Antagen 2011-06-20, Sn 63 Handlingsplan för demensvård i Vingåkers kommun

1 (15) Antagen 2011-06-20, Sn 63 Handlingsplan för demensvård i Vingåkers kommun

2 (15) Innehållsförteckning 1 Inledning 3 2 Värdegrund 3 3 Vad är demenssjukdom? 5 4 Behovsbedömning 7 5 Personal och kompetens 8 6 Bemötande och förhållningssätt 9 7 Metoder inom demensvården 10 8 Anhöriga 12 9 Bilagor 13 10 Litteraturlista 13

3 (15) 1 Inledning Personer med demenssjukdom, såväl i ordinärt boende som i särskilt boende har rätt till god omsorg och omvårdnad, funktionsbevarande stimulering och tillgång till personal med kunskap om sjukdomen. Syftet med denna handlingsplan är att beskriva viktiga faktorer och metoder för att vården och omsorgen till personer med en demenssjukdom ska ha en bra kvalité. Målet är att all personal inom den kommunala vård- och omsorgen som kommer i kontakt med personer med demenssjukdom ska känna till och tillämpa kunskapsbaserade metoder samt samverka med varandra utifrån en gemensam värdegrund. Handlingsplanen är utarbetad av en styrgrupp utsedd av äldreomsorgschefen efter mål i socialnämndens verksamhetsplan för tiden 2010-2012. Styrgruppen har även till uppgift att driva på utvecklingen av stödet till personer med demenssjukdom och deras anhöriga i Vingåkers kommun. Vid utformandet av handlingsplanen har underlag hämtats från handlingsplan i Länsgemensamt program för vård och omsorg av demenssjuka i Sörmland (Närvård i Sörmland 2007), Projektredovisning 2006:1 Utveckling av särskilt boende för äldre personer med specifik problematik i sin demenssjukdom och rapport 2007:3 Specifik omvårdnad för personer med beteendestörningar och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) - en utvärdering av ett tvåårigt utvecklingsprojekt samt delrapporten av demensomsorgsprojekt (DUS-projektet) och Nationella Riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010 stöd för styrning, Socialstyrelsen samt demensplaner från andra sörmländska kommuner. I samband med utarbetandet av handlingsplanen har diskussioner förts med Vingåkers Vårdcentral om att se över rutiner och om behov finns, utarbeta rutiner med gemensamt intresse för landstinget och kommunen inom vård och omsorg till personer med demenssjukdomar. 2 Värdegrund I den av kommunfullmäktige antagna Äldreomsorgsplanen för 2009-2014 anges att Vingåkers kommuns äldreomsorg ska genomsyras av En helhetssyn på människan är utgångspunkt för individuellt anpassade insatser Alla äldre bestämmer själv och påverkar sin egen vardag Alla äldre känner trygghet och blir bemötta med respekt I Äldreomsorgsplanen uttalas också följande åtgärder för demensvården i kommunen: Inom äldreomsorgen bildas senast under 2009 ett demensteam med olika kompetenser, där kommunen kan samla kunskap och spetskompetens för att utveckla demensvården inom hela äldreomsorgen. Stödet till anhöriga ska utvecklas genom att erbjuda avlastning i form av trygghetsplats, avlösning i hemmet och stödsamtal.

