Pax Nordica 2012 Nya hot i ny tid Världen förändras. Detta måste den svenska säkerhetspolitiken identifiera och anpassa sig till. Men den slits alltmer mellan olika och kanske också bitvis oförenliga prestationskrav. Svensk säkerhetspolitik har globaliserats. Samtidigt som den svenska förmågan att göra väpnade insatser åtminstone delvis under en 20årsperiod har flyttats från närområdet till Asien och Afrika så skapar den samtida utvecklingen i stora grannlandet Ryssland liksom i Arktis en delvis ny situation i vår del av världen. Vad innebär det? Detta var utgångspunkten för Pax Nordica i Umeå den 23 februari. Pax Nordica är ett årligen återkommande (sedan 1994) forum för information och debatt med syfte att sprida och öka kunskap om säkerhetsfrågor i vid mening. Årets upplaga hade temat Nya hot och risker i en ny tid. Föreläsarna konkretiserade, problematiserade och debatterade under dagen säkerhetspolitisk verklighet ur olika utgångspunkter och perspektiv. Prorektor Kjell Jonsson vidgade problembilden i sitt öppningsanförande genom att konstatera att själva begreppen säkerhetspolitik och hot blivit allt mer komplexa sedan mitten av 80-talet. Det finns egentligen inget problem som Sverige värja sig för på egen hand, allt som händer påverkar, slog Gunilla Herolf från Sipri fast och hon formulerade tre teser: 1/ Inget land kan på egen hand möta alla hot internationell samverkan behövs. 2/ Inget hot kan mötas med enbart militära medel. 3/ Det sker en fortgående upplösning av gränser mellan extern och intern säkerhet
I Sverige finns också ett betydande stöd bland både allmänheten (i förhållande till läget i andra länder) och politikerna för ett svenskt internationell engagemang i syfte att befrämja demokrati underströk Herolf. Hon hänvisade till undersökningssiffror från förra året som visar att nästa 70 procent av svenskarna ställde sig positiva till interventionen i Libyen (och det svenska deltagandet) och att nästan 50 procent vill behålla det svenska engagemanget i Afghanistan på ungefär samma nivå som i dag. Sverige har på olika sätt sedan av mitten av 90-talet deltagit i olika Natoledda verksamheter. Men opinionen för ett svenskt Nato-medlemskap förblir runt 20 procent. Kanske anser opinionen att Sverige redan är med på det som Nato är bra på, spekulerade Herolf. Under den avslutande diskussionen lät Gunilla Herolf dock förstå att hennes tilltro till de existerande europeiska samarbetsorganisationerna är begränsad. EU är till exempel på nedgång, dess initiativförmåga är liten initiativen kommer från de stora huvudstäderna och de små länderna måste i allt högre grad söka samverkanspartners själva. Sverige borde ha intagit och därtill bibehållit en kritisk, avvisande hållning till gasledningen genom Östersjön, Nord Stream. Statsvetaren Niklas Eklund från Umeå universitet hade inga problem att argumentera för den i all hast influensasjuka Krister Wahlbäcks skeptiska syn på det svenska förhållningssättet till det tysk-ryska projektet. Han känner väl hållningen och han känner för den. Den svenska hållningen präglas av en olycklig försiktighet. Fortfarande har vi en försvarsmakt som ska förhindra kränkningar av svenskt territorium. Samtidigt tillåter vi två stora europeiska makter att
göra intrång på känsliga områden och som ritar om den territoriella kartan. Vi accepterar tyst något som är lika genomgripande som det svenska EU-medlemskapet men utan att den svenska befolkningen fått rösta om det. Trots att det handlar om ett viktigt svenskt säkerhetsintresse. Sverige säger nej till gas i den svenska havszonen men ja till en tyskrysk 800 meter bred patrullerad säkerhetszon bara några kilometer utanför Gotland. Sverige kunde inte ha stoppat Nord Stream, medgav Eklund. Men politikerna kunde ändå ha agerat kraftfullare folkrätten ger Sverige en rätt att ifrågasätta, argumenterade han och det inte minst som en följd av oklara miljökonsekvenser. Det saknas en insikt att det inte bara är stora globala frågor som berör vår säkerhet. Begreppet En svensk tiger har fått en ny och olycklig innebörd. Hanna Ojanen, från Finish Institute of International Affairs, talade under rubriken Vilken roll spelar Sverige i Nordeuropa ur finsk synvinkel. Hon konstaterade länderna möter gemensamma utmaningar de närmaste åren, att samarbetet generellt är bra mellan länderna och att svenska positioner i många fall också blir finska fast fem år senare. Men det finns också skillnader. Det handlar om det lite större landets linje i förhållande till det lilla landet, enligt Ojanen. Svensk utrikespolitik bygger på värderingar, finländsk utrikespolitik på intressen. Sverige svävar framåt, Finland håller tillbaka. Frågan om Nordisk säkerhet är åter på väg att bli en mer renodlad nordisk fråga, menar Hanna Ojanen. EU har svårt att formulera och motivera en sådan politik.
