FOLKTINGETS SESSION I BORGÅ 2015 MOTIONER

FOLKTINGETS SESSION I BORGÅ 2015 MOTIONER

MOTION 1 OM TIDIGARELÄGGNING AV UNDERVISNING I DET ANDRA INHEMSKA SPRÅKET Att lära sig ett annat språk innebär inte enbart att lära sig det rent tekniskt utan innefattar också intresse och förståelse för det andra språkets kultur, traditioner och identitet. Att via lek, sång och ramsor och andra för yngre barn tilltalande sätt bekanta sig med det andra inhemska språket redan från skolstarten skulle ge eleverna en tidig naturlig kontakt med den andra språkgruppen i det egna landet. Samarbetet och förståelsen grupperna emellan skulle främjas och eleverna ges en god grund som medborgare i det tvåspråkiga Finland och i Norden. Den här möjligheten har införts i t ex den tvåspråkiga kommunen Raseborg, utan att det inneburit extra kostnader. Även andra kommuner, bl.a. Borgå, har inlett utredningar om möjligheten att införa språkundervisning av andra inhemska språket i första klass. Att förstärka betydelsen av det andra inhemska språket vid skolstart skulle inte behöva medföra en förändring gällande val av A1-språk i tredje resp. fjärde klass, utan vara ett komplement. Faktabakgrund: Utbildningsstyrelsen har fastställt grunder för läroplanen för den grundläggande utbildningen den 22 december 2014. Den lokala läroplanen som görs upp utgående från dessa grunder ska tas i bruk i årskurs 1-6 från och med den 1 augusti 2016. De delar av läroplanen som avgörs på lokal nivå är t ex målen för mångsidig kompetens samt lokala betoningar och hur man stöder utvecklingen av elevernas mångsidiga kompetens. Samtidigt ska undervisningen stärka uppskattningen för kreativitet och kulturell mångfald, främja kulturell och interkulturell kommunikation och på så sätt lägga grund för en kulturellt hållbar utveckling. Gällande språkundervisningen följande: Redan innan undervisningen i A-Iärokursen inleds kan eleverna preliminärt stifta bekantskap med finska, i första hand genom hörförståelse. Sådan verksamhet kallas ofta för språkdusch. Eleverna lär sig grunderna i språket samtidigt som de sjunger, leker, spelar och rör på sig. Innehållet väljs tillsammans med eleverna utifrån elevernas intressen. Undervisningen kan genomföras i samband med andra lektioner, som en del av den helhetsskapande undervisningen och de mångvetenskapliga lärområdena eller under särskilda lektioner eller undervisningspass. Jag framför: att Folktinget skall arbeta för att i de nya lokala läroplanerna, som tas i bruk fr.o.m. 1.8.2016, införs undervisning i svenska respektive finska i samtliga skolor från årskurs 1. Markus Hammarström I de nya grunderna för läroplanen skriver Utbildningsstyrelsen bl.a. följande: Kulturell mångfald är en rikedom Den grundläggande utbildningen bygger på det mångskiftande finländska kulturarvet som har formats och kontinuerligt formas genom växelverkan mellan olika kulturer. Undervisningen ska stödja elevernas kulturella identiteter och sporra dem att aktivt delta i egna kulturella och sociala gemenskaper och också till att de intresserar sig för andra kulturer. MOTIONER Folktingets session i Borgå 2015 3

Folktingsstyrelsens utlåtande: Styrelsen delar motionsställarens syn på det viktiga i att undervisningen i det andra inhemska språket tidigareläggs. Folktinget har också framfört detta i olika sammanhang, senast då vi gav utlåtande till Utbildningsstyrelsen om utkastet till grunder för läroplanen för den grundläggande utbildningen. De nya fastställda läroplansgrunderna gör det möjligt att inleda studierna i det andra inhemska språket redan från årskurs 1. Nu är det upp till kommunerna att förverkliga detta då de fastställer nya lokala läroplaner. Folktingets valteser inför riksdagsperioden 2015-2019 innehåller också en punkt om språkundervisningen: Undervisningen i det andra inhemska språket bör inledas redan i de första årskurserna. Barnen bör redan i daghemmen ha möjlighet till språkduschar, och språkbadsverksamheten ska stegvis utvidgas till att omfatta hela landet. Utbildningen av klasslärare för språkbadet bör fortsätta och medel anvisas för utbildning av ämneslärare och barnträdgårdslärare för språkbadet. Eftersom läroplansarbetet är i full gång i kommunerna och styrelsen har omfattar yrkandet i motionen har ytterligare åtgärder vidtagits för att verkställa yrkandet. Folktinget har sänt ett brev till utbildningsnämnderna i de svensk- och tvåspråkiga kommunerna med en vädjan om att i läroplanen införa undervisning i det andra inhemska språket redan i de första årskurserna. Styrelsen föreslår för sessionen: att motionen godkänns att de åtgärder styrelsen vidtagit antecknas sessionen för kännedom att Folktinget även i fortsättningen arbetar för att undervisningen i det andra inhemska språket tidigareläggs. 4 MOTIONER Folktingets session i Borgå 2015

