Profilröntgen inom ortodonti En översikt sammanfattat I dag används profilröntgen rutinmässigt av ortodontister över hela världen för diagnostik, behandlingsplanering och uppföljning. Trots att det utvecklats tredimensionella tekniker för mätning av ansiktets mjukdelar, käkskelett och tänder kommer den tvådimensionella profilröntgenbilden att vara ett viktigt hjälpmedel inom den kliniska ortodontin under åtskilliga år framöver. professor, odont dr, fil dr, Odontologiska institutionen, Hälsovetenskapliga fakulteten, Köpenhamns universitet E-post: sven.kreiborg@ odont.ku.dk Inom ortodontin används profilröntgenbilder i lateral projektion och panoramaröntgenbilder rutinmässigt i samband med diagnostik, behandlingsplanering och uppföljning [1]. På senare år har det dessutom utvecklats en tredimensionell digitaliseringsteknik [2] och tredimensionell ytskanning [3] samt skanningsmetoder som volymtomografi (cone beam tomography, cbct) [4,5]. Dessa tekniker har dock ännu inte fått någon större utbredning [2, 6, 7], och den kliniska ortodontin kommer att använda sig av profilröntgen åtskilliga år framöver. Artikeln fokuserar på profilröntgen, medan cbct-skanning beskrivs i en annan artikel i tema 2009. Profilröntgen uppstod 1931 ur kraniometrin och antropometrin. Kraniometrin användes för exakt mätning av kranier, medan antropometrin använder standardiserade mätningar på levande individer. Inom den kliniska ortodontin fanns det ett behov av en objektiv, kvantitativ och reproducerbar metod för analys av dentitionens förhållande till käkarna och käkarnas förhållande till kraniet över tid, för bedömning av förändringar på grund av tillväxt eller behandling. 1931 utvecklade Hofrath i Tyskland [8] och amerikanen Broadbent [9]»apparatur för röntgenbaserad kefalometri«som delvis gjorde detta möjligt. Hofraths [8] apparatur hade bara ett röntgenrör och kunde endast exponera i lateral projektion, medan Broadbents [9] utrustning hade två röntgenkällor och kunde exponera i både lateral och frontal projektion. Principen för profilröntgen är att det ska gå att ta standardiserade röntgenbilder av kraniet med minimal distorsion och känd för- TABELL 1. Signifikanta steg i utvecklingen av profilröntgen. Referens Hofrath 8 Broadbent 9 Margolis 12 Ortiz & Brodie 13 Björk 14 Cartright & Harvold 15 Pruzansky & Lis 16 Pruzansky 17 Björk 18 Björk 18 Björk 19 Kreiborg et al 20 Jackson et al 21 Solow & Kreiborg 22 Näslund et al 23 Utveckling Lateral projektion Lateral och frontal projektion Snedlateral projektion Profilröntgen på spädbarn; lateral projektion Axial projektion; fast avstånd från mittsagittalplanet och planet genom öronpinnarna till filmen; fast förstoring Högkilovoltteknik Profilröntgen på spädbarn; lateral och frontal projektion; sederingsmetoder Profilröntgen på spädbarn; axial projektion Förinställd huvudinställning med genomlysning, TV-monitor och ljuskors projicerat på ansiktet Profilröntgenenhet i vertikal riktning för bilder vid stående ställning Snedfrontal projektion Profilröntgen på spädbarn; högkilovoltteknik, fast avstånd från mittsagittalplanet och planet genom öronpinnarna till filmen; fast förstoring; förbättrad huvudinställning med ljuskors projicerat på ansiktet vid axial projektion; simultanupptagning av lateral och frontal projektion Digital profilröntgen Förinställd huvudinställning med genomlysning, TV-monitor och sex laserstrålar projicerat på ansikte och huvud Digital profilröntgen med låg stråldos 54
