Arbetsmiljön i statlig sektor 2011

Arbetsmiljön i statlig sektor 2011 Rapportserie 2012:6 Arbetsgivarverket

Arbetsmiljön i statlig sektor år 2011 2012-08-28 1106-0311

Förord Denna rapport syftar till att beskriva nuläget och utvecklingen av arbetsmiljön i statlig sektor. En god arbetsmiljö är ett av de övergripande mål för statliga arbetsgivare som finns beskrivna i Strategi för den statliga arbetsgivarpolitiken som gäller tillsvidare från hösten 2010. En god arbetsmiljö främjar kreativitet och lärande och är en viktig framgångsfaktor för verksamhetsutveckling. Arbetslivet anses vara en bidragande orsak till att människor behåller och stärker sin hälsa. Att både fokusera på friskfaktorer och samtidigt bedriva ett traditionellt arbetsmiljöarbete är ett effektivt sätt att skapa friska arbetsplatser. För att skapa hälsa i arbetslivet är det dessutom viktigt att det finns incitament för medarbetarna att själva, genom friskvård och engagemang, ta ansvar för såväl sin egen hälsa som arbetsmiljön. Sifferunderlaget till denna rapport har beställts från Statistiska Centralbyrån (SCB) som på uppdrag av Arbetsmiljöverket (AV) vartannat år genomför en arbetsmiljöundersökning. Rapporten presenterar ett urval av undersökningsfrågorna för att belysa arbetsmiljö och hur arbetet upplevs i statlig sektor i jämförelse med andra sektorer och arbetsmarknaden som helhet. Tonvikten ligger på frågor kring den psykosociala arbetsmiljön och det som är mest aktuellt för den statliga sektorn. Ansvariga för denna rapport är arbetsmiljöexpert Gunnar Sundqvist och utredare Matti Särngren, båda på Arbetsgivarverket. Stockholm, augusti 2012

Innehåll Arbetsmiljön i statlig sektor år 2011 3 Sammanfattning 3 Bakgrund 5 Statsanställda har mer stimulerande arbeten 5 Statsanställda har störst inflytande över arbetet 11 Möjligheter att framföra kritiska åsikter bland statsanställda 13 Mindre fysiska besvär hos statsanställda 13 Statsanställda har större möjligheter att lära nytt och utvecklas 18 Arbete vid dator mer vanligt förekommande i staten 19 Sjuknärvaro bland statsanställda 20 Konflikter, mobbning och trakasserier 21 Våld eller hot om våld mindre vanligt för statsanställda än för andra offentliganställda 25 Systematiskt arbetsmiljöarbete vanligare på statliga arbetsplatser 27 Statsanställda mer optimistiska om sina framtidsutsikter än tidigare 28 Bilaga 1 30 Arbetsmiljöundersökningen 30 Metodkommentarer 30 Figurförteckning Figur 1 Upplevelser av den egna arbetssituationen år 2011, procent... 7 Figur 2 Andel som anser att de har ett intressant och stimulerande arbete 2005 2011, procent... 8 Figur 3 Andel som är nöjda respektive missnöjda med arbetet 1991 2011, procent... 9 Figur 4 Andel som är nöjda med sina arbetstider, respektive inte kan påverka sina arbetstider 1991 2011, procent... 10 Figur 5 Inflytande, stress och uppskattning år 2011, procent... 12 Figur 6 Andel som anser att det alltid/för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden 1999 2011, procent... 13 Figur 7 Fysiska och psykiska besvär år 2011, procent... 15 Figur 8 Andel som varje vecka har svårigheter att koppla av tankarna på arbetet respektive har svårigheter att sova pga. tankarna på arbetet 1991 2011, procent... 17 Figur 9 Andel som upplever att de har stor arbetsbelastning och för mycket att göra åren 2005, 2007, 2009 och 2011, procent... 18 Figur 10 Andel som uppger att de gått till jobbet trots att de borde ha stannat hemma pga. sitt hälsotillstånd 2003 2011, procent... 21 Figur 11 Andel kvinnor som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatt för mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 2011, procent... 22 Figur 12 Andel män som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatt för mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 2011, procent. 23 Figur 13 Andel kvinnor som upplever sig blivit utsatta för trakasserier grundade på kön respektive sexuella trakasserier 1995 2011, procent... 24

Figur 14 Andel anställda som de senaste 12 månaderna upplever sig blivit utsatta för personlig förföljelse (mobbning) från chefer/arbetskamrater 1995 2011, procent... 25 Figur 15 Andel som de senaste 12 månaderna har blivit utsatta för våld eller hot om våld år 1995-2011, procent... 26 Figur 16 Andel som tror sig lätt få ett likvärdigt arbete utan att behöva flytta samt som uppger att det finns risk för permittering/uppsägning 1993 2011, procent... 29 Tabellförteckning Tabell 1 Sysselsattas syn på arbetstid respektive deras möjligheter att påverka sina arbetstider år 2011, procent... 10 Tabell 2 Andel som anser att arbetet är komplext och ger utvecklingsmöjligheter, samt förekomst av krav på utbildningsbakgrund respektive lärotid/ introduktionsutbildning för att klara av arbetet år 2011, procent... 19 Tabell 3 Andel som använder datorer samt stillasittande arbete vid datorer år 2011, procent... 20 Tabell 4 Omfattning av arbetsmiljöarbete på arbetsplatserna samt andel som har tillgång till företagshälsovård år 2011, procent... 27 Tabell 5 Antal svarande i arbetsmiljöundersökningen år 2011 uppdelat på kön och arbetsmarknadssektor... 31

