De utredningar som har legat till grund för metoduppbyggnaden är framförallt följande: Kirunaprojektet - Hur påverkas rennäringen av förändringarna i Kiruna? Konsekvensanalys för rennäringen längs Norrbotniabanan, Umeå-Luleå Vindkraftsutbyggnad på Gabrielsberget i Nordmalings kommun miljökonsekvensbeskrivning Vindkraft i Markbygden - förstudie Vad bör en MKB innehålla avseende rennäring? 1. Hur, när och var bedrivs renskötsel i det aktuella området, inklusive dess omland? 2. Vilka är effekterna negativa och positiva för renskötseln av planerad verksamhet? 3. Vilka är effekterna negativa och positiva för planerad verksamhet av att renskötsel bedrivs i området, och kan detta innebära framtida konflikter? 4. Berörs något område av riksintresse för rennäringen och vilka konsekvenser kan det i så fall leda till? 5. Vilka skadelindrande åtgärder är möjliga att sätta in, och hur stor bedöms den återstående skadan bli? 6. Hur ser den samlade intrångsbilden ut för berörd sameby (tidigare markintrång från konkurrerande intressen som inte hunnit läka ut, aktuella markkonfliketr på andra håll etc.)? Källa: Länsstyrelsen i Västerbottens län Studiebesök i Luongastunturiområdet. Här spanar en av renskötarna efter renar från Ylinenlakis topp. Foto Niklas Lindberg Erfarenheter från forskning och studier vid andra anläggningar Konsulten har genom nära dialog med svenska och norska forskare tagit del av den aktuella kunskap och erfarenhet som finns kring konsekvenserna för rennäringen vid vindkraftsetablering, se faktaruta nästa sida. Samråd med samebyn Inom samebyarna finns praktisk förankring och erfarenhet kring hur rennäringen tidigare har påverkats av olika verksamheter. Utan den erfarenheten är det inte möjligt att beskriva konsekvenserna för rennäringen. Därför har dialog med samebyarna varit viktiga delar av den här utredningen. Samebyarna har också haft möjlighet att vid några tillfällen granska det som tagits fram under utredningen. Fältbesök i området Området har under vintern 2008 besökts av konsulten, samebyarna och projektören. Kartläggning av markanvändningen Gabna och Laevas samebyars markanvändning har på ett övergripande sätt beskrivits i det aktörsgemensamma Kirunaprojektet - hur påverkas rennäringen av förändringarna i Kiruna? Rapporten har legat till grund för den beskrivning som gjorts i denna utredning. Portalen Ren2000 som är utarbetad i samarbete mellan samebyarna och länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län har används för beskrivningen av Gabna och Laevas samebyars markanvändning och riksintressen i området kring Luongastunturi samt för kartframställningarna. 33

34 Kunskapsläget Kunskapsunderlaget om vindkraftsverkens konsekvenser för rennäringen är begränsat. Dels har samebyarna inte i dagsläget någon erfarenhet av vindkraftsutbyggnad i större skala, dels är kunskapsunderlaget från forskning angående vindkraftverk och dess konsekvenser för rennäringen fortfarande i ett uppbyggnadsskede. Dessutom skiljer sig de vetenskapliga studierna i flera väsentliga avseenden från de förhållanden som råder i området inom och kring Luongastunturi. Den forskning som finns att tillgå som underlag för analys av effekterna av en vindkraftsetablering i Luongastunturi är främst s.k. störningsstudier. Dessa fokuserar på störningseffekter som kan uppstå till följd av mänsklig aktivitet. Störningsstudierna gällande renar har genomförts i bl.a. Alaska, Kanada och Norge och omfattar studier av renar med varierande tamhetsgrad, från tama till vilda renar. Studierna gäller störningar från kraftledningar, pipelines, vägar, turistanläggningar och rekreationsutnyttjande, mer