ÖPPNA VÄGAR TILL ARBETSMARKNADEN En inspirationsbok

ÖPPNA VÄGAR TILL ARBETSMARKNADEN En inspirationsbok

Förord Den här boken kom till av en enda anledning att inspirera och visa att ingenting är omöjligt. Vi ville testa vägar som ingen tidigare tagit. Vi ville testa och se på vilket sätt vi kunde överbrygga gapet mellan sjukdom och arbetsmarknad. Ett gap som tyvärr kan vara gigantiskt. Att så många står utanför arbetsmarknaden är bekymmersamt. Det handlar om personer som går miste om att få vara del av ett sammanhang, den viktiga gemenskapen på en arbetsplats, och som får låga inkomster hela livet ut. Personer som med andra ord riskerar att leva hela livet i samhällets utkant. Vi hoppas att vi kan bidra till ett samhälle för alla. Drömmen är att vi kan fånga upp och hjälpa personer i ett tidigt stadium, innan de hamnar utanför samhällsgemenskapen. Vi frågade vår målgrupp, personer med psykisk ohälsa som står utanför arbetsmarknaden, vad de ville ha och vad de önskade för stöd. Utifrån deras svar formade vi projektet Öppna vägar till arbetsmarknaden, ett projekt som föll bättre ut än vad någon hade vågat hoppas. En av framgångsfaktorerna i projektet har varit att vi kunnat anpassa upplägget efter deltagarnas egna villkor och i deras egen takt. När en person blir psykiskt sjuk tappar man delar av sin identitet. Projektet har gett deltagarna en möjlighet att återfinna en del av dessa förlorade delar, samt lockat deltagarna att utmana sig själva, att våga växa, drömma och hitta sina egna styrkor. I projektet har det varit viktigt att stödja deltagarna så att de kunnat lyckas och därmed utvecklas och på det sättet stärka självförtroendet och självbilden. Ytterligare en framgångsfaktor har varit att bedriva studier som en form av rehabilitering. Under studiernas gång har deltagarna förutom att bli sedda, fått verktyg som kunnat användas dels av dem själva som individer, dels i ett större samhälleligt sammanhang. Studierna har anpassats efter personernas olika förutsättningar för att ge samtliga förutsättningar att lyckas. 2 TEXT Återhämtning från psykisk ohälsa bygger på att hitta balans i livet

Om Kuns och våga börja växa. En annan viktig del i projektet har varit att kommunicera att de erfarenheter av psykisk ohälsa man bär med sig är en kunskap och kompetens som man har nytta av vad än man tar sig för. Om vi vill att arbetsmarknaden ska vara öppen för alla krävs stora förändringar. En förändring kan påbörjas först när man synliggör kostnaderna av att människor står utanför samhället, samt lyfter fram vinsterna för såväl samhället som individen av att arbetsmarknaden är öppen för alla. Alla kan som vill. Oavsett diagnos kan alla göra något för att förändra sin situation. Det gäller att hitta ett sätt som passar en själv. En deltagare uttryckte att hon hade svårt att arbeta med en chef över sig. I projektet uppmuntrade vi henne att starta ett eget företag, vilket hon gjorde och därigenom hittade hon bättre balans i livet, ökad inre styrka och större självständighet. Men för att fler ska lyckas krävs större öppenhet på arbetsmarknaden och större tolerans i samhället gentemot de som behöver stöd. Eftersom alla har någonting att bidra med är det vår övertygelse att morgondagens samhälle är en plats där det finns utrymme för alla på arbetsmarknaden. Att drabbas av psykisk ohälsa innebär inte att ens situation är hopplös. Alla de människor som vi träffat genom projektet Öppna vägar till arbetsmarknaden visar att det finns hopp och goda förutsättningar att idag börja bygga morgondagens samhälle. Innehållsförteckning 1 2 5 7 10 13 15 19 Förord Utvecklande för brukarrörelsen Anita Rinman Med rätt stöd kan alla arbeta! Camilla Bogarve Det ligger ett gediget arbete bakom Carl Tunberg Förändringen kom med Passets nya inriktning Linnea Stenklyft Vi vill att människor ska växa och komma vidare Anna-Lena Christensson-Österberg Hisnande tanke att brukare undervisar professionen AlainTopor Kunskap om återhämtning skapar hopp Cecilia Paulsson Bilag arbet Resu TEXT 3

