Oljeskyddsplan Skåne Nordväst Båstads kommun
Reviderat 2012-07-25
Detta dokument är framtaget som en del av projektet Oljeskyddsplan Skåne Nordväst under 2009-2011 i samband med EU-projektet Baltic Master II. Kontaktperson i kommunen: Rolf Andréasson Tel: 0431 77119 E post: rolf.andreasson@bastad.se De foton som återfinns i dokumentet är hämtade från Räddningstjänstens fotoarkiv, Kustbevakningens pressbilder samt privata bilder
Förord Denna beredskapsplan är ett resultat av EU-projektet Baltic Master II. Projektet hade som övergripande målsättning att uppnå förbättrad beredskap vid en oljeolycka till havs, förbättrade förebyggande åtgärder mot föroreningar till havs och ökat samarbete kring sjösäkerhet mellan Östersjöländerna. Helsingborgs Stad och Ängelholms kommun har varit partners i projektet och därmed varit ansvariga för fallstudien Oljeskyddsplan Skåne Nordväst. Målsättning för fallstudien var: att ta fram en förankrad lokal oljeskyddsplan att testa planen genom övning och därefter revidera planen att göra en resursinventering i nordvästra Skåne och ta fram ett förslag för eventuella inköp av ytterligare resurser I arbetet med en regiongemensam oljeskyddsplan har ett nätverk för oljeskyddsfrågor bildats bestående av representanter från kustkommunerna i Skåne Nordväst. Detta nätverk kommer att fortsätta arbeta med oljeskyddsberedskap inom Skåne Nordväst även efter det att Baltic Master II avslutats. Detta nätverk är även representerat i Länsstyrelsens samverkansgrupp för oljeskyddsfrågor. Planen bygger i stor utsträckning på: dokumentation och stöd från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap oljeskyddsplaner från andra kommuner, regioner och organisationer
input från Baltic Master I och II 1 lokal och regional kompetens inom området erfarenheter från oljeutsläppet från Köpenhamn som drabbade Helsingborg och Landskrona i januari 2008 Regional organisation innebär i detta dokument en organisation för Skåne Nordväst 1 Se www.balticmaster.org
Innehållsförteckning Kapitel som är markerad med blått innehåller kommunspecifik information. Innehåll i övriga kapitel är generell 1 Introduktion... 3 1.1 Bakgrund... 3 1.2 Beredskap... 3 1.3 Revidering... 4 2 Aktörer... 7 2.1 Kommunens ansvar... 7 2.2 Berörda myndigheter... 8 2.3 Andra aktörer... 11 3 Oljeskyddsinsatsens faser... 4 3.1 Larmplan... 5 3.2 Räddningstjänst eller saneringsinsats?... 5 3.3 Extraordinär händelse... 6 4 Organisationsplan... 11 4.1 Regional organisation och ledning... 12 4.2 Regional oljeskyddsstab... 13 4.3 Lokal organisation och kommunal stab... 14 5 Informationsplan... 15 5.1 Informationsfunktioner...16 5.2 Intern information... 16 5.3 Myndighetsmeddelande och VMA... 16 5.4 Kommunens krisinformation... 16 5.5 Extern information... 17 5.6 Samordning av information i Skåne Nordväst... 17 6 Zonindelning och miljöatlas... 18 6.1 Miljöatlas... 18 6.2 Kort beskrivning av zonerna... 19 6.2.1 Beskrivning av upplägg i dokumentet Zoninformation... 20 6.3 Prioritering av kuststräckor...23 7 Sanering... 24 7.1 Saneringsmanualen... 25 7.2 Kriterier för avslut av sanering... 25 Text som är gulmarkerad är tillägg från tidigare erfarenheter av stabsarbete vid oljeinsats
8 Olja och miljö... 26 8.1 Provtagning och uppföljning... 26 8.2 Oljeskadad fågel och vilt... 27 9 Resurser och logistik... 28 9.1 Materiel i Sverige... 28 9.2 Expertstöd... 29 9.3 Militära förstärkningsresurser... 29 9.4 Internationella resurser... 29 9.5 Digitala resurser... 30 9.6 Logistik... 30 10 Avfallshantering... 31 10.1 Förebyggande åtgärder vid hot om oljepåslag... 31 10.2 Avfallshantering vid sanering invid stranden... 31 10.3 Mellanlagring... 31 11 Hantering av frivilliga... 32 11.1 Förutsättningar för frivilligt deltagande... 32 11.2 Frivilliga i arbetet... 33 12 Hälsoskydd och arbetsmiljö... 34 12.1 Arbetsmiljöansvar... 34 12.2 Arbetsmiljörisker i samband med olja... 34 13 Ekonomi och ersättning... 36 13.1 Möjligheter för ekonomisk ersättning... 36 13.2 Upphandling... 37 13.3 Riktlinjer för ekonomisk uppföljning... 37 14 Dokumentation... 39 14.1 Dokumentation före oljan når land... 39 14.2 Under oljeskyddsinsatsen... 39 14.3 Avveckling av oljeskyddsinsats... 40 Källor... 41 Bilaga A - Lagstiftning... 42 1
Planen består av ett övergripande huvuddokument som behandlar oljeskyddsfrågor före, under och efter en oljeskyddsinsats. Detta dokument tar upp relevant information kring ämnet oljeskydd och är framförallt tänkt att användas under kommunens beredskapsarbete. Till huvuddokumentet hör underlag för saneringsarbete som är tänkta att fungera som stöd vid en eventuell oljeskyddsinsats. Oljeskyddsplan Skåne Nordväst Organisation och ledning Zonindelning Resursförteckning Saneringsmanual Dokumentationsunderlag 2
1 Introduktion 1.1 Bakgrund Utskeppning av olja från Ryssland och Baltikum ökar samtidigt som totala antalet trafikrörelser blir fler i Östersjön och Öresund. Risken för att drabbas av ett oljepåslag är därför stor och under 2000-talet har arbetet med att stärka den svenska beredskapen ökat på lokal, regional och nationell nivå. 2010 var dimensionerande mängd utsläppt olja 10 000 ton enligt nationella inriktningen för svensk oljeskyddsberedskap 2. Detta bygger på ett scenario där omkring 20 000 ton olja släpps ut till havs på statligt vatten och att 10 000 ton når stranden. På land är det, trots att ansvaret inte är lagstadgat, kommunens uppgift att sanera kuststräckor som fått oljepåslag. En större händelse belastar kommunens resurser, påverkar miljö och ekosystem samt får stora socioekonomiska konsekvenser för näringsliv och medborgare. Detta är anledningen till att kommunen bör ha en beredskap för att kunna hantera ett oljepåslag i samverkan med andra aktörer, för att begränsa långvarig miljöpåverkan och ekonomiska effekter. 1.2 Beredskap Det är i första hand kommunens ansvar att upprätthålla en oljeskyddsberedskap. Staten har dock också ansvar genom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Dessa myndigheter har skyldighet att stödja kommunerna för att de ska kunna upprätthålla en god beredskap. Skåne Nordväst Skåne Nordväst är ett samverkansområde och har utifrån en politisk viljeriktning samordnat sitt beredskapsarbete för oljeskydd genom projektet Oljeskyddsplan Skåne Nordväst och bildandet av ett oljeskyddsnätverk inom Skåne Nordväst. Varje kustkommun ska ha minst en representant i nätverket för att upprätthålla kompetens. Nationellt På nationell nivå tillhandahåller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap rådgivning, utbildning samt underlag för oljeskyddsplanering på sin hemsida. 2 Bakgrunden till denna inriktning återfinns i strategi- och policydokumentet "Oljeskadeskyddet utmed de svenska kusterna och i de stora insjöarna inför 2010"(Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, 2004). 3