sällan till vindkraftverk. Resultat av lokala studier Lokala studier fokuserar oftast på enskilda djur, inte sällan i inhägnader. Studierna belyser kortvariga effekter som förhöjd hjärtfrekvens, förekomst av oroligt beteende, flyktavstånd hos enskilda individer samt hur ofta djuren korsar en linjär störning som t.ex. en kraftledning eller väg. Några resultat från studierna: Ljudet från vindkraftverk och kraftledningar uppfattas av renar, men behöver inte vara störande. Renens beteende uppvisade inga klara tecken på störning vid varierande ljudstyrka och därmed högre störande ljud från rotorbladen. Konstruktioner som kraftledningar och vindkraftverk har i sig liten effekt på renens beteende vid direkt exponering. Resultat av undvikelsestudier Vid undvikelsestudier undersöks fritt gående flockar eller populationer av djur över ett större område. Med undvikelse menas minskad eller ändrad användning av ett område p.g.a. mänsklig störning som t.ex. tekniska konstruktioner eller aktiviteter. De undvikelsestudier som är genomförda gäller för vildrenar i Nordamerika eller renar på Finnmarken i Norge och är svåra att applicera på Luongastunturi eftersom renarna är vana vid mer ostörda miljöer. Några resultat från studierna redovisas ändå här: Både tam- och vildrenar undviker kraftledningar på flera kilometers avstånd, och då särskilt kraftledningar i kombination med vägar och fritidsbebyggelse. Undvikelseeffekten kunde inte förklaras av betesförhållanden, snömängd eller förhållanden i terrängen. Turistaktiviteter indikerar undvikelseeffekt och ändrat beteendemönster hos både tam- och vildrenar. Vildrenar uppvisade samma flyttmönster och föredrog samma betesområden innan som efter en vattenkraftsuppbyggnad. Förändrat flyttmönster uppstod under konstruktionsfasen. Särskilt om vindkraft En studie från Mitthögskolan i Östersund som bygger på litteratursammanställning och intervjuer med samebyar visar att störningar från vindkraftverken är små. Vad som kan vara problemet är främst att vägar kan ge ökad mänsklig aktivitet. De intervjuade vill inte ha stängsel som stänger djuren ute från vindkraftparken, men däremot bom för anslutningsvägar. Även norska studier stöder hypotesen att vindkraftsparker har liten eller ingen negativ påverkan på renar. De flesta forskare är eniga om att det är nivån av mänsklig aktivitet efter utbyggnad som är den faktor som har störst betydelse. Kritiska moment vid en utbyggnad kan vara om verken eller vägarna placeras på fel plats så de blir ett hinder för renens flyttning eller att betesområden fragmenteras och splittras upp i mindre sammanhängande områden. Seminarium om vindkraft och rennäring Svenska samernas riksförbund ordnade i augusti 2007 ett seminarium om vindkraft och rennäring. Seminariet syftade till att myndigheter, vindkraftsbolag och samebyar skulle få en bättre förståelse för de förutsättningar som gäller rennäring och vindkraft. Frågorna och svaren som togs up under seminariet sammanställdes därefter i ett dokument. Pågående forskning och uppföljning vid andra anläggningar I Norge pågår forskningsprojektet Vind-Rein. Projektet startade år 2005 och finansieras av de norska vindkraftsutövarna. Syftet med projektet är att studera hur vindkraftsanläggningar påverkar renarnas markanvändning och beteende samt vilka konsekvenser vindkraftanläggningar har på de lokala renskötarna. Projektet omfattar både biologiska och socioekonomiska uppföljningsstudier. Uppföljning och kontrollprogram av konsekvenserna för rennäringen pågår vid flera anläggningar som kommer att generera erfarenheter inför kommande projekteringar. 34

