ELSA 85. En kartläggning av 85-åringars subjektiva hörsel och hörapparatanvändande

ELSA 85 En kartläggning av 85-åringars subjektiva hörsel och hörapparatanvändande

Hjälpmedelsinstitutet (HI), 2009 Författare: Marie Öberg Formgivning: Ordförrådet AB URN:NBN:se:hi-2009-09307 (pdf) Best nr: 09307-pdf Publikationen är utgiven endast i elektronisk form och kan hämtas i pdf-format på HIs webbplats, www.hi.se/publicerat. Den kan också beställas i alternativa format från HI.

ELSA 85 En kartläggning av 85-åringars subjektiva hörsel och hörapparatanvändande Marie Öberg

Innehåll Sammanfattning... 4 Inledning... 5 Bakgrund... 6 Syfte... 8 Metod... 9 Kognitiva test... 10 Frågeformulär... 11 Deltagare... 11 Statistiska tester... 11 Resultat... 12 Förekomst av hörselnedsättning... 12 Angiven besvärsgrad för olika grupper... 13 Hörapparatanvändning... 14 Användningstid... 15 Hörapparatnytta... 15 Förändrad livsglädje efter hörapparatanpassning... 16 Skillnader mellan hörapparatanvändare, icke-användare och normalhörande för psykiska och kognitiva faktorer... 16 Samband mellan hörapparatnytta, generell hälsa, psykiska och kognitiva faktorer... 18 4 ELSA 85

Samband mellan användningstid, generell hälsa, psykiska och kognitiva faktorer... 18 Andra faktorers inverkan för behov av och utfall av rehabilitering... 18 Jämförelser med andra studier... 19 Diskussion... 22 Konklusion... 24 Referenser... 25 Appendix... 27 Enkätutskick... 27 Hörselfrågor vid hembesöket... 27 ELSA 85 5

Sammanfattning I samband med att geriatriska avdelningen på Universitetssjukhuset i Linköping genomförde en populationsstudie på kommunens 85-åringar inkluderades sex frågor angående hörsel och hörapparatanvändande. Olika studier har indikerat att många personer som har hörselnedsättning väntar med att söka hjälp. Få studier, framförallt i Sverige, har ägnats åt den äldre-äldre populationen beträffande förekomst av hörselnedsättning, användning och nytta av hörapparater. Syftet med denna studie var att kartlägga förekomsten av upplevd hörselnedsättning i förhållande till antalet hörapparatanvändare hos dessa 85-åringar. Vidare avsågs att undersöka nyttan med hörapparaterna och samband mellan användning och icke-användning i relation till demografiska, psykiska och kognitiva variabler. Resultaten från studien visar att 55 % av deltagarna anger subjektiv hörselnedsättning. Av dessa har drygt hälften skaffat hörapparat. Den generella hälsan och den psykiska hälsan skattas lägst hos dem som anger obehandlad hörselnedsättning. Majoriteten av de äldre fungerar bra med sina hörapparater, men vid en jämförelse med andra studier, där deltagarna är något yngre, visar denna studie att en något större andel av de äldre brukarna inte använder sina hörapparater. Det fanns dock inga samband för nytta eller hörapparatanvändande med demografiska, psykiska eller kognitiva variabler. Det fortsatta arbetet bör fokusera på att få flera äldre personer att söka hörselvård och vidare utreda vad som kan vara de främsta anledningarna till att införskaffade hörapparater inte används. 6 ELSA 85

Inledning En forskargrupp vid geriatriska avdelningen universitetssjukhuset i Linköping, bestående av Ewa Wressle, Katarina Nägga och Jan Marcusson, påbörjade 2007 en studie med avsikt att kartlägga 85-åringars status och funktion. Studien fick namnet ELSA 85, en förkortning av the Elderly in Linköping Screening Assessment. Det övergripande syftet med studien var att skapa en evidensbaserad grund för vård och omsorg av de äldre-äldre. Studiens bas utgörs av en populationsstudie, där personer födda 1922 lokaliserats via befolkningsregistret. Projektet övergick sedan i en longitudinell studie med uppföljning 2008, efter ett år. Studien har genomförts enligt följande: 1. Kartläggning i form av enkätutskick 2. Hembesök för kompletterande intervju/bedömning 3. Undersökning/bedömning på mottagning 4. Prospektiv uppföljning efter ett år på mottagning I datainsamlingen ingick somatisk och psykiatrisk undersökning, olika laboratorieprover, bedömning av ADL-förmåga och socialt nätverk, behov av hjälpmedel, bedömning av kognitiv funktion, bedömning av fallrisk, utvärdering av delaktighet i samhället, anhörighjälp, konsumtion av kommunal assistans, registrering av sjukvårds- och läkemedelskonsumtion under de senaste 12 månaderna samt självskattning av upplevd livskvalitet. I de fall då personerna inte själva kunde delta skedde datainsamling via anhöriga/vårdpersonal. I denna kartläggning ingick två olika frågor om hörsel som besvarades med Ja eller Nej: 1. Har du någon hörselnedsättning? 2. Är du beroende av hörapparat? Efter att ha fått kännedom om att studien ELSA 85 skulle startas tillfrågades projektgruppens ansvariga om de skulle ha möjlighet att ställa några ytterligare frågor angående upplevd hörselnedsättning och eventuellt hörapparatanvändande. Projektgruppen var positiv till detta, och totalt infogades sex olika frågor inom hörselområdet som ställdes till deltagarna i samband med hembesöket. ELSA 85 7

