en kampanj & äventyrsmodul

en kampanj & äventyrsmodul

1

2 Innehållsförteckning MUSKÖ I ZONENS HJÄRTA en kampanj & äventyrsmodul till m:ua Text, kartor & layout Thomas Johansson Korrektur & feedback Patrik Lundquist, Jonathan Swärd Illustrationer Martin Bergström (omslag), Internet (övriga) Tack till Christian Sabe (originallayout) och Mattias Johnsson (feedback) samt resten av gänget på Järnringen Ett stort tack till alla andra som på ett eller annat sätt bidragit med åsikter och idéer - ingen nämnd, ingen glömd This material is (c) 2009 Thomas Johansson Mutant, all character names and likenesses thereof are (c) Paradox Entertainment AB. All rights reserved. 3 En första vy 4 Allmänt om Muskö 4 Musköjuntan och Hox Toledo 5 Platser av intresse 5 Utkanten 8 Bytingen 9 Gasbacken 9 Hamnkvarteren 10 Klippholmen & Elmersblick 11 Fågelboda 11 Trakten kring Muskö 12 Mindre bosättningar 14 Muskö molluskfarmare 15 Seder och bruk 15 Kulinariska vanor 15 Kommunikationer 16 Muskö för SL 17 Musköjuntan 18 Militär och milis 19 Intriger 19 Kommissionen 19 Pyriska handelsintressen 20 Skrottriaden 21 För en handfull fornpatroner 21 Något är ruttet i Muskö 22 Olugnt vatten 23 Myten om Metropolis 23 Vår man i Muskö 24 En prisjägares dilemma 24 Askmarkernas mästare 25 Regnbågens slut 25 Värt mer än vatten 26 Skrotdykartrubbel 26 Domino XII:s utsända 27 Mördarna från Legionen 27 Flykt från Fuzzers 28 Lotsarbråk 29 Till zons med Milla 29 Zurr & Bajonetthålan 30 Muskös väder 32 Stödmaterial åt SL 33 Den vilsne smugglaren 34 Äventyret i korthet 34 Bakgrund 34 Vad har egentligen hänt? 35 Förberedelser för spelgruppen 35 Inledning 36 RP avslöjas och skurkarnas nästa steg 36 Snokande i Muskö 42 Elementära slutsatser? 43 Undervattensbasen 44 Jakten på Enzo 44 Utmed Österhavets kust 45 Havsmarodörnästet 47 Avslutning 48 Persongalleri 50 Spelarmaterial

3 EN FÖRSTA VY Walter stirrade klentroget på samlingen av skeva byggnader innanför skrotportarna. Träruckel, fallfärdiga ruiner och torftiga tältkonstruktioner tycktes uppförda utan plan eller tanke. Fornmurarna runt staden skulle ha varit ett formidabelt skydd om musköborna skött och förstärkt dem. Raserade och fulla av hål var de istället ytterligare ett tecken på smugglarhålans förfall. Att vyn till och från skymdes av sumpgula dimsjok gjorde knappast intrycket bättre, allra minst när lukten från dunsterna nådde dem. Gruppens gängliga Lingo-BOBB försökte få bort deras tvivlande miner med tillgjord munterhet men tystnade när odören blev för kraftig även för dess sensorer. Mina kretsar, pep automaten och utstötte ett kväljande elektroniskt pip. Det var onekligen något att må illa av; en genomträngande doft av tång, rutten fisk och zonröta som utan pardon invaderade näsa och nos. Stanken till trots rådde en livlig aktivitet. Gatan som sluttade ned mot hamnen var trång av trashankar, pråliga havsmarodörer, lytestyngda mutanter och enstaka halvdefekta robotar. Ett av dessa eländiga väsen klev plötsligt fram mot de stirrande besökarna, en solkig och böjd reptilfigur i nötta ulkullspaltor. Han höjde handen i hälsning åt gruppen och vinkade dem framåt. Välkomna till Muskö, väste den muterade paddan och flinade brett.

4 ALLMÄNT OM MUSKÖ Muskö är en hamnstad känd för sina smuggelhak, zonmutanter och utbud av förbjudna varor. Kejsarmakten har i trettio år kallat det för en av Samfundets handelsorter men som alla vet har staden aldrig varit annat än ett otyglat marodörsnäste. Områdets osunda natur har bidragit till stadens otämjda och hårda liv. Österut är vattnet fyllt av fornsump och sönderrostat skrot, asköken och knastertorr stenslätt brer ut sig väster- och söderut och norröver ligger Musközonen med sitt eviga rötväder. Muskös borgmästare Armadora Mahler är en intetsägande figur och stadens egentliga överhuvud är som alla vet Hox Toledo. Borgmästarrådet känd som musköjuntan består av personer trogna Hox, inte ortens pyriska administratörer. Enligt rykten blir kejsaren därför lobobsterröd av ilska när orten kommer på tal. Många musköbor med kontakter i Hindenburg oroas över att uppretade tjut skall övergå i handling. Om kejsarmakten direkt blandar sig i stadens angelägenheter lär lagar och förordningar man idag ignorerar bli ett ovälkommet måste. Livet i Muskö domineras av rötmarkerna runt omkring och Österhavet. Askmyllan lämpar sig inte för grödor och istället ägnar sig traktens farmare åt tångodling och uppfödning av dumdjur som sjödrabant, kaskelott och kutbock. Att göda vattenkryp av olika slag är också vanligt. Området är hem åt ett stort antal molluskfarmare, av vilka de flesta är olika djurmutanter med anknytning till vatten. Fiskerinäringen är en annan viktig verksamhet. Gäckor och malfiskar, men också större sjöbestar, dras upp i jollar, wobblers och snabbseglande jaktkatamaraner. Muskö är mest känt för sin hamnverksamhet. Handel med både smugglade och lagliga varor bedrivs med stor iver under dygnets alla timmar. Är man ute efter goda affärer och ovanligare gods har man kommit till rätt plats; någonstans i myllret går produkter från Österhavets alla hörn att hitta. Säljarna kan vara lika avlägset komna. Alla dessa främmande handelsmän, havsmarodörer och udda mutantfolk har lett till uppkomsten av Kommissionen, en sammanslutning av tolkar, notarier och värderingsexperter som gjort sig till viktiga mellanhänder i de flesta större avtal och affärer. Långt ifrån allt gods stannar i Muskö. En stor del av varorna lastas om från djupgående österhavsskepp till flatbottnade pråmar för färd genom Musközonens smala ränna. Omlastningen sker på klippholmen utanför hamnen, i lä av det tornande citadellet Elmersblick, vilket reser sig likt en sotfärgad storskövlarsvinsbete mot skyn. Kajområdet i Muskö består av ett gytter av utstickande bryggor. Hamnen skyddas av de uråldriga skeppskadaver som längre söderöver bildar en mur mot hög sjögång samt den utdragna landtunga som sträcker sig ned norrifrån. Tillsammans bildar de en kav damm. I den havsbassäng som uppstått är sjöbottnen fylld av ytterligare skrotskelett och vattnet har antagit en smutsigt roströd ton. De sönderfrätta vraken är lömska faror, framförallt när snuskdimman från Musközonen ligger tät. Det är inget musköborna klagar över däremot då lämningarna