Är patienter hos sydsvenska optiker oroliga för att gå på linsundersökning?

Institutionen för naturvetenskap Examensarbete Är patienter hos sydsvenska optiker oroliga för att gå på linsundersökning? Elna Jönsson Huvudområde: Optometri Nivå: Grundnivå Nr: 2010:O27

Är patienterna hos sydsvenska optiker oroliga för att gå på linsundersökning? Elna Jönsson Examensarbete inom optometri 15 hp. Filosofie Kandidatexamen Examensarbetet ingår i Optikerprogrammet Handledare: Leg. optiker (BSc Optom.) / Universitetsadjunkt, Oskar Johansson Institutionen för naturvetenskap Linnéuniversitetet 391 82 Kalmar Examinator: Professor, FAAO, Peter Gierow Institutionen för naturvetenskap Linneuniversitetet 391 82 Kalmar Abstrakt Studier inom bland annat allmänsjukvården och tandläkarvården har visat att många patienter är oroliga för att gå på undersökning. Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på om patienter hos optiker också är oroliga. I denna studie undersöktes oron för att gå på linsundersökning och vilka moment patienterna i så fall är oroliga för. Är det något som optikern kan påverka är det viktigt att de får veta vad patienterna oroar sig för. På så sätt kan de utforma undersökningen därefter och förhoppningsvis kunna minska kundernas oro och öka deras förtroende. Metod: Två enkäter delades ut till patienter som bokat tid för linsundersökning i sex butiker i Skåne och Kalmar, en att fylla i innan undersökningen och en efter. På enkäterna fick patienterna gradera sin oro inför olika moment i undersökningen, där 1 betydde mycket orolig och 7 betydde inte alls orolig. De fick även fylla i lite kring lins- och optikervana. På den andra enkäten fanns frågor om hur patienten tyckte att undersökningen gått. Resultat: 61 patienter deltog i studien varav 40 st var kvinnor, 17 st var män och 4 st inte angav sitt kön. Kvinnornas medelvärde i oro låg på 6,51, med en standarddeviation på 0,48. Männens oro låg i medel på 6,41 och standarddeviationen var 0,51. Det var ingen statistisk signifikant skillnad (p=0,515) i oro mellan kvinnor och män. Det som oroar mest är priset och att vända på ögonlocket. Slutsats: Studien visade att det inte finns så mycket oro över linsundersökningar. Kommunikation optiker och patient emellan verkar inte vara något orosmoment. Fler studier bör göras då noggrannare linsbakgrund bör finnas med i orostolkningen.

Summary Studies in areas such as general medical and dental care have shown that many patients are afraid to go to an examination. The purpose of this study was to determine if there is any anxiety among patients attending to optometrists too. In this study, the concerns about going to a lens examination were analyzed and also which part of the examination the patients were concerned of. If there is anything that the optometrist can affect, it is important that they know what the patients are concerned about so that they can have it in their thoughts and then devise the examination and hopefully reduce the customer s anxiety and increase their confidence. Two questionnaires were distributed to patients who had made an appointment for a lens examination in six practices in Skåne and Kalmar, one to be filled out before and one after the examination. In the first questionnaire, patients ranked their concerns about various elements of a lens examination were 1 meant much anxious and 7 meant not anxious at all. The patients also filled in lens and eye care habits. In the second questionnaire which was filled in afterwards there were questions about how the examination went according to the patient. 61 patients participated in the study of which 40 pc were female, 17 pc male and four did not indicated their gender. 44 persons were using contact lenses continuously, 4 persons had never been to a lens examination before and 30 persons had booked an appointment because of an annual or semiannual control. Women's average of anxiety was 6.51, with a standard deviation of 0.48. Men's anxiety lay in the means of 6.41 and standard deviation was 0.51. There were no statistical significant difference (p = 0.515) in anxiety between men and women. What worries most is the price and reverse of the eyelid and the least is to talk to the optometrist. This study showed that there isn t much anxiety over a lens examination. Communication between optometrists and patients do not seem to be any cause for anxiety. Additional studies should be made since the lens background should appear in the interpretation about anxiety as the habit of lenses has an impact.

Innehållsförteckning 1 Introduktion... 1 1.1 Oro och ångest... 1 1.2 Behandling... 2 1.2.1 Kognitiv beteendeterapi, KBT... 2 1.2.2 Minska oron... 3 1.3 Kommunikation... 3 1.4 Tidigare studier... 6 1.5 Linsundersökningens innehåll... 8 1.5.1 Nytillpassning... 9 1.5.2 Utlämning... 9 1.5.3 Återbesök... 10 1.6 Tänkbara hot... 10 1.7 Enkäter... 11 1.8 Syfte med denna studie... 11 2 Material och Metoder... 12 2.2 Urval... 12 2.3 Utformande... 12 2.4 Genomförande... 13 2.5 Utvärdering... 13 3 Resultat... 14 3.1 Tidigare erfarenhet av optiker och linser... 14 3.2 Kontinuitet... 16 3.3 Anledning till besök... 17 3.4 Oro för momenten i undersökningen... 18 3.5 Efter undersökningen... 20 4 Diskussion... 22

4.1Innan enkäten... 22 4.2 Analys av frågor och svar... 22 4.3 Orosmoment... 24 4.4 Kommunikation... 25 4.5 Felkällor... 26 4.6 Slutsats... 26 Tackord... 27 Referenser... 28 Böcker och artiklar... 28 Internet... 30 Bilaga 1... 31 Bilaga 2... 32 Bilaga 3... 34 Bilaga 4... 35 Bilaga 5... 35 Bilaga 6... 36 Bilaga 7... 36 Bilaga 8... 37