1.3 Revidering Planen ska revideras vart fjärde år i samband med ny mandatperiod, eller vid större förändringar inom kommunens och förvaltningars organisation. Vid stora förändringar eller beslut som påverkar planen bör omedelbar revidering ske. Oljeskyddsnätverket inom Skåne Nordväst ansvarar för att bevaka frågor som kan komma att påverka oljeskyddsplanens innehåll. Nätverket ansvar för att samordna revideringen av planens gemensamma delar. Varje kommun ansvarar för revidering av kommunspecifika delar. 2 Oljeskyddsinsatsens faser En stor oljeolycka kan komma att innebära att mer än 10 000 ton olja når kusten. Detta kan innebära saneringsarbeten som sträcker sig över ett år och som då kräver omfattande resurser i form av personal och utrustning. Mängden oljehaltigt avfall kan bli 10-30 gånger mer än mängden olja och avfallet klassas i regel som miljöfarligt avfall vilket ställer krav på hantering. I scenariot 10 000 ton så påverkas troligtvis ett större antal kommuner och flera län samt flera andra aktörer. Den massmediala uppmärksamheten blir troligtvis stor. Oljan får stora ekologiska effekter på kuststräckor med många skyddsvärda och känsliga områden. Saneringsarbetet blir en stor påfrestning för kommunens resurser och samhället drabbas av socioekonomiska effekter på flera miljarder 3. Det finns möjlighet att söka ersättning för kostnader i samband med olyckan men detta kräver omfattande dokumentation under saneringsarbetets gång. Grovt så kan en större oljeskyddsinsats på land delas in i följande faser: Räddningstjänst Grovsanering Finsanering och avslut Till detta kommer även en förberedande fas och en uppföljningsfas. Under den förberedande fasen arbetar kommunen med beredskapsarbete, övning och utbildning. Räddningsfas När utsläppet sker till havs inleder Kustbevakningen sin saneringsinsats till havs och ett larm når kommunerna som kan komma att drabbas. På land inleds arbete troligtvis med en räddningsinsats. Räddningsinsatsen innebär akuta omedelbara åtgärd för att förhindra skador på liv, egendom och miljö. Åtgärd kan utgöras av inlänsning, dukning, upptagning 3 Kommunens oljeskydd, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap 4
mm. I mån av tid är det önskvärt att provtagning av musslor sker innan oljan når kusten Insatsen beslutas och följs upp av räddningsledaren. Sedan övergår oljeskyddsinsatsen till en kommunal saneringsinsats. Grovsanering Grovsaneringen syftar till att begränsa risker för skador på fåglar och andra djur. Olja får enbart finnas i begränsad omfattning på land. De uppkomna skadorna på egendom och miljö ska inte kunna förvärras på kort sikt när grovsanering avslutats. Kommunal miljörepresentant avgör om och när grovsanering kan anses vara avslutad. Finsanering Finsanering syftar till att minska samhällets och miljöns återställningstid. Avslut av finsaneringen bedöms av kommunal miljörepresentant i samråd med expertis på området. 2.1 Larmplan Chefen för Kustbevakningen och KCL (Kustbevakningens Centrala Ledning) ansvarar för Kustbevakningens räddningstjänst. KCL ansvarar vid miljöräddningsoperationer till sjöss för att information om räddningsinsatsen lämnas till regeringen, samverkande centrala myndigheter samt till internationella samarbetsavtalsparter m.fl. KCL kontaktar därför även berörda kommuner via SOS alarm. SOS meddelar därefter berörda kommuner via det telefonnummer som respektive kommun har angett för övriga räddningstjänstärenden. Landskrona har t ex angett nivå 2 befäl som kontakt vid övriga ärenden och Helsingborg har angett stabsbrandmästaren (SBM). SBM i Helsingborg kontaktar i sin tur räddningschef i beredskap (RCB) och tillsammans ansvarar dessa för att i samråd starta upp en stab i Skåne nordväst. Se schematisk beskrivning nedan. Kustbevakningen KLC i Karlskrona SOS Alarm Stabsbrandmästare Skåne NV RCB / TiB Skåne NV Berörda kommuner 2.2 Räddningstjänst eller saneringsinsats? Oljeskyddsinsatsen klassas rimligen inledningsvis som räddningsinsats enligt kriterier i 1 kap 2 Lagen om skydd mot olyckor. Insatsen ska enligt lagen vara motiverad utifrån följande kriterier: Behovet av ett snabbt ingripande Det hotade intressets vikt Kostnaderna för insatsen Omständigheterna i övrigt 5
Räddningsinsatsen avslutas när räddningsledaren fattar beslut om detta. Beslutet redovisas i skriftlig form och överlämnas till den förvaltning inom kommunen som är utpekad som ansvarig för oljesanering. Så snart kriterierna inte är uppfyllda längre övergår insatsen till kommunal sanering. En räddningsinsats är avslutad när räddningsledaren har fattat beslut om det. Avslut av räddningsinsats regleras i 3 kap 9 Lagen om skydd mot olyckor. 2.3 Extraordinär händelse Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap reglerar att kommuner (och landsting) ska förbereda sig inför och ha en plan för hur extraordinära händelser ska hanteras. En extraordinär händelse är en händelse som avviker från det normala innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner kräver skyndsamma insatser av en kommun eller ett landsting. Kommunen är bland annat skyldig att inrätta en krisledningsnämnd som under en extraordinär händelse får överta hela eller delar av verksamhetsområden från övriga nämnder i den utsträckning som det är nödvändigt. Det är krisledningsnämndens ordförande som bedömer när en extraordinär händelse är av sådan omfattning att nämnden ska träda i funktion. Är ett oljepåslag en extraordinär händelse? Ett oljepåslag av dimensionen 10 000 ton får så stora konsekvenser att det är sannolikt att det bedöms som en extraordinär händelse. Vid en extraordinär händelse finns möjligheten att få och ge hjälp från och till andra kommuner. Den hjälpande kommunen har rätt till skälig ersättning för sina insatser. Det kan alltså sägas gagna kommunen att bedöma händelsen som extraordinär eftersom man då har laglig rätt att söka hjälp hos andra kommuner. En räddningsinsats berörs inte av om krisledningsnämnden beslutat träda i funktion eller inte. Om krisledningen är i funktion stödjer den räddningsinsatsen. Sedan räddningsinsatsen avslutats vidtar saneringsfasen. I saneringsfasen är hanteringen av händelsen inte längre ett ansvar enbart för räddningstjänsten utan för kommunen i sin helhet. Om krisledningsnämnden trätt i funktion får den då en central roll. Ett större oljepåslag drabbar troligen flera kustkommuner i Skåne Nordväst. Samarbete är nödvändigt för bästa hantering av händelsen. Kommunerna kan drabbas olika hårt och kan därför (eller av andra skäl) göra olika bedömningar när det gäller om händelsen betraktas 6
