folkbildning.net en antologi om folkbildningen och det flexibla lärandet andra reviderade upplagan SÄRTRYCK Folkbildningsrådet & Nationellt centrum för flexibelt lärande Stockholm 2003
Folkbildningen och det flexibla lärandet av redaktionen Ett svårt missförstånd smyger i buskarna runt folkhögskolor och studieförbundsavdelningar. Det säger att den folkbildningens förnyelse, som förvisso är nödvändig, består i att ersätta alla våra traditionella möten med teknikbaserad distans. I framtiden skall vi inte mötas i fysiska rum, vi skall bara mötas på nätet. Det är naturligtvis en orimlig tanke att folkbildningen, som så starkt bejakar närheten, skulle vara intresserad av att ersätta sina kurser och cirklar i det fysiska rummet med distanskurser och distanscirklar. Detta vore lika obegripligt som förödande, inte minst av den anledningen att vi inser att det fysiska mötet i många fall är den i särklass bästa mötesformen för studier. Den teknik och den teknikbaserade pedagogik finns inte, och kommer troligen heller aldrig att finnas, som fullt ut kan ersätta det fysiska mötets vibrerande närvaro. För folkbildningen kommer därför även fortsättningsvis det fysiska rummet att vara den huvudsakliga mötesplatsen för studier, men vi ser också att det finns en hel rad starka skäl att bejaka och utveckla goda distansmöten, som flexibla element i människors studiehelhet, och vi kommer då att få spännande möten mellan folkbildningens betoning av det mötesbaserade lärandet och kravet på ökad flexibilitet för individen, i kursutbud och studieformer Denna goda flexibilitet skall kunna ta sig olika former allt efter den studerandes behov. folkbildning.net 3
Frihet i tid och plats Man skall, som studerande på en folkhögskolekurs, kunna välja bort delar av studiehelheten där och istället välja till delar på distans, som bättre möter ens behov eller intressen. På detta sätt har man basen för sina studier i en känd och trygg miljö, men kan ändå svinga sig utanför det lokala, till en kunskapsvärld som man tidigare inte haft tillgång till. Man skall kunna delta i en studiecirkel även om man inte kan komma till cirkellokalen varje onsdag kväll klockan sju. Man skall, som funktionshindrad, som skiftarbetare, som ensamstående kvinna med sjuka barn etc, under kortare eller längre perioder, kunna ersätta det fysiska rummets studier med distansstudiernas relativa frihet i tid. En frihet som tillåter en att förlägga sina studier till den tid på dygnet, eller i veckan, som passar en, eller som är möjlig. Man skall, förhoppningsvis i framtiden, kunna sätta ihop en studiehelhet av goda distansdelar och i folkhögskolans eller studieförbundsavdelningens fysiska rum möta den pedagog som kan hjälpa en att väva samman dessa delar till en övergripande kunskapshelhet och som också hjälper en att relatera denna helhet till sig själv. Man skall, till en intensiv distansdialog, i en vanlig kurs eller cirkel, kunna bjuda in en gästlärare, en expert som av geografiska och/eller ekonomiska skäl normalt aldrig skulle kunna delta. I vår vision om folkbildningens framtid finns alltså inga rena närundervisningsstudier och inga rena distansstudier. Allt vävs samman till en god flexibel helhet, i varje situation hopsnickrad efter just den aktuella gruppens och den aktuella individens behov. Att på detta sätt förena god folkbildningspedagogik med ökad flexibilitet ur ett deltagarperspektiv är en av decenniets stora och spännande pedagogiska utmaningar för folkbildningen. Flexibilitet kräver organisation och samverkan Inget av detta kommer av sig själv. Allt detta kräver organisation samt lokal, regional och nationell samverkan. I folkbildningen har det visat sig att det finns goda förutsättningarna för sådana gemensamma satsningar och för sådan samverkan. I Nätbildarna har vi skapat en organisation för 4 folkbildning.net
