Drama, pedagogiskt drama eller dramapedagogik? Charlotta Korths-Aspegren & Anna Sigrell 980110 Abstract Nyckelord; Drama, dramapedagogik, pedagogiskt drama, utbildning, utveckling Intryck Det här är ett försök att bena ut begreppen drama, pedagogiskt drama och dramapedagogik. Är det en skillnad eller är dessa begrepp bara olika benämningar på samma sak? Många gånger som vi upplever det, används begreppet drama lite slarvigt av oss dramapedagoger och lärare som är verksamma inom ämnet. Använder vi det ens på samma sätt? Det råder en begreppsförvirring som vi ser det. Drama idag är både kopplat till teatern och till en pedagogisk process. På löpsedlar kan vi läsa Drama på badstranden- Haj vid Pite havsbad! eller Sista avsnittet av Rederiet- dramat får sin upplösning. På teater scener runt om i Sverige spelas det dramer av Strindberg, en film kan vara en dramakomedi eller ett action drama. Så samtidigt går klass 6c och har drama på elevens val, dom har pedagogiskt drama men hur ska vi veta det. Vi har utgått från våra erfarenheter vid dramapedagogutbildningen, Ljungskile folkhögskola som vi båda gick 1992-94. Det vi upptäckte, läste och var delaktiga i där ligger till grund för detta arbete. Vid litteratur genomgång har vi ännu en gång insett svårigheten i att hitta aktuella böcker och artiklar i Sverige. Dock har vi valt att inte söka oss utom norden, och sökt bland det svenska utbudet i första hand. Detta både för att begränsa oss men också därför att vi i dagens läge finner våra svenska begrepp och användandet av dessa intressantast. Detta har ändå inneburit vissa svårigheter. Vi vill därför påpeka att vi i vårt sökande efter förklaringar på pedagogiskt drama har upptäckt att i den litteratur som finns med titel pedagogiskt drama används själva begreppet sällan i boken. Då titeln ändå påvisar att författarna är medvetna om begreppet har vi antagit att när det står drama syftas på pedagogiskt drama och ingenting annat. Om detta skulle visa sig i framtida undersökningar vara felaktigt, ber vi att läsaren bortser från detta arbete. För att göra detta arbete överskådligt har vi valt att presentera varje begrepp för sig för att sedan sammanfatta våra tankar kring dessa.
Drama Birgit Öhrn-Baruch (1986) berättar att ordet drama härleder från ett grekiskt verb, dramein, som kan översättas med " att åskådlig göra genom handling". Gate och Hägglund finner ursprunget till drama från grekiskans dran som betyder att handla (1988). Hägglund och Fredin (1993) menar att det kommer från latinets draó som betyder "att göra". Ordet drama kan alltså ha sitt ursprung från latinet eller grekiskan, "att göra" och "handling" har ju en liknande betydelse. Stig Starrsjö påpekar i Sv.lärarförbundets årsskrift 1985 att drama i undervisningens tjänst anknyter till ordets ursprung i innehåll och form. " Det betyder nämligen inte bara handling i största allmänhet utan också en handling som har samband med lek, dans, sång och riter"(7). Hur använder vi drama i svenskan idag? I Svenska Akademins ordlista (1986) fanns dessa beskrivningar av drama och dess syskon ord. drama- teaterpjäs eller agerande i skådespelar form, tragisk händelse. dramatik- dramatiskt skeende. dramatiker- författare av dramatik. dramatisera- framställa i skådespelarform, omarbeta för teatern. dramatisk- spännande livfull. dramaturg- kännare av dramats teori. En annan förklaring av begreppet ger oss Gate & Hägglund (1988) "Det är ett ämne i skolan, det används som en metod i andra skolämnen och man kan gå kurser i det. I drama håller man på med övningar lekar och improvisationer men det är bara ibland som man spelar upp det för publik. Ibland kallas drama i skolan för dramatik eller skapande dramatik." (s. 39) Vi kan nu ytterligare lägga olika ord framför och bakom för att få fler "drama" områden; dramapedagogik, psykodrama, skapande drama, pedagogiskt drama, kreativt drama, drama lek, socio drama, logodrama och symbol drama. Alla dessa områden är ganska nya inom vår begrepps värld men de flesta passerar ibland eller ofta under samlings namnet drama.
