Varsinais-Suomen liitto Egentliga Finlands förbund Regional Council of Southwest Finland KOMPASS MOT FRAMTIDEN EGENTLIGA FINLANDS LANDSKAPSÖVERSIKT 2030 LANDSKAPSPROGRAM 2011 2014
Egentliga Finlands landskapsöversikt 2030 och landskapsprogram 2011 2014 2010 ISBN 978-952-5599-53-4 Egentliga Finlands förbund PB 273 (Bangårdgatan 36) 20101 Åbo (02) 2100 900 www.varsinais-suomi.fi
EGENTLIGA FINLANDS LANDSKAPSÖVERSIKT 2030 LANDSKAPSPROGRAM 2011 2014 Egentliga Finlands förbund
INNEHÅLLSDISPOSITION 1. TILL LÄSAREN 6 2. EGENTLIGA FINLAND I DAG 8 2.1 Egentliga Finland som landskap 8 2.2 Genomförandet och effekt av de tidigare programmen 9 2.2.1 Landskapsöversikten och landskapsprogrammet 9 2.2.2 EU-programmen 11 2.2.3 De nationella särprogrammen 12 LANDSKAPSÖVERSIKT 2030 13 3. VISION FÖR EGENTLIGA FINLAND 2030 13 4. DEFINITION AV STRATEGIN 14 4.1 Befolknings- och sysselsättningsmålen 14 4.2 Målet är att trygga en balanserad och hållbar regionstruktur 16 4.2.1 Regionstrukturen förenhetligas 17 4.2.2 En hållbar struktur 17 4.3 Svar på samhälleliga förändringar 18 4.3.1 Landskapets interna förändringsfaktorer 18 4.3.2 De externa förändringsfaktorerna 19 4.3.3 SWOT-analys år 2030 20 4.3.4 En utkristallisering av strategin 21 LANDSKAPSPROGRAM 2011-2014 23 5. STRATEGINS GENOMFÖRANDE 23 5.1 Mångsidig kompetens och konkurrenskraftiga näringar 23 5.1.1 Säkerställandet av tillgången på kunnig arbetskraft och tryggandet av sysselsättningen 24 5.1.2 Förstärkandet av företagsverksamheten och samarbetsnätverken 26 5.1.3 Förstärkandet av landskapets högkompetens och ibruktagandet av ny teknologi 28 5.1.4 Internationalisering 29 5.1.5 Kreativa verksamhetsområden 30 5.2 En enhetlig samhällsstruktur och attraktiv verksamhetsmiljö 32 5.2.1 En stark påverkare i Östersjön 33 5.2.2 En hållbar samhällsstruktur 35 5.2.3 Ett fungerande trafiksystem 36 5.2.4 En attraktiv miljö 39 5.2.5 Energi och samhällsservice 41 5.3 Täckande välfärdstjänster och ett tryggt liv 44 5.3.1 Kommun- och servicestrukturen efterlyser en reform 45 5.3.2 Basservicen tryggas 45 5.3.3 Förankring i livet 47 5.3.4 En trygg och trivsam livsmiljö 49 5.3.5 Mångkulturalism och värdepluralism 51 6. PROGRAMMETS VERKNINGAR, GENOMFÖRANDE OCH UPPFÖLJNING 53 6.1. Särdragen i landskapets olika delar 53 6.2 Utredning om planer och projekt som rör flera än ett landskap 54 6.3 Åtgärder för att dämpa klimatförändringen och anpassningen till den 56 6.4 Effektivitetsmålen och indikatorerna för dem 56 6.5 Genomförandet och uppföljningen av programmet 62 6.5.1 Plan för finansieringen av åtgärderna och projekten 62 6.5.2 Koordinering av programmen 64 6.5.3 Uppföljning 64 4 EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND
BILAGOR BILAGA 1: Egentliga Finlands mål för utvecklingen av befolkningen och sysselsättningen fram 65 till år 2030 (figur) BILAGA 2: Förklaring av använda begrepp och förkortningar 65 BILAGA 3: MILJÖBESKRIVNING I ANSLUTNING TILL EGENTLIGA FINLANDS LANDSKAPSPROGRAM 67 2011-2014 1 Huvudmålen för Egentliga Finlands landskapsprogram och förhållandet till andra program 67 och planer 2 Nuläget, särdragen, problemen och utmaningarna för Egentliga Finlands miljö 68 3 Genomförandet av utvärderingen 71 4 Verkningarna av Egentliga Finlands landskapsprogram 2011-2014 71 5 De mest betydande verkningarna per handlingslinje 76 6 Landskapsprogrammets beredningsprocess och växelverkan 78 EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND 5
1. TILL LÄSAREN Landskapets planering grundar sig på markanvändnings- och bygglagen (1999/132) och regionutvecklingslagen (1651/2009). Landskapsöversikten är en strategisk plan på lång sikt, som ska beaktas då landskapsplanen och landskapsprogrammet görs upp. Landskapsplanen är en plan som lagts fram som en karta med principerna för områdenas användning och samhällsstrukturen samt för de områden som är nödvändiga med hänsyn till landskapets utveckling. Landskapsprogrammet innehåller målen för landskapets utveckling de närmaste åren, vilka grundar sig på landskapet möjligheter, behov och särdrag, de mest centrala projekten med hänsyn till landskapets utveckling och de andra, mest väsentliga åtgärderna för att uppnå målen och för att finansiera översiktens program. Landskapets genomförandeplan innehåller förslag till projekt och andra åtgärder som är centrala med hänsyn till landskapsprogrammet och specialprogrammen. Planeringssystemet kan beskrivas enligt följande: Globaliseringen LANDSKAPETS PLANERING EU De riksomfattande målen för områdenas användning (MM) De riksomfattande målen för områdenas utveckling (ANM) kommunerna regionkommunerna LANDSKAPETS POLITISKA VILJA LANDSKAPSPLANEN vision - eftersträvad utveckling utvecklingslinjerna och strategin den regionstruktur som krävs av viljetillståndet statens regionmyndigheter näringsliv kommuninvånarna LANDSKAPS PROGRAMMET utvecklingsåtgärderna LANDSKAPS PLANEN områdenas användning organisationerna, föreningarna o.d. Budgets framställningarna GENOMFÖRANDET Finlands bästa livskvalitet 6 EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND
Landskapsöversikten och -programmet för Egentliga Finland har gjorts upp som ett dokument. Där har de riksomfattande målen för områdenas användning och de riksomfattande målen för områdenas utveckling blivit beaktade. Arbetet inleddes 15.12.2008 då landskapsstyrelsen hade godkänt anvisningen för att göra upp en ny landskapsöversikt och ett nytt landskapsprogram. Det första skedet var att utvärdera den föregående översikten och det föregående programmet. Landskapstrategiarbetet har vid förbundets kontor beretts av en intern arbetsgrupp, bestående av företrädare för olika kompetensgrupper, vilka har verkat under landskapsdirektörens ordförandeskap. Basmaterialet har sammanställts i sex sakkunniggrupper som tillsattes av landskapets samarbetsgrupp 22.6.2009: Den tvärsektionella gruppen (de centrala ändringstemana i landskapsöversikten och klimatförändringen) 1. Klimatförändringen De områdesspecifika arbetsgrupperna (de centrala ändringsteman som ställts i landskapsplanen och nya betoningar) 2. Kompetens/forskning, livslångt lärande, ny teknologi 3. Näringslivet/internationalisering, regional konkurrenskraft, kreativ ekonomi 4. Ställning och infrastruktur/regionstruktur 5. Miljö/samhällsstruktur 6. Välfärd/säkerhet Beredningen av landskapsstrategin har varit transparent. På förbundets hemsidor har det funnits elektroniska webbsidor för respons. Under ledning av centralen för framtidsforskning har det hållits två framtidsverkstäder 1.4.2009 och 29.9.2009, till vilka de viktigaste involverade med avseende på uppgörandet av strategiarbetet har inbjudits. Landskapets samarbetsgrupp gav arbetet vägkost 14.9.2009 och behandlade förslaget 10.5.2010. Därtill har materialet som beretts av experterna behandlats i flera sammanhang. Ett omfattande arbetsmöte om materialet hölls 4.11.2009. Landskapets samarbetsgrupp behandlade arbetsgruppernas material 7.12.2009. Landskapsfullmäktige höll ett seminarium om saken 14.12.2009. Dessutom har materialet behandlats i sektionerna för landskapets samarbetsgrupp och i många andra sammanhang. Den respons som erhållits har beaktats då dokumentet beretts. Landskapsstyrelsen behandlade utkastet 1.3.2010 och lade fram dokumentet offentligt under tiden 8.3.2010-8.4.2010 och begärde utlåtanden. Landskapsstyrelsen godkände utkastet på sitt möte den 1.3.2010 och landskapsprogrammet läggs till påseende mellan 8.3.