lett till en ständig efterfrågan på lotsartjänster. Alla fornvraken utanför staden har gjort att skrotdykning är en av områdets många udda näringar. Det har också lett till att de långa strandremsorna norr och söder om Muskö är fyllda av skört maskingrus och rostövertäckt metallflis. Kustens uppsköljda fartygsrester är dock genomträngda av rost och fullständigt värdelösa. Försök som gjorts att smälta ned högar av det spröda rostgruset har endast resulterat i en brunröd metallsörja. Muskös bebyggelse består till stor del av låga och rangliga byggnader blandat med uråldriga bunkerrester i fornsmält sten och rostigt järn. Runt de inre kvarteren reser sig en halvt raserad fornmur. Här och var är muren lappade med skrotförstärkningar men hålen gapar stora. Musköborna har varit flitigare på att hacka loss konkretstycken för nya joxkåkar än att reparera det uråldriga försvarsverket. Ett av stadens mest utmärkande drag är den illaluktande dimma som ideligen draperar samhället i sumpgula sjok. Äckeldunster som driver ned från den förpestade zonen i norr. De boende har ofta tygsjok knutna för sina ansikten mot odören. Ett system av linor försedda med knutar, vilka anger avstånd, är uppsatt längs gatorna och låter befolkningen orientera sig när zonoset ligger som tätast. Det unkna vädret tycks spegla befolkningen i stort, vilken främst består av lytestyngda mutanter och defekta automater. De få icke-muterade som huserar i Muskö har dragit sig bort från de centrala delarna och har sina hem i muromgärdade gods utanför staden eller bor ute på klippholmen. Förutom en eländig befolkning är ortens orenhet uttryckt i dess mat: nästan allt krubb som serveras antingen är rått eller lätt jäst. Den pyriska slevföringen och dess gourmeter har hitintills knappt berört ödesbygden Muskö. Som kunskaparen Rufidor Polman uttryckte det: Det enda som stinker värre än Muskö är musköborna kost. Muskös invånare Registrerad befolkningsmängd: cirka 500 Icke-registrerad befolkningsmängd: Minst 4 000-5 000 MUSKÖJUNTAN OCH HOX TOLEDO Som alla pyriska orter utan guvernör har Muskö en borgmästare. Valet av Armadora Mahler ifrågasätts ständigt av ortens pyriska administratörer. Hon är en betydelselös människa från en meningslös släkt som saknar såväl krediter som status och fornstorhet. Uppgivet har Samfundets representanter på orten fått inse att hon kan ägna dagar åt att älta petitesser och skriva under obetydliga dokument men lämnar varje viktig fråga åt sitt råd; den grupp som kallas musköjuntan och som med Hox Toledo i spetsen är Muskös egentliga ledare. Toledo är en råbarkad typ med oändligt antal kontakter och osviklig näsa för affärer som med en drabants tålamod tagit sig till toppen i staden. Att han har stort inflytande över Reningsverket har säkerligen haft betydelse då det är en maktposition av stor vikt. Borgmästarrådet skall ha upprättats på rekommendation av Hox för att påstått underlätta Mahlers tjänst. Det egentliga syftet är väl känt: att samordna olika lokala intressen under Toledos infl ytande. Gruppen består av ett antal framstående musköbor och möts oregelbundet för att diskutera igenom viktigare beslut för staden. Allt detta har gjort Muskös framgångar starkt knutna till Hox personliga göranden. Ett tag verkade det som utökningen av flottgarnisonens manskap skulle ändra på situationen men inte ens en mindre armékår tycks kunna rucka på Toledo. Å andra sidan beror

5 det nog på mer än bara Hox. Den lokala befälhavaren, överste Ulfons Fjellreve, bryr sig föga om annat än sina egna angelägenheter och detsamma gäller övriga lokaldirektioner. Det är en illa dold hemlighet att mutor låter en komma undan med det mesta i Muskö. Hox Toledo De flesta musköbor har en åsikt kring magnaten Hox och rykten cirkulerar ständigt kring hans göranden och bakgrund. Det påstås att han ägnat sig åt allt ifrån zonfärder och smuggling till att ha PLATSER AV INTRESSE Muskö har inga stadsdelar i sig. Områden i och utanför staden har namn givna efter vanlig verksamhet i kvarteren, var de ligger eller hur de ser ut. Med tiden har namnen blivit officiella och står numera med i pyriska förteckningar över Muskö. Utkanten Utanför Muskös befästa innerkvarter ligger området som kallas Utkanten. Det är ett hopkok av tältbostäder, skrotskjul och låga träkåkar med tjärade fasader och tak av fornplåt eller nötta plasticssjok. Byggnaderna tränger sig upp mot murverket i en fåfäng kamp om att inte hamna längst ut mot de osunda randtrakterna. De boende är i huvudsak fattiga fiskare och molluskfarmare, invandrande zonmutanter och personer som flytt någon annan pyrisk stad. De zonsärlingar som fi nns här utgör en brokig och färgstark skara med sina underliga vanor och grava lyten. Ibland tar de över hela kvarter, vilket bidrar till kakofonin av intryck i Utkanten. Tre breda gator löper in mot befästningsportarna och Bytingen, kantade av stånd och bodar dignande av enkla varor. Skjul som nattetid är handlarens bostad. De trånga gränderna runt huvudgatorna är fyllda med avskräde och stinker av tång och molluskrens. Det är inte mycket av värde som står att hitta i detta gytter för andra än de boende. Ibland händer det att ett parti bättre fornskrot eller någon högteknologisk apparat letar sig hit om säljaren absolut vill undvika avgifterna som krävs i Bytingen. Utmed huvudgatorna finns desto mer intressanta etablissemang. Allt ifrån utrustning för zonfarare till billiga krogar och övernattningsställen går att hitta. I ett rödmålat ruckel erbjuder den slemmigt muterade handlaren Kos-Kos Ucklum olika dragdjur. Köpare bör se upp, Kos-Kos kan alla sorters knep som får en halt ulk att se lika mycket värd ut som två fullvuxna drabanter. Behöver man vattenrenare, gasmask eller stormkök för zonfärder kan man vända sig till bland annat Påsse Muffert eller Gregert Klykspåår. Två bittra konkurrenter som gör ypperliga hemmabyggen. Det går lika bra att köpa något direkt som att lämna beställningar, få något lagat eller ge dem reservdelar att konstruera något ifrån. I närheten av Mufferts bod av korrugerad fornplåt finns skrotvagnshandlaren Nedvig Skjalp som säljer hela åkdon, reparerar vagnar eller hjälper kunder med att få nya forndäck, hitta pansarplåt eller annat som behövs för att bygga sitt eget