Pedagogik vetenskap och praktik Begreppet pedagogik kommer från grekiskans paidagogos. Det betyder barnledare och det som tillkommer denna, att fostran och undervisa. Alla pedagogiska läror har varit, och är, försök att skapa den rätta balansen mellan vad som är värt att veta, hur man ska lära sig det och vilka som ska lära sig det. Pedagogik är en vetenskap och pedagogik är praktik. Man utgår från mål och medel. För att kunna välja rätt medel måste man klart definiera vilket mål man har i åtanke. Om pedagogen använder en metod för metodens skull är risken stor att man inte når målet. "Är det metoderna som styr, är det detsamma som att gå en stig bara för att den är framkomlig utan att bry sig om vart den leder" Waldemarsson & Nilsson (1988 s. 29) Målen och medlen inom pedagogiken är kopplade till vilken människo,- kunskap- och samhällssyn vi har, är människan god eller ond, aktiv eller lat. Våra egna idéer om detta ger oss en psykologisk teori att utgå ifrån, där efter kan vi skapa vårt mål och hitta de metoder som är mest lämpade för att nå dit. Inom pedagogiken finns samma strävan åt olika håll som i vetenskapsteorin och forskningen. Man har kallat filosofin för vetenskapernas vetenskap efter som man i filosofin undersöker premisserna för tänkande och vetande. Pedagogiken har på samma sätt också sina rötter i filosofin. Man kan säga att vetenskap och pedagogik är filosofi. För vårt sätt att se på verkligheten bestämmer vad vi tycker är viktigt att lära oss. Men för att något skall kunna kallas för pedagogik ska det också innehålla avsikter för lärandet och styrmedel för kunskapssökandet. Historik Ett försök att hitta historisk förankring av begreppet drama gör G. Ekstrand och U. Janzon i sin bok Pedagogiskt drama (1995) "människan har i alla tider och i de flesta kulturer använt sig av drama för olika syften. Drama har sitt ursprung i människans försök att komma i kontakt med de övernaturliga makter och andar som man fruktade och ville oskadliggöra. Religiösa riter och
ceremonier har haft starka inslag av drama. Ibland har man använt dansen och mimen eller dockor, skuggspel och gudabilder för att illustrera händelser och skeenden av religiöst eller magiskt innehåll. Men drama har också använts i det vardagliga livet, i uppfostringssyfte, för utbildningsändamål för att överföra normer och värderingar och som ett sätt att underhålla och roa varandra." (s.7) Vad Ekstrand och Janzon syftar på torde vara pedagogiskt drama eller dramapedagogik. Vad menar vi när vi använder ordet drama? Är det ursprungs meningen att åskådliggöra handling, eller att pedagogiskt använda sig av drama? Skillnaden tycks vara av betydelse, det finns ju så många olika begrepp. Hur ser då historien ut för drama i pedagogikens tjänst? När föddes de olika begreppen? Kongsrud och Rosdahl skriver i sin bok Dramik (1968) om Platon som förespråkare av dramatisk lek och dans. Man skulle låta barnen spela roller i riktiga dramatiska scener, om dom framställde "modiga, besinnigsfulla, ärbara människor" (s.13). Platon talar också om vikten av ett lustfyllt sätt att skaffa kunskap, om att det ger energi och lust att lära mer och leder till mera varaktig kunskap. Andra som fann idéerna om drama intressanta var Commenius, Rosseau och Pestalozzi (Starrsjö 1985). Rosseau skriver i Brev om teatern, att det ideala för fritt folkligt nöje vore att: " göra åskådarna själva till skådespelare; få var och en av dem att se sig själv och älska sig själv i andra, så att alla kan bättre förenas" (Kongsrud och Rosdahl 1968 s.18). Man skulle kunna säga att ett frö till dagens pedagogiska drama och dramapedagogik såddes med John Dewey's reformpedagogik i USA i början på 1900-talet. Praktiska och estetiska aktiviteter ansågs vara "methods of life", inte "distinct studies". Ett utav Dewey's berömda slagord är "learning by doing". Det är även en av grunderna till att det började rulla på inom skolsystemet i form av upplevelsepedagogik, Montessori, Waldorf och frigörande pedagogik. Men nu ska vi försöka att hålla oss till dramapedagogikens uppväxt trots att det ofta går hand i hand med skolans utveckling och gör det svårt att skilja agnarna från vetet. Bryan Way influerades av Dewey och myntade sitt uttryck "drama är ett sätt att öva sig i att leva". Bryan Way tillsammans med Dorothy Heathcote och Gavin Bolton är några av de utländska dramapedagoger som banat väg för pedagogiska drama och dramapedagogikens utveckling i Sverige.