-8.4.2010. De inkomna utlåtandena har efter påseendet behandlats vederbörligen. Landskapsstyrelsen behandlade det strategiförslag som beretts utifrån utlåtandena och kommentarerna den 24.5.2010. Landskapsprogrammet godkändes 14.6.2010 i landskapsfullmäktige. Åbo 14 juni 2010, EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND ILKKA KANERVA landskapsstyrelsens ordf. JUHO SAVO landskapsdirektör EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND 7
2. EGENTLIGA FINLAND IDAG 2.1. Egentliga Finland som landskap Egentliga Finland är ett område i sydvästra Finland som till största delen gränsar till havsområden och till klimatet hör det till det mest fördelaktiga området i Finland. Regionens läge samt de geografiska förhållandena gör landskapet unikt i hela Europa. Få områden kan samtidigt beskrivas som ett område med odlingsmarker och tusentals öar. Havet och landsbygden har de facto gjort landskapet välmående och livskraftigt i hundratals år. Landskapets centralort är Åbo, som är Finlands första huvudstad. Områdets storslagna historia kommer alltjämt till synes i stadsbilden och på landsbygden. I landskapet bor lite över 460 000 invånare, av vilka cirka 300 000 bor i Åboregionen. Landskapet är tvåspråkigt. Kommunernas antal har genom kommunreformen gått ned till 28 kommuner. Till följd av det består två regioner, Åboland och Saloregionen, numera av endast två kommuner. Det finns alltjämt tryck och intresse för kommunsammanslagningar, för en tredjedel av kommunerna har endast några tusen invånare. Befolkningstillväxten har jämnat ut sig till cirka 2000 invånare per år. Migrationsöverskottet har huvudsakligen styrts till Åboregionen, via Åbo till kommunerna i omgivningen. Egentliga Finland, särskilt Åbo, har varit öppet för invandrare, vilka i dag uppgår till över 20 000 personer. Mest invandrare kommer det från Ryssland och Estland. Också antalet invandrare i andra generation ökar snabbt. Bland annat Finlands skolväsen har i tiden fått sin början i Åbo. Åbo med knappt 180 000 invånare är alltjämt ett av utbildningscentrumen i Finland: två universitet (ett finskspråkigt och ett svenskspråkigt), en omfattande yrkeshögskola, ett kompetenscentrum och ett flertal utbildnings- och forskningsinstitut. Deras uppgift är att producera kunnighet och kompetens för hela landet och Europa. Utbildningsnivån är nästan på hela landets nivå, ungdomarna ligger över den och den mer vuxna befolkningen i arbetsför ålder under den. Industrin i Egentliga Finland med över 200 000 arbetsplatser har en mer betydelsefull andel än genomsnittet i näringsstrukturen. I samarbete mellan Åbovarvet och dess underleverantörsnätverk har man byggt världens bästa och största kryssningsfartyg. Därigenom har i landskapet byggts upp ett unikt kompetensnätverk. Maritim- och metallindustrin utgör stenfoten, vid vars sida den övriga betydande industrin i regionen, såsom tillverkningen av maskiner, anordningar samt bilar, har det bra att verka. Vid bilfabriken i Nystad har tillverkningen av elbilar av ny typ inletts. Inklusive metall har verksamheten för elektronikbranschen varit en av landskapets styrkefaktorer. Utvecklingen för branschen påverkar hela landskapets välstånd, för branschen är stark även utanför Åboregionen. Bio-området har redan länge varit en av tyngdpunkterna för utvecklingen av landskapets näringar. Trots stora satsningar har branschen inte utvecklats till en så betydande sysselsättare som man har förutspått och önskat. Bio-området erbjuder dock alltjämt möjligheter till att utveckla nya innovationer. Den traditionella industrin håller dock på att förlora domän till servicesektorn, såsom även på annat håll i landet. Exporttjänsterna utvecklas för att ersätta industrin. Landskapets förhållanden erbjuder en exceptionellt mångsidig möjlighet för att utveckla turismen. Regionens största trumfkort är skärgården och närheten till havet i förening med allt mer kultur och upplevelseproduktion. Egentliga Finland är landets ledande lantbruksområde och en betydande producent av råvaror för livsmedelsindustrin, för lantbrukets produktionsförhållanden är de bästa i landet. Skogshushållningen grundar sig på en lönsam skogsvård och vidareförädling av virket. Trädartsförhållandena har betydligt förändrats under årtiondenas lopp. De talldominerade skogarna har ökat och de gran- och lövträdsdominerade har minskat. Det finns toppkompetens i landskapet (t.ex. forskning av funktionella material), som kan utnyttjas vid utvecklandet av nya former för användningen. Primärproduktionen är också en betydande producent av råvaror för bioenergi och genom att utnyttja sådana kan man öka den regionala självförsörjningen av energi. 8 EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND
Landskapets ställning och förbindelser till andra ställen i Finland och utanför landets gränser är goda. Från områdets tre stora hamnar (Åbo, Nådendal och Nystad) finns det goda förbindelser till Östersjön och det inre av landet. Från Helsingfors leder motorvägen via Salo till Åbo. Även järnvägen från Åbo tar en på ett par timmar till andra stora landskapscentraler. Från Åbo flygfält finns det förbindelser till huvudstadsregionen, inlandet och utlandet. Flygfältsområdet utvecklas till ett logistiskt centrum. Sysselsättningen i landskapet har varit avsevärt bättre i jämförelse med hela landet. Sysselsättningsgraden har många år varit över 70 %. Till följd av den recession som började i slutet av år 2008 svängde sysselsättningen om i en nedgång, liksom i det övriga Finland. Den ökade arbetslösheten syns både som en ökning av både långtidsarbetslösa och arbetslöshet för invandrarna, men den största anledningen till oro är den våldsamma ökningen i ungdomsarbetslösheten och därigenom hotet att de unga marginaliseras i arbetslivet. Beroende på landskapets inre skillnader stöds dess olika delar med olika medel. Regionkommunerna Loimaa, Åboland och Vakka-Suomi hör till EU:s områden med utmaningar. Dessa områden täcker ungefär halva ytarealen av landskapet, men endast en femtedel av invånarna är bosatta inom dem. Saloregionen har betraktats som det andra lokomotivet för landskapet, till följd av recessionen blev regionen ett område med akut strukturomvandling i september 2009. 