ekipage. Ivona Tjabo har billigaste sortens sängar att erbjuda i ett smutsigt skrotbygge. Övernattar man här får man vad man betalar för: avfallsmunkar i källaren, snuskkryp i madrassen och fyllon eller mördare till sänggranne. Men för en jycke natten kan det vara värt det. Krogen Blinktoppen, vars grönvita skylt i fornplåt syns vida omkring, serverar fultinner och billig mat. En handfull illrar från den ökända klanen Melin sköter stället. På ett annat hak, varit legosoldat och tjänstgjort i den Simriska Ezkadrillen. Ingen vet om han är mutant eller inte och Toledo själv är ytterst motvillig att lägga sig i frågor som ställer mutant mot människa. Möjligt är det pragmatikern inom honom som styr. En så pass stor del av befolkningen är Musközonens särlingar att de tunna skaror icke-muterade som vistas här inte har något större infl ytande. Det gäller inte minst de pyrier som posterats i staden, vilka därtill sällan hör till Samfundets ledande ätter. Att hamna i Muskö är att knuffas till maktens periferi, inte en belöning. känt som Kvarken, serveras bläckmust bryggd av bröderna Zunker och Harold Beck, två muterade skator som delar på lyten nog åt en hel stam zonmutanter. Det finns gott om småmanufakturer i Utkanten, i huvudsak hantverkare eller skrothandlare som slagit sig samman för bättre chans att klara sig. Ställena smälter skrot, bankar ut fornplåt och liknande. I gemen har verkstäderna vidriga dunster, slagg och stinkande avlagringar. En klunga oktopidpresserier tävlar med ett par tjärkokerier om den värsta stanken i Utkanten. Om doften inte vore nog så känner man tydligt igen arbetarna på de senare då kläderna är ständigt fläckade av tjära. Scener från Muskö Havsmarodören blängde surt på vattensäljaren. Lyssna din zondåre, jag vill ha äkta vatten. Jag ser ju snuskkrypen i din sump! Mutanten skruvade förläget på sig. Det hade tagit Tompe en timme av hårt arbete vid den hemmabyggda vattenpumpen att rena nattens pissdunk. Jajabox, erkänner ursäktade han sig på zonknagglig pyriska. Inte från Reningsverket. Men är torka, bara hemrenat finns. Lukta. Purfi nt. Ingen magtorsk, ingen darrfeber. Piraten sniffade försiktigt på pipen. Hon grymtade misstänksamt men tycktes fundersam. Här, smaka. Inget andrahandsvatten. Försiktigt fyllde han en liten plasticsskopa och räckte över. Den kraftiga kvinnan stoppade i ett finger och gnuggade det sedan mot tandköttet. När reaktionen uteblev sörplade hon försiktigt i sig klunken. Tompe försökte hålla nerverna i styr. Han hade haft ny sand i filtret och genom att hälla varsamt brukade bara skiktat, och något renare, vatten hamna i skopan. Nickningen fick honom att tyst pusta ut. Du är en usling men har rätt sade piraten. Åtta fornkapsyler, inklusive dunken? Ur innerfickan halade kvinnan fram några blänkande bitar fornglas och två äkta kapsyler, vilka snabbt försvann i Tompes bylsiga kläder. Han räckte över dunken efter han skruvat åt locket. Tyst räknade han till tio medan havsmarodören stegade iväg sedan duckade han ner mellan två stånd och skyndade bort. Bäst att vara på rejält avstånd när hon tog en ordentlig klunk.

6 44 50 45 46 47 49 48 52 51 30 0 60 90 120 [m] 41 42 43 54 53 34 40 35 36 37 39 38 31 32 33 24 30 25 26 27 29 28 21 22 23 14 20 15 16 17 19 18 11 12 13 4 10 5 6 7 9 8 1 2 3

7 Utkanten 1. Kos-Kos Ucklum (dumdjur) 2. Påsse Muffert (zonfararutrustning) 3. Gregert Klykspåår (zonfararutrustning) 4. Nedvig Skjalp (skrotvagnar) 5. Ivona Tjabo (övernattning) 6. Blinktoppen (krog) 7. Kvarken (krog) 8. Jan-Adolf Bregott (karavan) 9. Stora Stanken 10. Bajonetthålan (underhållning) Bytingen 11. Heliografkontoret 12. Reningsverket 13. Kommissionshuset 14. Honolula Velour (fornpapper) 15. Gusten Lumme (fornkonserver) 16. Yvar Tesko (slörök) 17. Krinolina Krispe (hemmabyggda vapen & rustningar) 18. Maltfred Klaff (sötsaker) 19. Sarrman Donkel (vax) 20. Bodega Maskis (tinner) Gasbacken 21. Klubb Nasal (underhållning) 22. Hotell Backen (övernattning) 23. Salong Glitter (underhållning) 24. Bröderna Atom (mat) 25. Estrador Vega (fornkläder) 26. Asimut Mustvälling (fornbehållare) 27. Lejla Mååk (sandaler & kängor) Hamnkvarteren 28. Kommissionens kontor 29. Bovens Boning (krog) 30. Åländska Gillet (krog) 31. Emelia Fjunsvacka (ölmust) 32. Svålbard Balaklava (mat) 33. Toledo Transporter 34. Krutovs karavanbolag 35. Hixmond Libentuft (varv) 36. Östervarvet 37. Ludde Frank (skrotdykning) 38. Palomina Wasserstompf (skrotdykning) 39. Wulter Espanda (textil) 40. Amalia Konkarong (orakel) 41. Lilla Dixiland (underhållning) 42. Herr Lilja (övernattning) 43. Barsk & Brööl (skrotdykning) Klippholmen 44. Elmersblick 45. Flottgarnisonen 46. Samfundets hus & borgmästarresidens 47. Mullebolaget (rederi) 48. Kompani Bazz (rederi) 49. Köppis Trattoria (krog) 50. Casino Kabyssen (underhållning) 51. Handelshuset Trampolin 52. Handelshuset Klot Fågelboda 53. Bläckapäschen (krog) 54. Toledos skrotsmälteri

8 Bytingen Bytingen kallas kvarteren som utgör Muskös centrala delar och från vilka Gasbacken leder ned mot hamnen. Namnet kommer från den ivriga handel som pågår från tidig morgon till sen natt. En kommers som till och med överträffar hamnkvarterens högljudda uppgörelser. I Bytingen köps och säljs gods från Österhavets alla hörn men vanligast är skrot, hemmabyggen och enstaka fornfynd, varor som har sitt ursprung i askmarkerna runt Muskö eller zonen i norr. Kvarteren i Bytingen skiljer sig inte i stort från övriga i Muskö med rangliga träkåkar och forntida byggnadsrester. Här och var kan man se enstaka hus i Pyriskt snitt, bastanta byggnader i mörkt tegel med sluttande tak och branta trappor på utsidan av huset. I en av de pyriska byggnaderna finns heliografkontoret, en hög och smal byggnad vars blanka fornmaskineri tre våningar upp står ut som ett storskövlarsvin bland knasor. Kontoret växlar mellan tråkig väntan när muskötjockan ligger tung och hektisk frenesi de stunder den lättar och alla meddelanden måste iväg i all hast. Opålitligheten innebär däremot att antalet kunder är litet. Inte blir det bättre av den försupne chefen Semalja Håårding som tycks strunta blankt i om heliogram kommer fram eller ej. Bytingens mest utmärkande byggnad är inte heliografkontoret utan det som kallas Muskös hjärta: Reningsverket. Det