Arbetsmiljön i statlig sektor år 2011 Sammanfattning I denna rapport presenterar Arbetsgivarverket ett urval undersökningsfrågor från Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning för att belysa arbetsmiljön i statlig sektor i jämförelse med andra sektorer och arbetsmarknaden som helhet. Tonvikten ligger på frågor kring den psykosociala arbetsmiljön och stressfaktorer, det vill säga det som också är mest aktuellt för den statliga sektorn. Andra områden som tas upp är psykiska besvär och fysisk ohälsa, kroppsliga besvär, sjuknärvaro, hur de sysselsatta upplever sitt arbete, utbildning och utveckling genom arbetet, förekomst av systematiskt arbetsmiljöarbetet och de sysselsattas syn på sin framtida arbetssituation. Det råder allmän konsensus om att det är viktigt med god arbetsmiljö vilket ger förutsättningar för både effektivitet och arbetsglädje. Relationen är ömsesidig, en effektiv verksamhet bidrar till arbetsglädje och stolthet hos de anställda vilket i sin tur bidrar till en god arbetsmiljö. En dålig arbetsmiljö påverkar ofta en organisation negativt i form av dålig produktivitetsutveckling, försämrad kvalitet, ökad sjukfrånvaro och personalomsättning. Dessutom finns andra mer indirekta kostnader som handlar om goodwill och är kopplat till staten som attraktiv arbetsgivare och allmänhetens förtroende för välfärdssystemen. Generellt är personer som har arbete i hög grad friskare än de individer som står utanför arbetslivet. Forskare har under senare åren fördjupat förståelsen för friskfaktorer och de processer inom arbetslivet som genererar hälsa. En friskfaktor är en företeelse som förekommer i den enskilda människans arbets- och/eller totala livsmiljö och levnadsmönster och ger denne förutsättningar för att fungera optimalt, utvecklas och må bra i arbetslivet. Det kan handla om faktorer som socialt stöd, trivsel, ett gott ledar- och medarbetarskap, god kommunikation, gemensamma värderingar, ett organisationsklimat med rimliga krav vilket stärker arbetshälsan hos individen och leder till ökat välbefinnande för organisationen. Sociologen Aron Antonovsky 1 har likställt friskfaktorer med känslan av att tillhöra ett sammanhang i tillvaron (KASAM). Ju mer begripligt, hanterbart och meningsfullt livet och förhållanden på arbetsplatsen är, desto bättre rustade är vi för att hantera våra problem. Förändringarna för statsanställda i arbetsmiljöundersökningen 2011 är relativt små jämfört med motsvarande undersökning som dessförinnan gjordes 2009. Sjukfrånvaron har sjunkit under ett antal år och under 2010 stagnerat på en nivå som ligger under andra sektorer på arbetsmarknaden. De flesta statliga myndigheter har generellt en god fysisk arbetsmiljö där få statsanställda utsätts för vibrationer, buller, kemikalier eller påfres- 1 KASAM-begreppet beskrivs närmare i Antonovskys bok Hälsans mysterium från 1991. 3

tande arbetsställningar. Mot bakgrund av detta har redovisning av denna typ av arbetsmiljöproblem bortprioriterats i denna rapport. Statligt anställda är i högre grad nöjda med sina arbeten. En större andel statligt anställda anser att de har ett i hög grad intressant och stimulerande arbete i jämförelse med arbetsmarknaden totalt sett. Denna andel har ökat sedan år 2005 när frågan först fanns med i undersökningen. Vissa frågor i undersökningen tyder på en proportionellt högre arbetsbelastning för främst statsanställda kvinnor i förhållande till kvinnor på den övriga arbetsmarknaden. Fler statsanställda anger att de inte kan koppla av tankarna på jobbet under fritiden och känner sig i högre grad otillräckliga med sin arbetsinsats. Dessutom upplever en högre andel av de statsanställda att de har för svåra arbetsuppgifter. En slutsats i rapporten är att statliga arbeten generellt är både mer utvecklande och samtidigt mer krävande. Enligt undersökningen kräver statliga arbeten generellt högre utbildningsnivå och betydligt mer lärotid och introduktionsutbildning än totalt sett på arbetsmarknaden. Andelen anställda i staten som upplever att jobbet ger möjlighet att utvecklas samt lära nytt samt som fått minst fem dagars utbildning på betald arbetstid under det senaste året är också högre än inom övriga arbetsmarknadssektorer. Datoranvändandet ökar på arbetsmarknaden och i jämförelse med övriga arbetsmarknadssektorer är arbete vid dator vanligast i staten. Statsanställda kan i högre utsträckning än arbetsmarknaden totalt sett bestämma när och hur olika arbetsuppgifter ska utföras. De är i högre grad med och beslutar om uppläggningen av det egna arbetet och har bättre möjligheter att bestämma arbetstakt. De statsanställda är mer nöjda med sina arbetstider än anställda på arbetsmarknaden som helhet. Möjligheten att påverka såväl innehåll som övriga arbetsförutsättningar, till exempel förläggning av arbetstid, medför en positiv påverkan på hälsa enligt stressforskning. En större andel statsanställda än på arbetsmarknaden totalt upplever att de har ett omväxlande, obundet och meningsfullt arbete. När man utsätts för höga krav i arbetet, är det viktigt att ha egeninflytande över sin arbetssituation men också att kunna få stöd och uppmuntran från chefer och arbetskamrater. Medarbetarskap och ledarskap är generellt mer betydelsefullt för arbetsmiljön på de flesta statliga arbetsplatser än de fysiska arbetsmiljöfaktorerna. I de frågor som rör möjlighet till uppmuntran, stöd, hjälp och besked om vad som ska prioriteras från chefer är resultaten för staten i nivå med arbetsmarknaden totalt sett. Tillgång på företagshälsovård och systematiskt arbetsmiljöarbete förekommer i betydligt högre grad i staten än på arbetsmarknaden totalt. Resultaten i undersökningen visar dock att en minskande andel av statsanställda upplever att arbetsmiljöbrister åtgärdas. En del av rapporten berör problem med konflikter, mobbning, trakasserier, våld eller hot om våld. Statligt anställda är generellt lika belastad av dessa problem som på arbetsmarknaden totalt. En högre andel av de statligt anställda dock har utsatts för hot eller våld i arbetet även om denna andel är lägre än för övriga kategorier av offentliganställda. Bland statligt anställda kvinnor är det vanligare med upplevelsen av genusgrundade 4