1 Introduktion Syn har alltid sagts vara det viktigaste av sinnena och synförlust leder till olika nivåer av psykisk stress (De Leo et. al. 1999). Oro är en naturlig reaktion på ett upplevt hot. Oron blir ett besvär först då den inte står i proportion till vad som gör att den utlöses och därmed stör det vardagliga livet (Passer et al, 2009, s 787). Ett orosmoment behöver inte vara ett verkligt hot, utan det kan räcka att det finns i fantasin (Öhman 1994, s 10). Överaktivitet, tröstsökande, påträngande katastrofala tankar och dålig koncentration kan vara tecken på oro eller ångest (House & Stark, 2002). Fobi kommer från grekiskan och betyder rädsla (Passer et al, 2009, s 789). De som lider av fobi vet ofta om att deras rädsla inte är proportionerlig till vad faran innebär, men kan inte kontrollera den, utan gör istället allt vad de förmår för att undvika faran. Flera olika sorters fobi finns; agorafobi är rädsla för öppna och offentliga platser där det finns risk att göra bort sig eller få en ångestattack och då inte kunna fly eller få hjälp, social fobi är överdriven rädsla för situationer där du kanske kan granskas och bli generad samt specifika fobier såsom rädsla för blod, spindlar, doktorer eller vatten. 1.1 Oro och ångest Generaliserat ångestsyndrom (trait anxiety) är ett karaktärsdrag, ett kronisk pågående tillstånd, som inte behöver vara beroende av någon specifik situation, men kan bero på familj, ekonomi, livssituation med mera. Det är en känsla av att något hemskt ska hända, men att inte veta vad. Detta kan påverka det dagliga livet på ett negativt sätt även om oron inte ligger på en hög nivå konstant. (Passer et al, 2009, s790; Beteendeterapeutiska föreningen, http:2). Justerbart ångestsyndrom (state anxiety) innebär att oron är relaterad till exponeringen av stressmomentet. Detta innebär att endast vissa situationer eller saker framkallar oro eller ångest (House & Stark, 2002). Eftersom oro kan vara både ett karaktärsdrag och ett tillstånd innebär detta att stressiga situationer framkallar olika nivåer av oro hos alla människor, dvs. den framkallade oron är beroende av personens grundnivå av oro(spielberger, http:1). Panikångest kan framkalla bland annat svettningar, snabb puls, en känsla av att tappa andan, balansrubbningar, rädsla av att tappa kontrollen eller smärta i bröstet (Gråberg 2010, http:3). Detta utvecklas ofta till agorafobi. Tvångssyndrom är upprepade 1

påträngande och ångestframkallande tankar som leder till att man gör någonting för att försöka minska ångesten, t ex tvättar händerna hela tiden för att inte bli sjuk. Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, kan drabba en person som varit utsatt för en traumatisk händelse, till exempel varit utsatt för våld eller varit med om att en nära anhörig blivit sjuk. De har då svårt att hantera känslor och platser som kan relateras till denna händelse (Arnberg, 2009, http:4, Farm Larsson & Wisung 2005, s 27; Passer et al, 2009, s 790). De som är drabbade av PTSD har ofta svårt att koncentrera sig och minnas saker (Arnberg, 2009, http:1). Personer med ångestsyndrom eller fobier undviker i största möjliga utsträckning det som är ångestframkallande. 1.2 Behandling 1.2.1 Kognitiv beteendeterapi, KBT Ordet kognitiv kommer från det latinska ordet cognoscese och betyder att veta. Kognition är en sammanfattande benämning för våra tankar, värderingar, åsikter och föreställningar, alltså vår tankeprocess (Farm Larsson & Wisung 2005, inledning). Kognitiv beteendeterapi, KBT, börjar med en problemanalys där man tydligt formulerar vad man vill förändra i sin livssituation. Detta kan t ex vara att svara på frågor i en grupp eller våga titta någon i ögonen vid ett samtal. Fokus ligger på att leva i nuet och hur man vill leva i framtiden (Farm Larsson & Wisung 2005, s 11-18; Beteendeterapeutiska föreningen, http:2). I problemanalysen lägger man vikten vid hur patienter förhåller sig till personer, beteenden och miljön runt omkring och koncentrerar sig på de tillfällen där ångesten eller fobin uppkommer och analyserar hur man reagerar på olika händelser vid dessa tillfällen. Att skriva ner sina mål och ta reda på vad exakt det är som orsakar rädslan är viktigt. Därefter gäller det att träna och utsätta sig för det ångestframkallande i små doser till en början och sedan öka successivt. På så sätt kan man uppleva nya tankar och känslor och se sin oro ur en annan synvinkel och kanske förstå vad det är som gör att man oroar sig. Inom KBT finns det två riktningar där den ena är att undvika det som är oroframkallande och den andra är en målorienterad rikting som innebär att sträva efter det som känns positivt. Följer man den första riktningen här är det svårare att komma över sin rädsla vilket senare kan leda till att rädslan associeras till allt mer i livet. Det är på kort sikt effektivt men i längden blir ångesten bara ännu större eftersom man lär sig att ångesten försvinner genom att undvika hotet. Tillslut kan man koppla sin fobi till de flesta situationer i livet och det blir omöjligt att leva ett 2

normalt liv. Exempel på detta är att alltid ha med sig ångestdämpande medicin eller ha tanketekniker som avleder uppmärksamheten från ångestframkallande situationer. Detta är tyvärr heller inte en bra metod då man inte lär sig hantera eller komma över oron. Det är alltså bäst att sätta upp mål och utsätta sig för det orosframkallande för att komma över oron (Farm Larsson & Wisung 2005, s 11-18, 37-38). 1.2.2 Minska oron Det är viktigt att göra någonting åt ångest. Behandling hjälper de flesta tillstånd och kan leda till förbättring och reducering av symptom. Att ge information och ha en bra kommunikation är det första steget. Att utbilda läkare att ställa öppna frågor, diskutera, sammanfatta och inte ställa ledande frågor har visats leda till ökad öppenhet och varaktig förändring hos patienter med psykologiska problem. Försäkran är en av de mest spridda kliniska färdigheterna. Läkare behöver ofta försäkra patienter om att deras symptom inte är på grund av en dold sjukdom (House & Stark, 2002). Ett exempel på en försäkran som kan tillämpas inom optometrin är att använda en topograf för att mäta hela corneas kurvatur och på så sätt kan få en mer övergripande uppfattning än med en keratometer som endast mäter de centrala 3 mm (Bruce i N Efron 2003, s 369). Försäkran hjälper tyvärr ibland bara för stunden. 1.3 Kommunikation Effektiv kommunikation är en viktig del av patientens vård (DOCET, Communication Fact Sheet 1 och 2). Det är viktigt att optiker inser vikten av att förstå patientens behov och förväntningar. Att ha patientcentrerad konsultation är viktigt och optikern får inte glömma att det är patienten som är specialist på sina symptom (Coulter 1999). Att kunna ge rätt budskap till och försöka utbilda patienten inom ögonvård är också betydelsefullt. Att kommunicera effektivt innebära att lyssna, förklara, fråga och observera. Optikerns stil speglar de andra runtomkring; är den lugn och uppmärksamma blir patienten också det. En del ser ett besök hos optikern som ett orosmoment och oroar sig för både realistiska och orealistiska saker. Låt patienten ta tid på sig att uttrycka sin oro och sina förväntningar och visa att du är omtänksam. Många som är blyga och oroliga berättar efter en stunds betänketid vad det är som tynger dem. Det är viktigt att patienterna får anförtro sina problem tidigt i undersökningen för att de ska bli känslomässigt tillfreds och nöjda med undersökningen. Detta har bevisats vara en viktig del för att framkalla patientlojalitet (DOCET, Communication Fact Sheet 1, 2 & 5). 3

