Det åländska skatteundantaget inom EU

ÅSUB Rapport 1999:1 Det åländska skatteundantaget inom EU Effekter för företag, branscher och samhällsekonomi

Förord 1995 blev Åland tillsammans med Finland medlem i Europeiska Unionen. För Ålands del var medlemskapet inte helt villkorslöst. Det ekonomiskt viktigaste villkoret var härvid att ett undantag från EU:s regler om harmonisering av mervärdesskatt och punktskatter förhandlades fram för att den så viktiga på tax free-försäljning ombord på färjorna till och från Åland skulle kunna fortsätta även efter juli 1999, den tidpunkt då all tax free-försäljning på den EU-interna trafiken enligt tidigare beslut skulle upphöra. Samtidigt som skatteundantaget måste ses som mycket viktigt för den färjtrafikberoende åländska ekonomin, så har det också en negativ sida. Det har nämligen också inneburit att en skattegräns rests mellan Åland och övriga EU (inklusive Finland) som inneburit en del administrativt merarbete i handeln mellan Åland och omvärlden. I denna rapport görs en första grov kartläggning av hur de åländska företagen hittills berörts av skatteundantaget. Detta sker genom en relativt omfattande företagsenkät med frågor kring företagens uppfattning om de direkta merkostnader som skattegränsadministrationen har medfört. Enkäten följs upp av intervjuer med vissa nyckelaktörer när det gäller företagens gränshandel (speditionsfirmor och bokföringsbyråer). Resultatet av undersökningen bekräftar att skattegränsen kring Åland medfört vissa merkostnader av administrativ och datateknisk natur för delar av det åländska näringslivet. I handeln med Finland gäller detta de merkostnader som tillkommit i samband med introduktionen av skattegränsen. I handeln med övriga EU (främst då Sverige) har skattegränsen dock inte inneburit några nya kostnader i förhållande till tidigare, men den reduktion av handelskostnaderna som ett EU-medlemskap utan skatteundantag skulle medfört har uteblivit. Detta innebär naturligtvis också att de

kostnader för handeln med EU (exkl. Finland) som företagen anger i enkäten inte i sin helhet kan tillskrivas effekterna av skattegränsen. I utredningen berörs också frågan om de nya intäkter och affärsmöjligheter som skatteundantaget direkt eller indirekt skapat för företagen. Även om en del positiva effekter redovisas i företagsenkäten och i intervjuerna, så står det dock klart att dessa huvudsakligen varit av indirekt natur och därmed mer osynliga än de direkta kostnaderna. Skatteundantagets positiva syfte har ju i första hand varit att skydda en näring och en transportinfrastruktur som är av stor betydelse för den åländska ekonomin som helhet och som därmed flertalet företag på sätt eller annat drar nytta av - men som för den skull inte nödvändigtvis är en synlig intäktspost i det enskilda företagets budget. För att i någon mån indikera de positiva effekterna har utredningen därför kompletteras med vissa kalkyler rörande de ekonomiska effekterna av de ökade inflödet av turister från Finland samt över huvud de tax free-subventionerade transporternas betydelse för den åländska ekonomin. Enligt dessa kalkyler överstiger de positiva ekonomiska effekterna enbart av det ökande resandet på den nya tax free-rutten Mariehamn-Åbo flerfaltigt de i utredningen påvisade direkta kostnaderna för skattegränshanteringen i finlandshandeln. Företagsundersökningen är gjord av ekonomie studerande Josefine Lindman under ledning av ÅSUBs utredare Jouko Kinnunen. Kinnunen har också gjort de kalkyler som illustrerar skatteundantagets makroekonomiska betydelse i form av ett ökat finskt inresande till Åland samt den tax free-beroende färjtrafikens allmänna betydelse för den åländska ekonomin. Geografistuderande Florian Ballnus från universitet i Hannover bistod med datainsamlingen och den preliminära ekonometriska analysen av inresandet från Finland. En version av rapporten med en mer omfattande teoretisk diskussion av olika handelshinders ekonomiska betydelse har inlämnats till Uppsala universitet som Josefine Lindmans examensarbete. Den teoriintresserade hänvisas till denna version av rapporten. En annan viktig skillnad mellan Lindmans examensarbete och denna rapport är den förra enbart beskriver situationen för just de företag som i enkäten uppger att de har

