Om? När? Hur? Varför?

Om? När? Hur? Varför? RFID på bibliotek en kartläggning genomförd på uppdrag av Länsbibliotek Uppsala, oktober 2006 av Kia Gumbel 1

1 Inledning 5 1.1 Metod och genomförande..6 2 RFID hot eller möjlighet? 6 3 Om RFID-tekniken.8 3.1 Standarder... 9 3.2 Integritet och säkerhet... 10 4 Hur RFID används på bibliotek idag.12 4.1 Utanför landets gränser... 12 4.1.1 Singapore... 12 4.1.2 USA... 12 4.1.3 Holland... 13 4.1.4 Danmark... 13 4.1.5 Storbritannien... 15 4.1.6 Vatikanstatens bibliotek... 15 4.2 RFID på svenska bibliotek... 15 4.2.1 AudioIndex det talande biblioteket... 15 4.2.2 Automatisering, självbetjäning i biblioteken... 18 4.2.2.1 Folkbiblioteken i Nacka... 18 4.2.2.2 Folkbiblioteken i Stockholm... 18 4.2.2.3 Folkbiblioteket i Upplands Väsby... 19 4.2.2.4 Linköpings universitetsbibliotek... 19 4.2.3 Automatisering, självbetjäning med 24-timmarsöppna automater... 20 4.2.4 RFID i lånekort... 20 5 Framtida användningsområden...21 6 Automatisering.21 6.1 Nyttoeffekter för bibliotekets besökare... 23 6.2 Nyttoeffekter för personalen och organisationen... 23 6.3 Nackdelar med RFID... 24 6.4 Förändrat arbetssätt - frigjord tid... 24 6.4.1 Tid för tillväxt ett exempel... 25 7 Självbetjäning med streckkods- eller RFID-teknik?...26 7.1 Övergång till RFID på en biblioteksenhet i taget, eller alla på en gång?... 27 8 RFID-utrustning...28 8.1 Antenner, läsare... 28 8.2 Automater för utlån/återlämning... 28 8.2.1 Hybridautomater... 29 8.3 Enhet för personalen... 30 8.4 Hylläsare / inventeringsenhet... 30 8.5 Konverteringsenhet... 30 8.6 Larmbågar... 31 8.7 Programvara... 31 8.8 RFID-taggar... 31 8.9 Problemområden... 32 8.9.1 Hylläsaren... 32 8.9.2 CD-skivor, DVD mm... 33 8.9.3 Sårbarhet vid utlån... 33 8.9.4 Problem med larmbågar... 33 8.10 RFID för mobil verksamhet... 33 8.10.1 Bokbuss... 33 8.10.2 Uppsökande verksamhet... 34 2

8.11 Bra att veta om streckkoder... 35 8.12 Bra att veta om stöldskydd... 36 9 Praktiska råd och tips vid övergång till RFID.37 9.1 Upphandling... 38 9.1.1 Inför upphandling om RFID... 38 9.1.1.1 Krav på leverantörer:... 40 9.1.1.2 Att tänka på om RFID-taggarna:... 40 9.2 Konvertering... 40 9.3 Biblioteksrummet... 41 9.4 Uppföljning... 42 10 Investeringskostnader...42 10.1 Kostnader för RFID-taggar... 43 10.2 RFID för mindre bibliotek... 44 10.3 RFID för medelstort bibliotek... 45 10.4 Streckkod eller RFID en prisjämförelse... 45 10.5 Automatisering med hjälp av streckkodsteknik... 46 11 Biblioteken som ingår i kartläggningen.46 11.1 Enköping... 46 11.2 Heby... 48 11.3 Håbo... 49 11.4 Knivsta... 51 11.5 Tierp... 52 11.6 Uppsala... 53 11.6.1 Uppsala, Stenhagen... 54 11.6.2 Uppsala, uppsökande verksamhet... 55 11.7 Älvkarleby... 56 11.8 Östhammar... 57 12 Sammanfattning och förslag...59 13 Leverantörer av RFID produkter för bibliotek.64 13.1 Självbetjäningsautomater med tillhörande kringutrustning... 64 13.1.1 Axiell... 64 13.1.2 BBR Lib AB... 65 13.1.3 Codeco... 65 13.1.4 FKI Logistex... 66 13.1.5 PHF System AB... 66 13.1.6 PV Supa... 67 13.1.7 TagVision... 67 13.1.8 Tagsys... 68 13.1.9 3M... 68 13.2 Bokleverentörer (som taggar på beställning)...68 14 Ordförklaringar & förkortningar...69 15 Referenser.70 Bilaga 1; Frågor om underlagsmaterial till bibliotekscheferna Bilaga 2; Utdrag ur Stockholms stadsbiblioteks upphandlingsunderlag Bilaga 3; Artiklar i UNT om Audio Index Bilaga 4; Automater som enbart hanterar streckkodsteknik Bilaga 5; En jämförelse mellan streckkods- och RFID-baserad utrustning Bilaga 6; RFID-utrustning och kostnader 3

Tack Cristina Csanady, Stockholms Stadsbibliotek, Lars Nilsson och Margareta Swanelid, Nacka bibliotek, Anna-Clara Edin, Upplands Väsby bibliotek, Anna Lindqvist, Stockholms stadsbibliotek Maria Törnfeldt, Länsbibliotek Uppsala, bibliotekschefer och medarbetare vid biblioteken i Uppsala län, leverantörer av RFID-utrustning. Och alla ni andra som fått en telefonpåringning. Utan er entusiasm, kunskap och generösa välvilja att dela med er av erfarenheter och välvalda dokument hade denna kartläggning blivit tunn! 4

1 Inledning Idag finns ökade krav på enkel, snabb, lätt tillgänglig, relevant service och information. De allra flesta vill ha en bekväm vardag, och den skall vara på deras egna villkor. Teknikutvecklingen går dessutom allt snabbare. När tågen började rulla ansågs de inte kunna köra mer än 30 km i timmen, för sedan skulle vagnarna eller rälsen gå sönder. När telefonerna kom trodde många att himlen skulle bli alldeles svart av alla kablar. Inte ens när Internet kom kunde man förutspå att det på så kort tid skulle bli var persons egendom, och att e-posten mer eller mindre skulle radera ut traditionellt brevskrivande. Att den digitala tekniken sedan rusat iväg i en allt snabbare takt är väl de flesta överens om. Även RFID, en teknik som kommunicerar med hjälp av radiovågor används allt mer, och av allt fler. Dick Malmlund, säkerhetschef på Svensk Handel, tyckte i en radiointervju att användandet av RFID för säkrare transaktioner inom detaljhandeln tar för lång tid. Och då menade han ett tidsperspektiv på två till tre år! Vad innebär RFID för biblioteken? Är RFID den teknik som förenklar bibliotekens anpassning till besökarnas förändrade behov och vanor? För egentligen är det ju inte tekniken i sig som är intressant utan medborgarnyttan! Våren 2006 gjorde bibliotekscheferna i Uppsala län en studieresa till bibliotek i Stockholmstrakten som gått över till den nya tekniken. Många frågor aktualiserades, t.ex.: Varför ska man gå över från streckkoder till chip i böckerna? Är det egentligen någon väsentlig skillnad mellan dem? Är det ekonomiskt försvarbart att byta? Vad innebär chippen för verksamheten? Om det är försvarbart att byta teknik när är det dags att gå över till chip? Mot bakgrund av detta fick undertecknad i uppdrag av Maria Törnfeldt, Länsbibliotek Uppsala att undersöka och kartlägga bibliotekens behov och möjligheter inför beslut om en eventuell övergång till chip, eller RFID som är ett mer heltäckande begrepp. Syftet är att skapa ett underlag för kommunbibliotekens investeringsäskanden och framtida upphandlingar och målet är att ta fram en kunskaps- och behovskartläggning. Uppsala den 16 oktober, 2006 Kia Gumbel 5

