Tolvstegsbehandling: Legitimerad lärande umgänge Gudni Stefansson 2004 GSKehf, utbildningsföretag. Certifiering i tolvstegsbehandlingens lärprocesser (CTL) Laugavegi 46a 101 Reykjavik Island E post 12@12.is Hemsida www.12.is 1
Jämförelse av tolvstegsbehandling för beroendesjuka och "Legitimate peripheral participation" Gudni Stefansson (december 2000) legitimate peripheral participation Deltagande i vissa sociala gemenskaper initierar en lärprocess, vilken beskrivs som "Legitimate peripheral participation". Eleven lär sig genom social samvaro, en upptäcktsresa istället för pluggande. Ett legitimerat lärande umgänge. Detta umgänge eller denna upptäcktsresa liknar den tolvstegsprocess alkoholberoende människor ingår i på sin väg mot frihet från beroende och den lärprocess rådgivare för beroendesjuka genomgår på ett behandlingshem som ser AA-deltagande som en väg till ett nyktert liv för sina patienter. (Legitimate peripheral participation - legitimerat lärande umgänge-, situated learning, tolvstegsbehandling, minnesotamodell, Anonyma Alkoholister, AA, behandlingsmetoder, rådgivarutbildning, tolvstegsprocess, lärprocess) (Tillägg: Legitimate peripheral participation kan översättas som legitimerat lärande umgänge och följaktligen finns det fullvärdigt legitimerat lärande umgänge. Learning community kan översättas som lärande krets.) Bakgrund Vid genomläsning av Senges Den femte disciplinen (1995), stötte jag på begrepp som var välbekanta för mig ur min praktik som programutvecklare av behandlingsprogram samt handledare och utbildare åt rådgivare för beroendesjuka. När jag läste inledningen till Senge såg jag att en motsvarighet till Senges fem discipliner finns på ett tolvstegsbehandlingshem. Jag omnämnde detta för min handledare. Han tipsade mig att läsa Lave & Wengers Situated learning (1991) som lämplig för mitt val av tema. Här fanns en pedagogisk analysmodell som det gick att använda för att lättare förstå den problematik som finns vid fastställande av studieplan för rådgivare i en tolvstegsbehandling. Den unika lärprocess som går igång när en person börjar arbeta på sin nykterhet inom AA-gruppernas 1 ram, här kallat tolvstegsprocess, tar författarna som ett exempel på just Legitimate perpheral participation, som är en form av situated learning och en lärprocess 1 AA står för Anonyma Alkoholister, en gemenskap av män och kvinnor som arbetar på att hjälpa sig själva och andra att tillfriskna från alkoholism, en rörelse som varit i ständig tillväxt i världen sen mitten av trettiotalet. 2
i gemenskap med andra, driven av ett gemensamt intresse för ämnet, en samvaro omkring ett ämne, ett lärande sätt att umgås, utan klar centralstyrning. Jag tyckte mig ha hittat ett analytiskt perspektiv för att beskriva den lärprocess som en rådgivare själv bör genomgå för att klara att få igång en tolvstegsprocess och att hos en beroende person initiera en process mot ett bättre och njutbarare liv. Jag har sedan 1984 arbetat med tolvstegsbehandling. Metoden grundar sig på AArörelsens tolv steg till tillfrisknande från beroendesjukdomen alkoholism. Beroendet uttrycker sig i andlig smärta, rädsla, skuldkänslor, vrede och försvarsmekanismer som kännetecknas av tunnelseende, eller mycket begränsad helhetssyn - i bland kallat förnekande. För att klara denna smärta dricker alkoholisten, knarkar om han/hon är narkoman och tablettberoende tar tabletter. De gör det för att bedöva sin smärta. Samma smärta och förmodligen samma sjukdom. AA är en internationell gräsrotsrörelse som funnits sedan mitten av trettiotalet och är i ständig tillväxt. Rörelsen är anonym, saknar medlemsförteckning och därför svår att forska i. Karin Helmersson Bergmark har dock i sin doktorsavhandling Anonyma Alkoholister i Sverige (1995) beskrivit en enorm tillväxt på den svenska sidan sedan mitten av åttiotalet. AA-iterna var några hundra under mitten av åttiotalet, växte till ca 5500 AA deltagare 1990 och 9500 aktiva deltagare 1994. Tillväxten har fortsatt i samma riktning. Rörelsen har verkat i det tysta som en hävstång för svensk