TEMA BILDGIVANDE TEKNIKER TABELL 2. Signifikanta steg i utvecklingen av kefalometriröntgen. Referens Utveckling Brodie 35 Björk 36 Björk 37 Moorrees & Kean 38 Solow & Tallgren 39 Björk 40 Brown et al 41 Solow 42 Harris et al 43 Walker 44 Solow 45 44, 46 Walker Ricketts 47 Kreiborg 48 Hermann et al 24 Justering för förstoring; tillväxtanalys med sella-nasion som referens Fast förstoring; direkt tillväxtanalys med sella-nasion som referens Metallimplantat i käkarna för att skilja mellan displacering och ytförändring av käkarna Profilröntgenbilder vid naturlig huvudhållning Tillväxtanalys med överläggning på anatomiska strukturer i fossa cranii ant Multivariat statistik applicerad på profilröntgendata Bildbehandling av profilröntgenfilm Datoriserad profilröntgen; digitalisering av film i lateral, frontal och axial projektion; datamodeller; med mera Hollender et al 49 Rune et al 50 Stereoskopisk profilröntgen med metallimplantat Walker & Kowalski 51 Ricketts et al 52 Baumrind et al 53 Cohen et al 54 Grayson et al 55 Brown & Abbott 56 Referenspunkter med tre koordinater (x, y, z) www.tiops.com 57 Donatsky et al 58 Power et al 59 Datoriserad tillväxt- och behandlingssimulering Stereometrisk profilröntgen utan användning av metallimplantat Automatisk identifikation av referenspunkter Direkt tillväxtanalys av digitala bilder; prediktion och simulering av tillväxt och behandlingseffekt (ortodonti och käkkirurgi) storing i en exakt och reproducerbar huvudställning [10, 11]. En profilröntgenutrustning består därför av ett bildgivande system med känd geometri och ett system för exakt och reproducerbar positionering av patientens huvud (kefalostat) under exponeringen. Nästan alla utrustningar arbetar med ett stort avstånd från röntgenfokus till kefalostatens centrum och ett kort avstånd från kefalostatens centrum till filmplanet för att reducera såväl bildens distorsion som förstoringsgrad så mycket som möjligt. teknisk utveckling Sedan profilröntgen introducerades för mer än 75 år sedan har det tagits fram många olika utrustningar med varierande krav på bildkvalitet, bildgeometri, typer av möjliga projektioner, noggrannhet i huvudinställning, platsbehov och ekonomi. Tabell 1 visar några av de viktigaste framstegen i den tekniska utvecklingen. n Fler projektioner (lateral, frontal, snedlateral, snedfrontal och axial projektion) (figur 1 a f ). n Förbättrad huvudinställning med användning av ljuskors eller laserkors projicerade på ansikte och huvud, och genomlysningssystem för exakt och reproducerbar huvudinställning. n Fast förstoringsgrad möjliggör direkt tillväxtoch behandlingsanalys vid överläggning av longitudinella serier av bilder exponerade över tid. n Förbättrad bildkvalitet. n Digital teknik minskar stråldosen till patienten. projektioner och huvudinställning Olika projektioner kan användas vid röntgenbaserad kefalometri (exempelvis lateral, frontal och axial), vilket i princip möjliggör en tredimensionell analys av det kraniofaciala området. Problemet är att nästan ingen kefalometrisk röntgenutrustning kan åstadkomma en exakt och reproducerbar inställning av patientens huvud vid frontal och axial projektion. Den idealiska huvudinställningen framgår av figur 6. Fel huvudinställning, fram tillbakalutning, lateral lutning eller rotation (figur 6), ger fel i röntgenprojektionerna (tabell 3). Broadbents [9] utrustning hade två röntgenkällor för att ge en simultan exponering i lateral och frontal projektion. Kefalostaten hade öronpinnar och nässtöd. Huvudet orienterades i kefalostaten så att Fankfurthorisontalen var parallell med golvet och med bästa möjliga visuella kontroll av huvudets inställning för att undvika fram tillbakalutning, rotation och lateral lutning. Björk [18] utvecklade ett mer avancerat system för inställning av huvudet; förutom öronpinnar och nässtöd använde han ett ljuskors projicerat på ansiktet och ett genomlysningssystem. Metoden ledde till en i stort sett perfekt inställning av huvudet vid exponeringar i lateral projektion. Men eftersom Björks kefalometriska röntgenutrustning bara hade ett röntgenrör måste patienten tas ut ur kefalostaten, som sedan fick vridas 90 grader, och därefter fick man göra en ny inställning av huvudet innan man kunde expo- 55