1.1 Metod och genomförande Materialinsamling, bearbetning och sammanställning genomfördes under en två månadersperiod från mitten av augusti till och med mitten av oktober 2006. Underlaget är främst baserat på artiklar och intervjuer med anställda på bibliotek och leverantörer av tekniska lösningar för bibliotek. I arbetet med kartläggningen har Cristina Csanadys kunskaper i ämnet varit till stor hjälp. Cristina är projektledare för implementationen av RFID vid Stockholms Stadsbibliotek och är en av de personer i Sverige som kan mest om RFIDtillämpningar och RFID-upphandlingar på svenska folkbibliotek. Beståndsuppgifterna bygger på statistik från Kulturrådet som har uppgifter från den 31 december 2005, och de prisuppgifter som anges bygger på uppgifter som leverantörer har angivit under september 2006. Om inte annat anges har jag uppskattat antalet taggningar till 85 % av bokbeståndet. Detta är en mycket grov uppskattning som behöver gås igenom mycket ordentligt innan en beställning görs. Taggning av AV-medier har beräknats annorlunda, på grund av att en ljudbok kan bestå av många delar, eller items som jag valt att kalla det. Här bygger beräkningen på två etiketter per CD/DVD. Mycket viktigt att notera att antalet enbart ger en ungefärlig bild av vilka kvantiteter det kan röra sig om. Vid en eventuell upphandling behöver de studeras mycket, mycket noggrannare! Faktagranskare för kartläggningen har Cristina Csanady varit. Taggad katt 2 RFID hot eller möjlighet? RFID är en teknik som redan finns här runt omkring oss även om vi till vardags inte tänker på det; passerkortet till jobbet, märkning av varor i detaljhandeln, SJ:s pendlarkort och IDmärkningen av våra husdjur är bara några av dess användningsområden. Andra exempel är Legoland som använder tekniken till att hitta borttappade barn, idrottsarrangörer som ser till att enskilda deltagare i Vasaloppet, Lidingöloppet eller andra långdistanslopp kan följas via Internet, biltullarna i Stockholm där resorna registrerades via RFID-transpondrar och kommuner som förser soptunnorna med RFID-taggar för att på så sätt kunna debitera rätt avgifter till kunderna. Inom sjukvården används RFID till allt från stöldmärkning av apparater till fjärrövervakning av hjärtpatienter som kan leva ett relativt normalt liv tack vare att de på distans kan få besked om de behöver vara extra uppmärksamma på om extra medicin behöver tas eller om det är dags att ta direktkontakt med läkaren. Kritiker varnar för att det pågår en glidande övergång med elektronisk registrering och övervakning till ett mer kontrollerat samhälle. De mest extrema menar att RFID som opereras in i kroppen är satans märke, och som biblisk referens anförs Johannes uppenbarelseboken. I den märks människor i pannan eller handen av Antikrist med siffrorna 666, vilket stämplar dem till helvetet och varslar om en nära förestående domedag. Andra, mer sansade kritiker, menar att tekniken är här för att stanna och att det viktiga är att se till att individens rättigheter 6

tillvaratas. AIM-Global är en branschorganisation som arbetar med det. AIM-Global menar att det finns fem grundläggande rättigheter: att få information om att RFID-taggar används att få möjlighet att välja bort RFID att få tillgång till all information i RFID-taggen (även gömd) att veta när och varför RFID-taggar läses att få RFID-tagg avlägsnad eller deaktiverad vid köp. I Svenska Dagbladet publicerades i september 2006 en artikel under rubriken RFID-sändare skapar moln av information. Den handlar bland annat om Västtrafik och SL som registrerar kundernas resor med kollektivtrafiken, både klockslag och avresestationer. Att polisen kan vara intresserad av den informationen är ju inte så konstigt, men om också Försäkringskassan vill få den? Hur hanteras det? Kritikerna kallar detta exempel på mikroövervakning. I detta sammanhang är det värt att notera att RFID inte behöver betyda samma sak inom alla användningsområden. Pass skall till exempel kunna läsas på långt håll, likaså taggar som används i varuhus. På biblioteken är det tvärtom här är det viktigt att kunna avgränsa läsningen vilket även försvårar för oönskad avläsning. Till det positiva med RFID-tekniken hör att hanteringen är enklare och säkrare för användaren, än med andra tekniker. I en broschyr om RFID från ett av världens mest välkända IT-företag står det att RFID-tekniken används framför allt för att identifiera personer eller föremål och hantera komplexa logistiska flöden som till exempel lånehantering, uthyrning, inventering, stöldmärkning. Utan att överdriva känns det som om tekniken tagits fram exklusivt för biblioteken, eller i varje fall är det en teknik som passar som hand i handske för bibliotekens logistik. Stor medvetenhet och kunskap om integritets- och säkerhetsaspekterna är viktiga förutsättningar. Det är inte tekniken det är fel på, utan hur vi använder den! Väl använd kan RFID vara grunden för modern biblioteksverksamheten då den både förenklar för låntagare och frigör personalresurser som kan användas till andra arbetsuppgifter. Och det kommer förmodligen att gå fort! Tänk bara på hur snabbt Internet slog igenom på bred front. Vem trodde i början av 90-talet att det bara några år senare skulle vara den mest spridda och använda informations- och kommunikationskällan? Taggat barn på Legoland? 7