Utvecklande för brukarrörelsen Arbetsmarknaden för personer med psykiska funktionsnedsättningar har under lång tid varit en het fråga i svensk socialpolitik. En undersökning som till exempel Statistiska centralbyrån gjorde för några år sedan visar att av dem som uppger att de har en psykisk funktionsnedsättning är det bara en tredjedel som har sysselsättning, Och av dem som hade ett arbete var över 40 procent borta under den veckan mätningen gjordes (10 procent för hela befolkningen och 15 procent av gruppen personer med funktionsnedsättningar). Att som i Miltonutredningen, varifrån siffrorna är hämtade, skriva att personer med psykiskt funktionshinder har en svag förankring på arbetsmarknaden eller är svagt representerade i Arbetsmarknadsverkets åtgärdsprogram är ett understatement, menar Anita Rinman, RSMH:s representant och ordförande i den styrgrupp som leder arbetet i projektet Öppna vägar till arbetsmarknaden. Att kunna vakna upp på morgonen och känna att man har något betydelsefull att göra är viktigt för alla och det gäller inte minst om man har en psykisk funktionsnedsättning. Bakgrunden till att RSMH tog initiativet till projektet var också att många inte har den möjligheten. Vi vill visa hur man kan skapa förutsättningar för människor med en psykisk funktionsnedsättning att komma ut i arbete eller kunna börja studera, samtidigt 4 TEXT som man får möjlighet att känna efter vad man klarar av innan man tar det steget, förklarar hon. Anita Rinman är beteendevetare och har bland annat arbetat som enhetschef i sin hemkommun Ödeshög och varit ordförande i Barn- och ungdomsnämnden. Numera sitter hon i kommunfullmäktig (M) och arbetar i en stiftelse- och bolagsstyrelse som driver ett boende och daglig sysselsättning för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. I femton år har hon dessutom varit medlem i RSMH, tolv av dessa som förbundsstyrelseledamot och åtta som förste vice ordförande. Nyligen lämnade hon posten i RSMH:s förbundsstyrelse och är numera distriktsordförande i Östergötland. RSMH framtid bygger på att vi får in yngre personer i förbundet eftersom medelåldern är hög. Ett mer återhämtningsinriktat sätt att arbeta som det här projektet bygger på visar att det passar den gruppen. Samarbetspartners har bland annat varit Östermalms stadsdelsnämnd och Sollefteå kommun. Tillsammans med dem har man byggt upp återhämtningscenter med kurser i återhämtning och andra aktiviteter som en förberedelse för arbetsmarknaden. Genom tidigare projekt som till exempel Återhämtningsprojektet har RSMH också sett hur viktigt det är att känna sig stabil innan man tar steget ut på arbets-

Att vi valde och bygga upp återhämtningscenter på Östermalm i Stockholm och i Sollefteå, berodde på att vi ville jämföra storstad med glesbygd berättar Anita Rinman, som varit RSMH:s representant i styrgruppen för Öppna vägar till arbetsmarkanden. marknaden eller börjar studera. Många har på grund av den psykiska ohälsan kanske misslyckats på arbetsmarknaden. Vi vill ju inte att de ska misslyckas igen. Genom att först gå en kurs i återhämtning minskar den risken. Som ett komplement till återhämtningsutbildningarna ville man undersöka om coachning kunde vara ett stöd för dem som haft en psykisk ohälsa. En kontakt togs därför med Frösunda LSS AB som arbetade med coachutbildningar och har lång erfarenhet av att stödja personer med olika funktionsnedsättningar att komma ut i arbetslivet, bland annat dem med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. En förberedande coachkurs togs fram, liksom steg 1- och steg 2 utbildning. Kurserna är dels lärarhandledda men också interaktivt uppbyggd i en webbportal. Lika viktigt som att hitta samarbetspartners med erfarenhet från området var att de skulle dela den värdegrund som RSMH har och som utgår ifrån att vi alla har lika värde, oavsett om vi har en funktionsnedsättning eller inte eller hur mycket vi orkar prestera. Så långt kommen i projektet började deltagare ställa krav på ytterligare stöd och hjälp ut i arbetslivet eller inför studier. Det ledde till ett närmare samarbete med Arbetsförmedlingen, som i Sollefteå eller genom att anställa så kallade PAS-samordnare (Praktik, arbete och studiesamordnare), som på Lotsen på Östermalm. Vi har hela tiden fått pröva oss fram för att se vad som fungerar. Det har varit ett steg framåt och ett halvt bakåt, säger Anita Rinman och tycker det varit stimulerande att få arbeta i en dynamiskt och kreativ styrgrupp och dessutom genom åren se hur deltagare på återhämtningscentren och i utbildningarna vuxit som personer. Det har varit väldigt givande att då och då komma till Passet och Lotsen eller träffa de som gott coachutbildningarna och se hur de utvecklas. Då känns det verkligen att vi lyckats. I en utvärdering av ett av delprojekten skriver också professorerna Alf Bergroth och Jan Ekholm: Vi vill som utvärderare slutligen gratulera projektledningen/processtödjarna till ett lyckosamt nyskapande och unikt projekt som bör följas av flera liknande projekt. Den modell vi byggt upp med först återhämtning, därefter coachning och sedan stöd till arbete eller utbildning har visat sig fungera. Det skulle kunna vara ett sätt att utveckla RSMH och andra brukarorganisationer i samarbete med kommunerna. TEXT 5