som extraordinär. Så länge räddningsinsats pågår saknar beslut om extraordinär händelse betydelse. Samarbete i saneringsfasen kan underlättas om händelsen bedöms som extraordinär eftersom man då har möjligheter till hjälp över kommungränserna. 3 Aktörer Under en oljeskyddsinsats engageras en rad olika aktörer. Detta kapitel syftar till att utreda vem som har vilken roll och när. Alla aktörer som omnämns i detta kapitel är viktiga samverkanspartners för kommunen under en oljeskyddsinsats. Ansvaret för sanering av olja på land är inte lagstadgat men praxis är att kommunen utför saneringen. Saneringsfasen kan bli både långvarig och resurskrävande och för att tillgängliga resurser ska utnyttjas effektivt är det viktigt att detta arbete leds och planeras omsorgsfullt. Det är därför av extra stor vikt att kommunens roll och saneringsorganisation förankras inom kommunen. 3.1 Kommunens ansvar Kommunen ska enligt lagen svara för räddningstjänst inom sitt område. Gränsen mellan statlig och kommunal räddningstjänst går juridiskt sett i strandlinjen. Om oljan redan nått stranden och skadan inte förvärras är insatsen en fråga om sanering. I nordvästra Skånes kommuner fördelas arbetsuppgifter och ansvarsfördelning på olika sätt. Därför ska varje kommun definiera ansvarsfördelning mellan sina egna förvaltningar/funktioner i detta kapitel. Statlig räddningstjänst? Kustbevakningen (Kustbevakningen) är statlig räddningstjänst och ansvarar för oljeskyddsinsats till havs. Juridisk gränsdragning mellan Kustbevakningen och kommunal räddningstjänst är enligt lag strandlinjen och kommunens ansvarsområden är innanför strandlinjen samt inom hamnområden (pir till pir) och kanaler, vattendrag och insjöar. 7
Ansvarsfördelning och berörda förvaltningar Båstads kommuns ansvarsfördelning ser ut på följande sätt: Ansvarsområde Beredskap och revidering av oljeskyddsplan Räddningsinsats Saneringsinsats Miljötillsyn Ekonomisk uppföljning Övergripande ansvar Räddningstjänsten / Säkerhetssamordnare Räddningstjänsten Teknik och service Miljöavdelningen Kommunledningskontoret OBS! Samtliga förvaltningar inom staden ansvarar för att i god samverkan tillhandahålla resurser/kompetens till ansvarig förvaltning/avdelning under hela insatsen. 3.3 Berörda myndigheter I detta kapitel sammanställs myndigheter samt deras roll och ansvarsområde vid en oljeskyddsinsats. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap fungerar som tillsynsmyndighet för kommunal räddningstjänst, där Länsstyrelsen verkställer tillsynsutövningen. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap erbjuder stöd till kommuner med avtalade oljeskyddsförråd, experthjälp samt internationella kontakter. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap har fem nationella oljeskyddsförråd, som kan bistå vid större utsläpp av olja (inställelsetid : 5 h för räddningsinsats och 10-15 h saneringsinsats, cirka 10-15 tim i praktiken). Förråden är placerade i Botkyrka, Vänersborg, Karlskrona, Visby, Umeå. Vid oljeskyddsförråden finns materiel och personlig utrustning till sammanlagt 500 personer. Förrådet i Karlskrona har ensamt materiel till 205 personer. Oljeskyddsförråden kan agera var för sig eller tillsammans. Personal som kan utbilda sanerare i användningen av utrustning kommer tillsammans med förråden. Kustbevakningen 8
Vid en oljeolycka till havs ansvarar Kustbevakningen för upptag av olja utanför strandlinjen. I praktiken blir området precis utanför stranden en grå zon, hur långt ut beror på djupgåendet på de saneringsfartyg som Kustbevakningen använder. Oljan som finns i denna zon prioriteras inte primärt av Kustbevakningen utan tas istället omhand när den når land. Kustbevakningen har ett lagstiftat ansvar att utföra insamling och provtagning av olja såväl till land som till sjöss. För att proven ska kunna utgöra bevisunderlag ställs höga krav på hur provet tas samt på provtagningskärlen. Kustbevakningen har såväl kompetens som utrustning att genomföra proven på ett korrekt sätt. En oljeskyddsinsats blir i regel två skilda insatser med varsin räddningsledare., en som ansvarar för statlig (till sjöss) och en för kommunal räddningstjänst (på land). Kustbevakningen har en OSC On Sea Commander, vilket motsvarar räddningstjänstens skadeplatschef. Om flera länder är inblandade i insatsen har varje land en nationell ledare, samt en gemensam stab. Vid larm om utsläpp sker flygplansövervakning av Kustbevakningen i utsläppsområdet. Prover tas på oljan och analyseras och mängden utsläppt olja approximeras. Åtgärder och prioriteringsordning vid insats, både till havs och på land beror till stor del av vilken typ av olja som släppts ut. Oljans egenskaper så som densitet, viskositet, flytförmåga och flyktighet bestämmer utsläppets och spridningens karaktär. Information som bör förmedlas till räddningstjänst i ett tidigt skede är: Vilken typ av olja? Vilka säkerhetsblad finns med? Hur mycket olja? Var får vi påslag på kusten? Kustbevakningen har tillgång till avancerade spridningsmodeller för oljeutsläpp som kan göra det möjligt att skapa prognoser och få uppfattning om tidsperspektiv. I första hand vill man bogsera in ett skadat fartyg mot land, till nödhamn eller mindre känslig kuststräcka. Kustbevakningen arbetar med länsar, pumpar, skimmers m.m. och kan i viss mån skydda kommunalt område genom till exempel inlänsning av hamn. Länsstyrelsen 9
