Jag åker kollektivt när jag kan och färdtjänst när jag måste.

Jag åker kollektivt när jag kan och färdtjänst när jag måste. en tredje rapport om KOLLA-resenärernas resor Arbetsrapport 3 Lisbeth Lindahl Oktober 2008

Sammanfattning R esultaten från tidigare års enkäter står sig stabilt. Så kan man sammanfatta resultatet från årets enkätundersökning som är den tredje i ordningen. När man genomför ett stort och omfattande projekt som KOLLA-projektet önskar man förstås ett resultat som stödjer de förväntningar man hade från början. Den här enkäten ger emellertid inte stöd för att KOLLA-resenärerna åker mer kollektivt än de gjorde för tre år sedan. Det kan bero på att det inte finns potentialer för ett förändrat resande eller på något annat. Den takt som olika åtgärder har genomförts med motsvarar inte heller vad som var planerat från början. Bland annat har de nya fordonen med låggolv har blivit försenade och det nya IT-systemet som skulle vara ett stöd för resservice på Färdtjänsten har fördröjts. Att i det läget förvänta sig stora effekter är inte särskilt realistiskt. Vi saknar också kunskap om hur mycket KOLLA-resenärerna skulle kunna åka kollektivt optimalt sett, om alla åtgärder hade vidtagits och fungerande till hundra procent. Det finns en övre gräns för vad den här gruppen kan klara. Vissa resor kan flyttas över till kollektivtrafiken eller Flexlinjen men inte alla. När kollektivresorna inte fungerar kvarstår behovet av färdtjänst. Om det inte vore på det viset skulle dessa personer aldrig ha blivit beviljade färdtjänst. Man skulle kunna välja att se KOLLA-projektet som ett projekt som kommer att göra det möjligt för fler att åka kollektivt, oavsett om resenärerna har färdtjänsttillstånd eller inte. En tillgängligare kollektivtrafik kan leda till att behovet av färdtjänst förebyggs helt eller skjuts fram i åldrarna för en stor grupp resenärer. I rapporten diskuteras enkätresultatet i jämförelse med den interna statistiken från Färdtjänsten över antalet genomförda färdtjänstresor som visar andra siffror. Skillnaderna mellan de olika källorna antas bero dels på ett selektivt bortfall i studien från dem som inte reser alls med färdtjänst, dels på att det är skillnad mellan upplevelser och faktiska händelser. Det som skapar trovärdighet åt enkätresultatet är att det står sig stabilt över de tre åren. När det gäller KOLLA-resenärernas förmåga att resa framgår det av årets enkät att ungefär halva gruppen upplever hälsoproblem medan den andra hälften inte gör det. Det framgår också att hälsoproblemen är vanligare bland resenärer mellan 30 och 79 år och inte, vilket är den gängse bilden, bland de allra äldsta (över 80 år). I linje med det är den vanligaste typen av färdtjänsttillstånd ett där resenären endast kan hänvisas till kollektivtrafiken de dagar när hälsotillståndet medger det. Resultatet visar också att färdtjänsten är det vanligaste färdmedlet i gruppen som helhet. Den används av flest men kollektivtrafiken används av nästan lika många. Färdtjänsten och kollektivtrafiken är också de färdmedel som används mest frekvent. En analys över hur resenärerna använder olika färdmedel visar att de fungerar som komplement till varandra. De som åker ofta med kollektivtrafiken åker mindre ofta med färdtjänst och vice versa. Detta ger stöd för tanken att olika färdmedel svarar mot olika resbehov. 2

Årets enkät innehöll några frågor om gratis kollektivtrafik under lågtrafik för pensionärer, något som infördes vid årsskiftet 2007/2008 i Göteborg. Denna satsning har bidragit till ett ökat resande med kollektivtrafiken för en tredjedel av pensionärerna i studien. En fjärdedel av pensionärerna minskade sina resor med Flexlinje eller färdtjänst till följd av att det blev gratis att åka kollektivt. I fråga om resmöjligheterna upplever de flesta oförändrade eller förbättrade resmöjligheter. Trots det är det många som önskar att de kunde resa mer än de gör. Det som hindrar dem är framför allt bristande hälsa och ork. Liksom tidigare år är det många som reser relativt frekvent med kollektivtrafiken, trots att dessa resor upplevs som svåra att genomföra. En mindre grupp av deltagarna i studien har blivit hänvisade till Flexlinjen när de har ringt och beställt färdtjänst. Liksom förra året är många negativt inställda till att ha fått byta färdsätt. Innebörden av att resa med kollektivtrafiken och färdtjänsten visar också liknande resultat som föregående år. Bland dem som ofta åker kollektivt upplevs kollektivresan ge en känsla av frihet och att man är en bland alla andra. För dem som reser mer sällan har inte kollektivresan dessa innebörder. Innebörden av färdtjänsten är däremot mer likartad bland KOLLA-resenärerna och handlar om att inte behöva besvära anhöriga och att färdtjänsten är en trygghet när inga andra resor fungerar. Liksom förra året noterar vi en del könsskillnader i resultatet. Män behöver till exempel i större utsträckning än kvinnor ha någon med sig på resan med både färdtjänsten och kollektivtrafiken. Åldersskillnader visar bland annat att de över 65 år i större utsträckning ser förbättrade resmöjligheter jämfört med yngre resenärer. Korrelationer visade även ett samband mellan ålder och upplevelsen av hur svårt resenären tyckte det var att åka kollektivt. Ju yngre resenären var desto större sannolikhet för att kollektivresan skulle upplevas som svår. Jämförelsen av hur KOLLA-resenärerna reser med färdtjänst och kollektivtrafik visar en viss nedgång mellan 2006 och 2007 men oförändrat resande mellan 2007 och 2008. Hur ofta de reste med Flexlinjen förändrades inte mellan åren. Andelen som upplever svårigheter att åka kollektivt har inte heller förändrats över åren. Likaså är de vanligaste hindren desamma år från år. De handlar om att det upplevs som svårt att kliva på/av fordonet, stressigt vid på-/avstigning och svårt att hålla balansen i fordonet. Diskussionsavsnittet innehåller några reflektioner som riktar sig till projektets fortsatta genomförande. Här ges också förslag på framtida studier inom ämnesområdet. 3

