Kartläggning inom uppdraget Kunskapslyftet 1
Innehåll Bakgrund 3 Enkät till kommunerna barnkonventionen som lag 4 Enkät till landstingen/regionerna barnkonventionen som lag 11 Träffar 14 Träffar med kommuner 14 Träffar med landsting/regioner 15 Träffar med lokala barnombud, barnrättstrateger med flera 15 2
Bakgrund Regeringen har för avsikt att göra barnkonventionen till svensk lag och en särskild utredning (Barnrättighetsutredningen, SOU 2016:19) har tagit fram förslag på hur detta ska genomföras. Ett av utredningens föreslag var att regeringen under en treårsperiod ska genomföra ett kunskapslyft med syfte att ge kunskap och kompetens om vad barnkonventionen och ett barnrättsperspektiv innebär i praktiken. Regeringen har nu gett ett sådant uppdrag till Barnombudsmannen. I uppdraget ska Barnombudsmannen bland annat göra en kartläggning av kommuner och landsting/regioners behov av stöd kring tillämpningen av barnkonventionen, samt identifiera lämpliga insatser. Kartläggning Barnombudsmannen har inom ovan nämnda uppdrag skickat ut en enkät till alla kommuner och landsting/regioner. Detta för att skapa en bild av hur barnkonventionen som lag kan komma att påverka det redan pågående arbetet med barnkonventionen i kommuner och landsting/regioners verksamhet. Men också för att ta reda på vilket stöd som kan behövas om barnkonventionen blir lag. För ytterligare fördjupad kunskap bjöd vi även in till tre träffar: en med representanter från ett urval kommuner, en med representanter från landsting/regioner och en med lokala och regionala funktioner som särskilt arbetar med barnkonventionen. Resultat och slutsats Resultatet från enkäten och träffarna visar på att en lag om barnkonventionen kan komma att påverka kommunerna och landstingen/regionerna i stor utsträckning. De flesta anser att en lag kommer att bidra till att barn får sina rättigheter tillgodosedda på ett bättre sätt än idag. En lagstiftning skulle innebära ett ökat fokus och intresse för att genomföra barnkonventionen i praktiken. Barnombudsmannens tolkning är att det finns en utbredd känsla av att Sverige idag inte lever upp till barnkonventionens intentioner. De utmaningar som kommuner och landsting/regioner ser som en följd av barnkonventionen som lag är till stor del kopplade till resurser och kompetens. Här finns en oro att lagen inte kommer att få genomslag om det inte görs tydligt att barnkonventionen som lag gäller förvaltningen som helhet. Många konstaterar också att det finns ett behov av stöd och information. Nationella nivån viktig Den nationella nivån anses betydande för att garantera att det finns handledningar och tolkningar som säkrar en likvärdighet i tillämpningen av lagen. Barnombudsmannen och Sveriges kommuner och landsting, SKL, är de två aktörer som nämns oftast. Båda omnämns i positiva ordalag även om kommuner och, framför allt, landsting/regioner ser brister i samarbetet mellan dessa aktörer och efterlyser en tydligare mandatfördelning. Det är viktigt att det arbete som redan gjorts på barnrättsområdet inte slarvas bort och att både Barnombudsmannen och SKL aktivt verkar för att kunna dra nytta av varandras kompetenser, nätverk och kunskaper. Samtidigt är det viktigt att se till de olika uppdrag som Barnombudsmannen och SKL har när det gäller att genomföra och ge stöd för tillämpning av barnkonventionen. En problematik som kommunerna och landstingen/regionerna berör flyktigt är att det i nuläget finns stora skillnader i arbetet med barnkonventionen. Vissa kommuner och de 3
flesta landsting/regioner har arbetat aktivt med att integrera ett barnrättsperspektiv i sin organisation och har utvecklat metoder och verktyg för att barnkonventionen ska vara ett levande dokument. De allra flesta kommuner har inte arbetat lika aktivt med dessa frågor och ser också ett större behov av information på en mer grundläggande nivå. Det är tydligt att man måste ta hänsyn till dessa skillnader i alla insatser som berör barnkonventionens implementering, annars riskerar man att arbeta på ett sätt som endast är relevant för ett fåtal om ens någon. Andra farhågor handlar om ojämn takt i implementeringen inom förvaltningen och utmaningar i samarbetet inom och mellan organisationer. Därtill framkom att det finns flera olika perspektiv som ska behandlas och att det kan uppstå konflikter som måste diskuteras och lösas. Behov av stöd Kommunerna och landtingen/regionerna uttryckte ett stort behov av stöd i form av kompetenshöjande insatser för att kunna tolka barnkonventionen, men också hur den ska tillämpas. Många lyfte fram webbutbildningar som ett bra sätt att ge stöd. Stödet bör både innehålla såväl generella och övergripande insatser som riktade insatser till olika målgrupper. En målgrupp kan exempelvis vara förtroendevalda och chefstjänstemän. Flera aktörer önskar också lärande exempel från andra för att inspireras i arbetet. En annan aspekt som lyfts fram är att det idag finns ett antal aktörer som arbetar med barnrättsfrågor och att dessa aktörers budskap inte