H&M HENRICSON MANAGEMENT CONSULTING

H&M HENRICSON MANAGEMENT CONSULTING SAMMANSLAGNINGSUTREDNING FÖR KIMITOÖNS KOMMUN OCH PARGAS STAD MELLANRAPPORT STYRGRUPPEN 11.2.2014 Marcus Henricson H&M Henricson Management Consulting Neoviusgatan 29, 06100 Borgå marcus@henricson.fi +358 50 696 11

INNEHÅLL 1 INLEDNING 4 1.1 UPPDRAGET OCH TIDTABELLEN 4 1.2 UTGÅNGSPUNKTER I ÅBOLAND 4 2 GÄLLANDE LAGSTIFTNING OCH AKTUELLA LAGFÖRSLAG 6 2.1 BESKRIVNING AV NULÄGET 6 2.2 KOMMUNSTRUKTURLAGEN 6 2.3 KOMMUNALLAGEN OCH BEREDNINGEN AV EN NY KOMMUNALLAG 7 2.4 BEREDNINGEN AV ETT NYTT STATSANDELSSYSTEM 7 2.5 FÖRSLAGET TILL LAGSTIFTNING OM ORDNANDE AV SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDEN 7 2.6 UTREDNINGSSKYLDIGHET ENLIGT KOMMUNSTRUKTURLAGEN 9 2.7 LAGENS KRAV PÅ SPRÅKLIGT ENHETLIGA OMRÅDEN 9 2.8 ALTERNATIVEN I UTREDARENS UPPDRAG 10 3 DE NUVARANDE KOMMUNERNAS FÖRVALTNINGSMODELL OCH ORGAN 10 3.1 KIMITOÖNS KOMMUN 11 3.2 PARGAS STAD 12 4 DEN NUVARANDE SERVICEPRODUKTIONEN PÅ UTREDNINGSOMRÅDET 12 4.1 KONCERNTJÄNSTER 12 4.1.1 FÖRVALTNING 12 4.1.2 EKONOMITJÄNSTER 13 4.1.3 PERSONALTJÄNSTER 13 4.1.4 INFORMATIONSTJÄNSTER 13 4.1.5 IT- TJÄNSTER 14 4.2 SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRD 14 4.2.1 ALLMÄNT 14 4.2.2 SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDENS FÖRVALTNING 15 4.2.3 SOCIAL SERVICE INKLUSIVE FAMILJETJÄNSTER 15 4.2.4 ÄLDREOMSORG 16 4.2.5 HÄLSOVÅRD 17 4.2.6 SPECIALSJUKVÅRD 18 4.3 BILDNING 20 4.3.1 ALLMÄNT 20 4.3.2 DAGVÅRDSVERKSAMHETEN 20 4.3.3 UTBILDNINGSVÄSENDET 21 4.3.4 FRITID OCH KULTUR 23 4.4 MILJÖ OCH TEKNIK 24 4.4.1 FASTIGHETER, KÖK OCH STÄDNING 24 4.4.2 BYGG- OCH MILJÖTILLSYN 25 4.4.3 MÄTNINGS- OCH KARTTJÄNSTER 25 4.4.4 SAMHÄLLSTEKNIK, VATTEN OCH FJÄRRVÄRME 26 4.5 NÄRINGSLIVS- OCH UTVECKLINGSTJÄNSTER 28 4.5.1 NÄRINGSLIVSTJÄNSTER 28 4.5.2 PLÖTSLIG STRUKTUROMVANDLING, KIMITOÖN 28 5 SAMHÄLLSSTRUKTUR 29 5.1 DEMOGRAFI OCH BEFOLKNINGSUTVECKLING 29 5.2 PENDLINGSOMRÅDEN 32 5.3 NÄRINGSLIV OCH ARBETSKRAFT 32 5.4 GEOGRAFI 35 5.5 SPRÅKLIGA ASPEKTER 35 6 EKONOMI 37 2

6.1 MINSKANDE FINANSIERING FRÅN 2015 37 6.2 SKATTEINTÄKTER OCH STATSANDELAR 38 6.3 VERKSAMHETSKOSTNADER, VERKSAMHETSINTÄKTER OCH VERKSAMHETSBIDRAG 42 6.4 RESULTAT, ÅRSBIDRAG OCH INVESTERINGAR 43 6.5 SAMMANSLAGNINGSUNDERSTÖD 45 7 MODELLER FÖR EN NY KOMMUN 45 7.1 DEMOKRATIASPEKTER VID EN KOMMUNSAMMANSLAGNING 45 7.2 EN FUNGERANDE DEMOKRATISK MODELL I EN NY KOMMUN 46 7.3 BRUKARDEMOKRATI OCH NÄRDEMOKRATI 46 7.4 INVÅNARNAS PÅVERKNINGSMÖJLIGHETER I EN NY KOMMUN 47 7.5 IT- LÖSNINGAR I EN NY KOMMUN 48 7.6 DEN NYA KOMMUNENS FÖRVALTNINGSMODELL OCH ORGANISATION FÖR FÖRTROENDEVALDA 49 7.7 DEN NYA KOMMUNENS SERVICEMODELL 50 7.7.1 ALLMÄNT 50 7.7.2 KONCERNTJÄNSTER 50 7.7.3 SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRD 52 7.7.4 BILDNING 53 7.7.5 MILJÖ OCH TEKNIK 54 7.7.6 NÄRINGSLIVS- OCH UTVECKLINGSTJÄNSTER 56 7.8 VIKTIGA PERSONALFRÅGOR VID EN KOMMUNSAMMANSLAGNING 56 7.8.1 ANTALET ANSTÄLLDA 31.12.2013 56 7.8.2 PENSIONSAVGÅNGEN ÅREN 2014-2018 56 7.8.3 FÖRBUD MOT UPPSÄGNINGAR PÅ EKONOMISKA OCH PRODUKTIONSMÄSSIGA GRUNDER 58 7.8.4 LÖNEHARMONISERING I EN SAMMANSLAGEN KOMMUN 59 8 ÅBOLANDS SJUKHUS FRAMTIDA ROLL 59 8.1 BAKGRUND 59 8.2 HOTBILDEN 59 8.3 EN MÖJLIG LÖSNING 59 8.4 BEHOV AV FORTSATT UTREDNING 59 9 BEDÖMNING AV ALTERNATIVEN I UTREDNINGSUPPDRAGET 60 9.1 KIMITOÖN OCH PARGAS BESLUTER ATT INTE GÅ IN FÖR EN KOMMUNSAMMANSLAGNING 60 9.2 KIMITOÖN OCH PARGAS GÅR SAMMAN TILL EN NY KOMMUN 61 9.3 KIMITOÖN OCH/ELLER PARGAS GÅR IN FÖR EN SAMMANSLAGNING MED ÅBO 61 9.4 KIMITOÖN OCH/ELLER PARGAS GÅR IN FÖR EN SAMMANSLAGNING MED RASEBORG 62 9.5 S:T KARINS STÄLLNING I KOMMUNREFORMEN OCH SOCIAL- OCH HÄLSOREFORMEN 63 10 SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER 64 11 KÄLLOR 65 11.1 LAGAR OCH LAGFÖRSLAG 65 11.2 ÖVRIGA SKRIFTLIGA KÄLLOR 65 3