4 (15) Nyanställda medarbetare i demensvården måste lägst ha en grundutbildning i demenskunskap och årlig kompetensutveckling inom området. Medarbetare i demensvård har också behov av olika slag av handledning: - vardagshandledning av arbetsledare, sjuksköterska eller genom teamet - regelbunden professionell handledning för att reflektera, medvetandegöra och hålla vårdfilosofi, mål och metoder levande. I socialnämndens verksamhetsplan för åren 2010-2012 finns följande mål för demensvården angivna: År 2010 Utarbeta riktlinjer för demensvården utifrån de nationella riktlinjerna År 2011 Under året bilda ett demensteam med olika kompetenser där kommunen kan samla kunskap och spetskompetens för att utveckla demensvården År 2012 Under hösten öppna nio nya boendeplatser för personer med demenssjukdom om behov föreligger Den värdegrund som uttrycks i det Länsgemensamma programmet för vård- och omsorg av demenssjuka i Sörmland gäller även i Vingåkers kommun. Värdegrunden bygger på en humanistisk människosyn och ett professionellt socialt synsätt. Varje person som drabbas av demens har enligt denna värdegrund rätt: att veta vilken sjukdom som orsakar demenssymtomen. att få en adekvat medicinsk vård för sin sjukdom. att så länge som möjligt bevara sin funktionsduglighet med stöd av planenlig och individuell vård. att bemötas som en fullvuxen människa. att känna att han eller hon tas på allvar. att vara utan lugnande läkemedel om det är möjligt. att bo i en välkänd och trygg miljö där hans eller hennes särskilda behov beaktas. att vara med människor som känner hans eller hennes levnadshistoria och vanor. att regelbundet få röra sig utanför det egna hemmet. att varje dag under handledning få delta i meningsfull verksamhet som stöder den vuxna människans jagbild. att få beröring: kramar, ömhet och en annan människas närhet. att få vård som förverkligas av yrkesskicklig personal, som är insatt i vården av personer med demens (Virginia Bell och David Troxel, Alzheimer s Desease International 21 september 1994)

5 (15) 3 Vad är demenssjukdom En demenssjukdom tillhör inte det normala åldrandet. Hur demenssjukdomen visar sig beror i stor utsträckning på de sociala och kulturella omständigheter under vilka personen lever. Med demens avses en fortskridande och bestående nedbrytning av hjärnans funktioner på grund av att en sjukdom eller skada drabbat hjärnan. De flesta demenssjukdomarna är progredierande (fortskridande) och leder till svåra intellektuella och sociala handikapp och även till en för tidig död. Förloppet påverkas också av andra sjukdomar. Demens är ett syndrom ett samlingsnamn för ett antal symtom. Det är ett sjukdomstillstånd som drabbar de kognitiva funktionerna (intellektuella), det vill säga de funktioner som hjärnan använder när den bearbetar information. Demenssjukdom kan kännetecknas av att det förekommer störningar och nedsatta funktioner vilket påverkar minne, tänkande, orientering, förståelse, räkneförmåga, inlärningskapacitet, språk och omdöme. Detta får konsekvenser för den enskildes förmåga att sköta sin personliga omvårdnad och sitt hem, exempelvis hygien, klä sig, toalettbesök, sköta mathållning och ekonomi. Förekomst av demenssjukdom Risken att drabbas av demenssjukdom ökar med tilltagande ålder. För gruppen 65-70 år är risken 1,5 procent och för den allra äldsta gruppen 95 år och äldre uppgår risken till 45 procent. Demenssjukdomarnas sjukdomförlopp brukar delas in i olika stadier. Lätt demens (30 procent) då man klarar ett eget boende men behöver hjälp med vissa saker. Med en måttlig demens (47 procent) behöver man hjälp att klara vardagen och vid svår demens (23 procent) behöver man hjälp i de flesta dagliga aktiviteter. Forskning visar att demenssjukdom påtagligt förkortar livet, Varje år insjuknar 25.000 personer och 20.000 avlider. Cirka 45 procent av det totala antalet demenssjuka bor i särskilt boende och 55 procent bor i ordinärt boende. Två grupper av demenssjukdomar Det finns två huvudgrupper av demenssjukdomar - primärdegenerativa och sekundära. Primärdegenerativ sjukdom betyder att nedbrytningen av nervceller i hjärnan börjar utan att det finns någon känd utlösande faktor. Vid sekundära demenssjukdomar finns känd orsak, såsom störningar av blodflödet till hjärnan som kan orsaka nervcellsdöd och leda till vaskulär demens. Till de primärdegenerativa demenssjukdomarna räknas Alzheimers sjukdom och frontallopsdemens. Alzheimers är den allra vanligaste sjukdomen och orsakar cirka 60 procent av alla demensfall. Orsaken till sjukdomen är att nervcellerna i hjärnan dör onormalt fort. Alzheimer börjar vanligtvis med tilltagande glömska och koncentrationssvårigheter. Sedan blir minnesstörningarna svårare och känslolivet avtrubbat. Slutligen försvinner tidsbegreppet och i vissa fall även talförmågan. Slutligen blir många alldeles hjälplösa.