3 Om RFID-tekniken RFID är en förkortning av Radio Frequency Identification, och är en teknik som använder radiovågor för att identifiera ett objekt (t.ex. en bok eller en CD-skiva), istället för ljus som streckkodsetiketter använder sig av. Radiovågorna kan tränga igenom i stort sett alla material (utom metall). Tack vare radiovågorna är placeringen av RFID-taggen betydligt mer flexibel än streckkoden, vilket gör det enklare och ökar säkerheten vid t.ex. självbetjäning. Det går att lägga upp en trave böcker, och få samtliga registrerade vid ett och samma tillfälle. Likaså kan systemet säga ifrån om t.ex. en ljudbok inte lämnas tillbaka komplett. RFID-taggarna är också betydligt mindre känsliga för slitage än streckkodsetiketter. RFID-tagg Antenn Chip Tre viktiga komponenter behövs: en RFID-tagg*, en antenn och en läsare. En RFID-tagg består av ett chip som innehåller data, och en antenn, dvs. en radiosändare/mottagare som fångar upp och sänder signalerna. RFID-taggen är monterad på objektet (boken, DVD-skivan eller vad det är som ska lånas ut) och kan bli identifierad om och om igen. * Samlingsnamnet är databärare, men olika beteckningar förekommer; RFID-etikett, radiochip, transponder, RF-tag, data-tag, e-etikett och radioetikett. Det finns passiva och aktiva RFID-taggar. Bibliotek använder de passiva. De innehåller inget batteri utan använder sig av energin från läsaren för att skicka information. Aktiva kretsar använder batteri för att få en längre räckvidd. De är dyrare och kräver mer underhåll. Antenn och RFID-tagg ställs in för att arbeta tillsammans på samma frekvens. Standardfrekvens för biblioteken är 13,56 MHz. Läsaren översätter och tolkar signalen. Den passiva räckvidden är 0,05 1,2 m. Varför 13,56 MHz? Det är ett globalt system, och tillåtet i alla länder. 13,56 MHz har ett passande läsavstånd. Finns många leverantörer av läsare och chip. 8

Det behövs inte så stor antenn, varför RFID-taggarna kan vara relativt små Personer avskärmar inte läsningen Frekvensen 13,56 MHz är mycket populär. Den används inte bara av biblioteken utan även inom andra områden t.ex. detaljhandeln. Eftersom informationen i taggarna är så specifik för biblioteken kan den inte tolkas av läsaren i t.ex. matvarubutiken eller vice versa. Den nyligen inköpta blodpuddingen kan därför inte heller registreras som lån på biblioteket! Något som ytterligare säkerställer att inga problem uppstår med t.ex. hanteringen av larmet är att biblioteken kan välja en specifik larmkod för bibliotek. 3.1 Standarder Varför behöver vi ha en standard? I första hand för att göra olika komponenter kompatibla, vilket innebär att enheter från olika företag kan kommunicera med varandra. Det innebär, förhoppningsvis, ökad konkurrens och lägre priser. I Danmark har en standard för bibliotekens RFID-användning utarbetats, och den finns beskriven i RFID Data Model for Libraries : RFID Data Model for Libraries Working Group, Affiliated to Danish Standard S24/u4, Juli 2005. Finland har antagit samma standard, men anpassat den till finska förhållanden. I standarden ingår ett antal ISO-standarder som bör följas. Två av dem som har direkt koppling till RFID-taggen är ISO/IEC 15963 som innebär en unik identifiering och ISO/IEC 18000 som behandlar air interface. 18000 består av två delar; 18000-1; Generic Parameters for the Air Interface for Globally Accepted Frequencies och 18000-3 Parameters for the Air Interface Communications at 13.56 MHz. Kommunikationen mellan biblioteksautoamter och biblioteksdatasystemet är också standariserad. Protokollen som används är Z 39.70 också kallad SIP, dess senare version SIP2, samt NCIP Det finns ännu ingen svensk eller internationell standard för biblioteksspecifik information i RFID-taggen. I väntan på en sådan rekommenderas att använda den danska modellen. På internationell nivå finns en arbetsgrupp, ISO TC46/SC4, som under hösten 2006 kommer att besluta, genom omröstning, om det anses relevant med en standard för RFID-taggar på bibliotek. Beslut fattas i slutet av oktober. Sverige är sedan våren 2006 s.k. P-member i ISO TC46/SC4. Ett P-medlemskap innebär ett fullvärdigt deltagande med egen rösträtt och rätt och delta med egna experter. I Sverige företräds gruppen av SIS T321. Som referensgrupp i frågan används bland annat NABIS RFID-grupp. Gruppen arbetar för att den danska modellen, med vissa modifikationer, skall antas internationellt. Införandet av en ny standard beräknas ta minst 2 år. Den kan med andra ord vara klar tidigast 2008. NABIS är ett organ för samverkan mellan folkbibliotek och vetenskapliga bibliotek och RFID-gruppens uppdrag är att: Följa samordningen och föreslå specifika samordningsområden Fungera som samtalspartner med SIS i biblioteksspecifika RFID-frågor. NABIS RFID-grupp består i oktober 2006 av Karin Carlsson George, BIBSAM, Cristina Csanady, Stockholms stadsbibliotek, Elisabeth Erikson, Regionbibliotek Västra Götaland, Kia Gumbel, Regionbibliotek Stockholm, Ulf Hölke, Länsbibliotek Västmanland, Christina Jönsson Adrial, Högskolan i Kristianstad, Mats G Lindquist, BIBSAM. 9

Under hösten 2006 kommer Cristina Csanady, Stockholms stadsbibliotek, på uppdrag av NABIS RFID-grupp, utarbeta förslag till svensk anpassning av den danska standarden. Den kan med allra största sannolikhet användas från och med 2007 i avvaktan på formellt beslut om internationell standard. Flera leverantörer försöker redan idag anpassa sig efter den danska modellen. Vilka uppgifter kommer att ingå i den biblioteksspecifika standarden? På RFID-taggen läggs uppgifter in om versionsnummer av datamodell, uppgifter ett unikt ID-nummer*, landskod, kod för det ägande biblioteket, kod för typ av användning (bok, lånekort), uppgift om antal delar i en förpackning samt larm. Det finns flera uppgifter som kan läggas in vid behov, men ovannämnd är de viktigaste och ingår som obligatorisk del i den danska datamodellen. * Som ID-nummer används streckkoden. I stället för den kan t.ex. ISBN användas, men en stor fördel med streckkoden är att den används som exemplarnummer. Om vi bara tittar på teknik och praktik utan politik får vi dålig juridik Björn Söderberg, Kiwok 3.2 Integritet och säkerhet En automatisering av bibliotekets lånehantering leder till att den personliga integriteten stärks. Låntagaren kan själv ombesörja lånet och behöver inte visa för någon vad som hamnat i lånekassen, oavsett om det handlar om skilsmässa, adoption, sjukdomar eller annat som kan vara känsligt att visa. På vissa bibliotek som infört automatisering har lånesiffran ökat, och en delförklaring kan vara möjligheten att få vara anonym. En aspekt som väl torde vara mycket välkommen på mindre orter där alla känner alla. Som tidigare omnämnts (RFID - hot eller möjlighet? s 6), kan ogenomtänkt användning av RFID-teknik leda till intrång i den personliga integriteten, till exempel genom att låntagares läsvanor kartläggas. Detta är något som har diskuterats länge och intensivt i USA. Det är dock inte tekniken i sig, utan hur den används som är problemet. Den amerikanska branschorganisationen för bibliotek ALA (American Library Association) har med anledning av det tagit fram riktlinjer för RFID-tillämpningar i bibliotek. De antogs den 26 juni 2006 av the Intellectual Freedom Committee. Ur ALA:s riktlinjer RFID in Libraries: Privacy and Confidentiality Guidelines : As with any new application of technology, librarians should strive to develop best practices to protect user privacy and confidentiality. With respect to RFID technology, librarians should: Continue their longstanding commitment to securing bibliographic and patron databases from unauthorized access and use. Use the most secure connection possible for all communications with the Integrated Library Systems (ILS) to prevent unauthorized monitoring and access to personally identifiable information. Protect the data on RFID tags by the most secure means available, including encryption. Limit the bibliographic information stored on a tag to a unique identifier for the item (e.g., barcode number, record number, etc.). Use the security bit on the tag if it is applicable to your implementation. Block the public from searching the catalog by whatever unique identifier is used on RFID tags to avoid linking a specific item to information about its content. 10

