Höstens Lafakurser 2/12 Om hiv, sex & sånt TEMA: Prevention på nätet Resande och risker
PREVENTION PÅ NÄTET Anonymitet som befriar Internet har blivit en av de viktigaste arenorna för att nå ungdomar och unga vuxna med information om säkrare sex och även för dem att ställa frågor om sexualitet, relationer och hälsa, få stöd och bli stärkta. INSIKT tittar närmare på prevention på nätet. Möjlighet att ställa frågor och chatta med vuxna på internet kan frigöra en från rädslan att bli bedömd och tillrättavisad av vuxenvärlden, vara ett sätt att upphäva känslan av underordning och behålla sin integritet. Är man under 18 år kan det finnas en rädsla för att en vuxen ska ta över det egna handlingsutrymmet, till exempel kontakta föräldrarna trots att man har sagt att man inte vill det, säger Cecilia Löfberg, forskningsledare för projektet Att uttrycka det svåra online. Tillsammans med kollegan Margareta Aspán har hon undersökt ungdomars användande och erfarenheter av tre webbplatser som vänder sig till unga och unga vuxna: UMO.se, Tjejzonen.se och Killfrågor.se. Tre webbplatser med en stark tilltro till ungdomars egen kraft och potential. Till UMO, ungdomsmottagningen på nätet, kan ungdomar ställa frågor och få svar från vuxna experter, till exempel en barnmorska, läkare eller kurator. På Tjejzonen och Killfrågor kan besökarna chatta med vuxna volontärer som finns där som stöd och bollplank, en samtalsform som handlar mer om att öppna upp för dialog och reflektion än om att förmedla och ta emot råd och information. UNGDOMARNA I rapporten Digitala erbjudanden ungas erfarenheter av information, stöd och samspel med vuxna online, upplever kommunikation om känsliga ämnen på nätet som befriande, ett sätt att slippa förhålla sig till den självmedvetenhet som annars kan ställa sig i vägen, då särskilt i samtal med någon de uppfattar som en auktoritet. Det kan helt enkelt kännas pinsamt och skämmigt att ställa frågor till en vuxen som sitter framför en, oron för vad hon eller han tänker om en och rädslan för att bli bedömd och dömd blir en hämsko för vad man vågar prata om. På nätet upplever ungdomarna att de kan vara mer sig själva. Frågelådor och chatter ger dem dessutom en möjlighet att handskas med de svar de får i en takt och på ett sätt som de själva vill och förmår. Handlingsutrymmet ökar hemma framför datorskärmen, känns något i chattkonversationen inte bra kan man helt sonika logga ut, vilket inte vore lika enkelt om samtalet fördes i ett fysiskt rum. Vill man, kan man dessutom återkomma vid ett senare tillfälle utan att oroa sig för hur det misslyckade försöket till kontakt avlöpte förra gången. Som ung är man och upplever man sig ofta som underordnad. Det finns en maktordning där vuxna, ofta i all välvilja, kan sätta sig över ungas önskemål. Åtminstone är detta något många ungdomar är rädda för. På internet kan den maktordningen utjämnas, säger Cecilia Löfberg. DE UNGDOMAR som intervjuats i rapporten är genomgående väldigt nöjda och tycker att det finns många fördelar. Tillgängligheten, att själv kunna välja tid och plats, är en sådan som nämns av många. Igenkännandet, det vill säga möjligheten att spegla sina egna funderingar i de frågor andra ställer, är en annan fördel som ger en känsla av att inte vara ensam och annorlunda. Avsändaren är viktig för tilliten, ungdomarna i studien uppfattar den information de får på UMO som riktig och seriös. Så här svarar en 15-årig tjej: Man känner sig säker med svaren man får, man förstår även vad dom menar, vissa läkare och personer har ju en viss förmåga att krångla till svar och ord så man inte riktigt hänger med. Många gånger 4 INSIKT 2/12