Året 1962 infördes i läroplanen för grundskolan att "fritt skapande dramatik bör ägnas stor uppmärksamhet under hela skoltiden" Sedan rullade det på. En utbildning i dramatik startade 1971 vid fyra av landets universitet. Dessa utbildningar var främst avsedda som vidareutbildning för redan verksamma pedagoger. 1973 användes ordet dramapedagog för första gången i officiella sammanhang i Sverige och de dramapedagoger anslutna till teaterförbundet beslutade att kalla sin fackavdelning för dramapedagogavdelningen. Vid tre folkhögskolor startades 1974 en ettårig dramapedagogutbildning. Den kom sedermera att bli tvåårig. (Hägglund & Fredin. 1993). I nuläget, 1998, är en av dessa helt nedlagd och en examinerar snart ut sin sista kull. Några av de verksamma i Sverige som de senaste tjugo åren betytt mycket inom kopplingen pedagogik och drama är Istvan Pusztai, Leif Kongsruds, Lennart Wiechel, Dan Lipschüts och Kent Hägglund. De har arbetat mycket för att nå ut med de metoder som används i den moderna pedagogiskt draman och dramapedagogiken. Genom böcker artiklar och ett främjande av nordiskt samarbete har begreppen blivit allmängiltiga. Dramapedagogik Vi anser att med dramapedagogutbildningens födelse på folkhögskolan befästes begreppet dramapedagogik som en specifik gren inom pedagogiken. Det är en helhetspedagogisk syn på människan i form av tanke, känsla, handling. Dramapedagogiken har rötter och influenser från teatern, pedagogiken, sociologin och psykologin. Detta tvärvetenskapliga synsätt har gett den flera olika paradigm att utgå ifrån. I ett naturvetenskapligt tillvägagångssätt försöker man att finna vilka psykologiska orsaker som påverkar vårt samspel, en hermanuetisk väg kan vara att förstå och tolka våra handlingar. Pedagogiktanken i dramapedagogiken handlar till största del om ett förhållningssätt. Detta förhållningssätt grundar sig på en människo,- kunskap- och samhällssyn. Vi ska utförligare försöka förklara den dramapedagogiska synen på dessa begrepp; Människosyn: I människosynen grundar sig tanken på hur vi tror att människan förhåller sig till sin omgivning, dels som en individ, dels som en social varelse. Att det i varje människa finns inneboende resurser som kan utvecklas oavsett sociala omständigheter. Människan är i botten en kreativ varelse som har behov av att aktivt utvecklas i takt med inre och yttre stimuli. I ett psykodynamiskt synsätt som vi t.ex. finner hos Sigmund Freud, ser man människan som både biologisk och kulturell. Hon rör sig i ett ständigt kraftfält mellan sina egna behov och drifter i interaktion till samhällets normer. Människan söker alltid en mening i tillvaron och försöker
förstå den verklighet hon lever i. Vi tror att människan är en musisk varelse, med behov av att uttrycka sig i alla skapande ämnen. Människan måste få använda olika medel för sitt uttryck och för att kunna ta emot intryck. Dramapedagogiken förespråkar en helhetssyn med tron på en odelbar individ. Kongsrud och Rosdahl (1968) talar om detta som ett holistiskt synsätt i dramapedagogiken: "Ögat har inget värde i sig, endast när det fungerar som ett led i den individ som det tillhör, endast när det fungerar tillsammans med individen har det mening och värde./.../ Så t.ex.. frågar vi inte: Vad har ögat uppstått av? för att få svaret: Ögat är en parig utbuktning