Bakgrund Antalet äldre-äldre i den svenska befolkningen beräknas öka och därmed också antalet personer med hörselnedsättning. Statistik från Statistiska Centralbyrån (SCB, 2005) visar att 49 % av befolkningen över 85 år uppger subjektiv hörselnedsättning. Undersökningar från Australien och Storbritannien visar på liknade siffror (Chia et al., 2007; Smeeth et al., 2002). Smeeth et al. (2002) som utfört en omfattande enkätundersökning i Storbritannien, påvisade subjektiv hörselnedsättning hos cirka 53 % av deltagarna i åldern 85 89 år och Chia et al. (2007) fann att 69 % av de australiensiska deltagarna över 80 år angav subjektiv hörselnedsättning. I en studie från Göteborg angav Karlsson & Rosenhall (1998) omfattningen 84 % för uppmätt hörselnedsättning (tonmedelvärde >30dB) och 56 % för subjektivt skattad hörselnedsättning. I en SBU rapport (2003) påpekades att i stort sett alla över 80 år har någon grad av hörselnedsättning. En hörselnedsättning innebär att kommunikationen i vardagen försvåras. Konsekvenserna av en nedsatt kommunikativ förmåga visar sig ofta som en ökad grad av social isolering. Detta har visat effekter i form av en negativ påverkan på den psykosociala hälsan såväl som på den upplevda livs kvaliteten (Arlinger, 2003; Bridges & Bentler,1998; Abrams et al, 2002). Det finns även indikationer på att den kognitiva förmågan skulle påverkas negativt av nedsatt hörsel (Arlinger, 2003), vilket betyder att det är av största vikt att tidigt komma igång med en hörselrehabilitering. Med en effektiv hörselrehabilitering finns stora möjligheter att förbättra den kommunikativa förmågan men även den psykosociala hälsan och livskvaliteten (Öberg, 2008). Forskning tyder dock på att många som skulle kunna ha nytta av hörapparater aldrig skaffar sig dessa (SBU, 2003; Rosenhall & Karlsson Espmark, 2003; Chia et al., 2007; Smeeth et al., 2002; Karlsson & Rosenhall 1998). I studien av Rosenhall & Karlsson Espmark (2003) påvisades att totalt 12,7 % av personerna i åldern 70 91 år använde hörapparat. I en något äldre studie av Karlsson & Rosenhall (1998) påvisades att totalt 32 % av deltagarna i åldern 88 år hade hörapparat. Av dem som angav subjektiv hörselnedsättning hade 66 % skaffat hörapparat. I den australiensiska studien hade 40 % av personerna med subjektiv hörselnedsättning över 80 år skaffat hörapparat (Chia et al.2007). Smeeth et al. (2002) angav att 51 % av dem som inte klarat att höra i ett visktest i åldern 85 89 år hade hörapparater. Anledningar till att inte skaffa hörapparat kan till exempel vara negativa attityder till hörapparater, stigmatisering, samt att man har flera andra sjukdomar (komorbiditet) (Rosenhall & Karlsson Espmark, 2003). Olika 8 ELSA 85

personer har olika behov för kommunikation, vilket kan bero på boendeförhållande och tillgången på sociala kontakter. Även graden av utbildning kan ha samband för upplevelsen av hur kommunikationen fungerar (Erdman & Demorest, 1998; Hallberg & Carlsson, 1991). Det behövs mer kunskap om hur det fungerar för de äldre-äldre med hörapparat, och indikationer finns att missnöjet med hörapparat är större hos denna grupp. I en enkätstudie som utfördes i Östergötland 2004, där alla över 80 år har exkluderats, framkommer att brukarna generellt är mycket nöjda med sina hörapparater (Öberg et al., 2007). Även i en studie genomförd 2002 i Östergötland, där deltagarna var 18 84 (drygt 40 % av deltagarna fanns i åldergruppen 75 84 år), framgick att majoriteten upplevde stor nytta av sina hörapparater (Rahmqvist, 2002). I studien av Öberg et al. (2007), där medelåldern på deltagarna var 67 år, påvisades dock ett samband mellan högre ålder och mindre nöjdhet och generell nytta med hörapparaterna samt mellan högre ålder och lägre användningstid. Detta skulle kunna ha sin grund i att det kan vara svårare att uppnå god effekt av hörselrehabiliteringen för äldre-äldre gruppen, då effekterna kan försvagas på grund av till exempel nedsatt kognitiv förmåga eller komorbiditet. Även i det kliniska arbetet och i intervjuer med brukarna framkommer en del negativa påståenden kopplade till hörapparater och användningen av dessa. Det är angeläget att undersöka om dessa negativa infallsvinklar finns grundade hos populationen över 80 år och om de visar sig i sämre effekter för hörselrehabiliteringen för gruppen 85-åringar. I arbetet med hörselrehabilitering är det också viktigt att brukarna har realistiska förväntningar utan förutfattade meningar som saknar relevans. För att möta dagens och morgondagens förväntade stora efterfråga på effektiva rehabiliteringmetoder för denna målgrupp behöver vi inhämta mera kunskap om äldre-äldres hörselsituation och om förhållandet till hörapparater. ELSA 85 9

Syfte Syftet var att kartlägga förekomsten av upplevd hörselnedsättning i förhållande till antalet hörapparatanvändare hos 85-åringar i Linköpings kommun. Syftet var också: att undersöka upplevd nytta och användningstid av hörapparaterna samt om livskvaliteten förändrades efter hörapparatanpassningen. att undersöka eventuella samband mellan hörapparatanvändning/icke användning i förhållande till demografiska, psykiska och kognitiva variabler. att jämföra resultaten för äldre-äldre gruppen med studier med yngre deltagare. 10 ELSA 85