tycker ungdomarna också att det räcker med en snabb fråga och ett snabbt svar för att lindra den ångest de kan känna inför en förändring de känner i kroppen. Ibland räcker det med vad man kan läsa sig till på webbplatsen. EN NÅGOT MER, om inte negativ, så problematiserande inställning till rådgivning och stöd via internet har Cecilia Löfberg och Margareta Aspán stött på i sina intervjuer med de vuxna experter och volontärer som svarar på ungdomarnas frågor. Den vuxne vill så gärna ta hand om och skapa ett skyddsnät runt den unga, ge hjälp i det fysiska rummet, en intention som förstås bygger på välvilja. För den unga är det många gånger viktigare att bli lyssnad på här och nu. Det handlar om olika intentioner med samtalet, säger Cecilia Löfberg. Experterna som svarar på insända frågor på UMO och volontärerna på de andra sidornas chatter har olika roller, som kräver två olika slags förhållningssätt. Experterna svarar på insända frågor först och främst utifrån sin yrkesroll, i UMO:s fall genomgår deras svar dessutom faktagranskning i efterhand. Det kan ju också vara ett empatiskt möte, men inte från perspektivet utjämnade positioner. Det behöver i sig inte vara dåligt, unga kan ju också vilja prata med en expert när de vill ha svar på specifika frågor, säger Cecilia Löfberg. ILLUSTRATION: EVA F BERGSTROM Det ungdomarna frågar efter är konkreta, öppna svar som kan lugna deras oro och som inte nedvärderar frågan eller ger en känsla av att vissa saker och ting borde vara självklara. Det handlar om att ta de ungas perspektiv och svara så seriöst man bara kan, säger Cecilia Löfberg. I CHATTERNA handlar det på ett annat sätt om att våga inta en delvis ny vuxenroll, en utmaning på gott och ont. Det handlar om både mod och tålamod, att våga släppa taget
Möte ge PREVENTION PÅ NÄTET Cecilia Löfberg om sitt eget behov av kontroll och vara öppen för vad som händer i dialogen med den unge. Vuxna är rädda för missförstånd. Det finns ju begränsade tolkningsmöjligheter, man ser inte en kropp som kan ge uttryck för hur den unge mår egentligen, säger Cecilia Löfberg. ATT GE STÖD och rådgivning på internet kräver ett nytt arbetssätt. Utan att se personen man pratar med framför sig måste man lära sig att läsa av vederbörande i den text som kommer upp på skärmen. Det är en träningssak att vara lyhörd när man jobbar med textkommentarer, man måste öva upp en känsla för det textmässiga uttrycket. Att kommunicera via text är ett annat sätt att samspela på. Man behöver lära sig att plocka upp nyanser ur texten, säger Cecilia Löfberg. I chatten handlar det om att skapa en genuin dialog, som Cecilia Löfberg kallar det, inte nödvändigtvis vara den som sitter inne med alla svar: Man vill så väl och att den som frågar ska få rätt information, men när det gäller en dialog kan man kanske ta det lite lugnt med att hänvisa vidare till någon annan när man själv inte vet, och istället vänta in och ta reda på vad det är den unga egentligen vill prata om. Ett samtal med en vuxen som lyssnar, vågar stå tillbaka och vänta in, kan även vara en ingång till att ett möte ska kunna ske i verkliga livet, påpekar Cecilia Löfberg: Det kan vara en inledning till en kontakt i det fysiska rummet som man som ung är allt för rädd för att tänka på när man tar kontakten på nätet inledningsvis. ANONYMITETEN på nätet kan också upplevas besvärande för en vuxen som vill hjälpa en ung människa. Särskilt när det handlar om situationer man uppfattar som oroande: Stöd på nätet är en annan sak än stöd i rummet. Som vuxen måste man landa i att man kan ge stöd här och nu men inte ta ansvar för den här personen. Man kan inte kontrollera situationen, när den unge försvinner från bildskärmen är han eller hon borta