6 (15) Frontallobsdemens debuterar ofta redan för 65 års ålder. Sjukdomen leder till nedbrytning av nervceller i hjärnas pann- och tinningslober. Denna form av demens har inget samband med Alzheimers sjukdom eller demens orsakad av Parkinsons sjukdom. Till sekundära demenssjukdomar räknas vaskulär demens, som beror på sjukdomar och störningar i hjärnas blodkärl. Typiska symtom är psykisk långsamhet, man tänker och reagerar långsammare än tidigare. Andra symtom är nedsatt initiativförmåga, personlighetsförändringar och gångsvårigheter. Symtom på demenssjukdom Glömska och många av de andra sjukdomssymtomen ställer till problem både för den sjuka personen och för den som ska hjälpa henne eller honom. Vilka symtom som uppträder beror på vilken typ av demenssjukdom det handlar om och hur långt framskriden den är. Personer med lindrig demens får problem i pressade situationer, medan personer med svår demenssjukdom har stora problem i de flesta situationer. Alla demenssjukdomar leder till att minnet blir sämre, men även en del andra symtom ingår som sämre tankeförmåga, sämre kommunikationsförmåga, svårigheter att orientera sig samt minskad praktisk förmåga. En demenssjukdom med frontallobsskador leder till beteendeförändringar. Symtom kan vara personlighetsförändring, dålig eller ingen sjukdomskänsla, mental rigiditet, omdömeslöshet, irritation och aggressivitet. Andra kännetecken kan också vara känslomässig avtrubbning, dålig ansiktsmimik, oro och depression. Man kan även få språkstörningar som minskat spontant tal, härma andra och upprepa fraser. När man märker att man inte minns och tänker som förr, är det vanligt att personen drabbas av ångest, depression, vanföreställningar och misstänksamhet mot omgivningen. Man känner att något är fel men vet inte vad det är. Vanliga symtom vid demenssjukdom är svårigheter att tolka det man ser (agnosi). Personen känner plötsligt inte igen välkända ansikten, föremål eller miljöer. Personen kan ha svårt att använda språket och förstå vad som sägs (afasi). Det kan också bli svårt att styra sina rörelser och handlingar med viljan (apraxi). Oro och ångesten över sjukdomen kan påverka beteendet och även själva hjärnskadan kan orsaka beteenden som andra tycker är störande. Personen kan exempelvis bli väldigt orolig, tvångsmässigt vandra fram och tillbaka, skrika okontrollerat eller vända på dygnet.