Metod Populationsstudien genomfördes via fyra delmoment. Nedanstående flödesschema visar delmomenten samt antalet deltagare vid de olika delmomenten i studien. Enkätutskick Baseline n = 650 Besvarad enkät (1) n = 496 EQ5D n = 489 besvarar hörselfrågan n = 490 besvarar om de har hörapparat Individer som avböjer n = 90 Avlidna n = 12 Borfall n = 52 Hembesök genomfört (2) n = 377 GDS + MMT + 6 hörselfrågor n = 346 för konv. med 1 person Individer som avböjer n = 110 Avlidna n = 9 Mottagningsbesök genomfört (3) n = 339 PaSMO + minnestest Individer som avböjer n = 35 Avlidna n = 3 Figur 1. Flödesschema för ELSA 85 studien. EQ5D (Hälsoenkät), GDS (Geriatric Depression Scale), MMT (Mini Mental state Test) PaSMO (Parallella Seriella Mentala Operationer). Första steget i ELSA studien var kartläggning via en enkät (1). I denna enkät ställdes två frågor som berörde hörsel som kunde besvaras med Ja eller Nej. Den ena frågan berörde om personen hade hörselnedsättning och den andra om personen var beroende av hörapparat. Även personens upplevda hälsa utvärderades med hälsoenkäten EQ5D (The EuroQol Group, 1990), och demografiska data insamlades. Om personerna valde att fortsätta sitt deltagande i studien följde ett hembesök. De hörselfrågor som främst ligger till grund för denna rapport har insamlats vid hembesöket (2). För att mera grundläggande utreda hur deltagarna upplevde sin ELSA 85 11

hörsel fick de besvara två olika frågor som berörde hur de kunde uppfatta samtal, dels med en person, dels med fyra personer. De frågor som användes har visat sig vara representativa för att bedöma om det förelåg en hörselnedsättning (Kramer et al., 2002). Vidare ställdes följdfrågor relaterade till hörapparatinnehav, genomsnittlig användningstid och upplevd nytta av hörapparaterna samt en fråga som berörde hörapparatanvändandets effekt för livsglädjen (se appendix). Eftersom inte alla deltagarna gick vidare till hembesök innebar det att det var färre som besvarat dessa frågor än de två hörselfrågorna som bifogades i enkätutskicket. Vid hembesöket fick deltagarna även besvara frågor om den psykiska ohälsan (Geriatric Depression Scale, GDS) (Yesavage et al.,1983) samt utföra Mini-Mental state Test (MMT) (Folstein et al., 1975). De olika hörselfrågorna undersöktes i relation till demografiska data, psykosocial och generell hälsa samt kognitiva variabler. Vid mottagningsbesöket (3) utfördes de resterande kognitiva testen, PaSMO och minnestest (Nordlund & Wallin, 2006). Varje fråga och test har ett antal interna bortfall, vilket inte redovisas i flödesschemat. Av all data som insamlats i ELSA 85 studien följer nedan en kort presentation av de variabler som varit grunden för analyserna i denna studie. Kognitiva test Mini Mental State Test (MMT) MMT är ett mycket vanligt test inom geriatriken och används för att utreda om det finns kognitiva störningar i form av demens. Testet består av 11 uppgifter inom områden som t.ex. orientering, minne, upprepning, läsning, språk och räkneförmåga (Folstein et al., 1975). Max är 30 poäng och olika frågor ger olika antal poäng. Personer utan demens förväntas ha ett värde mellan 24 och 30 (Folstein et al., 1975). Parallella Seriella Mentala Operationer (PaSMO) PaSMO är ett test som mäter exekutiva funktioner i form av mental kontroll och parallell uppmärksamhet. Testet har utvecklats vid Institutet för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg (Nordlund & Wallin, 2006). Personen ombeds att så fort som möjligt läsa upp alfabetet och därefter upprepa alfabetet och samtidigt ange nummerordningen på bokstaven t.ex. A1, B2, C3 osv. Testet mäts i antalet sekunder. Normvärdet för personer i åldern 70 79 år (normvärden saknas för åldrar över 79 år) är 70 sekunder. 12 ELSA 85

Minnestest Fördröjt minnestest Detta test avser att utvärdera episodiskt minne och inlärning (Wechsler, 1987). Testet består av en kort text uppdelad i 21 olika segment. Texten uppläses av testledaren varefter personen ombeds att repetera så många segment som möjligt. För att få ett poäng måste samtliga ord inom segmentet upprepas korrekt. Resultatet mäts i antalet rätt repeterade segment där max är 21p. Normvärdet för åldern 80 89 år är 5p (Nordlund & Wallin, 2006). Fördröjt minnestest innebär att personen återigen efter ca 30 minuter upprepar så många segment som möjligt från texten. PaSMO och minnestest fördröjt minnestest ingår i det kognitiva screeningbatteriet som är utvecklat av Nordlund & Wallin (2006) vid Sahlgrenska akademin. Frågeformulär Hälsoenkät-EQ-5D EQ-5D är ett frågeformulär som innehåller sex frågor som mäter självskattad livskvalitet (The EuroQol Group, 1990). I denna delstudie har endast den sista frågan i formuläret analyserats. Denna fråga innebär att deltagarna skattar sin hälsa på en VAS-skala, 1 100, där 100 innebär bästa tänkbara hälsotillstånd. Referensvärde för EQ-5D vid en befolkningsundersökning i Östergötland var 75 poäng för åldersgruppen 70 74 år (Eriksson & Nordlund, 2002). Geriatric Depression Scale GDS GDS är ett frågeformulär som avser mäta eventuell depression och består av 20 frågor där svarsalternativen är Ja eller Nej (Yesavage et al., 1983). Frågorna belyser områden som oro, humör, minne, energi och nöjdhet med livet. Max är 20 poäng och 6 20 poäng indikerar misstanke om depression. Deltagare Totalt identifierades 650 personer i åldern 85 år i Linköpings kommun år 2007. Av dessa har 496 personer valt att delta i studiens första del, det vill säga att besvara enkäten. Detta innebär en total svarsfrekvens på 76 %. 346 personer har besvarat första frågan om hörselnedsättning som berörde om de kunde följa en konversation med en person. Dessa 346 personer utgör 53 % av alla 85-åringar i Linköpings kommun och 70 % av dem som deltagit i studiens första del. Av dessa deltagare är 57 % kvinnor. Flera ELSA 85 13

personer, 56 %, är ensamboende, men majoriteten (83 %) anger att de har sina nära anhöriga boende på nära håll. Ännu fler personer, hela 92 %, anger att de har vänner boende i närheten. Antal utbildningsår är i medeltal 8,5 år (SD 3,6) och antalet sjukdomar är 4,4 (SD 2.5). Statistiska tester För att jämföra skillnader mellan grupper för intervalldata har använts oberoende t-test eller ANOVA (ANalyses Of VAriance) i de fall grupperna varit flera än tre. För att jämföra grupper där data varit nominala variabler har använts Chi-två test (χ 2 ). Vald signifikansnivå är p< 0.05. 14 ELSA 85