och man är maktlös. Cecilia Löfberg tycker inte att man ska överdriva oron för att på så sätt missa en ung människa i behov av hjälp. Snarare ser hon möjligheten att kommunicera via nätet som en chans att nå nya grupper av ungdomar. Frågan är väl om hon eller han skulle ha pratat med någon alls om inte möjligheten att chatta på nätet hade funnits, säger hon. Inte heller tror hon att det finns någon risk att möjligheten att diskutera känsliga frågor online skulle tvinga tillbaka sexualiteten in i garderoben. Jag tror inte det. Det finns snarare forskning som ger stöd för att när man börjar prata om saker på nätet förflyttas gränserna så att man så småningom faktiskt också vågar göra det även i det fysiska rummet. MARTINA JUNSTRÖM I HÖST kommer CECILIA LÖFBERGS och MARGARETA ASPÁNS bok Digitala mötesplatser information och stöd till unga i känsliga frågor på Liber förlag. I den ingår rapporten Digitala erbjudanden ungas erfarenheter av information, stöd och samspel med vuxna online som nämns i artikeln. Mer om forskningsprojektet Att uttrycka det svåra online hittar du på: attuttryckadetsvaraonline.wordpress.se ULRICA ZWENGER Annorlunda förutsättningar skapar oväntade fördelar när samtalsterapin flyttar ut ur mottagningsrummet och in i datorn. Psykoterapeuten Maria Granberg har förlagt en del av sin verksamhet till internet och erbjuder de klienter som vill samtal via webben. DET HELA BÖRJADE när Maria Granberg arbetade som kurator på Haninge ungdomsmottagning och flera gånger fick höra vad synd att man inte kan prata på något annat sätt med dig från ungdomar som av olika skäl hade svårt att ta sig till henne på de öppettider som stod till buds. Haninge kommun består ju av en massa öar, en del hade svårt att ta sig till ungdomsmottagningen efter skolan. Och så fanns det flickor från hederskulturer och ungdomar med funktionshinder som av olika anledningar hade svårt att ta sig dit, säger Maria Granberg. Hon bestämde sig för att som del av sin vidareutbildning till psykoterapeut på försök bedriva samtalsterapi över nätet i form av videosamtal. Hennes grundfrågeställning var vad den tvådimensionella bilden på datorskärmen innebär för teurapeutens hållande av klienten. I traditionell terapi skapar terapeut och klient ett gemensamt rum, en trygg plats där terapeuten med sitt väsen kan hålla och skydda klienten när denna återberättar sin historia och sina upplevelser. Hur kan man skapa detta på nätet, skulle jag kunna vara med på samma sätt, kunde jag uppfatta den andra personens känsloläge? Skulle klienten bli berörd av vad jag sade eller skulle det bli för abstrakt, och hur skulle det gå det med alliansen oss emellan? TRE UNGA TJEJER anmälde sitt intresse för 6 INSIKT 2/12
nom skärmen att delta. Premisserna var att de hade tillgång till dator, webbkamera och programmet Skype. Sittande framför datorn i ett rum och en miljö de själva valde träffade de sedan Maria Granberg en gång i veckan under tre månader. Enkätsvaren deltagarna gav efteråt visade att de var väldigt nöjda, även om en tjej tyckte att det skulle ha varit ännu bättre att prata i ett fysiskt rum. En annan tyckte istället att den här formen var att föredra, att hon kunnat säga saker som hon inte skulle ha vågat om de hade suttit i samma rum. Det är som att distansen ibland skapar närhet. De sitter i sitt eget rum istället för i mitt mottagningsrum, en del kan uppleva det som tryggare på det sättet. Även Maria Granberg tyckte att samtalen över internet var ett bra sätt att arbeta på, även om det ställde nya krav på henne som terapeut, ett delvis nytt sätt att lyssna och att förhålla sig till samtalspartnern. Som terapeut har man inte samma makt. Det tar ett