7 (15) 4 Behovsbedömning Tidig social utredning och regelbunden strukturerad uppföljning En tidig social utredning syftar till att öka den demenssjukes möjlighet att påverka sin kommande omsorg och omvårdnad. Det kan vara svårt att förstå och tolka den demenssjukes behov och samtidigt kan demenssjukdom i sig medföra att personen inte alltid på ett adekvat sätt kan ge uttryck för sin vilja, sina behov och önskemål. Den demenssjuke kan också ha svårt att ta till sig information. En förutsättning är därför att handläggaren har tillräckliga kunskaper om olika demenssjukdomar och dess konsekvenser. Men även hur man bemöter och samtalar med den demenssjuke i olika skeenden av sjukdomen samt i olika situationer. En regelbunden medicinsk och social uppföljning syftar till att bedöma sjukdomen och dess konsekvenser, personens behov av medicinska och sociala åtgärder samt att se till att dessa tillgodoses. Socialstyrelsen anger i riktlinjerna att det är en fördel om hälso- och sjukvården och socialtjänsten gör en gemensam bedömning av personens behov och tillsammans planerar för hur behoven skall tillgodoses. En sådan gemensam bedömning är ofta förutsättningen för att personen skall få sina samtliga behov tillgodosedda. Rekommendationen avser både personer i ordinärt och särskilt boende. Hembesök görs av kommunens handläggare för att utreda hjälpbehovet. Någon från demensteamet tillkallas som stöd för hembesök och utredning i förekommande fall. Insatser kan beviljas i form av hemtjänst, dagvård, ledsagning, trygghetslarm, matdistribution och demensplats i särskilt boende. Efter att insatser beviljas ska den demenssjuke få en individuell vårdplan/ genomförandeplan upprättad tillsammans med personal, eventuellt med hjälp av anhörig. I vårdplanen/genomförandeplanen ska det framgå tydligt på vilket sätt den demenssjuke behöver få stöd för att kompensera konsekvenserna av sjukdomen och hur kvarvarande förmågor kan bibehållas. I planen ska även planering av individuella och gemensamma aktiviteter ingå. En nedtecknad levnadsberättelse är ett viktigt hjälpmedel för att planera en personcentrerad vård och omsorg. Både den biståndsbedömda delen och den individuella planen ska regelbundet följas upp och omprövas. Målet med den vård och omsorg som ges ska syfta till att den enskilde får bibehålla sin självständighet och skapa en meningsfull tillvaro i dennes invanda miljö så långt det är möjligt. Dagverksamhet Syftet med dagverksamheten är att kunna erbjuda den enskilde omsorg och samvaro med andra, men även att kunna avlasta anhöriga.

8 (15) Genom att beviljas dagverksamhet kan den enskildes möjligheter att kunna bo kvar i det egna hemmet öka genom att man får stimulans, en struktur på vardagen och möjlighet till aktivitet. Dagverksamhet specifikt riktade till personer med demenssjukdom är en kostnadseffektiv verksamhet och en dag på dagverksamhet beräknas motsvara kostnaden för en till två timmars hemtjänst. Hemtjänsten I dagsläget finns ingen särskild uttalad personalgrupp som arbetar hos demenssjuka brukare i hemtjänsten. Då alltfler äldre bor kvar i den egna bostaden allt längre, bedöms antalet demenssjuka att öka även i eget boende. Det är därför viktigt att personalen i hemtjänsten får stöd av demensteamet genom handledning och fortbildning. På sikt är det också viktigt att särskild personalgrupp arbetar hos demenssjuka. Särskilt boende Särskilt boende beviljas då det inte kan anses skäligt att kunna bo kvar i det egna hemmet på grund av att brukaren försämrats i sin sjukdom. På ett särskilt boende finns tillgång till omvårdnad och tillsyn dygnet runt. Småskaliga enheter med anpassad miljö bidrar till ökad livskvalitet för brukare med demenssjukdom. Meningsfulla aktiviteter syftar både till att berika det sociala innehållet i vardagen och för att förebygga och vara en del av behandlingen av beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. 5 Personal och kompetens Alla personalkategorier inom kommunen som arbetar med personer som har en demenssjukdom, ska vara väl insatta i och arbeta efter de olika arbetsmetoder som beskrivs längre fram i handlingsplanen. Personalen i demensvården ska ha rätt kompetens och vara tillräckliga för att kunna bedriva god och individanpassad vård. Fortbildning och handledning ska finnas på enheterna. För råd, stöd och utbildning finns kommunens demensteam, som ansvarar för ett demensnätverk för kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte med representanter från alla enheter. Inrättande av demensteam Den kommunala verksamheten för demenssjuka förutsätter en adekvat utredning (primärvården), fortlöpande vårdplanering, anhörigstöd samt handledning av personal. För att tillgodose detta bör ett demensteam bildas bestående av: Enhetschef för demensenheten (sammankallande) Demenssjuksköterska Demensarbetsterapeut Anhörigsamordnare Omsorgssekreterare från äldreomsorgen Vid behov tas övriga resurspersoner in i teamet, det kan vara undersköterska, dietist, sjukgymnast, läkare, kurator med flera.