Resultat Förekomst av hörselnedsättning Enkätutskick I kartläggningen (1) som bestod av ett enkätutskick ingick endast de två frågorna om hörsel som kunde besvaras med Ja eller Nej. Här besvarade 489 personer frågan om hörselnedsättning och 62 % (303) svarade att de upplevde hörselnedsättning. 490 personer besvarade frågan om hörapparatinnehav och 33 % (160) svarade att de var beroende av hörapparat. Hörselfrågor vid hembesöket För att bättre säkerställa hur personerna upplevde sin hörsel besvarades två olika frågor där fyra olika svarsalternativ var möjliga. 1. Kan du följa en konversation med en person? 2. Kan du följa en konversation med fyra personer? Svarsalternativ: 1. Utan problem = 1 poäng 2. Med viss svårighet = 2 poäng 3. Med stora svårigheter = 3 poäng 4. Kan inte alls = 4 poäng Tabell 1. Svarsfördelning för frågorna om konversation med en (konversation 1) respektive fyra personer (konversation 4). Konversation 1 n = 346 Konversation 4 n = 323 Utan problem 83 % 41 % Viss svårighet 15 % 38 % Stor svårighet 1 % 18 % Kan inte alls 1 % 3 % Tabell 1 visar att 17 % (59 av 346) angav, att de i en konversation med en person har vissa, stora svårigheter eller kan inte alls. När det gäller konversation med fyra personer angav 59 % (192 av 323) att de hade vissa, stora svårigheter eller kan inte alls. Vid en beräkning för samtliga som ELSA 85 15

besvarat en eller två av frågorna blir andelen med hörselbesvär 55 % (192 av 346), och om enbart de som besvarat båda frågorna inkluderades, och som således kommer upp i en besvärsgrad på 3 eller mer, blir motsvarande siffra 59 % (192 av 323). De fortsatta analyserna i denna studie grundar sig på det större samplet (346 personer). Angiven besvärsgrad för olika grupper En totalpoäng för besvärsgrad räknades fram genom att addera poängen för angiven besvärsgrad för fråga 1 (konversation 1) och fråga 2 (konversation 4) (se appendix fråga 202 och 203). För att undersöka om det fanns några större skillnader i upplevd besvärsgrad mellan de med hörselnedsättning som skaffat hörapparat (grupp1) och de med hörselnedsättning som inte skaffat hörapparat (grupp 2) beräknades medelvärden för besvärsgrad. Det fanns inga skillnader i besvärsgrad mellan grupperna, då grupp1 hade medelvärde 3.6 (SD 1.1) och grupp 2 medelvärde 3.6 (SD 0.9). I figur 2 visas fördelningen för besvärsgraden för de två grupperna Andel i procent 60 Fördelning för besvärsgrad mellan grupper 50 40 30 20 10 0 2 3 4 5 6 7 HNS och hörapparat HNS ej hörapparat Besvärsgrad Figur 2. Fördelning för besvärsgrad mellan dem som angett hörselnedsättning och innehav av hörapparater och dem som angett hörselnedsättning men inte innehav av hörapparater. De personer som angett två poäng i gruppen med hörapparater är de som har grupperats som grupp 4, enligt tabell 2. 16 ELSA 85

Hörapparatanvändning För att undersöka hur många som skaffat hörapparat delades deltagarna i ELSA-studien upp i fyra grupper baserat på om de angivit hörselnedsättning eller ej och om de anskaffat hörapparat eller ej: Grupp 1 = Hörselnedsättning och har hörapparat Grupp 2 = Hörselnedsättning men har ej hörapparat Grupp 3 = Normalhörande och ingen hörapparat Grupp 4 = Normalhörande och hörapparat De personer som klassificerades som normalhörande (NH) hade 2 poäng eller mindre på fråga 1 och 2. De som klassificerades som att ha hörselnedsättning (HNS) hade 3 poäng eller mer på fråga 1 och 2. Det är anmärkningsvärt att det finns personer som angett normal hörsel men ändå har hörapparat (grupp 4). Den troliga förklaringen till detta är att dessa personer har besvarat frågorna om upplevd hörselnedsättning som de upplever att de hör med sin/sina hörapparat/er. Av dem som angett hörselnedsättning (inkluderat grupp 4) har 59 % (124 av 209) också skaffat hörapparater (se tabell 2). De 16 deltagare som utgör grupp 4 kommer fortsättningsvis att ingå i grupp 1. Totalt av alla deltagare som besvarat dessa hörselfrågor (342) har 36 % hörapparat. Tabell 2. Andel personer med hörselnedsättning som innehar (grupp 1) respektive inte innehar hörapparat (grupp 2) samt andelen personer utan hörselproblem utan hörapparat (grupp 3) och med hörapparat (grupp 4). Antal Andel i procent Grupp 1 108 32 Grupp 2 85 25 Grupp 3 133 39 Grupp 4 16 4 ELSA 85 17

Användningstid Av hörapparatanvändarna (grupp 1 och 4) var det 12 % (15 av 124) som angett att de inte alls använde sina hörapparater och 47 % (59 av 124) angav att de använde dem mera än 8 tim per dag. Andel i procent 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Inte alls Hörapparatanvändning < 1 tim/dag 1 4 tim/dag 4 8 tim/dag > 8 tim/dag Användningstid Figur 3. Fördelningen för användningstid. Hörapparatnytta De personer som angav att de hade hörapparat ombads skatta på en skala från 1 7 hur stor nytta de upplevde att de hade av hörapparaterna, där 1 stod för liten nytta och 7 för stor nytta. Av diagrammet kan utläsas att 42 % (51 av 121) av personerna angett högsta värdet för hörapparatnytta. Andel i procent 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Hörapparatnytta 1 2 3 4 5 6 7 Gradering Figur 4. Fördelningen för uppskattad hörapparatnytta. 18 ELSA 85