trakasserier. Det sistnämnda avser inte sexuella trakasserier utan exempelvis nedvärderande kommentarer eller att man på grund av kön inte tar notis om en persons mening. Omfattningen av dessa problem har varit ganska konstant i förhållande till tidigare undersökningar där även den statliga sektorn varit överrepresenterad i förhållande till arbetsmarknaden totalt. Det upplevs som lättare år 2011 att få ett likvärdigt arbete utan att flytta och risken för förflyttning till annat arbete liksom hoten om permitteringar upplevdes också ha minskat jämfört med föregående undersökning år 2009. Bakgrund Sedan 1989 har Statistiska Centralbyrån (SCB) på uppdrag av Arbetsmiljöverket (AV) vartannat år genomfört en arbetsmiljöundersökning. Nyligen presenterade AV 2 resultatet av 2011 års arbetsmiljöundersökning uppdelade på näringsgrenar och yrkesgrupper. Arbetsmiljöundersökningen omfattar 130 frågor inom olika områden ställda genom telefonintervju och postenkät till sysselsatta individer som deltog i Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Sammantaget besvarades enkäterna av 12 270 personer, varav 685 anställda i staten. En övergripande slutsats i Arbetsmiljöverkets rapport är att förändringarna i resultaten för hela arbetsmarknaden är små mellan åren 2009 och 2011. Arbetsgivarverket har beställt en bearbetning av SCB för att få resultaten uppdelade på kön och arbetsmarknadssektor (statlig, primärkommunal, landstingskommunal och privat) 3. Statistiken från tidigare undersökningar har levererats från SCB med en decimal. I undersökningen från år 2011 levererades enbart med heltal. Detta innebär att resultaten i denna rapport redovisas i heltal i den löpande texten. De personer inom statliga myndigheter som har besvarat frågorna i undersökningen representerar en mångfasetterad arbetssituation. Därför är det inte möjligt att dra några slutsatser om enskilda statliga myndigheter eller arbetsplatser utifrån den mer generella bild som rapporten ger. En faktor har dessutom olika betydelse för olika individer och den bild en arbetsmiljöundersökning ger överensstämmer inte alltid med den enskildes upplevelse av arbetsmiljön. Vissa statliga arbetsplatser är mans- och andra kvinnodominerade. I flera diagram och tabeller presenteras resultatet uppdelat på kön. I vissa fall kan det faktum att resultatet varierar beroende på kön alltså ha variation pga. arbetsplatsen som ett större förklaringsvärde än kön. Mot bakgrund av att antalet svarande är begränsat är det inte möjligt att genom ytterligare nedbrytning fastställa de bakomliggande orsakerna till variationer. Statsanställda har mer stimulerande arbeten Av figur 1 framgår att anställda i staten sammantaget upplever sitt arbete positivt i större utsträckning än arbetstagare i allmänhet. Detta gäller särskilt den fysiska arbetsmiljön där svaren på frågorna i vissa fall är mycket mer positiva än för samtliga sysselsatta. 2 Resultatet presenterades i: Arbetsmiljön 2011, Arbetsmiljöstatistisk Rapport 2012:4 3 I bilaga 1 finns en mer utförlig information om undersökningens metodupplägg etc. 5

På 13 frågor av 28 skiljer sig statsanställdas svar på ett positivt sätt statistiskt signifikant från svaren från samtliga sysselsatta. En större andel statsanställda än totalt sett på arbetsmarknaden upplever exempelvis att de har ett omväxlande, obundet och meningsfullt arbete som de i det stora hela är nöjda med. I två av frågorna i denna grupp upplever statsanställda arbetssituationen mer negativ än samtliga sysselsatta. En högre andel statligt anställda anser att de har för svåra arbetsuppgifter. Även i tidigare arbetsmiljöundersökningar har staten särskiljt sig på detta sätt. Det är också en statistiskt signifikant högre andel statsanställda som upplever att de har alldeles för mycket att göra. Svaren på resterande 13 frågor visar att anställda inom staten upplever sin arbetssituation likartad jämfört med sysselsatta i allmänhet. I figur 1 illustreras svaren från en del i enkätundersökningen där det uttryckligen frågas om hur den svarande upplever arbetssituationen. Frågorna skiljer sig därmed från flertalet övriga frågor i undersökningen, där syftet är att försöka få en mer objektiv bild av arbetsmiljön. Exempelvis kan svaren indikera om upplevelse av att vara nöjd med sitt arbete, arbetsbelastningen är alldeles för hög, arbetsuppgifterna alltför svåra för den egna förmågan eller omvänt för enkla. Man kan också uppleva arbetet som psykiskt påfrestande, enformigt eller bundet och ofritt. Frågor om i vilken grad man är nöjd med sitt arbete och om man upplever sitt arbete meningsfullt ger en övergripande indikation på arbetstillfredsställelse. När de statsanställdas svar är statistiskt signifikant mer positiva än samtliga sysselsattas svar är staplarna för staten gröna i figuren. För en fråga där det motsatta gäller, att anställda i staten upplever sin arbetssituation signifikant mer negativt, är staplarna för staten röda. Kraven på signifikans i undersökningen är högt ställda till 95 procent. Det innebär att med 95 procents sannolikhet är skillnaden mellan två andelar verklig för kollektivet och inte slumpmässigt uppkommen endast beroende av vilka individer som råkat få möjlighet att besvara enkäten. 6

Figur 1 Upplevelser av den egna arbetssituationen år 2011, procent Upplevelser av arbetet (instämmer helt eller delvis): Samtliga sysselsatta Statligt anställda, mer positiv upplevelse Statligt anställda, mer negativ upplevelse Statligt anställda, skillnaden är inte signifikant Är i det stora hela mycket nöjd med arbetet Är i det stora hela mycket missnöjd med arbetet Har bekväma arbetsställningar Har påfrestande arbetsställningar Har behagligt omväxlande arbetsrörelser Har påfrestande ensidiga arbetsrörelser Har ett fysiskt mycket lätt arbete Har ett påfrestande tungt arbete Har ett mycket meningsfullt arbete Har ett mycket meningslöst arbete Är mycket nöjd med sina arbetstider Är mycket missnöjd med sina arbetstider Arbetet är obundet och fritt Arbetet är bundet och ofritt Har ett omväxlande arbete Har ett enformigt arbete Har ett lugnt och behagligt arbete Har ett psykiskt påfrestande arbete Har allt för mycket kontakt med andra Är allt för isolerad från andra Har för mycket inblandning från kamrater/chefer Har för lite stöd och hjälp från kamrater/chefer Har för stort inflytande Har för litet inflytande Har för enkla arbetsuppgifter Har för svåra arbetsuppgifter Har alldeles för lite att göra Har alldeles för mycket att göra 7