alltid samspelar. Det behöver inte vara ett problem, men att ta fram en gemensam plattform kring centrala frågor och en terminologi som kan förstås av alla bör prioriteras för ett systematiskt arbete. Slutligen kan vi konstatera att enkäterna och träffarna pekar på en utbredd uppfattning att det är hög tid att höja barnkonventionens status, och försäkra sig om att aktörer på regional och lokal nivå är villiga att bidra aktivt i detta arbete. Samtidigt finns en medvetenhet om egna bristande kunskaper, vilket gör det extra viktigt att den nationella nivån försäkrar sig om att det finns ett adekvat stöd för kommuner och landsting/regioner. Då och bara då kan vi garantera att alla barn får sina rättigheter tillgodosedda. Enkät till kommunerna barnkonventionen som lag Inledning Enkäten skickades till kommunstyrelsens ordförande i samtliga kommuner. Enkäten besvarades av 189 kommuner 1 och i den stora majoriteten besvarades den av en folkvald snarare än en tjänsteman 2. Svaren speglar alltså huvudsakligen hur de folkvalda i kommuner tolkar hur arbetet med barnkonventionen genomförs idag. Arbetet med barnkonventionen idag Enkäten inleddes med ett antal frågor om arbetet med barnkonventionen. Huruvida det fanns någon särskild funktion som arbetar med barnkonventionen, om man använder några särskilda metoder/verktyg samt om man har genomfört någon utbildning om barnkonventionen de senaste tre åren. 1 191 kommuner skickade in, men en lämnade inga svar och en definierade sig som ideell förening och uteslöts därför. 2 Enkäten riktad till kommuner besvarades i 35 kommuner av tjänstemän och av dessa hade 14 stycken ett särskilt ansvar för barnkonventionen i sin tjänst. 4
I en minoritet av kommunerna 65 av de 189 fanns en funktion som idag arbetar specifikt med barnkonventionen (även om det ser olika ut hur den tjänsten/tjänsterna ser ut och om de enbart arbetar med barnkonventionen). Vi kunde i ett tidigt skede konstatera signifikanta skillnader i svaren beroende på om det fanns en sådan funktion eller inte. Av detta skäl valde vi att dela upp materialet i två grupper. Denna indelning ska inte tolkas som att en speciell funktion som arbetar med barnkonventionen nödvändigtvis leder till förändringar på andra områden. Det kan lika gärna vara så att kommuner med en sådan funktion redan från början har ett större engagemang för barns rättigheter. I diagram 1 nedan ser vi fördelningen för frågan om man genomfört en utbildning inom barnkonventionen för anställda och/eller folkvalda de senaste tre åren, uppdelat på kommuner med och utan en funktion som arbetar med barnkonventionen. Vi ser att det är en mycket större sannolikhet att kommuner med en sådan funktion har genomfört utbildning jämfört med kommuner som saknar en sådan funktion. 3 Vi ser också att antalet som inte vet om en sådan utbildning har genomförts är färre, vilket går att tolka som att kunskapen om vad som sker är mer spridd i kommuner med en funktion för barnkonventionen. Diagram 1: Har kommunerna genomfört utbildning inom barnkonventionen de senaste tre åren (procent av kommunerna)? Har kommunen genomfört en utbildning om barnkonventionen de senaste tre åren? 70 60 50 40 30 20 10 0 Har genomfört utbildning Har ej genomfört utbildning Vet inte Utan funktion Har funktion I diagram 2 nedan ser vi hur kommuner svarat på frågan om det finns verktyg och/eller metoder för att arbeta med barnkonventionen. Här ser vi samma mönster om än något mindre framträdande i kommunernas svar. Sannolikheten att det finns särskilda 3 Bland de 65 kommunerna med funktion har 41 genomfört en sådan utbildning och bland de 124 som saknar en sådan funktion har endast 29 genomfört en sådan utbildning. 5
metoder/verktyg är betydligt större, och de som inte vet är färre, i kommuner som har en funktion för barnkonventionen än i kommuner som saknar en sådan funktion. 4 Diagram 2: Har kommunerna speciella metoder/redskap för att genomföra barnkonventionen (procent av kommunerna)? Speciella metoder/redskap för att genomföra barnkonventionen Utan funktion Med funktion 60 50 40 30 20 10 0 Har speciella verktyg Har ej speciella verktyg Vet inte I 51 av de 65 kommuner som har en funktion för barnkonventionen har man antingen genomfört utbildning de senaste tre åren (diagram 1), eller har särskilda verktyg/metoder för att genomföra barnkonventionen. I 20 av de 65 kommunerna med funktion har man både genomfört utbildning och har särskilda verktyg/metoder. Bland de 124 kommuner som saknar en funktion för barnkonventionen har 44 stycken svarat ja på en av dessa frågeställningar, medan endast 10 har genomfört utbildning och har särskilda verktyg/metoder. Det är med andra ord ingen garanti att en funktion för barnkonventionen innebär att man arbetar med andra delar av barnkonventionens implementering som den mäts i denna enkät. Men resultaten indikerar att olika områden ofta hänger samman. Då enkäten inte ställde frågan om hur länge kommunen haft denna typ av funktion är det möjligt att flera kommuner befinner sig i en förändringsfas och att en senare mätning skulle visat förändringar. Barnkonventionen i framtiden Lag är skarpare än konvention I enkäten fanns också frågor om kommunerna tror att barnkonventionen som lag kommer att påverka deras verksamhet. I diagram 3 nedan ser vi att en stor majoritet av kommunerna nästan 8 av 10 kommuner tror att barnkonventionen som lag kommer att påverka deras arbete. Denna åsikt beror inte heller på om man idag har en funktion som arbetar med barnkonventionen eller inte. Detta 4 Bland de 65 kommuner som har en sådan funktion har 31 svarat att de har särskilda verktyg/metoder för att arbeta med barnkonventionen och bland de 124 har endast 25 svarat att de har det. 6