Förändrad livsglädje efter hörapparatanpassning Den sista frågan berörde hur mycket man ansåg att livsglädjen hade förändrats efter att man fått hörapparater (se fråga 207 i appendix). Andel i procent 35 Förbättrad Livsglädje 30 25 20 15 10 5 0 Kategori Försämrat Ingen Förbättrat Förbättrat Förbättrat ändring något en hel del väldigt mycket Figur 5. Fördelningen för förändrad livsglädje efter hörapparatanpassningen. Diagrammet visar att 55 % (67 av 122) ansåg att deras livsglädje hade förbättrats en hel del eller förbättrats väldigt mycket efter att de fått sina hörapparater. Skillnader mellan hörapparatanvändare, icke-användare och normalhörande för psykiska och kognitiva faktorer En jämförelse har gjorts mellan de tre olika grupperna; grupp 1 = Hörselnedsättning och har hörapparat, grupp 2 = Hörselnedsättning men har ej hörapparat, och grupp 3 = Normalhörande och ingen hörapparat (de få deltagare som hamnade i grupp 4 = Normalhörande och hörapparat, har här fått ingå i grupp 1) Det förelåg ingen signifikant skillnad mellan grupperna för de kognitiva testen. Det fanns en signifikant skillnad i upplevd hälsa (EQ5D) mellan grupperna F(2,326) 8,2 p = 0.0003. Eftertest med Bonferroni-korrektion visade att grupp 2 (de som uppgett hörselnedsättning men ej har hörapparat) hade signifikant sämre värde för skattad hälsa än grupp 3 (p = 0.0002) och grupp 1 (p = 0.02) (se figur 6). ELSA 85 19

EQ5D Hälsa 78 76 74 72 70 68 66 64 62 60 58 56 54 1 HNS och 2 HNS 3 NH hörapparat ej hörapparat ej hörapparat Grupp Figur 6. Medelvärden och 95 % konfidensintervall för upplevd hälsa mätt med EQ- 5D för grupp 1: hörselnedsättning och hörapparat, grupp 2: hörselnedsättning utan hörapparat och grupp 3: normalhörande utan hörapparat. Högre värde anger bättre hälsa. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna för psykisk ohälsa (GDS) F(2,336) 3,0 p = 0.051, men tendensen var att grupp 2 hade sämre värde för upplevd psykosocial hälsa (se figur 7). GDS Psykisk ohälsa 4,4 4,2 4,0 3,8 3,6 3,4 3,2 3,0 2,8 2,6 2,4 2,2 1 HNS och 2 HNS 3 NH hörapparat ej hörapparat ej hörapparat Grupp Figur 7. Medelvärden och 95 % konfidensintervall för psykisk ohälsa mätt med GDS för grupp 1: hörselnedsättning och hörapparat, grupp 2: hörselnedsättning utan hörapparat och grupp 3: normalhörande utan hörapparat. Högre värde anger sämre psykisk ohälsa. 20 ELSA 85

Samband mellan hörapparatnytta, generell hälsa, psykiska och kognitiva faktorer För att utreda om det fanns något samband mellan upplevd hörapparatnytta relaterat till psykosocial hälsa och kognitiva faktorer utfördes en analys med hjälp av ANOVA, där uppgiven hörapparatnytta fick bilda tre grupper; 1 3 poäng = liten nytta, 4 5 poäng = måttlig och 6 7 poäng = stor nytta (se kategorierna i figur 9). Det fanns ingen signifikant skillnad i angiven nytta i relation till de olika kognitiva testen, psykisk ohälsa eller generell hälsa. Det visade sig dock att gruppen som angett minst nytta av hörapparaterna hade de lägsta medelvärdena för uppskattad hälsa och de sämsta medelvärdena för psykosocial hälsa. Samband mellan användningstid, generell hälsa, psykiska och kognitiva faktorer För att vidare undersöka eventuella samband mellan användningstid, generell hälsa, psykiska och kognitiva faktorer utfördes en analys med hjälp av ANOVA, där användningstid fick bilda fem grupper (se de fem kategorierna i figur 3). Det fanns ingen signifikant skillnad i användningtid i relation till de olika kognitiva testen, psykisk ohälsa eller generell hälsa. En separat analys gjordes för de 15 personer (12 % se figur 3) som angett att de inte alls använder sina hörapparater. Denna grupp jämfördes med hela gruppen hörapparatanvändare för ovanstående variabler och inte heller här kunde det urskiljas några signifikanta skillnader. Det visade sig dock att inte alls gruppen hade det lägsta medelvärdet för uppskattad hälsa där medelvärdet på 58 poäng till och med var sämre än för dem med hörselnedsättning som inte sökt för hörapparat. Andra faktorers inverkan för behov av och utfall av rehabilitering Boende och närheten till anhöriga och vänner Det gick inte att urskilja någon skillnad i angiven besvärsgrad beroende av om man var ensamboende eller bodde med make/maka. Boendeformen gav inte någon signifikant skillnad för om man skaffat hörapparat eller inte, men det fanns en tendens för att de som bodde ensamma oftare avvaktade med att skaffa hörapparat (χ 2 p = 0.09). I gruppen ensamboende angav 46 % subjektiv hörselnedsättning utan hörapparatinnehav och i gruppen boende med maka/make var motsvarande andel 34 %. Det fanns inte heller någon skillnad avseende om man hade skaffat hörapparat eller inte beroende på om man hade anhöriga och vänner boende nära sig. Nytta och användning skulle också kunna vara beroende av om man hade någon ELSA 85 21