Figur 2 Andel som anser att de har ett intressant och stimulerande arbete 2005 2011, procent Andelen statligt anställda som anser att de har ett intressant och stimulerande arbete är högre än sammantaget på arbetsmarknaden. Andelen statligt anställda som har ett i hög grad stimulerande arbete har totalt sett ökat sedan år 2005 när frågan först fanns med i undersökningen och uppgår är år 2011 till 79 procent. För kvinnor har andelen minskat från 79 procent 2009 till 77 procent 2011. Motsvarande andel för män är oförändrad, 81 procent både år 2009 och år 2011. Andelen som anser att de har ett intressant och stimulerande arbete bland arbetsmarknadens samtliga kvinnor 2011 är 70 procent och bland samtliga män är den 64 procent. Skillnaden mellan statsanställda kvinnor och samtliga anställda kvinnor är statistiskt signifikant, liksom skillnaden mellan statsanställda män och samtliga anställda män. Generellt anser även signifikant fler offentligtanställda att de har intressanta och stimulerande arbetsuppgifter än de privatanställda. Figur 3 visar att statligt anställda i det stora hela är mer nöjda med sitt arbete. Andelen nöjda statsanställda har dock minskat något i jämförelse med tidigare undersökningar åren 2007 och 2009. År 2001 var andelen 76 procent, 2003 79 procent, 2005 79 procent, 2007 81 procent, 2009 83 procent och 2011 79 procent. I jämförelse med hela arbetsmarknaden (där motsvarande siffra är 75 procent år 2011) är statsanställda nöjdare med sitt arbete men skillnaden är inte statistiskt signifikant. Att statsanställda i något minskande grad är nöjda med sitt arbete går igen i en liten ökning i antalet som är mycket missnöjda med sitt arbete. År 2011 var 7 procent av de statsanställda mycket missnöjda med sitt arbete medan motsvarande siffra för hela arbetsmarknaden var 8 procent. Skillnaden är inte statistiskt signifikant. 8

Figur 3 Andel som är nöjda respektive missnöjda med arbetet 1991 2011, procent Statsanställda mer nöjda med sina arbetstider Undersökningen visar att statsanställda är mer nöjda med sina arbetstider än anställda på arbetsmarknaden som helhet. Tabell 1 visar att andelen statligt anställda som svarar att de är missnöjda med sina arbetstider är betydligt lägre än bland samtliga sysselsatta. Andelen mycket nöjda med sina arbetstider har minskat marginellt över lag, och är statistiskt signifikant högre bland statligt anställda. I tabell 1 framgår att nästan 6 av 10 bland de statsanställda har flextid och ytterligare 3 av 10 har uppgett att de har relativt fria arbetstider. Endast 11 procent av statligt anställda anger att de i allmänhet inte kan påverka sin arbetstid. Jämfört med resten av arbetsmarknaden där mer än tre gånger så många, 37 procent, anger att de i allmänhet inte kan påverka sin arbetstid, är skillnaden stor. I staten har andelen som anger att de har relativt fria arbetstider ökat, medan andelen som arbetar flextid minskat i staten men ökat totalt sett. 9

Tabell 1 Sysselsattas syn på arbetstid respektive deras möjligheter att påverka sina arbetstider år 2011, procent Statligt anställda Samtliga sysselsatta Är nöjd med sina arbetstider** 72* 63 Är varken nöjd eller missnöjd med sina arbetstider** 20* 25 Är missnöjd med sina arbetstider** 8* 12 Arbetar vanligtvis dagtid, ej lör-/söndag 71* 61 Arbetar flextid (arbetstid inom vissa fastställda tider) ** 58* 34 Har relativt fria arbetstider (ej flextid)** 30* 29 Kan i allmänhet inte påverka arbetstiden** 11* 37 ** Skillnaden mellan värdet för statligt anställda och värdet för alla sysselsatta är statistiskt signifikant. ** Svarsalternativen är ömsesidigt uteslutande. Som framgår av figur 4 är andelen sysselsatta som inte själva kan påverka sin arbetstid avsevärt lägre i staten än på arbetsmarknaden i stort. Figuren visar även tendensen att de statligt anställda under senaste årtiondet blivit något nöjdare (och mindre missnöjda) med sina arbetstider. Möjligheten att påverka arbetstiden kan ha betydelse för den anställdes möjligheter till återhämtning mellan arbetsdagar samt för hur väl det fungerar att kombinera arbete med föräldraskap. Möjligheten att påverka såväl innehåll som övriga arbetsförutsättningar, till exempel förläggning av arbetstid, medför en positiv påverkan på hälsa enligt stressforskning. Figur 4 Andel som är nöjda med sina arbetstider, respektive inte kan påverka sina arbetstider 1991 2011, procent 10

Statsanställda har störst inflytande över arbetet Statsanställda kan i högre utsträckning än på arbetsmarknaden totalt bestämma när och hur olika arbetsuppgifter ska utföras. De är med och beslutar om uppläggningen av det egna arbetet och har bättre möjligheter att bestämma arbetstider och arbetstakt. Skillnaderna är statistiskt signifikant. I de frågor som handlar om möjligheter att ha inflytande över arbetets utformning har resultaten förbättrats sedan den förra undersökningen år 2009. Att kunna påverka och styra upplägg på arbetet är en faktor som gör att vi i minskad grad utsätts för hälsoskadlig kronisk stress. På hela arbetsmarknaden är det betydligt vanligare att kvinnor än att män har svårt att påverka sin arbetstakt. 60 procent av kvinnorna jämfört med 44 procent av männen kan högst halva arbetstiden påverka arbetstakten. Detta avspeglar sig även för statligt anställda där en större andel män upplever sig ha inflytande över arbetets uppläggning. I de frågor som rör möjlighet till uppmuntran, stöd, hjälp och besked om vad som ska prioriteras från chefer är resultaten för staten i nivå med övriga arbetsmarknaden. På frågan om andra personer (arbetskamrater, patienter, kunder etc.) visar uppskattning, är det ett statistiskt signifikant lägre resultat för statligt anställda. Dessutom upplever en signifikant större andel statsanställda att de har för svåra arbetsuppgifter. Så har varit fallet även i tidigare undersökningar på 2000-talet. På frågan om möjligheter till stöd och uppmuntran från kollegor är resultatet signifikant högre för statsanställda. Stöd från kollegor är viktigt mot bakgrund av att fler statsanställda än övriga på arbetsmarknaden upplever att de har för svåra arbetsuppgifter. När man utsätts för höga krav i arbetet, är det viktigt att ha egeninflytande över sin arbetssituation men också att kunna få stöd och uppmuntran från chefer och arbetskamrater. Frågorna i figur 5 belyser inflytande på arbetet, stress och uppskattning, det vill säga olika aspekter av den psykosociala arbetsmiljön. De frågor som redovisas rör om man får uppskattning och har inflytande på arbetet, möjlighet till stöd av chefer och arbetskamrater, om chefen ger besked om vad som skall prioriteras. Dessa är alla viktiga faktorer i individens arbetssituation. En god arbetsmiljö ger möjlighet till utveckling, uppskattning, socialt stöd, eget ansvar, delaktighet och inflytande. På motsvarande sätt som i figur 1 är stapeln för staten (den nedre stapeln) grön om de statsanställda upplever sin situation mer positiv än sysselsatta i allmänhet och röd om det motsatta gäller. Endast svar där skillnaden mellan anställda i staten och anställda på hela arbetsmarknaden är statistiskt signifikant har markerats på detta sätt. 11