Med rätt stöd kan alla arbeta! Camilla Bogarve är socionom, lärare och konsult i psykiatrisk rehabilitering. Hon anlitades redan i starten av projektet Öppna vägar till arbetsmarknaden för att säkra dess kvalitet och för att utveckla brukarinflytande vid återhämtningscentren Lotsen och Passet. Hennes uppgift där har också varit att handleda och stödja personal och genomföra det program ledningen för projektet antagit. Centralt i den programförklaringen är kunskap om vad som hjälper vid återhämtning från psykisk ohälsa. Allt arbete vilar på en värdegrund som innebär att det är personen själv som är expert på sin egen återhämtning. Min uppgift har varit att stödja arbetet i den riktningen på återhämtningscentren. Vad är den viktigaste skillnaden mellan rehabilitering och återhämtning? Det hänger samma på många olika sätt. Förenklat kan man säga att rehabilitering är det professionella redskapet genom vilket man kan träna sina färdigheter medan återhämtning är individens egen resa, förklarar Camilla Bogarve och betonar att rehabilitering kan vara en viktig del i den enskildes återhämtning. Men det psykiatriska systemet är ofta så oflexibelt då det inte tillåter att den enskilde får återta ansvaret för sig själv. Det här paternalistiska förhållningssättet stör hela återhämtningsprocessen, säger hon och tycker att det finns så många rutiner inom det psykiatriska området som inte 6 TEXT stödjer den enskildes återhämtning. Att försöka göra något åt det är som att vända en dinosaurie med en gaffel, säger hon. Hela synsättet i det återhämtningsinriktade arbetssättet utmanar traditionerna inom vård och omsorg för personer med psykisk ohälsa, menar hon. Det långsamt och stundvis utmanande förändringsarbetet kräver att vi ser över och ifrågasätter gamla sanningar och värderingar. Samtidigt tror jag att vi befinner oss i ett paradigmskifte, säger hon och fortsätter: Genom att stötta personalen att hålla sig till en gemensam värdegrund och lita på brukarens egen kraft och förmåga har det skapas ett skelett som de själva fyllt med ett innehåll, utifrån de lokala förutsättningar som finns på Östermalm respektive i Sollefteå, förklarar hon och tycker att det är bra för en verksamhet att ha personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa och återhämtning i personalgruppen. Har man den erfarenheten har man oftast en djup förståelse för vad det innebär att ha psykisk ohälsa. Om man inte har den erfarenheten fungerar man bäst om man vill pröva nya saker, är empatisk och har lätt för att samspela med andra, säger Camilla Bogarve. Inspiration till återhämtningscentren är hämtad från Boston i USA där man menar att det viktigaste är att stödja deltagarna

att lämna sjukrollen för ett mer aktivt liv i samhället. På Passet och Lotsen finns förutom coachutbildning och cirklar i återhämtning också aktiviteter och kurser som ska underlätta steget ut i samhället. När det steget tas måste samhället faktiskt ta hänsyn till att vissa människor med psykisk ohälsa kan ha en funktionsnedsättning, säger Camilla Bogarve avslutningsvis. Annars är det diskriminering. Samtidigt måste kunskapen om psykisk ohälsa och att de allra flesta återhämtar sig spridas i samhället. Görs det inser nog de flesta att med rätt stöd kan alla arbete eller studera även om man har en psykisk funktionsnedsättning. Idén till återhämtningscentren kommer från Boston berättar Camilla Bogarve som bland annat har en utbildning via Center för Psychiatric Rehabilitation, Boston University. Sagt om coachutbildningen Nu jobbar jag 25 procent och jag trivs jättebra, jag jobbar också för RSMH som ordförande. Den Förberedande kursen var mycket givande. Jag hade något att göra på dagarna. Jag har fått en bättre självkänsla. Jag har förändrats, jag satte upp mål och har börjat med thaiboxning. Folk runt omkring mig har märkt att jag förändrats. Jag är stolt över att jag klarade hela kursen och inte gav upp, det är som en dröm. Innan kursen var jag osäker. Jag vill gå steg 1 men har inte råd att resa till Stockholm från Arvika. Jag vill så gärna gå steg 1 och 2. Vill helst läsa på distans. Lina Det kanske är något tidigt att svara på, men jag känner att jag dels fått repetera en del gamla kunskaper och lärt en del nytt, dels också tagit till mig det konstruktiva synsätt som ligger i coaching. Har också stärkts i synen på egna erfarenheter av sjukdom och känner att jag är mera beredd att göra egen coachinsats eller stödinsats. Göran TEXT 7