hemma att tala med. Det fanns inga signifikanta skillnader i användningstid eller skattad nytta mellan dem som var ensamboende respektive bodde tillsammans med maka/make. Utbildning Antalet utbildningsår hade inte någon betydelse för om man sökt för hörapparat eller inte. Inte heller hade utbildningsår någon effekt för hur mycket man använde sina hörapparater eller vilken nytta man uppgav. Antalet sjukdomar Antalet andra uppgivna sjukdomar visade ingen signifikant inverkan på om man skaffat hörapparater eller inte. Antalet sjukdomar påverkade inte heller hörapparatnyttan eller användningstiden. Kön Det fanns inga signifikanta skillnader för kön när det gällde hörapparatinnehav, upplevd nytta eller användningstid av hörapparaterna. Jämförelser med andra studier Medelvärden för deltagare i ELSA 85-studien jämfördes med medelvärden för deltagare i två andra studier som gjorts i Östergötland på 2000-talet. Den ena studien genomfördes 2002 av Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi (CMT). I denna studie var ålderskriteriet för deltagande18 84 år (Rahmkvist, 2002). Denna studie kommer fortsättningsvis att benämnas som CMT-studien. Den andra studien genomfördes 2004 och ålderskriteriet för deltagande var 20 80 år, och medelåldern på deltagarna var 67 år (Öberg et al., 2007). Denna studie benämns här med namnet enkät. Hörapparatanvändning Det fanns vissa skillnader vid jämförelsen av användningstid mellan enkätstudiens deltagare och deltagarna i ELSA-studien. Det var en signifikant skillnad i andelen deltagare som inte alls använde sina hörapparater (χ 2 p=0.03). I ELSA-studien angav 12 % av deltagarna att de inte alls använde hörapparaten/erna medan motsvarande siffra för enkätstudien var 5 %. När det gällde användning av hörapparaterna mer än 8 tim/dag var förhållandet omvänt. Här fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna men det var en större andel deltagare i ELSA-studien som använde hörapparaten/erna mer än 8 tim/dag. I ELSA-studien angav 47 % användning minst 8 tim/dag medan det i enkätstudien var 40 % som angav denna användningstid. Ytterligare skillnader i användningstid mellan personerna i ELSA- och enkät-studierna är att 11 respektive 26 % 22 ELSA 85

i ELSA- respektive enkätstudien angav att de använde sina hörapparater 4 8 tim/dag (se figur 8). Andel i procent 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Inte alls Hörapparatanvändning < 1 tim/dag 1 4 tim/dag 4 8 tim/dag > 8 tim/dag ELSA 85 Enkät Tid Figur 8. Hörapparatanvändning hos 85-åringarna och hos deltagarna i enkätstudien. Hörapparatnytta I CMT-studien kategoriserades deltagarna avseende hur de skattade nyttan av sina hörapparater. Deltagarna graderade från 1 7 hur mycket nytta de tyckte att de hade av hörapparaterna. Klassificeringar gjordes så att 1 3 poäng stod för liten nytta, 4 5 poäng för måttlig och 6 7 poäng för stor nytta. Samma kategorisering gjordes för deltagarna i enkät- och ELSA-studierna. Andel i procent 70 Hörapparatnytta 60 50 40 30 20 10 0 1 3 p 4 5 p 6 7 p ELSA 85 n = 12 CMT n = 1610 Enkät n = 158 Kategori Figur 9. Skattad hörapparatnytta hos 85-åringar jämfört med enkät och CMT-studierna. 1 3 p = liten nytta, 4 5 p = måttlig, och 6 7 p = stor nytta. ELSA 85 23

Det fanns ingen skillnad mellan grupperna för skattad nytta av hörapparaterna. I samtliga grupper hade majoriteten skattat högsta nytta. Frågorna som rörde användningstid och förändrad livsglädje hade fem svarsalternativ (1 5 poäng) (se appendix fråga 205 och 207) och kunde även beräknas med medelvärden. Tabell 3 visar medelvärden för användningstid, hörapparatnytta och förändrad livsglädje för deltagarna i ELSA 85 och enkätstudien. Tabell 3. Medelvärden och standardavvikelser för användningstid, hörapparat - nytta och förändrad livsglädje för deltagare i ELSA- och i enkätstudien. ELSA 85 Enkät Medel SD n Medel SD n Användningstid 3,8 1,4 124 3,9 1,1 160 Hörapparatnytta 5,4 1,8 121 5,6 1,5 158 Ökad livsglädje 3,5 1,2 122 3,7 1,0 160 Endast små skillnader i medelvärden kunde urskiljas mellan studierna. Det fanns inget som tydde på att de äldre upplevde markant sämre nytta av sina hörapparater. Medelvärdena för användningtid var i stort de samma i båda grupperna. Medelvärdena för livsglädje skilde inte heller speciellt mycket mellan grupperna, och 55 % av deltagarna i ELSA respektive 62 % av enkät studiens deltagare ansåg att deras livsglädje hade förbättrats en hel del eller förbättrats väldigt mycket efter att de fått sina hörapparater. 24 ELSA 85