10 cm 180 cm Mittsagittalplanet a) LATERAL PROJEKTION Plan genom öronpinnar b) FRONTAL PROJEKTION Mittsagittalplanet Plan genom öronpinnar Rotationspunkt c) SNED FRONTAL PROJEKTION Plan genom öronpinnar d) SNED FRONTAL PROJEKTION Mittsagittalplanet Plan genom öronpinnar e) AXIAL PROJEKTION Figur 1 a e. a) Lateral projektion enligt Björk [14] med fast avstånd från röntgenfokus till huvudets mittsagittalplan och från mittsagittalplan till filmplan. Förstoringen i mittsagittalplan: 5,6 procent. b) Frontal projektion enligt Björk [14] med fast avstånd från röntgenfokus till planet genom öronpinnarna och därifrån till filmplanet. Förstoringen i planet genom öronpinnarna: 8,3 procent. c) Snedlateral projektion enligt Margolis [12]. d) Snedfrontal projektion enligt Björk [19]. Fast avstånd från röntgenfokus till planet genom referenspunkterna condylion och prognation, och från detta plan till filmplanet. Förstoringen genom condylion och prognation: 8,3 procent. e) Axial projektion enligt Björk [13]. Fast avstånd från röntgenfokus till planet genom öronpinnarna och därifrån till filmen. Förstoringen genom öronpinnarna: 8,3 procent. TABELL 3. Projektionsfel orsakade av fel i positioneringen av huvudet: + = projektionsfel och = inget projektionsfel. Projektion Projektionsfel A-P vridning Lateral vridning Rotation Lateral + + Frontal + + Axial + + nera den frontala projektionen (det samma gällde axial projektion). Huvudinställningen kunde bara kontrolleras med hjälp av öronpinnarna och visuell inspektion, vilket ledde till fel och därmed dålig reproducerbarhet. För konventionell kefalometrisk röntgenutrustning med endast en röntgenkälla gäller generellt att frontal och axial projektion kräver en oacceptabelt hög kontroll av huvudinställningen, medan lateral projektion är acceptabel om man använder öronpinnar och ett ljuskors projicerat på ansiktet (tabell 4). Detta är nog den största anledningen till att drygt 95 procent av alla kefalometriska röntgenbilder är tagna i lateral projektion. Kreiborg et al [20] och Solow & Kreiborg [22] har utvecklat profilröntgenutrustningar med två röntgenkällor och avancerade system för exakt huvudinställning vid såväl lateral som frontal och axial projektion, som ger möjlighet till en form för tredimensionell analys av det kraniofaciala området [24, 25]. Båda utrustningarna är dock än så länge dyra och platskrävande prototyper som inte används rutinmässigt inom klinisk ortodonti. förstoringsproblem Broadbents [9] utrustning använde ett fast avstånd på 5 fot [152,4 cm] från röntgenfokus till kefalostatens centrum. Kassetterna sköts så tätt in på ansiktet som möjligt för att minska distorsion och förstoring i bilden. Avståndet från kassetten till kefalostatens centrum avlästes på inbyggda mätpinnar vid varje undersökningstillfälle. Förstoringen av huvudets mittsagittalplan och planet genom öronpinnarna beräknades för varje bild. 56