1 Inledning 1.1 Uppdraget och tidtabellen Fullmäktige i Kimitoöns kommun och i Pargas stad har i enlighet med 4h 1 mom. i kommunstrukturlagen anmält till Finansministeriet att de utreder en sammanslagning sinsemellan. Utredningen baserar sig på kriterierna i 4c i kommunstrukturlagen. För utredningen har kommunerna tillsatt en styrgrupp bestående av förtroendevalda från bägge kommunerna samt två personalrepresentanter. Föredragande i styrgruppen är stadsdirektören i Pargas och kommundirektören i Kimitoön. Pargas stadsjurist och Kimitoöns förvaltningschef deltar i som sakkunniga i styrgruppens arbete. Kimitoöns förvaltningschef är sekreterare i styrgruppen. Ovan nämnda tjänsteinnehavare bildar en ledningsgrupp, som bereder ärenden för styrgruppen och leder det praktiska beredningsarbetet. På sitt första möte den 14 november 2013 har styrgruppen gett stadsdirektören och kommundirektören i uppdrag att vidtala en lämplig utredare för en förutredning som ska leda till en mellanrapport. På sitt möte den 4 december 2013 har styrgruppen beslutat anlita ansvarige konsulten, juris kandidat Marcus Henricson vid H&M Henricson Management Consulting som utredare. Denna mellanrapport har sammanställts gemensamt av utredaren och ledningsgruppen. I rapporten analyseras de områden som ska utredas enligt kommunstrukturlagen. För de analyser, ställningstaganden och rekommendationer som ingår i rapporten svarar utredaren. Denna mellanrapport ska ligga till grund för diskussion och beslut i Kimitoöns kommunfullmäktige den 3 mars och i Pargas stadsfullmäktige den 4 mars 2014. Den blir offentlig då den behandlats av styrgruppen den 11 februari 2014, varefter den bereds för behandling i bägge kommuners styrelser och fullmäktige. På basen av mellanrapporten ska fullmäktige i bägge kommunerna ta ställning till det fortsatta utredningsarbetet i enlighet med kommunstrukturlagen. 1.2 Utgångspunkter i Åboland Pargas stad och Kimitoöns kommun bildades i nuvarande form 1.1.2009 när kommunerna Houtskär, Iniö, Korpo och Nagu bildade en ny kommun tillsammans med Pargas stad och kommunerna Dragsfjärd, Kimito och Västanfjärd gick samman till en ny kommun. Genom undantagsförfarande behöll bägge kommunerna rätten att ordna socialvård och primärhälsovård i egen regi trots att ingen av dem uppfyller kriteriet om 20 000 invånare. Inom Åboland hade det före 2009 inte skett några större förändringar i kommunstrukturen. Pargas kommun delades 1948 i en landskommun och en köping för att igen slås samman år 1967. Tio år senare blev Pargas köping stad. Hitis och Dragsfjärds kommuner slogs samman 1969. Pargas stad och Kimitoöns kommun bildar tillsammans den ekonomiska regionen Åboland, en av fem inom landskapet Egentliga Finland. Åboland har även i andra sammanhang utgjort ett traditionellt samarbetsområde inom bland annat intressebevakning och näringslivsutveckling. Samarbetet har organiserats på många sätt, ofta i föreningsform. Några exempel är Åbolands Turistförening r.f., Skärgårdshavets utvecklingscentral r.f., Åbolands kulturråd r.f. och Region Åboland r.f. 4

Fram till 1991, då Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt bildades, upprätthöll kommunerna i Åboland samkommunen för Åbolands sjukhus. Behovet av särskilda samarbetsorganisationer inom Åboland har i praktiken upphört när regionen sedan 2009 endast består av två kommuner. I samarbetet på landskapsnivå har de två kommunerna i allmänhet valt samma lösningar. Inom miljöhälsovården är Lundo värdkommun och inom landsbygdsförvaltningen Pemar. Inom den statliga regionala förvaltningen har Åboland som regel behandlats som ett enhetligt område men utvecklingen har under senare år lett till betydligt större regionala förvaltningsområden där Åboland blivit en del av hela Egentliga Finland med Åbo som centralort. Åboland ses som ett naturligt samarbetsområde på grund av de två särdrag som beskriver området, nämligen skärgård och tvåspråkighet. Skärgården med sin splittrade geografi och tidsmässigt långa avstånd ställer särskilda krav på lösningar inom servicen, näringslivet och kommunikationerna. Trots kommunernas konsekventa satsningar på skärgården har antalet fast bosatta ständigt minskat de senaste 60 åren. Samtidigt har skärgården fått ett betydande tillskott av deltidsboende. Kommunernas centrala roll när det gäller att trygga skärgårdens livskraft har lett till att man under lång tid byggt upp en unik kompetens inom området. Åboland är en region med fungerande tvåspråkighet. Den offentliga servicen är helt tvåspråkig och de flesta privata tjänster kan erbjudas på svenska och finska. Vid sidan om Kimitoön och Pargas är Åbo den enda tvåspråkiga kommunen i Egentliga Finland. I praktiken är ändå tillgången till service på svenska sämre i Åbo på grund av lägre språkkrav för personalen. Av invånarna i Pargas är 56% svenskspråkiga och 42% finskspråkiga. I Kimitoön är 73% svenskspråkiga och 25% finskspråkiga. I Egentliga Finland är dessa kommuner de enda offentliga förvaltningsenheterna med svenska som majoritetsspråk. De har därför ett särskilt ansvar för att trygga fungerande servicelösningar på svenska. Samtidigt bör man garanteras samma servicenivå för den finskspråkiga minoriteten. I denna mellanrapport utreds en rad aspekter på en eventuell kommunsammanslagning. I de flesta fall är effekterna av en kommunsammanslagning beroende av vilka beslut som fattas dels före, dels efter sammanslagningen. Vissa frågor har liten eller ingen betydelse för skärgårds- eller språkförhållandena medan andra har eller kan ha betydande konsekvenser för skärgården och dess utveckling och för möjligheterna till en fungerande tvåspråkig service i området. 5