Men eftersom förnyelsen av säkerhetspolitiken hela tiden är nödvändig måste initiativen till denna process tas i länderna som berörs. Kanske är det dags att åter väcka frågan om en nordisk försvarsunion. De stora dispyterna om Arktis finns mellan Nato-länder, konstaterade Arktis-forskaren Johannes Riber Nordby från Danska institutet för internationella studier. För Danmarks del handlar Arktis-engagemanget om att värna Grönland, om att slå vakt om den istäckta öns naturresurser men också om att ta vara på de andra möjligheter till utveckling som ett krympande istäcke för med sig, till exempel förutsättningar för nya och kortare rutter för sjöfarten. Det finns en dansk strategi. Men danskarna bestämmer ändå inte, avgöranden fatts inom ramen för det grönländska självbestämmandet. Grönland skiljer sig från andra områden i Arktis främst som ett resultat av autonomin. Varför är då Sverige med i det arktiska samarbetet? Arktis betydelse är på många sätt stor och inte minst handlar det om att skydda den arktiska miljön. Men Sveriges ide är därtill att medverka till en bättre säkerhet i området generellt sett, förklarar Riber Nordby diplomatiskt. Lite svårare hade han att förklarar vad Danmark förväntar sig från Sverige i det här samarbetet. Om nu det södra grannlandet alls gör det. Hanna Ojanen, Nils Eklund och Gunilla Herolf
Det senaste försvarsbeslutet (från 2009) innebär att pendeln svänger tillbaka i riktning mot Sverige och närområdet, poängterade försvarsmaktens representant, överste Ronny Modigs som sektionschef vid Ledningsstabens Inriktningsavdelning. Nu pågår en av de absolut största försvarsreformerna sedan värnplikten infördes. Den nya Försvarsmakten står klar 2019, konstaterade Modigs men tillade att med oförändrade ekonomiska ramar sjunker den svenska försvarsförmågan efter 2015. Föreläsningarna följdes av en paneldiskussion. Några citat ur denna finns här intill. röster i paneldebatten (som ju med fördel kan redigeras/kortas): Det danska territorialförsvaret har försvunnit det är utomlands, i Adenviken och Afghanistan. Vi vill se ett nordiskt arktiskt samarbete för att kunna dela på kostnaderna. Afrikanska länder har helt enkelt inte resurser och kompetens för att fullt ut delta i större internationella militära insatser. Johannes Riber Nordby
Internationella operationer kommer allt mer att ifrågasättas, sådana är för dyra. Efter kriget i Georgien sade de finländska politikerna att de gjort rätt avvägningar man väljer lämpliga bekräftelser. Ryssland ser inte sina hot i här, inte i Norden. Hanna Ojanen USA:s tillbakagång kommer att minska antalet internationella operationer. Ryssland har inga illusioner om Sverige, dom vet var dom har oss. Men Ryssland vill ha en större maktposition, det är inget roligt att vara f d stormakt. Strategiska kärnvapen är egentligen inget hot utöver de som finns i forna Sovjetstater Gunilla Herolf Säkerhet har blivit en budgetregulator. Jag är orolig över Europas militära maktneddragning i förhållande till andra regioner. Problemet är inte att få folk att söka till Försvarsmakten, möjligen att få dem att stanna. Ronny Modigs
Lider jag av rysskräck? Ja, till en del är det kanske så. När det globala blir regionalt spelar geopolitik en roll och föreställningen om dess betydelse lever kvar i Ryssland I Nord Stream-projektet utnyttjar två stora europeiska makter sin status utan att beakta riskerna för små stater. Niklas Eklund Text: Mats Olofsson på Västerbottens Kuriren Foto: Alf Molin