Figur 5 Inflytande, stress och uppskattning år 2011, procent Andel bland statligt anställda respektive samtliga sysselsatta som upplever följande: Samtliga sysselsatta Statligt anställda, mer positiv upplevelse Statligt anställda, mer negativ upplevelse Statligt anställda, skillnaden är inte signifikant Är med och beslutar om uppläggningen av det egna arbetet Kan för det mesta bestämma när olika arbetsuppgifter skall göras Har möjlighet att själv bestämma arbetstakten (mer än 1/2 tiden) Så stressigt arbete att man inte hinner prata eller tänka på annat än arbetet (minst 1/2 tiden) Tvungen att varje vecka dra in på luncher, arbeta över eller ta med jobb hem Kan ta korta pauser (minst 1/2 tiden) Arbetet kräver hela uppmärksamheten och koncentrationen (nästan hela tiden) Har för svåra arbetsuppgifter Möjlighet till råd/hjälp om arbetsuppgifterna känns så svåra Möjlighet till stöd och uppmuntran från chefer Möjlighet till stöd och uppmuntran från arbetskamrater Får för det mesta besked från chef/arbetsledare vad som i första hand ska göras Chefen visar uppskattning för ens arbete (varje vecka) Andra personer visar uppskattning varje vecka (t.ex. arbetskamrater, patienter, kunder) 12

Möjligheter att framföra kritiska åsikter bland statsanställda Under ett antal år har andelen arbetstagare minskat som instämmer i påståendet att alltid/för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden. Resultatet i 2011 års arbetsmiljöundersökning visar dock att ett ökande antal statsanställda liksom övriga sysselsatta upplever det svårt att framföra kritik vad gäller arbetsförhållanden, se figur 6. I detta års undersökning är andelen i linje med år 1999, som var det första året som frågan kom med i undersökningen, vilket betyder att andelen statsanställda år 2011 har ökat till 23 procent. Ökningen är statistiskt signifikant. Däremot är inte skillnaden mellan statsanställda och samtliga på arbetsmarknaden statistiskt signifikant. Figur 6 Andel som anser att det alltid/för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden 1999 2011, procent Mindre fysiska besvär hos statsanställda Statsanställda upplever färre kroppsliga besvär som att ha ont i någon del av kroppen jämfört med samtliga sysselsatta på arbetsmarknaden. En statistiskt signifikant lägre andel statsanställda än sysselsatta i allmänhet är uttröttade i kroppen eller har varje vecka ont i handleder, händer, höfter, knän, fötter, har huvudvärk eller arbetar ensamma varje vecka så att de riskerar att hamna i otrygga eller riskfyllda situationer. En bakgrund till detta kan vara att det inom staten finns färre fysiskt ansträngande arbeten. Samtidigt har statligt anställda en högre medelålder vilket kan vara en förvärrande faktor eftersom många kroppsliga besvär tenderar att öka med ålder. Det faktum att statsanställda i allt större utsträckning arbetar vid datorer har inte inneburit att det är vanligare med besvär i rygg, axlar, nacke, armar, handleder och händer eller med huvudvärk. Andelen kroppsliga problem med värk i rygg, axlar och armar har dock ökat från föregående undersökning år 2009 och närmar sig samtliga på arbetsmarkna- 13

den. En ökad användning av datorer en stor del av dagen (se tabell 3) kan vara en bidragande faktor beträffande denna ökning av värk i rygg, axlar och armar hos statsanställda. I årets undersökning uppger en statistiskt signifikant större andel bland statsanställda att de känner sig otillräckliga med arbetsinsatsen och inte kan koppla av tankarna från jobbet under fritiden. I tabell 2 redovisas statistik som illustrerar att upplevelsen av att i högre grad lösa krävande problem och utvecklas genom arbetet som bekräftar bilden av att statliga arbeten generellt är mer krävande och samtidigt mer utvecklande än generellt på arbetsmarknaden. Ytterligare en fråga i undersökningen som berör kroppsliga och fysiska besvär handlar om huruvida de svarande tror att de kommer att orka eller vara tillräckligt friska för att kunna arbeta till ordinarie pensionsålder. Frågan ställs enbart till de respondenter som är mellan 50-64 år och tar inte upp om de av andra skäl tror att de kommer att sluta jobba tidigare. Jämfört med tidigare undersökningar anser en minskande andel anställda på hela arbetsmarknaden att de inte kommer att kunna arbeta till pensionsåldern. Andelen har minskat från 10 procent 2009 till 8 procent 2011. Andelen bland statsanställda har ökat från 5 procent 2007 och 6 procent 2009 till 7 procent 2011. Andelen är därmed inte, som tidigare, statistiskt signifikant lägre i staten än på arbetsmarknaden totalt sett. I figur 7 redovisas olika kroppsliga och psykosociala besvär. Det gäller ont i olika delar av kroppen: övre delen av ryggen eller nacken, nedre delen av ryggen, axlar eller armar, höfter, ben, knän eller fötter. Andra slags besvär gäller t.ex. svårighet att sova på grund av att man tänker på jobbet, kroppslig uttröttning, att känna sig trött och håglös eller känna olust inför att gå till arbetet. Staplarna i figuren är grupperade parvis. Den nedre stapeln anger andelen statsanställda som varje vecka upplevt besvären i fråga. I frågor där statsanställdas svar är mer positiva än samtliga sysselsattas svar är stapeln för staten grön. I den fråga där det motsatta gäller, att anställda i staten upplever sin arbetssituation mer negativt, är stapeln för staten röd. Endast påståenden där statligt anställdas svar är signifikant skilda från samtliga anställdas svar har markerats på detta sätt. 14

Figur 7 Fysiska och psykiska besvär år 2011, procent Andel bland statligt anställda resp. samtliga sysselsatta som varje vecka upplever följande: Samtliga sysselsatta Statligt anställda, mer positiv upplevelse Statligt anställda, mer negativ upplevelse Statligt anställda, skillnaden är inte signifikant Har ont i övre delen av ryggen eller nacken Har ont i nedre delen av ryggen Har ont i axlar eller armar Har ont i handleder eller händer Har ont i höfter, ben, knän eller fötter Har kliande eller irriterade ögon Har halsbränna, sura uppstötningar etc. Har huvudvärk Är uttröttad i kroppen Är trött och håglös Är varje dag för trött, saknar tid för familj, vänner eller fritidsaktiviteter Kan inte koppla av tankarna från jobbet under fritid Har svårigheter att sova p.g.a. tankar på jobbet Får klart otillräckligt med sömn Får klart otillräckligt med vila mellan arbetsdagar Känner olust att gå till arbetet Arbetar ensam varje vecka och riskerar att hamna i otrygga eller riskfyllda situationer Misströstar som följd av svårigheter på jobbet Känner sig otillräcklig med arbetsinsatsen 15