Diskussion I denna studie angav 55 % någon grad av subjektiv hörselnedsättning. Detta var väl överensstämmande med studierna av Karlsson & Rosenhall (1998) och Chia et al. (2007). Det är fortfarande många äldre som avvaktar med att skaffa hörapparat även om de upplever en hörselnedsättning. I denna studie konstaterades att 59 % av dem med upplevd hörselnedsättning och totalt 36 % av 85-åringarna också skaffat hörapparat. Detta är ganska väl överstämmande med studierna av Karlsson Rosenhall (1998) och Smeeth et al. (2002) när det gäller denna äldre-äldre-gruppen. Det fanns ingenting i denna studie som tydde på att de som avvaktat med att skaffa hörapparat hade sämre kognitiva förmågor. Tesch-Römer (1997) kunde inte heller påvisa några skillnader för kognitiv förmåga mellan normalhörande, de som fått hörapparat och de som avstått, då personerna testades sex månader efter hörapparatanpassningen. Det finns dock flera studier som påvisat en relation mellan hörselnedsättning och kognitiva funktioner (Arlinger 2003). Appolonio et al., (1996) visade att de som hade syn- och/eller hörselnedsättning hade signifikant sämre kognitiva funktioner än den grupp som hade kompenserat sin syn- och/eller hörselnedsättning med glasögon/hörapparater. Det fanns inte heller några indikationer i denna studie för att de som avvaktat med att skaffa hörapparat skilde sig vad gällde kön, utbildningsår, antalet sjukdomar, besvärsgrad eller i närheten till anhöriga. Det finns studier som påvisat sådana samband med upplevelsen av hörselnedsättningen, där de med längre utbildning upplevde mindre kommunikativa problem (Erdman & Demorest, 1998; Hallberg & Carlsson, 1991). I denna studie fanns en tendens för att de som var ensamboende inte i lika hög grad skaffade hörapparat som de som var sammanboende. Det framgick även att de som inte skaffat hörapparat angav sämre generell hälsa. Denna studie kan inte utreda om det är detta som är anledningen till att de inte har sökt, eller om detta är en effekt av att de inte fått hjälp med sin kommunikation. Bäst värde för generell hälsa visade normalhörande följt av dem som skaffat hörapparat, och detta skulle kunna vara en indikation på effekterna av att man åtgärdat sin hörselsituation. Samma indikation skulle kunna vara en möjlig förklaring för resultaten av psykisk ohälsa, där den normalhörande gruppen och gruppen med hörapparater angav samma värden medan de som inte skaffat hörapparat uppvisade klart sämre värde. Liknande resultat avseende skillnader i värden för psykisk ohälsa mellan behandlad och obehandlad hörselnedsättning har även påvisats i andra studier (Bridges & Bentler, 1998; Abrams et al, 2002; Kirkwood, 1999). ELSA 85 25

När det gäller hörapparatanvändning påvisades inga skillnader gällande upplevd nytta, angiven användningstid eller upplevd ökad livsglädje efter hörapparatanpassning för 85-åringarna i jämförelse med en något yngre population. Det framkom dock att det var en större andel deltagare i ELSA 85 som inte alls använde sina hörapparater. Det fanns inga indikationer för att kognitiva förmågor, komorbiditet, upplevd generell hälsa, psykisk ohälsa, boendeform, eller att antalet utbildningsår skulle påverka hörapparatnytta eller hur mycket man använde sina hörapparater. Frågan kvarstår om vad som är främsta anledning till att man inte alls använder sina hörapparater. Detta är viktigt att utreda vidare speciellt då denna studie visar på att det är dessa personer som anger sämst värde för generell hälsa. I denna studie har vi inga uppgifter om det till exempel fanns problem med hanteringen av hörapparaterna. En möjlig faktor skulle kunna vara kopplad till vid vilken ålder man fick sin första hörapparat. Det är sannolikt att ju yngre man är, desto lättare är det att anpassa sig till den nya ljudvärld som hörapparaten ger och därmed att bli en trägen användare (Davis et al, 2007). Det är viktigt att poängtera att inga uppgifter finns om de 24 % (160 pers) som inte alls besvarat enkäten. Med utgångspunkt från resultaten i denna studie kan antas att flera av dessa personer är innehavare av hörapparater. Det finns inte heller några uppgifter om hur länge personerna haft sin hörselnedsättning, eller hur länge man använt hörapparater. Det är av största vikt att vi försöker hjälpa de äldre- äldre till en så bra kommunikation som möjligt då detta har effekter för den upplevda generella hälsan och den psykiska ohälsan. Arbetet måste fokusera på att få flera äldre att söka hörselvård. Det är även av största vikt att försöka utreda vad som är de främsta anledningarna till att man slutar att använda sina hörapparater. 26 ELSA 85

Konklusion Med utgångspunkt från de 85-åringar som deltagit i denna studie konstaterades följande: Femtiofem procent av Linköpings kommuns 85-åringar angav subjektiv hörselnedsättning och av de så hade 59 procent skaffat hörapparat. Totalt 36 procent av Linköping kommuns 85-åringar har hörapparat. Personerna med hörselnedsättning som inte skaffat hörapparat angav sämre värde för generell hälsa och psykisk ohälsa. Det fanns en tendens för att ensamboende oftare avstod från att skaffa hörapparat jämfört med sammanboende. Antalet utbildningsår, antalet sjukdomar, kön samt angiven besvärsgrad av hörselnedsättningen var inte avgörande för om man skaffat hörapparat eller inte. Majoritet av 85-åringarna angav stor nytta, hög användningstid samt att de upplevde att livsglädjen förbättrats sedan de skaffat hörapparater. De som angav låg nytta eller inte använde sina hörapparater angav sämre värde för generell hälsa och psykisk ohälsa. Det fanns inga skillnader mellan generell användningstid, uppskattad hörapparatnytta eller ökad livsglädje efter hörapparatanpassning jämfört med en yngre population. Det var en något större andel av 85-åringarna som inte alls använde sina hörapparater jämfört med en yngre population ELSA 85 27