gränshandelskostnader, medan den senare presenterar resultaten bearbetade på ett sådant sätt att de kan generaliseras till att omfatta branscher som helhet. I praktiken innebär detta att resultaten enligt sedvanliga statistiska metoder (viktning) korrigerats för representativitetsfel i stratifieringen av urval och bortfall. Svaren kan därmed användas som underlag för kalkyler gällande hela branscher och grupper av företag - dvs makroekonomiskt inriktade kalkyler av skattegränsens effekter på näringslivet som helhet. För ytterligare information om utredningen, kontakta undertecknad eller Jouko Kinnunen på telefon 25492 respektive 25494. Mariehamn i januari 1999 Bjarne Lindström planeringschef

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. METOD OCH UNDERLAGSMATERIAL... 1 Företagsenkäten... 1 Generalisering av företagsenkätens resultat... 3 Intervjuerna... 4 2. SKATTEGRÄNSENS EFFEKTER ENLIGT FÖRETAGSENKÄTEN... 6 Handeln med Finland... 6 Effekter för olika branscher... 9 Effekter för olika stora företag...10 Kostnaderna för olika förfaringssätt...11 Handeln med övriga EU...13 Branscheffekter i EU-handeln...14 Företagsstorlek...15 Kostnaderna för olika förfaringssätt...16 Summerade handelskostnaderna för alla företag på Åland...17 3. ÖVRIGA EFFEKTER PÅ FÖRETAGSNIVÅ...19 Speditionsföretag...19 Andra effekter av skatteundantaget...21 4. SKATTEUNDANTAGET, SJÖTRANSPORTERNA OCH RESENÄRINGEN...23 5. KONKLUSION: SKATTEGRÄNSENS SAMLADE EFFEKTER...26 KÄLLFÖRTECKNING...30 BILAGOR

1. METOD OCH UNDERLAGSMATERIAL För att undersöka vilka kostnader och intäkter företagen har fått genom Ålands skatteundantag inom den Europeiska Unionen skickades en enkät ut till ett urval av de åländska företagen i mitten av september 1998. Därtill gjordes också djupintervjuer med två typer av företag som har en särskild roll i skattegränshanteringen, och som följaktligen också i viss mån fått ökade intäkter p g a skatteundantaget. Dessa var bokföringsbyråer och speditionsföretag. För att få fram ytterligare uppgifter om skatteundantagets effekter insamlades även information från bl a medier, tullen och posten (den sistnämnda även i egenskap av speditör). Företagsenkäten Det frågeformulär som skickades ut till företagen redovisas i Bilaga 1. Det består av fyra olika delar. Den första delen, allmänna uppgifter, innehåller mer generella bakgrundsfrågor om företagen, om deras varutransportkostnader och hur stor deras handel inom, till och från Åland är. Syftet är att få en uppfattning om företagens verksamhetsområden och storlek. Den andra delen fokuserar på frågor om handeln mellan Åland och Finland medan den tredje delen innehåller frågor om handeln mellan Åland och EU (exkl. Finland). Syftet med del två och tre i enkäten är att få fram de kostnader och eventuella möjligheter skatteundantaget har medfört för de åländska företagen. Del fyra är en begäran om att få ta kontakt med företagens bokförare eller bokföringsbyrå. Denna finns med för att komplettera de uppgifter som framkommer genom enkäten om de skulle visa sig vara otillräckliga. För att få så många svar som möjligt på enkäten skickades en påminnelse ut till de företag som inte svarat efter ungefär en månad. Efter ytterligare några veckor påmindes alla som fortfarande inte hade svarat en tredje gång per telefon. Enkäten kom därmed att ligga ute hos företagen från utskicket i mitten av september till mitten av november. Urvalet utgick från de cirka 1.900 registrerade arbetsställen eller dryga 1.500 företag som idag finns på Åland, varav över 1.700 var arbetsställen med mellan noll och fyra anställda. Materialet bearbetades så att ett företag inte kunde komma med fler än en 1