Statsanställda har besvär av psykisk karaktär i ungefär lika hög grad som anställda på arbetsmarknaden som helhet. I de allra flesta frågor i undersökningen är andelen kvinnor som upplever psykiska besvär större än andelen män. Detta gäller såväl i staten som på arbetsmarknaden i stort. En större andel statsanställda kvinnor än statsanställda män uppger att de är trötta och håglösa, eller misströstar pga. svårigheter på arbetet. Statsanställda män har däremot svårare att koppla bort tankarna på jobbet. Statsanställda kvinnor har fortfarande i högre grad sömnproblem jämfört med kvinnor på övriga arbetsmarknaden. Frågor om kroppslig värk och psykiska besvär är viktiga eftersom erfarenhet visar att detta ofta, oavsett om de är arbetsrelaterade eller inte, är bakomliggande problem i många fall av långtidssjukskrivning. De två mest vanliga hälsoproblemen som orsakar långtidssjukskrivningar är värk i rörelseorganen och (stressrelaterade) depressiva symptom. Sammantaget utgör båda dessa kategorier mer än två tredjedelar av den totala andelen långtidssjukskrivna. Andelen som upplever kroppsliga eller psykiska problem varierar även i hög grad utifrån undersökningens socioekonomiska indelning. Exempelvis så är det mycket vanligare att vara kroppsligt uttröttad bland ej facklärda arbetare än högre tjänstemän 4. Förhållandet är det omvända i frågan om att inte kunna koppla av tankarna på jobbet under fritiden. Inom staten finns en hög andel högre tjänstemän och en låg andel ej facklärda arbetare. En signifikant högre andel statsanställda (24 procent) känner sig otillräckliga med sin arbetsinsats i förhållande till samtliga sysselsatta (19 procent). Här finns en skillnad mellan kvinnor (29 procent) och män (20 procent). Detta avspeglar sig i att fler statsanställda kvinnor än män upplever stor arbetsbelastning och för mycket att göra (se figur 9). Resultatet som illustreras i figur 7 visar att en mindre andel statsanställda än sammantaget på arbetsmarknaden upplever fysiska besvär och statsanställda upplever psykiska besvär i ungefär motsvarande omfattning som samtliga anställda på arbetsmarknaden. Staten har lägst sjukskrivningsnivå av arbetsmarknadens sektorer. Den genomsnittliga sjukfrånvaron i staten har enligt den statistik som redovisas i SCB:s arbetskraftsundersökningar minskat från 4,2 procent av tillgänglig arbetstid år 2000 till som lägst år 2010 2,1 procent och år 2011 till 2,2 procent år. Motsvarande siffra för hela arbetsmarknaden år 2011 är 3,0 procent 5. Figur 8 visar att andelen anställda som upplever psykiska problem på hela arbetsmarknaden har totalt sett ökat från 1990-talet då denna undersökning började genomföras. Efter arbetsmiljöundersökningen år 2007, som visade på en minskning, har tendensen varit den motsatta och åter visar resultaten på en mindre ökning beträffande problemen med att sova och koppla av pga. tankar på jobbet. En likartad tendens finns i andra undersökningar över den psykiska hälsan i Sverige som har försämrats 6 sedan 1980-talet och att kvinnor är värst drabbade. 4 Se Kap. 4 i AV:s rapport: Arbetsmiljöstatistisk Rapport 2012:4 5 Källa: AKU, SCB 6 Se bl.a. den så kallade ULF-studien, undersökningarna av levnadsförhållanden, som utförs av SCB varje år. 16

Figur 8 Andel som varje vecka har svårigheter att koppla av tankarna på arbetet respektive har svårigheter att sova pga. tankarna på arbetet 1991 2011, procent Figur 9 visar att fler kvinnor än män som är anställda i staten upplever att de har för mycket att göra i arbetet. Samma förhållande gäller övrig offentlig sektor även om andelen sjunkit från förra undersökningen år 2009. En större andel kvinnor inom kommun (28 procent) och inom landsting (28 procent) upplever i hög grad att de har alldeles för mycket att göra. I privat sektor finns däremot inte denna skillnad mellan män och kvinnor. 17

Figur 9 Andel som upplever att de har stor arbetsbelastning och för mycket att göra åren 2005, 2007, 2009 och 2011, procent Statsanställda har större möjligheter att lära nytt och utvecklas Mer än sex av tio statsanställda uppger att arbetet ger möjlighet att lära nytt och utvecklas i yrket varje vecka, se tabell 2. Detta är statistiskt signifikant fler än de 45 procenten bland samtliga sysselsatta. De statsanställda anser i betydligt högre utsträckning (67 procent) än samtliga sysselsatta (48 procent) att minst halva arbetstiden går åt att lösa krävande problem. Enligt undersökningen kräver statliga arbeten generellt högre utbildningsnivå och betydligt mer lärotid och introduktionsutbildning än totalt sett på arbetsmarknaden. Andelen anställda i staten som fått minst fem dagars utbildning på betald arbetstid under det senaste året är också högre än inom övriga arbetsmarknadssektorer. Detta är viktigt mot bakgrund av att fler statsanställda upplever sina arbetsuppgifter som svåra och känner sig otillräckliga med sina arbetsinsatser. Andelen som fått utbildning under minst fem dagar på betald arbetstid var i staten 44 procent och 22 procent på arbetsmarknaden i stort. Andelen statsanställda som fått utbildning på betald arbetstid samt utbildning på betald arbetstid minst 5 dagar under de senaste 12 månaderna har länge varit relativt stabil. Andelen som anger att arbetet kräver högre utbildning på 4 år eller mer har ökat i staten till mer än hälften från och med år 2009 (51 procent) och uppgår år 2011 till 53 procent. 18