TEMA BILDGIVANDE TEKNIKER Senare och enklare kefalometriska röntgenutrustningar som baseras på Broadbents teknik använder av utrymmesskäl endast en röntgenkälla kombinerat med en vridbar kefalostat. Här bedöms förstoringen i bilden genom att man placerar en 10 cm lång aluminiumlinjal i kefalostaten motsvarande mittsagittalplanet och planet genom öronpinnarna; linjalen syns på filmen vilket innebär att man vid analysen kan korrigera för variationer i förstoringsgrad. Björk [14] valde en annan lösning, nämligen fasta avstånd från kefalostatens centrum till filmen, kombinerat med ett större avstånd från fokus till kefalostatens centrum (figur 1a och b). Förstoringen i mittsagittalplanet vid lateral projektion blir alltid 5,6 procent (190 cm x 100/180 cm) (figur 1). För planet genom öronpinnarna vid frontal projektion blir förstoringen alltid 8,3 procent (195 cm x 100/180 cm) (figur 1b). Metoden möjliggör i princip direkt tillväxt- och behandlingsanalys vid överläggning av två eller fler exponeringar i lateral och frontal projektion, tagna över tid. Detta är dock endast möjligt vid lateral projektion på grund av problemen med att uppnå en exakt och reproducerbar huvudinställning vid frontal projektion. Ett annat problem med en direkt överläggning av longitudinella kefalometriska röntgenundersökningar i frontal projektion av barn är att förstoringen av de maxillära strukturerna minskas när maxillan under tillväxten kommer närmare filmplanet i förhållande till skallbasen (figur 7). digital teknik Digital teknik för profilröntgen har funnits sedan 1985 [21]. Åtskilliga undersökningar har visat att den digitala tekniken, oavsett om man använder en så kallad ccd-sensor (ccd = charge-coupled device) eller bildplatta, ger bilder av tillräckligt god kvalitet [26 33]. Tekniken ger en rad nya möjligheter, till exempel elektronisk bildbehandling och reducerad stråldos (23). Slutligen öppnar tekniken för direkt analys av bilderna på datorskärmen. analyser av profilröntgen Det har genom åren utvecklats en lång rad analyser för profilröntgen (Björk, Down, McNamara, Rickett, Steiner och Tweed) [11, 34]. Analyserna grundar sig generellt på att mäta upp av avstånd och vinklar baserade på väldefinierade referenspunkter. Utvecklingen har gått från manuella mätningar på röntgenbilder eller teckningar av röntgenbilder, till digitalisering av punkter på en film eller en teckning, till att bedömningen sker direkt på datorskärmen (tabell 2). Programvarupaketet tiops (Tactical Interface Operational Procedure) [57] ger dessutom möjlighet för direkt tillväxtanalys av digitala bilder (Björks analys) och ger möjlighet för prediktion och simulering av käktillväxt samt ortodontisk och ortodontisk/käkkirurgisk behandlingseffekt. Under senare år har det gjorts en rad försök med olika system för automatisk identifikation av referenspunkter för profilröntgen i syfte att TABELL 4. Möjlighet att kontrollera huvudets positionering vid konventionell kefalometriröntgen. Projektion Kontroll av huvudets positionering A-P vridning Lateral vridning Rotation Lateral Utan betydelse Acceptabel Acceptabel Frontal Acceptabel Utan betydelse Icke acceptabel Axial Acceptabel Icke acceptabel Utan betydelse FILM a b c Figur 6 a d. Övre figurerna visar möjliga fel i huvudpositionen i kefalostaten: a) fram-tillbakalutning, b) rotation och c) lateral lutning. Nedre figurerna d) visar rätt huvudposition. d Figur 7. Maxillans strukturer förminskas i frontal projektion i samband med tillväxten framåt i förhållande till planet genom öronpinnarna. I exemplet minskas bredden med 1 procent (från 5,0 till 4,0 %) från 4- till 20-årsåldern. 57