Före ett oljeutsläpp är det Länsstyrelsens uppgift att stödja kommunerna med underlag för beredskapsarbete, t.ex. genom miljöatlas, geografisk information eller genom samverkan med sakkunniga. Under räddningstjänstskedet ansvarar Länsstyrelsen för samverkan mellan statlig räddningstjänst och kommunerna samt samordning av information. Länsstyrelsen förmedlar även information till centrala myndigheter och regering. Länsstyrelsen kan vid omfattande kommunala räddningsinsatser enligt kap 4 33 Förordningen (2003:779) om skydd mot olyckor överta ansvaret för den kommunala räddningstjänsten inom en eller flera kommuner. Detta kan ske vid exempelvis stora oljeolyckor. Detta innebär i praktiken att om en räddningsinsats berör mer än en kommuns område inom samma län, och där två eller flera räddningstjänster ska samverka och räddningsledarna inte sinsemellan kan bestämma vem av dem som ska leda insatsen, ska Länsstyrelsen utse räddningsledare, kap 3 16 Lag (2003:778) om skydd mot olyckor. Om räddningsinsatserna även omfattar statlig räddningstjänst ska Länsstyrelsenansvara för att insatserna samordnas, detta enligt kap 4 33 Förordningen (2003:779) om skydd mot olyckor. Länsstyrelsen ska även stödja kommunerna med underlag för beslut och prioritering rörande kustavsnitt och områden mot bakgrund av en olycka till havs. Under räddningstjänst och sanering kan länsstyrelsen ge råd och stöd till kommunerna, med bl. a. expertis, prioriteringar, beslut om tillstånd för mellanlagring, dokumentation och uppföljning. Försvarsmakten Försvarsmakten har enligt Lag (2003:778) om skydd mot Ooyckor skyldighet att bistå med materiel, personalresurser samt kompetens och rådgivning så länge det är en räddningsinsats. När räddningsinsatsen är avslutad upphör Försvarsmaktens reglerade ansvar. Naturvårdsverkets oljejour Naturvårdsverket ansvarar för uppföljning av miljöeffekter av utsläpp. På uppdrag av Naturvårdsverket upprätthåller SWECO en oljejour. Naturvårdsverkets oljejour ska vid begäran hjälpa räddningstjänst, länsstyrelser och kommunernas miljöförvaltningar med kostnadsfri rådgivning i samband med olje- och kemikalieutsläpp och delta i övningar som ordnas av olika myndigheter. Naturvårdsverkets oljejour kan även bistå med råd i samband med planering av uppföljning av effekterna efter ett utsläpp av olja. Gemenskapsmekanismen, EU Gemenskapsmekanismen ger kommunikationskanaler för att begära hjälp från andra EUmedlemsländer vid en katastrof eller olycka. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är knutpunkt för mekanismen i Sverige, och tar emot begäran om hjälp från kommuner och länsstyrelser genom TiB (Tjänsteman i beredskap). Då assistans förmedlas via Gemenskapsmekanismen svarar det drabbade landet för kostnaderna men de hjälpande kan också välja att erbjuda kostnadsfri assistans. 10
Trafikverket (f.d. Banverket, Vägverket och SIKA) Trafikverket kan bl.a. bistå med resurser inom logistik och avfallshantering samt ansvarar tillsammans med polisen för avspärrning av vägnät. Polisen Eventuella åtalsanmälningar från drabbade utreds av polisen vid utsläpp av olja. Polisen ansvarar tillsammans med Trafikverket för avspärrning av vägnät och drabbade kuststräckor. 3.4 Andra aktörer I följande kapitel sammanställs andra aktörer samt deras roll vid en oljeskyddsinsats. SMHI SMHI kan bidra med väderleksrapporter och spridningsprognoser för oljeutsläpp till havs. Katastrofhjälp fågel och vilt Katastrofhjälp fågel och vilt är en frivilligorganisation med tillstånd för att rehabilitera oljeskadad fågel och vilt. Har en egen organisation som kan aktiveras under räddningsledarens befäl. Massmedia Massmedia är ett viktigt verktyg för att nå ut med information och lägesrapporter till allmänheten. Massmedia bör därför bjudas in som en viktig samverkanspartner vid en oljeskyddsinsats. 3.5 Lokala aktörer Längs havet Vägsamfälligheter Naturskyddsföreningen Kyrkan Sjöräddningssällskapet Torekov Entrepenörer PEAB Cliffton 11
4 Organisationsplan En stor oljeskyddsinsats kräver en väl fungerande organisation i flera nivåer. Organisationen bör alltid hållas så liten som möjligt för att effektivisera arbetet, men det är alltid bättre att börja i stor omfattning och sedan skala ner efter behov. I detta kapitel presenteras grunden för en oljeskyddsorganisation översiktligt. Rödmarkerad text i organisationsbeskrivningen markerar funktion under räddningsinsatsen och byter benämning vid avslut av räddningsinsats. En organisation är aldrig statisk utan detta kapitel utgör ett förslag på organisation som sedan får anpassas efter respektive händelse. 4.1 Regional organisation och ledning Under räddningsinsatsen av en oljeskyddsinsats är räddningsledningen reglerad utifrån det avtal som finns i Skåne Nordväst för gränslös räddningstjänst. Detta innebär att det finns gemensamma ledningsfunktioner inom Skåne Nordväst. Den regionala organisationen utformas utifrån denna funktion. Vid avslut av räddningstjänst insats bör funktionen finnas kvar som en saneringsledare. Denna saneringsledare har ett samordningsansvar för hela oljeskyddsinsatsen men beslutsmandat för saneringsledaren under saneringsfasen är inte reglerat i någon lagstiftning. Saneringsledarens uppdrag och mandat måste därför vara tydligt formulerat i samverkan mellan drabbade kommuner. Saneringsledaren bör få beslutsmandat gällande prioritering och resursfördelning samt ledning av organisationen. Alternativet är att låta ansvaret övergå till respektive drabbad kommun. Staben får då en samordnande roll bland annat när det gäller resursfördelning och dokumentation. Så långt det är möjligt bör tillgängliga resurser fördelas redan under räddningsinsatsen. I varje drabbad kommun tillsätts en eller flera skadeplatschef/ledare utifrån skadans omfattning. Till räddningsledare/saneringsledare knyts en regional stab. Då andra regionala och nationella aktörer är aktiverade i insatsen knyts dessa organisationer till räddningsledare. MIC, militär insatschef, ansvarar för organisation och ledning av Försvarsmaktens resurser i samverkan med räddningsledare. PIC, polisens insatschef, ansvarar för organisation och ledning av polisens resurser i samverkan med räddningsledare. 12
Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap erbjuder stöd till kommuner med avtalade oljeskyddsförråd, experthjälp samt nationell samordning och kontakter till europeiska kontaktnät. Länsstyrelsen (Lst) svarar för att insatsen och informationen samordnas och kan överta ansvaret för kommunal räddningstjänst då regeringen föreskriver detta enligt LSO. Nedan följer en schematisk beskrivning av den regionala organisationen. Regional organisation innebär i detta dokument en organisation för Skåne Nordväst 4.2 Regional oljeskyddsstab Som stöd till hela oljeskyddsorganisationen bör en regional oljeskyddsstab upprättas. Staben består av en stabschef samt funktionerna administration, ledning, samverkan, information och resurser. Staben är uppbyggd utifrån den organisation som räddningstjänsten vanligtvis använder vid större räddningsinsatser. Viktigt att poängtera är dock vikten av att funktionerna även bemannas med personal från övriga förvaltningar i kommunen, framförallt för att kunna arbeta med uthållighet och för att inte belasta enbart räddningstjänst, som under en oljeskyddsinsats förväntas upprätthålla övrig beredskap i kommunen. Utifrån räddningstjänsternas samverkansavtal finns stabstorget i Bårslöv tillgängligt för samtliga kommuner i Skåne Nordväst. Stabens geografiska placering bör dock styras utifrån oljeskadans omfattning och geografi. Organisationsbeskrivningen nedanför är en beskrivning av en regional oljeskyddsstab. 13