2 Gällande lagstiftning och aktuella lagförslag 2.1 Beskrivning av nuläget Bestämmelser om kriterier, tidtabell, process och övriga randvillkor för kommunsammanslagningar ingår i kommunstrukturlagen (1698/2009). Merparten av paragraferna i lagen trädde i kraft den 1 januari 2010. Arbetsgruppen för beredning av lagstiftning om ordnande av social- och hälsovården gav sitt förslag i form av en regeringsproposition den 19 december 2013. Kommuner och andra instanser ska ge sina utlåtanden om förslaget senast den 13 mars 2014. Målet är att den nya lagstiftningen ska träda i kraft den 1 januari 2015. Förslaget till lagstiftning om ordnande av social- och hälsovården utgör en viktig förutsättning för denna utredning. I detta skede finns det starka skäl att utgå från att förslaget förverkligas, även om det inte ännu behandlats av riksdagen. De tidtabeller för strukturella arrangemang som förutsätts i kommunstrukturlagen och i förslaget till lagstiftning om ordnande av social- och hälsovården är mycket snabba. Det gäller att redan nu se till att man effektivt kan trygga sina intressen när den nya lagstiftningen träder i kraft. Att i rask takt genomföra de sammanslagningsutredningar som förutsätts i kommunstrukturlagen är ett viktigt steg i denna strategi. På detta sätt behåller man initiativet och har en starkare förhandlingsposition senare i processen. I detta skede är det alltså strategiskt klokt att utgå från att de aktuella lagförslagen förverkligas både vad gäller innehåll och tidtabell. Samtidigt som man i rask takt fortsätter utredningsarbetet bör man noggrant följa med hur de statliga beredningarna framskrider och vid behov anpassa det egna utredningsarbetet under processens gång. På detta sätt kan man i ett tillräckligt tidigt skede, medan det är möjligt att påverka de kommande strukturerna, presentera trovärdiga, faktabaserade ställningstaganden om såväl kommunstrukturen som strukturerna för social- och hälsovården. Nedan refereras de delar av ovan nämnda lagar och lagförslag som har direkt relevans för denna utredning. 2.2 Kommunstrukturlagen Enligt 2, 4, 4a och 4c i kommunstrukturlagen ska kommuner med mindre än 20 000 invånare utreda sammanslagning med andra kommuner som tillsammans bildar ett funktionellt område ur ekonomisk, servicemässig, näringspolitisk och samhällsstrukturell synvinkel. Den nya kommunen ska ha minst cirka 20 000 invånare. Den kan bestå av ett pendlingsområde eller en annan funktionell helhet som har ekonomiska och personella förutsättningar att ordna och finansiera service till kommuninvånarna. Enligt 4h 1 mom. ska kommunerna senast den 30 november 2013 meddela med vilka kommuner de utreder en sammanslagning. Kimitoön och Pargas har meddelat att de utreder en sammanslagning sinsemellan. I utredningen kommer man också att analysera och jämföra med tre andra alternativ. Målet med denna mellanrapport är att med beaktande av ovan redovisade fakta skapa ett faktaunderlag för att ta ställning till en egentlig sammanslagningsutredning enligt kommunstrukturlagen. Denna mellanrapport utgör en preliminär utredning i förutredningsskedet (skede 2) i kommunsamgångsprocessen enligt nedanstående schema. 6

2.3 Kommunallagen och beredningen av en ny kommunallag I kommunallagen (365/1995) finns de centrala bestämmelserna om kommunens uppgifter och organisation. Vid en kommunsammanslagning anger kommunallagens bestämmelser bland annat vilka möjligheter som finns när det gäller utformningen av den nya kommunens organisation, hur det politiska beslutsfattandet organiseras, ibruktagandet av olika verktyg för deltagande och påverkan samt samarbetet med andra kommuner. I juli 2012 startade finansministeriet beredningen av en ny kommunallag. Ett förslag i form av en regeringsproposition ska bli klart senast den 15 april 2014. Detta innebär att det kommer att kunna beaktas i den fortsatta utredningsprocessen. Avsikten är att en ny kommunallag ska kunna träda i kraft den 1 januari 2015. Enligt de linjedragningar som ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling (HALKE) gjorde i januari 2014 ska den nya kommunallagen bland annat innebära strängare krav än hittills på att kommunerna ska balansera ackumulerat underskott i balansräkningen under en bestämd tidsperiod, och ge kommunerna större frihet att utforma strukturen för sitt demokratiska beslutsfattande. Bland annat skulle de nuvarande absoluta bestämmelserna om antalet fullmäktigeledamöter i kommuner av olika storlek ersättas av en bestämmelse om minimiantalet ledamöter. 2.4 Beredningen av ett nytt statsandelssystem I juni 2012 tillsatte Finansministeriet en utredningsman för att bereda ett förslag till nya beräkningsgrunder för de statsandelar som utgör statens skattefinansiering till kommunerna. Utredningsmannen gav sitt förslag i december 2013. Avsikten är att det nya statsandelssystemet ska tillämpas från den 1 januari 2015. Förslaget är som helhet kostnadsneutralt men innebär dramatiska ökningar eller minskningar av statsandelarna för enskilda kommunerna. Enligt det preliminära förslaget skulle Pargas och Kimitoön efter en övergångsperiod sammanlagt förlora omkring 5,5 miljoner euro årligen jämfört med nuvarande system. Sannolikt kommer man inom regeringen att komma överens om vissa justeringar i förslaget på basen av kommunernas utlåtanden. I de ekonomiska kalkyler och prognoser som ingår i denna mellanrapport har vi ändå utgått från utredningsmannens förslag. 2.5 Förslaget till lagstiftning om ordnande av social- och hälsovården Förslaget till lagstiftning om ordnande av social- och hälsovården har formen av en regeringsproposition. Det innehåller förslag till två separata lagar: Lag om ordnande 7