Optikern ska inte nämna oro om inte patienten själv nämner det. Oro kan visa sig genom olika beteenden så som rodnad, snabb andning, irritation, ouppmärksamhet och flackande blick. Ser man dessa tecken ska man försöka hitta orsaken (DOCET, Communication Fact Sheet 1,2 & 3). Genom att ställa öppna frågor och prata om allmänna saker, så som sömn, kan man uppmuntra patienten att berätta mer. Man kan i och med detta reda ut orsaken till oron. Det kan även minska oron att ta en kort paus eller prata om något helt annat en stund. (DOCET, Communication Fact Sheet 3). Det är också viktigt att ibland låta patienterna berätta mer än vad som för optikern är nödvändig information, men ändå inte låta dem sväva ut alltför mycket. Genom att optikern ger en förklaring av undersökningen i slutet av besöket och även lämnar med en del skriftlig information gör att patienten kan känna en intellektuell tillfredsställelse. Vanligtvis lägger patienterna bara en tredjedel av den information som optikern sagt på minnet. Med hjälp av att sträva efter att patienten ska komma ihåg mer bidrar man till patientens belåtenhet och lojalitet (DOCET, Communication Fact Sheet 1 och 2). En del oroliga människor visar sig vara oengagerade för att kunna behärska sin oro (Lee & Gin, 2005 i Court et. al. 2007). Hos dessa patienter är det därför extra viktigt att de får med sig den nödvändigaste informationen skriftlig. För att kunna kommunicera bra med sin patient är det viktigt att optikern förstår patientens förväntningar, attityd och tidigare erfarenhet av optikerbesök (Fylan & Grunfeld 2005). Det är viktigt att visa patienten att optikern förstår och vill hjälpa dem. Genom att ha en återkoppling eller vara tillgänglig för dem gör att de känner sig säkrare. En tumregel man kan ha är att alltid repetera viktig information flera gånger (DOCET, Communication Fact Sheet 5). För att dämpa oron hos en patient är det viktigt att deras första intryck av optikern är bra. Därför är det bra att ha en trevlig plats för patienten att vänta på, gå ut och hämta patienten, nämna dem vid namn och följa dem till undersökningsrummet. Att sitta i samma ögonhöjd som patienten och ha några bra och förklarande bilder på väggarna kan också minska oron. Det är också bra att börja med lite kallprat för att patienten ska känna sig bekväm, samtidigt som optikern kan få reda på intressen, livssituation och annan relevant information. Optikern ska vara avslappnad hela tiden, använda öppna frågor så att patienten ska kunna berätta om problemen med glasögonen eller linserna och se till att få ögonkontakt med patienten lite då och då. Det är viktigt att optikern försäkrar patienten om att man lyssnar och förstår deras problem, men ändå kunna avbryta utan att verka oartig (Elliot 2007, s 19). Med väldigt blyga patienter kan det 4

vara bra att börja med direkta frågor och sen fortsätta med öppna när de känner sig tryggare i situationen. Att lyssna är en väldigt viktig färdighet vid kommunikation och det är viktigt att visa patienten att man lyssnar genom att använda jakande kommentarer och ställa följdfrågor. Genom att göra en kort sammanfattning i slutet av anamnesen visar optikern att man lyssnat och patienten får chans att fylla i om det är något man glömt. Det är också viktigt att optikern förklarar om de upptäcker något och relaterar det till anamnesen. Är det så att patienten t ex klagar över huvudvärk men man inte hittar några visus- eller binokulära problem eller någon ögonsjukdom är det också viktigt att försäkra att det inte är relaterat till ögonen i alla fall. (Elliot 2007, s. 17-19, 22-25). Oro bestäms utefter vad patienten tror ska hända vid ett speciellt tillfälle. Detta kallas av psykologer kognitiv förväntan och beskriver social och fysisk rädsla (Edelmann (1992) i Court et. al. 2007). Genom att minska patienternas oro kan man åstadkomma bättre undersökningar och på så sätt förbättra patienternas minne, deras compliance och få en god kommunikation mellan patient och optiker (Court et. al 2007). Optikerns försäkra till patienten att det inte finns något svar som är rätt eller fel, gärna genom att säga vissa tycker såhär, andra sådär, är betydelsefullt. Det är också viktigt att ge patienten beröm när det är befogat (DOCET, Communication Fact Sheet 1). Vid undersökning på barn är det viktigt att ha barnet i centrum och rikta kommunikationen till både barnet och föräldrarna. Om någon viktig information behöver delges, informera föräldrarna om detta vid ett separat tillfälle. En del äldre personer kan hålla inne på information för att de tror att den inte är relevant eller att det inte går att göra någonting åt det. En del kan också ha orealistiska hopp om sin ögonsjukdom. Genom att ge dem tid kan du få reda på deras problem, förklara för dem på ett enkelt sätt vad undersökningen visar och få dem att lita på och förstå dina rekommendationer (DOCET, Communication Fact Sheet 2). Det är alltid viktigt att ha kunden i centrum under ett samtal då man lättare kan hjälpa och ge information utefter dess behov (Fylan & Grunfeld, 2005). Det är också viktigt att koncentrera sig på det som är viktigast för patienten. Är patientens mål att kunna läsa är det viktigt att betona det och inte hur långt de nu kan se, även om det kanske också stämmer. Man måste vara lugnande mot oroliga patienter vilket uppnås genom att inte ge för höga förhoppningar utan ge realistisk information. Även om de kanske inte kan få perfekt syn är det viktigt 5