Det finns en fördel med att förlägga den funktion som benämns som Analys som en separat funktion. Erfarenhet från större oljeinsatser har visat på ett behov av ett arbetsmiljöbefäl, vars uppgift är att ta fram riktlinjer samt följa upp arbetsmiljlöansvaret. 4.3 Lokal organisation och kommunal stab Den lokala organisationen leds av en eller flera skadeplatschefer/skadeplatsledare. Dessa ansvarar för ett erforderligt antal sektorchefer/arbetsledare. Sektorchefen/arbetsledaren kan under oljeskyddsinsatsen arbeta utifrån den zonindelning som ingår i oljeskyddsplanen och får då i praktiken ett geografiskt ansvar för sanering. Ett alternativ är att låta sektorchefen/arbetsledaren ansvara för en viss typ uppgift, t.ex. en viss saneringsmetod. Den lokala organisationen bör spegla den regionala för att underlätta vid överlämnandet från räddningsinsats till saneringsinsats. Detta innebär att funktionerna i den lokala staben bör spegla den regionala staben och samarbeta med de regionala funktionerna kontinuerligt. Om krisledningen är i funktion (vid extraordinär händelse) stödjer den räddningsinsatsen. Sedan räddningsinsatsen avslutats vidtar saneringsfasen. I saneringsfasen är hanteringen av händelsen ett ansvar för kommunen i sin helhet. Om krisledningsnämnden trätt i funktion får den då en central roll. Organisationsbeskrivningen nedanför är en beskrivning av en lokal oljeskyddsstab. 14
4.4 Lokala förutsättningar och organisation Den lokala organisationen ute på fält kommer att följa den regionala strukturen i den mån det är möjligt. Utöver en arbetsorganisation kommer en krisledningsorganisation att upprättas. Krisledningsorganisationen illustreras på bilden nedan. KRISLEDNINGSNÄMND tillika ekonomiutskottet KOMMUNCHEF LEDNINGSGRUPP KRISINFORMATIONS ORGANISATION = lyder under STABSCHEF Stabenligt larmnivå POSOM/ IOF = samverkar med 15
5 Informationsplan Vid en oljeskyddsinsats krävs en stor informationsinsats för att möta behovet av information, både internt inom insatsorganisationen och externt gentemot media och medborgarna i kommunen. Detta kapitel är tänkt att ge insikt och stöd kring informationsfrågor i samband med oljeskydd och underlag för en informationsinsats vid en stor oljeolycka. 5.1 Informationsfunktioner Informationsfunktionen är en viktig del av oljeskyddsorganisationen. Informationsfunktion bör upprättas på både lokal nivå i organisationen samt i den regionala staben där funktionen i första hand ska samordna all information. Den regionala informationsfunktionen bör innefatta upplysningscentral, webbredaktör, IT-personal för att hantera tekniken, personal för att rigga och ta emot inför presskonferenser etc. Informationsfunktionen bör utföra omvärldsbevakning kring vad som skrivs om olyckan i media för att kunna dementera felaktigheter. Informatörer på lokal nivå bör vara starkt knutna till den regionala informationsfunktionen och bör även i stor utsträckning arbeta för att intern information sprids i organisationens alla led. 5.2 Intern information Informationsflödet internt i organisationen bör följa upprättade sambandsplaner (se följande kapitel). Information ska förmedlas och begäras från närmsta ledningsfunktion i organisationen. Sektorchefer/arbetsledare ska vid stora händelser eller förändringar i arbetet samt vid varje avslutat arbetspass lämna lägesrapporter till skadeplatschef/skadeplatsledare. En sammanställning av dessa lägesrapporter förmedlas sedan vidare till räddningsledare/saneringsledare och informationsfunktion i den regionala staben. Att upprätta hålla god intern information och kommunikation kräver att resurser för detta avsätts. Det behövs en kommunikationsportal mellan regional stab och ledning ute på plats. Detta saknades under oljepåslaget 2008. 5.3 Myndighetsmeddelande och VMA Det finns två särskilda möjligheter för en kommunal förvaltning att få ut viktig information i radio eller TV, den ena kallas myndighetsmeddelande och den andra kallas VMA informationsmeddelande. Ett tredje alternativ är VMA varningsmeddelande men detta är i kommunen förbehållet räddningstjänsten. Myndigheter (förvaltningar) kan begära att få sända myndighetsmeddelande via SR eller SVT när normal verksamhet inte längre kan bedrivas. Det kan röra sig om inställda skolskjutsar på grund av snöoväder, störningar i vatten- och elförsörjning eller liknande situationer, som inte bedöms livsfarliga i ett kort perspektiv. Meddelandet sänds kostnadsfritt enbart i den kanal 16
som begärts, SR eller SVT. Praktiskt tar den som vill sända kontakt med den regionala SVT- eller SR-stationen. Om det är vid en udda tidpunkt tas kontakt med sändningsledningen hos SVT eller SR. Sveriges Radio och Sveriges Television ska se till att meddelandet ges en lämplig utformning och att det inte stör programverksamheten. VMA informationsmeddelande sänds utan krav på omedelbarhet för att förebygga eller begränsa skador på liv, hälsa, egendom eller i miljön. Den förvaltning som vill nå ut med VMA informationsmeddelande begär sändning hos den regionala SOS-centralen. 5.4 Kommunens krisinformation Informationsorganisationen beskrivs i kommunens plan för information 5.5 Extern information När det gäller extern information är det viktigt att klargöra vem som uttalar sig om vad och samordna informationen med dessa personer. Två huvudmålgrupper för extern information är berörda aktörer och allmänheten. Dessa två målgrupper för få kontinuerlig information om händelseförloppet under insats och sanering. Det bör upprättas forum för berörda aktörer för informationsutbyte. Deras oro och frågeställningar ska bemötas efterhand. Politiker måste hållas uppdaterade kring händelseförloppet. Allmänheten måste få information om restriktioner och råd om säkerhet i oljeskadade områden. Eventuella frivilliga måste få information tidigt kring ramarna för frivilligt deltagande och kontaktvägar. En informationscentral bör upprättas för inkommande frågor och observationer från allmänheten vars telefonnummer bör göras känt och finnas tillgängligt på webbsidorna. En viktig kanal för att nå allmänheten är massmedia. Regelbundna presskonferenser bör anordnas och massmedias tillgång till saneringsinsatsens aktiviteter ska styras. Om behovet finns kan även informationsmöten för allmänheten om anordnas. 