Innehållsförteckning Bakgrund...... 5 Syfte och metod 6 Vilka fyllde i enkäten?.. 8 Hur ofta reser färdtjänstresenärerna?... 11 Resmöjligheter... 12 Hur lätt är det att åka i den allmänna kollektivtrafiken?.. 14 Attityder till olika färdmedel och att bli hänvisad till Flexlinjen 18 Könsskillnader... 19 Åldersskillnader. 20 Jämförelser mellan 2006 och 2007 års resultat.... 21 Övriga kommentarer. 22 Diskussion... 23 Rekommendationer... 25 Referenser. 31 Bilagor..... 32 KORTFAKTA KOLLA-projektet är ett projekt som syftar till att skapa en kollektivtrafik för alla resenärer, med eller utan funktionshinder. Trafikkontoret, Färdtjänsten och Västtrafik samverkar i projektet (www.kolla.goteborg.se). FoU i Väst/GR är en avdelning inom Göteborgsregionens kommunalförbund som ägnar sig åt forskning och utveckling inom välfärdsområdet (www.grkom.se/fouivast). FoU i Väst/GR följer och utvärderar KOLLA-projektet under 2006-2008. Färdtjänst avser anropsstyrda resor med personbil eller rullstolsbuss som erbjuds personer med färdtjänsttillstånd. Flexlinjen avser anropsstyrda resor med mindre bussar som trafikerar en mindre del av staden, oftast en stadsdel. Vid tidpunkten för undersökningen var Flexlinjen utbyggd i 11 stadsdelar. Kollektivtrafik avser den allmänna kollektivtrafiken med spårvagnar, bussar och färjor i Göteborgs Stad. Begreppet KOLLA-resenär används för att beskriva de färdtjänstberättigade personer som har fått ett individuellt tillstånd som innebär att de bedöms kunna resa även med den allmänna kollektivtrafiken och med Flexlinjen. Ett stort tack till alla som deltog i årets enkätundersökning. Tack också till Catharina Krantz vid Färdtjänstförvaltningen och Nils Odebo (GR Studentservice) som har arbetat med det praktiska kring enkätstudien! 4

Bakgrund A rbetet med att förbättra tillgängligheten i kollektivtrafiken pågår över hela landet. Så kallade enkelt avhjälpta hinder skall undanröjas fram till 2010 för att förbättra tillgängligheten till det offentliga rummet. Regeringen har tillsatt en utredning som syftar till att se över lagstiftningen om kollektivtrafiken och lämna förslag på om de särskilda lagstiftningarna för färdtjänst, sjukresor och skolskjutsning skulle kunna ersättas av en samlad lag. Intressant för KOLLA-projektet är att uppdraget även skall undersöka hinder för samverkan mellan den allmänna och särskilda kollektivtrafiken (Lundin, 2008). FoU i Väst/GR har sedan 2006 haft i uppdrag att genomföra ett forskningsoch utvecklingsprojekt som följer KOLLA-projektet i Göteborg (Göteborgs Stad, 2004). Den enkätundersökning som redovisas här är den tredje i sitt slag och ingår som en av flera delstudier. Denna delstudie har genomförts i syfte att öka kunskapen om projektets betydelse för färdtjänstresenärer som även använder allmän kollektivtrafik. Från tidigare studier kan vi konstatera att resenärer är mer positivt inställda till resor med färdtjänsten och Flexlinjen än till resor med kollektivtrafiken (Lindahl, Krantz & Odebo, 2006; Lindahl, 2007). Vi har också funnit att många reser med kollektivtrafiken, trots att det kan vara svårt att genomföra dessa resor. Resenärerna möter olika hinder och möjligheter som betingas av såväl den fysiska miljön, den mänskliga miljön samt av den egna förmågan att hantera svårigheter. Hinder är sällan absoluta i den meningen att de inte går att överkomma utan handlar ofta om grader av svårigheter. Hinder är dessutom ofta situationsspecifika och skiljer sig åt beroende på om resan är välkänd eller inte, rör sig om större inköp, innebär byte av färdmedel o.s.v. (Lindahl & Odebo, 2007). Upplevelsen av hinder och svårigheter skiljer sig även åt mellan män och kvinnor och olika åldersgrupper på grund av deras skilda resbehov och resvanor. Exempelvis upplever unga resenärer ofta en otrygghet i kollektivtrafiken oavsett om de har funktionsnedsättningar eller inte (IMA, 2007; Lindahl, 2007). En viktig fråga är om resultaten från årets enkät skiljer sig från tidigare år. Kan man se några effekter av KOLLA-projektet? Frågan är också om KOLLA-resenärernas attityder till kollektivtrafiken skiljer sig åt från Västtrafiks kunder i stort. En analys av Färdtjänstens statistik över antalet färdtjänstresor bland samtliga KOLLA-resenärer i åldersgruppen 18 till 91 år visar att cirka sextio procent inte genomförde någon färdtjänstresa alls under de månader som den här enkätundersökningen pågick (Jenssen, 2008). Detta är viktig bakgrundsinformation när vi skall försöka dra slutsatser från den enkät som presenteras här. 5

Syfte och metod S yftet med denna enkätundersökning var främst att undersöka KOLLA-resenärers resor och attityder till olika färdmedel. Studien är den tredje enkätstudien, där den första enkäten skickades ut våren 2006. Resultatet är tänkt att ge en nulägesbeskrivning och möjlighet till jämförelser av resfrekvens och resmönster med tidigare års resultat. Deltagare Totalt sett skickades enkäten ut till 639 av de totalt 2036 personer 1 inom åldersintervallet 18-91 år som hade ett KOLLA-tillstånd i slutet av mars 2008. Fyra av de 639 personerna hade avlidit under året, vilket innebar att 635 personer nåddes av enkäten. I brevet som skickades tillsammans med enkäten framgick det att det var frivilligt att medverka i studien. 451 personer besvarade enkäten, vilket ger en svarsfrekvens på 71 procent. Med tanke på att undersökningsgruppen består av många personer med nedsatt ork och hälsa är svarsfrekvensen god. Urvalet till studien har tagits fram vid tre tillfällen: Det första urvalet bestod av samtliga färdtjänstresenärer mellan 18-89 år som hade ett så kallat KOLLA-tillstånd våren 2006. De utgör 39 procent av deltagarna i årets enkätstudie (174 personer). Ett tilläggsurval gjordes våren 2007 för att kompensera för bortfall. Den gruppen utgör 38 procent av deltagarna i år (171 personer). Ett tredje tilläggsurval gjordes våren 2008 2 och utgör 23 procent av samtliga deltagare (106 personer). Jämförelser av resultat mellan åren baseras på svar från deltagare som har fyllt i enkäten tre år i rad. Bortfallsanalys En bortfallsanalys är viktig för de slutsatser som kan dras av resultatet. Det urval som studien baserar sig på skall återspegla KOLLA-resenärerna i något avseende. Frågan är om vi tror att bortfallet består av någon specifik grupp personer. Ett flertal personer som inte besvarade enkäten hörde av sig. Anledningarna till att de inte kunde eller ville medverka var framför allt pga. sjukdom, sjukhusvistelse, eller att de hade åkt för lite med färdtjänsten för att vilja uttala sig. Det finns därför anledning att tro att andelen KOLLA-resenärer som inte reste mycket under våren, är underrepresenterade i studien. En analys av Färdtjänstens interna resstatistik visar att andelen KOLLAresenärer som inte har genomfört någon resa alls per månad är cirka 60 procent. 1 De nya urvalen som lades till våren 2007 och 2008 genomfördes som slumpmässiga urval inom de fyra åldersgrupper som resenärerna delats in i för den här studien. 2 Urvalet togs ut 2008-03-28 6