gång i urvalet. Avsikten var att i urvalet få med företag som är olika vad gäller storlek och bransch. Enkäten skickades ut till sammanlagt 341 företag i olika branscher. Av de totalt 171 företagen som svarade på enkäten visade det sig att 14 stycken hade upphört med verksamheten eller inte hade någon verksamhet för tillfället. Dessutom framkom vid en uppdatering av registret att ytterligare 12 företag hade upphört. Dessa företag räknades därför bort från det ursprungliga urvalet som blev 315 istället för 341. Det slutliga antalet svar blev 157 stycken vilket är en svarsprocent på 50 procent. Den vanliga svarsprocenten på enkäter till de åländska företagen ligger på mellan 40 och 50 procent varför denna svarsprocent får anses som rätt normal. Företagen som svarade på enkäten har grupperats i fem branscher och och fem storleksklasser. För att inom urvalet få en representativ storleksspridning på företagen klassificerades de på basis av antalet anställda. Företag med mer än 20 anställda var cirka 40 stycken och därför togs alla med i urvalet. Då det finns många små företag på Åland med mindre än 20 anställda begränsades urvalet till cirka 300 stycken av dessa eftersom svarsmaterialet annars hade blivit för omfattande. De företag som inte omfattas av urvalet är därför cirka 1.200 företag med mindre än 20 anställda. Branschindelningen gjordes med utgångspunkt den officiella branschindelningen, vilken är baserad på EU:s standard för näringsgrensindelning. Då denna indelning innehåller många olika näringsgrenar varav vissa inte finns på Åland samt att antalet svar inte möjliggör en mer detaljerad indelning, delades näringsgrenarna in i fem huvudbranscher: 1. Primärnäringar (jordbruk, jakt, skogsbruk, fiske och utvinning av mineral) och livsmedelstillverkning 2. Övrig tillverkning 3. Byggverksamhet, el- och vattenförsörjning 4. Handel 5. Tjänster För att strukturera svarsmaterialet från enkäten klassificerades företagen i fem grupper beroende på deras storlek. Eftersom alla företag inte ville uppge vad de har för 2

omsättning indelades grupperna efter antalet anställda som var tillgänglig för samtliga företag. De fem grupperna är: 1. Företag med 0-4 anställda 2. Företag med 4-9 anställda 3. Företag med 10-19 anställda 4. Företag med 20-49 anställda 5. Företag med mer 50 eller fler anställda. I enkäten skiljs på frågor om handeln med Finland och handeln med övriga EU. Orsaken är att skattegränsen mot Finland - till skillnad från övriga EU - inte har funnits tidigare. Dess effekter i form av intäkter och kostnader är därför tydliga för de åländska företagen. Intäkterna och kostnaderna p g a skatteundantaget gentemot övriga EU-länder är däremot svårare att urskilja, då dessa gränsformaliteter även funnits tidigare. I den mån som ändringar skett så handlar det snarare om vissa förenklingar eftersom Åland ju ingår i EU:s tullområde. Skillnaden för Ålands del från tidigare är att alla andra EUländer numera har avskaffat en del av sina tidigare handelshinder. På grund av detta har vissa frågor inte kunnat ställas både till företag som har handel med Finland och företag som har varuhandel med övriga EU. Man måste således ta hänsyn till att de varuhandelskostnader som redovisas för EUhandeln utgör de totala gränskostnaderna för denna handel, alltså även inkluderande kostnader som skulle bli kvar om det åländska skatteundantaget och därmed skattegränsen försvann. Den EU-interna utrikeshandeln innehåller nämligen fortfarande en hel del gränskostnader som inte belastar den traditionella inrikeshandeln, och som i föreliggande undersökning inte kunnat särskiljas från de kostnader som enbart hänför sig till det åländska skatteundantaget. Generalisering av företagsenkätens resultat Företagsenkätens resultat avspeglar i första hand enbart de kostnader som de svarande företagen angivit att de har för handeln mellan Åland och omvärlden. De går sålunda inte att utan vidare generalisera till samlade kostnader för hela branscher eller hela den 3