Train staff not to release information about an item's unique identifier in response to blind or casual inquiries. Store no personally identifiable information on any RFID tag. Limit the information stored on RFID-enabled borrower cards to a unique identifier. Label all RFID tag readers clearly so users know they are in use. Keep informed about changes in RFID technology, and review policies and procedures in light of new information. De kanske viktigaste punkterna i riktlinjerna är, som jag ser det, de som handlar om begränsning av information i taggen. RFID-taggen bör inte innehålla detaljerad information om låntagaren eller boken. Sådan information bör istället finnas lagrad i biblioteksdatasystemet. Så länge taggen enbart innehåller ett unikt nummer för att identifiera boken eller DVD-skivan, och dessutom inte lagrar information om låntagaren, bör inte informationen kunna användas i något kränkande syfte. En annan källa till oro är risken för att information om vilka böcker som en särskild låntagare har är lätt att snappa upp via radiovågorna, eller att lånekortsnummer kan utnyttjas av obehöriga. Inom en snar framtid kommer förmodligen många mobiltelefoner att ha en inbyggd RFID-läsare. Nokia 3220 NFC har det redan. Innebär det säkerhetsrisker för biblioteken? Då taggens information endast kan läsas på mycket kort avstånd bör det inte vara något problem. En person som vill kartlägga någons läsvanor kan i så fall göra det mycket enklare idag genom att helt enkelt iaktta när personen ifråga lånar sina böcker oavsett om det är manuellt eller via automat (eller kikar i personens lånekasse på annan plats). Likaså bör det inte vara någon risk om lånekortsnumret uppfångas av en läsare då det används i kombination med en PIN-kod. Uppgifter om PIN-koden finns i biblioteksdatasystemet, inte via taggarna. Väldigt få bibliotek som har taggat sitt bibliotek har idag information om det på sin hemsida. Det gäller ur både ett nationellt och ett internationellt perspektiv. Ett lysande undantag är Dieselverkstadens bibliotek, som har information om det på ingångssidan. Rekommenderas att alla har! Även upplysande skyltar i de fysiska biblioteken är viktiga. Problematiken kring RFID, integritet och säkerhet är viktig att följa, och det behövs medvetenhet, kunskap och en levande diskussion om hur tekniken kan och bör tillämpas. 11

4 Hur RFID används på bibliotek idag RFID används framförallt för automatisering av lånehantering. Ett annat område där tekniken tillämpas är tillgänglighet för funktionshindrade. Men mycket händer, och snabbt går det! Det som är sant idag kan ha utvecklats till mycket mer imorgon! 4.1 Utanför landets gränser RFID-baserad automatisering pågår på många bibliotek världen över. Holland, Danmark (bl.a. Silkeborg), Singapore, Kanada, England (bl.a. Colchester och Haringey), USA, Tyskland (München) och Spanien är länder som anammat den nya tekniken. 4.1.1 Singapore Singapore är nog det land som har kommit längst och var tidigast ute med användandet av RFID. Totalt har cirka en miljon böcker och AV-media taggats. RFID-tekniken är införd i alla folkbibliotek, och används i cirkulationen och inventering med stor framgång. TS Logitrack har levererat både utrustning och RFID-taggar. Så här skriver Robin Fortelius i en reseberättelse efter IFLAs konferens 2003: Chan Ping Wah från National Library Board i Singapore presenterade RFIDtillämpningen på deras bibliotek. Systemet har bidragit till effektivare bibliotekstjänster och lättare övervakning samt mindre personalbehov. Biblioteksanvändningen har ökat med 30%, man kan ha öppet 24 timmar i dygnet på obemannade biblioteksenheter, sorteringen är effektiv, larmsystemet är mer tillförlitligt än tidigare, inventeringen kräver mindre resurser och ger en överblick mer eller mindre i realtid o.s.v. Framför allt har personal kunna lösgöras för sina egentliga professionella uppgifter: att arbeta med referens- och informationstjänst ( ) Singapores nationalbibliotek presenterades av Ngian Lek Choh vid (National Library Board i Singapore. Sedan 1995 har NLB arbetat med att förnya biblioteksväsendet i landet med målsättningen att höja servicenivån, minska köerna och och spara tid för kunderna. Medölen har varit en långt driven automatisering med hjälp av Radio Frequency Identification, ett trådlöst system för automatisk cirkulationskontroll och automatisk returnering av biblioteksmaterial, självbetjäningsstationer samt en virtuell bibliotekarie, som kan kontaktas vid behov Det här konceptet har gett det personallösa biblioteket, som öppnade sina dörrar i december 2002. 4.1.2 USA Många bibliotek i USA var tidiga med att RFID-tagga samlingarna. I början av 2000-talet annonserade en rad bibliotek sin intention att gå over till RFID, t.ex: University of Nevada, Las Vegas Lied Library; the New Hanover County Public Library of Wilmington, North Carolina och Santa Clara City Library, California. Sedan dess har fler tillkommit: Iowa City Public Library, South Sioux City Public Library, Canton Public Library, Southfield Public Library, Ann Arbor Public Library, Bloomfield Township Public Library, Brandon Township Public Library, Ortonville, Chelsea District Library, Detroit Public Library, Farmington Community Library, för att nämna några. 12