De som besvarade enkäten utgör 22 procent av samtliga KOLLA-resenärer inom åldersintervallet i slutet av mars 2008. Bortfallsanalysen visar att deltagarna återspeglar den totala gruppen KOLLA-resenärer relativt väl när det gäller åldersfördelningen. Det finns ändå smärre avvikelser i åldersgruppen 30-64 år (-3 %) och 65-79 år (+4 %). Enkäten Enkäten bestod av 30 frågor med utgångspunkt från tidigare studier inom området samt från forskning om välbefinnande 3. Nästan alla frågor är identiska med förra årets enkät. Två frågor har tillkommit i år och handlar om pensionärers rätt att åka gratis i kollektivtrafiken 4. Enkäten utformades med stor stil för att den lättare skulle kunna läsas av personer med synnedsättning. För att underlätta för dem som trots detta hade svårt för att fylla i den, uppmanades deltagarna att be någon om hjälp med detta. Utskicket gjordes i slutet av april av Färdtjänstförvaltningen. En månad efter skickades ett påminnelsebrev ut till dem som inte hade besvarat enkäten. För att öka intresset för att medverka, lottades trisslotter ut till dem som besvarade enkäten. För att deltagarnas identitet inte skulle avslöjas användes inga persondata. Svarskuverten med ifyllda enkäter lämnades dessutom oöppnade till FoU i Väst/GR för vidare bearbetning. 3 Enkäten bifogas ej med rapporten, men går att få för dem som är intresserade via lisbeth.lindahl@grkom.se 4 Detta infördes januari 2008 i Göteborgs Stad. Det är gratis för ålderspensionärer mellan klockan 9-15 på vardagar och dygnet runt under helgdagar. 7

Vilka fyllde i enkäten? De som besvarade enkäten var till största del adressaterna, det vill säga de färdtjänstberättigade själva (89 %). En mindre del hade fått hjälp med att besvara frågorna (11 %). Ålder och kön Genomsnittsåldern bland deltagarna var 72 år (SD 5 = 16 år). Sjuttiofem procent var ålderspensionärer (se figur 1). 80-91 år 39% 18-29 år 3% 30-64 år 22% 65-79 år 36% Figur 1. Andelen deltagare i olika åldersgrupper. Två tredjedelar av deltagarna var kvinnor (67 %) och en tredjedel var män. Denna könsfördelning gällde samtliga åldersgrupper förutom inom den yngsta gruppen där hälften var män och hälften kvinnor (se tabell 1). Tabell 1. Könsfördelning inom olika åldersgrupper n Män Kvinnor 18-29 år 15 50 % 50 % 30-64 år 100 31 % 69 % 65-79 år 160 32 % 68 % 80-91 år 175 33 % 67 % n = antal Stadsdel, hushållsstorlek och sysselsättning Deltagarna bodde i alla Göteborgs stadsdelar. Flest bodde i Centrum (10 %) och Härlanda (10 %). Nästan lika många bodde i Lundby (8 %), Högsbo (7 %) och Biskopsgården (7 %). Det var något färre hemmahörande i Frölunda 5 SD = standardavvikelse. Detta mått beskriver hur stor variationen var runt medelvärdet. 8

(6 %) eller Örgryte (5 %). Sjuttiotre procent av deltagarna bodde, enligt Färdtjänstförvaltningens uppgifter, i någon av de elva stadsdelar som trafikerades av Flexlinjen vid tidpunkten för undersökningen. De flesta bodde ensamma (65 %). De övriga bodde tillsammans med en person (28 %) eller i större hushåll (8 %). När det gäller sysselsättning var de allra flesta ålderspensionärer (78 %). En mindre andel arbetade (5 %,) var sjukskrivna (4 %) eller sysslade med något annat (11 %). Av dem som hade kryssat för annat var flertalet sjukskrivna eller hade sjukersättning. Ett fåtal var arbetssökande eller studerade. Funktionshinder och hälsa 74 procent av deltagarna uppgav att de hade nedsatt rörlighet, en fjärdedel att de hade nedsatt syn som ej kunde korrigeras med glasögon (23 %) och en femtedel att de hade hörselnedsättning. Tolv procent uppgav kognitivt funktionshinder (t ex svårt att minnas, planera, tala) och åtta procent psykiskt funktionshinder. En fjärdedel hade kryssat för annat funktionshinder (26 %). Här beskrevs sjukdomar, hälsoproblem och diagnoser av olika slag, exempelvis: Yrsel, blodtryck, astma, allergi Artros i knäleder Ledgångsreumatism Epilepsi Downs syndrom För många färdtjänstberättigade hänger funktionsförmågan ihop med hälsotillståndet. På en fråga om hur deltagarna upplevde sin hälsa svarade ungefär hälften att den var god 6 (45 %) eller ganska god (8 %). Det var däremot ovanligt att ha mycket god hälsa (3 %). Knappt hälften hade sämre hälsa ( dålig 38 % och mycket dålig 7 %). Eftersom hälsotillståndet varierade mycket inom hela gruppen, fanns det anledning att undersöka på vilket sätt den skilde sig åt med avseende på bakgrundsfaktorer. En jämförelse mellan män och kvinnor visade inga skillnader i upplevd hälsa. Däremot var det stora skillnader mellan olika åldersgrupper. En större andel unga under 30 år upplevde sin hälsa som god eller mycket god (33 % jfrt med 11 % av alla). Oväntat många i åldersgruppen 80 till 91 år upplevde också att de hade ganska god hälsa (57 % jfrt med 44 % av alla). Däremot var det många bland de medelålders och yngre pensionärerna som uppgav att de hade sämre hälsa. Hälften av deltagarna mellan 30 och 79 år uppgav att de hade dålig eller mycket dålig hälsa. Det var procentuellt fler i dessa mellanåldrar som hade dålig hälsa jämfört med bland de äldsta (36 %) och yngsta (29 %) grupperna av resenärer. 6 Detta svarsalternativ är mittenalternativet på en femgradig skala. 9

En fråga ställdes också om hälsan hade förändrats det senaste året, eftersom det kan vara en förklaring till förändrade resvanor. De flesta angav viss försämring av hälsan (63 %). Sexton procent upplevde stor försämring av hälsan och 17 procent ingen förändring alls. Ett fåtal upplevde att deras hälsa hade förbättrats (4 %). Av dem som upplevde försämrad hälsa var det flesta äldre personer. Bland resenärerna över 80 år upplevde de allra flesta viss försämring eller stor försämring (94 %). De som uppgav oförändrad hälsa eller viss förbättring var framför allt yngre än 65 år. Färdtjänsttillstånd På frågan om hur länge deltagarna hade haft färdtjänsttillstånd, framkom det att en stor grupp var relativt nya färdtjänstresenärer. De flesta hade haft tillståndet mellan ett och fem år (69 %). Ett mindre antal hade haft det i mindre än ett år (6 %). De övriga hade haft färdtjänst under längre tid än sex år (25 %). Trettiosex procent av hela gruppen hade tillstånd till reshjälp vid färdtjänstresan 7. Uppgifterna från färdtjänstförvaltningen om vilken typ av färdtjänsttillstånd de hade, visar att det var vanligast att ha ett tillstånd som innebar hänvisning till kollektivtrafiken när hälsotillståndet medgav det (typ 2 nedan): Typ 1: tillstånd som innebär att resenären bedöms kunna åka ensam med kollektivtrafiken om fordonet har låggolv och hållplatserna är anpassade (19 %). Typ 2: tillstånd som innebär att resenären bedöms kunna åka ensam/med ressällskap i kollektivtrafiken bättre dagar (48 %). Typ 3: tillstånd som innebär att resenären bedöms kunna åka kollektivt med ressällskap om fordonet har låggolv och om hållplatserna är anpassade (32 %). Det kan vara intressant att veta något om vad som karakteriserade de färdtjänstresenärer som hade fått de olika typerna av beslut. Detta berör de nya bedömningar som görs i handläggningen av färdtjänsttillstånd. Analyser har gjorts på samband mellan typ av tillstånd och: hushållsstorlek, ålder, kön, upplevd hälsa och funktionshinder. Läsare som är intresserade av dessa resultat kan studera bilaga 3. 7 Detta har en ekonomisk betydelse för resenären eftersom reshjälpen inte betalar något, till skillnad från en medresenär. 10