Det ligger ett gediget arbete bakom Dagens samhälle är hårt och stereotypt. Det gör det svårt för många att passa in. Så var det inte tidigare föreställer jag mig. Läser man gamla berättelser tycks det som om de flesta hade en roll. Så borde det kunna var idag också. Då skulle samhälle bli mer tolerant, säger Carl Tunberg när vi träffas på Frösundas huvudkontor i Frösundavik, strax utanför Solna. Uppfattningen om vad en civilekonom som tidigare arbetat inom försäkringsbranschen kan ha att tillföra vården och omsorgen om de mest utsatta i samhället kommer tidigt på skam i vårt samtal. Även om arbetsmarknaden för utsatta grupper är svår och alla inte kan prestera lika mycket och vara lika effektiva är jag övertygad om att det finns något meningsfullt att göra för alla, fortsätter han. På Frösunda tror vi med andra ord på arbetslinjen och vill på olika sätt påverka samhället i en mer inkluderande riktning. Frösunda är ett privat vårdföretag inom den offentliga omsorgen. Tidigare enbart för dem med svåra fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar och som omfattas av lag om stöd och service till vissa funktionshindrade ( LSS lagen). Sedan några år tillbaka en vidgad verksamhet med äldreomsorg och tjänster som ryms inom Socialtjänstlagen som HVB-hem, vissa utredningar, ensamkommande flyktingbarn etcetera. Vår grej är inte att visa upp oss i stora reklamkampanjer utan mer att försöka förmedla den omsorg, kompetens och kvalitét vi står för och utifrån det samarbeta med andra, säger han. Det var också ett viktigt skäl till att vi valde att göra det med RSMH, lägger han till. Carl Tunberg är marknadschef på Frösunda och i vars arbetsuppgifter det ingår att ansvara för företagets varumärke och dess interna och externa kommunikation. Därtill är han ansvarig för några specialsatsningar som Funki models, en modellagentur med modeller som har någon form av funktionsnedsättning och Team Frösunda, en speciell form av personlig assistans som riktar sig till idrottare med funktionsnedsättning. Vid sidan om detta sitter han också med i styrgruppen för projektet Öppna vägar till arbetsmarknaden och där Frösundas intresse framför allt varit coachutbildningen. En viktig fråga redan från början för gruppen var hur utbildningen skulle kunna leva vidare efter projekttidens slut. Om det fördes långa diskussioner. Vissa kulturkrockar blev det naturligtvis i början eftersom vi är en privat entreprenör och RSMH en idéburen organisation. Jag försökte också driva fram olika beslut lite snabbare. Men diskussionerna blev intressanta och roliga och jag lärde mig bland annat en hel del om förankringsprocesser inom den ideella sektorn. 8 TEXT

Carl Tunberg, marknadschef på Frösunda, sätter stort värd på innehållet i coachutbildning, som han nu själv går. utbildningen har ett kommersiellt värde och borde gå att sälja. Jag ser också andra utvecklingsmöjligheter internet i vårt företag, säger han och berättar att Frösunda har sju tusen anställda, varav många är personliga assistenter. Deras arbetsuppgift är inte att ta över sådant som kunderna själv klarar utan mycket handlar faktiskt om att coacha. Förhållningssättet man får lära sig i utbildningen och att den är så lösningsfokuserad skulle passa bra i en vidareutbildning för dem. Kanske tog RSMH till sig vikten av att tänka lite mer affärsmässigt. Sedan har det varit spännande att träffa personer med en otrolig drivkraft som Annika Bostedt och som jag föreställer mig att det finns rätt många av inom den ideella rörelsen. De är lite av vardagshjältar som trots motstånd kämpar vidare. Utan henne hade det här aldrig gått, lägger han till. Carl Tunberg tror att coachutbildningen de jobbat fram har en framtid. Han framhåller det stegvisa upplägget, som han menar passar bra om man vill förbereda sig för arbetsmarknaden eller börja studera. Avtalet mellan RSMH och Frösunda innebär att de bägge efter projekttidens slut äger innehållet i utbildningen. Min bedömning så här långt är att Carl Tunbergs idéer om hur innehållet i utbildningen skulle kunna tas tillvara gjorde att han bestämde sig för att själv gå den. I bakhuvudet fanns naturligtvis också att kolla upp om den verkligen hade den kvalitet som alla sagt. Då upptäckte han ännu ett användningsområde. Jag har förstått att jag som chef har en tendens att hålla monolog. Utbildningen gör att man börjar fundera över hur man leder sin personal och hur man ställer frågor till sina medarbetare. Jag kan därför tänka mig att delar av den skulle kunna användas i chefsutbildningar, säger han och tillägger avslutningsvis till, Och så här långt kommen i utbildningen kan jag bara konstatera att det ligger ett gediget arbete bakom. Återstår att se om jag kommer att klara alla stegen. TEXT 9