att vara positiv och få patienten att känna sig tillfreds (DOCET, Communication Fact Sheet 3). För att patienten ska lita på dina råd som optiker behövs två saker; patientens kognitiva acceptans, vilket är sådan information som övertalar patienten om något, och patientens affektiva svar. Detta svar är beroende av din praktik, din professionalism och hur du ser på att ha glasögon, vilket förhoppningsvis har en positiv effekt på patienten. Denna positiva effekt beror oväntat nog till största del på att de fått dela med sig av sina problem tidigt och inte på den information som du gett dem (DOCET, Communication Fact Sheet 3). 1.4 Tidigare studier Dailey et al. (2002) visade i sin studie, gjord inom tandläkarvården, minskad oro hos de patienter som hade informerat sin tandläkare om sin oro innan undersökningen jämfört med de som inte gjort detta. Det kan bero på två saker; tandläkarens eventuella beteendeändring och patientens tro att tandläkaren ändrat beteende eftersom de vet om sin patients oro. Detta har tidigare visats hos försökspersoner som blivit mindre oroliga av att dricka en, vad de tror, alkoholhaltig dryck (Goldman et. al, 1999 i Dailey et al. 2002). Det har också visats att personer med social fobi snarare tänker fler positiva tankar än minskar de negativa tankarna när de vet att läkaren är medveten om deras oro (Abrams et al. 2001 i Dailey et al. 2002). Patienter hos optiker vill ha testen förklarade för sig för att veta vad de ska göra och därmed bli mindre oroliga. Olika personer är också oroliga eller känsliga för olika saker, och vill därmed ha mer eller mindre detaljrik information (Fylan & Grunfeld, 2002). Samma studie visade också att patienterna vill ha lättförståliga frågor på enkäter och inte för mycket fackspråk, samtidigt som det är viktigt att informationen finns förberedd för både de som vill ha detaljerad information och de som nöjer sig med det grundligaste. Ökad förståelse ger en bättre känsla av kontroll över synproblem och får patienterna att känna sig mer bekväma med att behöva bära linser eller glasögon. Dessutom blir kunderna mer nöjda och tycker att undersökningen är mer intressant när de får ändamålsenlig information och får med sig skriftlig information behöver de inte tänka på att de måste komma ihåg exakt allt som optikern berättat. 6

Margrain et. al (2003) gjorde en studie som koncentrerade sig på generell och justerbar oro. De mätte hudens ledningsförmåga med hjälp av elektroder innan, under och efter en vanlig synundersökning. Därefter fick patienterna fylla i en enkät. Studien visade att patienter som inte varit hos optiker tidigare hade ökad ledningsförmåga minuterna innan optikern kom, minskad under anamnesen och åter ökad under retinoskopin och stannade sedan vid en förhöjd nivå. För de som varit på undersökning tidigare ökade nervositeten precis när optikern kom in, sjönk snabbt igen och varierade lite under tiden, men inom normala värden. Studien visar att oron beror på tidigare erfarenhet och också vad som var av relevans. T ex ökade hudens ledningsförmåga hos en patient med diplopi under de binokulära testerna. Tidigare (Humphriss, 1984 i Margrain et. al, 2003; Schute, 1990 i Margrain et. al, 2003) har det visats att oftalmoskop och subjektiv refraktion är de mest stressframkallande momenten. Enkäten visade inte samma nivå av oro eftersom subjektiva svar endast visar större skillnader. Dessutom har olika personer olika självinsikt och svarar till följd av detta också olika (Margrain et. al, 2003). Court et. al. (2008) gjorde en liknande, studie men då på linsundersökningar och enbart på patienter som inte haft linser tidigare. Det fanns två syften med studien; att ta reda på vad i en undersökning som är mest stressframkallande och att se om nervositeten minskar efter undersökningen. Studien visade att det var mest rodnad vid anamnes, i- och urtagning av linser och vid användningsråd. Speciellt under anamnesen kan det kännas generande eller fånigt att uttrycka sin oro, vilket i sin tur kan oroa patienten (Floyd et. al. 2005). Önskan att göra ett bra intryck framkallar ångest (Holt et. al 1992 i Court et. al. 2008). Court et. al. 2008 visade också att det inte var någon signifikant skillnad i rodnad mellan kvinnor och män. Även i denna undersökning fyllde deltagarna i enkäter före och efter linsundersökningen och visade att de deltagande var signifikant mindre oroliga efter undersökningen. Oro vid en undersökning ökar risken för dålig uppmärksamhet hos patienten och dåligt minne av vad optikern sa (Kent, 1984 i Court et. al. 2008). Därför ska man inte anta att patienten kommer ihåg det man sagt. Studien menar också att när man upplevt något en gång är det inte lika orosframkallande nästa gång, vilket visas genom att nivån på rodnad var högst när första linsen placerades i ögat och minskade kraftigt tills nästa lins placerades i ögat. Även här visas att optikern har inflytande på patientens motivation och att komma över eventuella hinder för kontaktlinsbärande genom effektiv kommunikation. Det är bra för optikerna att veta om 7

ifall patienten är orolig, då det leder till sämre uppmärksamhet, och i så fall lämna ut skriftlig information. Även denna studie visar att oron minskar med erfarenhet och att folk bara ska våga boka en undersökning och inse att det inte är så farligt som de tror. Detta kräver dock att optikern kan kommunicera med patienten på ett bra och motiverande sätt. Court et. al. gjorde 2009(a) en studie för att ta reda på om personer med hög orosnivå innan undersökningen var mindre nöjda efteråt. Den visar att ålder, kön, glasögon- eller linsbärare, tidigare refraktiv kirurgi, tid sedan senaste undersökning och anledning till undersökning inte har något samband med patientens belåtenhet. Däremot har optikers kommunikationsstil stor betydelse för att lugna patienten (House & Stark, 2002; DOCET Communication Sheet 1, 2, 3). Court et. al. (2009a) visade också att om en patients oro för att gå till optikern minskar kan belåtenheten öka. Court et. al. gjorde ytterligare en studie 2009 (b) för att ta reda på vad det är som orsakar oro hos patienter på optikerbesök. Studien visade att det finns en signifikant positiv korrelation mellan generell och justerbar oro samt anledning till besök. Oron var även lägre vid allmänna besök än problem- eller akutbesök. Att vara icke-glasögonbärare eller förvänta sig dåliga nyheter är betydelsefulla anledningar till ökad oro på optikermottagningar, men generell oro är den största anledningen då det redan finns en grund. Även denna studie påvisar att oro bidrar till dålig kommunikation, dåligt minne, brist i förståelse och ett sämre resultat. Eftersom generaliserad oro finns normalt fördelat i befolkningen kommer det alltid finnas personer som kommer till optikern med förhöjd ångest. 1.5 Linsundersökningens innehåll Beroende på vilken typ av linskontroll man skall göra ingår olika moment i undersökningen. Vid en nytillpassning gör man alltid en grundlig refraktionskontroll inklusive noggrann anamnes innehållande besöksorsak, symptom, hereditet, medicin, fritidsintressen och glasögonanvändning (Elliot 2007, s 21-25). Det är viktigt att ta reda på patientens synbehov och när han eller hon vill använda linser. Är de tänkta att användas enbart vid sport eller dygnet runt? Informera om fördelar och nackdelar, risker och när man inte skall använda linser. Ge så mycket information du kan för att motivera patienten. Fråga om patienten har provat linser tidigare och i så fall vad det var för sort, när de använde dem och varför de slutade (Gasson & Morris 2003 s 56-67; Elliot 2007, 8