av främre hjärnväggen etc. etc., utan vi frågar: Vad är ögat till för? och får svaret: Ett sinnes organ för individen, ett kontakt organ mellan individer." (s.10) Samhällssyn: I ett interaktionistiskt synsätt hör människa och samhälle ihop genom ett ömsesidigt beroende mellan individen och människorna i hennes omgivning. Det har sen urminnes tider funnits hos människan en intention att bilda grupper, dels för att överleva dels för social samvaro. Samhället kan enligt Nilsson (1988) definieras som en grupp människor med en inre organisation och ett nätverk av sociala relationer. Anledningen till att människor organiserar sig i samhällen, upprätthåller och utvecklar dessa är att de ger oss värderingar för livskvalitet. Gruppens betydelse som sammanhållande och värdebärande enhet är en grogrund för att överföra samhälleliga normer och värderingar mellan de enskilda samhällsmedlemmarna. Den är en länk mellan samhället och den enskilda människan, en plattform där normer omformas till beteenden för uppfostran, social kontroll, nytänkande, nära kontakter och problemlösande (Nilsson, 1988). Därav ligger tyngdvikten i gruppens betydelse inom dramapedagogiken. Kunskapssyn: Dramapedagogikens tanke om kunskap är att ta reda på vad som är viktigt och hur vi skall kunna använda oss av den kunskapen. Finns det ingen direkt användning för kunskapen resulterar det endast i ett informationsflöde. För att veta om det är oss angeläget prövas kunskapen i praktiken. Genom att omsätta ord till handling får vi svar på om kunskapen kan integreras i oss. För hur skall vi kunna skilja på kropp och tanke? Var och en kan ägnas större eller mindre uppmärksamhet men för eller senare gör sig det andra påmint. Tanke och kropp är oskiljbara. Därför är det viktigt i alla äkta möten för människan att ha kunskapen om både verbal och icke verbal kommunikation.
Gregory Bateson intresserade sig under 40- talet för hur man lär sig att lära. Ur detta föddes två viktiga grundbegrepp som text och kontext. "Text betecknar det som sägs eller görs, kontext är sammanhanget i vilket det sägs (görs). Inga mänskliga handlingar (texter) kan ses isolerade om man vill förstå dem. De måste studeras i relation till den helhet (kontext) där det förekommer." (Hägglund 1989 s,55). Ett tredje begrepp är metakommunikation. Med det menar Bateson: "undermedvetna budskap som vi hela tiden skickar till varandra för att tala om i vilken kontext vi är i. För att klargöra hur texten skall tolkas." (a a) All kommunikation mellan människor sker hela tiden på olika plan. När vi övar oss i att metakommunicera lär vi oss att tala om det som händer när det händer och genom det få en större förståelse för vårt samspel. Dramapedagogik är handling, det vi lär oss förankras genom att prova, undersöka, och integrera i kroppen. Några grundläggande begrepp inom dramapedagogiken är: Personlig utveckling - använda hela sin person med hjälp av skapande, kreativitet och fantasi. Social kompetens - undersöka hur jag fungerar med andra människor. - utveckla sin aktiva- och ansvarstagande roll i samspel med en grupp. Levandegöra kunskap - genom rollspel eller dramatiseringar bearbeta det man vill lära sig mer om eller vill upptäcka mer om. - få träna sig inför en verklig situation. - skapa ett medvetande om samhälleliga och sociala företeelser.