MOTION 2 OM TVÅSPRÅKIGA UTBILDNINGSANORDNARE PÅ ANDRA STADIET Andra stadiets utbildning genomgår en strukturell förändring i och med att kraven på elevunderlag höjs och årskullarna minskar. Elevernas behov och närheten till utbildningen ska ligga i fokus när antalet anordnare minskar. Utredningsman Ole Norrbacks förslag om att utbildningsansvaret i framtiden enbart ska ges till enspråkiga, finsk- eller svenskspråkiga utbildningsanordnare är inte genomtänkt. I östra Nyland finns tre utbildningsanordnare inom yrkesutbildningen: trespråkiga Oy Porvoo International College Ab (Point College), svenska Samkommunen för yrkesutbildning i östra Nyland (Inveon) och finskspråkiga Itä-Uudenmaan koulutusyhtymä (Porvoon Amisto). Utöver dessa tre utbildningsanordnare har svenska Prakticum utbildning på andra stadiet i Borgå. Socialdemokraterna i Borgå viii att samma utbildningsanordnare ska ordna yrkesutbildningen i östra Nyland, så att beslutsfattandet hålls kvar i den egna regionen och utbildningen kan anpassas enligt näringslivets behov. Det förutsätter att anordnaren kan ansöka om ett svenskspråkigt och ett finskspråkigt lov. Vi viii bygga ett gemensamt campus med skilda linjer för svensk- och finskspråkiga yrkesskolestuderande. Samröre mellan eleverna skapar en god grund för tvåspråkigheten och gemensamma utrymmen ger synergifördelar. Jag föreslår: att Folktinget arbetar för att samma utbildningsanordnare ska ha möjlighet att ansöka om ett lov för den svenskspråkiga och ett lov för den finskspråkiga utbildningen på andra stadiet. Markus Hammarström MOTIONER Folktingets session i Borgå 2015 5