»Profilröntgenbilden är i dag ett oumbärligt hjälpmedel för de flesta ortodontister i samband med diagnostik, behandlingsplanering och uppföljning.«skapa en automatisk morfologisk analys [27, 54, 60 64]. Trots en aktiv forskningsinsats på området under cirka 25 år finns det fortfarande inga lämpliga datorprogram för automatisk analys av käk- och ansiktsmorfologi och tillväxt, eller analys av behandlingseffekter. status och rekommendationer Profilröntgen introducerades för drygt 75 år sedan och har varit ett enormt framsteg. Profilröntgenbilden är i dag ett oumbärligt hjälpmedel för de flesta ortodontister i samband med diagnostik, behandlingsplanering och uppföljning. Metoden används i alla världsdelar och det har under årens lopp publicerats normativa data för käk- och ansiktsmorfologi samt tillväxt för ett stort antal etniska grupper. I nästan alla länder i Europa har det publicerats nationella normativa data för barn och vuxna. Ett stort antal analysmetoder har också utvecklats och prövats. Metoden har fått stor användning inom ortodontisk forskning och vid studier av kongenitala kraniofaciala missbildningar [65]. Enligt databasen PubMed [66] publicerades första halvåret 2008 mer än 100 internationella vetenskapliga artiklar där metoden har använts. I Danmark har metod- och analysutvecklingen inom profilröntgen dominerats av professor Arne Björk vid tandläkarskolan i Köpenhamn. Björk [14, 18] utvecklade en avancerad profilröntgenutrustning med hög bildkvalitet och exakt reproducerbar inställning av huvudet vid lateral projektion samt fast, känd förstoring. Detta möjliggjorde hans banbrytande analyser baserade på små metallindikatorer i käkarna [18, 36, 37, 67 69], vilket haft ett signifikant inflytande på utvecklingen av den kliniska ortodontin, ortodontisk forskning och forskning inom käk- och ansiktsområdet, nationellt och internationellt. Profilröntgenteknikens stora utbredning och användning beror sannolikt på att industrin har utvecklat billiga, enkla utrustningar som kräver relativt lite plats, ofta kombinerade med möjlighet att ta panoramaröntgenbilder för rutinmässigt, kliniskt ortodontiskt bruk. Utvecklingen har också lett till att det i princip endast är möjligt att få lateral projektion med acceptabel reproducerbarhet över tid. Det har gjorts många försök att få med den tredje dimensionen i ortodontisk tillväxt- och behandlingsanalys med projektioner för att fastställa referenspunkter med tre koordinater (x, y och z), eller med stereometriska exponeringar (med eller utan metallindikatorer). Försöken har emellertid inte resulterat i fungerande tredimensionella analysmetoder för rutinmässig ortodontisk användning. 2005 skrev professor Thomas Graber på insidan av omslaget till den senaste upplagan av en av de internationellt sett mest använda läroböckerna i ortodonti,»orthodontics: Current Principles and Techniques«[70]:»The cover is an artistic interpretation of serial frontal (PA) and lateral (sagittal) cephalometric tracings depicting the Bolton Standard face from Case Western Reserve University. These tracings call attention to the three-dimensional developmental growth and the dentofacial orthopedic challenge at successive ages for each patient. For too long, the PA film has not received adequate consideration by the clinician. We are not only a generation of profiles, as Sam Weinstein sagely observed many years ago.«citatet speglar ett känt behov av tredimensionell analys av det kraniofaciala området. Utvecklingen inom röntgenkefalometrin har dock inte lett till att vi kan få en frontal projektion med exakt och reproducerbar huvudinställning över tid. Med de flesta utrustningar kan man exponera i frontal och snedfrontal projektion, och bilderna kan analyseras för förekomst av käk- och ansiktsasymmetri (frontal projektion) samt mandibulär asymmetri (snedfrontal projektion). I framtiden är det dock troligt att ortodontisk tillväxt- och behandlingsanalys av patienter med käk- och ansiktsasymmetri och/eller mandibulär asymmetri kommer att göras med cbct-skanning [3, 4]. Dagens profilröntgenutrustningar har en del