Masters-samlingen
Vad är en ikonisk bild? Ikon betyder helt enkelt bild. Ordet används dock för att hänvisa till en viss sorts bild, som liknar, snarare än symboliserar, ett föremål. Ett fotografi är ikoniskt, eftersom när vi tittar igenom ett gammalt fotoalbum kan vi se våra nära och käras ansikten, ovädret på stranden, de sanslösa frisyrerna o.s.v. En text är däremot symbolisk, för när vi gräver fram ett gammalt vykort läser vi ett namn istället för att se ett ansikte. Just den sammanställningen av bokstäver, i just den ordningen, berättar för oss om en dag på stranden, och våra medvetanden får föreställa sig resten. En text presenterar en serie bilder som vi måste tolka, medan fotografi, måleri och film visar bilder som tycks återge sina motiv direkt. Ordet ikon har dessutom en tredje, kulturell konnotation. Det kan beskriva en bild, person, handling eller sak som har en uppenbar betydelse, samtidigt som den antyder en andra idé, som kan vara mer betydelsefull än den första trots att den är mindre framträdande. Det är i den här betydelsen vi återfinner den religiösa ikonen, en målning som avbildar en andlig bild, figur eller scen. Ikonen är i någon mening ställföreträdande för den figuren, men används samtidigt som objekt för vördnad i den religiösa vardagen. Den fungerar som ett fönster mot det gudomliga för den som använder den. En ikon har alltså två funktioner: den är samtidigt bild och idé, samtidigt tecken och symbol. Children watching the story of St. George and the dragon at the puppet theater in the Tuileries, Paris, France, 1963. 92924576, Alfred Eisenstaedt/Time & Life Pictures/Getty Images
Ikoniska kändisar från 1960-talet I 1900-talets porträttfotografi finns flera utmärkta exempel på den ikoniska bildens underliga styrka, med särskilt tydliga exempel i fotografier av Brian Duffy och Terence Donovan. Duffy och Donovan stod tillsammans med David Bailey i centrum för 1960-talets stora explosion av kändisfotografering. Det här var något som bidrog starkt till att profilen för Swinging London växte fram som nöjesstad under 1966. Deras skarpa, svartvita bilder visar fotografiets snabba utveckling bort från 1800-talets dunkla sepiatoner. Några av deras mest kända bilder visar också fotografins möjligheter som konstform, utöver dess effektivitet som ett medel för dokumentation. Ta till exempel Donovans kända Union Jack -bild på Twiggy från 1966. Grundidén är enkel. En bländande vacker kvinna visar upp kläder framför brittiska flaggan. Det är en slags variant på temat nationaldräkt, men istället för att bara visa upp en artikel som associeras med Storbritannien låter fotografen betraktaren konfronteras med det på ett mycket kraftfullare vis. När det hade hunnit bli 1966 hade Storbritannien knappast kvar sin stormaktsglans från Pax Britannicas dagar, men bilden antyder ett slags fortsatt anspråk på kulturell dominans. När 1966 års ansikte ställs bredvid något så konkret som en nationsflagga associeras Storbritannien i sig med mode, nyskapande design och en uttalad sexuell spänning. Resultatet blev en ny definition av vad som är brittiskt, en definition som rör sig bort från konservatism och korrekthet, mot social befrielse och kreativ anda. British model Twiggy posing in front of Union Jack flag, 1966. 79855638, Terence Donovan Archive/Getty Images
Ikoner i reklam I Donovans fotografier av Joan Collins och Sean Connery är den här dubbelheten ännu mer framträdande. De plåtades för reklamkampanjer 1966 respektive 1962, då Collins blev ett ansikte för Vidal Sassoon och Connery förknippades med Smirnoff Vodka. Bägge kompositionerna är utmärkta, och låter ansiktet ta huvudrollen så till den grad att det nästan skymmer produkten. Precis som med Twiggy-bilden är de konceptuellt sett mycket enkla: en kvinna ser på kameran, en man tar ett glas. Men de här fotona, som ser ut som helt vanliga porträtt, är i själva verket allt annat än anonyma. Det är Joan Collins som tittar och Sean Connery som dricker, och det är just de som gör det. Eftersom