är en mäktig konstruktion av fornplåt, konkret, tjocka rör och cisterner, nära fyra våningar hög. Bak den spruckna fasaden finns ett lappat och lagat skrotmaskineri och ett par enorma pumpar som försörjer musköborna med någorlunda rent vatten. Muskös murar har varit skydd i århundraden mot zonens faror men utan Reningsverket skulle orten ha varit långt mindre, om alls ha funnits. Alla musköbor värnar därför om anläggningen och inte ens den blodtörstigaste av havsmarodörer skulle komma på tanken att ge sig på verkets knegare, framförallt inte den handfull kunskapare som under mutanten Lavina Sonett håller fornbygget i trim. Varje morgon köar ett hundratal musköbor för att få sin dagliga dunk vatten från verket till priset av en jycke eller motsvarande i bytesgods. Andra förlitar sig på vattenpatruller som traskar runt och för runt dubbla priset fyller upp flaskor och byttor åt invånarna som ej tagit sig till verket. Då Reningsverket har svårt att förse alla med allt vatten karvar många musköbor ut ett liv som vattenhandlare. Antingen kränger man andrahandsvatten eller sådant man på olika sätt renat själv. En del gör ett dugligt jobb med hemmabyggda reningspumpar och filter medan andra kränger dåligt silad sörja som i bästa fall bara ger magknip, i värsta fall fräter hål i krävan eller ger en magtorsk. Under torra och heta somrar kan priset på vatten stiga rejält och riktigt svåra år händer det att en dunk vatten knappt kan bytas mot en näve fornpatroner. Fornpatroner och fornkapsyler Med pyrierna följde krediten och jycken. I storaffärer och ute på Klippholmen är den pyriska valutan standard men för den vanlige musköbon är byteshandel normen. Eller rättare sagt, kan man inte byta vara mot vara använder man fornpatronen och dess derivat, fornkapsylen. Det senare är mer än bara forntillverkade kapsyler och skruvkorkar, där ingår allt ifrån små plasticsbrickor till gnisterbitar, fornskruv och annat smått. Ett mellanting är att använda utnött forngods, som skeva plasticsflaskor eller tomma konservburkar. En tumregel är att en fornpatron är värd några tomburkar och ett tiotal fornkapsyler går på en burk. Försöker man översätta denna fl ytande kurs till krediter ger det runt fem jyckar per fornkapsylsbit. Någon växling förekommer dock inte och långt ifrån alla greppar inte hur jycke och kredit hör samman. Det händer att krediter klipps sönder för att få mindre summor eller att ingen skillnad görs mellan de pyriska mynten. Men vad en fornpatron är, det vet alla. Vill man handla i Bytingen måste man underkasta sig Kommissionen. Lyssnar man på chefen för Kommissionen, den kallhamrade Ejvor Dimpel, handlar det om att garantera alla parter hederliga affärer. Frasen Vi är smörjmedlet i Muskös handelsmaskineri hörs återkommande från Dimpel. Nog för att de kan vara till hjälp är man osäker på en uppgörelse av något skäl så kan Kommissionen ordna så att parterna enas men det handlar inte om någon välgörenhet. Som alla vet är det dagliga pratet om en Kommission för allas vett och väl bara nys. Det handlar rätt och slätt om kontroll över stadens handel och inkomster för Kommissionen, och i sin tur Musköjuntan och Hox Toledo, vilka utan tvekan är de som ger Ejvor order. Avgifterna som tas ut är inte särskilt höga och ganska många småhandlare kan smita undan men till och från statueras exempel så att saker och ting inte går Kommissionen ur händerna. För att råda bot på smitarna belönar man indrivarna med en liten del av intäkterna. Det har å ena sidan säkrat Kommissionens andel av affärerna, men har å andra sidan lett till allt surare stämning bland Bytingens handlare, inte minst de små som har svårt att skydda sig mot rå behandling av indrivarna. Kommissionen kan vara till hjälp också. Bland annat är det fritt fram att använda det centralt belägna kommissionshuset. Det är en stor överbyggd fornruin med gott om utrymme att visa upp varor samt låna fornvågar och mätstickor för att kolla upp gods eller kanske få ett utlåtande om någots värde från en av Kommissionens erfarna experter. Det går också att lagra varor här mot en smärre betalning. Tycka vad man vill om Ejvor, hon garanterar lastens säkerhet åtminstone. Man har till och med gjort några enstaka affärer med kreditväxlar på sistone, ett stort steg i en ort där byteshandel, fornkapsyler och fornpatroner ännu väger tyngre än den pyriska krediten. Att handla på Bytingen Vill man göra affärer i Bytingen får man ersätta Kommissionen med varor värda några procent av godset man byter eller säljer (1T6%). Vilka varor man tänkt sälja registreras. Handlar det om större partier eller särskilt dyrbara fornfynd blir tariffen lägre. I utbyte kan man mäta och väga varor någon gång per vecka samt få ett ganska tillförlitligt pris på något (är det en eftertraktad vara kan man dock vara säker på att värdet rapporteras till Ejvor och andra kopplade till Kommissionen). Betalar man inte sin avgift kommer först en varning, sedan rejält med stryk och utmätning, vilket i princip innebär att indrivarna plockar på sig det mesta man har. Ytterligare strul och än hårdare tag tas. Kommissionen har en reell makt. Däremot struntar de ganska blankt i om Samfundet kallar något smuggelgods: har du varor att byta eller sälja så är det bara att sätta igång. Så länge Kommissionen får sitt Ett stort antal fornhandlare finns i Bytingen, de flesta med sin egen specialitet. Den gravt muterade fröken Honolula Velour kränger fornpapper och kartong av olika slag. Ibland letar sig jycktryck och tidningar från Hindenburg till en gömd hylla i hennes bod. Bredvid Honolula hittar man en fornruin där ett tiotal olika småhandlare kränger varor. Bland dem finns till exempel mutanten Gusten Lumme som säljer fornkonserver, äkta glasbuteljer och klara gnisterbitar; och den fnittrige ekorren Yvar Tesko som erbjuder en svag slörök gjord på hans egen hemliga mixtur av torkad tång. Den muterade terriern Krinolina Krispe erbjuder sina varor från den utbrända bakdelen på en forntida släpvagn i dubbel manshöjd. Hon säljer hemmabyggda vapen och smidiga skrotrustningar av utmärkt kvalité (1% lägre BEG men kostar 25% mera). Till och från dyker exotiska saker upp, likt stridsmunderingar för rövkroksgladiatorer eller huggsablar smidda av mutantkosacker.