Folktingsstyrelsens utlåtande: Inom Undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde genomförs under åren 2014-2016 en strukturreform gällande andra stadiets utbildning och det fria bildningsarbetet. Målet är att effektivera utbildningssystemets verksamhet och utbildningsanordnarnas förutsättningar att på ett mera flexibelt sätt svara mot studerandenas, arbetslivets, det övriga samhällets och regionernas föränderliga behov. Reformen innebär att anordnarnätverket inom andra stadiet blir tätare, så att verksamhetsförutsättningarna för anordnarna av gymnasie- och yrkesutbildningen förbättras och den regionala tillgängligheten på utbildning som svarar mot arbetslivets behov och fortsatta studier kan tryggas. Målet är ett nätverk av starka utbildningsanordnare på andra stadiet. Reformen ska träda i kraft i början av 2017. Undervisnings- och kulturministeriet gav minister Ole Norrback i uppdrag att utföra ett utredningsarbete om den strukturella förändringen av den svenskspråkiga grundläggande yrkesutbildningen och yrkesinriktade tillläggsutbildningen 19.5.2014. Utredningsarbetet omfattade hela landets svenskspråkiga yrkesutbildning, och målet med arbetet var att: sammanställa en lägesöversikt över den svenskspråkiga yrkesutbildningen göra ett förslag som samlar anordnarna av svenskspråkig yrkesutbildning i södra Finland och Österbotten på ett sätt som innebär att man kan trygga de verksamhetsmässiga och ekonomiska förutsättningarna för att ordna en kvalitativt god och arbetslivsorienterad svenskspråkig grundläggande yrkesutbildning och yrkesinriktad tilläggsutbildning samtidigt som man tryggar tillgången på svenskspråkig yrkesutbildning. Norrback föreslår också att samarbetet mellan svenskoch finskspråkiga utbildare utökas, så att studerandena kan avlägga delar av studierna på det andra inhemska språket eller på ett annat språk och så att praktiska övningar allt mera ordnas gemensamt. Detta är särskilt viktigt med tanke på serviceyrken där man bör kunna betjäna på bägge språken. Folktingsstyrelsen anser att separata utbildningsanordnare för den svenska och den finska yrkesutbildningen bättre tryggar de svenska studieplatserna och den svenska yrkesutbildningen i sin helhet på sikt. Däremot håller styrelsen med utredaren och motionsställaren om behovet av utökat samarbete mellan de svenskspråkiga och de finskspråkiga studieenheterna. Styrelsen anser också att ifall det finns två separata, en svenskspråkig och en finskspråkig, utbildningsanordnare i östra Nyland, så kan detta inte vara ett hinder för ett gemensamt campus med delvis gemensamma utrymmen. Campusfrågan bör emellertid avgöras på det lokala planet. Styrelsen föreslår för sessionen: att sessionen konstaterar att motionens yrkande inte föranleder åtgärder från Folktingets sida Utredare Ole Norrback lämnade sin utredning till Undervisnings- och kulturministeriet 9.1.2015. Utredaren föreslår att finansieringssystemet för yrkesutbildning ska utvärderas åtminstone vart tredje år för att försäkra kvaliteten och likvärdigheten av den svenskspråkiga utbildningen. Medan finansieringen minskar är det viktigt med omfattande samgång mellan dagens huvudmän. Samgången ger bättre möjligheter att trygga de svenska studieplatserna och den svenskspråkiga yrkesutbildningen på sikt. Därför borde den svenskspråkiga yrkesutbildningen i helhet anordnas av svenskspråkiga huvudmän, anser Norrback. Han föreslår sålunda att regeringen, när den beviljar tillstånd, ser till att huvudmännen ger utbildningen antingen på svenska eller på finska. Norrback föreslår att Axxell, Prakticum och Inveon beslutar bilda en gemensam huvudman, som så snart som möjligt lämnar in ansökan om tillstånd att anordna svenskspråkig yrkesutbildning i södra Finland. Vidare föreslår han att den svenskspråkiga utbildningen som nu ges vid Point College integreras med den utbildning den nya svenskspråkiga huvudmannen anordnar i Borgå. Också den svenskspråkiga yrkesutbildning som nu ges inom Turun Ammattiopisto överflyttas enligt förslaget på den nya huvudmannen. 6 MOTIONER Folktingets session i Borgå 2015

MOTION 3 OM MISSBRUKARVÅRD PÅ SVENSKA Missbrukarvård på klientens modersmål borde vara en självklarhet. Verkligheten har visat sig vara en annan. Många svenskspråkiga erbjuds endast finskspråkig missbrukarvårdsservice. Orsakerna till det kan vara bl.a. ekonomiska eller ovetskap om att svenskspråkig missbrukarvård finns att tillgå. Ovetskap om svenskspråkig missbrukarvård förefaller vara ganska vanligt i huvudstadsregionen. Med anledning av ovanstående föreslås att: Folktinget tillser att en samlad informationsskrift om svenskspråkig missbrukarvård uppgörs och distribueras till social- och hälsovårdsenheterna samt uppgör en motsvarande facebooksida. Christian Beijar Sara Kemetter MOTIONER Folktingets session i Borgå 2015 7