tyder på att även de som idag har ett engagemang i frågan inte anser att de har nått hela vägen fram. Bland de kommuner som inte trodde att deras arbete skulle påverkas svarade majoriteten att de redan idag arbetar som om barnkonventionen var lag. Diagram 3: Tror ni att ert arbete kommer att påverkas när barnkonventionen blir lag (procent av kommunerna)? 90 80 70 60 Barnkonventionen som lag påverkar 50 40 30 20 10 0 BK som lag påverkar BK som lag påverkar ej Vet inte Ingen funktion Funktion I diagram 4 nedan visar kommunernas svar vilket stöd de anser sig behöva när barnkonventionen blir lag. Inte heller här finns några större skillnader mellan kommuner som har en funktion eller inte. 5 Ungefär hälften av kommunerna ansåg att de hade behov av både information och kompetenshöjning. Omkring en femtedel av kommunerna visste inte vilket stöd de behövde, eller tyckte inte att något av svarsalternativen passade deras behov. 5 Frågan separerade mellan två huvudkategorier av stöd och löd Har kommunen behov av att få kompetenshöjande insatser (med kompetenshöjande insatser avses utbildningsinsatser av olika slag) och information (med information avses skriftlig information via tryckta och digitala medier) när barnkonventionen blir lag? 7
Diagram 4: Vilket stöd behöver ni när barnkonventionen blir lag (procent av kommunerna)? Vilket stöd behövs när barnkonventionen blir lag? 70 60 50 40 30 20 10 0 Information Kompetenshöjning Information och kompetenshöjning Vet inte Ingen funktion Funktion När vi bröt ner information i vilka områden man behövde stöd inom här grovt indelat som kunskap av barnkonvention, implementering av barnkonventionen, juridisk vägledning och hjälp med verktyg/metoder (främst om hur man talar med barn) fick kommunerna rangordna dessa områden. I diagram 5 redovisas det område som kommunerna rankade som det viktigaste. 6 I diagram 5 nedan ser vi att det viktigaste området för kommuner med funktion för barnkonventionen i ungefär hälften av fallen var att få stöd med implementeringen av barnkonventionen antingen på ett övergripande plan eller inom specifika verksamhetsområden och sedan att få praktiska verktyg. 7 I kommuner utan funktion rankades istället allmän information om barnkonventionen om barns rättigheter som viktigast, följt av att få hjälp med praktiska verktyg. Detta stärker känslan av att kommuner med en funktion som arbetar med barnkonventionen skiljer sig åt från kommuner som inte har en sådan funktion och att de i någon mån har kommit längre i sitt arbete. Det senare innebär inte att de inte behöver stöd, men de behöver stöd i en senare del av processen. För även om kunskapen om barns rättigheter verkar finnas så behöver man fortfarande stöd med att förverkliga barnkonventionen i verksamheten. 6 I enkäten finns flera svarsalternativ. I bilaga 1 motsvaras alternativ kunskap om barnkonventionen av svarsalternativ 1 (kunskap om barnkonventionen och barns rättigheter), alternativet implementering av barnkonventionen svarsalternativ 3 (generellt) och 4 (på verksamhetsnivå), frågan om juridisk vägledning svarsalternativ 2 (juridiska konsekvenser) och alternativet 5 (utbildning om verktyg och metoder) och 6 (utbildning om hur barn och unga ska komma till tals). 7 En majoritet i båda grupperna rankade utbildning om hur barn och unga ska komma till tals som viktigare än information om verktyg och metoder mer generellt. 8
Diagram 5: Vilket är det viktigaste området för stöd när barnkonventionen blir lag? 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Kunskap om BK Viktigaste stödområden när barnkonventionen blir lag Implementering av BK Juridisk vägledning Verktyg Ej funktion Funktion Barnkonventionen som lag möjligheter och utmaningar Kommunerna fick också svara på frågor om vilka möjligheter och utmaningar de såg med barnkonventionen som lag. De allra flesta såg positivt på en lag även om de också såg problem med implementeringen. Trots de många fritextsvaren varje kommun hade möjligheten att lista flera möjligheter och problem kunde svaren grupperas kring fyra områden som beskrev möjligheter och fyra som beskrev utmaningar. De öppna svaren möjligheter Prioritering Tydlighet och ökad kunskap Det vanligaste svaret handlade om att barnkonventionen som lag skulle stärka barns rättigheter och flytta