9 I en smal gränd norr om Krinolinas bod finns en butik som tillhör fåret Maltfred Klaff, en smutskrullig typ som är lika glad som han är fet och flottig. I det trånga utrymmet i skrotskjulet säljer Maltfred alla sorters friterat snask, från sockrad locktång till håningspuffad frashavre, allt täckt av gyllenbrun yta. En malplacerad typ i Muskö är karlebon Sarrman Donkel. Han kränger vax i större partier och mindre stycken. Besökare i det trånga skjulet av korrugerad fornplåt hittar utmärkta varor, nackdelen är Sarrmans eviga klagolåt. Inget i Muskö tycks falla honom i smaken men av okända skäl är han förhindrad att resa från orten. Bytingen hyser också Muskös främsta tinnerbutik: Bodega Maskis. En äkta blinkande fornskylt hänger ovanför den gedigna träkåken med finmaskiga fönster i metallnät. Ägaren Franke Maskis säljer allt ifrån bäcktran från Härjalandet till göborgsk sikmust, svartvin från Pirit eller ulvrikisk istersaft. Gasbacken Den branta gata som går från hamnområdet upp till Bytingen och området på båda sidorna om gatan kallas Gasbacken. Namnet kommer av de gaslyktor i som pryder gatan. Inte en lampa är den andra lik. Lamporna bekostades av den nu döde Saxinus Blecksson, enligt populära historier på grund av att hans älskade Pamplona gick vilse och försvann i särdeles tung muskötjocka utan ledsagande ljus. Saxinus lyktor har blivit nyckelpunkten för de knutförsedda linor som löper längs stadens bredare gator och torg och många som vandrar runt i dimtöcknet tar sin bäring från lampornas sken i det dunkla oset. Husen längs Gasbacken skiljer sig inte nämnvärt från övriga i Bytingen och Hamnkvarteren: skjul och joxkåkar i trä och skrot som till och från byggts ovanpå andra hus eller forntida bunkerkadaver. Gatan är i huvudsak tillhåll för krogar, bordeller och underhållningshak av simpelt slag, uppblandat med småbutiker. Då Gasbacken är den mest vältrafikerade rutten mellan Bytingen och hamnen har varje bit av gatan fyllts av inrättningar. Vill man ta sig till gränder och kvarter som breder ut sig på sidorna får man ta vägen över hustak och terrasser via rangliga trappor och avsatser. Även uppe på flera av de senare har hoppfulla Musköbor satt upp små stånd och bodar. Inklämt bland backens olika affärsidkare fi nner man Klubb Nasal, en liten varietésalong som framförallt blivit känt för ägaren Gunde Lusevadds näsflöjtspelande. En pipande musik som kräver köttig nos och kraftiga lungor. En skylt på dörren varnar Scener från Muskö Varför åkte vi någonsin hit?, klagade Ajax uppgivet medan gruppen trevade sig fram längs gasbackens knutförsedda linor. Otydliga skepnader rörde sig runt sällskapet, dolda av den tunga gulaktiga tjocka som låg likt en fuktig fi lt över staden. Till och från snubblade de in i någon då sikten var så usel att det knappt gick att se sina egna fötter. Plötsligt hördes ett hest skrik inte långt ifrån dem, följt av ett okänt offers hesa gurglande. Vaga figurers hastiga flykt gick att skymta genom dimslöjorna. Det är inte tillrådligt att lämna utstakad kurs, förmanade ZEBOR förnumstigt men varken Nessa eller Ralfy var beredda att lyssna. Under protester från både roboten och Ajax släppte de taget om linan, drog sina tunga fornpuffror och satte av i riktning mot det omisskännliga ljudet av en döendes sista rosslande andetag. kräsmagade för att hålla sig borta då Gundes solon kan stänka ymnigt. Hotell Backen, en av få inrättningar i Muskö som bemödar sig att hålla någorlunda ombonat och rent, ligger snett nedåt över gatan från klubb Nasal. Fönstren är hårt tätade mot stank och sumpdimma. Den infl yttade guten Jutmar Friise som äger stället är beredd att servera sina gäster dygnet om. Bredvid hotellet ligger en låg fornkåk på vilken två ytterligare våningar med trätjärad fasad byggts. Det bunkerlika huset inhyser bordellen Salong Glitter. Här kan gästerna dricka dyr tokjos eller umgås privat med flörtiga anställda. Det hela övervakas av syskonen Tripoli och Chevert Knepp, vilka ägt Salong Glitter sedan grundaren Symond Gaspat var oförsiktig när han putsade en müllersk bössa och mötte ett kladdigt slut. Ett annat känt hak är slevförartrion Mååse, Grunar och Löke Atoms välbesökta matbod. Enkom okokta sjödjur och tångrätter står att finna på menyn men de rediga portionerna gör att även de som undviker muskökosten ibland letar sig hit. Många handlare i Gasbacken har specialiserat sig på att kränga specifika fornföremål eller hemmabyggda apparater. Gods och reservdelar som sorterats och reparerats i Utkanten letar sig ofta till någon av dem. Exempel är fornklädeshandlaren Estrador Vega; den bullriga schackraren Asimut Mustvälling som kränger skålar, fat, behållare och dunkar; samt Lejla Mååk som erbjuder sandaler med nära outslitliga sulor av forndäck eller stans redigaste zonfararkängor. En stövel från Mååk tuggar sig inte den suraste asgnagare igenom! Hamnkvarteren Gyttret av kåkar, torg, trånga gator, lastbryggor och kajplatser ned mot vattnet kallas kort och gott för Hamnkvarteren. Allt möjligt ryms i joxbyggena här. Krogar och solkiga bordeller blandas med kontor för handelsmän (eller smugglare), skeppare och skrotdykare. Butiker, bodar och små verkstäder finns också. Husen är ett sammelsurium av forntida ruiner och tjärade träkåkar, precis som övriga Muskö, men många är i bättre skick än de i Bytingen och Utkanten. Fornkonstruktionerna är därtill fler. Dessutom finns några fristående hus i sten och trä samt tegelbyggnader i pyriskt stil. Närmast vattnet finns flera öppna ytor där de dammiga vägarna av stenflis och asksand ersätts av sten. De används flitigt för lassning av gods men också av allehanda nasare. Kommissionen har ett kontor i en uråldrig byggnad i fornsmält sten nere vid kajen, halvt dold av ruckelhus och skjul som byggts ovanpå bunkern. Som gäst träder man in i en trång väntsal där ett par buttra notarier, och utkastare vid behov, frågar om ärendet och ber än vänta. Enkelt gäller att stora affärer har förtur och söker man Kommissionen i småärenden slösar man bort sin tid. Får man väl tillträde erbjuds duglig notarie- och räkenskapsservice eller värdering av laster och enskilt gods. Kommissionens chef, Ejvor Dimpel, finns till och från i ett rum här. Priser hos Kommissionen Värdering 1-10 kr Räkenskaps- eller notarietjänster 2 kr Kreditväxel 5-10% av beloppet (kräver mycket goda kontakter) Tolk 1 kr/timme eller 5 kr/dag Hamnkvarterens övriga inrättningar är av de mest skilda slag. Gästande äventyrare och zonfarare söker sig lätt till smugglarhaket Bovens boning. Här serverar den smällfete mutanten Myson Kolte löjligt billig tokjos. Underhållaren Hebron Kanivel uppträder regelbundet på Bovens Boning, en man som lockar publiken till fniss genom att häckla utvalda offer. Det stora nöjet med Hebron är annars när fel person retas upp och skall ge igen med nävarna, en nära omöjlig uppgift då Kanivel är snabbare än en uppretad lomur.