2.2 Genomförandet och effekten av de tidigare programmen 2.2.1 Landskapsöversikten och landskapsprogrammet Utvärderingen av landskapsöversikten 2025 Uleåborgs universitets Lönnrot-institut vid universitetscentralen i Kajana gjorde på våren 2009 en extern utvärdering av landskapsöversikten för Egentliga Finland 2025 och landskapsprogrammet för Egentliga Finland 2005-2008. I utvärderingen konstaterades att prioriteringen av de centrala temana i landskapsöversikten har lyckats väl och att beskrivningen av den eftersträvade utvecklingen väl motsvarar landskapets centrala utgångspunkter. Landskapsöversikten har haft inverkan på landskapsplanens innehåll och lösningar samt landskapsprogrammet. De allmänna utvecklingslinjerna som dragits upp i landskapsöversikten har redigt gestaltats som prioriterade områden i landskapsprogrammet och åtgärder som genomför dem. Likaså kan idéerna i landskapsöversiktens visioner identifieras i landskapsprogrammet. Landskapsöversiktens effektverkan på strategierna för landskapets andra aktörer förefaller dock alltjämt kräva att bli utvecklade. Till innehållet är landskapsöversikten informativ och klar. De förutsagda ändringsriktningarna i översikten har blivit verklighet. Vid uppföljningen av översikten borde i fortsättningen effektindikatorer utnyttjas. Utvärderingen av landskapsprogrammet 2005 2008 Enligt utvärderingen av Lönnrot-institutet har möjligheterna till påverkan, transparensen samt den omfattande debatten varit bra i processen med att göra upp landskapsprogrammet 2005-2008. Problem har dock vållats på sina ställen av en brist i fråga om deltagarnas utfästelse till ansvar och växelverkan. Det mest resultatrika i genomförandet av landskapsprogrammet har funnits inom satsningen särskilt på hög kompetens och innovationsverksamhet. Temana livscykeltänkande, samarbete, hållbar utveckling och jämställdhet, som löper genom hela programmet, har inte särdeles tydligt - med undantag för samarbete - kunnat observeras EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND 9
i landskapsprogrammet och dess verkställning. Landskapsprogrammets styrande verkningar har klart kunnat observeras och uppföljningen av programmet har byggts upp och genomförts väl. Programmet har varit vägvisare för landskapets aktörer såväl i riktning mot den nationella som EU-politiken. Vid utvärderingen betraktades det i någon mån som en brist att landskapsprogrammet var så omfattande. En tydligare prioritering av de för landskapet strategiskt viktiga temana vore i fortsättningen av nöd. Förbundet har vid genomförandet av programmet varje år i genomförandeplanerna för landskapsprogrammet fört fram några spetsprogram för att finansieras via statsbudgeten. Effekterna har blivit svaga. Detta har i stor utsträckningen berott på de dåliga förhandlingarna mellan landskapen och ministerierna, vilka hör till processen för genomförandeplanen. Ministerierna har inte tagit förhandlingarna på allvar. Genomförandet av landskapsprogrammet per prioriterat område I förbundet följer man noga med hur landskapsprogrammet genomförs. Enligt de uppföljningsrapporter som gjorts genomfördes det prioriterade området 1) Genom kompetens och kreativitet säkras landskapets konkurrenskraft rätt väl. Egentliga Finlands kompetenscentrumprogram genomfördes enligt det godkända programmet. Det betydelsefulla inom universitetsvärlden är samgången mellan Åbo universitet och Åbo handelshögskola från början av år 2010 till Åbo universitet. Attraktiviteten hos yrkesutbildningen ökade klart. Egentliga Finlands vuxenutbildningsstrategi blev färdig på sommaren 2009. Åbo utsågs tillsammans med Tallinn till Europas kulturhuvudstad år 2011. Tyvärr kommer inte det nationella människorättsinstitut samt av att det nordiska forsknings- och innovationscentrumet Nordforsk, som i landskapsprogrammet föreslagits för Åbo, att förverkligas. Bland de vidtagna åtgärderna för det prioriterade området 2) Genom att utveckla näringslivet tryggas landskapets framgång lönar det sig att nämna den näringsstrategi som färdigställts för Egentliga Finland sommaren 2009. Den kapitalfond som saknats för landskapet kunde äntligen inrättas och den inledde sin verksamhet under namnet Länsi-Suomen pääomarahasto Oy (Västra Finlands kapitalfond Ab). Man kunde avtala om ansvaret för att leda den gemensamma marknadsföringen av landskapet och verksamhetssättet. Genomförandet av bio- och livsmedelsstrategierna fortsatte delvis inom ramen för kompetenscentrumprogrammen. Egentliga Finlands förbund gjorde under år 2009 upp en översikt av hur landskapets turism utvecklats under de senaste tio åren. De största turismföretagen i skärgården har lyckats utvidga sin verksamhet för att förlänga turistsäsongen i skärgården till att vara året om -verksamhet med hjälp av affärsturismen. Beslut har fattats om att göra Skärgårdens Ringväg till att vara det året om. Enligt det prioriterade området 3) Egentliga Finland till ett Östersjöcentrum inrättades i Åbo Östersjöcentrumet Centrum-Balticum-stiftelsen, under vilken även Fonden för skyddet av Skärgårdshavet verkar. Inom det internationella samarbetet har landskapet samarbetsavtal på många områden (Mecklenburg-Vorpommern, Finistère departement, landskapet Pomner, föreningen Nordvästra Ryssland i Ryssland, landskapet Sichuan och med länet Odessa). En trafiksystemplan för landskapet, Egentliga Finlands trafikstrategi 2030, godkändes mot slutet av år 2007 och intentionsavtalet om att främja den i praktiken de närmaste åren undertecknades i april 2009. Den länge efterlängtade motorvägen E18 på sträckan Åbo-Helsingfors öppnades i början av år 2009. Inom person- och frakttrafiken för Åbo flygstation fanns det en klar, positiv utveckling. En utsträckning av naturgaslinjen till Sydvästra Finland förblev alltjämt ogenomförd. Regionaliseringen av statsförvaltningens verksamheter inriktades dåligt på Egentliga Finland. 10 EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND
Enligt förslagen i det prioriterade området 4) Aktiva åtgärder ökas för att trygga välfärden minskade antalet kommuner i landskapet (53) i början av år 2009 med nästan hälften till 28. Bildandet av samarbetsområden med 20 000 invånare för social- och hälsovårdsväsendet och 50 000 invånare för yrkesutbildningen i enlighet med kommun- och servicestrukturreformen blev delvis på hälft. Ett invandrarpolitiskt program för Egentliga Finland "Det mångkulturella Egentliga Finland" godkändes på hösten 2007. Kompetenscentrumen på det sociala området kunde inte etablera sin ställning på det sätt som emotsetts. Servicecentralerna för arbetskraften, vilka verkat i Åbo och Salo, med vilka arbetsförvaltningens, kommunernas och Fpa:s tjänster fungerar som en basmodell, då samtjänsterna i fortsättningen utvidgas. Enligt det prioriterade området 5) Miljön görs till landskapets attraktionsfaktor fortsatte man att på lång sikt genomföra Pro Skärgårdshavet-programmet. Programmets koordinationsverksamhet kunde efter tio års arbete få en fast bas. Genomförandet av Sydvästra Finlands miljöstrategi 2020 och Sydvästra Finlands miljöprogram 2007-2012 inleddes rätt bra. Genomförandet av de miljöskyddsprogram, vilket inletts år 1971, kunde till största delen färdigställas år 2009. Genomförandet av grundvattenprojektet för Åboregionens projekt för konstgjort grundvatten fortsatte, präglat av överklaganden. I anslutning till behandlingen av samhällenas avloppsvatten blev Åbos huvudreningsverk i Kakola färdigt. Tidtabellen och placeringsorten för Åboregionens nya sopförbränningsverk saknar ännu sin lösning. 2.2.2 EU-programmen EU-programmen utgör ett viktigt instrument för att förverkliga finansieringen av landskapsprogrammet och balanserat utveckla landskapet. Genomförandet av EU-programperioden 2007-2013 inleddes trögt i Finland. Finansieringen från Europeiska regionutvecklingsfonden (ERUF) är inriktad på områden med utmaningar (regionkommunerna Loimaa, Åboland och Vakka-Suomi) samt utvecklingen av Åbo stadsregion. Sålunda har inte stora projekt som täcker hela landskapet kunnat genomföras med finansieringen i fråga. Med hjälp av ERUF-programmet har man bl.a. stött företagens investeringar, utvecklat företagens verksamhetsmiljö, förbättrat läroanstalternas verksamhetsförutsättningar, höjt vattendragens tillstånd, genomfört kultur- och turismprojekt samt ökat attraktiviteten för Åbo stads centrum. Från ERUF-programmet har också temaprojekt som inriktats på Södra Finlands område finansierats. Från Egentliga Finland har man aktivt deltagit i de projektansökningar som ordnats en gång om året och även fått mycket positiva finansieringsbeslut. Genom temaprojekten har bland annat den maritima industrins konkurrenskraft förbättrats, sjöfartens säkerhet utvecklats, effektiviteten hos fiberförpackningsprocessen ökats, klimatförändringen dämpats genom materialeffektivitet och en mer hållbar utveckling samt förstärkt tillväxten i miljöaffärsverksamheten. Med hjälp av Europeiska socialfonden (ESF) har även stora projekt, som täcker landskapet, kunnat genomföras. Med ESF-programmet har kunnandet hos arbetsorganisationerna - speciellt SM-företagens - och den sysselsatta arbetskraften och deras beredskap utvecklats för att ta emot strukturella förändringar. I det förändrade ekonomiska läget har man betonat åtgärder med vilka bevarandet av arbetsplatserna och uppkomsten av nya arbetsplatser främjas. För att utöka nya företag har inledd affärsverksamhet och företagsutvidgning stötts. Åtgärder har också inriktats på att förhindra marginalisering och integrering av invandrare. Av EU-landsbygdsprogrammets medel allokeras två tredjedelar som direkta företagsstöd. Från programmet har omfattande utvecklingsprojekt som gäller livsmedelsförädlings-, bioenergi-, träförädlings- och turismbranscherna. Utöver dessa har man åstadkommit regionala rådgiv- EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND 11
ningsprojekt för landsbygdsföretagsamhet. Finansieringen av mindre regionala projekt har skett huvudsakligen genom Leader-aktionsgrupperna. Utvecklandet av fiskerinäringen har skötts med hjälp av handlingsprogrammet för fiskerinäringen..central Baltic Interreg IVA-programmet har erbjudit ett finansieringsinstrument för ett konkret samarbete för området Mellersta Östersjön. Programmet täcker områden från Sverige, Finland (inkl. Åland), Estland och Lettland. Projekt har startats bl.a. för utveckling av företagens verksamhetsmiljö, miljöskydd, ökandet av områdets attraktivitet, för främjande av turism och kultur samt för att förbättra de ungas välbefinnande. 2.2.3 De nationella särprogrammen Det av statsrådet godkända kompetenscentrumprogrammet genomförs åren 2007-2013. Egentliga Finland har deltagit i alla fem riksomfattande kompetenskluster i kompetenscentrumprogrammet. De är HelathBio- Bioklustret för hälsovård, Havsklustret, Turism- och upplevelseproduktionsklustret, Livsmedels- och näringsklustret och klustret för förnybar skogsindustri (FFF). Åbo har koordinationsansvaret för två av dessa kluster, för HealthBio-klustret koordineras av Turku Science Park Oy och Havsklustret av Koneteknologiakeskus Turku Oy. Därtill har Saloregionen varit samarbetspartner i klustret Jokapaikan tietotekniikka (Datateknik för varje ställe). Sommaren 2006 drog statens biovetenskaps- och teknologiråd upp linjerna för koncentrationerna av strategisk toppkompetens (SHOK) för de centrala branscherna. Målet för dem är att förena forskning på toppnivå med tvärvetenskaplig företagsverksamhet. I Finland har inrättats sex koncentrationer med toppkompetens: Skogsklustret Ab, Energi och miljö, Cleen Oy, Den byggda miljön, TIVIT Oy, IMECC Oy och Hälsa och välbefinnande SHOK. Parterna i Egentliga Finland har inte gått med i SHOK lika ivrigt som det övriga landet. Åbo Akademi är med i fem, ÅYHK är med i ett och Turku Science Park är med i ett SHOK. Åbo universitet håller år 2010 på att ansluta sig till Hälsa och välbefinnande SHOK. Regioncentrumprogrammet har genomförts i regionkommunerna Salo, Åbo och Vakka-Suomi samt det regionala landsbygdsprogrammet i Loimaa regionkommun. Programmen har gjort det möjligt att anställa en person som koncentrerar sig på att utveckla en regionkommun samt erbjudit startfinansiering för att få i gång utvecklingsidéer. Inom programmen har man exempelvis koncentrerat sig på att trygga verksamhets- och tillväxtförutsättningarna, att utöka kompetensen, högskolesamarbetet samt samarbetet med regioncentralprogramområdena utanför landskapet. Från början av år 2010 har regioncentrum-, det regionala landsbygdsprogrammet samt det regionala skärgårdsprogrammet sammanslagits till ett kohesions- och konkurrenskraftsprogram (KOKO). Egentliga Finlands alla fem regionkommuner är med i KOKO. Regionkommunen Vakka-Suomi har varit ett område med akut strukturomvandling åren 2004-2008. De tilläggsresurser som definitionen akut strukturomvandlingsområde för med sig har för sin del bidragit till att Vakka-Suomi har rest sig från att vara ett krisområde till en av de mest framgångsrika regionkommunerna i Egentliga Finland. Å andra sidan försämrades läget för Salo regionkommun som tidigare haft framgång. Statsrådet utsåg i september 2009 Salo regionkommun till ett område med akut strukturomvandling ända till utgången av år 2011. Dessutom har det utarbetats och genomförts många program som preciserar de nationella programmen, t.ex. en näringsstrategi, ett arkitekturpolitiskt program, ett invandrarpolitiskt program, en vuxenutbildningsstrategi, en turismstrategi, ett kulturpolitiskt program, skogsprogram och en landsbygdsgranskning. 12 EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND
LANDSKAPSÖVERSIKT 2030 3.VISION FÖR EGENTLIGA FINLAND 2030 LANDSKAPSÖVERSIKT Egentliga Finland har alla möjligheter för ett bra liv såväl med hänsyn till miljö, klimat, service, trivsel som även sysselsättning. Landskapets vision är: LIVSKVALITETEN I EGENTLIGA FINLAND ÄR DEN BÄSTA I FINLAND. Visionen preciseras med visionspåståenden som beskriver målsituationen år 2030: 1. Kompetens och näringar Egentliga Finland har landets näst mest betydande akademiska betydande högskoleoch forskningskoncentrationen på internationell nivå (Åbo nya Akademi). Egentliga Finland erbjuder arbete för en kunnig och utbildad arbetskraft. Utbildningen motsvarar behoven för landskapets utveckling och näringsliv. Egentliga Finland är internationellt konkurrenskraftigt inom verksamhetsområdena service-, marin-, livsmedels-/bio-, ICT- samt energi- och miljöteknologi. Egentliga Finland är lantbrukets viktigaste och mest producerande produktionsområde i Finland. Egentliga Finland är ett betydande turismområde för Östersjön. Egentliga Finland är ett starkt landskap för kulturutbudet och en föregångare inom nya kreativa verksamhetsområden. 2. Samhällsstrukturen och verksamhetsmiljön Egentliga Finland erbjuder en välplanerad och välgenomförd miljö för alla invånare och aktörer. Egentliga Finlands värdefulla kulturmiljö utnyttjas som image- och identitetsfaktor och som en resurs för utvecklingen. Egentliga Finlands trafiksystem fungerar effektivt, tryggt och hållbart och som stöd för livskvaliteten och näringslivets konkurrenskraft i alla delar av landskapet. I Egentliga Finland verkar moderna, snabba förbindelser för informationstrafik på hela landskapets område. Egentliga Finland är ett kolneutralt landskap och det producerar en betydande del av sitt energibehov med förnybar energi. Skärgårdshavets tillstånd är bra. 3. Välfärd och säkerhet Egentliga Finland är en trygg plats att bo och leva på. Egentliga Finlands starka kommuner erbjuder sina invånare en mångsidig basservice av hög kvalitet. Människorna i Egentliga Finland samarbetar och deltar aktivt i att utveckla den egna regionen. I Egentliga Finland är värdepluralismen en resurs. Alla unga i Egentliga Finland har minst en yrkesexamen på andra stadiet och en fungerande sysselsättningsgaranti. EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND 13
LANDSKAPSÖVERSIKT 4. DEFINITION AV STRATEGIN 4.1 Befolknings- och sysselsättningsmålen Befolkningsutvecklingen har en viktig regionekonomisk betydelse. Regionerna i tillväxt får mer arbetskraft och därigenom lockar de nya företag till området. Egentliga Finland av i dag med cirka 460 000 invånare bevaras även i framtiden som ett område i tillväxt, men konkurrensen om nya invånare blir hårdare. Befolkningstillväxtens struktur har förändrats med åren. De senaste åren har en allt större del av befolkningsökningen grundat sig på invandring. Betydelsen av nettomigrationen inom landet har blivit obetydlig. I dag är landskapet i själva verket ett av de mest invandrardominerade landskapen i Finland (cirka 20 000 personer), vilket även i framtiden lockar nya invandrare till regionen. Om drygt två decennier är Egentliga Finland de facto ett landskap med drygt över en halv miljon invånare, där den första och andra generationens invandrare utgör minst 70 000, dvs. upp till 13-15 % av befolkningen. Även om invandringen och de därmed förknippade samhälleliga förändringarna blir allt mer synliga i framtiden, kommer antalet svenskspråkiga i landskapet inte att minska. De utgör en viktig del av landskapets identitet och kultur även i framtiden. Egentliga Finland har haft framgång inom sysselsättningen, för både sysselsättningsgraden och arbetslöshetsgraden har de senaste åren varit på en klart bättre nivå än för hela landet. Från historien kommer vi ihåg att Egentliga Finland inte reste sig lika snabbt ur depressionen som nedgången var till bottnen av depressionen på 90-talet. Depressionen tog på fem år över 42 000 arbetsplatser. Det tog nästan 15 år innan Egentliga Finland återskapade dem. Det tog tio år att skapa de senaste 10 000 arbetsplatserna, tills recessionen, som började i slutet av år 2008 åter en gång gallrade bort en stor del. Man måste klättra upp igen till läget på toppen 1987 och Egentliga Finland är inte ensam om att hamna i denna belägenhet. Under de senaste 10 åren har mellanstora produktionsenheter körts ned även i Egentliga Finland. Det är klart att en strukturomvandling av detta slag inte har stannat upp. Målet över 210 000 arbetsplatser fram till år 2030 förutsätter dock att de största produktionsenheterna inom landskapets industri kvarstår på området. Egentliga Finlands förutsättningar för en bra framtid finns dock. I takt med invandringen och den högre pensionsåldern kommer arbetskraften att räcka till. I synnerhet tillväxten i sysselsättningsgraden för över 50-åriga har varit kraftig. Därtill ger områdets läge, företagsamhetskulturen samt regionens rika och mångsidiga kulturutbud möjligheterna till framgång. 1 Med invandrare avses i regel en utlänning som antingen tillfälligt eller stadigvarande är bosatt i Finland eller som såsom utlänning flyttat till Finland och senare fått finskt medborgarskap. 14 EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND
LANDSKAPSÖVERSIKT Egentliga Finlands mål för befolknings- och sysselsättningsutvecklingen fram till år 2030 2008* 2010 2015 2020 2025 2030 Folkmängd 461 177 465 400 476 731 487 691 497 847 506 476 Nettomigration inom landet 550 447 480 400 400 400 Nettoinvandring 1 048 1 250 1 400 1 500 1 500 1 500 Födelseöverskott 369 415 386 292 131-174 Arbetskraft 226 592 224 451 225 093 226 280 227 588 228 832 Arbetsplatser 205 500 197 600 204 300 207 700 210 000 211 700 Primärproduktion 4 % 5 % 4 % 4 % 3 % 3 % Förädling 28 % 26 % 27 % 26 % 26 % 26 % Tjänster 68 % 69 % 69 % 70 % 70 % 71 % Nettopendling -4 348-4 500-4 700-5 000-5 000-5 000 Självförsörjning med arbetsplatser 98,1 97,7 97,7 97,6 97,6 97,6 Arbetslösa 16 744 22 351 16 093 13 580 12 588 12 132 Arbetslöshetsgrad 7,4 10,0 7,1 6,0 5,5 5,3 Sysselsättningsgrad 68,3 66,1 69,8 72,0 73,0 73,8 Ekonomisk försörjningskvot (ickesysselsatta/sysselsatta) 1,19 1,30 1,28 1,29 1,32 1,34 För sysselsättningstalen Egentliga Finlands förbunds uppskattning Obs! Sysselsättningstalen är talen enligt Statistikcentralens pendlingsstatistik (de beskriver situationen i slutet av varje år) och skiljer sig således en aning från TE-centralens eller arbetskraftsundersökningens tal. En schematisk framställning av detta finns i bilaga 1. EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND 15