9 (15) Mål för demensteamet Att säkerställa kvaliteten på demensvården. Att vara en resurs för att förmedla kunskap och ge ökad medvetenhet hos personal i kommun och anhöriga. Medverka till en fungerande vårdkedja mellan kommunen, primärvården och slutenvården. (Se bilaga 1) Teamets uppdrag är att leda utveckling och kvalitetssäkring av kommunens demensvård genom att; 1. Utarbeta rutiner för arbetsmetoder för vården av demenssjuka 2. Regelbundet följa upp och utvärdera arbetet 3. Omvärldsbevaka och uppdatera nyheter i verksamheten 4. Vid behov medverka vid vårdplanering, ge vård och behandling 5. Informera om olika stödinsatser till brukare och till anhöriga 6. Utbilda och handleda personal, kontinuerligt och då problem uppstår 7. Att se till att det finns en fungerande vårdkedja samt utveckla samarbetet på lokal nivå och tillsammans med minnesmottagningen på Kullbergska sjukhuset och utveckla samarbete med andra sörmländska kommuner. 8. Att ansvara för att hålla regelbundna teamkonferenser 9. Revidera demensplanen under varje mandatperiod Medarbetarens kompetens Medarbetare som arbetar med demenssjuka i Vingåkers kommun ska ha särskild utbildning för detta. Lämplig utbildning för detta är exempelvis deltagande vid Närvårdsskolans kurs om demensvård och Demens ABC (Svenskt demenscentrums webbutbildning baserad på Socialstyrelsens Nationella Riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom) Bilaga 2. 6 Bemötande och förhållningssätt Alla människor är unika och därför måste vården och omsorgen vara unik och individanpassad. Med tillräcklig stimulans och aktivering kan vissa symtom hållas tillbaka och ge brukare med en demenssjukdom en bra tillvaro. En brukare som har dålig språkförståelse och som inte kan uttrycka sig har behov av att i mötet med andra uppleva ett positivt kroppsspråk. För medarbetare inom kommunens demensvård kan ett positivt kroppsspråk och ett mötesfokuserat arbetssätt exempelvis vara: Att ha ögonkontakt, ett leende, och ett vänligt ansikte. Att ge en försiktig beröring innan man säger något. Att tala långsamt och tydligt samt använda ett lågt och vänligt tonläge. Att gå långsamt och ha lugna handrörelser.

10 (15) Att bekräfta brukaren genom att använda tilltalsnamnet ofta. Att försöka göra brukaren delaktig, aktivt eller genom att bara titta på. Att samtala som vanligt. Om brukare lever i gamla tider, prata om gamla tider. Andra exempel på bra bemötande och förhållningssätt är: Stärk självkänslan hos brukaren genom att ge beröm, aldrig påpeka eller tillrättavisa. Exempel: Du kan inte göra sådär, det blir fel förstår du! När du inser att brukaren inte klarar av en situation, visa det inte för honom/henne. Prata inte förbi brukaren. Påpeka inte hans/hennes brister framför andra. Hans/hennes känsloliv fungerar bättre än de intellektuella förmågorna. Ingen vill göra bort sig inför andra. Att försöka återknyta brukare till nutid ökar förvirringen och känslan av otrygghet. Att försiktigt ge hjälp och avleda fungerar bäst. Exempel; Greta, 89 år, letar och frågar efter sin mamma och får till svar: Det vet du väl att din mamma är död!. Säg istället Berätta om din mamma! Fånga deras känslor och pressa inte deras minne. Säg inte Minns du vad vi gjorde idag? Säg istället Du ser glad ut idag, du verkar ha haft en trevlig dag. Brukare med en demenssjukdom kräver mycket tillsyn och närhet till personal. Därför är det viktigt med en god personalplanering kring t.ex raster. Olika beteenden som den demenssjuke uppvisar kan vara svåra att handskas med för dem som vårdar personen. Ibland finns ögonblick av psykisk klarhet även hos svårt demenssjuka personer. Under kortare perioder kan det verka som personen inte är demenssjuk utan reagerar normalt och kanske kan kommunicera som före sjukdomen. Vårdarens syn på den demenssjuka påverkar kommunikationen och vilken relation de två får till varandra. En nära och positiv relation mellan vårdaren och brukaren kan få en demenssjuk person att fungera mycket bättre än annars. Det kan vara en förklaring till att två vårdare kan utföra exakt samma omvårdnadsuppgift, men bara den ena lyckas medan den andra misslyckas. 7 Metoder inom demensvården Arbetsmetoderna ska vara evidensbaserade och leda till att personer med demenssjukdom får en meningsfull och stimulerande vardag och att eventuell oro, ångest och aggressivitet minskar så att de boende får en lugn och trygg miljö att vistas i.