Under 2007 kommer en handbok om RFID och bibliotek att ges ut i USA. Författare är Connie Haley, Shai Robkin och Lynne A Jacobsen. I förlagets förhandsinformation finns följande beskrivning: The popularity of Radio Frequency Identification (RFID) technology has increased as its cost has decreased and shows no signs of abating. Academic and public librarians wishing to convert to RFID technology will find the background they need to ask the right questions of prospective vendors, such as: * Why should my library consider implementing RFID? * What components make up an RFID system? * How do I select a vendor? * How do I manage a barcode-rfid conversion project. ISBN: 1591583713 Förlag: Libraries Unlimited 4.1.3 Holland I Holland pågår en av de mest ambitiösa satsningarna inom RFID på biblioteksområdet. Till år 2008 skall nämligen alla folkbibliotek ha gått över till den nya tekniken! De arbetar intensivt med olika strategifrågor och har bestämt att gå över till RFID när 70% är klart. I sammanhanget bör kanske påpekas att det inte är gratis att låna på de holländska biblioteken. En medlemsavgift tas ut av alla över 16 år. Holland arbetar utifrån en egen datamodell. NBD/Biblion, den ledande leverantören av böcker till biblioteken har hakat på tekniksatsningen. De säljer 2,7 miljoner böcker per år till biblioteken, har 80% av marknaden och levererar sedan 2004 alla böcker med taggar i. Själva tycker de att satsningen är värd pengarna då det ger ett kraftigt övertag gentemot konkurrenterna. 4.1.4 Danmark Ett skandinaviskt land i frontlinjen för RFID-teknik är Danmark, och Silkeborgs bibliotek gick redan 2003 över till cirkulation baserad på RFID. Det började som ett utvecklingsprojekt år 1999. Två år senare inleddes den första testperioden med taggning av huvudbibliotekets böcker om julen, och ett halvår senare kunde projektledningen konstatera att den RFIDbaserade självbetjäningen blivit en succé hos låntagarna. För personalens del har det inneburit att mer tid kan läggas på dialog och service gentemot bibliotekets besökare. Det är framförallt assistenternas arbetssituation som förändrats, och de har i större utsträckning kunnat delta i den lärande organisationen, vilket även har upplevs som positivt av bibliotekarierna. - Det viktiga är att vi känner vår egen begränsning. Då är det mindre avgörande var yrkesgränserna går, säger en bibliotekarie. Marknadsföringen gentemot kommunens invånare har för Silkeborgs del varit viktig vid övergången till RFID. På affischer och flyers har följande slogan använts: Vi frigør ressourcer så vi får bedre tid til at hjælpe dig, når du har brug for os Vi tænker på arbejdsmiljøet Så vi skåner vores medarbejdere Vi er visionære Så vi bruger den allernyeste teknologi Vi passer på dine skattekroner Så vi bruger vores budget ansvarligt Den intelligenta bokhyllan är ett annat projekt som genomförts i Silkeborg. Visionen är att låntagare och personal skall kunna vägledas med hjälp av tekniken. Några exempel: 13

En låntagare frågar efter en bok, som finns i bibliotekssystemet. Låntagaren hänvisas till den hylla där det har tänts en ljussignal, där boken står. En låntagare tar ut en bok ur hyllan, men ångrar sig och sätter tillbaka boken på fel ställe. Ett besked om detta skickas till personalen, som sedan kan rätta till placeringen. Personalen söker efter en bok, som inte står på sin plats. En sökning i bibliotekssystemet ger besked om var boken befinner sig. Varje morgon får personalen en lista över felplacerade böcker. Som tidigare kan användaren se en grön prick på den elektroniska översiktkartan över böcker som finns inne. En gul prick markerar om boken står på avvikande plats, t.ex. på en sorteringshylla eller om den är felställd. Projektet är avslutat och slutsatserna är att tekniken ger stora framtida möjligheter, men att bokhyllan är för dyr att producera i dagsläget. Den intelligenta bokhyllan kräver också taggar som är några generationer framåt i tiden. Ett råd till andra som vill starta utveckingsprojekt är att grundligt undersöka vilken typ av RFID-tagg som skall användas, och hur den uppför sig, särskilt med hänsyn till hur tätt materialet står. Inom några år kommer ett antal små filialer att läggas ner på grund av kommunsammanslagningar. Biblioteksledningarna har därför planer på att rädda dem med hjälp av RFIDlösningar. På så sätt hoppas de att teknologin kan säkra bibliotekens demokratiserande roll och ge ökad (?) / bibehållen livskvalitet till medborgarna. Filialerna bemannas med personal under några timmar per vecka. Övrig tid kan besökarna komma in själva med hjälp av passerkort och specialbyggd ingång. Besökaren kommer att möta en individualiserad skärm och en videobibliotekarie som är placerad på en central enhet. Kommunikationen sker sedan med hjälp av mikrofon och hörlurar. Reservationer görs via Internet, och de finns sedan för avhämtning. I stället för nedläggning blir det 24-timmarsöppna bibliotek. En stilla undran är vem det är som ser över den dagliga ordningen, håller reda på tidningar, hyllstädar, sätter upp böcker, tar hand om konstigheter mm. Ett delprojekt i Det interaktiva barnbiblioteket är BibFonen, som genomfördes under en kort period, våren 2006 vid Århus bibliotek. Böckerna försågs med RFID-taggar och redskapet som barnen använde bestod av två trattar. I den ena tratten berättade de om böcker och gav omdömen. Den andra riktades mot boken. Nästa barn kunde lyssna och kommentera det tidigare sagda. BibFonen, Århus Andra delprojekt är Safari och I-Land. I Safari är djur och i I-land är det luftballonger som är försedda med RFID-taggar. När dessa placeras på ett bord med läsare spelas en video upp med innehåll som är relaterat till taggen. Den ena bordet är, som titeln 14

anger, information om safari/djur och det andra är ett historiskt informationsbord med lokalhistoria från Århus. 4.1.5 Storbritannien I Storbritannien hade 2004 ett tjugotal bibliotek gått över till RFID, bland annat biblioteken i Colchester, Brighton och Haringey. Ett annat användningsområde för RFID är lånekorten. I Southampton infördes ett s.k. smart card, ett gemensamt kort för universitet och kommun. Förutom att vara ett lånekort till både folk- och forskningsbibliotek var det också ett behörighetskort för studenter till bussar, studierum, hälso- och sportanläggningar. Trots att det inte var ett betalkort fanns många hinder på vägen och när universitetet uppgraderade hade inte kommunen råd att vara med längre. En god idé som föll p.g.a. kostnaderna. 4.1.6 Vatikanstatens bibliotek Ett av de första bibliotek som påbörjade en RFID-taggning var Vatikanstatens bibliotek. Böckerna är inte till hemlån, enda undantaget är påven, men de ca 1,6 miljoner verk som ingår i samlingarna representerar ett oerhört värde och används på plats av forskare. De äldsta dokumenten är kopior av två brev från Petrus från 206 e.kr. En gång om året görs en ordentlig hyllstädning på jakt efter felplacerade och därför svårhittade verk, något som idag innebär en månadslång stängning. Tiden går åt till en genomgång av de 48 km långa hyllorna. Efter att taggningen är klar beräknas arbetet ta mindre än en dag! 4.2 RFID på svenska bibliotek 4.2.1 AudioIndex det talande biblioteket I Umeå har stadsbiblioteket i samarbete med Designhögskolan tagit fram ett hjälpmedel för synskadade, som bygger på RFID-tekniken. Hjälpmedlet kallas för AudioIndex, och består av en handdator, en fingerläsare och ett headset. Handdatorn bär besökaren i en väska. Handdatorn är kopplad till en server där all information om böckerna finns. Handdatorn har också kontakt med fingerläsaren, som via trådlöst chip på böckerna synkroniseras med servern. Informationen från servern ges till besökaren via talsyntes. När man pekar på en bok får man veta dess titel, vem som skrivit den, samt höra en kort resumé. På så sätt kan den synskadade själv, och i egen takt, söka och upptäcka nya böcker direkt i bibliotekets hyllor. Den teknik som används bygger på att varje talbok förses med en RFID-tagg. Det gör att en synskadad person med hjälp av läsaren kan botanisera bland böckerna. Ungefär som en seende person kan skanna av titlar tills han eller hon hittar något intressant. Även skyltar är försedda med taggar, vilket gör det lättare för den synskadade att på egen ta sig runt i biblioteket. Informationen om böckerna finns i en särskild databas, på en separat server, som inte är kopplad till bokkatalogen (Libra). Informationen till basen hämtas från Handikat (Btj). Designhögskolan har tagit fram en apparat som gör det enkelt och snabbt att överföra informationen från Handikat till den egna servern. Umeå stadsbibliotek har tillåtelse av Btj att hämta informationen från Handikat utan kostnad. 15