s 23-24). Summera anamnesen i slutet och var beredd på att fylla på mer medan undersökningen fortlöper (Elliot 2007, s 25). Dessa undersökningar finns också med i Kvalitetsnorm i synvård (2006) enligt Optikerförbundet och Optikbranschen. Enligt denna bör även preliminära mätningar göras för att undersöka ögonens hälsotillstånd och funktion, antingen innan undersökningen, efter eller både och. Under själva refraktionen görs tester som undersöker vilket behov det finns av synkorrektion. Dessa tester är fri och habituell visus, objektiv refraktion, subjektiv refraktion inkl. binokulär avstämning efter att binokulärseende konstaterats, visus med uppmätt refraktion, på avstånd och nära håll. Misstänker man att ytterligare mätningar behöver göras på grund av antydningar från tidigare undersökningar bör detta utföras. Det är optikerns plikt att remittera patienter med misstänkta sjukliga förändringar av ögat, dess funktioner eller ögonförändringar till följd av skador till läkare. Optikern bör därför vid behov utföra binokulära mätningar, yttre och främre bedömning av ögat med biomikroskop eller oftalmoskop, bedömning av ögats bakre delar med biomikroskop (inkl. 60-90D lins), oftalmoskop eller fundusfotografi, kontrastseende, keratometri, färgseende, tryckmätning och synfält. 1.5.1 Nytillpassning Vid nytillpassningar ska enligt Kvalitetsnorm i synvård (2006) dessa moment utföras och journalföras; keratometri eller topografi, bedömning med biomikroskop av ögonlockens in- och utsida, conjunktiva, sclera, cornea och tårfilm. Det är också bra att färga in med fluorescein för att lättare se skador eller oregelbundenheter på cornea, bulbara och tarsala conjunktiva (Bruce i N Efron 2003, s 373). Man ska även ge information om olika sorters linstyper, ge rekommendation av lämplig linstyp, sätta en lins på ögat, bedöma linsens passform och rörlighet och bestämma överrefraktion och visus (Kvalitetsnorm i synvård, 2006). 1.5.2 Utlämning När man lämnar ut linser för första gången ska man vara noga med att informera om hur viktigt det är att hantera sina linser rätt. Därför ska man ge både skriftlig och muntlig information om i- och urtagning, linsvätska, skötselrutiner, bytesintervall, bärandetid, att patienten ska ha koll på hur ögonen ser ut, vikten av linsvila och komma överens om 9

när det är tid för återbesök. (Morgan i Efron 2003 s 376-384; Kvalitetsnorm i synvård, 2006). Detta för att patienten ska känna sig så trygg som möjligt i sitt kontaktlinsbärande. 1.5.3 Återbesök Första återbesöket bör bokas in inom en månad beroende på linstyp, bärandetid och patientens linsvana. Vid återbesöket avgörs om patienten ska fortsätta kontaktlinsbärandet och i så fall ge lämpliga linsstyrkor och linsparametrar. Vid detta besök gör man en noggrann kontroll av ögonen igen innehållande samma moment som på nytillpassningen. Detta för att se så att linserna inte orsakat någon inverkan på ögat. Kontrollera även linsen för att se så att den inte är defekt eller har beläggningar från tårfilmen som kan minska vätbarheten eller orsaka infektioner. Det är även bra att gå igenom skötsel och hantering igen (Kvalitetsnorm i synvård, 2006; Szczotka & Efron i N Efron 2003, s 385-403). En linspatient ska enligt socialstyrelsen genomgå en noggrann linsundersökning minst en gång per år för att optikern ska ha en uppfattning om ögats status och att linserna sköts rätt. Samma moment som på återbesöket efter nytillpassning genomgås. (Kvalitetsnorm i synvård, 2006). 1.6 Tänkbara hot Det finns många tänkbara hot under en optikerundersökning. Exempelvis är en del bekymrade över att behöva ha glasögon, både pre-presbyopa och presbyopa (Fylan & Grunfeld 2005). Många, ofta äldre, är oroliga för synbortfall. Detta kan ha sin grund i att någon vän eller familjemedlem har drabbats av en synförlust och kanske till och med fått reda på det på en rutinkontroll (Elliot 2007, s 17; Fylan & Grunfeld, 2005). Kostnaden är också något som många oroar sig för. Dels priset för linserna, och dessutom att de ska bli lurade att köpa något onödigt (Pseudovs et. al 2004; Fylan & Grunfeld 2005; Elliot 2007, s 17). Fylan & Grunfeld (2005) menar också att tron att undersökningarna är för dyra gör att linsanvändare inte går på regelbundna ögonundersökningar. Rädsla för att göra fel är ett stort orosmoment. Speciellt under den subjektiva delen kan patienterna tro att om de svarar fel kan det leda till att de gör bort sig eller att de får fel styrka i glasögonen. Rädsla för att synen försämrats och att man 10

behöver starkare och tjockare glas är vanligt hos yngre och det har visats att den synmässiga livskvaliteten minskar med höga styrkor. Även beskedet att man inte kan ha linser är något som oroar unga. Pseudovs et. al. (2006) visar även att livskvaliteten är bäst efter refraktiv kirurgi, sen linser och sist glasögon. Detta på grund av friheten att alltid se bra och bekvämligheten att slippa tänka på något synhjälpmedel. Oro för att inte kunna vänja sig vid sina nya glasögon är också något som många berättar (Fylan & Grunfeld 2005). En del patienter är rädda för att fråga något de oroar sig över angående synen på grund av att de inte vill verka ointelligenta. Ett typiskt exempel på detta är floaters från vitreous. (Elliot 2007, s 17). 1.7 Enkäter Det är viktigt att göra enkäten intressant så att folk tar sig tid att svara (Kylén, 2004, s 56). För att folk inte ska låta bli att fylla i enkäten är det viktigt att den är kort och går snabbt att fylla i, speciellt om deltagarna ska gå vidare efteråt. Det är också viktigt att ha ett enkelt och lättförståligt språk och att enkäten ser tilltalande ut (Trost, 2007, s 84; Kylén, 2004, s 56) Vid alternativ är det viktigt att ha ett lagom antal alternativ. Vid för många alternativ, t ex 10, kan en femma lika gärna betyda en fyra eller en sexa, medan vid för få alternativ kan det var svårt för den medverkande att hitta ett alternativ som känns rätt. Vid sju svarsalternativ är det mellan 0,5-1 stegs slumpfel, men ändå lätt för kunden att ringa in att alternativ som passar. Det är även bra att ha ett udda nummer så att kunden kan lägga sig i mitten (Kylén, 2004, s 83 ). 1.8 Syfte med denna studie Syftet med denna studie är att ta reda på om linskunder hos sydsvenska optiker är oroliga för att gå på linsundersökning och vad de i så fall är oroliga för. Är det något optikern kan påverka är det viktigt att de får veta vad patienterna oroar sig för. Genom att ta del av vad som oroar linspatienterna kan optikern utforma undersökningen därefter och förhoppningsvis minska kundernas oro och öka deras förtroende och belåtenhet. 11