11 (15) Metoderna syftar till att förbättra förmågan till kommunikation, aktivitet och livskvalité hos personer med en demenssjukdom. Personcentrerad omvårdnad Begreppet personcentrerad omvårdnad innebär att brukaren och inte demenssjukdomen sätts i fokus och tar utgångspunkt i den demenssjukes upplevelse av sin verklighet. Personcentrerad omvårdnad syftar till att göra omvårdnaden och vårdmiljön mer personlig och att förstå beteenden och psykiska symtom ur den demenssjukes perspektiv. Den personcentrerade omvårdnaden utgår från information om den demenssjukes livsmönster, värderingar och preferenser. Den personcentrerade omvårdnaden innebär att personalen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten Bemöter brukaren med demenssjukdom som en person med upplevelser, självkänsla och rättigheter trots avtagande funktioner Strävar efter att förstå vad som är bäst för den demenssjuke utifrån dennes perspektiv Värnar den demenssjukes självbestämmande och möjlighet till medbestämmande Ser den demenssjuke som en aktiv samarbetspartner Bekräftar den demenssjuke i dennes upplevelse av världen Strävar efter att involvera den demenssjukes sociala nätverk i vården och omsorgen Försöker upprätta en relation till den demenssjuke. En del i den personcentrerade omvårdnaden är att den demenssjuke uppmuntras att berätta om sig själv och sitt liv, bekräftas och accepteras samt att personal eller närstående hjälper en brukare som så själv önskar att orientera sig till person, tid och rum. Personcentrerad omvårdnad innebär också att man i vården och omsorgen särskilt beaktar behov relaterade till att personer har annan kulturell eller språklig bakgrund. Att ta kulturella hänsyn handlar exempelvis om att ge brukare med demenssjukdom möjlighet till att utöva sin religion, få kulturellt anpassad mat, bevara sina kulturella traditioner och sedvänjor samt att få tillgång till personal som talar samma språk som brukaren med demenssjukdom. Enligt de Nationella Riktlinjerna avser denna rekommendation brukare med demenssjukdom i både ordinärt boende och särskilt boende. Levnadsberättelse och genomförandeplan Levnadsberättelsen är ett redskap som ger personalen stöd för jag-stödjande förhållningssätt och kommunikation. Det ger förståelse för brukaren som man har framför sig. Den möjliggör för personalen att hjälpa den demenssjuke att minnas viktiga händelser ur sitt liv. Levnadsberättelsen inhämtas av den kontaktpersonal som träffar brukaren först. Det kan vara personal inom hemtjänst, demensdagvård eller särskilt boende. Berättelsen fylls sedan på fortlöpande av den personal som får mer information. Levnadsberättelsen är ett levande dokument som växer ju mer man lär känna en person. Informationen inhämtas genom intervju i första hand med den sjuke själv, men där det behövs eller inte är möjligt att göra en intervju med den sjuke, tar man hjälp av anhöriga. (Bilaga 2)