åländska ekonomin. Orsaken härtill är att urvalet av företag - som framgått ovan - inte uppfyller kravet på full representativitet. För att ändå kunna använda enkäten som grund för en statistiskt säkerställd skattning av skattegränsens totalkostnader har därför en viktning gjorts av materialet som korrigerar för bristerna i dess represenativitet. Detta åstadkommes genom att man ger de svarande företagen en vikt som gör att svarets värde motsvarar detta företags relativa betydelse inom ekonomin. Viktningen har gjorts i förhållande till bransch och företagsstorlek (antal anställda). Det här betyder att vikterna åsatts svaren så att dessa avspeglar företagets tyngd inom respektive bransch och storleksklass. För att ytterligare säkra representativiteten har varje fråga där svaren används som underlag för generaliserade kostnadsskattningar genomgått en separat viktning. För att erhålla riktiga värden för skattegränsens gensomsnittskostnader inom enskilda branscher och ekonomin som helhet tas i de generaliserade resultaten även hänsyn till de företag som antingen uppger att de inte har någon extern handel eller att de inte har några särskilda gränskostnader för denna handel. I underlaget för de vägda medeltalen för skattegränskostnaderna per månad, år eller transaktion och i förhållande till omsättningen inom en näringsgren ingår således även samtliga noll-kostnadsföretag (viktade enligt ovannämnda principer). I de fall där företagen angivit extra internt arbete (i antal timmar) men inte specificerat kostnaderna härför har det genomsnittliga timpriset enligt de övriga företagens uppgifter använts för att specificera dessa kostnader. Den som är intresserad av de oviktade resultaten enbart för de företag som angett kostnader hänvisas till Bilaga 2 där dessa återges. Intervjuerna De företag som i enkäten säger sig ha fått ökade intäkter genom skattegränsen är främst speditionsföretag och bokföringsbyråer. Därför gjordes intervjuer med dessa typer av företag. En annan orsak till intervjuerna var att dessa företag genom sin verksamhet sitter på en hel del information om hur skattegränsen fungerar i praktiken för de åländska företagen. De frågor som ställdes under intervjuerna med speditionsföretagen finns redovisade i Bilaga 3 och de frågor som ställdes till bokföringsbyråerna finns i 4

Bilaga 4. Intervjuerna gjordes antingen per telefon, per fax eller som personliga intervjuer. Intervjufrågorna samlades på en frågelista och faxades i förväg till de personer som skulle intervjuas. Frågorna ställdes inte i nummerordning under alla intervjuer, då en del av de intervjuade personerna hellre talade fritt istället för att anpassa sig till frågelistan. Allmänna frågor som ställdes under intervjuerna med både bokföringsbyråer och speditionsföretag gällde hur skattegränsen har påverkat omsättningen, om skattegränsen har medfört nya möjligheter och om mer personal har anställts p g a skattegränsen. Dessutom ställdes frågor om företagens storlek. Andra frågor gällde vilken typ av service företagen ger sina kunder i skattegränsärenden, vad de tar för arvoden och om de urskiljer skattegränshanteringen i faktureringen av kunderna. För att få en uppfattning om vilka typer av företag och vilka branscher som anlitar bokföringsbyråer eller speditionsföretag begärdes en lista på deras kunder i skattegränsärenden. Personerna som intervjuades fick även förklara hur företagens skattegränshantering går till i praktiken för att övriga svar skulle vara lättare att bedöma. Hos speditionsföretagen ställdes frågor om import och export vid speditionstjänster, vart export och import sker och om kundernas beteende har förändrats vad gäller export och import. På bokföringsbyråerna frågades om varför företagen anlitar dessa i skattegränsärenden. Frågan ställdes för att få en förklaring till varför företagen inte sköter skattegränsformaliteterna själva. För att se om företagens kostnader skulle kunna reduceras på något sätt frågades även efter förslag till möjliga förenklingar i skattegränshanteringen. Antalet speditionsföretag på Åland var vid urvalstillfället endast fem stycken och därför intervjuades den speditionsansvarige på alla dessa företag. Antalet bokföringsbyråer var 35 och begränsades till ett slumpvis urval på 10 stycken. De bokföringsbyråer som inte omfattas av undersökningen är således 25 stycken. 5