2 Material och Metoder 2.1 Informationssökning För att hitta artiklar och böcker har Pubmed, ISI Web of Science, Google Scholar och Universitetsbiblioteket på Linnéuniversitetet använts. 2.2 Urval Enkäter delades ut till kunder som bokat tid för linsundersökning hos utvalda optiker. Detta val gjordes genom telefonsamtal till och besök hos olika butiker i Kalmar och Skåne, där kontaktinformation söktes med hjälp av www.eniro.se. De sex utvalda optikerna låg i södra Sverige och valdes ut på grund av att de har ett stort antal linsundersökningar per dag. På så sätt fanns det en större chans att undersökningen skulle få ett stort urval enkäter och därmed kunna ge en mer rättvis bild över hur oroliga linskunderna är hos sydsvenska optiker. Deltagandet var frivilligt och gjordes endast när kunden kom i god tid så att enkäten kunde fyllas i innan undersökningen. Detta för att påverkan hos optikern skulle vara så liten som möjligt. Alla kunder som bokat linsundersökning och var 18 år eller äldre tillfrågades om de kunde delta i studien. Undre åldersgränsen valdes till 18 år då kunderna är myndiga och inte behöver målsmans tillåtelse för att delta i studien. Kunderna tillfrågades efter hand de kom in i butiken. Det var endast personer som skulle gå på linsundersökning som deltog. 2.3 Utformande Ett formulär med information om studien och kontaktuppgifter till undersökaren och handledare utformades (bilaga 1). Detta fick linskunden behålla. En enkät utformades för att fyllas i innan linsundersökningen (bilaga 2). Först skulle bakgrundsinformation fyllas i, så som ålder, kön och tidigare erfarenhet av optikerbesök. Detta för att få en grund till svaren senare i undersökningen. Vidare kom frågor rörande olika moment i en linsundersökning. Kunden skulle ringa in den siffra de tyckte passade bäst, där 1 var mycket orolig och 7 var inte alls orolig. Enkäten gjordes kort med tanke på att 12

kunden skulle kunna hinna fylla i den även om de inte var i mycket god tid och förväntades ta 2-3 minuter. En andra enkät utformades för att fyllas i direkt efter undersökningen. I denna del handlade frågorna om hur linspatienterna tyckte att undersökningen gick. Denna enkät tog ca ½ min att genomföra (bilaga 3). Enkäten testades genom att delas ut både till personer inom och utanför optikerbranschen och båda grupperna fick komma med åsikter om innehåll och upplägg. Frågorna utformades med inspiration från tidigare studier av Helen Court (2007, 2008, 2009a, 2009b), hjälp av enkätböcker (Kylén 2004, Trost 2007) och efter egen erfarenhet av vad personer brukar vara oroliga för. 2.4 Genomförande För att vara säker på att enkäterna delades ut utan att belasta linsoptikerna eller övrig personal i butikerna delades enkäterna ut på plats. På så sätt fanns det en kontroll över hur studien utvecklades under tiden den ägde rum. Enkäterna delades ut i en butik per dag. I fem av butikerna delades enkäterna ut på plats och den sjätte administrerade detta själv. Ingen skillnad gjordes på nytillpassning av linser, årskontroll, halvårskontroll eller någon annan anledning till linsundersökning. Lika så gjordes inga undantag angående synfel. Uppgifterna behandlades endast av undersökaren och butikerna fick endast ta del av resultaten i sin helhet när studien var avslutad. I butiken som själva samlade in enkäterna fick kunderna kuvert att lägga sina svar i. Dessa hämtades efter en vecka. 2.5 Utvärdering Svaren utvärderades och sammanställdes med hjälp av Excel och skrevs in i figurer och tabeller. För att räkna ut signifikansen användes Student T-TEST. 13

Antal 3 Resultat Totalt 61 personer deltog i studien. Av dessa var 40 st kvinnor, 17 st män, 4 st angav inte sitt kön och en angav inte sin ålder. Därmed kan bara 56 personer vara med i detta diagram. Här syns tydligt att kvinnor utgör majoriteten, varav kvinnor mellan 21-30 år är mest representerade (figur 1). 12 10 Kvinnor Män 8 6 4 2 0 K 18-20 M 18-20 K 21-30 M 21-30 K 31-40 M 31-40 K 41-50 M 41-50 K 51-60 M 51-60 K 60- M 60- Ålder och kön FIGUR 1: Fördelning av ålder och kön i undersökningen. 3.1 Tidigare erfarenhet av optiker och linser Alla deltagande hade varit hos optikern tidigare (figur 2). Endast fyra av de 61 personer som kom på linskontroll hade inte varit på linsundersökning tidigare. Det flesta som hade varit på linskoll tidigare var på undersökning för ett år eller ett halvår sedan (14 st resp. 12 st). De som angett att det var 2003 fördes in under för 7 år sedan, 2008 under för 2 år sedan och 2009 under för ett år sedan (figur 3). Samma tolkning gjordes för hur längesedan senaste optikerbesöket var (bilaga 4, figur 11). 14

Antal 70 60 JA JA 50 JA JA 40 NEJ 30 20 NEJ NEJ 10 JA NEJ NEJ 0 Optiker tidigare? Linsundersökning tidigare? Använder du linser kontinuerligt? Testat linser, men slutat? Använder du glasögon? FIGUR 2: Hur många som varit hos optiker tidigare, varit på linsundersökning tidigare, hur många som använder linser kontinuerligt, hur många som provat linser men slutat och hur många som använder glasögon idag. 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Kommer inte ihåg 1 vecka sedan 2 veckor sen 3 veckor sedan 1 månad sedan 5 månader sedan ett halvår sedan 7 månader sedan 1 år sedan 1½ år sedan 2 år sedan 3 år sedan 4 år sedan 7 år sedan 10 år sedan Har inte varit på linskoll ej angett Senaste linskontrollen FIGUR 3: När de deltagande senast var på linsundersökning 15