tekniska begränsningar som trots allt måste accepteras. Följande tekniska aspekter bör beaktas innan man skaffar ny utrustning: n Avståndet från röntgenfokus till filmen ska vara så stort som möjligt (minst 150 cm). n Avståndet från kefalostatens centrum till filmen ska vara fast, för att man ska få en fast, känd förstoring. n Kefalostaten ska, utöver öronpinnar, ha ett ljuskors/laserkors projicerat på ansiktet för exakt huvudinställning i lateral projektion. n Röntgenbildernas kvalitet ska vara hög när det gäller kontrast och skärpa. Kombinationen av fast förstoring, exakt och reproducerbar huvudinställning med minimal distorsion i bilderna och hög bildkvalitet krävs för Björks metod för analys av käk- och ansiktstillväxt och behandlingsförändringar med direkt överläggning av bilderna på stabila anatomiska strukturer i skallbas, maxilla och mandibel [68, 69)]. Med digital bildteknik går det att reducera stråldosen och elektroniskt efterbehandla bil- 58
TEMA BILDGIVANDE TEKNIKER derna för att förbättra bildkvaliteten. Den digitala tekniken har dessutom den fördelen att man kan göra analyser direkt på datorskärmen med något av de många programvarupaket som finns på marknaden. För specialisttandläkare i ortodonti som använder Björks [68, 69] analysmetod är tiops [57] ett givet val. english summary Craniofacial imaging in orthodontics Tandläkartidningen 2009; 101 (1): 54 9 The roentgencephalometric technique was developed more than 75 years ago by researchers looking for a method for objective, quantitative and reproducible analysis of the relation between the dentition and the jaws and the relation between the jaws and the cranium over time. Today, cephalometric radiographs in the lateral projection are routinely used worldwide by orthodontists for diagnostics, treatment planning and follow-up. Several other cephalometric projections have been suggested to include the third dimension, but with limited success. However, although the technique, in principle, is limited to two dimensions, it must be anticipated that it will still be in routine use for several years to come. This review deals with the development of the technique since its introduction and the development of cephalometric analyses. Furthermore, the article summarizes the current application of the technique within clinical orthodontics, recognizing its limitations. Finally, some recommendations are given related to the purchase of new equipment and software for cephalometric analysis. referenser 1. Sarver DM, Proffit WR. Special considerations in diagnosis and treatment planning. In: Graber TM, Vanarsdall RL, Vig KWL, editors. Orthodontics: current priciples and techniques. St. Louis: Elsevier Mosby; 2005. p. 24. 2. Tsang KHS, Cooke MS. Comparison of cephalometric analysis using a nonradiographic sonic digitizer (DigiGraph Workstation) with conventional radiography. Eur J Orthod 1999; 21: 1 13. 3. Weinberg SM, Naidoo S, Govier DP, Martin RA, Kane AA, Marazita ML. Anthropometric precision and accuracy of digital three-dimensional photogrammetry: comparing the Genex and 3dMD imaging systems with one another and with direct anthropometry. J Craniofac Surg 2006; 17: 477 83. 4. Mah JK, Hatcher D. Craniofacial imaging in orthodontics. In: Graber TM, Vanarsdall RL, Vig KWL, editors. Orthodontics: current principles and techniques. St. Louis: Elsevier Mosby; 2005. p. 71 100. 5. Swennen GRJ, Schutyser F, Hausamen J-E. Threedimensional cephalometry. A color atlas and manual. Berlin Heidelberg New York: Springer Verlag; 2006. 6. Chan HJ, Woods M, Stella D. Three dimensional computed craniofacial tomography (3D-CT): potential uses and limitations. Aust Orthod J 2007; 23: 55 64. 