alkoholbehandling de senaste åren och i denna rörelse finns en stor kunskapsresurs att ta vara på. AA-iterna träffas gruppvis och jämför sina erfarenheter av att hitta ett bättre och mer njutbart liv och konsten att behålla sin nykterhet en dag i taget. Med tiden har det samlats stor erfarenhet och kunskap av att hålla beroendesjukdomen inaktiv. Behandlingshem som använt tolvstegsfilosfin och inte minst behandlingshemmens personal har dock haft problem i mötet med socialvård, hälsovård och andra behandlingshem. Detta på grund av att de som besuttit kunskapen om metoden som används inom tolvstegsrörelsen inte formellt har kunnat styrka sin kompetens och därigenom hävda sig bland andra professionella på området. Metodens mål är att få patienten att öva tolvstegsprogram, att få igång en tolvstegsprocess i en grupp beroende patienter. Detta har varit svårt att förklara, men metoden har vunnit mark genom goda resultat. Vi som undervisat personal med tolvstegsbakgrund har inte haft någon pedagogisk teori att hänga upp undervisningen på, utan har lärt ut det vi erfarenhetsmässigt visste ledde till resultat. Detta har sedan lett till olika modellbeskrivningar hos oss. Minnesotamodellen är mest känd, en annan finns beskriven av Stefansson i häftet Sjukdomen alkoholism: Att maximera självläkningen (1992). Dessa modeller har inte fått någon större spridning i vidare kretsar. De utbildningar som finns på området är främmande för metoden, eftersom utbildningarna främst sker genom kognitiv inlärning och klara instruktioner. De som arbetar med metoden är däremot övertygade om att man inte kan läsa sig till utan måste öva sig till förståelse av metoden. Man måste själv upptäcka kunskapen i rätt miljö. AA-boken, som beskriver metoden, hävdar att man inte kan ge det man inte har (Alcoholics Anonymous, 1976) vilket kan förstås som att utan att själv ha övat en färdighet kan man inte trovärdigt lära ut denna färdighet. Vi kan inte enbart beskriva det 3
som händer i tolvstegsbehandlingen i termer av enkel inlärning. Det vi talar om är omvälvande känslomässiga erfarenheter på djupet som ändrar människans beteende radikalt, exempelvis från att dricka alkohol dagligen till att bli totalt avhållsam. Ändringen i människan syns på det sociala planet när hon börjar ge sig hän i sitt nya liv som nykter och öva tolvstegsprogram. Det räcker inte att läsa om gott liv, det måste övas. Lave och Wenger beskriver inlärande utifrån de sociala förutsättningar som finns omkring eleven och hur den lärande går in i en social process av upptäckter tillsammans med andra. Ur Lave och Wengers sociala perspektiv kan lärande genom tolvstegsprogramet beskrivas. Detta lärande har som mål att lära sig handskas med och släcka sug efter droger samt leva ett njutbart liv i nykterhet. Det är ett lärande som måste nå djupt in i människan. Det är viktigt att välja den kunskap som patienten tillgodogör sig, men vår erfarenhet är att ännu viktigare är den sociala kontext som inlärningen äger rum i. Den lärprocess som krävs för att nå den lärande på djupet. Denna process kallar jag tolvstegsprocess och den förefaller vara en form av legitimate perpheral participation (LEGITMERAT LÄRANDE UMGÄNGE). Vad är legitmerat lärande umgänge? Legitmerat lärande umgänge är en form av lärande genom deltagande i olika sociala sammanhang. Detta är centralt begrepp i Lave och Wenges bok och hänvisar till storleken och sorten av socialt och personligt engagemang som behövs för att åstadkomma rätt kontext för att lärande skall äga rum i en given situation. Engagemanget begränsas dock av att deltagaren inte ansvarar för den process som han deltar i. Som jag förstår det ansvarar deltagaren enbart för sig själv och sina inlägg. Författarna menar att "legitmate peripheral participation" är ord som måste stå tillsammans för att hela bilden skall framträda, det räcker inte med innehållet i varje ord utan de är ute efter den mening som alla orden skapar stående tillsammans - som en vacker utsikt över fjäll och hav. Om havet fattas, då är bilden en annan. Trots detta tänker jag i