av social- och hälsovården (nedan L om ordnande) och lag om införande av lagen om ordnande av social- och hälsovården (nedan L om införande). Regeringen föreslår en ny struktur för hela den offentliga social- och hälsovården bestående av social- och hälsovårdsområden (nedan sote-områden) och områden med basal social- och hälsovård (nedan basserviceområden) (L om ordnande 7 ). Avsikten är att de nya organisationerna ska inleda sin verksamhet den 1 januari 2017. Sote-området bildas kring landskapets centralort eller en annan kommun med minst 50 000 invånare. För Åbolands del blir Åbo centralort för sote-området. Detta organiseras enligt huvudregeln enligt ansvarskommunmodellen; under vissa förutsättningar kan också en samkommun vara möjlig (L om ordnande 19 ; L om införande 3 1 mom.). Också Salo blir enligt förslaget huvudort för ett sote-område (L om införande 3 2 mom.). Till vilket sote-område en kommun ska höra avgörs enligt en rad kriterier. Både för nuvarande Pargas och Kimitoön är det klart att Åbo blir huvudort. För Pargas avgör trafikförbindelser, pendling och användning av service (L om införande 3 3-4 mom.), för Kimitoön kravet på fungerande vårdkedjor på finska och svenska (L om ordnande 6 1 mom.). Inom sote-områden kan en kommun med minst cirka 20 000 invånare och som uppfyller en rad andra kriterier bilda ett basserviceområde. Ansvarskommunen kan under vissa förhållanden även svara för primärhälsovård och socialvård i andra kommuner. Andra modeller som t.ex. samkommun är inte möjliga (L om ordnande 17 1 mom.). Basserviceområdet ordnar primärhälsovård och socialvård, med undantag för jourverksamhet dygnet runt, för områdets invånare. Nivå Obligatoriskt/frivilligt Upprätthållare Uppgifter Alternativ för Kimitoön och Pargas Social- och hälsovårdsområde ( sote-område ) Obligatorisk grundenhet för social- och hälsovården i hela landet Landskapets centralort eller en annan kommun med minst 50 000 invånare, kan i vissa fall även vara en samkommun om man frivilligt avtalar om denna organisationsform. I Nyland en enda lagstadgad samkommun. Ordnar all offentlig social- och hälsovård i hela området om det inte finns basservicedistrikt Åbo blir ansvarskommun för sote-området. Område med basal social- och hälsovård ( basserviceområe ) Frivillig, kan finnas i vissa delar av sote-området, inte möjlig för alla kommuners del En kommun med minst ca 20 000 invånare, inte soteområdets huvudort eller en kommun som ingår i samma obligatoriska kommunsammanslagningsområde på basen av pendling eller enhetlig samhällsstruktur. I Nyland Helsingfors, Esbo, Vanda, Borgå, Hyvinge och Lojo på basen av lag. Ordnar socialvård och primärhälsovård, dock ej 24- timmarsjour. Kan på ansökan få rätt att ordna vissa delar av specialsjukvården. En sammanslagen kommun kan vara ansvarskommun för ett basserviceområde för de egna invånarna och kan ansöka om rått att upprätthålla Åbolands sjukhus. Nuvarande kommuner kan inte upprätthålla någon social- och hälsovård. 8

Social- och hälsovårdsministeriet kan på ansökan bevilja ansvarskommunen för ett basserviceområde rätt att sköta delar av specialsjukvården. En sådan ansökan måste göras innan basserviceområdet inleder sin verksamhet, alltså före den 1 januari 2017 (L om ordnande 11 3 mom.; L om införande 1 och 13 ). En kommun som enligt 4d i kommunstrukturlagen hör till huvudortens pendlingsregion eller till samma samhällsstrukturellt enhetliga område kan inte vara ansvarskommun för ett basserviceområde för andra kommuners invånare. I Egentliga Finland är S:t Karins en kommun som enligt denna bestämmelse inte kan vara ansvarskommun för andra kommuners primärhälsovård och socialvård (L om införande 4 2 mom. 2 p). Under vissa förutsättningar kan S:t Karins eventuellt ordna primärhälsovård och socialvård för sina egna invånare, om kommunen lyckas avtala om saken med Åbo (L om införande 4 4 mom.). Ingen kommun blir automatiskt ansvarskommun för ett basserviceområde, detta baserar sig alltid på kommunens initiativ. En kommun med under 20 000 invånare måste enligt huvudregeln inte höra till ett basserviceområde, men om det är nödvändigt med tanke på ett ändamålsenligt ordnande av social- och hälsovården kan statsrådet ålägga den att ansluta sig. En kommun som är huvudort i ett sote-område, t ex Åbo, kan inte vara ansvarskommun för ett basserviceområde. Åbos hela social- och hälsovård skulle alltså ingå i den regionala ansvarskommunmodellen eller samkommunen. (L om införande 4 2 mom. 3 p). 2.6 Utredningsskyldighet enligt kommunstrukturlagen Enligt kommunstrukturlagen är både Kimitoön och Pargas skyldiga att utreda en kommunsammanslagning som kan leda till en kommun med minst cirka 20 000 invånare som utgör ett funktionellt område ur ekonomisk, servicemässig, näringspolitisk och samhällsstrukturell synvinkel. Att inte göra en sammanslagningsutredning är alltså inte ett lagligt alternativ. Varken Kimitoön eller Pargas har en sådan pendlingsgrad till eller en sådan sammanvuxen samhällsstruktur med landskapets centralort eller någon annan kommun med minst 50 000 invånare att det skulle vara obligatoriskt att utreda sammanslagning med denna kommun. De kommuner som hade kunnat bli aktuella i detta sammanhang är för Pargas del Åbo, för Kimitoöns del Salo eller Åbo. Bägge kommunerna har alltså relativt stor frihet att välja med vilken eller vilka kommuner de utreder sammanslagning. 2.7 Lagens krav på språkligt enhetliga områden Vid en juridisk bedömning av den Pargas stads och Kimitoöns kommuns specifika situation har stadgandet i 4 4 mom. i kommunstrukturlagen speciellt stor betydelse. Där uppställs följande kriterium för hur olika sammanslagningsalternativ ska prioriteras utgående från kommunernas förutsättningar att erbjuda service på finska och svenska: När kommunindelningen ändras ska i språkligt hänseende förenliga områden eftersträvas så att den finskspråkiga och den svenskspråkiga befolkningens rätt att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. Den juridiska betydelsen av denna bestämmelse är att man vid en kommunsammanslagning om möjligt ska undvika sådana alternativ som i praktiken kan antas ha en negativ inverkan på endera språkgruppens möjligheter att få service på sitt modersmål. För kommuner som Kimitoön och Pargas, där fördelningen mellan språkgrupperna är relativt jämn, innebär detta i praktiken att man bör undvika lösningar som leder till att 9