35 Vad kan påverkas? Vindkraftanläggningen påverkar en betydelsefull del av årscykeln under vintern för Laevas och Gabna samebyar. I det perspektivet kan följande företeelser inom samebyarnas rendrift komma att påverkas: Tillgången till vinterbete Området används varje år för vinterbete av samebyarna, förutsatt att betesförhållandena är goda. Renens betesro Området betraktas av samebyarna som trivselland där renarna kan stanna under en längre period för bete. Naturligt uppsamlingsområde Området vid Luongastunturi är ett naturligt uppsamlingsområde inför vårflytten och under sommaren/ hösten. Flyttled Flyttlederna är stråk i terrängen ofta över öppna landskap som myrar och sjöar. Ibland går flyttlederna genom skog och då bitvis utmed röjda stråk som underlättar framkomligheten och bidrar till att hålla hjorden samlad. Fria strövningen Vid sidan om den ordnade flytten förbi Luongastunturi passerar en del av samebyarnas renar i s.k. fri strövning. De strövar fritt mellan vinterbetesmarker och åretruntmarker och nyttjar då ofta de naturliga stråk i terrängen där flyttlederna ligger. Den fria strövningen är ett invant beteende hos renen. Rengärde Rengärdet vid Ylinenlaki används för att samla och lasta skogrenarna som blivit kvar under sommaren. Flexibiliteten i rendriften Besluten om vilka marker som ska nyttjas för vinterbete eller vilka flyttleder man ska använda tas ofta med utgångspunkt från väder- och snöförhållanden. På grund av de stora variationerna i förutsättningar är rendriften beroende av en stor flexibilitet när det gäller t.ex. val av betesmarker och flyttleder. Driftsformerna Helikopter används idag inom området framförallt under höstuppsamlingen. Säkerhet för renskötarna och renarna Under vintern vistas renskötarna och renarna ofta inom området. Med hänsyn till de höga vindkraftverken och risken för nedisning kan renskötarnas säkerhet påverkas (det gäller även renarna). Möjliga typer av påverkan De företeelser som beskrivs ovan kan påverkas på flera olika sätt. I fallet med Luongastunturi är de möjliga typerna av påverkan följande: Markförlust till följd av vindkraftanläggningens och vägnätets markanspråk. Det nya vägnätet fragmenterar (styckar sönder) det idag obrutna skogs- och lågfjällslandskapet och reducerar andelen väglöst land. Vägarna och trafiken på dessa genererar kanteffekter i form av störning från trafik på vägarna. Störning från ökad mänsklig aktvitet påverkar renens betesro. Vägar och kraftledningar ökar tillgängligheten för skoter och övrigt rörligt friluftsliv. Naturligt uppsamlingsområde kan förloras och renens invanda beteende kan påverkas. Hinder och störning vid den samlade flytten samt under den fria strövningen. Rengärdets användbarhet kan reduceras vid upp- Vem och vad planeras? En vindkraftanläggning (max 70 verk) med vägar kraftledningar och servicehus Berörd sameby Gabna sameby Laevas sameby Vad kan påverkas? Tillgången till bete Renens betesro Naturligt uppsamlingsområde Samlade flytten Anläggning Flexibiliteten i renskötseln Driftsformerna Säkerhet för renskötarna och renarna Exempel på möjliga typer av påverkan Markförlust Störning från ökad mänsklig aktivitet Renens invanda beteende Förändrade driftsformer Effekt Vilken kvalitetsändring Konsekvensbedömning Inga konsekvenser Små konsekvenser Måttliga konsekvenser Stora konsekvenser Skadelindrande åtgärder Figur 5.1. Konsekvensbeskrivningen sker enligt en stegvis modell och presenteras i form av en matris 35