Antal 3.2 Kontinuitet Av de 61 deltagarna var det 44 personer som använde linser kontinuerligt (figur 4 och bilaga 5, figur 12). Av de som inte använde linser kontinuerligt hade 6 st testat linser tidigare men slutat. 3 st använde linser kontinuerligt nu, men hade gjort uppehåll någon gång tidigare. 14 st använde alltid linser och 14 st använde linser kontinuerligt men angav inte mer exakt hur mycket. Av de 17 st som inte använde linser kontinuerligt hade 9 av dem angett när de använder linser och 8 bara skrivit att de inte använde linser kontinuerligt. Av de 44 deltagare som använde linser kontinuerligt, använde 5 av dem linser på grund av flera anledningar vilket gav 69 svar. Totalt hade 9 deltagare provat linser tidigare men slutat. 32 svarade att de aldrig har provat linser men slutat, vilket innefattar både de som aldrig provat linser tidigare och de som har provat och fortsatt. Totalt var det 41 som svarade på denna fråga vilket gör att frågan representeras fel då det på frågan innan stod använder du linser kontinuerligt, hoppa över nästa fråga. Anledningar till att ha provat linser men slutat var; eksem, röda känsliga ögon, vågade aldrig prova men ska ge det en ny chans, fick sår på hornhinnan, fungerade inte med hårda linser, de tog slut, ögat accepterade inte linsen, svårighet med i- och urtagning och använder vid vissa tillfällen. 16 14 12 10 8 6 4 2 0 träning på arbetet när det är soligt på sommaren någon gång i månaden nästan alltid alltid dygnet runt sommartid dagligen dagtid alla dagar 2 dagar 3 dagar i veckan 5 dagar i veckan 7 dagar i veckan 1 ggr/månad olika Ja, men inte angett när När patienterna använder linser FIGUR 4: När de patienter som använder linser kontinuerligt använder sina linser. 16

Av de 61 deltagarna använder 48 av dem glasögon idag och 13 gör det inte. De flesta, 13 st, använder sina glasögon på kvällarna eller ibland på kvällarna. 10 av deltagarna angav flera anledningar till när de använder glasögon och därmed blev det 71 svar (bilaga 6, figur 13). 3.3 Anledning till besök Nästan hälften, 30 st, var på undersökning för att gå på helårs- eller halvårskoll (figur 6). Den vanligaste anledningen till besöket gick under kategorin annat, 24 st, där de flesta, 5 st, skulle testa en ny linssort, men flera andra anledningar fanns (figur 7). SER SÄMRE; 7 st FÖRSTA GÅNGEN; 5 st ANNAT; 24 st ÅRSKONTROLL; 18 st HELÅRSKONTROLL; 12 st FIGUR 6: Anledningen till linsundersökning linserna är slut 1 1 1 2 testa nya linser utprovning av styrka haft uppehåll med linser 1 1 5 ställa in linserna huvudvärk? testa progressiva linser 1 hornhinnesår allergiska besvär vill försöka igen 2 1 utvärdering av första linsperiod återbesök för utprovning av nya linsen accepterar inte ögat 1 1 1 1 1 1 1 1 ev byta linser, annars köpa nya kolla hur dygnet runt-kl sitter fylla på lager engångslinser 3-årskontroll ska ha nya glö FIGUR 7: Anledningar till besök under annat. 17

3.4 Oro för momenten i undersökningen En person fyllde inte i fråga 14 och 15 och ytterligare två personer lämnade fråga 15 tom. Detta bidrar till att endast 60 st är medräknade på fråga 14 och 58 st på fråga 15. De allra flesta tyckte inte att någonting var speciellt obehagligt. Det var störst spridning på frågorna om de var oroliga för att optikern skulle hitta någon sjukdom, om de tyckte det skulle bli obehagligt att optikern sätter i en lins i deras öga och om de var oroliga för att det skulle bli dyrt (figur 8, se bilaga 2 för enkäten). Den fråga som flest var mycket oroliga för var att optikern skulle vända ögonlocket (6,6 %) medan frågan om kostnad hade flest oroliga personer där 18 % valde alternativ 1-3. Även frågan angående kostnad var den fråga som minst antal personer inte alls var oroliga för (37 %). På frågan om deltagarna var oroliga för att prata med optikern svarade 91,7 % inte alls och resterande 8,3 % alternativ nr 6 vilket gör detta moment till det som deltagarna var minst oroliga för. Även frågan om oro för att gå till optikern var representerad av lite oro, då 86,9 % svarade 7, 11,5 % svarade 6 och 1,6 % svarade 3. Endast på fyra frågor var det någon som svarade mycket orolig ; att gå på linsundersökning, att optikern ska vända ögonlocket, att optikern ska upptäcka någon sjukdom och att det ska bli dyrt (figur 8). Standardavvikelsen varierade från 0,28 på fråga 14 till 1.68 på fråga 9 (se bilaga 8, tabell 1 för alla värden). 18

Fråga Fördelning av svaren 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 7 (inte alls orolig) 6 5 4 3 2 1 (mycket orolig) 11 12 13 14 15 Är du orolig för 1 = att gå till optikern? 2 = att gå på linsundersökning? 3 = att synen blivit sämre? 4 = att du inte ska förstå vad optikern menar? 5 = att fråga optikern om det är något du inte förstår? 6 = att du inte ska svara rätt? 7 = att optikern ska vara nära dig? 8 = att optikern ska nudda vid ditt öga? 9 = att optiker ska vända ditt ögonlock? 10 = att något ska göra ont? 11 = att de ska upptäcka någon sjukdom? 12 = att ha en lins i ögat? 13 = att det ska bli dyrt? 14 = Är du nervös för att prata med optikern? 15 =Tycker du att det är obehagligt att optikern sätter en lins i ditt öga? FIGUR 8: Uppdelning av hur oroliga linskunderna är för olika moment i undersökningen 19

Medelvarde och standarddeviation 7,2 7 6,8 6,6 Kvinnor; 6,520384615 6,4 Män; 6,431372549 6,2 6 5,8 Män och kvinnor Figur 9: medelorolighet och standarddeviation hon män och kvinnor. Kvinnorna var i stort mindre oroliga, och svarade 6,51 som medel på frågorna. Männens medelvärde låg på 6,42. Detta var dock ingen statistisk signifikant skillnad i oro mellan kvinnorna och männen (p=0,515). Kvinnornas standarddeviation var även den mindre, 0,48, jämfört med männens 0,51 (figur 9). 12 deltagare, varav 10 var kvinnor, 1 man och 1 angav inte kön, var inte oroliga för någonting. 3.5 Efter undersökningen Det var 4 st som inte fyllde i enkäten efter undersökningen. 57 st svarade på om de blev mindre oroliga, vilket 13 st blev. Däremot var det fyra stycken som inte blev mindre oroliga. Det var ingen som blev mer orolig av att prata med optikern. De flesta blev varken mer eller mindre oroliga (figur 10). Endast en tyckte att biomikroskopet var obehagligt och tre st kände sig inte bekväma när optikern everterade ögonlocket. Däremot var fyra stycken mycket oroliga för detta innan undersökningen. 20