den ena språkgruppen blir en liten minoritet eller att den nya kommunen enligt lag blir enspråkig. Forskningen har kunnat påvisa att den språkliga servicen fungerar bäst i kommuner där ingendera språkgruppens andel understiger 30 procent. Ur denna synvinkel är alltså en optimal lösning en kommunsammanslagning som leder till att både de finskspråkigas och de svenskspråkigas andel i den nya kommunen är minst 30 %. Vid en sammanslagning av nuvarande Pargas och Kimitoön skulle ca 60 % av den nya kommunens invånare vara svenskspråkiga och drygt 37 % finskspråkiga. Med tanke på kommunens förmåga att betjäna både sina finskspråkiga och svenskspråkiga invånare på sitt modersmål skulle detta vara en optimal lösning. 2.8 Alternativen i utredarens uppdrag På basen av ovanstående kriterier har kommunerna gett utredaren i uppdrag att analysera två huvudalternativ: 1. Kimitoön och Pargas besluter att inte gå in för en samgång. I bedömningen beaktas förslagen i sote-lagstiftningen och särskilt följderna för Åbolands sjukhus. 2. Kimitoön och Pargas går samman till en ny kommun. I bedömningen beaktas förslagen i sote-lagstiftningen och särskilt följderna för Åbolands sjukhus. Dessutom utreds följande två alternativ på en allmän nivå och jämförs med huvudalternativen: 3. Kimitoön och Pargas går antingen var för sig eller tillsammans in för en samgång med Åbo. 4. Kimitoön och Pargas går antingen var för sig eller tillsammans in för en samgång med Raseborg. Utöver ovanstående alternativ kommer även S:t Karins ställning i kommunstrukturreformen och social- och hälsovårdsreformen att behandlas, även om S:t Karins för närvarande deltar i en särskild kommunsammanslagningsutredning med Åbo. Samtliga alternativ utreds både i förhållande till kommunstrukturlagen och förslaget till lagstiftning om ordnande av social- och hälsovården. Speciell vikt fästs vid frågan om organiserandet av social- och hälsovården och möjligheterna att upprätthålla Åbolands sjukhus i en framtida förvaltningsstruktur. 3 De nuvarande kommunernas förvaltningsmodell och organ I denna mellanrapport behandlas frågor rörande kommunernas förvaltningsmodell och beslutande organ endast i den omfattning som är nödvändig för en bedömning av vilka möjligheter och utmaningar en kommunslagning skulle innebära. Mer konkreta ställningstaganden rörande vissa enskilda delar av kommunernas organisationer och / eller koncernsamfund görs när sammanhanget så kräver. I den egentliga sammanslagningsutredning kommunerna enligt kommunstrukturlagen är skyldiga att göra kommer en detaljerad genomgång av kommunernas nuvarande organisationer och verksamhet samt ett förslag till organisations- och verksamhetsmodell för den nya kommunen att ingå. Förvaltningsmodellerna och strukturen med beslutande organ är uppbyggda enligt liknande principer i bägge kommunerna. Vissa skillnader finns, men de är inte stora och torde inte leda till några svårigheter vid en kommunsammanslagning. 10

3.1 Kimitoöns kommun I Kimitoöns kommun finns utöver centralvalnämnden och revisionsnämnden sex andra nämnder: Skärgårdsnämnden, omsorgsnämnden, bildningsnämnden, kulturoch fritidsnämnden, tekniska nämnden samt bygg- och miljötillsynsnämnden. Den sistnämnda fungerar som kommunens byggnadstillsyns- och miljövårdsmyndighet och har självständiga myndighetsuppgifter även i förhållande till kommunen. Med stöd av 16 2 mom. i kommunallagen har man valt att ha en gemensam bildningsnämnd för bägge språkgrupperna. Underställda denna finns en finskspråkig och en svenskspråkig skolsektion. Underställda tekniska nämnden finns direktionen för affärsverket Kimitoöns vatten och en förrättningssektion som handhar förrättningsärenden, av vilka de flesta berör väglag och vägförrättningar. Kommunens förvaltning består av fem avdelningar: Förvaltningsavdelningen, utvecklingsavdelningen, omsorgsavdelningen, bildningsavdelningen samt avdelningen för miljö och teknik. 11

3.2 Pargas stad STADSFULLMÄKTIGE 43 STADSSTYRELSEN 11 Stadsdirektör Revisionsnämnd 9 Centralvalnämnd 5 Bildningsnämnd 11 Svensk sektion 9 Finsk sektion 9 Kulturnämnd 11 Social- och hälsovårdsnämnd 11 Miljönämnd 11 Vägsektion Byggnämnd 11 KONCERNTJÄNSTER BILDNINGSAVDELNING SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSAVDELNING MILJÖAVDELNING Förvaltningstjänster Svensk utbildning Socialserviceenhet Teknisk enhet Kommunikationstjänster Finsk utbildning Familjeenhet Planläggningsenhet Personaltjänster Dagvårdsenhet Hälsovårdsenhet Mätningsenhet Ekonomitjänster Kulturenhet Äldreomsorgsenhet Miljövårdsenhet Näringslivstjänster Biblioteksenhet Bygglovsenhet Servicetjänster Vattentjänstverket Fastigheter Nagunämnden Korponämnden Houtskärsnämnden Iniönämnden Kosthåll Städtjänster I Pargas stad finns förutom revisionsnämnden och centralvalnämnden fem egentliga nämnder, som utgör sådana organ som avses i kommunallagen: Bildningsnämnden, kulturnämnden, social- och hälsovårdsnämnden, miljönämnden och byggnämnden. Underställd bildningsnämnden finns en svensk och en finsk sektion; underställd miljönämnden finns en vägsektion som beslutar i vägförrättningsärenden. Dessutom finns fyra områdesnämnder som inte utgör organ i lagens mening: Nagunämnden, Korponämnden, Houtskärsnämnden och Iniönämnden. De har inte egen beslutanderätt utan utgör rådgivande organ underställda stadsstyrelsen. Stadens förvaltning består av tre avdelningar och sex tjänstesektorer, som är sinsemellan likvärdiga: Bildningsavdelningen, social- och hälsovårdsavdelningen, miljöavdelningen, förvaltningstjänster, kommunikationstjänster, personaltjänster, ekonomitjänster, näringslivstjänster och servicetjänster. 4 Den nuvarande serviceproduktionen på utredningsområdet 4.1 Koncerntjänster 4.1.1 Förvaltning Till förvaltning hör beredning och verkställighet för fullmäktige och styrelse, revision, allmänna val, arkiv och kommunens allmänna administration. Förvaltningen ansvarar också för strategisk planering, koncernstyrning, juridik och omvärldsbevakning. Förvaltningsenheten jobbar tätt tillsammans med den politiska ledningen. Förvaltningen har en särskild uppgift i att ha ett helhetsperspektiv på den kommunala verksamheten och säkerställa att beslut verkställs i enlighet med de politiskt fastslagna målen och riktlinjerna. 12