2. SKATTEGRÄNSENS EFFEKTER ENLIGT FÖRETAGSENKÄTEN I detta kapitel redovisas resultaten från företagsenkäten. Svaren delas in i kostnader för handeln mellan Åland och Finland och handeln mellan Åland och övriga EU. Inom respektive del redovisas resultaten mer allmänt, för enskilda branscher och för företag av olika storlek. Handeln med Finland 35 procent av företagen svarade att de inte har några kostnader alls på grund av skattegränsen, medan resterande 65 procent svarade att de har kostnader av något slag. Antalet företag som uppskattade kostnadernas storlek varierade. Nedan ses inom parentes hur många företag som svarade att de hade respektive typ av kostnad. Dessutom illustreras intervallet mellan den största och lägsta kostnaden som angavs. Kostnaden för det ökade likviditetsbehovet är beräknat som respektive företags ökade rörelsekapitalbehov multiplicerat med deras låneränta. Internt arbete (57) Import-, export- och speditionsavgifter (22) Bokföringskostnader (26) Informations-, kopierings- och administrativa kostnader (42) Övriga merkostnader (8) Ökat likviditetsbehov (11) Total årskostnad (77) Kostnad per klarering (74) 100-8.000 mk/månad 20-10.000 mk/månad 20-1.800 mk/månad 10-5.000 mk/månad 20-17.000 mk/månad 2.500-30.000 mk 240-329.600 mk 3,7-2.000 mk Årskostnaden i förhållande till omsättningen ligger för samtliga företag i intervallet 0 till 2,9 procent. De övriga merkostnaderna som framkom sades bero på bl a postens avgifter för skattegränsärenden, bankgarantier som måste betalas och hyra av lager på finska sidan 6

om skattegränsen. En del av företagen svarade att deras merkostnader var alltför svåra att uppskatta i pengar vilket innebär att svaren är behäftade med viss osäkerhet. Endast 11 företag hade investerat i ADB-utrustning p g a skattegränsen. Denna kostnad är dock en investering som oftast skrivs av i redovisningen samma år den köps in och var alltså en kostnad endast under 1997. Dessutom används ADB-utrustning även till andra uppgifter än skattegränshantering. Därför har ADB-kostnaderna inte räknats in i den totala årskostnaden för företagen och kommer heller inte att analyseras vidare i denna rapport. Vad företagen svarade på frågorna om hur kostnaderna har förändrats jämfört med det första halvåret efter skattegränsens införande, hur kostnaderna har blivit jämfört med förväntningarna innan skattegränsen infördes och hur leveranstiderna har förändrats framgår av tabell 1 nedan. Tabell 1: Kostnader och leveranstider Kostnader jämfört med första halvåret (85 svarade) Kostnader jämfört med väntat (83 svarade) Leveranstiderna (97 svarade) 4 % stigit avsevärt 24 % stigit något 65 % ungefär samma 1 % minskat något 7 % minskat avsevärt 12 % avsevärt större 29 % något större 54 % ungefär de förväntade 3 % något mindre 3 % avsevärt mindre 62 % lika långa 33 % något längre 5 % avsevärt längre Anmärkning: Svaren är viktade enligt antalet svarande på frågorna rörande finlandshandeln. Avrundningen gör att summorna inte alltid bli 100 procent. 23 procent ansåg att de hade förlorat någon eller några affärer på grund av skattegränsen (enligt 104 viktade svar). Ett företag som hade förlorat affärer svarade att det berodde på dubbelmomsen på begagnade varor. Något enstaka företag svarade att de inte visste om de hade förlorat några affärer eftersom kunden inte berättar varför det inte blir någon affär. För 16 procent hade skattegränsen medfört nya möjligheter för deras företag. 7