Förändringen kom med Passets nya inriktning Att som kommunpolitiker med ansvar för sociala frågor försöka föra över kostnader på landstinget kan man kanske förstå. På samma sätt som det är förståeligt att en landstingspolitiker försöker göra samma sak gentemot kommunerna. Är man som Linnea Stenklyft (S) både ordförande i individ- och omsorgsnämnden i Sollefteå kommun och ledamot i landstingsfullmäktige kan det vara svårare. Om vi inte kan samverka drabbar ju det den enskilde, säger hon och berättar hur lärorikt det var att som kommunpolitiker få se frågorna ur ett landstingsperspektiv. Inte minst för att man var tvungen att ordentligt sätta sig in i vad Hälso- och sjukvårdslagen omfattar. Samtidigt vet jag som landstingspolitiker vad som är möjligt att genomföra i kommunerna. Det här tror jag har underlättat för mig i mitt arbete och sedan har naturligtvis alla kontakter jag har varit betydelsefulla. Strax innan vi ska träffas på hennes arbetsplats i kommunhuset i Sollefteå ringer hon till sin sekreterare och meddelar att hon blir en kvart försenad då hon inte vill ta några risker eftersom det under natten blivit halt på vägarna. Kanske har hon också blivit mer aktsam inom politiken med åren. I vart fall försöker hon lyssna mera på dem som ett beslut hon tar berör. Det lärde hon sig för fyra år sedan efter att ha beslutat om att ta bort habiliteringsersättningen. Det var en form av flitpeng som följt med från handikappomsorgen 10 TEXT inom landstinget, ansåg hon. Protester, skriverier och demonstrationer ledde till att hon fick backa och riva upp beslutet. Alla trodde att det handlade om besparingar vilket det inte gjorde. Jag tyckte det var bättre att lägga resurserna på verksamhetens innehåll utifrån individens önskemål men insåg att jag inte tillräckligt lyssnat på vad brukarna, anhöriga och deras intresseorganisationer tyckte om detta. Hade vi träffats och diskuterat skulle jag naturligtvis inte lagt ett förslag som de inte kände sig bekväma med. Det goda som det hade med sig var att vi efteråt bildade ett brukarråd. Nu har hon också skrivit en motion som hon ska upp och plädera för i nästa vecka och som ska öka ungdomarnas inflytande. Vi blir hela tiden påmind om att många ungdomar inte mår bra. I stället för att vi ska tycka och tro vad de behöver menar jag att det är bättre att få kunskap direkt från källan, vilket jag också tror kan leda till att de själva blir mer aktiva. Kan vi ha ett pensionärsråd som är kopplat till fullmäktige tycker jag också vi kan ha ett ungdomsråd, säger hon och berättar att även om befolkningsunderlaget minskar i kommunen och många ungdomar väljer att flytta försöker man vara lyhörda för ungdomars behov. Det finns det kanske anledning att vara då en undersöknings som Statens beredning för medicinsk utvärdering gjorde för några år sedan visar att två tredjedelar av unga

vuxna som har ett nedsatt psykiskt välbefinnande inte berättar det för sin läkare utan anger i stället kroppsliga symtom som anledning till sitt besök. Tyvärr tror jag att bakom många undersökningar om vår psykiska ohälsa finns stora mörkertal. Här i kommunen tycker jag vi numera ser annorlunda på dessa frågor när det gäller samarbetet kring människor med psykisk ohälsa, inte minst när det gäller ungdomar, säger Linnea Stenklyft. Tidigare, menar hon, handlade det mycket om hur huvudmännen, Försäkringskassan och Arbetsförmedling var för sig eller tillsammans försökte hitta generella lösningar för sina patienter och klienter. Idag tycker jag det är mer fokus på den enskilde individen och hur vi tillsammans kan hitta lösningar för just den personen. Och min bestämda uppfattning är att den här förändringen kom i samband med att dagverksamheten Passet fick en annan inriktning, säger hon och menar att bara en sådan sak som att ta bort kravet på biståndsbedömning för att kunna delta på Passet innebar en stor förändringar och bidrog till att fler ungdomar med psykisk ohälsa sökte sig dit. Även den förändringen ledde till rubriker och skriverier i lokala medier. Verksamheter som funnits en längre tid känns trygga och det kan därför vara svårt med förändringar. Och när så ändå Kan vi ha ett pensionärsråd under fullmäktige borde vi också kunna ha ett ungdomsråd förklarar Linnea Stenklyft som är ordförande (S) i individ- och omsorgsnämnden i Sollefteå kommun och ledamot i landstingsfullmäktige i Västernorrland. sker blir det dessvärre smärtsamt för vissa, vilket inte gör det enklare. Därför var det så oerhört värdefullt att få träffa en person som Annika Bostedt som inte bara brann av energi och övertygande visade hur man kan jobba för att utgå från den enskilda individens behov utan hade även belägg för att det hjälper när man mår psykiskt dåligt, säger Linnea Stenklyft avslutningsvis. Har man den kunskapen och det stödet bakom sig då vågar man också som politiker sticka ut hakan. TEXT 11