Folktingsstyrelsens utlåtande: Motionsställarna lyfter fram en ytterst viktig och aktuell fråga. Med tanke på missbrukarvårdens komplexitet och klientens ofta utsatta situation, är det mycket viktigt att få vården på eget språk. Trots detta är det endast ett fåtal kommuner och andra aktörer som ordnar missbrukarvård på svenska. I en tvåspråkig kommun har invånarna rätt att få missbrukarvård på svenska. Rättigheten baserar sig på 40 i socialvårdslagen (och 6 i hälso- och sjukvårdslagen, när det handlar om missbrukarvård som en del av hälsovården). I enlighet med 23 i språklagen ska myndigheten självmant se till att denna rättighet tillgodoses. En tvåspråkig kommun är därmed skyldig att ordna missbrukarvård på svenska till svenskspråkiga klienter. Om kommunen inte själv kan erbjuda vård, kan kommunen köpa den av en annan kommunal eller privat serviceproducent. Såsom motionsställarna skriver, leder ofta kommunens ekonomiska begränsningar och okunskap om vårdalternativ på svenska till att svenskspråkiga personer ges missbrukarvård endast på finska. När det gäller ekonomiska begränsningar, är det viktigt att komma ihåg att rätten till vård på eget språk inte är beroende av kommunens egen prövning. Rätt till vård på svenska i en svensk- eller tvåspråkig kommun är en rättighet som kommuner självmant är skyldiga att tillgodose när behovet av vård har konstaterats. När det gäller okunskap om var svenskspråkig missbrukarvård finns att tillgå, har kommunen skyldighet att ta reda på vilka alternativ som finns. Eftersom ordnandet av missbrukarvård på svenska kräver ett brett befolkningsunderlag, vore det viktigt att det finns en riksomfattande koordination och samordning av vården. Folktinget har fortgående lyft fram denna fråga under reformen av strukturerna inom social- och hälsovården. Folktinget anser att det behövs en gemensam riksomfattande koordinering av sådan social- och hälsovård som riktar sig till personer med särskilda behov och som förutsätter ett brett befolkningsunderlag för att kunna produceras på svenska. Denna typ av vård är t.ex. missbrukarvård, specialomsorg, vissa former av psykvård, handikappservice, demensvård och barnskyddsverksamhet. Eftersom en dylik koordinerande myndighetsfunktion inte existerar i dag, är det de svensk- och tvåspråkiga kommunerna som själva ansvarar för att hitta och ge information också om sådan svenskspråkig vård som de själva inte producerar. Motionsställarna föreslår en informationsskrift och en Facebook-sida om svenskspråkig rusmedelsvård. Folktingets styrelse betonar att dylik informationsspridning är det offentligas ansvar och anser därför att Folktinget inte är rätt aktör att utföra uppdraget. Folktinget hänvisar i stället till Psykporten (www.psykporten.fi), en webbportal som i nuläget omfattar stora delar av Svenskfinland och som upprätthålls av Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt. Genom tjänsten får individen information och verktyg för att ta hand om den mentala hälsan. Portalen omfattar även tjänster inom missbrukarvården. Portalen ger information om vilka offentliga och privata producenter som ger missbrukarvård på svenska. Trots att det är myndigheternas ansvar att ge information om och tillhandahålla svenskspråkig missbrukarvård, visar praxis att situationen inte är tillfredsställande. Folktingets styrelse anser därför att det finns skäl att påminna kommunerna om individens rätt till missbrukarvård på svenska och att uppmana kommunerna att beakta behovet av svenskspråkig missbrukarvård när vården och planeras och budgeten uppgörs. Styrelsen föreslår för sessionen: att Folktingets styrelse även i fortsättningen arbetar för en gemensam riksomfattande koordinering och samordning av missbrukarvård på svenska. Arbetet omfattar även vissa andra former av social- och hälsovård som förutsätter ett brett befolkningsunderlag för att kunna produceras på svenska. att Folktingets styrelse kontaktar de svensk- och tvåspråkiga kommunerna med ett brev, för att uppmana dem att tillgodose individens rätt till missbrukarvård på svenska och för att beakta denna rätt när vården planeras. 8 MOTIONER Folktingets session i Borgå 2015