Hur ofta reser färdtjänstresenärerna? Resor med färdtjänst, Flexlinje och kollektivtrafik I gruppen som helhet är färdtjänstresor det färdsätt som används av flest resenärer. Som framgår av tabell 2 var det ett fåtal som inte använde färdtjänst alls (4 %). När det gäller resfrekvens var det nästan lika vanligt att de använde kollektivtrafik som färdtjänst. Cirka 70 procent åkte med färdtjänsten åtminstone någon gång i månaden. Drygt 60 procent åkte lika ofta med kollektivtrafiken. Det var däremot fler som uppgav att de inte åkte kollektivt än som uppgav att de inte åkte med färdtjänsten. Flexlinjen användes däremot mindre frekvent och understeg till och med resorna med anhörigas/vänners bilar. Tabell 2. Hur ofta reser KOLLA-resenärerna med olika färdmedel? Färdtjänst Flexlinje 1 Kollektivtrafik Anhörigas/ vänners bilar n = 443 n = 444 n = 343 n = 443 Dagligen 4 % 1 % 4 % 2 % Någon några ggr/vecka 23 % 20 % 30 % 18 % Någon några ggr/mån 46 % 21 % 28 % 35 % Mer sällan 24 % 24 % 17 % 29 % Aldrig 4 % 34 % 21 % 16 % 1 Av dem med Flexlinje i sin stadsdel. n = antal De som aldrig åkte med Flexlinjen var i större utsträckning personer som hade haft färdtjänst i minst elva år och var yngre än 65 år. Olika färdmedel används som komplement till varandra KOLLA-projektet syftar till att förbättra möjligheten för färdtjänstresenärer att åka med allmän kollektivtrafik. Här ligger också en förväntan om att vissa färdtjänstresor skall kunna flyttas över till kollektivtrafiken. Frågan är om resenärer som åker ofta med kollektivtrafiken 8 åker lika ofta med färdtjänsten? Analysen visar att det inte är så, utan att flertalet använde kollektivtrafiken oftare än färdtjänsten (75 %). Det var bara en fjärdedel av denna grupp som reste lika ofta med färdtjänsten. En fördjupad analys visar på motsvarande vis att de som åkte ofta med färdtjänsten använde den oftare än kollektivtrafiken. Detta visar att aktiva resenärer inte använder alla färdmedel lika mycket, utan att det finns ett komplementärt förhållande mellan dem. 8 Med ofta menas här att de åker minst en gång i veckan. Denna grupp består av 148 personer och är utgör således en tredjedel av det totala antalet deltagare i denna studie. 11

Gratis kollektivtrafik för pensionärer I årets enkät hade vi med en fråga om kollektivtrafiken som handlade om gratis resor för ålderspensionärer. På frågan om de åkte mer med kollektivtrafiken sen det blev kostnadsfritt, svarade en tredjedel ja (34 %). Två tredjedelar hade därmed inte förändrat sina resor med kollektivtrafiken (66 %). De flesta pensionärer hade emellertid inte minskat sina resor med färdtjänsten eller Flexlinjen sen kollektivtrafiken blev gratis i (77 %). Cirka en fjärdedel uppgav att de hade minskat sina resor med antingen Flexlinjen (5 %) eller färdtjänsten (9 %) eller både Flexlinjen och färdtjänsten (9 %). Resmöjligheter P å frågan om resmöjligheterna inom kommunen hade förändrats de två senaste åren, tyckte de flesta att de var oförändrade (48 %). Samtidigt var det en stor grupp som upplevde förbättrade resmöjligheter (45 %). En mindre andel upplevde försämringar (7 %). Många har valt att kommentera den här frågan. De faktorer som upplevs påverka resmöjligheterna skiljer sig åt mellan individer. De teman som återkommer handlar om: hälsan, make/makas bortgång, indragna hållplatser, fullsatta spårvagnar/bussar och försämringar i Färdtjänsten. Möjligheter finns om man är stark nog att utnyttja dem. Tyvärr har busshållplatsen vid Bjurslättskolan dragits in för linje 17. (Min hållplats) Buss och spårvagn fullsatta, man får stå. Handikapplatser upptagna av friska människor. De faktorer som associeras med förbättrade resmöjligheter är: Flexlinjen, fler spårvagnar med låggolv, att ha fått färdtjänsttillstånd och att färdtjänsten fungerar bättre. Tack vare Flexlinjen! Spårvagn: Med låggolvsvagnarna är det betydligt bättre, men den senaste modellen har brister som gör det besvärligare. Färdtjänst: Upplever att man får snabbare taxi nu än tidigare, mer punktliga, även 020 taxi har blivit bättre men där finns fortfarande mer att önska. Färdtjänstchaufförer hittar mer exakt till adressen, p.g.a. ny teknik GPS. 12

I tabell 3 nedan ser vi att det var en större andel bland dem som har haft färdtjänst kortare tid som tyckte att resmöjligheterna hade förbättrats (mkt bättre eller bättre) jämfört med dem som hade haft färdtjänst längre tid. Tabell 3. Samband mellan upplevelsen av förbättrade resmöjligheter de två senaste åren och antal år med färdtjänsttillstånd. År med n Mkt bättre Bättre Varken Sämre Mkt sämre färdtjänst bättre/ sämre < 1 år 25 16 % 40 % 40 % 0 4 % 1-5 år 286 12 % 34 % 50 % 4 % 1 % 6-10 år 68 10 % 32 % 46 % 9 % 3 % 11-20 år 30 7 % 30 % 43 % 17 % 3 % 21 år + 6 0 50 % 50 % 0 0 På frågan om resenärerna skulle vilja resa mer än de gjorde i dag svarade drygt hälften ja (57 %). Knappt hälften svarade nej (43 %). Flertalet ville resa något mer än i dagsläget (45 %). En tiondel ville resa mycket mer (12 %). Anledningen till att de inte reste så mycket som de skulle vilja, var främst dålig hälsa och ork. Det var mindre vanligt att de tyckte att det var dyrt att resa eller att de saknade resmöjligheter totalt sett (se tabell 4). Tabell 4. Anledningar till att KOLLA-resenärerna inte reste så mycket som de ville. N Stämmer inte alls Stämmer i viss mån Stämmer ganska Stämmer helt bra Min hälsa/ork är för 298 10 % 25 % 30 % 36 % dålig Det är för dyrt 204 60 % 15 % 15 % 10 % Det är för krångligt 213 24 % 39 % 17 % 20 % Har inga 207 49 % 29 % 15 % 7 % ärenden/resmål Saknar möjligheter 191 56 % 25 % 13 % 7 % att resa Vill ej vara till besvär 208 44 % 23 % 18 % 15 % Man skulle kunna förvänta sig att de som upplevde försämrade resmöjligheter skulle vilja resa mer än de som upplevde förbättringar. Men studerar vi resultatet från gruppen som helhet finns det inget sådant samband. Det är många som tycker att resmöjligheterna har blivit bättre inom kommunen och ändå vill resa mer. Detta skulle kunna tolkas som att de förbättrade resmöjligheterna ändå inte har skapat möjligheter för resenärerna att genomföra fler resor. 13