Eftersom fingerläsaren skall kunna läsa information från DAISY-böckernas bokryggar, som står tätt intill varandra på en hylla, måste avståndet mellan fingerläsaren och chippet vara max 3 cm. Till det används ett specialchip som tillverkas av ett tyskt företag. Chippet följer ICODE-standarden Philips ICODE SLI. De är läs- och skrivbara, även om det inte spelar någon roll i dagsläget, då enbart ID-taggen används. Det är inte utrett om chippet kan användas i cirkulationen då det användningsområdet kräver en större räckvidd; om det fungerar beror inte enbart på antennen i chippet, utan även på antennen i läsaren (som kan vara starkare än fingerläsaren). Efter samtal med Åke Samuelsson, enhetschef vid Umeå stadsbibliotek, som utreder RFID vid automatisering, verkar det dock inte möjligt att utnyttja samma RFID-taggar till både AudioIndex och i cirkulationen. För att det skall vara möjligt för den synskadade att skanna av böckerna har specialbeställda DAISY-hyllor tagits fram av Eurobib. Hyllorna har en kompletterande list inbyggd. De finns numera i Eurobibs standardsortiment. Bild: Eurobib AB I dagsläget säljs inte AudioIndex på marknaden. Fingerläsaren och väskan för handdatorn är specialbyggda. För hela konceptet har dessutom Designhögskolan i Umeå mönsterskydd, vilket innebär att de har ensamrätt att utnyttja det kommersiellt för tillverkning och marknadsföring. Enligt Oskar Fjellström vid Designhögskolan är de intresserade av att frågan drivs vidare, men de saknar tid att utveckla vidare då projekttiden är slut. Som han ser det är det dock önskvärt med både utvärdering och uppföljning, och att ta reda på t.ex. hur stort ett bibliotek behöver vara för att det skall vara lönsamt att investera i en sådan chippad talbokssatsning. Under hösten kommer de dock att presentera produkten för bland annat Hjälpmedelsinstitutet och vid NABIS rfid-konferens i Göteborg. Om en öppning sker vilken leverantör skulle kunna tänkas vara intresserad av att serietillverka produkten? Efter kontakt med Roland Eliasson, Btj verkar de inte ha några konkreta planer på det. Han svarar att de prioriterar RFID-teknik vid automatisering av inoch utlån samt stöldskydd, och att det kommer att ta tid att implementera det. Han säger vidare att den mer speciella biblioteksförädling som de talande chipsen innebär kommer att få vänta ett tag. Finns annan leverantör som är intresserad av att tillverka och marknadsföra produkten? En lösning är att arbetet även fortsättningsvis drivs i projektform med medel från Kulturrådet (tillgänglighetspengar). 16

En konsekvens av att talböckerna placeras i läsvänlig höjd är att hyllorna inte utnyttjas lika effektivt som annars. Det blir helt enkelt dödutrymme både under och över böckerna, vilket i sin tur innebär att det krävs betydligt mer golvyta för förvaringen av böckerna. I Umeå har till dags dato ca 3.500 DAISY-böcker RFID-taggats. Utrustningen består av en specialgjord handdator i väska, en fingerläsare, en server, en apparat för att överföra information från Handikat till den egna servern, slingor på golvet mm. Sammanfattning kan konstateras att en stor fördel med projektet är tillgängligheten för synskadade och personer med läshinder, t.ex. dyslexi. Det har även ett stort marknadsföringsvärde då det ännu är en världsnyhet. Nackdelar med projektet är att produkten ännu inte ute på marknaden. Det är också osäkert om och när det kommer att ske. Konceptet är också mer utrymmeskrävande än traditionell förvaring. En annan nackdel är att informationen samlas i en särskild databas, vilket innebär merarbete och dubbelhantering. En svaghet är också att specialgjorda RFID-taggar med kort räckvidd används. De är dyrare än andra och kostar ca 10 kr per styck. Mer information lämnas av: Gunni Öberg, Umeå stadsbibliotek, tel: 090-16 33 52 Oskar Fjellström, Umeå Institute of Design, tel: 090-786 76 18 Taggad bibliotekarie? 17

4.2.2 Automatisering, självbetjäning i biblioteken Biblioteken i Nacka, Stockholm och Upplands Väsby har kommit längst i Sverige med RFIDsatsningar. En övergång till RFID för självbetjäning och larm är också på gång på folkbiblioteken i Avesta, Katrineholm, Botkyrka, Skogås (Huddinge) och Göteborg, samt Stockholms universitetsbibliotek. Linköpings universitetsbibliotek, inklusive Campus Norrköpings bibliotek, konverterar till RFID under hösten 2006. Flera räknar med en övergång inom de närmsta tre åren. Förutom Enköping och Stenhagen (Uppsala) i vårt eget län kommer följande att gå över till RFID: 2007: Lidingö 2008: Lomma, Lund, Järfälla, Solna och ev. Finspång. Helsingborg har medel i investeringsbudget, men avvaktar för att invänta standard och lägre priser. Linköpings stadsbibliotek har det i investeringsbudget för 2009. Sigtuna har som målsättning att gå över 2009-2010. Intresse finns även i Österåker, Danderyd, Partille, Tjörn, Täby, Vallentuna. I Helsingborg planerar gymnasiebiblioteken att införa RFID. Förstudier i frågan bedrivs i Ålidhem (Umeå), Falköping och vid sambiblioteket i Härnösand. Konverteringsvagn, Axiell 4.2.2.1 Folkbiblioteken i Nacka Två filialer har taggat sitt bestånd. Det är biblioteken i Älta och Dieselverkstaden. Inom en tvåårsperiod kommer alla bibliotek att ha gått över till den nya tekniken. Vid Dieselverkstaden hanteras 87 procent av lånen via självbetjäning. Systemet levereras av Axiell. Nacka har, som enda bibliotek i landet, även valt att använda taggade lånekort. Det innebär att RFID kan utnyttjas fullt ut i lånekedjan. Vid lån behöver inte låntagaren plocka fram lånekort utan kan, om det förvaras i plånboken, lägga den direkt tillsammans med de böcker som skall lånas i en och samma trave. Kontaktperson: Lars Nilsson, IT-ansvarig bibliotekarie. E-post: lars.nilsson@nacka.se. 4.2.2.2 Folkbiblioteken i Stockholm Automatiseringen vid biblioteken i Stockholms stad ingår i ett större förändringsarbete som syftar till att öka kompetensen hos personalen. Målsättningen är att överflytta personalresurser från rutinuppgifter som utlån och återlämning av media i syfte att utveckla 18