ett folkbildningsgemensamt utbud av kurser och cirklar där vi trycker starkt på att hålla en hög folkbildningskvalitet. Kurserna och cirklarna går helt på distans, i sammanhållna grupper, och går samtliga på högst kvartsfart. Detta för att man, som komplement till sina vanliga folkhögskole- eller cirkelstudier i det fysiska rummet, skall kunna välja till vad man vill ur detta växande nationella utbud. Den studerande har möjlighet att få stöd i det fysiska rummet genom att varje part förbinder sig att ställa upp med lokal handledare i deltagarnas närområde. I det växande nätverket Biblioteket som Studieverkstad samverkar dessutom idag fler än fyrtio kommunbibliotek över hela landet i en nationell lärcentrastruktur, som i nära samverkan med Nätbildarna både fungerar som marknadsförare för Nätbildarnas kurser och som lokala handledare för dem i sin kommun som önskar delta i dessa kurser. Nätbildarna får en god draghjälp av duktiga bibliotekarier som, i likhet med den gode folkbildaren, fortfarande har professionell resning och karaktär nog att möta människor som medborgare och inte som kunder och biblioteken får god draghjälp av Nätbildarna eftersom biblioteken nu kan erbjuda sina kommuninvånare att finna kunskap även i kurser över hela landet. Goda syften stödjer varandra och samtidigt bygger vi vidare på det som är absolut nödvändigt och som efterhand måste få många nya element och grenar en lokal, regional och nationell struktur för ett flexibelt lärande Variationerna i detta goda flexibla lärande är oändliga. Det kvalitetsmässigt viktiga är dock att vi utvecklar nya och goda mötesformer, såväl i det fysiska rummet som i distansrummet och att vi gör detta så att dessa olika möten befruktar varandra och skapar en god helhet. Låt oss därför vara klara över att det goda distansmötet med nödvändighet kommer att förändra även studierna i det fysiska rummet och tvinga fram helt nya mötesformer. De klassrum som, pinsamt nog, under mycket lång tid varit folkhögskolans mötesplats för studier, med eleverna på rad och läraren där framme som den självklara centralfiguren, folkbildning.net 5
kommer att försvinna. Den ursprungliga studiecirkelns mötesformer kommer förhoppningsvis istället att återuppstå i våra skolor. Låt oss vara klara över att det goda flexibla mötet också, med nödvändighet, kommer att ställa stora krav på nytänkande inom svensk folkbildning vad gäller organisation. Gamla revir kommer att behöva rivas upp, övergripande nätverk kommer, på olika nivåer, att behöva ersätta traditionella organisationsinterna arbetssätt. Exemplet Nätbildarna visar, med all önskvärd tydlighet, att det finns en god beredskap på tillräckligt många håll inom svensk folkbildning för att en sådan utveckling inte bara kommer att vara möjlig, utan också kommer att kunna bli mycket framgångsrik. Idéburenhetens renässans En ökad samverkan och ett ökat nätverksbygge inom folkbildningen för att skapa ett verkligt flexibelt lärande betyder inte att folkbildningen skall avstå från, eller tona ner, de idémässiga skiljelinjer som finns mellan studieförbund och mellan folkhögskolor. Idéburenheten är ett starkt och betydelsefullt fundament i svensk folkbildning som allt mer kommit i skymundan trots att det är just denna idéburenhet som i stor utsträckning motiverar folkhögskolornas och de olika studieförbundens existens. I det flexibla lärandet finns all anledning att åter trycka på idéburenheten, eftersom den faktiskt, i ett samhälle där de kommersiella krafternas nonsensbudskap sköljer över oss, utgör en kvalitet som ingen annan än folkbildningen kan erbjuda. Ändå är det så att den som studerar på folkhögskolans allmänna linje, inte längre väljer skola efter idéinriktning. Man väljer i stället, om man söker sig till allmän linje, den som finns närmast. Söker man sig till specialkurs, väljer man den som har högst status, oavsett idégrund. I det goda flexibla lärandet kan man välja studier även efter sina värderingar. Man kan då också bejaka att ens värderingar inte är fyrkantiga och instuvade i enkla mallar. Den som t.ex. delar arbetarrörelsens värderingar i samhällsfrågor, kan mycket väl välja kristna värderingar för sina studier i etik eller livsåskådning och tvärt om. 6 folkbildning.net