upp frågor om barns rättigheter på den kommunala agendan. Det skulle i sin tur innebära ökad kunskap och att områden där barnrätten idag har en mer undanskymd roll skulle behöva ta hänsyn till barnkonventionen. Samarbete Alla måste samarbeta Ett annat område handlade om att det skulle leda till ökat samarbete både inom kommunen och mellan kommuner där man skulle kunna samordna beslut och lära sig av varandra. Här talade man om att alla nu behövde arbeta strukturerat och formaliserat med frågor som rörde barns rättigheter. En del kommuner efterlyste också goda exempel på arbete som andra kommuner redan genomfört. Delaktighet Nya forum för dialog Delaktighet, och att barns deltagande blir en utveckling av den kommunala demokratin, lyftes också upp i många svar som en positiv effekt. Barn antogs få ökade kunskaper om demokrati, beslutsfattare antogs få mer kunskap om barns åsikter och verktyg för en levande dialog mellan barn och beslutsfattare antogs förbättras. 9
Bättre beslut Bättre hantering av barns utsatthet och behov Det är tydligt att kommunerna tror att barnkonventionen som lag också kommer att leda till en systematisering av arbetet och skärpning av kraven, som i slutänden kommer barnen till godo. Ärenden som berör barn, speciellt utsatta barn, kommer att gynnas av en lag. Här finns en given grund till många kommuners positiva inställning. De öppna svaren utmaningar Resurser och kompetens Många kommuner lyfte frågan om knappa resurser och bristande kompetens i frågan om barns rättigheter. Det finns en oro att barnkonventionen som lag skulle innebära att stora delar av kommunernas personal behöver utbildning, vilket riskerar att kosta pengar. Ett par kommuner pekade ut att detta kunde vara speciellt problematiskt för små kommuner, framför allt om det kräver en särskild tjänst för barnrättsfrågor. Tid och administration Flera kommuner lyfte upp en specifik oro för att den administrativa bördan skulle öka när barnkonventionen blir lag och när man måste bygga in ett barnrättsperspektiv i fler utredningar och beslut. Juridik och målkonflikter Ett tredje område för oro handlade om juridiska tolkningar och att väga olika perspektiv mot varandra. En annan fråga som kom upp var att det finns en risk att vuxna ger sig själva ett tolkningsföreträde om vad barn egentligen tycker och vilka barns behov är. Vem förväntas egentligen föra barnets talan? Här ansåg kommunerna att de var i behov av vägledning och stöd i tolkningen av konventionen. Samarbete Flera kommuner underströk att barnkonventionen som lag inte bara fick bli en skenbar reform. Man pekade på vikten av att hela organisationen måste delta i utvecklingsarbete och samverkan. Det samarbete som lyftes upp som en möjlighet uppfattades alltså också som en utmaning för kommunerna. Man efterlyste därför stöd i hur man skulle kunna implementera barnkonventionen i hela verksamheten. Möjligheter och utmaningar sammanfattning Väger man samman kommunernas svar kan man se att de flesta kommuner är positiva till att barnkonventionen blir lag, även om de också ser utmaningar i implementeringen. Kommunerna anser att fördelen med ett tydligare fokus på barns rättigheter i förvaltning, och att det blir tydligare att barn ska bli delaktiga i beslut som berör dem, överväger nackdelarna. Ett område som framträder både som möjlighet och utmaning är att få med hela förvaltningen på ett förändringsarbete. Här nämns särskilt de hårda förvaltningarna. Förhoppningen är att samarbetet ska bidra till en helhetssyn på barnet som rättighetsbärare och ett lärande av goda exempel, medan farhågan är att lagen blir en papperstiger. Det är tydligt att kommunernas utmaningar handlar betydligt mer om praktiska frågor som ökad administration, utbildning och resurser än principiella invändningar mot att barnkonventionen blir lag. Kommunerna efterlyser stöd och resurser på en lång rad områden såsom handledningar, utbildningar och juridiskt stöd vid uttolkningen av barnkonventionen. Många ser också ett behov av en bred kompetenshöjning inom kommunerna så att barnrättsfrågorna inte blir en isolerad enklav inom den kommunala förvaltningen. 10
Övriga kommentarer I slutet av enkäten hade kommunerna också möjligheten att lämna öppna kommentarer om sådant som inte togs upp, eller förtydliga något de ansåg vara oklart. I denna del framkom det att kommunerna anser att de behöver ökade resurser för att kunna genomföra den kompetenshöjning de förutspår. En annan synpunkt som kom fram var att man ville framhålla vikten av goda handledningar tidigt i implementeringen, framför allt juridiska handledningar och stöd. Flera kommuner nämner också att SKL och regionala aktörer tidigare har varit viktiga stöd i arbetet med barnkonventionen. Här finns en kompetens man vill värna. Man efterlyser därför ett närmare samarbete mellan Barnombudsmannen och andra aktörer, främst SKL. Då kan dubbelarbete undvikas och en gemensam vokabulär utvecklas. Två kommuner lyfter upp vikten av likvärdighet, då man går från en situation där kommuner har väldigt skiftande rutiner kring barns rättigheter till en situation där alla kommuner får en tydlig skyldighet att väga in dessa frågor. Enkäten till landstingen/regionerna barnkonventionen som lag Enkäten skickades till samtliga ordförande i landstings- och regionstyrelserna. 