mer kvalificerade vägledande tjänster. Detta skall ske genom automatisering av bibliotekens lånerutiner, vilket enligt stadsbibliotekets bedömning innebär att arbetstid motsvarande ca 40 årsverken kan frigöras. Den tid som frigörs ska styras mot följande tre huvudområden: Utveckling av arbetet och arbetsmetoderna för att stimulera barns läslust- och språkutveckling Utveckling av bibliotekens roll i det livslånga lärandet Utveckling av de virtuella bibliotekstjänsterna Projektet heter Tid för tillväxt på biblioteken genom automatisering och mer om hur tiden utnyttjas finns under rubriken Förändrat arbetssätt - frigjord tid., s 24. Två bibliotek, Medborgarplatsen med ca 80.000 och LUMA med ca 10.000 volymer, har använt RFID under ett år. Medborgarplatsens bibliotek använder en hybridlösning medan LUMA är ett rent RFID-bibliotek. Hybridlösningen kan hantera båda teknikerna samtidigt, och självbetjäningsapparaten är försedd med både streckkodsläsare och antenn. Vid ren RFID används en skanner för manuell hantering av medier som hör till andra bibliotek, som ännu inte är taggade. Projektet löper vidare och nu taggas alla innerstadsbibliotek inklusive Stadsbiblioteket vid Sveavägen. Under första veckan i oktober startade arbetet med att konvertera bestånden vid biblioteken på Kungsholmen och Östermalm. Något som fördyrade de första projektbiblioteken var kostnader för kringutrustning, som t.ex. fler antenner till arbetsplatserna. Kontaktperson: Cristina Csanady, projektledare. E-post: cristina.csanady@kultur.stockholm.se. 4.2.2.3 Folkbiblioteket i Upplands Väsby Sommaren 2005 jobbade hela personalstyrkan metodiskt med att märka upp ca 80.000 medier i huvudbiblioteket såväl som i bokbussen med RFID-taggar. Systemet levererades av 3M Svenska AB. Någon skriftlig utvärdering har inte gjorts, men personalstyrkan verkar mycket nöjd med RFID-tillämpningen. Framförallt för assistenterna har tekniken haft positiva effekter med färre tunga lyft och monotona rörelser. Jobbet har helt enkelt blivit roligare. Likaså har automatiseringen inneburit ett förändrat arbetssätt med mer tid för handledande uppgifter. Det har lett till att hela personalgruppen kommer att utbildas i opac-sökningar och databaser för att på bästa sätt möta besökarnas frågor. Automatiseringen har också påtagligt ökat låntagarnas integritet. På listan över nyinvesteringar står nu en sorteringsenhet; den skall bl.a. kunna hantera reserverade medier och grovsortera fack-, skön- och barnlitteratur. Låntagarna skall dock även fortsättningsvis själva sätta upp medierna på vagnar. 3M arbetar på en lösning. I bokbussen finns en RFID-arbetsstation med dator. Kontakten med BookIT sker via en mobil station som fanns sedan tidigare. Personalen upplever att arbetet förenklats mycket med bokbussens intensiva arbetsinsatser vid skolor och andra utlåningstillfällen. Kontaktperson: Anna-Clara Edin, bibliotekschef. E-post: annaclara.edin@upplandsvasby.se 4.2.2.4 Linköpings universitetsbibliotek Från juli till augusti 2006, dvs. under en tvåmåndersperiod som inkluderade personalens sommarsemestrar, taggades 400.000 volymer vid de fyra olika bibliotek som ingår i Linköpings universitetsbibliotek; Humanistisk-samhällsvetenskapliga biblioteket, Hälsouniversitetets bibliotek, Teknisk-naturvetenskapliga biblioteket och Campus Norrköpings bibliotek. Som mest deltog 15 extra timanställda (halvtid under fem veckor) tillsammans med ca 80 personer ur den egna personalen. Vid konverteringen arbetade två och 19

två tillsammans om en konverteringsvagn i arbetspass som varade i två timmar. 8 vagnar var igång samtidigt, och snitthastigheten var 1700 volymer per vagn och dag. Codeco har levererat den tekniska utrustningen. En god förutsättning för den lyckosamma konverteringen var alldeles säkert ett gott förarbete och den specialbyggda konverteringsvagn som togs fram lokalt. Läs mer om konvertering, s 40. En blogg höll ihop projektet på så sätt att alla fick snabb tillgång till all information, samt möjlighet att diskutera erfarenheter och delge varandra tips och råd. Även personalens arbetsschema för konverteringen lades ut på bloggen. Ett värdefullt arbetsredskap, säger Kristin Krantz, projektledare. Kontakt: Kristin Krantz, bibliotekarie med funktionsansvar för lån, e-post: krikr@bibl.liu.se 4.2.3 Automatisering, självbetjäning med 24-timmarsöppna automater Bokomaten är en lånestation som kan jämföras med bankernas uttagsautomater, eller godisoch läskapparater. Istället för pengar eller godis lånas eller lämnas böcker. Låntagaren identifierar sig med sitt vanliga lånekort och väljer bok utifrån en förteckning över vad som finns tillgängligt. Boken kommer sedan ut genom en lucka i fronten. Bokomaten identifierar böckerna med hjälp av RFID-taggar, och kan integreras med de vanligast förekommande bibliotekssystemen. Bokomaten kan placeras i köpcentrum, vid tåg- och bussterminaler, i kvartersgårdar eller andra platser där folk rör sig. Den minsta modellen hanterar 18.000 (A10), och den största 36.000 (A20) lån per år. I Sverige används den mindre modellen i Lidingö, Täby, Partille och Södertälje kommun. En liknande produkt, Mediamaten för lån av filmer och CD-skivor, kan levereras för antingen streckkods- eller RFID-lösningar. Modell A10 hanterar upp till 15 000 lån per år beroende på låneperiod. Modellen installeras genom vägg eller fönster. Systermodellen A12 har samma format och kapacitet men är byggd för fristående placering under tak. Den rullas enkelt på plats och kräver endast el och data i närheten. Maskinen kan antingen hyras på tre respektive fem år, eller köpas. Hyresavtal (3 år): 186 000 kr per år inkl licenskostnader Hyresavtal (5år): 155 000 kr per år inkl licenskostnader Kostnad vid köp: 580 000 kr. Det innebär en investering avskriven på sju år på ca 110 000 kr per år eller ca 140 000 kr per år vid en avskrivningsperiod på fem år. En licensavgift på 24 000 kr per år tillkommer. Kontaktperson: Niclas Wigartz, Distec AB 08-732 00 07 4.2.4 RFID i lånekort Med en RFID-tagg i lånekortet blir den enkla lånehanteringen med att lägga allt i en och samma hög komplett. Det är inte ens nödvändigt att ta ur lånekortet ur plånboken. Den största nackdelen verkar dock vara problem med avgränsningen. Hur vet man att lånet registreras på rätt person? Några leverantörer som blivit kontaktade i frågan ställer sig i dagsläget tveksamma till taggade lånekort. Biblioteken i Nacka har som enda bibliotek i landet infört taggade lånekort, och de är mycket nöjda med det. Anledningen är att samma teknik i både lånekort och böcker ger en låntagarvänlig teknisk miljö. Aktuellt dagspris per lånekort är 17 kr/st. 20