Många resenärer har kommenterat frågan om orsaker till att de inte reser så mycket som de skulle vilja. Flera kommentarer handlar om att antalet beviljade färdtjänstresor är för litet. Andra faktorer som nämns är svårigheter i samband med byten och att behöva förbeställa hemresan. Reser med tungt dragspel, byten besvärliga. Svårt att beställa taxi i förväg. Avsaknad av ledsagare begränsar också resorna, liksom den egna tröttheten eller att anhöriga bor långt bort. Saknar ledsagare vid resor. Är man trött är det skönt att vara hemma. Har mina anhöriga i Varberg och Vänersborg. Den grupp som vill resa mycket mer än i dagsläget är framför allt de yngsta resenärerna. Trettioen procent av dem vill det. En motsatt bild får vi från resenärerna över 80 år. Hälften av dem vill inte resa mer än i dagsläget (49 %). En analys av eventuella könsskillnader visar att det är något fler män (48 %) än kvinnor (40 %) som inte vill resa mer än i dagsläget. Detta hade inget samband med om männen levde ensamma eller inte. Önskan om att kunna resa mer hade inget samband med om resenärerna hade tillstånd till reshjälp i färdtjänsten eller inte. Hur lätt är det att åka i den allmänna kollektivtrafiken? F yrtio procent av resenärerna uppgav att de inte alls tyckte det var lätt att åka med den allmänna kollektivtrafiken. Ungefär lika många tyckte att det inte var särskilt lätt (39 %). Endast en femtedel tyckte att det var lätt eller ganska lätt. Det var fler yngre än äldre som upplevde svårigheter att åka kollektivt (se tabell 5). 14

Tabell 5. Skillnader mellan åldersgrupper i hur lätt det var att åka kollektivt. 18 29 år n = 14 30 64 år n = 91 65 79 år n = 141 80 91 år n = 153 Inte alls lätt 64 % 34 % 49 % 33 % Inte särskilt lätt 14 % 45 % 33 % 42 % Ganska lätt 21 % 18 % 16 % 23 % Mycket lätt 0 3 % 1 % 2 % De flesta tyckte att det var lika svårt att åka med buss som med spårvagn (82 %). Av dem som tyckte att det skilde sig åt mellan buss och spårvagn, var det ungefär lika vanligt att tycka att det var problematiskt att åka buss (8 %), som spårvagn (10 %). Kommentarerna till den här frågan handlar om att resorna begränsades av att de bodde i närheten av enbart spårvagnslinje eller buss. Dessutom, att det kan vara omöjligt att åka spårvagn till och från hemmet om den linje som kör där i princip aldrig använder låggolvvagnar: Då jag är beroende av rullator är det svårt om vagnen saknar låggolv. Det gäller tyvärr oftast på linje 5, som är min linje. Flera resenärer påpekade att bussar kränger mer än spårvagnar och att det är svårare att åka buss på grund av det: Buss är värre än de äldre spårvagnarna samt svårt att hålla balansen i de nya spårvagnarna. Flera resenärer beskriver också olyckor eller olyckstillbud då de har tappat balansen: Har ramlat omkull på både buss och spårvagn. Förmågan att åka med kollektivtrafiken varierade med hälsotillståndet. Fyrtio procent av resenärerna uppgav att hälsotillståndet påverkade förmågan att åka kollektivt helt och hållet. Ytterligare trettiosex procent uppgav att hälsan påverkade i viss mån. Det var bara en fjärdedel av resenärerna som uppgav att hälsan inte påverkade förmågan att åka kollektivt. De flesta behövde även ha någon med sig i kollektivtrafiken (59 %). En tredjedel av resenärerna behövde alltid ha någon med sig. Bland resenärerna med psykiskt (64 %) eller kognitivt (61 %) funktionshinder var den siffran ännu högre. På frågan vad som skapar svårigheter i kollektivtrafiken svarade resenärerna likartat jämfört med tidigare år. De vanligaste orsakerna rörde sig om svårigheter att gå på eller av fordonet eller att hålla balansen. Det var mer än hälften av resenärerna som uppgav dessa problem. Nästan lika många uppgav svårigheter som handlar om stress vid på- och avstigning. 15

Runt trettio procent uppgav svårigheter som handlar om nivåskillnader eller backar till hållplatsen, långt avstånd till hållplatsen eller annan orsak (se tabell 6). En femtedel av resenärerna uppgav svårigheter pga. byte av färdmedel eller att det kändes otryggt att åka med kollektivtrafiken. Det var mer ovanligt att svårigheterna berodde på avsaknad av information eller att de hade svårt att komma ut ur bostaden (se tabell 6). Kommentarerna till denna fråga beskriver funktionsnedsättningar och hälsoproblem som t ex Parkinson, epilepsi, parfymallergi, synskada med mera. Kommentarerna handlar också om problem som rör fordonet, t ex att bussen inte stannar tillräckligt nära trottoaren eller nivåskillnader mellan spårvagn och refug: Bussar speciellt är mycket dåligt pga. nivåskillnader till trottoaren. Kolla gärna vid bussterminalen vid Frölunda torg. (Måste ha rullator). Nivåskillnad mellan refug och vagn är ca 25-30 cm. Får ta med båda händerna och lyfta rullatorn rakt upp. Svårt när jag skall gå av att hålla balansen, får böja mig framåt och sätta ner rullatorn. Behovet av sittplats påpekas av många: Handikapplatsen. Frågar vänligt om några orkar stå, om ej, går jag av och hoppas på sittplats i nästa spårvagn. Unga människor kan också ha handikapp och behöva sitta. Ingen reser sig upp för att lämna plats, är orolig för att ramla, orkar ej hålla mig i handtag. Är svag i händerna. Några kommentarer beskriver specifika händelser som har gjort resenärerna rädda eller oroliga: Rånad på plånbok en gång på buss 520. Svårt att hålla balansen vid avstigning och inbromsning. Har en gång fastnat i dörren och sen fallit ut på trottoaren och knäckte revben, delvis chaufförens fel. Som framgår av tabell 6, var det skillnader i hur olika åldersgrupper besvarade frågan om vad som skapade svårigheter att åka kollektivt. Svaren från dem under 30 år avviker framför allt. De yngre resenärerna upplevde i högre grad än de äldre, svårigheter som handlar om otrygghet att åka, att de ej klarar balansen och stress vid på/avstigning. Eftersom antalet unga resenärer är så litet i denna undersökning får vi tolka dessa skillnader med försiktighet. En möjlig förklaring till åldersskillnaderna är skillnader i funktionsnedsättningar. 16