Blev du mindre orolig av att prata med optikern? Blev du mer orolig av att prata med optikern? 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 JA NEJ Varken eller FIGUR 10: Antal personer som blev mer oroliga, mindre oroliga eller varken eller av att prata med optikern. Av de 57 som svarade på om de var nöjda med undersökningen svarade alla utom en att de var nöjda (bilaga 7, figur 14). Den sista deltagaren gjorde en egen sådär-ruta. Alla 57 deltagare litade på optikern. Av de svarande var det endast en som inte tyckte att undersökningen gick enligt förväntan. 54 deltagare ansåg att undersökningen gick enligt förväntan och tre stycken tyckte att den gick över förväntan. En deltagare kryssade i både ja och över förväntan vilket resulterar i 58 svar på den frågan. Alla 57 deltagare utom en svarade att de förstod vad optikern menade. Även här gjordes den en egen sådär-ruta av samma linspatient. Det fanns plats för egna kommentarer och åsikter i slutet av enkäten där det bland annat togs upp att det var god service med att få prova flera olika sorters linser och styrkor, önskan om att få prisinformation innan undersökningen, glad att få slippa glasögon och att det var bra att optikern hade bra tålamod. En deltagare har skrivit Jag har hört att optikern dubbelkollar så att mina svar stämmer med varandra. Jag tror att många skulle bli mindre nervösa om optikern i så fall berättade det. 21

4 Diskussion Syftet med denna studie var att ta reda på om linspatienter hos sydsvenska optiker är oroliga för att gå på linsundersökning och vad de i så fall är oroliga för. Resultaten visar att det i allmänhet inte är så. Det som orsakar mest oro är priset, vända ögonlocken och att optikern skall upptäcka någon sjukdom. 4.1Innan enkäten Endast två stycken avstod från att medverka i studien. Det var dock fyra stycken som inte fyllde i den andra delen av enkäten. Detta förmodligen för att de helt enkelt glömde bort eller var stressade. Några ville egentligen inte delta, men hade ingen bra anledning att inte medverka så de genomförde enkäten i alla fall, trots att det påpekades att deltagandet var helt frivilligt. Anledningen till detta är förmodligen att många känner ett lite dåligt samvete att inte genomföra något som egentligen inte är så betungande när de inte har något annat för sig. Eftersom båda enkäterna dessutom var väldigt korta och var beräknade att ta 2-3 minuter respektive ½ minut, var argumentet jag hinner inte, som annars är vanligt vid enkätundersökningar, inte heller en riktigt hållbar anledning. Det märktes tydligt att kunderna kände det mer naturligt att delta i studien när någon ur butiken introducerade enkäten. När kunderna hade hunnit gå och sätta sig och vänta innan undersökningen såg de det mer som ett besvär, men deltog ändå. Främst männen i 31 40-årsåldern var en aning skeptiska till att delta då de inte riktigt såg någon anledning till att göra en sådan här undersökning. 4.2 Analys av frågor och svar Den mest intressanta enkäten var en dam i 50-årsåldern. Hon skulle prova linser för första gången och var mycket orolig just för att gå på linsundersökning och att optikern skulle vända ögonlocket och valde alternativ 1 av 7 på båda dessa frågor. Hon var också nervös för att gå till optikern och trodde att hon skulle tycka det var lite obehagligt att optikern satte i en lins i ögat och valde alternativ 3 av 7 på dem frågorna. När hon kom ut från undersökningen var hon hur nöjd som helst, svarade att hon blev mindre orolig efter att ha pratat med optikern och att ingenting var obehagligt. Dessutom lämnade hon kommentaren är bara så nöjd att jag slipper ha mina glasögon. Detta är ett exempel på 22

hur det ska gå till hos optikern. Optikerns uppgift skall vara att lugna och motivera patienten, vilket var fallet hos denna patient. Det visar att oro inte behöver vara ett hinder för att bli linsbärare, bara man tar mod till sig och går på en undersökning. Ett annat intressant svar var att en deltagare använder linser utan att ha varit på linskontroll tidigare, och kryssade i prova ut linser som anledning till besök. Antingen så har hon missförstått frågan, eller så har hon tagit sitt förnuft till fånga och bokat tid för att se så att allt är bra och att hon använder rätt sorts linser. Detta tyder ju inte på så hög oro. Skillnaden i oro mellan kvinnorna och männen skiljer sig inte så mycket i denna studie. Kvinnorna var lite mindre oroliga men skillnaden är inte statistisk signifikant (p=0,515). Detta skiljer sig från House och Stark (2002) som uttrycker att kvinnor, unga personer och de med sociala problem har större risk för att drabbas av oro eller ångest. Även Court et. al. (2009b) visar i en studie att kvinnorna var mer oroliga, men inte signifikant, medan en annan (Court et. al. 2008) visar att det inte var någon signifikant skillnad mellan mäns och kvinnors justerbara oro innan en undersökning. Detta visar att det inte är så stor skillnad i mäns och kvinnors oro för just optikerrelaterade moment. En deltagare har skrivit Jag har hört att optikern dubbelkollar så att mina svar stämmer med varandra. Jag tror att många skulle bli mindre nervösa om optikern i så fall berättade det. Detta stämmer ju till viss del då man försäkrar sig om att man ger rätt styrka, men detta är ju viktigt att meddela till patienten så att de svarar vad de egentligen tycker och inte vad de tror är rätt. I denna studie var det inte någon som oroade sig mer än alternativ 4 för att inte svara rätt, dvs. mitt emellan mycket orolig och inte alls orolig, och de flesta, 75,4 %, var inte alls oroliga för att inte svara rätt. Enligt Elliot (2007, s 17) är vissa oroliga för att göra fel under den subjektiva delen av undersökningen och tror att de då gör sig själv till åtlöje eftersom de känner sig utbildningsmässigt underlägsna optikern. Om du tror att patienten känner så, behandla dem inte överlägset utan försäkra dem om att de bara ska svara vad det tycker och att ingenting är fel eller pinsamt. På sju av frågorna var det ingen som tyckte att det var mer obehagligt än grad 4 och på de frågor som några av deltagarna var mer oroliga upptog de inte så stor del. Oro över att det blir dyrt var den fråga där flest var oroliga och 18 % valde alternativ 1-3. Svaret på denna fråga kan variera beroende på om 23