10 Är man ålänning och i Muskö finns bara ett ställe att söka sig till: Åländska Gillet, en trång liten krog skött av exilålänningen Glummer Kras. Här bjuds enbart åländsk taffel. Haket är mäkta populärt, även om man bara får sitta på gamla lådor och tunnor. Det finns ytterligare en handfull små ölmusthak och matserveringar i Hamnkvarteren, förutom vagnar och stånd som hoppfulla musköbor ibland slår upp för att tjäna en extra jycke på något de slevar upp. Exempel är getkvinnan Emelia Fjunsvacka som kränger ölmust från ett utbränt fornåk, mutanten Batista Hättplyte som drar en liten matvagn fram och åter längs kajen, Svålbard Balaklava som serverar flottig ömling i en skrotbod eller automaten SPOCK som dyker upp varje morgon för att sälja inlagd gäcka eller torkad lymmel. Området domineras annars av affärsverksamheter involverade i hamnens kommers. Lotsare fi nns det gott om. Hoppfulla entusiaster ror ut för att möta skepp eller ropar ut sina tjänster vid kajplatserna. Mer välordnad är den ludna mutanten Svimpa Yffs lotsargäng, vilka med lika delar hot och våld tagit över en hel del av hamnens lotsarverksamhet. Svimpas nära kontakt med Kommissionen märks i affärerna hon vill helt klart dominera lotsartjänster på samma sätt som Kommissionen styr mycket av stadens byteshandel. De olika små torg och öppna ytor som finns norr om kajplatserna och lagerskjulen fylls dagligdags av ivriga handlare. Varor bjuds ut av skeppare och krämare, från stånd eller direkt från högar och staplar av den last någon anlänt med. Ett stort antal molluskhandlare finns också och lockar köpare med travar av stinkande blötdjur, såväl färska som torkade och saltade. Utmed kanterna på torgen hittar man de flesta av Muskös olika rederier och skepparbolag. Så gott som alla verksamheter är små och sällan är kontoret mer än ägarens bostad och bolaget i sin tur dennes skepp med manskap. Undantag finns, som Toledo Transporter, Krutovs karavanbolag eller de som agerar agenter åt större bolag i Hindenburg. Söker man transport utan kejserlig involvering eller besvärliga frågor är det mindre verksamheter man främst skall söka sig till. De flesta av dem är smugglare som försöker upprätthålla en tunn fasad av respektabilitet. Smuggling Att rp smugglar något är förmodligen inte ovanligt. Att exempelvis kånka runt på oregistrerade och/eller dolda vapen är en sak som säkert händer ofta. Vill spelarna däremot explicit göra rp till smugglare finns en massa spännande möjligheter. Förutom allt kul som kan hända i spel så fi nns det regler som kan stödja smugglingen. För enstaka smuggelturer kan Hållhake och Kontakt vara till nytta: påtryckningar som låter rp komma undan med att få in varor som annars skulle ha registrerats, tullats eller kanske konfi skerats. Andra nyttiga saker är förfalskade papper (Fingerfärdighet) eller Båt begränsat av Undre världen för att hantera tullnotarier rätt. Ett sådant slag kan dessutom användas för att lägga upp rutter till exempel genom Malsjön som undviker kontroller. Innovativa gömslen kan också ordnas (Teknologi, Reparera eller liknande för att konstruera dem). Gör rp smuggling till en återkommande sak har de skaffat sig en smugglingsrutt. För att få en stadig intjäning behöver de skaffa sig Talangen Inkomst. Nivån avgör sedan vilka varor som smugglas. Pärer, tinner och annat kanske ger nivå 1 medan 9 innebär Skarprättarkanoner, strålvapen och annat maffigt. På en av bryggorna fi nns ett rangligt joxbygge där den reslige valrossen Hixmond Libentuft säljer småskutor och udda flytetyg. Blessyrer och lappade kulhål på skeppen är vanliga, men kunderna ställer få besvärliga frågor. Intill Hixmonds brygga ligger Östervarvet. I skrothangaren bygger ägarinnan Ingela Smattring och hennes flinka medhjälpare snabbseglade jaktkatamaraner på beställning. Inträngda mellan lastningsbolag, handelshus och skeppare hittar man ett antal skrotdykarverksamheter. De mest framgångsrika bottenprospektörerna för tillfället är Ludde Frank och Palomina Wasserstompf. Två hetsiga konkurrenter som inte missar en chans att baktala varandra. Många zonsärlingar och udda mutantgrupper som bosatt sig i Muskö finns i Hamnkvarteren. Här ligger bland annat ett par överbyggda och surrade skrotskutor förtöjda där ett tiotal mutantfamiljer från bortom Österhavet lever. De är en fåordig och sävligt surmulen skara, ledda av den mångarmade och svagt blåtonade Joppi Kalkotta. Han är en butter mutant som enligt ryktet ledde ett blodtörstigt havsmarodörgäng i sin ungdom. Klippholmen & Elmersblick Klippholmen utanför Muskös hamn domineras av den tornande ruinskrapan Elmersblick. Fornbyggnaden gavs namnet när Samfundet satte upp en garnison i staden och Österhavsflottans skepp började använda Muskös skrotfyllda hamn. Längs Klippholmens bryggor och kajplatser råder en febril aktivitet titt som tätt. Gods på väg från eller till Hindenburg stuvas om mellan grundgående skutor och tungt pansrade österhavsskepp. En stor del av husen är i pyriskt snitt; byggda i tegel och ofta tre våningar i höjd. Mindre tjärade träkåkar finns också inklämda här och var. En handfull ensamstående villor för administratörer och hitfl yttat bolagsfolk ligger också på Klippholmen. Förutom Elmersblick och hamnområdet domineras vyn av den muromgärdade flottgarnisonen med sina bastanta tegelkaserner. Ett par skarprättarkanoner tornar på försvarsverken. En eller ett par panstarstärkta skutor ligger nästan alltid förtöjda vid någon av de avspärrade kajplatserna. Utan tvekan är Elmersblick den mest imponerande byggnaden på Klippholmen, ja, i hela Muskö. Det är ett forntida tornunderverk, trettiotalet meter högt, i Den Gamla Tidens smälta sten. Från toppen lyser sökande fornstrålkastare av horisonten var natt och Pyriska flottister står alltid på spaning med grova kikare. Som alla vet är utkikens nit egentligen av det tveksammare slaget. Frasen att inget skepp lägger an utan notering och numrering är mest nys. Ett massivt trevåningshus i brunbränt tegel inhyser stadens kejserliga administration och borgmästarresidenset. Kåken tycks nära ett fort med sina bastanta väggar, skrotgaller för fönstren och vajande fana. Armadora Mahlers bostad finns högst upp, en pampig lya som låter henne leva avskärmad från det mesta på orten. I byggnaden fi nns också en liten tribunal, ledd av rättsväktare Långfrid Hvaders och musköjuntans samrådiga representant Maxine Tranvred. Häktade hålls i förvar i källaren i trånga men säkra hålor. I övrigt inhyser huset kontor för några olika direktioners lokala avdelningar. Tullstationen företräds av Merkurius Pultron och Exploratorämbetet av Damasta Hasking. Den försupne Yngmar Klebensporre är Skattedirektionens lokale skatteskrivare, en post som tack vare Musköjuntan är helt betydelselös. Här finns också ställföreträdande Exportdirektionschef Justina Langervådd. Föregångaren Anemåna Möckel, är saknad sedan ett storbråk med en gästande havsmarodör. Det antas att den snarstuckna kvinnan numera är gäckföda. Bland rederikontoren och skepparhusen hittar man Mullebolaget och Kompani Bazz. Det förra ägs av den göborgska handelsmannen Lampedorius Mulle och har ångskutan Malvarden som mycket oregelbundet tacklar den farliga färden mellan Åland, Sursvall och Östervik. Det senare är pyriern Charly Bååges transportrederi. Bolaget sägs vara på ruinens brant efter att dess två stora pråmar försvunnit i Musközonen. Den kustpråm som Charly har kvar räcker knappast för att hålla verksamheten vid liv.