16 landsting/regioner besvarade enkäten. Till skillnad från kommunerna var det endast tjänstemän som besvarade enkäten i landsting/regioner och av dessa hade majoriteten 9 stycken dessutom en funktion som innebär att de arbetar med barnkonventionen. Detta gjorde att de öppna svaren var betydligt mer innehållsrika, de problematiserade både möjligheter och utmaningar på ett sätt som vi inte såg i enkäterna till kommunerna. Därför kommer en större tyngd att läggas på de öppna svaren i denna del. Arbetet med Barnkonventionen idag Av de 16 landstingen var det bara två som inte hade en särskild funktion för barnkonventionen, två som inte hade haft en utbildning om barnkonventionen de senaste tre åren (och en som inte visste) och tre som saknade speciella verktyg/metoder för att säkerhetsställa barns rättigheter (och en som inte visste). Ett av landstingen hade inte något av detta, men i övrigt verkar landstingen/regionerna idag bedriva ett aktivt arbete med barnkonventionen. Barnkonventionen som lag Precis som med kommunerna ansåg de flesta landsting/regioner, 14 stycken, att en lag skulle påverka deras arbete med barnkonventionen. De två som inte trodde att man skulle påverkas svarade att man redan idag arbetade som om barnkonventionen vore lag. Även vad det gäller behov av stöd påminner landstingen om kommunerna. Endast ett landsting anser att det inte finns ett behov av stöd när barnkonventionen blir lag. I diagram 6 nedan ser vi vilka områden som landstingen/regionerna ansåg var viktigast att få stöd inom. Då det gäller vilken typ av stöd man behöver skilde det sig åt mellan landstingen. Skillnaden nyanserades delvis i de öppna svaren då flera ansåg att det var svårt eller problematiskt att göra en sådan rangordning. Behoven för olika delar av verksamheten var olika och man behövde göra flera insatser samtidigt. Det är dock värt att notera att två svarsalternativ saknas helt: verktyg och metoder som inte handlar om att låta barn komma till tals och implementering på en generell nivå. Även om underlaget är för litet för att dra några säkra slutsatser, inte minst med ovan nämnda nyanseringar i minne, så är det slående att nästan hälften av landstingen/regionerna lyfter samtal med barn som den viktigaste åtgärden. 11
Diagram 6: Vilket är det viktigaste området för stöd när barnkonventionen blir lag? 8 6 4 2 0 Viktigaste stödområde då Barnkonventionen blir lag (antal landsting) Landsting/region Barnkonventionen som lag möjligheter och utmaningar Landstingen/regionerna fick också svara på frågor om vilka möjligheter och utmaningar de såg med en lag. Alla landsting som svarade att barnkonventionen som lag skulle påverkas svarade. 8 Det fanns mycket stora likheter i de teman kommuner och landsting/regioner berörde. Framför allt vad gäller utmaningar är svaren i vissa fall mer specifika och nyanserade, vilket delvis kan bero på ett tydligare tjänstemannaperspektiv. De öppna svaren möjligheter Prioritering Barnrättsarbetet kommer att få en större tyngd Alla landsting/regioner framhävde att barnkonventionen som lag skulle innebära att barnrättsfrågor lyftes fram och att det skulle bli lättare att driva dessa frågor inom organisationen. Detta framställdes genomgående som ett mycket viktigt steg framåt. Då många av de som besvarade enkäten själva arbetade med frågan uppfattades barnkonventionen som lag som ett erkännande av redan nedlagt arbete. Många ansåg också att deras arbete skulle underlättas och att man skulle ha lättare att få både tid och ekonomiska resurser för att arbeta med barnrättsfrågor. Konkretisering och kompetens Vad barnkonventionen innebär i handling och förhållningssätt i vård Flera landsting/regioner lyfte upp att barnkonventionen som lag skulle konkretisera vad barns rättigheter i praktiken innebar. De såg överlag fram emot att både kompetenshöjande utbildningar och informationsmaterial skulle tydliggöra det som i dagsläget uppfattades som lågprioriterat. Det fanns i dessa svar en stor förväntan på att det skulle ske en nationell kraftsamling, med en tydlig vägledning för både beslutsfattare och personer som möter barn i sin yrkesutövning. 8 De som inte trodde att deras arbete fick, som nämnt tidigare, svara på varför de inte trodde att deras organisation skulle påverkas av barnkonventionen som lag och svarade då att de redan arbetade som om den vore lag. 12