36 samlingen av skogsrenarna under sommaren/hösten. Förändrade förutsättningar i ett av samebyns vinterbetesområden. Förändrade driftformer (helikopter kan inte användas i vindkraftsområdet). Om vindkraftverken innebär risker för t.ex. nedfallande is eller iskast kan det påverka renskötarnas säkerhet vid vistelse i området. Även renarna kan riskeras att träffas av iskast. Eventuella regelstyrda säkerhetsavstånd från verken kan också påverka renskötarnas användning av området. Effekter De olika typerna av påverkan kan bland annat leda till följande effekter på rennäringen: Minskat eller uppsplittrat bete, vinterbetesområdet räcker inte lika länge. Störd betesro och stressade renar. Försvårad uppsamlingen under våren och sommaren/hösten. Försvårad användning av flyttleder och försämrad möjlighet att hålla renhjorden samlad (splittring av hjordar). Färre alternativa vinterbetesmarker och mindre flexibel renskötsel vad gäller val av marker. Renskötarna kan p.g.a. risker och regelstyrda säkerhetsavstånd bli utestängda från de delar av området som ligger närmast verken. Konsekvenser, exempel på olika följder De effekter som uppstår kan ge följder med t.ex. nedanstående betydelse för samebyn. Färre alternativa marker kan leda till överbetning av de områden som kan nyttjas (antingen nere i vinterbetesområdet eller i åretruntmarkerna om samebyn tvingas stanna där under vintern). Förlust eller partiell förlust av vinterbete kan tvinga samebyn att ta till stödutfodring för att klara djuren, något som är mycket kostsamt och inte långsiktigt hållbart. På sikt kan det också tvinga fram en reducering av renantalet. Stressade djur eller fler renar på mindre yta kan leda till sämre hälsa för renar p.g.a. ökad smittorisk som i sin tur kan leda till sämre tillväxt hos renarna som då får färre eller svagare kalvar. Svagare djur gör att färre djur överlever rovdjur, trafik, parasiter vilket i slutänden påverkar renskötselföretagets ekonomi. Renarnas kondition påverkar även renskötarnas hälsa. Om renarna mår dåligt, mår också renskötarna dåligt. Renhjorden blir mer utspridd i ett uppsplittrat betesområde vilket ger merarbete för renskötarna, med sämre driftekonomi som följd. Risk för fler konflikter med andra samebyar och med markägare om renar flyttas eller stöts undan till nya betesområden. Förlust av naturligt uppsamlingsområde innebär minskat slaktuttag och förlorade kalvar som inte märks under höstuppsamlingen. Det innebär även ökad sammanblandning med grannsamebyarnas renar. Direkta och indirekta effekter Bland de konsekvenser som beskrivs finns såväl direkta som indirekta effekter. Det finns ingen glasklar gräns mellan dessa två huvudtyper av effekter utan övergången är flytande. Till direkta effekter räknas t.ex. förlust av betesmark eller hel eller partiell utslagning av ett rengärde. Till indirekta effekter räknas sådant som överbetning i andra vinterbetesområden eller konflikter inom samebyn eller med andra samebyar till följd av undanstötning av renarna från det påverkade området. 36

37 Bedömningsgrunder Värderingarna av de möjliga konsekvenserna av vindkraftsanläggningens intrång bygger i stor utsträckning på analyser som gjorts under utredningen i samarbete mellan konsulten och samebyarna. Dessutom har den samlade erfarenheten från konsultens tidigare erfarenheter från MKB avseende rennäring legat till grund för värderingarna. Konsekvensbedömningen kan göras med olika grad av säkerhet. Detta har i bedömningen beskrivits som stor, måttlig eller liten säkerhet. Bedömningen av konsekvenserna bygger på relationen mellan befintliga värden och omfattningen av den förväntade förändringen. Inga konsekvenser Ingen eller marginell påverkan på samebyns möjlighet att passera och nyttja marker. Små konsekvenser Liten påverkan på samebyns möjlighet att passera och