5.6 Samordning av information i Skåne Nordväst Den externa informationen bör samordnas och så få informationskanaler som möjligt bör nyttjas. Detta görs genom att skapa en samordnande informationsfunktion i den regionala staben. Exempel på konkret samordning av information är att en specifik kommuns hemsida väljs ut för publicering av uppdaterad information. Övriga kommuner hänvisar till denna sida. Andra exempel är att ha gemensamma presskonferenser eller att upprätta en särskild hemsida för hela insatsen där all information sammanställs som gjordes i Norge 2009 vid oljeutsläppet från Full City, Langesund. Allmänheten kunde där rapportera in observationer av olja längs kusten och följa saneringsarbetet. Länsstyrelsen har ett ansvar för samordning av information på länsnivå och samverkan bör etableras i ett tidigt skede av insatsen. 17
Arbetet med en regional infoplan påbörjades i Skåne Nordväst under hösten 2010. Denna plan kan då fungera styrande för samordningen av informationsarbetet. 6 Zonindelning och miljöatlas Som del av oljeskyddsplanen har kustkommunerna i Skåne Nordväst gjort en indelning av kusten i zoner med avseende på bland annat kustty. Zonindelningen ska användas som ett informationsunderlag för saneringsorganisation samt som underlag för prioritering och resursfördelning för räddningsledare/saneringsledare. Zonbeskrivningen är kopplad till den nationella miljöatlasen för oljeskydd. 6.1 Miljöatlas Miljöatlas är ett nationellt verktyg för oljeskyddsinsatser. Verktyget kan användas som beslutstöd vid prioriteringar inom hela Skåne Nordväst. Miljöatlas ska utifrån zonindelningen länkas till zonbeskrivning som ligger på respektive kommuns hemsida. Varje kommun förfogar där över sitt eget material. Utöver zonindelningen finns kartunderlag samt information om strandtyper och saneringsmetoder. Den nationella miljöatlasen kräver tillgång till Internet och nås på följande länk: http://www.gis.lst.se/miljoatlas/ 18
6.2 Kort beskrivning av zonerna Indelningen av kusten har gjorts enligt följande kriterier: Varje zon ska ha minst en tillfartsväg där större fordon ska kunna ta sig fram. Varje zon ska ha uppställningsplats med önskvärt underlag (i rangordning grus, sand, asfalt med skyddsduk, gräs med skyddsduk) och med utrymme för material från de nationella oljeskyddsförråden, det vill säga minst för ett antal containrar. Fakta om strandtyper ska finnas med i beskrivningen. Varje zon ska kräva så få olika saneringsmetoder som möjligt. Saneringsmetoder ska anges enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap:s saneringsmanual. Skyddsvärda områden ska uppmärksammas. Skyddsvärda områden bör helst ej delas mellan zoner. Variationer i zonens skyddsvärde med avseende på årstid ska dokumenteras. Verksamheter och socioekonomiska 4 intressen i zonen ska dokumenteras. För att få en enhetlig zonbeteckning ska zonerna betecknas med en sifferkombination som består av länsnummer, kommunnummer och zonens nummer. Zonindelningen återges i tabellen nedan. Kommun Antal zoner Zonbeteckning (län -kommun-zon) Landskrona 5 zoner 1282XX Helsingborg 7 zoner 1283XX Höganäs 10 zoner 1284XX Ängelholm 7 zoner 1292XX Båstad 9 zoner 127801--127809 Båstads zonindelning 4 Socioekonomiska faktorer är sådana som påverkar försörjnin. 19
Enhetlig zonbeskrivning görs i mall för zonbeskrivning. Kartbilder över zonen ska finnas. 6.2.1 Beskrivning av upplägg i dokumentet Zoninformation I kommunens zonbeskrivningar finns beskrivning av samtliga zoner i enhetligt formulär samt gemensamma dokument som gäller övergripande för alla zoner: sammanfattning av saneringsmanual för skadeplatsledare/saneringsledare organisationsplan sambandsplan dokumentationsunderlag Zonbeskrivningar i Båstads kommun 20
Zonbeskrivning zon 1 Zonen är till stor del sandstrand med område av stenstränder. Inom zonen ligger Stensåns mynning samt Båstads hamn. Zonen är 5 km lång med start vid gränsen mot Laholms kommun och slutar vid Kastanjealléns förlängning. Vegeås mynning. Zonen består till stor del av sandstrand som används för bad och rekreation, Båstad hamn samt Stensåns mynning som används för fiske. Zonbeskrivning zon 2 Zonen är till största del stenstränder. Inom zonen ligger Kattviks hamn samt bad vid Paulins väg. Zonen är ca 7,6 km lång med start vid Kastanjealléns förlängning och slutar i Kattvik vid Krossvägens avslut mot väster. Zonbeskrivning zon 3 Zonen består till stor del klipp- och stenstränder. Inom zonen finns bl.a Hovs hallar. Zonen är ca 2,4 km lång med start vid Krossvägens avslut mot väster i Kattvik och slutar vid klippstrandens avslut mot Norrebro hamn. Zonen är ur regionalt perspektiv prioriterad. (se miljöatlas) Zonbeskrivning zon 4 Zonen består till stor del klipp- och stenstränder. Inom zonen finns bl.a Norrebro hamn. Zonen är ca 9,0 km lång med start vid klippstrandens avslut mot Norrebro hamn och slutar vid campingens början i Torekov. Zonen är ur regionalt perspektiv prioriterad. (se miljöatlas) Zonbeskrivning zon 5 Zonen består av sandstränder, klippstränder samt vassbälten och strandängar. Inom zonen ligger badstrand i Torekov samt Torekovs hamn. Zonen är ca 6 km lång med start vid campingens början i Torekov och slutar vid Dagshögsvägens förlängning. Zonen är ur regionalt perspektiv prioriterad. (se miljöatlas) Zonbeskrivning zon 6 Zonen består av klippor samt sand-och stenstränder. Zonen är ca 16 km lång och omfattar hela Hallands väderö samt mindre öar och skär kring denna. På och i anslutning till ön finns en sälkoloni samt ett rikt fågelliv. Zonen är ur regionalt perspektiv prioriterad. (se miljöatlas) 21
Zonbeskrivning zon 7 Zonen består av sandstränder, klippstränder samt vassbälten och strandängar. Zonen är ca 4,5 km lång och startar vid Dagshögsvägen och slutar vid Knaggarpsvägen i Glimminge plantering. Inom zonen ligger hamn och bad i Ramsjöstrand samt bad i Glimminge plantering. Zonen är ur regionalt perspektiv prioriterad. (se miljöatlas) Zonbeskrivning zon 8 Zonen består av sand- och stenstränder. Zonen är ca 5,1 km lång med start vid Knaggarpsvägen i Glimminge plantering och slutar vid Tockesuddevägen i Ranarpsstrand. Inom zonen finns bl.a badstränder. Zonen är ur regionalt perspektiv prioriterad. (se miljöatlas) Zonbeskrivning zon 9 Zonen består av sand- och stenstränder samt strandängar. Zonen är ca 4,5 km lång och börjar vid Tockesuddevägen i Ranarpsstrand och slutar vid kommungränsen mot Ängelholm. Inom zonen finns bl.a Vistorps och Lerviks hamn samt badstränder Zonen är ur regionalt perspektiv prioriterad. (se miljöatlas) 22