I Pargas har förvaltningen 8 personresurser som består av stadsdirektör, stadsjurist, ledningens sekreterare, arkivsekreterare, textbehandlare, två translatorer, vaktmästare (60%) och projektkoordinator (40%). Kimitoön har 4,1 personresurser som består av kommundirektör, förvaltningschef (30%), ledningens sekreterare (80%), översättare och byråsekreterare. Pargas använder ärendehanteringssystemet Dynasty medan Kimitoön använder KommunOffice. 4.1.2 Ekonomitjänster Till ekonomitjänster hör den strategiska styrningen av verksamheten och ekonomin genom budgetering och annan ekonomisk planering, uppföljning av verksamhet och ekonomi, finansiering och likviditetsplanering, omvärldsbevakning, riskhantering och intern kontroll, samt koordinering av offentlig upphandling. Till ekonomitjänster hör också ekonomiadministrationen som består av centralbokföring, betalningsrörelse, hantering av inköpsfakturor, fakturering och kravfunktion samt den fakturering som inte är decentraliserad. Dessa funktioner är stabsfunktioner som möjliggör den alldagliga operativa verksamheten i kommunerna. Ekonomitjänster i Pargas har 7,6 personalresurser bestående av 4 bokförare, 2,3 ekonomisekreterare (100%, 70% och 60%), upphandlingskoordinerare (30 %), ekonomichef/controller och ekonomidirektör. Ekonomifunktionen i Kimitoön har 5,33 personalresurser bestående av controller, ekonomisekreterare, bokförare, 2 reskontraskötare samt förvaltningschef (33 %). Pargas har CGI:s Raindance som ekonomiförvaltningssystem medan Kimitoön har CGI:s Pro Economica. I Kimitoön sköter ekonomitjänster en större del av faktureringen centralt. 4.1.3 Personaltjänster Till personalförvaltningsenheten hör löneräkning, koordinering av personalfrågorna i kommunen, samarbete med de fackliga representanterna, samarbetet med företagshälsovården och upprätthållande av personalens arbetsförmåga. Personaltjänsters personresurser i Pargas är sammanlagt 7,4 personer och består av personalchef, personalsekreterare, arbetarskyddschef (40%) samt fem löneräknare. Personalsekretaren samt två löneräknare är placerade på områdeskontoret i Houtskär, övriga i Pargas. I Kimitoön är personalresurserna sammanlagt 3,7 och består av tre löneräknare, förvaltningschefen (30%), ledningens sekreterare (20%) samt en arbetarskyddschef (20 %). Pargas använder löneräkningsprogrammet Pegasos, Kimitoön använder Status. 4.1.4 Informationstjänster Informationsverksamheten är olika uppbyggd i de båda kommunerna. 13

I Pargas är information en enhet under kommunikationstjänster. I kommunikationstjänster ingår information, it, telefoni samt skärgård och trafik. Till informationsenheten hör informationssekreterarna på områdeskontoren, telefonisterna i stadens växel och informationschefen. Informationsenheten har 8 personresurser som består av en informationschef och 7 informationssekreterare. Informationschefen svarar för stadens externa och interna kommunikation i samarbete med avdelningarna samt för marknadsföring av staden till invånare, fritidsboende och potentiella inflyttare. Informationschefen deltar även i ledningsgruppens möten som sekreterare. Informationssekreterarna svarar för kundbetjäningen på områdeskontoren och vid stadshusets informationsdisk. Stadens telefonväxel finns i områdeskontoret i Iniö. Telefonväxeln har hand om stadens telefontrafik och kundbetjäning via telefon. Utöver kundbetjäning och rådgivning sköter informationssekreterarnas teknisk beredning och sekreteraruppgifter i områdesnämnderna samt administrerar respektive kommunområdes internetsidor. Den interna informationen sker i huvudsak genom intranätet Loggen. informationschefen är chefredaktör för Loggen och uppdateringarna sköts av ansvariga redaktörer på avdelningar och enheter (24 st.). Också ansvaret för uppdatering av stadens hemsidor har decentraliserats på motsvarande sätt. Stadens informationstidning Nytt utkommer med 8 10 nummer om året. Informationschefen svarar för innehållet i tidningen tillsammans med informationssekreterarna. Kimitoön har ingen skild informationsenhet. Den externa informationen och marknadsföringen sköts av ledningens sekreterare (förvaltningsavdelningen), marknadsföraren (utvecklingsavdelningen) och av ett teamsom fungerar som redaktionsråd för kommunens webbplats. Kimitoön har tre servicerådgivningspunkter, som motsvarar Pargas områdeskontor. Två av serviceråddgivningspunkterna sköter också kommunens telefonväxel. Servicerådgivarna, som är 2,5 personresurser, hör till utvecklingsavdelningen. De sköter samma uppgifter som informationssekreterarna i Pargas. Den interna informationen sköts dels av ledningens sekreterare och förvaltningschefen, dels av avdelningarna själva. 4.1.5 IT- tjänster IT-enheterna i Kimitoöns kommun och Pargas stad fungerar långt enligt liknande modeller. Bägge kommunernas IT-infrastruktur och IT-system är uppbyggda enligt samma principer. I Pargas har IT-enheten 6 personresurser som består av en itdriftschef, en it-planerare och fyra it-stödpersoner. IT-enheten i Kimitoön har 2,5 personresurser, en it-driftschef, en it-koordinator och en it-stödperson (50 %). 4.2 Social- och hälsovård 4.2.1 Allmänt Social- och hälsovårdens verksamhetsbidrag, det vill säga verksamhetens nettokostnader, utgör i Kimitoön 61 % och i Pargas 54 % av kommunens totala verksamhetsbidrag. Specialsjukvårdens köps helt utifrån, till största delen av Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt. Av social- och hälsovårdens verksamhetsbidrag utgör specialsjukvården i Kimitoön 33 % och i Pargas 38 %. Av den ordinarie personalen är i Kimitoön 41 % (177 personer) och i Pargas 37 % (322 personer) anställda inom social- och hälsovården. Det budgeterade antalet personarbetsår inom social- och hälsovården 2014 är i Kimitoön 203 och i Pargas 349. 14