tag att anpassa sig, att ödmjukt förstå det. Man har inte samma kontroll och man måste vara mer uppmärksam. Tjejerna jag har pratat med tyckte att det var skönt att de blev mer jämställda, inte lika underordnade, det gjorde det lättare för dem att prata om svåra saker. FÖR MARIA Granberg var skillnaden stor mellan att sitta framför sin klient och att bara se henne på skärmen i det tvådimensionella och snäva utsnitt av rum och miljö en webbkamera visar. Det tog nog en 15 20 samtal innan jag ställde om mig. Jag blev tvungen att öppna upp för andra sinnen. Det gick inte att förlita sig på min invanda ryggmärgskänsla utan jag blev tvungen att öva upp en ny magkänsla för vad ord och ordval, tonfall och även avbrott i kommunikationen stod för. Och att fråga när jag blev osäker, säger Maria Granberg. I det fysiska mottagningsrummet sker kommunikation via blickar och kroppsspråk på ett annat sätt än vad som är möjligt i ett samtal via Skype. Där är till exempel svårt att sitta och stirra på skärmen för att bibehålla ögonkontakt under hela samtalet. Det påverkar terapeutens arbetsmetod, men även klientens förhållningssätt och möjlighet att styra samtalet, menar Maria Granberg: Man blir lite mer som deras levande dagbok. De kan sitta och titta ut genom fönstret, känner sig inte så styrda. I det fysiska mottagningsrummet är de för väluppfostrade för att sitta och titta åt ett annat håll. Det kan upplevas som en lättnad det kan vara för starkt att titta i ögonen. TEKNIKTRASSEL, som till exempel en tillfälligt suddig bild och en kort fördröjning innan ljudet kommer fram till motparten, ställde ibland till problem men bidrog också till en ny, förtydligad form av dialog. Det ställde krav på båda parter att kolla av att man uppfattat den andra rätt och på att själv vara tydlig. Man kan inte prata i munnen på varandra, för då avstannar dialogen. Det för det positiva med sig att man får prata klart och inte blir avbruten. Ibland gjorde den suddiga bilden att jag inte kunde läsa hennes ansiktsuttryck när jag hade sagt något. Då fick jag stanna upp och säga nu uppfattar jag att det blev jobbigt när jag sade så, stämmer det? Det kan vara bra för ungdomar att lära sig att förtydliga sig själva för att bli sedda, säger Maria Granberg. MARIA GRANBERG fortsätter att erbjuda samtalsstöd via webbkamera i sin privata praktik där hon numera arbetar, bland annat har hon använt metoden för att stödja personer med social fobi. Hon tycker att samtalsstöd på internet kan vara ett bra komplement till ungdomsmottagningarnas ordinarie kuratorsverksamhet. Kanske inte ännu i fördjupade terapier, men för stödsamtal. Webbsamtalen ger ju även en möjlighet att hålla kvar kontakten vid till exempel utlandsresor eller sjukdom som gör det svårt för klienten att ta sig till mottagningen, säger Maria Granberg. MARTINA JUNSTRÖM I HÖST ÖPPNAR en webbportal för kuratorernas psykosociala verksamhet vid ungdomsmottagningarna inom Stockholms stad. Även här planerar man att erbjuda de besökare som så önskar att prata med en kurator via internet. Tanken är att man ska kunna göra ett första sonderande samtal på detta sätt, inte att bedriva någon längre samtalskontakt. Vi ser det som ett sätt att öka tillgängligheten och kanske nå ungdomar som annars inte skulle besöka en ungdomsmottagning, säger GUNILLA OLOFSSON, samordnare och projektledare på Stockholms Stad. Maria Granberg fick Haninge kommuns Tillgänglighetspris 2011 då hon var först ut i landet med att introducera samtalsstöd via webbkamera på Haninge ungdomsmottagning. Möjligheten att samtala med en kurator via Skype är idag en del av Haninge ungdomsmottagnings ordinarie verksamhet. ULRICA ZWENGER 2/12 INSIKT 7