11 Scener från Muskö Vinden ven över den ensliga slätten. Tuvor av bast vek sig medan moln av aska och damm virvlade upp och fyllde luften med tunt stoft. ZAPATO:s leder gnisslade uppgivet av sand som sedan länge grusat servon och kolvar. Bleka diodögon svepte horisonten. Mynningen på en grov apparatarm följde blicken. Uråldriga koder sonderade data och gav samma svar igen: negativ status, inget mål siktat. Sedan exploderade världen. ZAPATO slungades bakåt av kraften och stirrade ömkligt ned mot sitt plåtbröst. Djupt inborrad bland söndriga kretsar satt en ondskefullt gulsvart minitorped, en ilsken röd lampa blinkande allt fortare på dess trubbiga ände. Ett ömkligt elektroniskt kvidande undkom robotens taldosa. Den tittade upp och såg två märkliga typer som rest sig från sitt gömsle. Den förste, en tapir som stod på bakbenen, var klädd i grad 4 kontaminerade kläder av udda slag. Bredvid fanns en kort man som tydligt exalterad viftade med en rykande torpedtub. Blinkandet var nu nära ett konstant rött sken och fick automaten att blicka nedåt igen. Den strök med sin ännu fungerande arm över de bucklade bokstäverna under hålet, beteckningen den varit så stolt över att bära knappt läsbar. NILFISK. Ett sista blinkande reflekterades i sorgset blanka ögon. Såg du Jasper! ylade Snolkas överförtjust när de återigen reste sig efter detonationen. Jag tog den! En äkta terrorrobot! Tapiren klappade sin unga zonfararnovis på axeln. Det hade varit ett bra skott, kanske bättre än han själv hade klarat. Nåja, tänkte han retsamt, låt oss se hur glad Snolkas är efter vi kämpat i några timmar med att karva ut reservdelar. Med en sista klapp satte han av mot det fallna bytet, nu spritt över en ansenlig radie. TRAKTEN KRING MUSKÖ Området runt Muskö kan delas in i fyra avsnitt: Österhavet; Musközonen; de kringliggande ask- och stenökenslätterna; samt strandmarkerna i stadens närhet. Förutom de sistnämnda där i huvudsak molluskfarmare, dumdjursuppfödare och tångodlare har sin hemvist karaktäriseras landskapet och vattnet utanför av antingen knastertorr tomhet på liv eller flora och fauna av det ogästvänligare slaget. Det vida Österhavet är till ruttenhet och röta lika skrämmande som någon av landbacken zoner. Otaliga styggheter går att hitta i detta blöta helsicke. De gråkalla djupen döljer en mångfald av monster: torskofanter, svarta moniter, oskäggade långmalar, maruzkor, vidunderoktopider och terrorrobotar. Ytan är lika farlig den. Sjok av Den Gamla tidens sunk och avlagringar flyter runt överallt. Sörjiga oljestråk, pestalger, missfosterdimma, snuskkrypssvärmar som tuggar i sig båt och manskap och fickor av giftig eller explosiv gas är typiskt elände. De enorma bälten av tångmassor och kletig sjögrönska som irrar runt över Österhavet är det vanligaste Alla näringsidkare är inte skeppare på Klippholmen. Här fi nns bland annat Köppis Trattoria, stället för den som tröttnat på Muskös jästa kost. Åhlbogradkvinnan Riita Köppis serverar mustig sjödrabant och isterstekt kraftpära. Notorna är lika mastiga som krubbet men det är sällan som någon knorrar över priset. Framförallt inte om man ätit syltad mollusk i några månader. Den garnison och flottbas som finns på klippholmen sägs husera hundratalet soldater. Antalet skiftar ständigt beroende på vilka, om några, skepp som är i hamn. Området är strängt bevakat. En inbjudan till officersmässen är eftersökt då tegelbyggnaden gjorts om till ett kasino. Ett minst sagt vågat tilltag. Garnisonschef Ulfons Fjellreve tycks dock korkad nog för att inte fatta hur reglementsvidrigt arrangemanget är. Det nyöppnade spelhaket, kallat Casino Kabyssen, är inrett som en skutas inre, har välfylld bar och en uppsjö olika möjligheter för den spelsugne även om vanlig påker och rålett dominerar. Fågelboda Fågelboda är en liten bosättning ett hundratal meter utanför Muskö. Ortens status är föremål för livlig debatt mellan Musköjuntan och den pyriska skattedirektionen. Anledningen är att samhället propsar på ett stort mått av självständighet visavi Samfundet. Hålans taleskvinna, den hetsiga trutdamen Vilhelmina Mårris, snarare söker än undviker bråk i ärendet och snart kommer krafttag krävas för att lösa ärendet. Byn består av smala och ruckliga träkåkar som klänger sig fast på en brant klippa som söker sig långt ut i vattnet. Landtungan kapas av en skrotpalissad. Samhället domineras av muterade fjäderfän, vilket ger orten en säregen prägel. Förutom en skränig ljudnivå går det att hitta ett flertal fiskekrogar och obskyra näbbsalonger utmed de trånga gatorna och trappgränderna. Bland de förra utmärker sig matboden Bläckapäschen, skött av kocksyskonen Kakebock och Qvintus Bobb. Torkade och råa oktopider serveras av de muterade kråkorna med olika såser att dippa i samt välsaltad bläckmust. Husen nere vid strandbrynet är hem åt familjer sysselsatta med skrotdykning. Många av kåkarna har luckor och lastkajer i källaren som öppnar rakt ned mot det rostfärgade vattnet. Det mesta man halar upp är i uselt skick men till och från får man fatt i förvånansvärt välbevarade forntingestar. En stor del av det bärgade godset hamnar i Hox Toledos skrotsmälteri, beläget mellan Fågelboda och Utkanten. bekymret. Likt giftgrönan händer det att växterna har en mordlysten intelligens. Ja, det påstås att hela fält jagat efter båtar som kommit oförsiktigt nära. Österhavets livsrikedom är däremot inte enbart av det dödliga slaget. Det fi nns gott om krubb att dra, slita och skjuta i sumpvattnet. Från olika sorters malfi skar, gäckor och ömlingar till blötdjur och skalkryp samt sjödumdjur i alla storlekar går att hitta. Kring Muskö verkar olika små oktopider och bläckmunkar trivas synnerligen väl. Att molluskodling och fiske i långa tider varit ortens huvudnäringar är inte förvånande. Alg och tångodlingar gror ordentligt i det rostiga vattnet dessutom. Den sockriga locktången är utbredd längs hela kustområdet och är en vanlig gröda. Till farmarnas förtret frodas griptång och den ljuslila häxtången också. Med sina böljande nässelhårsutväxter är båda en pina att rensa från odlingarna och får man för sig att bada i Österhavets kyliga vatten skall man hålla sig på långt avstånd från de lömska tentaklernas giftiga kramar.