min presentation av deras tankar penetrera varje ord för sig för att sedan sammanstråla i hela meningen. Samtidigt framgår klart varför vi kan översätta begreppet till svenska med legitimerat lärande umgänge. Legitimate Processen uppstår i en kulturell gemenskap. Vai och Gola-skräddaren i Liberia som ger en lärling tillfälle att lära sig yrket tar honom in i sitt hushåll. I modevärlden måste skräddaren vara en skicklig hantverksman för att väcka lärlingens intresse. Skräddarens rykte måste vara gott för att inge den respekt som lärlingens intresse hämtar sin näring ur. En lat och ointresserad lärling blir inte långlivad på jobbet, blir inte godkänd av de andra. Det finns ett legitimationskrav för den som deltar i processen. En lidande alkoholist träffar andra som genomgått samma smärta men lever ett gott liv i 4
dag. Alkoholisten vill ha det goda liv han ser dem leva. Han slutar se det som mänskliga rättigheter att supa i sig smärta och börjar se möjligheterna till ett gott och njutbart liv. Det att vilja leva och leva ett njutbart liv genom övande av tolvstegsprogram legitimerar deltagandet i en tolvstegsprocess. Peripheral Lärlingen har sitt intresse för skräddaryrket och små kunskaper när han börjar, för att sedan förkovras och bli allt skickligare. Han lär sig inte nödvändigtvis av mäster utan av den som behärskar det moment i yrket som för tillfället är aktuellt. Alkoholisten lär sig leva av de andra i gruppen. De är varandras lärare eller varandras elever. Den gamle lär sig av den unge, den unge vill föras till full participation genom att ta den gamle som förebild. Ingen av dem ansvarar ensam för gruppen och processen. Inom tolvstegsrörelsen ligger ansvaret på gruppen och kraften i gruppen. Alla är fullvärdiga medlemmar med samma ansvar. Sedan besitter man olika erfarenhet och kunskap som respekteras utifrån nyttovärdet. Om den gamles erfarenhet är till nytta för nykomlingen, då tar han det till sig - och vice versa, icke att förglömma. Ansvaret delas av hela gruppen som är självreglerande genom medlemmarnas behov av gruppen och deras ömsesidiga givande och tagande av erfarenheter, hopp och styrka. Var och en är löst knuten till gruppen, även en medlem med full participation. Participation Lärlingen kommer in i en kontext som andas intresse för yrket och hantverket, traditioner och sätt att umgås på blir en del av det dagliga livet. Lave och Wenger menar att deltagande i en gemenskap är grunden för lärande. Lärandet är ett sätt att umgås istället för att följa givna instruktioner eller kopiera andras kunskap som sedan i andra hand tillämpas i sociala sammanhang. Lave och Wenger menar istället att kunskapen växer fram i umgänget med andra genom deltagande i någon form av gemenskap. Deltagaren får inspiration till att föda nya tankar som prövas i den gemenskap där lärprosessen pågår. Full participation är målet med peripheral participation och uppstår enligt Lave och Wenger när man börjar identifiera sig som master practitioner till följd av ökat deltagande och ansvar inom rörelsen eller gemenskapen. Denna människa kan ha mest respekt i gruppen men deltar ändå perifert i processen. Legitmerat lärande umgänge Skolan finns inte bara som organisation. Skolan är allt omkring oss. LEGITMERAT LÄRANDE UMGÄNGE är lärande genom egna upptäckter på djupare nivå som leder till ändring i beteende och sociala färdigheter, till skillnad från mer strukturerad kognitiv 5
inlärning som kopierar andras upptäckter. Intressen växer fram i grupperingar i samhället och folk skaffar sig kunskap om det de intresserar sig för. Datarevolutionen ynglade av sig datanördar, som i små oorganiserade grupperingar lärde sig långt mer om datorer än de etablerade skolorna hann med. Studiecirklar växte fram i Sverige tillsammans med folkhemmet och många skaffade sig en bildning som var väl i paritet med vad skolan gav. Dessa bildade människor skapade litet förvirring, de besatt kunskap men hade inte examen. "Autodidakt" och "expert" kallades de. Vi läser om datanördar som sitter dag och natt framför datorn för att lösa