Samarbete och samsyn Kan ge fler aktörer i samhället en gemensam agenda och ett gemensamt språk Liksom kommunerna tror landstingen/regionerna att barnkonventionen som lag kan leda till att man samarbetar inom organisationen och mellan enheter. Man lyfter också tydligt upp den nationella nivån vad gäller både likvärdighet och samsyn. Ett landsting hoppades på en nationell kunskapsportal i Barnombudsmannens regi. Delaktighet Ökat ansvar för att skapa förutsättningar för barns och ungas delaktighet Flera landsting/regioner talade om att barnkonventionen som lag skulle kunna leda till att man arbetade med ungas delaktighet inom de olika verksamheterna. Bättre beslut Ökat ansvar för att genomföra prövningar av barnets bästa Vid sidan av att de olika möjligheterna i sig själva leder till bättre beslut så lyfte några landsting upp att barn i utsatta situationer skulle få sina rättigheter tillgodosedda bättre. Exempelvis barn som upplever våld i nära relationer och barn i vårdsituationer. I både kommunernas och landstingens svar finns det genomgående implicit och explicit ett grundantagande om att ett strukturerat och prioriterat arbete inom barnrättsfrågor i slutänden gynnar barnen. De öppna svaren utmaningar Resurser och kompetens Landstingen/regionerna ser kostnader, för både utbildningar och det löpande arbetet, som en stor utmaning. Det finns en viss oro för att området ska expandera snabbare än kompetensen. Eller att de som kan barnrätt skall behöva sätta sig in i en lång rad specialområden. Man understryker därför att området måste tilldelas nya resurser och att alla yrkesgrupper måste få kunskap inom området för att förändringsarbetet ska fungera optimalt. Här är man också tydlig med att alla yrkesgrupper har sina specifika utmaningar och att utbildningar måste anpassas utifrån detta. Juridik och målkonflikter Flera landsting lyfter behovet av juridisk vägledning och att man i dessa måste vara tydlig hur man ska agera vid målkonflikter mellan barnrätt och familjerätt. Flera landsting lyfter också frågan om att det måste finnas en instans dit barnen och deras vårdnadshavare kan överklaga om de anser att deras ärende blivit felaktigt behandlat utifrån bankonventionen. Samarbete och samverkan Några av landstingen/regionerna tar upp utmaningen med ett utökat samarbete inom organisationen och mot andra främst nationella aktörer. Dessa utmaningar kopplas till resurser, men även till att det behövs en tydlig rollfördelning. Man talar i dessa sammanhang om vikten av att goda exempel lyfts fram som inspiration för andras arbete. Likvärdighet Landstingen/regionerna lyfter på olika sätt upp en oro för att arbetet ska brista i likvärdighet. Detta kan handla både om att det uppstår brister i implementeringen, att utbildningar kommer att ha skiftande kvalitet och innehåll och att rättigheterna för vissa grupper av barn exempelvis funktionshindrade kan hamna i skuggan av det större arbetet. Vad gäller utbildningar önskar ett landsting en nationell certifiering för likvärdighet. 13
Övriga kommentarer I de övriga kommentarerna är det tydligt att SKL utfört ett mycket viktigt och uppskattat förarbete och lyckats förankra barnrätten som en viktig fråga i flera landsting/regioner. Det är uppenbart att de flesta landsting/regioner önskar se ett utökat samarbete mellan SKL och Barnombudsmannen på detta område och att man utvecklar en samsyn kring begrepp och implementering av barnrätten. Man understryker också vikten av att SKL och Barnombudsmannen inte dubbelarbetar utan att Barnombudsmannen koncentrerar sig på den nationella nivån med likvärdighet, utbildningar och handledningar samtidigt som SKL koncentrerar sin kunskap kring kompetensen man har om landstingen/regionerna och deras verksamheter. Flera landsting lyfter också upp att utbildningsmaterial och utbildningar inom Barnkonventionen måste planeras långsiktigt och för god spridning. Webbutbildningar och filmer framhålls som bra stöttande redskap samt en nationellt samordnad utbildning för barnrättsstrateger. Träffar För att komplettera enkätresultaten genomförde vi tre träffar med representanter från kommuner, landsting/regioner samt lokala barnombud eller liknande funktioner i kommuner och landsting/regioner. Huvudsyftet med träffarna var att ta del av lokala och regionala aktörers syn på behov och insatser inom ramen för det kunskapslyft som Barnombudsmannen ska genomföra. Det fanns också inslag av erfarenhetsutbyte av vad som görs kring barn och unga generellt, men också om pågående insatser för att genomföra barnkonventionen. En sammantagen bild från träffarna är att barnkonvention som lag kommer att påverka arbetet med barnets rättigheter och att det finns behov av stöd för att i praktiken kunna tillämpa konventionen. Träff med kommuner Vi bjöd in 30 kommuner som valdes ut utifrån ett antal kriterier som geografi, invånarantal och tidigare arbete med barnkonventionen. På mötet deltog 21 deltagare från 13 kommuner. Deltagarna var förtroendevalda, chefstjänstemän och andra tjänstemannafunktioner. Dessutom deltog en representant från SKL och en från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (MUCF). Deltagarna fick först, gruppvis, en bild av varandras arbete och vad som är på gång just nu kring barn och unga och barnkonventionen. Vi ställde också en fråga om hur de arbetar med att följa upp och analysera barns levnadsvillkor. Sedan följde en kort information om barnkonventionen som lag tillsammans med en fråga om vad det kan betyda för arbetet med barnets rättigheter. Efter det gick vi kortfattat igenom innehållet i det regeringsuppdrag som vi kallar kunskapslyftet. Deltagarna fick sedan i grupp, via metoden Round-up, diskutera och ge förslag på vilket stöd som behövs för att säkerställa tillämpningen av barnets rättigheter. Utifrån gruppernas förslag gjordes sedan en prioritering som följdes upp med konkretisering av de prioriterade insatserna. Här nedan följer en sammanställning av diskussionerna på frågan om vad en lag om barnkonventionen kan betyda och vilka av stöden som var prioriterade. 14