De möjligheter skattegränsen ansågs ha medfört var bl a ökade transporter och därmed ökade intäkter för tjänsteföretag, fler finländska resenärer tack vare tax-freeförsäljning även mot Finland, bibehållna transportmöjligheter, bättre beläggning på hotell och stugbyar, ökat resande, större sortiment från leverantörer, lång kredittid på momsbetalningen, export av billiga varor (upp till 130 mk - i vissa fall högre belopp - momsfritt över skattegränsen) samt lägre portokostnader. På frågan om hur skattegränsen har påverkat företagens konkurrenskraft i jämförelse med företag inom EU:s skatteunion tyckte 67 procent som svarade att deras konkurrenskraft inte hade påverkats alls (enligt 100 viktade svar). En procent tyckte att deras konkurrenskraft hade förbättrats något och sex procent tyckte att den hade förbättrats avsevärt. 19 procent ansåg att konkurrenskraften hade försämrats något medan resterande 7 procent tyckte att den hade försämrats avsevärt. Denna fråga är intressant då den indirekt berör den komplicerade frågan om de svåruppskattade s.k. dynamiska effekterna av skattegränsen. Med dessa menas här de mer långsiktiga effekterna - positiva såväl som negativa - på näringslivets tillväxt och lönsamhetsutveckling, investeringar osv. Den branschvisa fördelningen av svaren visar att övrig tillverkning (dvs industrin förutom livsmedelsindustri) samt handeln har den mest negativa synen på skattegränsens effekter på konkurrenskraften. Denna bild bekräftas av ÅSUB:s senaste konjunkturenkät där det endast var inom dessa två branscher som det fanns företag som angav skattegränsen som ett hinder för deras utveckling (se tabellbilaga i ÅSUB Rapport 1998:5). Motsatsen till dessa två branscher utgörs av servicenäringarna som är den bransch som uttalar sig mest positivt om skattegränsens effekt på företagens konkurrenskraft. Om man ser till företagens storlek så visar det sig att det är de största företagen som är mest negativa till skattegränsens konkurrenseffekter. Om man bortser från den majoritet av företagen som inte anser att skattegränsen alls påverkat deras konkurrenskraft, så visar 8

det sig att de företag som uppger negativa konkurrenseffekter - oavsett storleksklass - i genomsnitt är flera än de som anger positiva effekter av gränsen. Effekter för olika branscher 93 procent av företagen inom primärnäringar och livsmedelstillverkning hade inga extra kostnader för skattegränsen mot Finland. Inom övrig tillverkning var det 42 procent av företagen som inte hade några merkostnader. Motsvarande andel inom bygg, el och vatten var 78 procent. Inom handeln hade 41 procent av företagen inga merkostnader och inom tjänstesektorn 84 procent. De olika branschernas genomsnittliga kostnader för skattegränsen mot Finland illustreras i tabell 2. Alla kostnader är kostnader per månad utom kapitalkostnaden som är en årskostnad. Kapitalkostnaderna förorsakas av det ökade likviditetsbehovet. Tabell 2: Genomsnittliga kostnadstyper för olika branscher Primärnäringar o livsmedelstillverkning Internt arbete Import, export, spedition Bokföring Administration Kapitalkostnad 135 65 4 20 602 Övrig tillverkning 341 46 59 26 1564 Bygg, el och vatten 105 18 4 77 0 Handel 549 163 98 124 1039 Tjänster 52 16 7 16 0 Totalt genomsnitt 214 58 33 54 434 Branschernas totala årskostnad, kostnad per klarering och årskostnad i förhållande till omsättning, allt i genomsnitt, redovisas i tabell 3. Årskostnaden går inte att få fram genom att summera de olika delkostnaderna, bl. a. beroende på att posten övriga kostnader inte finns med i tabell 2. I beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden har alla företag - även de som inte hade några kostnader - inkluderats. På detta vis får man fram hur stora kostnaderna är för branschen som helhet. 9