Den kommunala social- och hälsovården är en omfattande och komplex verksamhet. Att göra exakta jämförelser mellan olika kommuner och andra enheter är inte alltid möjligt, eftersom systematiken för redovisning och statistikföring varierar. I denna mellanrapport har vi för enkelhetens skull delat upp social- och hälsovården i förvaltning, social service inklusive familjetjänster, äldreomsorg, hälsovård och specialsjukvård. Eftersom denna indelning inte är exakt likadan i olika kommuner, är de jämförelser som presenteras endast riktgivande. Vid behov förklaras större avvikelser. Åren 2009-2012 låg de totala nettokostnaderna för social- och hälsovården både i Kimitoön något över och i Pargas på landets medelnivå. Kimitoöns något högre kostnader förklaras i sin helhet av skillnader i åldersstrukturen. Social- och hälsovård nettokostnader, /invånare 4 000 3 500 3 000 2 959 3 284 3 069 3 379 2 923 2 500 2009 2 000 2010 1 500 2011 1 000 2012 500 - Pargas Kimitoön Åbo Raseborg Hela landet 4.2.2 Social- och hälsovårdens förvaltning I Pargas hör endast social- och hälsodirektören och en servicesekreterare (50 %) till förvaltningen, och den totala personalresursen är alltså 1,5. I Kimitoön hör en del sådana funktioner som i Pargas är placerade på enheterna, såsom centrallager, till förvaltningen, och den totala personalresursen är därför 4,1. I Kimitoön finns centrallagret i Dalsbruk och resten av förvaltningen i Kimito. I Pargas finns förvaltningen i stadshuset. 4.2.3 Social service inklusive familjetjänster Till social service hör vuxensocialarbete och utkomststöd, handikappservice, specialomsorg, närståendevård för under 65 åringar, rusmedelsvård och mentalvård. Till familjetjänster hör barnskydd, övriga barn- och familjetjänster samt ungdomstjänster. 15

Utkomststöd,*euro/invånare*2012* 180* 160* 140* 120* 100* 80* 60* 40* 20* 0* Koko*maa* Hanko* Kaarina* Kemiönsaari* Kirkkonummi* Parainen* Raasepori* Social service inklusive familjetjänster sysselsätter i Kimitoön 7,9 och i Pargas 30,7 personer. Den stora skillnaden i personal förklaras delvis av att Kimitoön köper tjänster utifrån i större omfattning (62 % av kostnaderna mot 51 % i Pargas). Enhetens verksamhetsbidrag är i Kimitoön 2,4 miljoner euro och i Pargas 4,4 miljoner euro. I Pargas är social service och familjetjänster två skilda enheter inom social- och hälsovården. I Kimitoön utgör de en enhet. Det budgeterade verksamhetsbidraget 2014 är i Kimitoön 3,7 miljoner euro och i Pargas 7,8 miljoner euro. 4.2.4 Äldreomsorg Till äldreomsorgen hör hemvård, stödservice, dagverksamhet, närståendevård för över 65-åringar samt boende och institutionsvård. Inom äldreomsorgen budgeteras 2014 i Kimitoön 104 och i Pargas 153 personarbetsår. Pargas köper dessutom tjänster för 1,5 miljoner euro. Äldreomsorgens verksamhetsbidrag är i Kimitoön 6,0 miljoner euro och i Pargas 9,5 miljoner euro. Den nationella målsättningen har i flera år varit att genom välfungerande öppen vård göra det möjligt för de äldre att bo längre hemma. I gengäld strävar man till att minska andelen institutionsvård och tyngre boendeformer. Speciellt i Kimitoön är andelen institutionsvård och serviceboende fortfarande stor. Pargas andel ligger rätt nära landets medeltal. I Kimitoön budgeteras 554 euro per invånare för boende och institutionsvård inom äldreomsorgen, i Pargas 242 euro per invånare. Kimitoöns höga kostnader förklaras delvis av att största delen av platserna finns på åldringshem eller effektiverat serviceboende: I Pargas är en stor del av platserna serviceboende som produceras av lokala stiftelser och föreningar: 16

4.2.5 Hälsovård Till Pargas hälsocentral hör fem hälsostationer: Pargas, Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö. I Pargas finns läkarmottagning varje vardag, I Nagu fyra dagar i veckan, i Korpo två dagar i veckan, i Houtskär en dag i veckan och i Iniö en gång varannan vecka. Sjukskötarmottagning hålls varje vardag även i skärgården. Fysioterapitjänster erbjuds på alla hälsostationer utom Iniö. Jour utom tjänstetid finns endast på Pargas hälsostation, vardagar klockan 8-20 och veckoslut och helger 10-18. Övriga tider sköts jouren av samjourenheten i Åbo. Jouren på vardagar sköts med egen personal, på veckoslut och helger köps jourverksamheten externt. Antalet besök i öppen hälsovård 2012 var 79 925 (5,1 per invånare), varav läkarbesök 27 920. Den öppna hälsovårdens kostnader per invånare var 414 euro exklusive tandvård. Alla%läkarbesök%inom%den%kommunala%öppna% primärvården/1%000%invånare,%2010d2012% 2500% 2000% 1594% 1665% 1500% 1247% 1000% 1114% 1018% 2010% 2011% 500% 2012% 0% Koko%maa% Kemiönsaari% Parainen% Raasepori% Turku% Pargas hälsocentral har totalt 81 bäddavdelningsplatser på två avdelningar. Totalt producerade dessa 28 500 vårddygn år 2012. Dessutom köper staden 12 boendeplatser på demensboendet Lilla ro. Pargas stads företagshälsovård betjänar i Pargas hälsostation. Företagshälsovården betjänar också regelbundet i skärgården. Hälsocentralens psykolog betjänar också företagshälsovården. Företagshälsovårdens fysioterapi köps externt. Kunder hos pargas stads företagshälsovård är 160 arbetsgivare med sammanlagt 1 865 arbetstagare, samt 74 primärproducenter och 27 företagare. 17