nyttja för samebyn viktiga marker. Måttliga konsekvenser Begränsad påverkan på kärnområde eller flyttled av riksintresse, eller begränsad påverkan på samebyns möjlighet att passera och nyttja för samebyn viktiga marker. Påverkan bedöms orskaka betydande effekter för någon vinterbetesgrupp. Stora konsekvenser Betydande påverkan på kärnområde eller flyttled av riksintresse, eller betydande påverkan på samebyns möjlighet att passera och nyttja för samebyn viktiga marker. Påverkan bedöms så omfattande att den har effekter på fundamentala delar av samebyns årscykel. 37

38 5.2 Konsekvenser Laevas sameby Läsanvisning I detta avsnitt beskrivs konsekvenserna för Laevas sameby vid en vindkraftsetablering i Luongastunturiområdet. Beskrivningen är en kvalitativ bedömning av konsekvenserna. Samebyns bedömning av konsekvenserna beskrivs i textruta på sidan 40 och samebyns syn på vindkraftprojektet beskrivs i textruta till höger. Det finns flera svårigheter och osäkerheter i bedömningen av konsekvenserna, framförallt vad gäller vinterbetesområdets fortsatta funktion samt hur den beörda vinterbetesgruppen kommer att påverkas efter anläggningen tagits i drift. Det är därför mycket viktigt att dessa osäkerheter tas med i det fortsatta arbetet och att konsekvenserna följs upp efter anläggningen tagits i drift. Det bör betonas att Laevas sameby står inte bakom denna bedömning. Gabna sameby Laevas sameby om vindkraftprojektet Samebyn anser att en utbyggnad i området skulle kraftigt försvåra uppsamlingen av renarna både under våren och under hösten. Uppsamlingen kommer att bli mycket tidsödande och därmed orsaka ekonomiska förluster för samebyn. Kalfjällsområdena vid Luongastunturi ersätter tallhedarnas funktion som naturligt uppsamlingsområde. Förlorad möjlighet till höstuppsamling medför förluster av både slaktinkomster och omärkta kalvar. Vem törs vara kvar i området? Den vinterbetesgrupp som brukar använda området måste kanske använda andra angränsande områden istället vilket kan orsaka överbete och konflikter. Markanvändning Luongastunturi Flyttled av riksintresse Flyttled, ej av riksintresse Anläggning Sameby, ej gränsbestämt område Föreslagen verklokalisering Föreslagen väg Utredningsområde km K Vad ska samebyn göra om det inte finns betesområden som kan ersätta bortfallet vid Luongastunturi? Stödutfodra, stanna till fjälls eller skära ner på renantalet? Detta intrång är allvarligt eftersom samebyn redan nu är hårt trängd av skogsbruket i vinterbetesområdet. Vinterbetet är flaskhalsen - den styr hela årets produktion och verksamhet i renskötselföretaget. Konsekvenserna för samebyn och det enskilda renskötselföretagets årscykel blir stora: Sammanblandning av renar innebär att renskötarna tappar kontrollen på sitt eget renskötselföretag och blir styrda av när de andra samebyarna genomför samling, skiljning, slakt etc. Intrång som detta bidrar till att de psykosociala förhållandena i samebyn försämras; oro för renarna, förlorad framtidstro, oro för att ev. behöva flytta etc. Sådant kan resultera i interna konfliker och t.o.m. utslagning av enskilda renskötare och renskötselföretag. De olika negativa effekterna som anläggningen medför (förlust av vinterbete, störningar, förlorade uppsamlingsmöjligheter etc.) samverkar. Laevas sameby Figur 5.2 Planerad vindkraftsetablering inom Laevas samebys vinterlbetesområde 38 Samebyn tror inte att renstängsel skulle lindra skadan vid en eventuell vindkraftsutbyggnad. Stängsel mellan samebyarna riskerar att störa renarnas naturliga beteende och försvagade renar kan dö när de inte kan röra sig dit de vill. Samebygränserna är heller inte fastställda.