12 Bläckmunkar De kritter som kallas Bläckmunkar har rostvattnet runt Muskö och zonen i norr som hemvist. Munkdjuret är ett par händer i längd och täckt av ett skrovligt knölskal av kraftig sort. Mer än en fullvuxen mansbjörns tyngd krävs för att knäcka det. Krypen är nära dumdristigt fredliga och saknar både klor och kniptänger. Deras enda försvar är att spruta ut sörjigt bläck från kroppshål och skalveck. Då bläcksubstansen är eftersökt gör munkmjölkare goda affärer. Med van hand retar och frustrerar de krittren till den milda grad att krypen helt tömmer sina bläckblåsor. Det är däremot inte ofarligt. I sitt ilskna tillstånd kan de annars harmlösa dumdjuren tappa besinningen helt och i pur ilska bygga upp ett övertryck, vilket resulterar i en stinkande skvättexplosion av osnyggaste sort. Bläckmunkarna fångas av traktens fiskare men föds också upp av molluskfarmare. En del musköbor hävdar å det bestämdaste att de fritt kravlande kräkens kött är mycket mustigare. Fångad eller gödd är det krypens fylliga ändkroppar man är ute efter. Det krämiga innanmätet förvälls eller äts rått. En mer pikant munkanrättning tillreds genom att fyllda och smorda stycken av munkkött grävs ned i täta förpackningar. Efter några veckor eller månader förvandlas bitarna till snuskljuvliga stycken som både retar och äcklar smaklökarna. Få utomstående kan få i sig denna lokala läckerhet utan kväljningar men de som fått aptit på rätten säger att den tävlar med darrförlärvad knipsarstjärt i smakrikhet. Entusiaster som lämnat Muskö kan numera gästa Peder Golmes lilla källarkrog i Hindenburg för härliga munkaftnar. Näsklämma och spypåse går att hyra för ovana. Närmast Muskö tycks rostavlagringar och skrotvrak ha drivit bort de värre av styggelserna som hemsöker Österhavet. Det hör däremot inte till ovanligheterna att stora sjok av mordisk tång eller sörjiga fält av forntida sump fl yter in. Sådant är ett ständigt gissel för de boende utmed rostgrusstränderna. De spröda maskingrusstränderna bryts här och var av branta klippor där olika fjäderfädringar likt glapptrut, havshöjk och kråsfågel häckar i stort antal. Sottörvar är också relativt vanliga, även om de främst finns i asköknarnas inre. Enligt den hindenburgska Scener från Muskö Österhavets gråkalla vatten vällde in över båten. Den lilla jaktkatamaranen riste i blåsten innan Blagus fick upp den mot vinden och kunde tackla nästa våg mjukare. För ett ögonblick kunde han skymta toppen på Elmersblick, en glödande prick i fjärran som lovade trygghet och vila. Sedan gick allt fel. Sump föröver vrålade Molke, fasan tydlig i rösten. Blagus kastade om rodret i all hast men tvangs nu låta nästa våg slå ned över farkosten. Kraften fi ck honom att tappa andan. Han blinkade det sura rostvattnet ur ögonen och såg fornsörjan. Ett brett bälte av brunsvart gegga som fl öt på vågorna. En rovlysten smet som kunde äta sig genom skrov och besättning på minuter. Desperat försökte han få vind i seglet för att komma ifrån sumpen men Sjölomuren låg för tung i vattnet. Han hade inget val, bättre än manöverduglig båt än att dö inom synhåll av Muskö. Kapa tamparna, vi dumpar! skrek han åt Magdus och Vespa, som genast gick lös på repen. Alla visste vad det innebar: en möjlighet att överleva men också att veckor av umbäranden för att få deras smuggelgods från Simris till Muskö var förgäves. Köparen de lovat lasten skulle knappast vara förlåtande. Men det rasande Österhavet fanns här och nu, inte Ludomar Zipper. Alltid en tröst, tänkte Blagus, och så kände han äntligen båten svara när lådor tumlade överbord. Ännu hade de en chans. kunskaparen Sölvas Kuster beror det på att den eftersökta jaktpippin helt sonika behöver lite avkoppling vid vattnet ibland. En udda plats en bit norr om Muskö är den så kallade P-tunneln, en konkretruin dold under rostvattenytan, halvt begravd i bottenslammet. Den långa fornkonstruktionen är fylld med söndriga vrak och hem åt synnerligen storväxta oktopider. Så länge man kan minnas har gälförsedda mutanter försökt visa sitt mannamod med en tunnelspurt genom lämningens dyiga mörker, ett dåd som fortfarande ger stor respekt hos Muskös blötdjursodlare och fiskare. Sotöknarna runt Muskö är dammvirvlande slätter av svart finpudrig aska, grovkornigt grus och roströda klippor. Likt Askerdals torra ödemark är stenområdena fyllda med söndersmulat fornglas, något oförsiktiga vandrare med tunna kängor smärtsamt erfar. Få ting växer i asktrakterna och än färre dumkräk går att hitta. Undantaget är olika sorters slingrande och krälande snuskkryp samt irriterande moln av bitande surr. Med oregelbundna mellanrum krafsar sig horder av sotlokustar fram ur marken och orsakar stor skada på de kringliggande farmarna. Varför dessa vidriga massätare dyker upp är okänt men den mekaniska regelbundenheten är upphov till rykten om bland annat forntida missfosteranläggningar under marken som kläcker krypen. Norröver byts sakta asköknarna mot Musközonens sandiga randtrakter. Uråldriga ruinskrapor och huskadaver tornar upp över landskapet, även om de inte står lika tätt som inne i zonens centrum. Vidare norrut blir rötdimmorna allt vanligare. Luften antar titt som tätt en sjukligt gul eller brunaktig ton, skapad av forntidens pestvapen och helsickestingestar. Trots det har olika lytestyngda mutantstammar sin hemvist i randmarkernas ruintorn. Särlingar som ofta är folkskygga och inte utan anledning sökt sig borta från mer livsvänliga trakter. Mindre bosättningar Utmed stränderna i den kilometerbreda och djupa naturhamn där Muskö ligger finns förutom enskilda gårdar ett par mindre orter. De största bosättningarna är fi skeorten Glitterboda och Gäckamull Kulle, en by där i huvudsak molluskfarmare och sjödrabantuppfödare bor. Det finns också andra mindre samhällen. Ett av de mer säregna är Knarrs Udde på den norra änden av halvö som har sitt fäste i utkanten av Musközonen och kröker sig söderöver likt en levergöksklo. Byn trycker i de skyddande resterna av en blottlagd forntida underjordsbunker av enorma proportioner. In från en brant sargad klippvägg sträcker sig en avkapad sal med välvt tak i fornsmält sten, varifrån fornmetallställningar och plattformar hänger. Golvet i den halvöppna salen ligger dolt under ett tångtäcke som sköljt in och lagt sig som en slemmig gul och lila hinna över havsytan. På avsatserna som klänger från valvtaket finns gistna vindskydd av drivved, torkad och flätad tång och skrotstycken. Fornruinen och dess skjulbyggnader utgör en märklig hemvist för tre distinkta mutantgrupper som har föga kontakt med främlingar och lever under udda riter och regler, ledda av den väldige valrossmutanten Lofidus Tuk-Tuk. Glitterboda Glitterboda består av ett tjugotal hus innanför en ranglig skrotpalissad. Byns runt hundra invånare är ledda av fi skmästare Solvej Vankeltång, en bastant kvinna som spenderar långt mer tid med gäckanäten än inne på kontoret. Hamnen i Glitterboda är ovanligt stor för en så liten håla. Tulldirektionen har därför sänt hit notarie Sanne Messertuft för att registrera skutor och last. Det är dock vida känt att Sanne är lättköpt som få och att rapporterna till Hindenburg inte visar några oegentligheter. Egentligen är det såklart tvärtom. Som alla vet har de flesta skutor som lägger