Tabell 3: Totalkostnaderna för olika branscher Total årskostnad (mk) Kostnad per klarering Årskostnad/omsättning (%) Primärnäringar o livsmedelstillverkning 5.379 141 0,020 Övrig tillverkning 7.267 130 0,50 Bygg, el & vatten 2.505 134 0,30 Handel 12.255 47 0,34 Tjänster 1.176 142 0,024 Totalt genomsnitt 4.934 95 0,19 Effekter för olika stora företag Av företagen med 0-4 anställda var det 77 procent som inte hade några kostnader för skattegränsen. Av företagen med 4-9 anställda var motsvarande andel 17 procent. Av företagen med 10-19 anställda hade 37 procent inga merkostnader. 41 procent av företagen med 20-49 anställda hade inte heller några merkostnader. Av företagen med över 50 anställda hade 14 procent inga merkostnader. Genomsnittskostnaderna för skattegränsen för olika stora företag redovisas i tabell 4. Alla kostnader är månadskostnader utom kapitalkostnaden som är en årskostnad. Tabell 4: Genomsnittskostnader för olika företagsstorlek Antal anställda Internt arbete Import, export, spedition Bokföring Information, kopiering, administration Kapitalkostnad 0-4 146 19 26 31 273 5-9 305 34 87 25 2.264 10-19 470 114 125 53 110 20-49 829 248 13 172 2.052 50-1.347 1.109 49 735 0 Totalt genomsnitt 214 58 33 54 434 10

Företagens årskostnad, kostnad per klarering och årskostnad i förhållande till omsättning, allt i genomsnitt för handeln med Finland, för olika stora företag finns i tabell 5. Tabell 5: Totalkostnaderna för företag med olika antal anställda Antal anställda Årskostnad (mk) Årskostnad per klarering (mk) Årskostnad/omsättning (%) 0-4 2.965 81 0,20 5-9 7.599 111 0,17 10-19 9.385 66 0,12 20-49 24.544 105 0,090 50-38.885 183 0,040 Totalt genomsnitt 4.934 95 0,19 Kostnaderna för olika förfaringssätt Företagens förfaringssätt för skattegränshanteringen varierade. De flesta var registrerade skattegränskunder och agerade för egen räkning. Många var också registrerade skattegränskunder och var ombud för sina kunder eller leverantörer, eller använde sig av en speditör. De övriga förfaringssätten användes i väldigt liten utsträckning. Företagen som var ombud för kunder eller leverantörer var 26 stycken. Dessa företag var ombud för mellan 2 och 600 kunder. Tabell 6 nedan visar hur totalkostnaderna varierade beroende på förfaringssätt. Tabell 6. Totalkostnaderna för företag med olika förfaringssätt Årskostnad Årskostnad per Årskostnad/ Antal försändelser (mk) klarering (mk) omsättning % per månad Kontantkund 2.921 149 0,11% 5,4 Reg. skattegränskund för egen räkning Reg. skattegränskund, agerar som ombud 14.747 91 0,60% 29,2 13.718 38 0,43% 209,6 Använder egen överföring 19.587 49 0,10% 58,0 Använder speditör 8.518 434 0,12% 7,6 Med hemförtullningstillstånd 1.503 24 0,03% 13,8 11

Resultaten visar klart att företag med omfattande skattegränshandel har kunnat sänka kostnaden per klarering genom att välja ett lämpligt förfaringssätt. Det kan inte uteslutas att det finns en del företag som skulle kunna sänka sina kostnader väsentligt genom att byta till andra och billigare skattegränsrutiner. De resultat som redovisas i tabell 1 (se ovan sid. 7) tyder på att ett sådant outnyttjat utrymme för kostnadssänkningar finns eftersom flera företag anger att de fått förhöjda kostnader i förhållande till det första halvåret (mars-september 1997) trots att förbilligande förenklingar introducerades vid årsskiftet 1997-1998. 1 1 Enligt uppgifter från tullen i Mariehamn (11.2.1999) har en del företag under senare tid gått över från ombudsförfarandet till s.k. egen överföring. 12