6.4 Prioritering av kuststräckor Prioritering av kuststräckor utförs av räddningsledare. Som beslutsunderlag finns samtliga zonbeskrivningar samt stödjande expertis från Naturvårdsverkets oljejour och länsstyrelsen. Länsstyrelsen har i sitt arbete med miljöatlas identifierat följande områden som ur ett regionalt perspektiv bör prioriteras, se bild till höger. Inom Skåne Nordväst berörs samtliga kustkommuner mer eller mindre av dessa områden. Dock finns det skyddsvärda områden även utanför dessa utpekade områden. Förslag på prioriterade områden i Båstads kommun Prioritering Zon Orsak till prioritering 1 Zon 6 Hallands Väderö. 2 Zon 5 Torekovs camping- Dagshögsvägen. 3 Zon 3 Krossarevägens avslut Kattvik- klippstranden mot Norrebro hamn 4 Zon 7 Dagshögsvägen- Knaggarpsvägen Glimminge plantering 5 Zon 8 Knaggarpsvägen- Tockesuddevägen Ranarpsstrand 6 Zon 4 Klippstranden mot Norrebro hamn- Torekovs camping 7 Zon 9 Tockesuddevägen Ranarpsstrand- kommungränsen mot Ängelholm 23
8 Zon 2 Kastanjeallén- Krossvägens avslut Kattvik 9 Zon 1 Kommungränsen mot Laholm- Kastanjeallén 7 Sanering Sanering innebär att begränsa spridning av olja samt att insamla och omhänderta förorenat material. Val av saneringsmetod vid sanering styr till viss grad avfallsvolymen och typ av avfall. Ett av kriterierna för val av saneringsmetod bör vara att minimera mängden avfall. Generell prioritering vid sanering är följande: 1. Ta hand om olja som riskerar att komma lös då den kan leda till sekundär nedsmutsning. 2. Ta hand om olja som förorenat eller hotar att förorena ekologiskt känsliga platser och arter. 3. Ta hand om all olja som klibbar och därmed kan skada djur, växter och kleta ned människor. 4. Ta hand om olja som riskerar att påverka områden som är viktiga för turism och näringsliv. En saneringsinsats syftar till att göra det möjligt att åter använda mark, vatten, anläggningar och annan egendom som förorenats genom oljeutsläppet. Detta innebär att skadade områden eller anläggningar återställs till acceptabelt skick. Då en kommun avser att inleda en saneringsinsats bör kommunen på förhand ha bestämt vilken förvaltning som ska genomföra saneringen. 24
7.1 Saneringsmanualen Saneringsmanualen är en viktig del av oljeskyddsplanen och beskriver saneringsmetoder utifrån strandtyp. Saneringsmanualen är avsedd som beslutsstöd för personal och arbetsledare. Saneringsarbetet tar vid när de akuta räddningsinsatserna är avslutade. Då kvarstår att fullfölja saneringsarbetet och därmed i största möjliga mån begränsa skadorna på miljön. Manualen är till för att ge vägledning om vilka metoder som är lämpligast att använda under rådande förutsättningar, där grundtanken är att ta största möjliga ekologiska hänsyn i saneringsarbetet. I manualen får olika strandtyper en siffra mellan 0 och 9. Dessa betecknar 10 klasser med ett index av ekologisk känslighet för oljepåslag, där index 1 anger låg känslighet och index 9 hög känslighet. Indelningen baseras på strandens utseende och områdets exponering samt till viss del på biologiska förutsättningar. För varje strandtyp anges lämpliga saneringsmetoder. Grovsaneringen görs företrädesvis med mekaniska metoder som handverktyg och absorptionsmedel. Ytterligare strandrengöringsinsatser bör genomföras med mjuka metoder. Finsanering bör utföras med en balanserad avvägning mellan risker för att insatsen i sig ska ge ekologiska skador och att naturliga nedbrytningsprocesser på sikt sköter återhämtningen. 7.2 Kriterier för avslut av sanering Mål med saneringsinsatsen är ett viktigt strategiskt beslut för insatsen. Kriterier för avslut av sanering bör fastställas tidigt, gärna i förväg. Beslutet om erforderlig renhetsgrad måste tas med hänsyn till olika intressen såsom: Ekologiska intressen, saneringen får aldrig drivas så långt att dess miljöförstörande effekt blir större än den själva oljan ger Allmänhetens intresse av rena stränder för ett rörligt friluftsliv Socioekonomiska intressen Det är viktigt att inte överarbeta finsaneringen, överväg naturlig nedbrytning som en möjlig saneringsmetod. Undvik också termer som återställa i ursprungligt skick. Det går aldrig att fullständigt återställa ett oljeskadat strandparti genom sanering och rengöringsinsatser. 25
8 Olja och miljö Inom oljeskyddssammanhang används begreppet olja främst för mineralolja (råolja) eller produkter framställda av råolja. Detta kapitel beskriver kortfattat vad olja är och vad som händer med olja när den släpps ut i naturen. 8.1 Provtagning och uppföljning En miljöuppföljning bör göras för att se vilka effekter oljan haft på naturen eller för att avgöra om miljön återhämtat sig. En miljöuppföljning kan även ha som syfte att se hur effektiv (eller skadlig) saneringsoperationen varit. Ett vanligt problem är att bedöma hur miljöstatusen var innan olyckan skedde. Att det ofta saknas referensvärden gör att det är svårt att dra slutsatser. På vissa platser görs dock kontinuerliga provtagningar inom miljöövervakningsprogram och ibland finns det tid för provtagning innan oljan slår på land. För att beskriva ekosystemens återhämtning krävs bra indikatorer. Blåmusslan används ofta inom miljöövervakningen och musselbankar finns längs i princip hela kusten. Kemisk analys görs i regel på PAH (polyaromatiska kolväten) som är en fraktion i oljan som upplagras i musslan. Det går även att studera miljötillståndet genom icke-biologiska indikatorer som oljehalt i sediment. Att studera och tolka ett ekosystems återhämtning är en komplex uppgift som kräver expertkompetens och god lokalkännedom. Nedan följer riktlinjer för utformning av miljöuppföljning: Miljöuppföljning ska ske efter att skadeplatsledaren i samråd med miljöförvaltningen har bedömt att finsanering kan avslutas. Före samrådet utförs gemensam stickprovskontroll på några tveksamma platser. Miljöuppföljning ska huvudsakligen ske i enlighet med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap:s uppföljningsformulär. För varje zon som drabbats av oljepåslag ska ett formulär upprättas. I den mån att provtagning av musslor och analys av PAH har skett före första påslaget så ska uppföljning även utföras i detta avseende. Efter att kontrollen har utförts ska återkoppling ske från miljöförvaltningen till skadeplatsledaren med meddelande om krav på fortsatt sanering eller att det inte krävs några ytterligare åtgärder. Utifrån skadans omfattning och resultat från uppföljning tas nytt beslut om och när nästa uppföljning ska ske. 26