Konstnärligt skapande - arbeta fram en produkt som man också kan visa upp för andra i form av teater eller utställning runt ett arbete. Dramapedagogiken är ett förhållningssätt som inte upphör för att lektionen är slut. Dramapedagogiken utövas av dramapedagoger eller pedagoger med stor egen erfarenhet av dramapedagogik, Har du aldrig varit med i en dramapedagogisk process kan det vara svårt att leda en grupp dramapedagogiskt. Dramapedagogiken lägger stor vikt vid bearbetningen av övningarna. Hur upplever du det? vad känner du? är viktiga frågor i en dramapedagogisk grupp. Pedagogiskt drama Pedagogiskt drama är ett samlingsnamn för flera olika tekniker och pedagogiska metoder. Det innebär att egentligen vem som helst med pedagogisk bakrund kan tillgodogöra sig dessa tekniker på samma sätt som man lär en lek vidare eller berättar en historia. Vi ser det som att alla typer av pedagoger kan gå in och ha pedagogiskt drama som en metod för att nå ett färdigt mål. Färdiga övningar ges till gruppen som utför dessa i ett specifikt syfte, pedagogiskt drama ger tekniker för inlärning och kreativitet. Man övar sig i att formulera sig och man får nya formuleringar, nya ord och nya infallsvinklar. Lennart Wiechel ger en grundläggande förklaring på vad drama är i sin bok pedagogiskt drama (1983): "Dramaanalyserna visar hur våra roller växer fram, hur de dramatiska uttrycken formas i handlingar som speglar individernas livssituation. Härvid tar framställningen upp många av de pedagogiska frågor som präglat skoldebatten under senare år: färdighetsträningen i kommunikation, moralutveckling och konfliktlösning, gruppernas dynamik med deras utveckling av attityder och samspel. Speciellt viktig är belysningen av dramat som en väg att stimulera vår kreativitet. Det handlar om att föreställa sig viktiga händelser i vårt samliv med andra, inte att förställa sig. Den skapande fantasin är till nytta inom alla de ämnesområden som berör den s k "sociala kompetensen" -d v s vår förmåga att
tillsammans med andra bearbeta åsikter, konflikter, arbetsplaner, möta varandra på ett positivt, öppet och konstruktivt sätt. (s. 7) En enklare men inte fullt tillfredsställande beskrivning ger Janzon & Sjöberg beskriver i sin bok pedagogisk drama (1977): "Pedagogisk drama är helt enkelt en form av lek. Några som hör den definitionen på drama brukar rynka på näsan och säga: >> Men att leka... det är väl något som barn sysslar med? >> Men det är att se allt för snävt på begreppet lek. Leken är en i alla bemärkelser kreativ sysselsättning där man använder sina sinnen, sin fantasi, sin kropp och sina känslor. Allt det tränas i pedagogiskt drama, där man arbetar med varandra, med tal, ljud, rytm, fantasi, känslor och fysiska rörelser."(s.9) Vi kan hålla med om att leken är ett viktigt inslag i pedagogiskt drama men att leka innebär inte frånvaro av seriositet, snarare tvärtom. Begreppet övningar är mer passande som benämning för det man arbetar med då pedagogiskt drama både riktar sig till barn och vuxna. Lektionerna eller passens upplägg genomförs efter övervägande av var gruppen befinner sig, åldersgrupp, storlek på gruppen, mål för gruppen, vilket mål ledaren har (oftast kopplat till arbetsgivarens mål) och hur arbetet ska genomföras. Även om samma tanke gäller för olika