Handeln med övriga EU 30 procent av alla företag som svarade på enkäten sade sig ha gränskostnader för handeln med övriga EU. Att enbart en tredjedel av företagen uppgav att man hade gränshandelskostnader skall tolkas som att resterande företag helt enkelt inte hade någon handel med EU (exklusive Finalnd). Antalet företag som uppgav någon form av gränshandelskostnad för respektive kostnadspost anges inom parenteser nedan. Dessutom anges inom vilka intervall kostnaderna varierade. Det är viktigt att här notera att de angivna kostnader gäller samtliga gränskostnader i EU-handeln, alltså inte enbart de som hänför sig till skattegränsen. Internt arbete (35) Import-, export- och speditionsavgifter (37) Bokföringskostnader (5) Informations-, kopierings- och administrativa kostnader (19) Övriga kostnader (2) Ökat likviditetsbehov (6) Total årskostnad (51) Kostnad per försändelse (43) 50-10.000 mk/månad 50-12.000 mk/månad 50-200 mk/månad 50-5.000 mk/månad 100-150 mk/månad 1.073-7.500 mk 600-240.000 mk 3,6-1.833 mk Alla företag utom ett hade en årskostnad i förhållande till omsättningen på mellan 0 och 4 procent. Detta enstaka företag uppgav att man hade gränshandelskostnader på närmare 8 procent av sin omsättning. Inget av företagen hade investerat i ADB-utrustning p g a utrikeshandeln. Några företag svarade att kostnaderna för handeln med övriga EU var alltför svåra att uppskatta i pengar. På frågan om hur företagens konkurrenskraft påverkats i handeln med övriga EU svarade 78 företag. Efter viktning av svaren ansåg 1,3 procent att konkurrenskraften hade blivit mycket sämre och 24,7 procent att den hade blivit lite sämre. 72,8 procent ansåg att den var oförändrad, 0,4 procent tyckte att den var något bättre och 0,8 procent att den var mycket bättre. 13

Den branschvisa indelningen av svaren avslöjar samma mönster som i finlandshandeln. Företagen inom övrig tillverkning (industrin exklusive livsmedelstillverkning) och handel är mest negativa till gränshandelskostnadernas inverkan på deras konkurrenskraft. Även vad gäller företagens storleksklass återfinner man samma mönster som i finlandshandeln: stora företag är mer negativa än mindre. Branscheffekter i EU-handeln I handeln med EU hade 49 procent av företagen inom primärnäringar och livsmedelstillverkning inga handelskostnader alls. Motsvarande andel inom övrig tillverkning var 0 procent. Inom bygg, el och vatten hade 94 procent inga handelskostnader med övriga EU. Inom handeln hade 43 procent inga handelskostnader med övriga EU och inom tjänstesektorn var denna andel 93 procent. De olika branschernas genomsnittliga handelskostnader för handeln med övriga EU illustreras i tabell 7 nedan. Alla kostnader är månadskostnader utom det ökade likviditetsbehovet, som är en årskostnad. Tabell 7: De olika branschernas genomsnittskostnader för handeln med övriga EU. Internt arbete (mk) Import, export, speditio n (mk) Bokföring (mk) Information, kopiering, administration (mk) Kapitalkostnad (mk) Primärnäringar o livsmedelstillverkning Övrig tillverkning Bygg, el & vatten 198 54 0 0 0 568 1122 1 165 284 3 32 0 0 0 Handel 288 658 4 97 598 Tjänster 21 23 2 1 0 Totalt genomsnitt 143 281 2 39 172 14

De olika branschernas totala årskostnad, årskostnad per försändelse och årskostnad i förhållande till omsättning i handeln med övriga EU, allt i genomsnitt, sammanfattas i tabell 8 nedan. Tabell 8: Genomsnittlig årskostnad, kostnad per försändelse och årskostnad i förhållande till omsättning Årskostnad (mk) Kostnad per försändelse (mk) Årskostnad/omsättning (%) Primärnäringar o livsmedelstillverk -ning 3.026 794 0,0072 Övrig tillverkning 22.580 213 1,70 Bygg, el & vatten 428 400 0,0043 Handel 13.187 446 0,73 Tjänster 555 109 0,0066 Totalt genomsnitt 5.757 388 0,34 Företagsstorlek I företag med 0-4 anställda hade 76 procent av företagen inga kostnader i handeln med övriga EU. I företag med 4-9 anställda hade 24 procent av företagen inga kostnader. Detta hade inte heller 44 procent av företagen med 10-19 anställda. I företag med 20-49 anställda hade i sin tur 67 procent av företagen inga kostnader och i företag med mer än 50 anställda 0 procent. Genomsnittliga månadskostnader för företag med olika antal anställda indikeras i tabell 9. Alla kostnader är månadskostnader utom det ökade likviditetsbehovet som är en årskostnad. 15