Tabell 6. Skillnader mellan åldersgrupper i vad som skapar svårigheter att åka kollektivt. 1 18 29 år 30 64 år 65 79 år 80 91 år Totalt n = 13 n = 85 n = 146 n = 157 n = 401 Ej tillräcklig 0 5 % 1 % 4 % 3 % information Svårt komma in/ut från 8 % 11 % 11 % 2 % 7 % bostaden Nivåskillnader, backar 23 % 31 % 36 % 34 % 33 % till hållplats Långt till hållplats 15 % 28 % 36 % 30 % 31 % Otryggt att åka 62 % 28 % 15 % 13 % 18 % Klarar ej balansen 62 % 49 % 55 % 54 % 54 % Stressigt vid på- 62 % 47 % 53 % 40 % 47 % /avstigning Svårt gå av/på fordonet 38 % 49 % 59 % 57 % 55 % Byte av färdmedel 15 % 24 % 19 % 16 % 19 % Annat 38 % 44 % 26 % 22 % 29 % 1 Frågan är en flervalsfråga med möjlighet att ange flera svar. Procenttalen i de fyra första kolumnerna anger andel inom respektive ålderskategori. Åldersgruppen mellan 30 och 64 år angav oftare något annat alternativ än de färdiga svarskategorierna (44 %). Här ges några exempel. Infektionskänslig, svårt att få sitta ner. Man orkar inte förklara varför handikappet inte syns. Svårt att andas p.g.a. svår astma. Förarna är inte villiga att öppna takluckor. Speciellt inte på vintern. På våren säger dom ofta att det blir drag på föraren, samt att vissa resenärer mår dåligt av det. Kan endast åka dagtid när det är ljust. Problem med högerfoten som krampar pga. spasticitet. Högersidig förlamning efter en stroke. Högerarmen obrukbar. 17

Attityder till olika färdmedel och att bli hänvisad till Flexlinjen M erparten av resenärerna tyckte att det var positivt att åka med färdtjänsten. Om man lägger ihop hur många som hade kryssat för de två positiva svarsalternativen var det 83 procent som tyckte det. Knappt sjuttio procent tyckte detsamma om resorna med Flexlinjen. Medan det var betydligt färre, 37 procent, som tyckte det var positivt att åka spårvagn eller buss (se tabell 7). I den här analysen har alla som har svarat vet ej exkluderats, vilket innebär färre svar totalt sett. Tabell 7. Positiva attityder till olika färdmedel bland KOLLA-resenärerna. Det känns positivt att åka med Färdtjänst n = 389 Flexlinje 1 n = 208 Kollektivtrafik n = 329 Stämmer inte alls 4 % 17 % 33 % Stämmer i viss mån 13 % 15 % 30 % Stämmer ganska bra 30 % 21 % 27 % Stämmer helt 53 % 46 % 10 % 1 Av dem med Flexlinje i sin stadsdel. En analys av sambanden mellan attityder och andra faktorer, visade att de resenärer som hade en positiv attityd till kollektivtrafiken tyckte att det var lättare att åka med kollektivt. Attityder hänger ofta ihop med resvanor. Vad som påverkar vad, vet vi däremot inte. Det var inte så att de som hade haft färdtjänst länge var mer negativa till kollektivtrafiken än de som nyss hade fått färdtjänst, vilket talar mot hypotesen att det är svårare att påverka dem som är vana vid färdtjänsten att åka kollektivt. Hänvisning till Flexlinjen Användningen av Flexlinjen beror på en rad faktorer, bland annat på kännedom om att den finns i den egna stadsdelen. Som tidigare nämnts bodde, enligt Färdtjänstförvaltningens uppgifter, tre fjärdedelar av deltagarna i den här studien i någon av de elva stadsdelar som trafikerades av Flexlinjen vid tidpunkten för undersökningen (73 %). Majoriteten av dem kände till att Flexlinjen trafikerade stadsdelen (85 %), men femton procent svarade felaktigt nej på frågan eller att de inte visste. Som en uppföljning av den förändring av färdtjänsttillståndet som genomfördes 1 februari 2007 ställdes ett antal frågor i årets enkät. Förändringen innebar att resenärer som beställer en färdtjänstresa inom ett Flexlinjeområde i första hand skall hänvisas till Flexlinjen 9. Svaren visar att 18 procent av deltagarna hade blivit hänvisade till Flexlinjen. Sjuttiofem procent uppgav att de inte hade blivit det och sju 9 Detta förutsatt att resenären inte av några andra skäl inte kunde åka med Flexlinjen. 18

procent svarade vet ej. Av dem som hade blivit hänvisade var merparten negativa: 26 procent tyckte att det hade fungerat mindre bra och 34 procent att det inte hade fungerat alls. Här följer några kommentarer. Flexlinjen är det bästa, man får hjälp med allt. Jag skulle till Läkarhuset Södra vägen 27 från xx-vägen. Jag bor mitt emellan två hållplatser och erbjöds hämtning utanför min entré. Ditfärden fungerade, hemfärden inte alls. Efter cirka 40 minuters väntan fick jag hjälp hem av en vänlig person. (Det har hänt vid ett par tillfällen). Vägrade då jag inte orkade den dagen, annars åker jag gärna Flexen. Innebörden av att resa med olika färdmedel V i har i tidigare undersökningar ställt frågor om innebörden av resor med olika färdmedel (Lindahl & Odebo, 2007; Lindahl, 2007). För att undersöka om svaren är desamma år från år, inkluderades dessa frågor även i årets enkät. När det gäller påståendet att kollektivresan ger en känsla av frihet instämde hälften av resenärerna (47 %). Lika många tyckte att kollektivresan innebar att de kände sig som en bland alla andra. Den andra hälften resenärer höll inte med om dessa påståenden. De resenärer som tyckte att kollektivresan gav dem en känsla av frihet åkte oftare med spårvagn och buss jämfört med dem som inte tyckte det (se tabell 8). Tabell 8. Att åka spårvagn och buss ger mig en känsla av frihet. n Instämmer Instämmer inte Reser kollektivt dagligen till ngn gång i veckan Reser någon till några gånger i månaden Reser kollektivt mer sällan eller aldrig 136 68 % 32 % 108 48 % 52 % 117 20 % 80 % Resultatet visar även ett tydligt samband mellan hur ofta resenärerna åker med kollektivtrafiken och uppfattningen att kollektivresan ger en känsla av att vara en bland alla andra (se tabell 9). 19