stora problem, äter pizza och drivs av ett intresse som i det närmaste har beskrivits som ett beroende. De har gjort upptäckter som har revolterat vår tillvaro och vi måste erkänna deras kunskap, en mycket begränsad skolunderbyggnad till trots. Vi har mycket studerat lärprocesser inom den etablerade skolan i form av instruktioner, perception och hur individen kognitivt har tillgodogjort sig kunskap, kopierat kunskap som andra samlat och sedan tillgodogjort sig i sin tillvaro. De sociala grupperingarna är också intressanta studieobjekt, denna sociala miljö som - i likhet med datamiljön - är bildande i sig. En gemenskap av människor som drivs av intresse att lära sig ny kunskap och nya färdigheter. Hur initierar man denna drivkraft och åstadkommer behövlig gemenskap som leder till en lärande miljö? Vi skulle här kunna tala om en andlig kraft, eftersom den når människan på djupet och präglar henne. Kanske skulle man fråga hur man väcker forsknings- och upptäcktsintresse i sin miljö och på sin arbetsplats för att få vara med om en sådan process? Det är inte mycket undersökt. Lave & Wenger beskriver denna process i en lärande miljö som LEGITMERAT LÄRANDE UMGÄNGE, en process som kommer igång som situated learning där miljön och lärande som umgängesform har avgörande betydelse. De vill att vi flyttar pedagogisk fokus från inlärning till lärande, där lärandet är ett socialt samspel. De vill fokusera mer på processen i lärmiljön än den enskildes förmåga att tillgodogöra sig ämnet. Denna process är av stort intresse för den lärande organisationen; LEGITMERAT LÄRANDE UMGÄNGE-verktyget möjliggör för oss att analysera, få igång och vitalisera deltagande i grupper. LEGITMERAT LÄRANDE UMGÄNGE används för att beskriva en lärprocess i grupp ur analytiskt perspektiv där social interaktion fokuseras snarare än att tillgodogöra sig strukturerad information. LEGITMERAT LÄRANDE UMGÄNGE är dock ingen undervisningsmetod, snarare en förbisedd faktor inom olika pedagogiska metoder och undervisningstekniker menar Lave och Wenger (s 37-41). Lave och Wenger hävdar vidare vikten av att ändra analytisk fokus på lärande från individen som elev till lärande som deltagare i ett socialt sammanhang och från den kognitiva processen till de sociala förutsättningar som omger eleven, till den gemenskap eleven ingår i (s 43). Det sistnämnda tycker jag att motsvarar det vi kallar "andan" i tolvstegssprogrammet som genomsyrar allt som händer på behandlingen och är en grogrund för att en tolvstegsprocess kan komma igång. Tolvstegsprocess Den process som jag kallar tolvstegsprocess kan beskrivas som en form av Legitimate 6
perpheral participation. Till den processen ligger tolvstegsprogrammet och tolvstegsfilosfin som grund. De fungerar som en vägvisare, både som läroplan och kunskapsmässigt innehåll, som styr och inte minst ramar in den process som händer i tolvstegsgruppen. Denna process hjälper deltagaren att hålla fokus på det viktigaste, att leva gott nyktert och innehållsrikt liv bara för i dag och kunskapen om hur det görs. Det som gör tolvstegsprogram intressant och motiverande är att huvuduppgiften inte är hur de mår eller hur du mår. Huvuduppgiften är hur jag mår och hur jag gör för att må bättre. Att vara i tolvstegsprocess innebär en djupare form av inlärning som gör att vi ändrar attityder och grundåsikter. Ontologin ändras och känslolivet blir rikare. Vi kan, som Senge, tala om metanoia eller andlig omvälvning. En beroende människa som lärt sig att använda känslorna för att plåga sig, lär sig att använda dem som njutningsmedel. Tolvstegsprocess har kommit igång när deltagaren börjar ge sig hän, inte när ett visst mått av kunskap har uppnåtts. Min erfarenhet är att deltagande är igång när människan börjar att ge av sig själv, dela med sig av sina tankar och när det finns mottagare som vill ta emot gåvan. Det är mycket lyckligt moment när någon vill ha ens gåvor i dessa sammanhang. Hur ser utbildning av rådgivare ut "in situ"? Behandling av beroende personer som utgår från tolvstegsprogram ser olika ut i världen. Behandlingshemmen