Tabell 2 Andel som anser att arbetet är komplext och ger utvecklingsmöjligheter, samt förekomst av krav på utbildningsbakgrund respektive lärotid/ introduktionsutbildning för att klara av arbetet år 2011, procent Staten Kommun Landsting Privat Samtliga Minst halva arbetstiden går åt till att lösa krävande problem 67* 45 57 45 48 Arbetet ger möjlighet att lära nytt och utvecklas i yrket varje vecka 62* 42 56 44 45 Har fått utbildning på betald arbetstid under de sista 12 månaderna 72* 62 74 49 54 Har fått utbildning på betald arbetstid under minst 5 utbildningsdagar 44* 22 32 19 22 Arbetet kräver utbildning/kurs utöver grundskola/folkskola: högst några månader** 12* 19 8 45 36 1/2 3 år** 35* 54 49 33 38 4 år eller mer** 53* 27 43 22 26 Arbetet kräver viss lärotid eller introduktionsutbildning (förutom utbildning/kurs): högst några månader** 63* 85 77 69 72 1/2 3 år** 29* 12 16 23 21 4 år eller mer** 8* 2 7 7 6 ** Skillnaden mellan värdet för statligt anställda och värdet för alla sysselsatta är statistiskt signifikant. ** Svarsalternativen är ömsesidigt uteslutande. Arbete vid dator mer vanligt förekommande i staten Datoranvändandet ökar på arbetsmarknaden och i jämförelse med övriga arbetsmarknadssektorer är arbete vid dator vanligast i staten. Antalet personer på arbetsmarknaden som arbetar vid dator har stadigt ökat under den tid som arbetsmiljöundersökningen genomförts. År 1991 var det 62 procent av de statsanställda som arbetade vid bildskärm och 21 procent under minsta halva tiden. Motsvarande siffror för år 2003, då denna fråga var med sista gången, var 91 procent som arbetar med bildskärm och 71 procent under minst halva tiden. Andelen i staten som använder persondator i arbetet har ökat från 64 procent 1991 till 97 procent 2011. Andelen tjänstemän är högre i staten än i andra arbetsmarknadssektorer och andelen statsanställda som använder persondator är mycket hög. Av de statsanställda anger 32 procent att de arbetar vid persondator nästan hela arbetstiden. 40 procent av de statsanställda svarar att de sitter och arbetar vid persondator mer än två timmar i ett sträck. 19

Tabell 3 Andel som använder datorer samt stillasittande arbete vid datorer år 2011, procent Statligt anställda Samtliga sysselsatta Använder persondator 97* 75 Använder persondator minst halva tiden 78* 43 Använder persondator nästan hela tiden 32* 18 Arbetar mer än 2 timmar i sträck vid persondator 40* 29 * Skillnaden mellan värdet för statligt anställda och värdet för alla sysselsatta är statistiskt signifikant. Sjuknärvaro bland statsanställda Frågan om respondenterna under det senaste året gått till jobbet trots att de, enligt egen uppfattning, borde ha sjukskrivit sig har funnits med i arbetsmiljöundersökningen sedan år 2001. Frågan avspeglar sjuknärvaro, vilket handlar om att man går till arbetet trots att man med tanke på sitt hälsotillstånd har svårt att klara av sitt arbete. En hypotes som framförts är att sjuknärvaro innebär att man inte har möjligheter till återhämtning och vila vid mindre allvarliga sjukdomar vilket skulle kunna öka risken för långvariga hälsoproblem. Det finns inte tillräckligt med vetenskapliga studier för att vare sig styrka eller dementera att sjuknärvaro har negativa konsekvenser för individen. Av figur 10 framgår det att statsanställda i ungefär samma utsträckning som samtliga sysselsatta uppger att de går till jobbet fast de anser att de borde ha stannat hemma. Något fler statsanställda män anger att de gått till jobbet två gånger eller fler trots att de borde stannat hemma och fler statsanställda kvinnor anger att de gått till jobbet en gång trots att de borde stannat hemma. En jämförelse med tidigare undersökningar visar att det år 2001 var 48 procent av de anställda inom staten som två gånger eller mer gick till arbetet trots att de borde stannat hemma. Andelen var något lägre åren 2003 och 2005, 43 procent, 46 procent 2007, 35 procent i 2009, för att åter öka till 45 procent i 2011 års undersökning. Ökningen för sjuknärvaro i jämförelse med undersökningen år 2009 är statistiskt signifikant. 20

Figur 10 Andel som uppger att de gått till jobbet trots att de borde ha stannat hemma pga. sitt hälsotillstånd 2003 2011, procent Kvinnor Män Konflikter, mobbning och trakasserier En signifikant minskad andel statsanställda upplever bråk/konflikter med chefer sedan den förra undersökningen år 2009. Sedan år 1995 ställs frågan om respondenterna har haft konflikt med chefen minst någon gång under de senaste 12 månaderna. År 2003 svarade 33 procent av de statsanställda ja jämfört med 29 procent av anställda på hela arbetsmarknaden. År 2011 har andelen minskat till 24 procent från 28 procent i den föregående undersökningen år 2009. Minskningen från föregående undersökning för statligt anställda dock inte signifikant. Skillnaden mellan andelen bland statligt anställda och på hela arbetsmarknaden är inte heller statistiskt signifikant. I staten har 23 procent av kvinnorna och 25 procent av männen svarat att de någon gång under de senaste 12 månaderna haft en konflikt med chefen, se figurerna 11 och 12. När det gäller konflikter mellan arbetskamrater svarar 35 procent av de statsanställda kvinnorna och 37 procent av de statsanställda männen att de har haft en konflikt under de senaste 12 månaderna. Detta är en ökning med fyra procentenheter för kvinnor och en minskning med en procentenhet för män i jämförelse med undersökningen år 2009. 21

Figur 11 Andel kvinnor som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatt för mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 2011, procent Samtliga sysselsatta Statligt anställda, mer positiv upplevelse Statligt anställda, mer negativ upplevelse Statligt anställda, skillnaden är inte signifikant Konflikter / bråk på arbetsplatsen med chefer minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Konflikter / bråk på arbetsplatsen med arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Konflikter / bråk på arbetsplatsen med patienter/kunder minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Våld eller hot om våld minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Personlig förföljelse (mobbning) från chefer / arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Sexuella trakasserier från chefer / arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Trakasserier grundat på kön från chefer / arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Sexuella trakasserier från patienter / kunder minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna 22