Rådgivningstjänster erbjuds i familjehuset Ankaret i Pargas. Hälsocentralens läkare betjänar även rådgivningen och skol- och studenthälsovården. Även skolpsykologerna arbetar i Ankaret. I Pargas besökte 5 700 patienter eller 36 % av invånarna den kommunala tandvården år 2012. Nettokostnaderna var 79 euro per invånare. Tandvård erbjuds i Pargas, Korpo, Nagu och Houtskär. I Kimitoön betjänar hälsostationerna i Kimito vardagar 8-16 och i Dalsbruk måndagtorsdag 8-16. Kvälls-, natt- och veckoslutsjouren finns vid hälsocentralen i Salo. Hälsostationerna erbjuder läkar- och sjukskötarmottagning, rådgivningstjänster, företagshälsovård och rehabilitering. I Västanfjärd hålls läkarmottagning på Silverbacken några timmar varannan vecka. I Hitis ordnas hälsovårdares mottagning två dagar i veckan. I Kimitoön var antalet besök i öppna vården 2012 totalt 26 321, varav 10 026 läkarbesök. Kommunens företagshälsovård hade 331 besök, varav 111 läkarbesök. Kimitoöns hälsocentral har två bäddavdelningar med totalt 50 platser. År 2012 producerade dessa totalt 15 271 vårddygn. Tandvården i Kimitoön producerade 6 530 tandläkarbesök år 2012. Kostnaden var 88 euro per invånare. Målsättningen är att den kommunala tandvården ska betjäna hela kommunens befolkning. 4.2.6 Specialsjukvård Både Kimitoön och Pargas köper nästan all specialsjukvård av olika enheter inom Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt: Åbolands sjukhus i Åbo, dess psykiatriska enhet i Pargas och Åbo universitetscentralsjukhus. Dessutom köper Pargas bland annat neurolog- och hudläkarkonsultationer och Kimitoön psykiatritjänster för barn och unga av privata serviceproducenter. Kostnaderna för specialsjukvård var 2012 i Kimitoön 8,2 miljoner euro och i Pargas 18,2 miljoner euro. Kostnaderna är i bägge kommunerna något över landets medelnivå, men lägre än i jämförelsekommunerna Åbo och Raseborg. 18

Specialsjukvården, nettokostnader/ invånare, 2009-2012 1 400 1 200 1 109 1 101 1 152 1 244 1 049 1 000 800 600 2009 2010 2011 400 2012 200 - Pargas Kimitoön Åbo Raseborg Hela landet Både i Kimitoön och Pargas är primärhälsovårdens kostnader högre än i landet i snitt, vilket leder till en högre total hälso- och sjukvårdskostnad per invånare. 2 500 Primär- och specialsjukvård, nettokostnader/invånare, 2009-2012 2 000 1 500 1 965 1 910 1 739 1 874 1 574 2009 2010 1 000 2011 500 2012 - Pargas Kimitoön Åbo Raseborg Hela landet I de behovsstandardiserade nettokostnaderna har faktorer som kommer från kommunernas variationer i sjuklighet och ålderstruktur uteslutits. De behovsstandardiserade nettokostnaderna säger därmed någonting om hur kostnadseffektivt verksamheten sköts. Mätt i behovsstandardiserade kostnader är hälsovården och äldreomsorgen i Pargas 10 % och i Kimitoön 1 % dyrare än i landet i medeltal. I den fortsatt utredningsprocessen är en viktig fråga att utreda hur de relativt kostnadseffektiva metoder som används i Kimitoön kunde tas i bruk i en sammanslagen kommun som helhet, så att social- och hälsovårdens kostnadseffektivitet kunde närma sig landets medelnivå. 19

4.3 Bildning 4.3.1 Allmänt Både i Kimitoön och Pargas erbjuder bildningssektorn dagvårdstjänster, utbildningstjänster inom grundläggande utbildning och gymnasiet samt kultur- och fritidstjänster. Alla dessa tjänster, och i synnerhet grundläggande utbildning, är betydligt dyrare att upprätthålla i skärgårdsförhållanden där de tidsmässiga avstånden är långa och man därför är tvungen att upprätthålla små enheter. De totala kostnaderna för undervisning och kultur ligger ändå endast marginellt över landets medelnivå och t.ex. lägre än i Åbo. Inom sektorn kompenserar man alltså de högre kostnaderna för grundläggande utbildning med betydligt lägre kostnader för kultur- och fritidsverksamhet. Undervisning*och*kultur*ne2okostnader*per*invånare,*2009:2012*!2!000!!!!!1!800!!!!!1!801!!!!!1!600!!!!!1!400!!!!!1!492!!!!!1!487!!!!!1!349!!!!!1!396!!!!!1!200!!!!!1!000!!!!!800!!!!!600!!!! 2009! 2010! 2011! 2012!!400!!!!!200!!!!!+!!!! Pargas! Kimitoön! Åbo! Raseborg! Hela!landet! 4.3.2 Dagvårdsverksamheten I Pargas var antalet barn i åldern 0-6 år 1179 (december 2013). Av dessa var 780 i kommunal dagvård och 30 endast i förskoleverksamhet. Hemvårdsstöd betalades för 229 barn och stöd för privatvård + kommuntillägg för 46 barn. Dagvårdsverksamheten i Pargas omfattar elva egna daghem, två köptjänstdaghem, 21 familjedagvårdare i eget hem och åtta gruppfamiljedaghem. Dessutom erbjuds öppendagvård i form av lekparks- och klubbverksamhet. Familjerna kan också välja hemvårdstöd eller stöd för privatvård + kommuntillägg. Pargas stad har ingått ett regionalt avtal gällande köp/säljande av dagvårdsplatser. Förskoleverksamhet i daghem ordnas i samarbete med svenska och finska utbildningsenheterna. 20