grupper kan passen varieras och ändå komma till samma mål i slutet. Allt beroende på gruppens tankar och utseende. Pedagogiskt drama kan användas på alla typer av grupper och åldrar, under förutsättning att ledaren har den förkunskap som krävs för just den gruppen. I motsats till Janzon & Sjöberg (1977) anser vi att Pedagogiskt drama kan användas även innan den sociala mognaden (ca fem års åldern) uppnåtts. Vikten ligger då vid att anpassa passet till de små barnens begreppsvärld och lägga tyngdpunkt på rytmik och rörelse. Mycket små barn, senildementa, gravt utvecklingsstörda har liksom alla andra samma ursprungliga fysiska känsla för gruppdynamik. Känslan sitter i kroppen. Uttryck Människan är en kreativ varelse, vi söker utmaningar och lösningar på problem. Som tidigare nämnt så blir vår uppfattning att dramapedagogiken är vetenskapen (teori) och pedagogiskt drama det själva handfasta sysslandet (praktik) inom ett avgränsat område. Drama fungerar dock fortfarande som ett samlings namn av ovannämnda. Vår önskan är att
det inte förblir så utan hoppas på en utvecklande framtid inom dramapedagogikens historia där begreppen får använda sig av sina rätta namn. Litteratur lista Backéus M., Terapi, pedagogik, konst. Översyn av UHÄ- rapport 79:8. Bjarne' G & Pusztai I., Rumlaborgs-projektet, teoretiska delen-rapport. Högskolan Jönköping.1982. Braanaas N., Drama - Pedagogiskt historie og teori. TAPIR. 1985. Ehnmark K., Drama från vår urtid- lever i vår framtid. Drama i skolan nr 21/85. Svenska i skolan. Liber. 1985. Ekstrand G & Janzon U-B., Pedagogiskt drama. 1995. Erbert B & Rasmussen V., Undervisa i pedagogiskt drama. Studentlitteratur. Lund. 1991. Henriksson L., Lära i lek och drama. Natur och Kultur. Stockholm. 1992. Hägglund K., Lek-teorier. Esselte studium AB. Arlöv. 1989. Hägglund K & Fredin K., Drama bok. Liber utbildning. Stockholm. 1993. Gate H & Hägglund K., Spela teater - från idé till föreställning. Bonniers. 1988. Janzon U-B & Sjöberg C., Pedagogiskt drama. Liber Läromedel. Malmö. 1977. Johannesson G & Persson F., Mötas i grupp - Pedagogiskt drama. Esselte studium AB. Falköping.1978. Kongsrud L & Rosdahl E., Dramik - Lärobok i pedagogiskt drama. Natur och Kultur. Malmö. 1968. Lindvåg A., roller och relationer - Handbok i pedagogiskt drama. Skolförlaget Gävle AB. 1978 Morken., Drama i oppdragelse og undervisning. Tano. Nilsson B., Nilsson B & Waldemarsson A-K., Kommunikation. Studentlitteratur. Lund. 1990. Nilsson B & Waldemarsson A-K., Rollspel i teori och praktik. Studentlitteratur. Lund.1988. Starrsjö S., Drama i undervisningen tjänst. Drama, Film och Bild Svenska lärar förbundets årsskrift 1985. Svedberg L & Zaar M (red.)., Boken om pedagogerna. Almqvist och Wiksell Förlag. 1988. Söderbäck M., Dramalek. Vår skola förlag. 1978. Way B., Utveckling genom drama - Dramatisk improvisation som pedagogiskt hjälpmedel. Wahlström & Widstrand. Stockholm. 1973.
Wagner B J., Drama i undervisningen - En bok om Dorothy Heathcoates pedagogik. Daidalos. Göteborg. 1976 (1993). Waldemarsson A-K., Jag vill,jag kan, jag vet. Wiechel L., Pedagogiskt drama - en väg till social kunskapsbildning. Natur och Kultur. 1983. Öhrn-Baruch B., Drama i växande cirklar. Liber förlag. 1978 (1983). Öhrn-Baruch B., Mera drama i förskolan. Liber AB. 1986.