39 Vad påverkas Typ av påverkan Effekt Konsekvens Säkerhet i bedömningen Tillgången till vinterbete, renens betesro och den fria strövningen Flexibiliteten i rendriften Naturligt uppsamlingsområde Driftsformerna Rengärdet på Ylinenlaki Flyttleden från Ylinenlaki Säkerheten för renskötarna och renarna Störning från ökad mänsklig aktivitet under bygg- och driftsskede inom ett av samebyns vinterbetesområden Fragmentering av det obrutna skogs- och lågfjällsområdet. Andelen väglöst land reduceras Kanteffekter kring de störda ytorna Markförlust till följd av anläggning av verk och vägar (ca 40 ha) Förändrade förutsättningar i ett av samebyns vinterbetesområden Störning från ökad mänsklig aktivitet Naturligt uppsamlingsområde förloras och renens invanda beteende påverkas Förändrade driftsformer Ej längre möjligt att göra samlingar med helikopter i det berörda området Rengärdet kan inte användas eller kan bara användas i begränsad omfattning under höstuppsamlingen Hinder och störning vid den samlade flytten (av större och mindre renskockar) Olyckor vid nedfallande is och vid iskast Säkerhetsavstånd Störd betesro och ökad stress hos renarna inom utredningsområdet (ca 4300 ha) Minskat och uppsplittrat bete Vinterbetesområdets användbarhet reduceras, betet räcker inte under vintern lika länge som idag Färre alternativa vinterbetesmarker och mindre flexibel renskötsel vad gäller val av marker Försvårad uppsamling under våren och sommaren/hösten Försvårad uppsamling under sommaren/hösten Om problem uppstår under uppsamlingen kan inte helikopter användas för att rädda situationen Försvårad uppsamling under sommaren/hösten Försvårad användning av flyttled och försämrad möjlighet att hålla renhjorden samlad Renskötarna kan under förhållanden med risk för nedisning ej vistas under verken Säkerhetsavstånd med hänsyn till ev iskast Mer utspridd renhjord, merarbete och sämre driftsekonomi Den direkta markförlusten (som tas i anspråk för verk och vägar) blir liten i förhållande till hela det berörda vinterbetesområdet. Den totala betesförlusten blir dock större till följd av kanteffekter och störd betesro Betesförlusten sker inom viktiga betesmarker Tillsammans med övriga påverkansfaktorer kan detta medföra att en av vinterbetesgrupperna kan komma att behöva komplettera med användning av alternativa områden Överbetning i angränsande områden Ökad risk för konflikter inom samebyn men också gentemot angränsande samebyar Merarbete och sämre driftsekonomi Ekonomisk förlust till följd av förlorad slaktinkomst och att kalvar förblir omärkta Ökad risk för sammanblandning av samebyarnas renar Merarbete och därmed försämrad driftsekonomi vid samling Merarbete vid samling, eventuellt omöjligjord samling Flyttleden bedöms kunna användas framöver, men merarbete kan uppstå till följd av att det blir svårt att hålla renhjorden på flyttleden när den passerar verk och vägar Merarbete Sociala konsekvenser i form av oro Måttlig säkerhet Liten säkerhet - Måttlig säkerhet under byggskedet Liten säkerhet under driftskedet Stor säkerhet Måttlig säkerhet Stor säkerhet Liten säkerhet Möjliga åtgäder Byggstopp under vinterbetesperioden november-mars Flexibilitet gentemot samebyn ang tidpunkt för underhåll och reparationer Begränsad framkomlighet för allmänheten, ej vinterplogade vägar. Undvika att anlägga genomgående vägar i området som lockar till sig t.ex. skotrar och hundspann Anpassning av vägar i samråd med samebyn för att undvika påverkan på viktiga betesområden. Försiktighet vid projektering i syfte att begränsa påverkan i form av avverkning och påverkan på markskiktet. Insådd av kruståtel (sia) för snabb återvegetering på bearbetade ytor Markförläggning av kraftledningar Begränsad framkomlighet för allmänheten, ej vinterplogade