Tabell 9. Att åka spårvagn och buss gör att jag känner mig som en bland alla andra n Instämmer Instämmer inte Reser kollektivt dagligen till ngn gång i veckan Reser någon till några gånger i månaden Reser kollektivt mer sällan eller aldrig 131 67 % 33 % 102 45 % 55 % 116 26 % 74 % Innebörden av att resa med färdtjänsten är mer enhetlig inom gruppen KOLLA-resenärer. De flesta instämde med påståendet att färdtjänsten innebär att de inte behöver besvära anhöriga i onödan (74 %). samt att färdtjänsten är en trygghet att ha i bakgrunden när inga andra resor fungerar (92 %). Könsskillnader R esultatet av årets enkät uppvisade några statistiskt säkerställda könsskillnader som inte kan hänföras till åldersskillnader 10. Det var inga skillnader i resfrekvens med färdtjänst och kollektivtrafik. Däremot fanns det en tendens till skillnader i resor med Flexlinjen som visade att kvinnor åkte oftare än män. Könsskillnaderna märktes även i att det var fler män (54 %) än kvinnor (27 %) som hade tillstånd till reshjälp vid färdtjänst. I linje med det uppgav också fler män att de behövde ha någon med sig när de åkte i kollektivtrafiken (86 % jfrt med 55 %). Detta kan hänga samman med att männen i större utsträckning levde tillsammans med någon (82 %) jämfört med kvinnorna (61 %). En jämförelse mellan män och kvinnors upplevda hälsa visade inga skillnader. Däremot var det fler kvinnor än män som uppgav att förmågan att resa med kollektivtrafiken påverkades av ett varierande hälsotillstånd (81 % jfrt med 68 %). 10 Det var inga statistiskt säkerställda åldersskillnader mellan män och kvinnor i studien. Kvinnorna var i genomsnitt 72 år och männen 70 år. 20

Åldersskillnader J ämförelser mellan åldersgrupperna visar skillnader i hur ofta de reste med färdtjänsten, Flexlinjen och med vänner. Äldre resenärerna reste mer sällan med färdtjänsten och med vänner jämfört med de yngre resenärerna. Däremot användes Flexlinjen mer av dem över 65 år. Resorna med kollektivtrafiken visade däremot inga skillnader mellan åldersgrupperna (se bilaga 1). Åldersskillnader visade sig i fråga om tillstånd till reshjälp. Ju yngre resenären var, desto vanligare var det att ha tillstånd till reshjälp. Likaså behövde yngre resenärer i större utsträckning än äldre ha någon med sig vid resan i kollektivtrafiken (se bilaga 1). På frågan om resmöjligheterna hade förändrats under de senaste två åren, varierade svaren mellan olika åldersgrupper. De flesta under 65 år upplevde att deras resmöjligheter varken hade blivit bättre eller sämre, medan de över 65 år i större utsträckning upplevde förbättrade resmöjligheter. Hur kan man förklara det? En bland flera möjliga förklaringar är att ett nytt tillstånd till färdtjänst, innebär förbättrade resmöjligheter för dem som tidigare har varit förhindrade att resa. Det finns ett tydligt samband mellan resenärernas ålder och hur länge de har haft färdtjänst. De äldre resenärerna hade haft färdtjänst betydligt kortare tid än de som var yngre. Nittiofem procent av resenärerna över 80 år hade haft färdtjänst i maximalt fem år (se även avsnittet om resmöjligheter). Precis som i förra årets resultat var det åldersskillnader i upplevelsen av hur svårt det var att åka kollektivt. Det var fler i den äldsta åldersgruppen som tyckte att det var lätt jämfört med de yngsta. Detta resultat får tolkas med försiktighet eftersom antalet personer i den yngsta gruppen är så litet (se bilaga 1). Likaså fann vi samma ålderssamband i upplevelsen av otrygghet att åka kollektivt som i förra årets resultat. Ju yngre resenär desto fler upplevde otrygghet som ett hinder att åka kollektivt. Slutligen återfanns åldersskillnader i vad färdtjänsten innebar för KOLLAresenärerna. Ju äldre deltagarna var desto fler instämde med påståendena att: färdtjänsten är en trygghet att ha i bakgrunden när inga andra resor fungerar och att färdtjänsten innebär att inte behöva besvära sina anhöriga i onödan. 21

Jämförelser mellan resultaten 2006-2008 Resmönster i den grupp som har besvarat alla tre enkäter Den grupp resenärer som hade fyllt i enkäterna år 2006, 2007 och 2008 ingick i en jämförelseanalys 11. Gruppen bestod av 173 personer. Sex frågor analyserades: (1) Resfrekvens med färdtjänsten, (2) resfrekvens med Flexlinjen, (3) resfrekvens med allmän kollektivtrafik, (4) resfrekvens med anhörigas/vänners bilar, (5) hur lätt det är att åka kollektivt och (6) hinder för att åka kollektivt. Jämförelserna visade att resenärerna åkte mindre ofta med färdtjänsten mellan år 2006 och 2007, men att resfrekvensen var oförändrad mellan 2007 och 2008. Genomsnittsresenären åkte någon till några gånger per månad (se figur 3). Samma mönster märktes i fråga om resor med kollektivtrafiken och resor med anhörigas/vänners bilar. Resandet minskade med dessa färdsätt mellan 2006 och 2007, däremot inte mellan 2007 och 2008. Resfrekvensen med Flexlinjen förändrades inte alls över de tre åren. Genomsnittsresenären reste någon till några gånger per månad med den. Jämförelser mellan 2006-2008 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 Resfrekvens i färdtjänsten Resfrekvens Flexlinjen Resfrekvens kollektivtrafiken Resfrekvens närståendes bil Lätt åka kollektivt? 2006 2007 2008 Figur 2. Jämförelser i resfrekvens och upplevelse av svårigheter att åka kollektivt mellan 2006-2008 (n = 173). Låga värden innebär mer frekventa resor. På frågan om hur lätt det är att åka kollektivt betyder låga värden att det inte är lätt. Skalan sträcker sig från 1 till 4. 11 Analysen bygger på jämförelser av medelvärden och standardavvikelser för hela gruppen mellan respektive år när det gäller svaren på fråga 1 till och med 5 ovan. När det gäller fråga 6 baseras analysen på frekvensfördelningar, eftersom det var möjligt att besvara den frågan med flera svar. 22