Prioriterade zoner bör kontrolleras i större utsträckning jämfört med mindre prioriterade zoner. Uppföljningen utgör miljöskyddstillsyn och omfattas av tillsynsavgift. Ansvar för provtagning i Båstads kommun Miljöavdelningen 8.2 Oljeskadad fågel och vilt Djur och växter skadas framförallt på två sätt av oljan; mekaniskt (genom nedsmutsning/kvävning) samt toxiskt (förgiftning). Djurs känslighet beror ofta på vilket utvecklingsstadium de befinner sig i. Olja skadar fåglar, främst genom nedsmetning av fjädrarna och förgiftning. När en fågel får olja på fjädrarna förstörs deras isolerande och vattenavstötande förmåga. En nedkletad fågel får i sig olja när den försöker putsa bort oljan från fjäderdräkten. Oljan kan då leda till förgiftning. Nedsmetning av olja ger motsvarande effekter på andra havslevande däggdjur. Det finns ett antal huvudstrategier samt kombinationer av dessa för hantering av levande oljeskadad fågel (ambitionen bör alltid vara att minimera djurens lidande): Inte göra någonting Skrämma eller fånga in djur i förebyggande syfte Hindra oljan från att nå djurlivet vilket är svårt, fåglarna lockas till att landa av blank yta. Fånga in oljeskadade djur för tvättning och rehabilitering, alternativt avlivning. Rehabilitering kräver kunskap och erfarenhet. De som utför rehabiliteringen ska ha tillstånd att göra detta. I Sverige finns ett antal organisationer som arbetar med rehabilitering av skadade fåglar och vilt. Hantering av oljeskadad fågel och vilt bör samordnas med den ordinarie räddnings- /saneringsinsatsen. Förutsättningarna för en lyckad insats ökar om en gemensam planering skett innan olyckan inträffar. Avlivning kan ske på flera sätt, genom skyddsjakt eller veterinärer. Att fånga 27
fåglar kräver skickliga jägare med goda artkunskaper, så att inte friska ungfåglar eller fåglar med mörk fjäderdräkt avskjuts, vilket har inträffat. Oftast är det bra att en ornitolog följer med skyttarna. Oljenedsmetade kadaver ska samlas in och föras bort så att inte oljan sprider sig vidare i naturen. Döda fåglar klassas som riskavfall. För att förbättra kunskapen om oljeskadad fågel bör data insamlas om antal, art, ålder osv. Forskare kan även vara intresserade av att obducera djuren för få mer information om oljans påverkan. Detta sker i nuläget inte rutinmässigt. När vissa sällsynta djur och fåglar som räknas som statens vilt påträffas döda ska polisen underrättas och djuren, etiketteras, packas och sändas till Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. I dagsläget betalar Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap inte ut ersättning till kommunerna för kostnader som uppstått i samband med tvätt av fåglar. Däremot kan varje enskild organisation på egen hand söka pengar hos skadevållaren alternativt internationella oljeskadefonden i de fall den är tillämplig (mer info finns under fliken ersättningar). Det finns många åsikter om hur effektiv tvätt av oljeskadade fåglar är. Resultatet beror bland annat på vilken fågelart, vilken organisation som utför arbetet och förutsättningarna för insatsen. 9 Resurser och logistik En oljeskyddsinsats är resurskrävande. Vid ett oljeutsläpp på 10 000 ton genereras uppskattningsvis 300 ton avfall per dag. Saneringen pågår i omkring ett år. Totalt genereras 100 000 ton avfall. Skattningarna är baserade på erfarenheter från Fu Shan Hai-olyckan där omkring 3 900 ton oljehaltigt avfall och 375 m 3 olja omhändertogs. Som mest arbetade 500 personer samtidigt med saneringsarbetet. Utrustning från 2 ½ oljeskyddsförråd användes vid insatsen. 9.1 Materiel i Sverige Tillgång till oljeskyddsmateriel finns på lokal, nationell och internationell nivå. Materiel innefattar all saneringsutrustning samt skyddsutrustning för personal. Det innefattar även containers för förvaring av olja. Mellan 200 och 300 täta containers kan komma att behövas vid en saneringsinsats av 10 000 ton olja beroende på avståndet till sluthantering av oljan. På nationell nivå har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap inrättat fem nationella oljeskyddsdepåer i Sverige med utrustning anpassade för oljesanering. Depåerna finns i 28
Umeå, Botkyrka, Vänersborg, Visby och Karlskrona. Depåerna har inställningstid på 5-15 timmar och utlarmning av depåerna medför ingen kostnad för kommunen. Försvarsmaktens resurser kan rekvireras under räddningsinsatsen. Övriga materiella resurser är företag samt internationella resurser. 9.2 Expertstöd Inom kommunerna i nordvästra Skåne finns lokal kompetens om oljeskydd. Det finns även lokal expertis gällande områden som ska beaktas under en oljeskyddsinsats, såsom lokal ekologi, geologi och kulturgeografi. Med de nationella oljeskyddsförråden medföljer personal med särskild kunskap och erfarenheter kring saneringsarbete. För expertstöd gällande oljans egenskaper och miljöeffekter har Naturvårdsverkets en oljejour som tillhandahålls av SWECO. Särskilda funktioner i oljeskyddsorganisationen kan komma att kräva bemanning av personer med särskild kompetens inom områden som t.ex. logistik, GIS, WIS, information samt ekonomi/upphandling. 9.3 Militära förstärkningsresurser Vid en oljekatastrof kan Försvarsmakten främst komma att stödja samhället med resurser i form av personal och materiel samt goda möjligheter till matförsörjning i fält. Under en räddningsinsats kan en räddningsledareenligt lagen ta alla samhällets resurser i anspråk för att agera i ett katastrofläge. Detta gäller även för militära förstärkningsresurser. Försvarsmaktens militära insatschef (MIC) arbetar då mot räddningsledaren. I saneringsfasen av ett oljeutsläpp går det även att direktupphandla vissa militära förstärkningsresurser. Detta ska göras i överensstämmelse med lagstiftning om offentlig upphandling. Vid direkt begäran om Försvarsmaktens stöd vid insats kontaktas Högkvarteret och Vakthavande befäl på Armétaktiska staben (VB ATS). Formulera frågan till VB ATS: Vilken förmåga behöver vi hjälp med? Vid kris- och beredskapsplanläggning kontaktas HKV Säkerhets- och samverkanssektion Skåne län. 9.4 Internationella resurser Internationella resurser begärs via TiB på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som är knutpunkt för Gemenskapsmekanismen i Sverige. 29