Det goda mötet Folkbildningens flexibla lärande bygger självklart på gemenskapen i den sammanhållna gruppen. I folkbildning på distans slipper du vara ensam med dina studier. Det är aldrig du och datorn, det är alltid du och de andra. Denna självklara princip i folkbildningens arbetssätt är fundamental och utgör den tunga och viktiga basen för den pedagogiska kvalitet som folkbildningen på distans vill kunna erbjuda. Att det är så är tämligen självklart. Det bygger på folkbildningens grundläggande idé om att kunskap växer när människor fritt och frivilligt kommer samman med sin nyfikenhet och sin kunskapstörst, för att i det demokratiska samtalet utveckla sin kunskap. Mötet är alltså centralt och därmed är det också så att distansstudieformen är helt ointressant för en folkbildare om den inte möjliggör ett samtalets möte. Detta ställningstagande är naturligtvis i grunden ideologiskt. Det är ett arv som folkbildningen bär med sig från folkrörelsernas barndom. Staten hade då monopol på kunskap och samhället var starkt skiktat, inte minst vad gäller tillgången till, och definitionen av, kunskap. Att söka en demokratisk och frigörande kunskap utanför den officiella och förtryckande, krävde att man skapade sina egna former för studier och därmed föddes studiecirkeln. Man skulle kunna tänka sig att detta arv idag är omodernt och inte längre relevant. Mot detta talar att studiecirkeln aldrig tidigare haft en sådan spridning som den har i dag. Mot detta talar också de allt starkare kommersiella krafter som får ett allt större inflytande över det formella utbildningssystemet Vi har en statsapparat som, på gott och ont, mer och mer tar rollen som en samordnare av kunskap som stöd för en snabb ekonomisk tillväxt, dit alla pedagogiska krafter helst skall samlas. Vi skall naturligtvis samarbeta även med de goda pedagogiska krafter som finns i den kommunala vuxenutbildningen, och vi skall naturligtvis också dra vårt strå till stacken vad gäller att höja utbildningsnivån i landet, men det är vår bestämda uppfattning att folkbildningens överlevnad har att göra med i vilken grad vi klarar av att försvara vår traditionella självständighet. folkbildning.net 7
Nog nu med stora ord. Ner på jorden och upp till bevis. Hur skapar vi detta goda möte på distans, hur bygger vi folkbildningens flexibla lärande? Att skapa det goda mötets pedagogik Huvuddelen av de texter du nu kommer att möta handlar om folkbildningens pedagogik och metodik i det flexibla lärandet. Tanken är att denna antologi huvudsakligen skall kunna fungera som en konkret inspiration för läraren/ledaren/organisatören där man kan hitta goda erfarenheter att ta ställning till och prova. Här finns konkreta exempel varvade med mera generaliserade tankar. Mot slutet av boken kommer några kapitel som handlar om det flexibla lärandets ekonomi, om folkbildningens roll i utbildningen samt några kapitel av mer teoretisk natur. I kapitlet Mötets renässans! fördjupar Lars-Erik Axelsson de tankar om mötets vikt som vi här ovan har skissat och visar också varför den extrema individualiseringen inte är något fungerande alternativ för folkbildningens flexibla lärande. I kapitlet Att skapa det goda mötet skriver Ingemar Svensson om den aktiva lärarens/ledarens centrala roll, om vikten av tillgänglighet och om hur man skapar och bevarar goda sociala processer i distansmötet. Kiki Bodin skriver i Första mötet om att planera för en framgångsrik kurs och skapa ett deltagarstyrt värderingsinstrument om det viktiga första fysiska mötet, hur man lägger en grund för goda relationer i kursen och hur man vid detta tillfälle skapar ett deltagarformulerat värderingsinstrument. I När och fjärran kombinationer av NU och DU i folkhögskolan utvecklar Kenneth Hermansson det vi lyfter ovan, vikten av att skapa det flexibla lärandet genom goda kombinationer av när- och distanslärande. Hur skapar vi, rent tekniskt, de mötesplatser vi behöver för det goda flexibla lärandet? Tore Persson visar, i kapitlet Med det virtuella studierummet som mötesplats hur man bygger upp distancirkelns/kursens mötesrum och hur det kan utvecklas under processens gång. I det därpå följande kapitlet presenterar han Folkbildningsnätet ett gemensamt pedagogiskt verktyg. Kenneth Hermansson återkommer med kapitlet Kan man plocka hjortron på distans? där han skriver om vikten av att ha goda verktyg och redskap 8 folkbildning.net