På frågan om vad en lag om barnkonventionen kan betyda menade flera att det kommer att påverka arbetet. Flera ansåg att en lag kommer att innebära ett ökat fokus och att barnkonventionen kommer att lyftas på agendan och prioriteras i större utsträckning. Några menade att kunskapen kommer att öka, både om barnets rättigheter generellt men också för att göra barn delaktiga. Andra lyfte fram att det kan innebära en ökad samverkan internt men också med det civila samhället. Det fanns också en del som såg utmaningar, till exempel hur barnkonventionen ska tolkas och hur en lag om barnkonvention förhåller sig till annan lagstiftning. Här behövs det utvecklas praxis för likvärdig tillämpning. Det fanns också en del som menade att det kan uppstå kostnader för utbildning och mer jobb för kommunerna. På frågan om vilket stöd som behövdes prioriterades följande tre punkter: Gemensamma definitioner, bena ut begreppen. Det skulle kunna göras genom att definiera och bena ut olika begrepp och metoder/verktyg (barnkonsekvensanalys, barnchecklista, barnets bästa, barnets perspektiv, barnrättsperspektiv). Någon grupp menade att det behövs en handbok för detta ändamål. Metoder för att följa upp hur blir det här blir bättre för barn i vår kommun. Här kan det handla om strukturer och system som visar på hur barnrättsarbetet verkligen leder till konkreta förbättringar för barn. Några delar som nämndes var statistik och metoder som kan brytas ner på verksamhets- eller stadsdelsnivå. Andra ville ha konkreta metoder, arbetssätt, förhållningssätt och indikatorer som utgår ifrån artiklarna i barnkonventionen. Andra menade att det ska kopplas ihop med målstyrning för att se om rättigheterna följs. Ytterligare kommentarer handlade om att hitta en röd tråd; vi går från till ax till limpa och därför behövs en nollmätning. En grundutbildning och sedan fördjupningsdelar utifrån arbetsuppgift. Flera lyfte fram att detta kan göras via webbutbildningar och/eller andra digitala arbetssätt. Det får gärna var lättillgängligt och innehålla filmer, fakta samt reflekterande frågor som är anpassade till olika målgrupper. Det är viktigt att den utbildning som erbjuds är kvalitetsäkrad. Förutom de punkter som prioriterades fanns det några andra delar som kan vara intressanta att titta vidare på. Det fanns också några som särskilt lyfte fram samverkan mellan myndigheter och SKL. En aspekt handlade om att vi tillsammans med SKL ska hitta en nivå som är good-enough och tydliggöra ambitionsnivån för att leva upp till barnkonventionen. Träff med landsting/regioner Vi bjöd in samtliga landsting/regioner, det kom 19 deltagare från 14 landsting/regioner. Både förtroendevalda och tjänstemän var representerade. Deltagarna fick först, gruppvis, en bild av varandras arbete och vad som är på gång just nu kring barn och unga och barnkonventionen. Vi ställde också en fråga om hur de arbetar med att följa upp och analysera barns levnadsvillkor. Sedan följde en kort information om barnkonventionen som lag med en fråga om vad det kan betyda för arbetet med barnets rättigheter. Efter det gick vi kortfattat igenom innehållet i det regeringsuppdrag som vi kallar kunskapslyftet. 15
Deltagarna fick sedan i grupp, via metoden Round-up, diskutera och ge förslag på vilket stöd som behövs för att säkerställa tillämpningen av barnets rättigheter. Utifrån gruppernas olika behov gjordes en prioritering som följdes upp med konkretisering av de prioriterade insatserna. Här nedan följer en sammanställning av diskussionerna på frågan om vad en lag om barnkonventionen kan betyda och vilka av stöden som var prioriterade. På frågan om vad en lag om barnkonventionen kan betyda menade flera att det kommer att påverka arbetet. Flera menade att en lag kommer att synliggöra och sätta fokus på barnets rättigheter. Det kommer också att ställas krav på mer utbildning, kompetensutveckling och stöd för flera aktörer alltifrån den politiska ledningen till olika verksamhetsområden. Två grupper lyfte fram vikten av nationell samverkan. Någon grupp undrade hur de ska få ihop olika perspektiv och andra undrade över de juridiska aspekterna, till exempel hur barn ska kunna överklaga, och tolkningsföreträden när lagar står i konflikt med varandra. De punkter som prioriterades var följande: Ta fram ett riktat material till förtroendevalda