Vi vill att människor ska växa och komma vidare triområdet ända sedan början på 80-talet då hon själv arbetade på Beckomberga mentalsjukhul. Träfflokalerna kom till i samband med psykiatrireformen och har, kan jag tycka, överlevt sig själv till viss del. När RSMH hörde av sig 2007 och ville driva detta med tydlig inriktning mot återhämtning kändes det som en frisk fläkt. Vi vill att människor ska komma vidare och växa. Genom uppföljningsmöten på Lotsen har hon kunnat ta del av hur verksamheten med till exempel PAS samordnarna (Praktik, Arbete och studier) fungerar. Det är precis på det sättet som både jag och mina chefer ser på vårt uppdrag och hur vi ska jobba, säger hon. Jag tycker att RSMH och andra brukarorganisationer skulle sprida det här sättet att jobba säger avdelningschefen för Socialtjänsten Anna-Lena Christensson Österberg. Östermalm i Stockholm har 65 000 invånare, är landets mest välbärgade område och har det lägsta ohälsotalet i länet, samtidigt som försörjningsstödet som är cirka fyra procent i landet ligger på drygt en halv procent. Avdelningschef för socialförvaltning i denna något speciella stadsdel heter Anna- Lena Christensson Österberg. Hon har, ska det visa sig, följt utvecklingen av psykia- 12 TEXT En av PAS samordnarna arbetar viss tid även på en av enheterna inom socialtjänstavdelningen. Det skulle göra det möjligt för förvaltningen att också ta till sig den metod man arbetar efter på återhämtningscentret, menar Anna-Lena Christensson Österberg. Därtill tycker jag att RSMH och andra brukarorganisationer skulle sprida det här sättet att jobba, till exempel till andra träfflokaler, säger hon och lägger till: Samtidigt kan man kanske tycka att vi själva borde kunnat rivalisera verksamheten på det här sättet. När det gäller icke biståndsbedömd verksamhet som det här är frågan om har vi helt enkelt inte resurser och möjligheter att göra det.

Trots att det nu gått många år sedan Socialtjänsten tog över vissa delar av den psykiatriska verksamheten från landstinget har man på Östermalm inte lyckats i alla delar, tillstår Anna-Lena Christensson Österberg. Framför allt gäller det samarbetet med psykiatrin, säger hon och tar exemplet med en person som börjar må så pass psykiskt dåligt att han eller hon inte kan bo kvar i sitt boende Då är det psykiatrins skyldighet att hjälp till. Men trots de samverkansöverenskommelser vi har skrivit finns de inte där när vi behöver dem. Skälet är som jag ser det att öppenvårdspsykiatrin inte byggts ut i den omfattning som skulle behövas på bekostnad av slutenvården. Om man utvecklar den verksamhet som RSMH byggt upp skulle de också kunna innebära färre inläggningar och minskade kostnaderna för landstinget. Då tycker jag också de kunde vara med och betala. Sagt om coachutbildningen Jag läste en annons om Kia när hon fyllde 50 år och blev inspirerad av henne. Ringde henne och frågade om jag kunde få gå den Förberedande kursen. Jag fick komma till härliga Tomas och Cecilia. Jag upptäckte att jag hade en kompetens inom ett nytt område och fick nya kunskaper. Min självkänsla stärktes och jag sökte in på KUI för att läsa till undersköterska med inriktning Funktionshinder, fick praktisera. Sökte 1/2 tids arbete och fick det helt på egen hand. Jag tror att förändringen i mitt liv beror på många saker bland annat mindfulness meditationer som jag kommer att ha med mig resten av mitt liv, det händer något i hjärnan med dem. Era kurser stärkte mig mycket och jag kör bilen mycket säkrare nu om du kommer ihåg min bild. Jag känner nu en optimism igen inför framtiden. Yvonne Jag tycker att kursen har varit lärorik. Jag har fått många nya insikter och jag anser att den har bidragit i min återhämtning. Jag hoppas att jag så småningom kan fortsätta och gå hela coachutbildningen. Jag tror att det finns många kunskapsluckor att fylla i när det gäller återhämtning. För mig personligen så var det ett helt nytt begrepp. Lena TEXT 13