12 (15) För att kunna arbeta med personcentrerad omvårdnad upprättas en genomförandeplanen utifrån levnadsberättelsen, medicinsk anamnes (sjukdomshistoria) och paramedicinska (sjukgymnast och arbetsterapeut) bedömningar. Syftet är att all personal ska arbete mot samma mål och ha ett gemensamt förhållningssätt och bemötande kring den enskilde brukaren. Validation (Bekräftelse) Validation är en teknik som syftar till att bekräfta känslor utan att värdera dessa, till exempel Jag vill åka hem! besvaras med Längtar du hem?. Målet med validation är att skapa kontakt, kommunicera, bygga en tillitsfull relation och att utforska den demenssjukes värld. Reminiscens (Hågkomst) Reminiscens syftar till att väcka brukarens minne genom att stimulera det. Metoden går ut på att leda den enskilde till att känna igen centrala delar i sin livshistoria. En generell påminnelse om det dagliga livet och kulturen i gamla dagar kan bidra till att fylla ut bilden och vara viktig för att öka brukarens självförtroende och kontroll samt minska oro och rastlöshet. En brukare kan ha lättare att känna igen händelser från förr än att själv sätta ord på dem. Kanske kommer brukaren inte ihåg hur många barn han/hon har, men om han/hon får höra deras namn finns minnet där. Musik, dofter, bilder och beröring väcker också minnen från förr. Vårdarsånger (Sång och musik) Att som personal använda sång kan vara ett framgångsrikt sätt att kommunicera. Sång och musik kan också minska aggressivitet och öka samarbetsförmågan. Ett bra komplement till musiken är att använda sig av en Ming-gitarr (bygelgitarr). Taktil stimulering (Beröring) Beröring är ett bra sätt att kommunicera med brukare som har en demenssjukdom. Brukaren blir sedd och känner trygghet och känner att någon finns nära. Beröringen leder till kontakt och stillar oron samt ger ett högt välbefinnande. Pedagogiska måltider/måltidsstöd En pedagogisk måltid är en behandlingsform för de brukare som kommit så långt i sin demenssjukdom att de har fått svårigheter med att förstå hur man äter själv. Den sjuke får en förebild att spegla sig i vid måltidssituationen och kan på så sätt äta själv under längre tid. Personalen sitter med vid måltiden och sprider lugn omkring sig. Mat situationen blir då en positiv stund som stimulerar god samvaro, väcker minnen och ger lust att äta maten. 8 Anhöriga En demenssjukdoms konsekvenser påverkar inte bara den som är sjuk utan även familj och vänner. Det är viktigt att de får information, att de bjuds in och får känna att deras delaktighet i vården och omsorgen är betydelsefull. Anhöriga kan vara i behov av stöd, råd och avlastning med kort varsel och kan behöva knyta kontakt så snart som möjligt med kommunens anhörigsamordnare. De kan även ha behov av att knyta kontakt med olika intresseföreningar (Plan för anhörigstöd i Vingåkers kommun).

13 (15) Kommunens anhörigsamordnare och intresseföreningar kan ge information om kontaktvägar och andra anhöriga i liknande situationer. Denna plan plan ska ska revideras revideras minst minst en en gång/mandatperiod. gång under varje mandatperiod 9 Bilagor 1. Vårdkedja 2. Demens ABC, svenskt demenscentrums webbutbildning 3. Levnadsberättelse 10 Litteraturlista Asta och hennes närmaste M. Geijer Edgren B. Rausch Asta och hennes rättigheter N. Magnusson Asta yttre och inre balans G. Aremyr Frontallobs demens, den förbryllande sjukdomen L.Kilander, P.Landahl, M.Ingelsson Goda miljöer och aktiviteter för äldre H Wijk Handbok om bemötande vid demens K. Lundström Hur ska vi bemöta demenssjuka O Polmé Min syster fick Alzheimer I Andersson När Asta blir arg K. Lundström Praktisk professionell planering Ola Polmé Samvaro med dementa J. Cars & B. Zander Sinnesstimulering i demensvården A-C Kärrman, L Olofsson Varför vägrar Asta duscha G. Aremyr Varför vill Asta inte äta G. Aremyr Vanvård eller vård av gammal vana O Polmé & M Hultén Samtliga böcker finns att låna för kommunanställda under tre veckor hos demensarbetsterapeut Sara Ohlsson.