vägar Resurser tillställs samebyn för att kompensera för ökat merarbete Etablering av nytt rengärde på plats utanför vindkraftparken Anpassning av vägdragning och placering av verk i syfte att flyttledens funktion inte ska påverkas System för att förhindra och förutsäga nedisning av verken. Varningslampor vid risk för nedisning Etablera kontaktnät för snabb information mellan vindkraftsföretaget och samebyn Figur 5.3 Sammanställning av påverkan-effekt-konsekvens samt möjliga åtgärder för Laevas sameby vid en vindkraftsetablering. Graden av säkerhet i bedömningen beskrivs som liten, måttlig eller stor 39

40 Samlad bedömning för Laevas sameby Sammanfattningsvis bedöms konsekvenserna för Laevas sameby bli måttliga eftersom ett mycket viktigt naturligt uppsamlingsområde inom samebyns vinterbetesmarker påverkas. I bedömningen finns svårigheter och osäkerheter kring det berörda vinterbetesområdets fortsatta funktion och bedömningen skiljer sig från samebyns bedömning (se textruta). Det är därför viktigt att konsekvenserna följs upp efter anläggningen tagits i drift. Bedömningen är i huvudsak baserad på den forskning som gjorts vid andra vindkraftsetableringar, se sid 34. Kunskapsunderlaget är dock begränsat och de vetenskapliga studierna skiljer sig i flera väsentliga avseenden från de förhållanden som råder vid Luongastunturi. En viss osäkerhet finns därför i bedömningen. Konsekvenserna bedöms inte bli så omfattande att de uppfyller kriterierna för stora konsekvenser, se textruta med bedömningsgrunder på sid 37, eftersom Luongastunturiområdet bedöms kunna fortsätta användas även om funktionen kommer att reduceras något. Det berörda vinterbetesområdets kvalitet och funktion kan således till stor del ändå behållas och kommer inte att slås ut. Påverkan bedöms inte bli så omfattande att den har effekter på fundamentala delar av samebyns årscykel. Nedan följer en beskrivning av den samlade bedömningen (en detaljerad redovisning återfinns också i tabellen på sida 39). Avsnittet avslutas med en beskrivning av konsekvenserna vid ett par värsta scenarion. Ökad mänsklig aktivitet Den ökade mänskliga aktiviteten är den aspekt som enskilt bedöms ha störst påverkan på renarna. Driften av anläggningen innebär att personal kommer att röra sig i området. Vägarna och kraftledningsgatorna kan också komma att genera ökad skotertrafik i jämförelse med de förhållanden som råder idag. Laevas sameby om konsekvensbedömningen Laevas sameby bedömer att det inte kommer att vara möjligt att använda utredningsområdet efter en vindkraftsetablering vid Luongastunturi. Eftersom Luongastuntriområdet utgör själva hjärtat kommer betet inom hela det berörda vinterbetesområdet att förloras. Vinterbetesgrupperna kommer i och med detta att behöva skära ned på renantalet och någon vinterbetesgrupp kan komma att behöva avveckla sin verksamhet. Samebyn kommer att kunna fortsätta bedriva renskötsel men i mindre skala. De studier som finns om vindkraft och andra anläggningars inverkan på renar pekar på att den största delen av området kommer att kunna betas även i fortsättningen. Detta förutsätter dock att åtgärder vidtas för att begränsa framkomligheten för allmänheten. Störningarna från vindkraften kommer att vara störst under anläggningsskedet. Mark- och betesförlust Betesmarkerna inom samebyns vinterland skiljer sig åt i kvalitet. Enligt samebyn är betet inom utredningsområdet av mycket hög kvalitet och Luongastunturiområdet utgör själva hjärtat i det berörda vinterbetesområdet. Den direkta markförlusten (som tas i anspråk för verk och vägar) blir liten i förhållande till hela det berörda vinterbetesområdet, se figur till höger. Den totala betesförlusten blir dock större till följd av kanteffekter och störd betesro. Betesförlusten