lägger vikt vid olika moment i behandlingen. Detta gör en enhetlig rådgivarutbildning problematisk om utbildningens syfte är att eleven skall behärska rådgivaryrket. Lave och Wenge nämner detta problem visavi utbildning av US Navy quartermasters (s73). Där hävdar de som skötte träningen att de som aspiranter ville ha bra sjömän utan föregående träning, det sparade dem arbetet att ta ur dem oväsentligheter de tidigare lärt. Jag upplever en känsla av igenkännande när jag läser detta. En hängiven AA-människa är en bättre aspirant till rådgivaryrket än aldrig så kunnig beteendevetare enligt min erfarenhet. Jag tar då fasta på enstämmigt resultat av alla de undersökningar som gjorts av det starka sambandet mellan nykterhet och deltagande i AA efter behandling. Vidare tar jag fasta på det enorma förtroendekapital som rörelsen ackumulerat sedan trettiotalet (Helmersson Bergmark,1995) och därmed rörelsens väl beprövade effektivitet. Sålunda ser jag det som yttersta målet med all behandlingsverksamhet att förankra AA:s arbetsmetoder och filosofi hos patienterna, röja undan upplevda och reella hinder för AA-deltagande och skriva ut dem till AA:s verksamhet med full participation som mål. En rådgivareaspirant börjar med att hålla enkla grupper och kan falla tillbaka på sin AA-erfarenhet kunskapsmässigt. Vi brukar som aspiranter välja dem som suttit på 2-300 AA- möten och är väl förtrogna med filosofin. Vi väljer dem som kommit till full participation inom AAs lärprocess med Lave och Wenges sätt att se på lärande. Faller detta väl ut får aspiranten uppgiften att hålla föreläsningar. Enligt den läroplan som jag har utarbetat i min praktik under de gångna femton åren i Sverige är det frågan om att med kort varsel kunna hålla ett tjugotal föreläsningar. Aspiranten behöver läsa in tillgängligt material om sjukdomen alkoholism och hur den hålls inaktiv. Dessa fakta skall aspiranten sedan varva med egen erfarenhet. Målet med träningen är att kunna hålla samtliga förekommande programpunkter under 7
varje dag i ett hårt strukturerat program som varvar grupper och föreläsningar från tidig morgon till sena kvällar. Denna programaktivitet initierar en LEGITMERAT LÄRANDE UMGÄNGE-process i gruppen patienter, som sedan skall fortsätta ute i AA-grupperna på väg mot full participation vilket i sin tur leder till nykterhet. De patienter som inte fångas i processen skriver vanligen ut sig, eller skrivs ut till annan behandling som passar dem bättre. Dessa återkommer ofta och har då en längtan att delta i processen. När aspiranten har fått känsla för hur de olika programpunkterna samverkar och känsla för den process som programmet åstadkommer i patientgruppen börjar det gry en förståelse för programmets struktur och vikten att hålla på de enkla spelregler som gäller för att hålla processen igång. Denna insikt parad med erfarenhet av grupparbete och förtrogenhet med att föreläsa gör att aspiranten har lärt sig initiera en tolvstegsprocess eller LEGITMERAT LÄRANDE UMGÄNGE inom tolvstegsprogram med Lave och Wenges sätt att se det. Aspiranten är rådgivare. Varför kan legitmerat lärande umgänge användas för att beskriva lärprocessen på ett behandlingshem? Precis som rädsla smittar i olika sammanhang så smittar öppenhet, ärlighet och engagemang. Andan, som utgörs av socialt och personligt engagemang, är ett grundbegrepp och förutsättningen för en bra behandling. Med LEGITMERAT LÄRANDE UMGÄNGE-verktyget går det att få denna viktiga faktor in i utvärderingar av behandlingsprogram.tyvärr har inte detta begrepp tagits med vid bedömande av program. Behandlingsprogram som i och för sig har tolvstegsinnehåll men har inte lyckats initiera tolvstegsprocess har utvärderats som representanter för tolvstegsbehandling. Detta har skapat desinformation om metoden i vidare kretsar. Tecken på tillfrisknande har missförståtts. Det är t.ex. en olycklig beskrivning på det som händer i en behandlingssituation när man talar om att "bryta patientens förnekande". Patienten befinner sig i tunnelseende, ser bara en liten del av hela sin