Som framgår av figur 2 ovan var det inga skillnader mellan åren i fråga om hur lätt man tyckte det var att åka kollektivt. Det vanligaste svaret var att det inte var särskilt lätt. Studerar vi vilka faktorer som upplevdes som hinder för resan med spårvagn eller buss ser vi stora likheter över åren. De faktorer som flest har angett som hinder genom åren är: klarar ej att hålla balansen, svårt att kliva på/av, stressigt vid på-/avstigning och nivåskillnader/backar till hållplatsen. Övriga kommentarer L iksom tidigare år är det många deltagare som har passat på att skriva ner sina synpunkter i enkäten. Kommentarerna handlar om alla färdmedel. Innehållet i synpunkterna liknar till stor del de som har beskrivits i de två tidigare enkäterna (se Lindahl, Krantz och Odebo, 2006; Lindahl, 2007). Några skillnader märks ändå jämfört med tidigare år. Det är fler kritiska kommentarer kring samåkning inom färdtjänsten. Dessa resenärer tycker att det blir för trångt i bilen med många resenärer och att resan blir för lång, när de ibland måste åka kors och tvärs genom stan innan de är framme vid resmålet. Trångt i taxibilar (samåkning). (man, 48 år) Jag är glad att jag har färdtjänst men jag tycker att dom kunde se till att dom får samåka med personer som bor i mitt område. Till exempel, har jag åkt från Skånegatan i centrum i Göteborg för att åka till min bostad i Billdal har dom först åkt till Lillhagen på Hisingen och lämnat en person sedan kört hem mig till Billdal. (kvinna, 77 år) När man har ett psykiskt handikapp (panikångest) är det jobbigt att samåka. Resan tar mycket längre tid och man blir både trött och orolig vilket är jobbigt när man ska jobba en hel dag. Jobbar heltid inom vården. Tyvärr är jag tvungen att ha färdtjänst annars skulle jag inte klara av att komma till jobbet. (kvinna, 58 år) Att man tar hänsyn till patienter med psykiskt funktionshinder. Jag har jättesvårt att sätta mig i en bil som är full med andra som ska någonstans...(kvinna, 41 år) Flera resenärer är kritiska mot färdtjänstens chaufförer. Vissa kör som idioter, pratar i telefon med anhöriga. (man, 48 år) Snälla, handplocka era förare! Det finns ett fåtal som kör väldigt varsamt, så att resan inte blir sämre än vad den behöver vara för en kropp som gör ont. Tyvärr är de alldeles för få, vilket gör att resorna blir till något som jag 23

undviker, trots att behovet finns. Istället blir jag isolerad och det är mindre kul. (kvinna, 36 år) Jag har vissa synpunkter på transportörer som utför resorna. Jag har haft färdtjänst i snart 10 år och märkt en kraftig försämring de senaste åren när det gäller service. Sedan oseriösa bolag har tagit över från bl.a. Taxi Göteborg får man knappt någon hjälp alls med t.ex. dörren, de kan knappt svenska, hittar inte i stan... listan kan göras lång. Däremot har beställningscentralen blivit bättre: svarstiden är kort men restiden känns alldeles ofta onödigt lång med långa omvägar!(man, 27 år) De som kör färdtjänstbussar är underbara! Förstående, inkännande och så hittar de adresserna. Att åka i taxibilarna är klart mer stressande. Det är ofta jag som passagerare får "tolka" de äldre för chaufförerna. Det är allt för ofta bilkörningen är under all kritik (kör mot rött, stannar för att knappa in GPS mitt i gatan, farliga omkörningar osv osv). och VÄLDIGT ofta hittas inte adresserna vi skall till. Detta är tyvärr alltså vanligt i taxibilarna. Men absolut INTE i bussarna. Kram från NN (kvinna, 36 år) Flera resenärer har påpekat det ologiska och orättvisa i att sjukresor kostar mer än färdtjänstresor. Varför ska vi betala mer till sjukresor 60 kr. Ex: Jag åker färdtjänst till Lundbykliniken, intill mig sitter två damer som ska handla på Willys. De betalar 30 kr var. Varför skall vi som ofta behöver gå till läkare betala mer. Vi är alla låginkomstpensionärer (kvinna, 74 år) Kommentarerna om kollektivtrafiken innehåller också fler negativa synpunkter på de nya spårvagnarna jämfört med tidigare år. Spårvagnsresor: t.ex. Vagnen går in i tunnlar, det väsnas, oljud i vagnen av allt som, (antar jag), hänger och slänger i vagnarna. Kanske att jag är extra ljudkänslig, ett väldigt oväsen är det, känns i hela kroppen. Inget blir ju bättre av det (kvinna, 61 år) Dom nya vagnarna som inte ni hunnit förstöra, har bra belysning. Önskvärt med större text i displayerna. Bättre kontroll på att både displayer och utrop fungerar i alla vagnarna, och inte bara förstavagnsetet. Dåligt med dom nya vagnarna med säten åt alla möjliga håll, samt olika höjder på en del sittplatser. Dom längs efter är allra sämst för man blir trampad på fötterna osv. (man, 63 år) När kommer ramperna till de nya spårvagnarna fungera propert? (man, 30 år) Generellt sett framför resenärerna både positiva och negativa synpunkter och förslag till förbättringar (se bilaga 2). 24

Diskussion Resultatet av årets enkät kan sammanfattas med att mycket är sig likt från tidigare år. Andelen resenärer som upplever att det är svårt att åka kollektivt är fortsatt hög och hindren för att resa är desamma som tidigare år. Trots det är det många som åker med kollektivtrafiken. Dessa resor är nästan lika vanliga som resorna med färdtjänsten. Metoddiskussion En analys av Färdtjänstens statistik över antalet genomförda färdtjänstresor bland KOLLA-resenärerna under våren 2008, visar att så många som 60 procent inte har genomfört någon färdtjänstresa alls under de vårmånader som enkäten handlade om. Detta visade sig dock inte i enkätsvaren. I det resultatet var det bara fyra procent som uppgav att de inte reste alls med färdtjänsten under våren. Hur kan man förstå olikheterna i svar? Vi utgår här från att Färdtjänstens statistik är korrekt. En tolkning är att ett selektivt bortfall förklarar skillnaderna. Även om enkäten besvarades av cirka 70 procent av resenärerna som ingick i urvalet, kan de 30 procent som inte har svarat utgöras av personer som inte har rest alls med färdtjänsten. Det finns stöd för en sådan hypotes. Flera KOLLAresenärer hörde av sig och meddelade att de inte ville medverka i enkätstudien för att de inte hade varit ute och rest något under våren. Även anhöriga ringde och berättade att den färdtjänstberättigade som enkäten hade skickats till, låg på sjukhus. Detta ger en viss förklaring men inte ett fullödigt svar på frågan varför det är så stor skillnad i resultatet. En annan möjlig tolkning är att deltagarna i enkätstudien har överdrivit antalet resor med färdtjänsten. Frågan är vad de skulle ha för motiv till det? Ett tänkbart motiv är att de vill förmedla ett kvarstående behov av färdtjänstresorna, för att de befarar inskränkningar av dessa resor. Att en sådan farhåga finns är inte förvånande, eftersom det är ett underliggande budskap i hela KOLLA-projektet och även kom fram i den intervjustudie vi gjorde förra året (Lindahl & Odebo, 2007) samt i en nyligen genomförd intervjustudie med färdtjänstresenärer som åker med Stockholms Lokaltrafik (WSP, 2007). Det som talar mot en sådan ensidig snedvridning av resenärernas svar är att enkäterna har fyllts i individuellt, samt att resultaten står sig stabilt mellan de tre år som enkäten har skickats ut. Vad kännetecknar resenärer som ingår i KOLLA? Medelåldern är hög bland KOLLA-resenärerna, men inte lika hög som bland färdtjänstresenärerna generellt sett. Genomsnittsresenären är en kvinna i sjuttioårsåldern med nedsatt rörlighet, som lever ensam. Ungefär hälften av resenärerna har hälsoproblem. Den andra hälften har inte det. Resultatet som visade att det inte är de allra äldsta som upplever dålig hälsa, kan vara viktigt att ha i åtanke. De åldersgrupper som framför allt upplevde hälsoproblem var mellan 30 och 79 år. En förklaring till det är att det finns olika orsaker till behovet av färdtjänst. De som inte har 25