de är sådana välbekanta människor, eftersom de är de människor som vi själva vill vara, upphör fotografiet av dem att vara bilder man bara tittar på. De bjuder istället in betraktaren att forma en serie associationer kring varumärkena: om man går till Vidal Sassoon och klipper sig kan man få en filmstjärnas glamorösa livsstil, och om man dricker Smirnoffs vodka så kan man prata, slåss och få damerna på fall precis som James Bond. Den franska lingvisten Roland Barthes skulle ha kallat det här suggestiva inslaget för en mytbildande handling: förmågan hos ett tecken eller en symbol att förmedla det outtalade. I Brian Duffys foton på Michael Caine, som togs för Sunday Times 1965, lyfts det ikoniska elementet fram av en talande tystnad. I en av bilderna visas han i närbild, i profil, omgiven av en tom vit rymd. Caine ser bort mot någon utanför bilden, och tycks vara på väg att säga något. Här ser vi den rosade unga konstnären, men här står även en talare och tänkare, med ett analytiskt sinne. Kort sagt, den perfekta talesmannen! Caine säljer ingen specifik produkt i bilderna (förutom sin senaste film, så klart), men han är mer än en skådespelare: han är någon som man lyssnar på när han talar. Scottish actor Sean Connery drinking from a glass during a photoshoot for Smirnoff Vodka, January 1, 1962. 79891370, Terence Donovan Archive/Getty Images British actress and author Joan Collins, with a haircut by Vidal Sassoon, London, 10th August 1966. 79855247,Terence Donovan Archive/Getty Images English actor Michael Caine, in a photoshoot for the Sunday Times, 1965. 89170439, Duffy
Vad är det som gör ett foto ikoniskt? Frågan i rubriken är kopplad till de motiv som ligger bakom fotografiets skapelse. Fotograferingstekniken utvecklades i takt med viktorianernas önskan att föreviga och dokumentera sin egna, uppenbara storhet. Fördelarna med tekniken utgjorde en möjlighet att bevara berömda och goda människors avbild för eftervärlden. På sätt och vis är det samma önskan som driver vår tids kändisfotograferande. Personerna på bilderna blir fotograferade eftersom de är ikoner inom sina respektive fält. Bland många andra kända personligheter fotograferade Duffy John Lennon år 1965, och Harold Wilson år 1966. Båda dessa personer hade sociala och kulturella roller som medförde en betydande status innan de ställde sig framför kameran, och det var inflytandet de höll som motiverade produktionen av fotografierna. När vi betraktar Duffys och Donovans porträttbilder ställs vi inför en samling ikoniska bilder. Med det menar vi att fotografierna visar upp ansikten som på något sätt utgör representanter för sin samtidsanda. Vad är det då som gör ett foto ikoniskt? För att det ordet ska kunna användas måste verket befinna sig i ett slags gränsland mellan form och innehåll. Fototekniken är tillgänglig på ett fritt och enkelt sätt för alla. Den är billig, snabb och flexibel. Som dokumentation tycks det bestående värdet av ett fotografi bero på det dokumenterade motivets signifikans. Processen bär dock med sig en helt egen slags magi. Genom att skapa bilder som ska observeras, ramas in och ställas ut på ett sätt som blir större än både sitt motiv och sin upphovsman, har vi också förmågan att skapa föremål för dyrkan. Och då kan man säga att fotografi inte bara dokumenterar det ikoniska, utan även alstrar det. År 1839 studerade matematikern och astronomen Sir John Herschell fotografiets kemi i syfte att utveckla en effektiv metod för att fotografera stjärnor. Och när kändisfotograferandet exploderade under 1900-talet kunde man snarast säga att personer som Duffy och Donovan hade utvecklat en metod för att skapa stjärnor på egen hand. Evie Salmon Evie Salmon är skribent, konstnär och kulturkritiker. Hon är föreläsare och docent på Cambridge-universitetet, och har för närvarande en kreativ gästtjänst hos Idea Generation Gallery i London - www.eviesalmon.co.uk Singer, songwriter and guitarist John Lennon (1940-1980) of English pop group The Beatles, 1965. 96824008, Duffy