sker inom för samebyn mycket viktiga betesmarker. Förändrade förutsättningar i ett av samebyns vinterbetesområden Området är idag i hög grad opåverkat vilket förklarar att området är av stort värde för samebyn. Det är framförallt en av samebyns sex-sju vinterbetesgrup- Arealer inom samebyns marker Areal (ha) Laevas samebys vinterland ca Området som används av den berörda vinterbetesgruppen Utredningsområdet för vindkraft inom Laevas samebys marker där renens betesro förloras Mark som tas i anspråk för vindkraft och vägar Bearbetad yta där marktäcket avlägsnas ca ca ca 40 ca 14 Arealen för Laevas samebys vinterland inkluderar all yta, d.v.s även vattendrag och bebyggelse. Beteskvaliteten inom området varierar. Arealen för det berörda vinterbetesområdet inkluderar all yta, d.v.s även vattendrag och bebyggelse. Beteskvaliteten inom området varierar. Arealen för utredningsområdet inkluderar även vattendrag. Beteskvaliteten är enligt samebyn mycket god. Inom utredningsområdet förloras renens betesro Arealen mark som tas i anspråk för vindkraft och vägar inkluderar enbart betesmark. Beteskvaliteten är enligt samebyn mycket god. Arealen bearbetad yta där marktäcket avlägsnas inkluderar enbart betesmark. Beteskvaliteten är enligt samebyn mycket god 40

41 per som återkommande brukar använda området för vinterbete. Området som är aktuellt för vindkraft utgör delar av vintergruppens betesområde. Vinterbetesgruppen kan i ökad grad komma att behöva alternera nyttjandet med andra betesmarker, särskilt under anläggningsskedet. Detta kan leda till ökad risk för konflikter med andra vinterbetesgrupper inom samebyn men också gentemot angränsande samebyar. För övriga vinterbetesgrupper är området särskilt viktigt under vintrar med dåliga betesförhållanden. Vinterbetesgrupperna använder området som naturligt uppsamlingsområde inför vårflytten. Området fungerar även som naturligt uppsamlingsområde under sommaren/hösten för de renar som blivit kvar i vinterlandet. Kalfjällsområdenas funktion som naturligt uppsamlingsområde kommer att förändras vid en vindkraftsetablering. Störst konsekvenser i det avseendet uppstår i den västra delen av utredningsområdet vid Ylinenlaki, Keskinenlaki och Alanenlaki. Här kommer vägnätet att försvåra uppsamlingen av renar och medföra ökade arbetsinsatser. Samebyn kommer inte att ha möjlighet att använda helikopter i området. Detta innebär en förändring av driftsformerna genom att ihopsamlingen blir mer tidsödande och kostsam. Säkerhetsriskerna för renskötarna Det är i dagsläget svårt att bedöma om möjligheten för renskötarna att vistas i närheten av vindkraftverken kommer att påverkas. Detta beror på vilket avisningssystem som kommer att användas samt i vilken grad regler om säkerhetsavstånd kommer att gälla. Värsta scenariot Kunskaperna kring storskalig vindkraftsutbyggnad inom renbetesområden är fortfarande i ett uppbyggnadsskede. Det är därför svårt att förutse vad som kommer att ske med avseende på de risker och restriktioner som kan komma att föreligga inom en vindkraftspark. Ett värsta scenario ur rennäringsperspektiv skulle vara om området av säkerhetsskäl spärras av. Stora betesområden skulle då försvinna för samebyn och den berörda vinterbetesgruppen. Scenariot bedöms inte vara troligt men bör dock ändå beaktas i det fortsatta arbetet. Ett annat värsta scenario skulle vara om hela det berörda vinterbetesområdet förloras till följd av vindkraftsanläggningen och om någon eller några vinterbetesgrupper måste avveckla sin verksamhet. Inte heller detta scenario bedöms som troligt men bör beaktas i det fortsatta arbetet. Fotomontage från Pilijärvi, avstånd till anläggningen ca 6 km. Observera att vindkraftverken gjorts svarta för att tydligare framträda i bilden 41