MOTION 4 OM SVENSKAN I KOMMERSIELLA SAMMANHANG För en aktivare användning av svenska - jag köper bara på svenska! Den finlandssvenska konsumenten får i allt färre sammanhang service på svenska. Detta gäller i ständigt växande grad inom handeln där försämringen varit mycket tydlig i huvudstadsområdet, men också i andra delar av Svenskfinland. Den som tilltalar hotell- och restaurangpersonal på svenska får numera oftast svar på engelska, om man råkar befinna sig utanför de svenska kärnområdena. Fakturor skrivs enbart på finska, till och med i svenskdominerade områden. Säkerhetskontrollen vid Helsingfors-Vanda flygfält har inte svenska som servicespråk, endast finska och engelska. Det finns en utmattande mångfald av exempel som kunde nämnas. Varför är det så illa ställt? Finlandssvenskarna borde ju utgöra en ekonomiskt intressant grupp i olika kommersiella sammanhang. Men ändå upplevs inte kundservice på svenska som nödvändig. Den uppfattas inte heller som en konkurrensfördel värd att satsa på. Att läget är så här beror till största delen på de svensktalande konsumenternas eget språkbeteende. Svensktalande avstår alltför ofta från att tala sitt språk i kundsituationer, av bekvämlighetsskäl, i ren slentrian, eller för att undvika obehag. Den språklagstiftning vi har är till ringa hjälp i de ovan nämnda situationerna, förutom ifråga om säkerhetskontrollen. Vi har bara oss själva att lita till om vi skall kunna åstadkomma en förändring och få bättre kundservice på svenska. Första förutsättningen är självfallet att vi använder svenska och vågar visa att vi vill ha betjäning på svenska. Om ingenting görs för att stärka användningen av svenska i kommersiella sammanhang, blir konsekvenserna förödande för skolsvenskan och för svenskans ställning som nationalspråk. Yrkande: Med hänvisning till ovanstående föreslår jag att sessionen ger Folktingets styrelse i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för att stärka användningen av svenska i kommersiella sammanhang. Programmet skall innehålla klara strategier och anvisningar för hur målsättningen kan uppnås. Det behövs medvetandegörande och attitydfostran i denna stora fråga. Richard Sjölund MOTIONER Folktingets session i Borgå 2015 9

Folktingsstyrelsens utlåtande: Motionären lyfter fram en viktig aspekt av servicen till svenskspråkiga. Eftersom privata aktörer, såsom restauranger, hotell och butiker, i regel inte är bundna av vår språklagstiftning, är det i stället viktigt att framhäva den konkurrensfördel svensk service kan utgöra. För att motivera till en bättre språkinlärning är det också viktigt att påvisa nyttan av att kunna svenska i näringslivet och behovet av svensk service. Därmed betonas också de svenskspråkigas egen roll, när det gäller att påvisa behovet av svenskspråkig betjäning. När det gäller privata bolag som utför myndighetsuppgifter ska språklagstiftningen tillämpas. Säkerhetskontrollen vid Helsingfors-Vanda flygplats är ett sådant exempel på utövande av offentlig makt. Även om det är ett privat bolag som i praktiken utför säkerhetskontrollen, är bolaget bundet av språklagstiftningen. Privatpersoner har därmed rätt att få betjäning på svenska och finska i samband med säkerhetskontrollen. Folktinget har redan tidigare uppmärksammat denna fråga när privatpersoner har anmält missförhållanden. Också justitieombudsmannen och justitiekanslern har behandlat frågan. En av Folktingets uppgifter är att arbeta för positiva attityder till tvåspråkigheten, till exempel genom kampanjer och informationsspridning. Folktinget kommer under verksamhetsperioden att nylansera pinset Päivää God dag i en ny tappning. Samtidigt genomförs en mindre kampanj. Pinset signalerar en välvillig inställning till svenskan och beredvillighet att använda båda språken. Trots att det är 13 år sedan Päivää God dag -pinset ursprungligen togs fram, är det mycket efterfrågat ännu i dag. Folktinget har också inlett ett samarbete med informations- och kulturcentret Luckan kring serviceportalerna Foretagssidan.fi och Svenskservice.fi. Föreningar, företag och organisationer kan här göra reklam för sina tjänster och produkter, uttryckligen för att nå dem som vill få information och betjäning på svenska. Konsumenten kan på ett enkelt sätt via en sökmotor söka efter den tjänst man behöver och på det sättet garanteras svensk service. Folktingets styrelse anser att denna webbaserade tjänst är en konkret metod för att öka användningen av svenska i kommersiella sammanhang, och att det i detta skede inte finns skäl att göra upp ett handlingsprogram. Målsättningen under året är att informera konsumenterna om denna webbportal och samtidigt lyfta upp de svenskspråkigas eget ansvar att bemöda sig om att erhålla svenskspråkig betjäning. Styrelsen föreslår för sessionen: att Folktinget arbetar för positiva attityder till tvåspråkigheten med en nylansering av pinset Päivää God dag. att Folktinget i samarbete med Luckan fortsätter att utveckla webbportalen Svenskservice.fi och informerar allmänheten om denna service. 10 MOTIONER Folktingets session i Borgå 2015

SNELLMANSGATAN 13 A, 00170 HELSINGFORS TFN +358 (9) 6844 250 FOLKTINGET@FOLKTINGET.FI www.folktinget.fi