Så kallade Smart cards är en vidareutveckling av RFID-tillämpning på lånekort, eller kommunkort som det även skulle kunna utvecklas till. Ett sådant skulle kunna laddas med pengar, eller rent av kopplas ihop med bankkontot och användas för kopieringskostnader, förseningsavgifter, filmhyra mm. Av integritetsskäl har folkbiblioteken i San Fransisco inskrivet i rekommendationerna om implementering av RFID: Do not implement smart-card RFID patron library cards. 5 Framtida användningsområden På väg hem från jobbet får jag ett sms från biblioteket om att den film jag beställde i förra veckan har kommit in. Snabbt ändrar jag mina planer och beger mig till biblioteket. När jag passerar ingången får jag fler meddelanden i mobiltelefonen. Denna gång är det tips på läsning som matchar min personliga profil. Ett av tipsen verkar högintressant, och jag går vidare till att lyssna på vad boken handlar om (jag hade även kunnat välja ett textmeddelande). Eftersom jag inte vet var boken finns använder jag golvets navigationssystem. Det är väldigt enkelt att följa! Jag bara aktiverar lästipset i mobilen så visar pilar i golvet vart jag ska gå. Jag passerar en grupp som får undervisning i källkritik och lite längre bort sitter en bibliotekarie tillsammans med några ungdomar. Dom verkar väldigt engagerade i samtalet. Undrar vad de pratar om? I en nära framtid kommer RFID säkert att användas för att förenkla självbetjäning och logistiska flöden som t.ex. inköpsrutinerna; böckerna levereras med taggar som vid ankomst enkelt och smidigt kontrolleras och registreras i både faktura- och biblioteksdatasystem. Kopplingen mellan självbetjäning och biblioteksdatasystemet kommer sannolikt att utvecklas så att allt som går att göra i opac även kan skötas via automaterna. Om det skall vara till någon hjälp förutsätter det dock ett användbart gränssnitt! Att kunna låna om och betala skulder via automaterna verkar vara det som är mest angeläget att genomföra. På sikt kommer säkert interaktiva rum att vara en självklarhet. Taggar i både golv och väggar som kan vägleda i lokalen, ge lästips från både personal och andra besökare, eller lära ut om informationssökning. Den visuella upplevelsen ger mervärden och kan skapas tack vare en teknik som stöder kreativitet och lustfyllt lärande. Det är också tänkbart att bokuppsättning och hyllstädning sker med hjälp av nattarbetande robotar. Vilka tillämpningar som kommer att finnas beror på så väldigt många faktorer, men något som de flesta bedömare verkar eniga om är att teknikutvecklingen går mot lösningar som är individanpassade röststyrda använder integrerade funktioner i mobiltelefonen 6 Automatisering Vi lever i ett samhälle som blir allt mer behovsstyrt. Man ska kunna göra vad man vill, när man vill, och hur man vill. De förändrade vanorna och förväntningarna ställer helt nya krav även på bibliotekens verksamhet och öppettider. Frågan om ny teknik ska införas eller inte är därför helt underordnad frågor som rör verksamhetsutvecklingen. Vilken är vår vision om bibliotekets idé? Hur ser målen för vår verksamhet ut? Vilken värdegrund har vi? Vad vill vi uppnå? Hur vill vi arbeta? På vilket sätt gör biblioteket någon skillnad? Ska självbetjäning införas? Vad är målet med en ökad automatisering? 21

Avstampet finns i biblioteksplanen, som ju bland annat formulerar kommuninvånarnas biblioteksbehov och en strategi för framtiden, men även andra styrdokument såsom ITstrategier och handlingsplaner ligger naturligtvis till grund för arbetet. Ovanstående kan tyckas helt självklart, men känns ändå viktigt att betona. Om automatiseringen skall bli den succéfaktor som man hoppas på bör hela personalgruppen känna stor delaktighet; att alla är med på tåget. Varför-frågorna omkring en automatisering leder ju också till kärnfrågorna om ett medel för förbättrad service nytänkande kring bibliotekslokalens utformning och funktion nytänkande kring cirkulationslogistiken ett förändrat arbetssätt ökad kompetensutveckling av personalen. Det nollhindrande biblioteket är ett uttryck som myntats av Lars Nilsson, IT-ansvarig bibliotekarie i Nacka. Uttrycket syftar till att göra biblioteken mer anpassade utifrån besökarnas behov, och att besökaren själv ska kunna göra så mycket som möjligt på egen hand. En medveten strategi som kan omfatta allt från handikappanpassning till avsaknaden av förbudsskyltar och som definierar hindren och eliminerar dem. Är det nollhindrande biblioteket ett begrepp som fler önskar använda? Vilka konsekvenser får det på det egna, lokala biblioteket? När lönar det sig att införa självbetjäning? Vilka lånemängder behövs? Vissa hävdar att det finns en brytpunkt vid 60.000 lån per år medan andra säger 100.000 lån per år. Frågan är, som tidigare sagts, mer komplicerad än så då den hänger samman med bibliotekets verksamhet i stort. Den frigjorda tiden, den förbättrade ergonomin m.m. är alla faktorer som inverkar på lönsamheten. Förutom kapitlets tidigare resonemang finns två praktiska förutsättningar som också måste till för att satsningen skall bli lönsam. Det ena är att stora inbjudande lånediskar tas bort då de är ett hinder för ökad självbetjäning, och det andra är en initialt kraftig satsning på att lära besökarna att hantera lånen via automaterna. Vilka är då argumenten för och emot en ökad automatisering? En del av följande argument gäller självbetjäning oavsett teknik, medan andra enbart kan uppnås vid RFID-lösningar. Förhoppningsvis framgår det av texten när argumenten är mer generella. 22