i det flexibla lärandet. Framför allt handlar det om att kunna utnyttja webben för att skapa och presentera goda material. I kapitlet Att utveckla dialogen i studiecirkeln skriver Tommy Nilson om hur man skapar goda förutsättningar för kommunikation och hur man utvecklar en god dialog. Distanskommunikationen är i huvudsak textburen. Detta sätter gränser, men öppnar också möjligheter. I kapitlet Att läsa mellan raderna ger oss Ove Rackner sina tankar om språket i distanskommunikationen och om hur man, med ett medvetet användande av det skrivna språket, skapar bästa förutsättningar för en närhet på distans. Många kan vittna om hur svårt det är att få deltagare att arbeta i grupp på distans. Kerstin Namuth, som i sina distanscirklar framgångsrikt organiserat självständiga grupparbeten, skriver om sina erfarenheter i Lyckade grupparbeten på distans en fråga om repertoar, handlag och omdöme. Kan vi lära av berättelsens dramaturgi när vi skapar våra flexibla kurser och därigenom bygga våra kurser så att vi kan hålla en hög närvaro och aktivitet? I Det flexibla lärandets dramaturgi utvecklar Ronny Schueler dessa frågor och försöker hitta svar. Vi lär på olika sätt och det är väsentligt, även för det flexibla lärandet att kunna ta hänsyn till olika begåvningsprofiler när vi gör våra kurser och cirklar. Lars-Erik Axelsson utvecklar sådan tankar i kapitlet Om lärstilar och lärmiljöer. Intressant är att goda pedagogiska krafter inom svensk högskola och inom den kommunala vuxenutbildningen, från att ursprungligen i stor omfattning ha omfattat den från hermodspedagogiken ärvda synen på distanslärande, nu i ökad utsträckning anammar ett mötesbaserat lärande. En av de mest spännande institutionerna därvidlag är Institutionen för Data- och Systemvetenskap vid Stockholms universitet/kth i Kista, som idag kan fungera som en självklar distanspedagogisk samtalspartner för folkbildaren. Eva Fåhraeus vid dsv lägger, i sitt bidrag, Hur samarbeta på distans för att lära? Format, problem och möjligheter, ett forskningsperspektiv på frågan om det lärande mötet. Bl.a. lyfter hon spännande tankar kring olika typer av lärande i samarbete och kring olika format för lärande i samarbete. folkbildning.net 9
Flexibelt lärande handlar inte bara om pedagogik och metodik, det handlar också om ekonomi och om organisation. I två texter, Distansundervisningens ekonomi för folkhögskolan och Ryms ny verksamhet i gamla strukturer? Studieförbundens organisation och det flexibla lärandet, skriver Staffan Hübinette respektive Kerstin Namuth om behovet at att anpassa folkbildningens ekonomi och organisationer efter det flexibla lärandets krav. Hur kan vi skapa goda studieverkstäder och i samarbeta med andra kulturer utveckla sådana lärmiljöer som stöd för folkbildningens flexibla lärande? Birgitta Callerud, Anna-Stina Kapla, Urban Bäckström och Katarina Granath redovisar, i Studieverkstaden som lärmiljö, erfarenheter från studieförbund och från bibliotek i samverkan med Nätbildarna. Mitt i den informationstekniska utvecklingen är det uppenbart att det öppna och kritiska samtalet är ett helt modernt koncept med framtiden för sig, skriver Roger Säljö i sitt kapitel, Bildande samtal och informationstekniska revolutioner. Samtalet är och förblir det demokratiska kunskapsbyggets bärande mekanism. I kapitlet Utmaningar för folkbildningen i den tekniska och ekonomiska utvecklingen fördjupar Bernt Gustavsson de tankar om människosyn och kunskapssyn som redaktionen lyfter fram tidigare i detta kapitel och resonerar om hur man kan utveckla en humanistisk och demokratisk förståelse av folkbildningen, på ett nytt sätt i en ny tid. Mikael Andersson går i kapitlet Sju år senare har vi blivit något klokare? tillbaka och tittar på hur det flexibla lärandet har utvecklats i folkbildningen sedan mitten av nittiotalet. Utifrån det funderar han vidare kring folkbildningens roll i det flexibla lärandet nu och i framtiden. Bo Toresson avslutar antologin med Folkbildningens framtid, hot och möjligheter vågar vi ta vara på möjligheterna? där han diskuterar vad som kommer att krävas av folkbildningen i ett framtida samhälle, starkt styrt av informationsteknologin och vilka krav som folkbildningen då måste kunna möta vad gäller samverkan, både internt och externt. Sist men inte minst har också ett stort antal personer i folkhögskolor och studieförbund indirekt deltagit i denna antologi, nämligen alla de som under de senaste åren har genomfört och deltagit i olika slags projekt med flexibelt lärande. 10 folkbildning.net