livssituation och håller fast vid det. Min erfarenhet är att pålitlig information från en omgivning som förstår vad det är fråga om vidgar vyerna. Denna omgivning har professionella (om med professionella menas de etablerade professioner som traditionellt behandlar beroende patienter) varken sökt eller lyckats skapa, utan fokus har varit på att få patienten att "erkänna", att "bryta patientens förnekande" och inte informera, upplysa och hjälpa patienten till insikt. Förutsättningen för att tolvstegsprogram skall fungera är att personalen har förmåga att skapa kontext som smittar engagemang och leder till att hälften av patienterna lever drogfritt två år efter behandling. De som inte lägger vikt vid detta erhåller sämre resultat, vilket jag tänker visa i min kommande c-uppsats. En AA-grupp har den sortens kontext vi önskar åstadkomma. Där sitter folk som deltagit i årtionden tillsammans med nybörjare. I tur och ordning talar de om ämnet på dagordningen hur, det var under missbrukstiden, det som hände och hur det är i dag. Av andras berättelser får man kunskap, erfarenhet, tips på hur man lyckas och misslyckas. Genom sina egna berättelser "hör man hur de innersta tankarna låter" och i denna miljö 8
föds det egna tankar på nya knep för att behålla sin nykterhet och harmoni på vägen till allt bättre och innehållsrikare liv. Den visdom man tillägnar sig i en sån grupp bevisas inte med diplom, omdöme eller examensbevis utan genom ändrad attityd till livet, ökad harmoni och livsfyllnad. Lärandet manifesteras sålunda inte i examensbevis utan i ändrat beteende. Nybörjaren lär sig i mötet med den gamle medlemmen och vice versa. De har samma rätt, deras närvaro legitimeras av deltagandet. I och med att de har samma rätt, så har de samma ansvar. Ansvaret för processen i gruppen är begränsat till deras egna inlägg. Deras enskilda behov av processen och enskilda engagemang driver processen. Legitmerat lärande umgänge är begrepp som täcker detta. Diskussion/Slutsats LEGITMERAT LÄRANDE UMGÄNGE är synnerligen användbart som analysmodell inom tolvstegsbehandlingen, både vid val av personal, deras utbildning och analys av behandlingsprogram i övrigt. Personal kan väljas utifrån hur legitima de är i patienternas ögon. Är troligt att en människa med den här bakgrunden och dessa egenskaper kan initiera en LEGITMERAT LÄRANDE UMGÄNGE-process? Utbildningen av personal kan fokusera på konsten att skapa rätt andlig miljö och gemenskap utifrån LEGITMERAT LÄRANDE UMGÄNGE. Själva behandlingsprogrammet kan analyseras utifrån det gemensamma ansvaret för processen; styr vi patienterna för hårt eller finns det tillräckligt utrymme för att dem ta sin egen del av ansvaret? Man kan utifrån grupprocessens styrka ta in eller vägra ta in patienter med hänvisning till detta analysverktyg. Vi blir mer medvetna om processens betydelse och vikten av styrkan i den. Tolvstegsbehandlingen får ett språk att meddela sig med omvärlden på. Hemligheten med nyktra alkoholister som behandlare har vållat huvudbry. Om vi analyserar deras roll utifrån LEGITMERAT LÄRANDE UMGÄNGE är hemligheten förmodligen den att de lyckas skapa en informativ förstående miljö runt patienten som leder till att en lärprocess kommer igång. Detta bör icke-alkoholister också kunna lära sig, om de fokuserar på det och inte på oväsentligheter som exempelvis att "bryta ned" en människa och hennes försvar eller "tvinga" fram erkännande i grupper - vilket har varit mycket inne i behandlingssammahang. Referenser 1 Alcoholics Anonymous (1976, tredje upplagan, först publicerad 1939) Alcoholics Anonymous. New York: Alcoholics Anonymous World Services, Inc 2 Helmersson Bergmark, Karin 1995. Anonyma Alkoholister i Sverige. Stockholm: Almqvist & Wiksell International 3Lave & Wenger 1991. Situated learning - Legitimate peripheral participation. Cambridge: Cambridge University Press 4 Senge, Peter M 1995. Den femte disciplinen. Stockholm: Nerenius & Santérus Förlag 5 Stefansson, Gudni 1992. Sjukdomen alkoholism: Att maximera självläkningen. Norrköping: Kriminalvårdstyrelsen. Förlaget. 9