14 (15) Bilaga 1 Vårdkedjan När någon personal i kommunen får kunskap om brukare med minnesproblem kontaktas kommunens demensteam Vingåkers vårdcentral ansvarar för minnesutredn Demensteamet tar kontakt med vårdcentralens demenssjuksköt Demensdiagnos Vårdcentralens demenssjuksköt ansvarar för att kommunens demensteam får vetskap om brukaren Demensteamet utför uppsökande verksamhet och kontaktar brukaren för hembesök Biståndshandläggaren utreder behovet av bistånd efter ansökan från brukaren och föreslår insatser Demensdagvård Avlösen i vårdsysslan Hemtjänst Växelvård Särskilt boende Enhetschefen ansvarar för verkställigheten Levnadsberättelse inhämtas av kontaktpersonal Individuell vårdplanering Kontaktperson Anhörig Brukare Sjuksköterska Övriga professioner utifrån behov Årlig uppföljning Genomförandeplan upprättas utifrån: Medicinsk anamnes Social utredning Paramedicinsk bedömning Levnadsberättelse Upprättas av kontaktpersonal, ansvarig sjuksköterska, paramedicinare o brukare Uppdateras regelbundet

15 (15) Bilaga 2 Demens ABC är Svenskt demenscentrums webbutbildning baserad på Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Demens ABC vill motivera dig till att tänka och arbeta personcentrerat, det vill säga se människan bakom sjukdomen och låta denna bild påverka den vård och omsorg du ger. I riktlinjerna kallas detta för personcentrerad omvårdnad och lyfts fram som den kanske viktigaste förutsättningen för en god demensvård Innan du börjar utbildningen För att genomgå utbildningen behöver du registrera dig. Registrera dig gör du på hemsidan http://www.demenscentrum.se/demensabc. Från att du registrerat dig har du fyra månader på dig att genomföra tio kapitel samt kunskapstestet. Varje kapitel tar ungefär 20-30 minuter. Räkna med ytterligare en och en halv timme för att diskutera reflektionsfrågor. Den sammanlagda utbildningstiden är ungefär 20 timmar som kan fördelas över max fyra månader. Kan man gå Demens ABC i grupp? En del av utbildningen reflektionsfrågorna är lämpligast att tas upp i grupp, t ex på din arbetsplats. För att gruppdiskussionerna ska bli strukturerade är det bra att utse en handledare. Välj en person som ni tycker är lämplig. Till stöd för handledaren har vi tagit fram en särskild manual. För att få diplom måste du självständigt genomgå utbildningen och klara kunskapstestet. Glöm därför inte att registrera dig. Tips för dig som går utbildningen på egen hand Reflektionsfrågorna är en central del av utbildningen. Saknar du möjlighet att diskutera med andra försök då i stället att skriva ner dina tankar och funderingar.

16 (15) Bilaga 3 Min levnadsberättelse Mitt namn: Person nr: Adress: Telefon: Anhöriga att kontakta Namn: Relation: Adress: Telefon: Datum: Social bakgrund Barndomen, föräldrar, syskon, födelseort Skola, Arbete, värnplikt Make/maka, hur vi träffades, vilket arbete han/hon hade Barn och barnbarn eller andra närstående, bostadsort, ålder Husdjur jag haft och har Svår sorg i livet Livsstil, intressen och vanor Fritiden, intresse, hobbys, viktiga händelser i livet Föreningar, kyrkligtillhörighet Musiksmak, sjunger, spelar, dansar Dagstidning, böcker jag föredrar Favorit mat och dryck (kaffe eller te) Rökning, snus, alkohol Min personlighet ( tex lugn, glad, tillbakadragen, pratsam, allvarsam) Det här är viktigt för mig idag Sjukdomshistoria och hjälpmedel Sjukdomar och skador jag haft och har Allergier, saker jag inte tål Syn, hörsel, kommunikation

17 (15) Hjälpmedel, bostadsanpassning Det här behöver jag hjälp med ( pengar, toabesök, dusch, maten) Insatser jag har från kommunen och kontaktperson Ekonomi Vem sköter ekonomin (god man)? Till vem ska räkningen skickas till? Övrigt Förväntningar på dagvård, hemtjänst SÄBO Övrigt som jag vill att ni ska känna till om mig