LANDSKAPSÖVERSIKT 4.2 Målet är att trygga en balanserad och hållbar regionstruktur Vid utvecklingen av regionstrukturen för Egentliga Finland beaktas landskapets ställning i Östersjöregionen som en del av Europa. Kanske mest betydelsefullt påverkas detta av de förbindelsekorridorer som löper via landskapet. Via landskapet går den mest betydande förbindelsen för kombinerade transporter mellan EU och Ryssland. De goda förbindelserna (trafikkorridoren Stockholm-Åbo-Helsingfors-S:t Petersburg, de hamnar, flygfält och terminaler som ansluter sig till denna) förenar landskapet med huvudstäderna i de nordiska länderna samt därifrån vidare till Mellaneuropa och Ryssland. Utlöparna till korridoren sammanbinder stadsregionerna i södra och västra Finland. Å andra sidan utgör Egentliga Finland en bro till det inre av Finland och därifrån via utvecklingskorridoren ovan eller hamnarna och flygfältet till Östersjön. Med regionstrukturen tar man också upp de utmaningar som globaliseringen för med sig. Regionerna och stadsregionerna blir tvungna att specialisera sig och bilda nätverk, vilket leder till att utvecklingen mot regioner blir kraftigare och en ökad betydelse för utvecklingszonerna. Företagen behöver snabba internationella och nationella förbindelser. En nyckelfråga för person- och godstrafiken är i själva verket vilka stadsregioner och regioner som kommer att omfattas av snabba tåg, motorvägar och goda flygförbindelser. U LANDSKAPSCENTRUM REGIONCENTRUM/ -PAR KOMMUNCENTRUM BOSÄTTNINGSCENTRUM VÄG JÄRNVÄG INFLUENSOMRÅDE UTVECKLINGSZON ZON FÖR TURISM CENTRALSTRÅKET HAMN FLYGSTATION 3.5.2010 Bild: Egentliga Finlands regionstruktur 2030 16 EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND
LANDSKAPSÖVERSIKT 4.2.1 Regionstrukturen förenhetligas Kärnan i landskapets regionstruktur utgörs av det funktionella pendlingsområdet för Åbo stadsregion. Det kompletteras och balanseras upp av regionkommuncentrumen med deras egna influensområden. De andra centrumen och landsbygdens byanät tillhandahåller närservice för landsbygdsområdena. De goda trafikförbindelserna främjar flera centrum och att stadsregionerna bildar nätverk, vilka sammanlänkar stadsregionerna jämte influensområdena med varandra till zoner som utvecklas. Genom att stödja zonbildningen bildas starkare marknads- och samarbetsområden som utökar hela zonens ekonomiska fördelar av skalan. Egentliga Finlands regionstruktur har differentierats. Städerna har tillväxt och regionaliseringsutvecklingen har förstärkts. De funktionella stadsregionerna har utvidgats och deras samhällsstruktur har splittrats. Pendlingsområdena har utvidgats och arbetsresorna har blivit längre. Landskapet utvecklas genom att den nuvarande strukturen görs tätare. Nya, betydande centrum grundas inte. Utvecklingen baserar sig på att järnvägsnätet utnyttjas och markanvändningen som stöder sig på en trafik på räls befästs. Målet är att utveckla en balanserad regionstruktur och säkerställa en hållbar samhällsstruktur. 4.2.2 En hållbar struktur Vid utvecklandet av landskapets regionstruktur ska den allt ökade betydelsen av miljöfaktorerna beaktas. Förutom kraven på en hållbar utveckling förutsätter imagen och attraktionsfaktorerna att miljöfaktorerna tas i betraktande. Människorna värdesätter miljöns och boendeplatsens kvalitet och det påverkar mera än tidigare även hur företagen lokaliseras. Stävjandet av klimatförändringen ställer ett tryck på att styra regionaliseringsutvecklingen. Region- och samhällsstrukturens kvalitet kan förbättras med fungerande trafiksystem samt en trivsamt byggd livsmiljö som respekterar naturvärdena. Man vill begränsa pendlingsområdena eftersom den ökade biltrafiken orsakar miljöolägenheter och stockningar. Trycken kommer särskilt till synes på de strål- och ringvägar som leder till Åbo. Då trafiken löper bättre accelererar det för sin del utvecklingen mot utvidgade pendlingsområdet, en ökad biltrafik och byggandet av en samhällsstruktur som är beroende av personbil. Då samhällsstrukturen splittras och närservicenätet blir glesare ökar personbilens dominerande ställning och samhällets beroende av bilanvändningen ökar allt mer. Det förutsätts betydande förändringar i kommunernas markpolitik och planering för att svänga utvecklingen. EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND 17
LANDSKAPSÖVERSIKT 4.3 Svar på samhälleliga förändringar 4.3.1 Landskapets interna förändringsfaktorer Egentliga Finland befinner sig med hänsyn till Östersjön i en central ställning. Naturförhållandena är fördelaktiga, landsbygden produktiv och skärgården unik. Attraktiviteten ökas av att regionen är lätt att nå (från sjön, med flyg, järnväg, landsväg) samt av landskapets rika historia, kultur och tvåspråkighet. Konkurrenskraften minskas för sin del av regionens märkliga rykte. Egentliga Finlands näringsstruktur är trots förändringarna alltjämt till en del mångsidig. I vissa trakter är näringsstrukturen dock ensidig. En del av spetsområdena är konjunkturkänslig, vilket kan ha plötsliga verkningar för sysselsättningsläget. Följderna av den pågående recessionen kommer till synes i höga arbetslöshetstal. Landskapets utbildnings- och forskningskoncentration är stark. Trots det är regionens verksamhetsmiljö inte tillräckligt attraktivt och man har inte förmått skapa tillräckligt med arbetsplatser för högutbildade. I landskapet är andelen åldrad befolkning hög och den växer alltjämt, vilket innebär en försämrad försörjningskvot. Kommungränserna är starka och de försvårar kommunernas samarbete och ordnandet av service. Samhällsstrukturen är splittrad i synnerhet i närheten av landskapscentrumen. Trafiken och transporterna försvåras av den bristfälliga servicenivån för kollektivtrafiken (järnvägarna, kollektivtrafiken). De största miljöproblemen hänför sig till vattnens tillstånd. Ändringsfaktorerna har samlats i en SWOT-tablå för att beskriva landskapets styrkefaktorer och svagheter. 18 EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND
LANDSKAPSÖVERSIKT 4.3.2 De externa förändringsfaktorerna De centrala megatrenderna 2 enligt rapporten Regionstrategin 2020, vilken utarbetats av arbets- och näringsministeriet är globaliseringen och utvecklingen av den internationella ekonomin verkningarna av den ekonomiska krisen (en koncentrerad regional utveckling) avvärjandet av klimatförändringen och kraven på energiproduktionen och konsumtionen åldrandet och utvecklingen av sysselsättningen (tillgången på arbetskraft) tillgängligheten (trafiksystemen och teletrafikförbindelsernas funktion och snabbhet). Trenderna ovan inom det regionala utvecklandet av Egentliga Finland kommer till synes både som möjligheter och hot. Den osäkra internationella ekonomin skapar tryck på nya fluktuationer och att den ekonomiska recessionen fortgår. Både verksamheter som kräver mindre kompetens och mer krävande verksamheter flyttas över till länder i utveckling. Verksamheten koncentreras i allt tilltagande grad till centrumen. Verkningarna av den ekonomiska krisen kommer oundvikligen till synes även i den offentliga ekonomin. Å andra sidan innebär internationaliseringen och den ökade rörligheten nya möjligheter. Man finner nya utvägar inom forskningen och utvecklingen. Tack vare migrationen får landskapet mångkulturella resurser. Man finner nya exportmöjligheter på områden som ansluter sig till högkompetens. EU fäster allt större uppmärksamhet på att utveckla staterna kring Östersjön ekonomiskt (jfr Östersjöstrategin) och på regionens miljöproblem. Närområdenas ekonomiska tillväxt innebär nya exportmöjligheter. I synnerhet närheten till de ryska marknaderna är en betydande konkurrensfördel. I fråga om Östersjön finns det många samarbetsfrågor allt från turismen till marinindustrin. Områdets miljöfrågor koncentrerar sig på att förbättra vattnets tillstånd, men även bekämpandet av klimatförändringen är aktuellt. Detta är en stor regional utmaning. Trafiksystemen och teletrafikförbindelserna har en viktig betydelse för områdenas konkurrenskraft och utveckling. Logistikens betydelse för landskapet är särdeles stor med beaktande av områdets läge i utvecklingskorridoren Stockholm - S:t Petersburg samt mellan inlandet och havet. Inom de framtida förändringsfaktorerna bör man också beakta den redan nu synliga passiveringen hos medborgarna i samhällsfrågor. Det har återspeglats bl.a. i en låg röstningsaktivitet. Å andra sidan håller medierna på att bli vanligare även i de äldre åldersgrupperna. Internationaliseringen för även med sig följdföreteelser, t.ex. brottslighet. Eftersom den för landet typiska trygga livsformen är hotad, tilltar betydelsen av säkerhet. Som gränslandskap står Egentliga Finland inför större utmaningar än genomsnittet. Förändringsfaktorerna ovan har samlats i en SWOT-tablå för att beskriva landskapets möjligheter och hot. 2 En riktning som kan identifieras utifrån utvecklingen EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND 19
LANDSKAPSÖVERSIKT 4.3.3 SWOT-analys år 2030 Tablå 1: Swot-tablå* Interna faktorer STYRKEFAKTORER (V) SVAGHETER (H) Externa faktorer - Rik historia, kulturmiljön - Mångsidig natur och fördelaktigt klimat - En produktiv landsbygd och unik skärgård - En stark utbildnings- och forskningskoncentration - En mångsidig näringsstruktur - Bra läge och tillgänglighet trafikmässigt (till havs, med flyg, järnväg, landsväg) - Områdets tvåspråkighet - Starka kommungränser och samarbetssvårigheter - Regionens dåliga image - Spetsföretagens konjunkturkänslighet - Kollektivtrafikens bristande servicenivå (järnvägen, kollektivtrafiken) - Regionens sysselsättningsproblem (bl.a. litet arbetsplatser för högutbildade) - Försämrad service - Delvis splittrad samhällsstruktur - Vattnens tillstånd MÖJLIGHETER (M) - Teknologisk utveckling - Ökad mobilitet / större kulturpluralism - Forskningen och utvecklingsarbetet mer internationellt - EU:s verksamhetspolitik (inkl. Östersjöstrategin) - Närområdenas ekonomiska tillväxt - Utveckling av logistiken - Nya exportmöjligheter (bl.a. kompetens) Överlägsenhetsfaktorerna (V+M) - Utnyttjande av områdets läge vid Östersjön och förstärkning av den logistiska positionen - Satsning på toppkompetens och utbildning i synnerhet på landskapets starka kompetensområden - Ökning av den internationella SM-verksamheten och utveckling av samarbetsnätverken - Utnyttjande av turismens möjligheter i synnerhet i skärgården - Satsning på kulturen och de kreativa områdena - Utnyttjandet av miljön som attraktionsfaktor Svagheterna till styrkefaktorer (H+M) - Förstärkning av samarbetskulturen och landskapsidentiteten - Utnyttjande av lantbrukets möjligheter (agribusiness) - Ökad riskfinansiering och kommersialisering av innovationer - Integrering av invandrare och utnyttjande av kompetensresursen - Förstärkning av trafiknätet och nya lösningar för kollektivtrafiken - Aktiv sysselsättningspolitik HOT (U) - Marknadernas internationalisering (verksamheterna flyttas över till länder som utvecklas) - Klimatförändringen och belastningen på miljön - En försämrad offentlig ekonomi och osäkerheten i den internationella ekonomin - Den ökade internationella brottsligheten - Den regionala koncentrationen - Den åldrade befolkningen - Det ringa intresset för samhälleliga angelägenheter Hoten behärskade (V+U) - Förstärkning av kompetensen på den internationella marknaden - Nya energilösningar och ökad användning av förnybara energitillgångar - Stöd för tillväxtsökade företag - Effektivering av åtgärderna för vattenvård - Utnyttjande av de åldrades resurser - Tryggandet av utvecklingen för landskapets delområden - Utnyttjande av nya teknologier - Ökad delaktighet Katastrofområden (H+U) - Nedkörning av nyckelbranscherna (exv. nedläggning av varvsindustrin) - Upphörda verksamhetsförutsättningar för primärproduktionen och ödeläggning av landsbygden - Förlamning av den offentliga förvaltningen i brist på ekonomiska resurser - Befolkningens polarisering och radikalisering - Överbelastning av miljön - En abrupt försämring av försörjningskvoten * SWOT, dvs. VHMU-tablån har gjorts upp så att de centrala megatrenderna enligt rapporten Regionstrategin 2020 utgör ett underlag då de yttre faktorerna dvs. möjligheter (M) och hot (U) preciseras. De interna faktorerna för landskapet har komprimerats till styrkefaktorer (V) och svagheter (H). Verkningarna av de interna och externa förändringsfaktorerna har analyserats genom att korsställa förändringsfaktorerna sinsemellan i tablån. På så sätt har man fått fyra analysfält: överlägsenhetsfaktorerna (V+M), svagheterna till styrkefaktorer (H+M), behärskning av hoten (V+U) och katastrofområdena (H+U). 20 EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND
LANDSKAPSÖVERSIKT 4.3.4 En utkristallisering av strategin Då styrkefaktorerna och svagheterna korsställs i tablån med möjligheterna och hoten erhålls fyra delar: överlägsenhetsfaktorerna, svagheterna till styrkefaktorer, hoten behärskade, katastrofområdena. Korsställningen i tablån lyfter fram viktiga saker, som ska beaktas då landskapet utvecklas. Först och främst, då vi som utgångspunkt betraktar att utvecklingen tryggas inom hela landskapets område, ska vi samla våra resurser och samarbeta betydligt mer fördomsfritt och konstruktivt än i dag. Den identitet som på detta sätt förstärks förbättrar landskapets image och lockar nya aktörer till landskapet. Egentliga Finland måste kunna konkurrera i hemlandet, inom Östersjöområdet och t.o.m. internationellt. Ett landskap som är litet till volymen måste satsa på sin kompetens. Landskapet ska framför allt satsa på toppkunnande och internationalisering som stöder det egna näringslivet. I en nyckelposition inom näringslivet är den SM-företagsverksamhet som söker tillväxt. I fråga om naturtillgångarna och klimatet har området ypperliga möjligheter i synnerhet för att utveckla turismen (skärgården) och lantbruket (agribusiness). Detta får inte äventyras genom en stödpolitik som gynnar landets nordligare delar i anslutning till EU:s lantbruk. Förutom i de nuvarande spetsbranscherna pågår utvecklingen av ett starkt kunnande bland annat på de kreativa områdena. Som stöd behövs en stark innovationsverksamhet, en kommersialisering därav samt en tillräcklig riskfinansiering. Landskapet måste också kunna reservera sig för en strukturomvandling, t.o.m. för att nyckelverksamhetsområden körs ned. Ur denna aspekt är bevarandet av ett mångsidigt näringsliv i nyckelposition. Dämpandet av klimatförändringen och en anpassning till den förutsätter regionala åtgärder. Egentliga Finlands är inte själförsörjande med energi. Det finns en möjlighet att uppnå detta genom att utnyttja förnybara energilösningar och energitillgångar. I framtiden måste man förhålla sig seriöst även till andra miljöfrågor, av vilka förbättrandet av Skärgårdshavets vattenkvalitet samt en reservering av rekreations- och skyddsområden är de centrala från landskapets synpunkt sett. Med tanke på landskapets konkurrenskraft befinner sig förstärkandet av den logistiska ställningen i en nyckelposition. Regionen ska alltjämt vara både en trafikmässig och kulturell port österut och västerut samt mellan inlandet och Östersjön. Inom landskapets interna trafik är det framför allt viktigt att utveckla flexibla möjligheter för kollektivtrafiken. Med tanke på välfärden för landskapets invånare är basservicen och sysselsättningen av största vikt. Trots den försämrade försörjningskvoten ska den offentliga förvaltningens resurser kunna tryggas. Integrationstjänsterna för invandrarna ska förbättras och deras kunnande tas i gemensamt bruk. Vid serviceproduktionen kan även de äldres aktivitet och kunnande utnyttjas. Delaktighet är viktigt i alla livets skeden. Man bör ta hand om människorna så att det inte kan uppstå grupper med svagare ställning. Som ett sammandrag av SWOT-analysen kan konstateras att där accentueras tre funktionella helheter: kompetensen och näringarna, klimatförändringen och samhällsstrukturen samt välfärden och tryggheten. Samma saker kom fram i de målklausuler som fördes fram i punkt 3. Sålunda byggs landskapsstrategin upp på dessa helheter. EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND 21
LANDSKAPSÖVERSIKT Landskapsstrategins prioriterade områden eller tyngdpunkter är 1. En mångsidig kompetens och konkurrenskraftiga näringar 2. En enhetlig samhällsstruktur och attraktiv verksamhetsmiljö 3. Täckande välfärdstjänster och ett tryggt liv Dämpandet av klimatförändringen och anpassningen till denna har beaktats i alla de prioriterade områdena. 22 EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND
LANDSKAPSPROGRAM 2011-2014 5. STRATEGINS GENOMFÖRANDE LANDSKAPSPROGRAM 5.1 Mångsidig kompetens och konkurrenskraftiga näringar Ett villkor för att upprätthålla och öka konkurrenskraften för Egentliga Finland är att det finns kunnig arbetskraft tillgänglig. Den förändrade åldersstrukturen och den påföljande avgående arbetskraften förutsätter att utbildningen inriktas på rätt sätt och intensifieras. Efterfrågan på arbetskraft kommer även i framtiden att rikta sig på landskapets starka näringsområden och nya innovativa branscher. Behovet av en aktiv sysselsättningspolitik är stort under denna tids stagnationsskede och med tanke på framtiden ska tyngdpunkten vara på förebyggande verksamhet för ungdomsarbetslösheten. Förändringarna i behoven av kompetens kommer ytterligare att öka. På grund av det framhävs även utvecklingen för personal i arbete och livslångt lärande. Därigenom finns det en möjlighet att öka välbefinnandet i arbete och förlänga arbetskarriären. För att kunna verka behöver företagen goda verksamhetsförutsättningar och en företagsvänlig atmosfär. Med hänsyn till att landskapet ska ha framgång är det viktigt att se till företagarfostran, identifiera nya möjligheter till företagsverksamhet, skapa möjligheter för att nya livsdugliga företag ska uppstå samt att förbättra de verksamma företagens tillväxtmöjligheter och konkurrenskraft. Näringslivet ska beakta att de mer internationaliserade marknaderna accelererar och även att betydelsen av en global affärsverksamhets-, kultur- och miljökompetens förstärks. Landskapets viktiga trumfkort är en övergripande kompetens på hög nivå. Till denna hänför sig införandet av ny teknologi och utnyttjande av dess nya möjligheter. Landskapets högskolor har i fråga om forskning och undervisning placerat sig väl nationellt och även fått internationellt erkännande. Landskapet styrka är den starka kompetensen för havsklustret och bioområdena. Utnyttjandet av framtida teknologier kräver ännu satsningar. Effektverkningen av kunskapscentrumverksamheten och överföringen av teknologi ska ytterligare förbättras. Företagens och näringslivets internationalism och den därmed förknippade kompetensen är de mest centrala förutsättningarna för konkurrenskraften. Interaktiva samarbetsunderlag och nätverk som siktar till att öka det internationella samarbetet är ett bra sätt att främja aktörernas internationalisering. Aktuella utvecklingsobjekt för närings- och företagsverksamheten är bland annat internationaliseringen av SM-företag som söker tillväxt samt internationell marknadsföring och försäljningskunnande. De områden som snabbast växer i framtiden är de kreativa områdena. Utvecklingen av de kreativa områdena i Egentliga Finland har en gynnsam grogrund, här finns utbildning av hög klass inom det kulturella området, en mångsidig infrastruktur som stöder branschen och ett nätverk med sådana som kan och utvecklar de kreativa områdena. Problemet för de kreativa områdena är ett rätt dåligt kunnande i företagsverksamhet och en låg avkastningsförväntan. Investerarna är inte intresserade av de kreativa branscherna. Mål: Egentliga Finlands nationella och internationella konkurrenskraft har Ökat EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND 23