7. Silva MA, Wolf U, Heinicke F, Bumann A, Visser H, Hirsch E. Cone-beam computed tomography for routine orthodontic treatment planning: a radiation dose evaluation. Am J Orthod Dentofacial Orthop 2008; 133: 640.e1 5. 8. Hofrath H. Die Bedeutung der Röntgenfern- und Abstandaufnahme für die Diagnostik der Kieferanomalien. Fortschr Orthod 1931; 1: 232 58. 9. Broadbent BH. A new X-ray technique and its application to orthodontia. Angle Orthod 1931; 1: 45 66. 10. Broadbent BH Sr, Broadbent BH Jr, Golden WH. Bolton standards of dentofacial developmental growth. St. Louis: The C.V. Mosby Company, 1975. 11. Jacobson A, Jacobson RL, editors. Radiographic cephalometry. From basics to 3-D imaging. 2nd edition. Chicago: Quintessence; 2006. 12. Margolis HI. Standardized x-ray cephalographics. Am J Orthod Oral Surg 1940; 26: 725 40. 13. Ortiz MH, Brodie AG. On the growth of the human head from birth to the third month of life. Anat Rec 1949; 103: 311 33. 14. Björk A. Some biological aspects of prognathism and occlusion of the teeth. Angle Orthod 1951; 21: 3 27. 15. Cartright LJ, Harvold EP. Improved radiographic results in cephalometry through the use of high kilovoltage. Can Dent Assoc J 1954; 20: 260 3. 16. Pruzansky S, Lis EF. Cephalometric roentgenography of infants: sedation instrumentation, and research. Am J Orthod 1954; 51: 159 86. 17. Pruzansky S. Is roentgencephalometry being fully exploited as an instrument for clinical investigation? Dent Clin North America. Philadelphia: WB Saunders Company; 1966. p. 211 7. 18. Björk A. The use of metallic implants in the study of facial growth in children. Am J Phys Anthropol 1968; 29: 243 54. 19. Björk A. Kæbernes relationer til det øvrige kranium. In: Lundström A, editor. Nordisk lärobok i ortodonti. Stockholm: Sveriges Tandläkarforbunds Förlagsförening; 1971. p. 163. 20. Kreiborg S, Dahl E, Prydsø U. A unit for infant roentgencephalometry. Dentomaxillofac Radiol 1977; 6: 29 33. 21. Jackson PH, Dickson GC, Birnie DJ. Digital image processing of cephalometric radiographs: a preliminary report. Br J Orthod 1985; 12: 122 32. 22. Solow B, Kreiborg S. A cephalometric unit for research and hospital environments. Eur J Orthod 1988; 10: 346 52. 23. Näslund EB, Møystad A, Larheim TA, Øgaard B, Kruger M. Cephalometric analysis with digital storage phosphor images: extreme low-exposure images with and without postprocessing noise reduction. Am J Orthod Dentofacial Orthop 2003; 124: 190 7. 24. Hermann NV, Jensen BL, Dahl E, Darvann TA, Kreiborg S. A method for three projection infant cephalometry. Cleft Palate Craniofac J 2001; 38: 299 316. 25. Kreiborg S, Hermann NV, Darvann TA. Characteristics of facial morphology and growth in infants with clefts. In: Berkowitz S, editor. Cleft lip and palate. Diagnosis, and management. 2nd ed. Berlin Heidelberg: Springer-Verlag; 2006. p. 225 35. 26. Scutellari PN, Orzincolo C, Verna C, Vincenzi E, Licci R, Vita F. Cephalometry and digital radiography. Technical note. Radiol Med 1993; 86: 899 903. 27. Forsyth DB, Davies DN. Assessment of an automated cephalometric analysis system. Eur J Orthod 1996; 18: 471 8. 28. Forsyth DB, Shaw WC, Richmond S, Roberts CT. Digital imaging of cephalometric radiographs, part 2: image quality. Angle Orthod 1996; 66: 43 50. 29. Gotfredsen E, Kragskov J, Wenzel A. Development of a system for craniofacial analysis from monitordisplayed digital images. Dentomaxillofac Radiol 1999; 28: 123 6. 30. Moore WS. Dental digital radiography. Tex Dent J 2002; 11: 404 12. Den fullständiga referenslistan kan rekvireras från författaren. Artikeln är översatt från danska av Nordisk Oversættergruppe, Köpenhamn. 59