När det gäller konflikter med andra personer som exempelvis patienter, kunder, elever, studenter och klienter svarar 33 procent av de statsanställda kvinnorna och 37 procent av de statsanställda männen att de haft en konflikt under de senaste 12 månaderna, se figur 11 och 12. Figur 12 Andel män som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatt för mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 2011, procent Samtliga sysselsatta Statligt anställda, mer positiv upplevelse Statligt anställda, mer negativ upplevelse Statligt anställda, skillnaden är inte signifikant Konflikter / bråk på arbetsplatsen med chefer minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Konflikter / bråk på arbetsplatsen med arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Konflikter / bråk på arbetsplatsen med patienter/kunder minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Våld eller hot om våld minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Personlig förföljelse (mobbning) från chefer / arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Sexuella trakasserier från chefer / arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Trakasserier grundat på kön från chefer / arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Sexuella trakasserier från patienter / kunder minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna 23

Med sexuella trakasserier avses uppträdande av sexuell natur som kränker en persons värdighet. Andelen statsanställda kvinnor som år 2011 angett att de upplever sig sexuellt trakasserade av chefer eller arbetskamrater är under de senaste 12 månaderna är 3 procent. För män är andelen nästan lika hög, 2 procent. Erfarenheten visar att det oftare förekommer trakasserier på arbetsplatser som domineras av ett kön. Frågan om sexuella trakasserier har funnits med i arbetsmiljöundersökningen sedan år 1995. Andelen statsanställda som upplever att de utsatts för sexuella trakasserier från chefer eller arbetskamrater har varierat marginellt under hela perioden, som figur 13 visar. Endast år 2001 var andelen kvinnor i staten som upplever att de blivit utsatta för sexuella trakasserier statistiskt signifikant högre än andelen bland samtliga sysselsatta kvinnor. Figur 13 Andel kvinnor som upplever sig blivit utsatta för trakasserier grundade på kön respektive sexuella trakasserier 1995 2011, procent Figur 13 visar att genusgrundade trakasserier är betydligt vanligare än sexuella trakasserier. Nedsättande eller förlöjligande omdömen om kvinnor eller män i allmänhet är exempel på genusgrundande trakasserier. Frågan om genusgrundande trakasserier, som funnits med i undersökningen sedan år 1999, inkluderar även att man på grund av kön inte tar notis om en annan persons mening. Andelen statsanställda kvinnor som upplevde genusgrundade trakasserier har minskat fram till och med år 2005 för att sedan öka kraftigt år 2007 och minska något i de senaste undersökningarna år 2009 och 2011. Resultat från tidigare arbetsmiljöundersökningar visar att kvinnor inom mansdominerade yrken och vice versa är mest utsatta för nedlåtande eller förlöjligande kommentarer. Den totala andelen statsanställda som upplever sig ha blivit utsatta för genusgrundande trakasserier under de senaste 12 månaderna har under de senaste undersökningarna varierat från 13 procent år 2007, 13 procent år 2009 till 12 procent år 2011. Andelen är högre än bland samtliga sysselsatta, 8 procent i de fyra senaste undersökningarna. År 2011 24

var andelen statsanställda män som upplever att de är utsatta för genusgrundande trakasserier 5 procent och andelen statsanställda kvinnor 18 procent. Andelen anställda på arbetsmarknaden som upplever att de blivit utsatta för personlig förföljelse (mobbning) från chefer/arbetskamrater har varit närmast oförändrad sedan denna fråga först fanns med i undersökningen 1995. Andelen anställda som upplever sig drabbade av personlig förföljelse av chef eller arbetskamrat är ganska lika oavsett kön och arbetsmarknadssektor. Andelen anställda som upplever att de blivit utsatta för personlig förföljelse (mobbning) har minskat något inom staten sedan 1995. Skillnaderna mellan statsanställda kvinnor och statsanställda män och värdena för samtliga sysselsatta kvinnor respektive män är inte statistiskt signifikanta. Figur 14 Andel anställda som de senaste 12 månaderna upplever sig blivit utsatta för personlig förföljelse (mobbning) från chefer/arbetskamrater 1995 2011, procent Våld eller hot om våld mindre vanligt för statsanställda än för andra offentliganställda I figur 15 redovisas andelen anställda som utsatts för våld eller hot om våld under de senaste 12 månaderna 1995 2011 uppdelat på olika arbetsmarknadssektorer. Utifrån artiklar i media ges ibland intrycket av en kraftig ökning av hot och våld i arbetslivet. Resultatet i arbetsmiljöundersökningen indikerar dock inte någon dramatisk förändring av antalet anställda som utsatts för hot eller hot om våld. Andelen som anger att de varit utsatta för våld eller hot om våld de senaste 12 månaderna totalt på arbetsmarknaden har 25

ökat något under den period som frågan har funnits med i undersökningen från 12 procent år 1995 till 14 procent år 2011. Andelen bland anställda inom staten har varit ganska oförändrad. Den har varierat mellan som lägst, i 2009 års undersökning, 19 procent och som högst 22 procent. Under det senaste årtiondet har man i en ökande utsträckning arbetat systematiskt för att förebygga hot och våld inom statliga arbetsplatser. Förhoppningsvis har detta förebyggande arbetet inneburit att man kunnat motverka en ökning av hot och våldsproblem. Andelen anställda som svarat att de utsatts för våld eller hot om våld är något lägre i staten än inom kommuner och landsting. Inom den privata sektorn är dock andelen allra minst som anger sig ha blivit utsatta för våld eller hot om våld. En stor del av de 20 procent statsanställda som anger sig vara utsatta har i tidigare undersökningar kunnat hänföras till poliser och anställda inom kriminalvården, som är de yrkesgrupper som varit mest utsatta för våld. De är yrkesgrupper som i sitt arbete ibland måste utöva tvång eller någon form av bevakning, och där risken för att själv råka ut för våld och hot i viss mån kan vara en del av arbetet. Men också andra kategorier anställda vid till exempel Försäkringskassan, Kronofogden, länsstyrelserna och universitet och högskolor etc. riskerar att drabbas. Mot bakgrund av att antalet svarande är begränsat är det inte möjligt att genom ytterligare nedbrytning fastställa vilka yrkesgrupper som är mest utsatta för våld eller hot om våld. Figur 15 Andel som de senaste 12 månaderna har blivit utsatta för våld eller hot om våld år 1995-2011, procent Inom stat och landsting är det män som i något större utsträckning utsätts för våld eller hot om våld medan det i kommunerna och privat sektor är kvinnor som är mest utsatta. I staten skiljer det i denna undersökning endast två procentenheter mellan andelen kvinnor och män som svarar att de blivit utsatta för våld eller hot om våld under de senaste 12 månaderna (se figur 11 och 12). Andelen statsanställda kvinnor som utsatts för hot 26