Referenser Abrams, H. B., Hnath-Chisolm, T. and McArdle, R. (2002) A cost-utility analysis of adult group audiologic rehabilitation: Are the benefits worth the cost, J Rehabil Res Dev, 39, 549 558. Appollonio, I., Carabellese, C., Frattola, L. and Trabucchi, M. (1996) Effects of sensory aids on the quality of life and mortality of elderly people: A multivariate analysis, Age Ageing, 25, 89 96. Arlinger, S. (2003) Negative consequences of uncorrected hearing loss a review, Int J Audiol, 42, S17 S20. Bridges, J. and Bentler, R. (1998) Relating hearing aid use to well-being among older adults, Hear J, 51, 39 44. Chia, E., Wang, J., Rochtchina, E., Cumming, R., Newall, P. and Mitchell, P. (2007) Hearing impairment and health-related quality of life: the Blue Mountains Hearing Study, Ear Hear, 28, 187 195. Davis, A., Smith, P., Ferguson, M., Stephens, D. and Gianopoulos, I. (2007) Acceptability, benefit and costs of early screening for hearing disability: a study of potential screening tests and models. Health Technol Assess 11, 42,1 294. Erdman, S. A. and Demorest, M. E. (1998) Adjustment to hearing impairment II:Audiological and demographic correlates, J Speech Lang Hear Res, 41, 123 136. Eriksson, E. and Nordlund, A. (2002) Hälsa och hälsorelaterad livskvalitet mätt med EQ-5D och SF -36 i Östergötland och Kalmar län: Resultat från befolkningsenkäterna, Folkhälsovetenskapligt centrum, Landstinget i Östergötland. The EuroQol Group. Euroqol. (1990) A new facility for the measurement of health-related quality of life. Health Policy, 16, 199 208. Folstein, M., Folstein, S. and Mc Hugh, P. (1975) Mini- Mental State A practical method for grading the cognitive state of patients for the clinician, J. Psychiat Res, 12, 189 198. Hallberg, L. R. and Carlsson, S. G. (1991) Hearing impairment, coping and perceived hearing handicap in middle-aged subjects with acquired hearing loss, Br J Audiol, 25, 323 330. Karlsson, A. and Rosenhall, U. (1998) Aural rehabilitation in the elderly, Scand Audiol, 27, 153 160. Kirkwood, D. (1999) Major survey documents negative impact of untreated hearing loss on quality of life, Hear J, 52, 32 40. Kramer, S., Kapteyn, T., Kuik, D. and Deeg, D. (2002) The association of hearing impairment and chronic disease with psychosocial health status in older age, J Aging Health, 14, 122 137. 28 ELSA 85

Nordlund A, Wallin A. (2006) Kognitiva Screeningbatteriet. Institutionen för klinisk neurovetenskap. Sahlgrenska Akademin. Göteborgs universitet, Göteborg. Rahmqvist, M. (2002) Nytta av hörapparater och erfarenheter av hörselvård I Östergötland. CMT rapport 2002:3. Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi (CMT). Linköpings universitet, Linköping. Rosenhall, U. and Karlsson Espmark, A. (2003) What do older people want and what does the audiogram tell? Int J Audiol, 42, S53 S57. SBU (2003) Hörapparater för vuxna nytta och kostnader. SBU rapport 164. Statens beredning för medicinsk utvärdering, Stockholm. SCB. (2005) SCBs Undersökningar av levnadsförhållanden (ULF). Statistiska Centralbyrån, Stockholm., http://www.scb.se/templates/tableorchart 49501.asp [2007,Aug 08]) Smeeth, L., Fletcher, A., Siu-Woon, N., Nunes,M., Stirling, S. and Breeze, E., et al. (2002). Reduced hearing, ownership, and use of hearing aids in elderly people in the UK- the MRC trial of the assessment and management of older people in the community: a cross-sectional survey., Lancet, 359, 1466 1470. Tesch-Römer, C. (1997) Psychological effects of hearing aid use in older adults, J Gerontol B Psychol Sci Soc Sci, 52, 127 138. Wechsler, D. (1987) Wechsler Memory Scale-Revised manual, San Antonio, Texas: The Psychological Corporation. Yesavage, J., Brink, T., Rose, T., Lum, O., Huang, V., Adey, M. and Leirer, V. (1983) Development and validation of a geriatric depression screening scale: A preliminary report., J Psychiatr Res, 17, 37 49. Öberg, M., Lunner, T. and Andersson, G. (2007) Psychometric evaluation of hearing specific self-report measures and their associations with psychosocial and demographic variables, Audiol Med, 5, 188 199. Öberg, M. (2008). Approaches to audiological rehabilitation with hearing aids studies on pre-fitting strategies and assessment of outcomes, Doktorsavhandling, Avdelningen för Teknisk Audiologi. Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Linköpings universitet. Linköping. ELSA 85 29

Appendix Enkätutskick 23. Har du någon hörselnedsättning? q Ja q Nej 24. Är du beroende av hörapparat q Ja q Nej Hörselfrågor vid hembesöket 202. Kan du följa en konversation med en person? q Utan problem q Med stora svårigheter q Med viss svårighet q Kan inte alls 203. Kan du följa en konversation med fyra personer? q Utan problem q Med stora svårigheter q Med viss svårighet q Kan inte alls 204. Har Du fått hörapparat/er? q Ja q Nej 205. Om Ja på fråga 204: Under de två senaste veckorna, hur många timmar använde du hörapparaten/erna under en genomsnittlig dag? q Inte alls q Mindre än 1 timma/dag q 1 4 timmar/dag q 4 8 timmar/dag q Mer än 8 timmar/dag 206. Om Ja på fråga 204: Vilken nytta har du av hörapparaten/erna när du använder den/dem? Liten Stor 1 2 3 4 5 6 7 207. Om Ja på fråga 204: Hur mycket har Dina/a hörapparat/er påverkat Din livsglädje om Du tar hänsyn till allt? q Försämrat q Ingen ändring q Förbättrat något q Förbättrat en hel del q Förbättrat väldigt mycket 30 ELSA 85

ELSA 85 En kartläggning av 85-åringars subjektiva hörsel och hörapparatanvändande I vilken utsträckning skaffar man hörapparat om man hör dåligt? Det är en av frågorna i denna studie som har tagits fram som en del av en populationsstudie bland 85-åringar i Linköping. Studien är finansierad av regeringsuppdraget Teknik för äldre. Hjälpmedelsinstitutet är ett nationellt kunskapscentrum inom området hjälpmedel och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning. Hjälpmedelsinstitutet arbetar för full delaktighet och jämlikhet genom att medverka till bra och säkra hjälpmedel, en effektiv hjälpmedelsverksamhet och ett tillgängligt samhälle. Hjälpmedelsinstitutets verksamhet omfattar: provning och stöd vid upphandling av hjälpmedel forskning och utveckling utredningsverksamhet utbildning och kompetensutveckling internationell verksamhet information och kommunikation Hjälpmedelsinstitutets huvudmän är staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Box 510, 162 15 Vällingby Tfn 08-620 17 00 Fax 08-739 21 52 Texttfn 08-759 66 30 E-post registrator@hi.se Webbplats www.hi.se Best nr 09307