Hisnande tanke att brukare undervisar professionen Många talar idag om vikten av brukarinflytande och utgångspunkter för det är olika. När Alain Topor gör det blir det utifrån egen och andras forskning om vad som hjälper människor att återhämta sig från allvarlig psykisk funktionsnedsättning. För en tid sedan blev han och forskarkollegan Sara Holmqvist klar med en utvärdering av 117 projekt som finansierats av Allmänna arvsfonden riktade till personer med psykisk ohälsa och där tre fjärdedelar av ansökningarna kom från brukarstyrda organisationer. Rapporten har fått namnet Ingenting om oss utan oss. När han började studien insåg han hur lite han visste om vad brukarinflytande egentligen handlar om. Det fick konsekvenser när han skulle ge rapporten en historisk ram. Ett verkligt brukarinflytande insåg jag kräver en grundläggande omprövning av psykiatrins och socialtjänstens synsätt och som innebär att de i sitt arbete framför allt måste respektera brukarnas medborgerliga rättigheter och sluta vara fixerade vid symptom och tillkortakommanden och se personen bakom diagnosen, säger han och fortsätter: Läser man läroböcker, utredningar och diagnosmanualer förstår man att det är långt kvar dit. Larry Davidson, en forskare i USA som jag samarbetar med, menar att man där kan vara på god väg sedan den psykiatriska verksamheten underställts en nationell inriktning mot återhämtning. Jag 14 TEXT hoppas han får rätt. När de projekt som Alain Topor och Sara Holmqvist gick igenom stötte på problem var de ofta på grund av svårigheter i att samarbeta med psykiatrin eller socialtjänsten, eller för att de inte fick medel till att fortsätta verksamheten efter projekttidens slut, trots att de kunnat uppvisa goda resultat. Det säger en del om glappet mellan ord och verkstad när det gäller viljan att införa brukarinflytande. Inte så konstigt att det ännu bara är en marginell företeelse i Sverige. I arvsfondsprojektet Öppna vägar till arbetsmarknaden har tyngdpunkten legat på återhämtning och brukarinflytande. Vid några tillfällen har Alain Topor varit inbjuden som föreläsare i de utbildningar man har för dem som återhämtat sig och nu coachar andra. En målsättning med projektet har varit att bygga upp en återhämtningsinriktad modell för att stödja människor som vill ut i arbetslivet och som socialtjänsten och psykiatrin skulle kunna ta efter. Tanken är egentligen hisnande och mycket större än vad man kan föreställa sig, säger han. Inte enbart för att det utförs av personer som enligt psykiatrin anses sakna insikt om sig själv utan också för att dessa personer ska förmedla kunskap till professionen, inte bara om det som handlar om dem själva utan även en mer generell kunskap om vad som är till hjälp

Alain Topor är psykolog och docent vid Institutionen för Socialt Arbete, Stockholms Universitet och chef för FoU-enheten, Psykiatri Södra Stockholm. som vill återhämta sig är de ekonomiska villkor de tvingas att lever under, menar Alain Topor, vilket direkt berör förhållandet mellan psykisk ohälsa och arbete. Låt oss vara tydliga. Många personer med svåra psykiska problem lever under vedervärdiga ekonomiska villkor, vilket är ett hinder i deras återhämtning, samtidigt som möjligheten att komma ut på arbetsmarknaden är liten. Och gör man det är det inte sällan under ganska dåliga villkor med lite inflytande över arbetssituation, vilket hotar deras återhämtning. vid återhämtning. Alain Topor har i ett flertal böcker och vetenskapliga artiklar beskrivit den individuella processen i återhämtning och hur individen som har problem även är den som gör jobbet. Lika mycket har han betonat den sociala sidan och vikten av stöd från andra personer. Återhämtar dig gör du aldrig på egen hand, säger han och förklarar att precis som anhöriga till dem som mår psykiskt dåligt behöver lära sig att deras nära och kära inte alltid behöver samma uppbackning måste personalen inse att man i vissa skeenden i återhämtningsprocessen är ett viktigt stöd men inte i andra. Det leder visar forskning till sämre psykisk hälsa än vid arbetslöst, förklarar Alain Topor. Jag tror därför vi måste börja fundera på reformer som gör att vissa personer som har en allvarlig och svår psykisk funktionsnedsättning kan leva under anständiga ekonomiska villkor och där de kan komma in i ett sammanhang och få en roll. Att i ett projekt som detta få kunskapstillförsel och upptäcka att den kunskap man har är värdefull blir då oerhört betydelsefullt. Lär vi oss inte det blir vi till ett hinder i återhämtningen. Det som ytterligare försvårar för många TEXT 15