för att verka för styrning och ledning. Konkreta råd till förtroendevalda. Hur vi får in barnrättstänket och uppföljning i prioriteringar, barnkonsekvensanalyser och indikatorer. Ta fram en film om syftet med barnkonventionen och lagen. Skilja på olika målgrupper av förtroendevalda som ska få en grundläggande utbildning, varför lagen ska prioriteras, exempel på hur/vad förtroendevalda kan fråga tjänstemän, exempel på delaktighet från barn och unga, SKL är en naturlig avsändare. Vägledningar för hur omsätta i praktiken för olika målgrupper. Göra en ögonöppnarfilm som tillsammans med diskussionsunderlag kan knytas till kärnverksamheter. Beskrivningar steg för steg. Samverka med SKL och se till att involvera övrig verksamhet, till exempel regional utveckling. Stärka upp befintliga strukturer genom vägledningar för varje verksamhet. Webbutbildning på grundnivå. Ta fram generella webbutbildningar för alla samt hur det kan beröra olika verksamheter och nivåer via en app. Grundläggande kring barnkonventionen som lag, förslag på vad man kan göra samt exempel på implementering i tre avsnitt på max 20 minuter vardera. Kolla upp NCK:s webbutbildning kring mäns våld mot kvinnor. Samverkan Barnombudsmannen, SKL, kommuner och regioner/landsting. Samverkan ökar möjligheterna för ett långsiktigt arbete. Använd befintliga nätverk istället för att skapa nya. Träff med lokala barnombud, barnrättstrateger med flera Till den här träffen bjöd vi in aktörer som har ett ansvar för att driva på, främja och/eller bevaka genomförandet av barnkonventionen i kommuner eller landsting/regioner. På träffen deltog 27 deltagare, varav 15 kom från kommuner, fyra från landsting/regioner, två från föreningen barnombudsmannen i Uppsala, en från kommunförbundet Skåne, en från SKL och en från myndigheten för civilsamhälls- och ungdomsfrågor (MUCF). Deltagarna fick först, gruppvis, en bild av varandras arbete och roll samt vad som är på gång just nu vad som var på gång kring barn och unga samt barnets rättigheter. Sedan följde en kort information om barnkonventionen som lag och barnrättighetsutredningens förslag samt innehållet i det regeringsuppdrag som vi kallar kunskapslyftet. Deltagarna fick 16
först individuellt och sedan i grupp diskutera och ge förslag på vilka behov de hade av kompetenshöjande insatser i kommuner och landsting/regioner, vad insatserna ska syfta till, vilka som är de viktigaste målgrupperna samt vad insatserna kan bestå av (typ av insatser/form med mera). Det som framkom kan sammanfattas enligt följande: De flesta ansåg att en lag om barnkonventionen är positiv och att det kommer att innebära ett ökat intresse för barnets rättigheter. Samverkan är viktigt. Flera nämnde samverkan med SKL men också med andra myndigheter. Några konkreta synpunkter på samverkan var att utveckla de tillämpningsnycklar som tagits fram av SKL. Andra lyfte fram vikten av att använda befintliga nätverk för att både fortsätta kartläggning men också för att använda nätverken vid utveckling av stödinsatser. Det fanns många flera olika målgrupper. Flera nämnde både förtroendevalda, chefer och medarbetare i olika verksamheter. Några ansåg att specifika funktioner kan behöva stöd som till exempel ekonomer, controllers och arkitekter. Några lyfte också fram barn och unga, föräldrar samt det civila samhället. Många ansåg att det behövs generell kunskap om barnkonventionen men att det också behövs anpassade stödinsatser. Här framkom att det kan behövas insatser utifrån olika funktioner men också utifrån verksamhetsområden. En del lyfte fram att det förutom utbildning om barnkonventionen och metoder också skulle behövas någon form av kunskap om verktyg/metoder för att kunna genomlysa sin verksamhet utifrån barnkonventionen. Många ansåg att det fanns behov av webbutbildningar, filmer samt vägledningar med information om hur barnkonventionen kan genomföras i praktiken för olika funktioner och verksamhetsområden. Webben lyftes fram som en viktig plattform för att ge stöd. Det fanns ett antal som lyfte fram att det skulle behövas någon form av certifiering och/eller att det fanns något sätt att kunna kvalitetsäkra barnrättsarbetet genom best practise i kommuner och landsting/regioner. Andra lyfte fram att det bör finnas goda exempel från olika aktörer. Ett antal deltagare utryckte en oro över kvaliteten på insatser då det kan finnas många aktörer som vill sprida kunskap om barnets rättigheter. En fråga var vem som kvalitetssäkrar kunskapsspridningen. 17
Barnombudsmannen är en statlig myndighet med uppdrag att företräda barns och ungas rättigheter utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter. Vi har regelbunden dialog med barn och unga för att få kunskap om deras villkor och vad de tycker i aktuella frågor. Vi bevakar och driver på genomförandet av barnkonventionen i kommuner, landsting/regioner och myndigheter. Barnombudsmannen informerar, bildar opinion och föreslår förändringar i lagar och förordningar i frågor om barns och ungas rättigheter. 18