Kunskap om återhämtning skapar hopp Cecilia Paulsson är beteendevetare och har läst personal- och arbetslivorganisation på universitet där bland annat ämnena psykologi och retorik ingår. Sedan ett år tillbaka jobbar hon som coachutbildare för RSMH, mestadels i den förberedande kursen och har själv gått hela coachutbildningen. De som går den har oftast hört av sig efter att ha läst om utbildningen på RSMHs eller Frösundas hemsidor, andra har hört talas om den på ABF, via kontakter inom socialtjänsten eller psykiatrin, genom vänner eller så har de läst tidningsartiklar. Cecilia Paulsson fick tips av sin psykolog. För mig personligen har kursen betytt oerhört mycket. Även om mitt självförtroende fortfarande är svagt har min självkänsla blivit bättre jag är tryggare i mig själv, säger hon och berättar att hon tidigare inte kände till att begreppet återhämtning användes i samband med psykisk ohälsa. Det är nog återhämtning och empowerment som jag idag tycker är mina starkaste kompetensområden att förmedla till kursdeltagarna, säger hon. RSMH:s och Frösundas coachbildning vänder sig till personer som har erfarenheter av psykisk ohälsa. Utbildningen består av tre steg; förberedande kurs, steg 1-utbildning och steg 2-utbildning. Dessutom erbjuds en kurs i Personlig utveckling till deltagare med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Kurserna pågår 16 TEXT i tio veckor vardera. Samtliga kurser går helt eller delvis att göra via webben. I den förberedande kursen tar man upp ämnen som rehabilitering, coachning, empowerment och återhämtning. Kursen handlar om den egna återhämtningen. Vid steg 1 och steg 2 närvarar kursdeltagare vid telefoncoaching, bestående av kortcoaching och handledning, samt lärarhandledda studieträffar. I steg 1 får man även börja med övningar på sig själv och på en övningsvän. Vid steg 2 coachar kursdeltagarna varandra, en coachklient över hela kurstiden samt ger telefoncoaching detta utifrån olika tekniker. Jag tror det fungerar så för många att när man inte längre vill vara kvar i sjukdomsrollen är tiden mogen att gå vidare. Därför tror jag också att många kan återhämta sig om det får rätt stöd, säger hon och menar att väldigt mycket om återhämtning handlar om att ta tillbaka makten över sitt eget liv, alltså empowerment. Den kunskap man får om återhämtning skapar ju hopp om att det är möjligt att gå vidare och det märks på deltagarna att de tar det till sig, säger hon. Så här beskriver några kursdeltagare vad återhämtning betyder för dem: Att börja leva ett meningsfullt liv igen efter många år i mörker. Vaknar och ser möjligheter och är tacksam för den kommande dagen.

Man tar ett steg fram, flera bakåt och ett steg framåt igen, innan man åter går fram lite igen. Återhämtning är således en berg- och dalbana. Begreppet återhämtning innebär för mig början på en resa mot ett annat liv. Återhämtning är en längtan och en ansträngning att ändra det nuvarande tillståndet till det bättre. När man börjar coachutbildningen får man en pärm som i den förberedande kursen innehåller åtta lektioner. Den mesta av kunskapen som vi använder oss av i den förberedande kursen har man ju med sig själv eftersom vi utgår mycket ifrån den egna erfarenheten om psykisk ohälsa och återhämtning. Målet är att försöka anpassa kursen efter var och ens kapacitet. För att Cecilia Paulsson och de andra kursledarna ska kunna utvecklas i din roll har de kontinuerligt träffar med kurskollegiet samt handledning. Handledaren har stött och lett oss i vårt arbete. Ibland funderar man om man gjort rätt i olika situationer som uppstår och då har det varit bra att få stöd i hur man kan förhålla sig i olika situationer. Viktigt i utbildningen har också varit att skapa en gemenskap i kursen så att deltagarna känner sig trygg, menar Cecilia Paulsson. För många har det betytt mycket att få träffa andra som är i en liknande situation. Då blir det också lättare om man vill dela med sig om det man varit med om och få förståelse och medkänsla. TEXT 17

18 TEXT

TEXT 19