3 Placering av samt storlekar på vägmärken 3.1 Placering Regler och rekommendationer för placering av lokaliseringsmärken framgår av kapitel 8.4. Här nedan behandlas placering av andra vägmärken än lokaliseringsmärken. 3.1.1 Placering i höjd- och sidled Vid val av placering av vägmärken skall synligheten och läsbarheten av märkena vara avgörande. I vissa lokala trafikföreskrifter anges var märkena som utmärker föreskriften skall placeras. Läget i längsled är då i stort sett låst, det kan möjligen variera någon meter beroende på markförhållanden där märket placeras. Det är viktigt att placering i höjd- och sidled ger optimal synlighet och läsbarhet, särskilt om läget i längsled inte kan varieras. FIGUR 3-1 och TABELL 3-1 ger riktvärden för placering av standardmärken. H S H S FIGUR 3-1 Placering i sid- och höjdled av standardmärken Varnings-, förbuds- och påbudsmärken bör vara placerade enligt nedanstående tabell. Om flera märken eller tilläggstavlor förekommer i samma uppsättning räknas höjdmåtten till underkanten på det lägst placerade märket/tavlan. Om märken placeras lågt är det viktigt att kontrollera att inte uppställda fordon kan skymma märkena. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 27
TABELL 3-1 Placering av standardmärken PLACERING H (M) S (M) Utanför vägbanan 0,8 1,8 0,5 4,0 Över gång- eller cykelbana > 2,5 m 0,5 4,0 m från Kommentar: körbanekant Rekommendationer för placering inom de angivna intervallen ges i Handbok Vägmärken, Publikation 2002:160. 3.1.2 Inbördes placering Inbördes placering av flera märken i samma uppsättning samt vid kombinationer av olika slags märken illustreras i nedanstående figurer. FIGUR 3-2 Placering av förbudsmärken Kommentar: Om fler än ett vägmärke av samma slag förekommer i samma uppsättning skall det märke som anses viktigast vara placerat där det bäst kan uppfattas, normalt underst eller närmast körbanan. I FIGUR 3-3 visas vilka kombinationer med märke 1.1.23 Väjningsplikt som normalt får förekomma. 28 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
FIGUR 3-3 Placering av märke för väjningsplikt i kombination med andra märken Kommentar: Varningsmärken bör normalt inte kombineras med andra slags märken med undantag för hastighetsbegränsning där det i vissa fall kan vara motiverat att varna för farans art och samtidigt begränsa den högsta tillåtna hastigheten. FIGUR 3-4 visar ett antal exempel på kombinationer av olika märkestyper. FIGUR 3-4 Vanliga märkeskombinationer 3.2 Storlek på vägmärken För andra vägmärken än lokaliseringsmärken med text är storlekarna fastställda. TABELL 3-2 visar fastställda storlekar. Vägmärken som används tillfälligt, exempelvis i samband med vägarbete kan ha andra mått än de som anges i tabellen. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 29
TABELL 3-2 Förteckning över vägmärkens storlek MÄRKE STORLEK (mm) Över Normal Under Varningsmärke (sida) 1350 900 600 Förbudsmärke (diameter) 900 650 400 Märke 1.2.50 Stopp vid vägkorsning eller Järnvägskorsning 900 650 (höjd) Märke 1.2.77 och 1.2.78 Zontavla (höjd x bredd) 920x920 600x600 Påbudsmärke (diameter) 900 650 400 Märke 1.4.1 Motorväg (höjd x bredd) 1200x900 800x600 Märke 1.4.2 Motorväg upphör (höjd x bredd) Märke 1.4.3 Motortrafikled (höjd x bredd) Märke 1.4.4 Motortrafikled upphör (höjd x bredd) Märke 1.4.5 Huvudled (sida) 600 410 Märke 1.4.6 Huvudled upphör (sida) Märke 1.4.7 Lågfartsväg ( sida) 720 500 Märke 1.4.8 Lågfartsväg upphör (sida) Märke 1.4.9 Gårdsgata (höjd x bredd) 510x720 340x480 Märke 1.4.10 Gårdsgata upphör (höjd x bredd) Märke 1.4.11 Enkelriktad trafik (höjd x bredd) 310x800 Märke 1.4.21 Skyldighet för mötande fordon att lämna 720x800 510x560 företräde (höjd x bredd) Märke 1.4.28 Övergångsställe (sida) 720 600 Märke 1.4.31 Parkering (höjd x bredd) 720x840 410x480 170x200 Märke 1.4.34 Taxistation (höjd x bredd) 310x480 Märke 1.4.40 Anvisning om föreskriven färdväg för cyklister 1030x480 och mopedförare (höjd x bredd) Märken 1.8.1 Allmänna inrättningar (höjd x bredd) 1160x1360 830x970 500x590 Märken 1.9 Servicemärken (höjd x bredd) 1160x1360 830x970 500x590 3.3 Vägmärken och deras inpassning i väg- och gatumiljön 3.3.1 Utgångspunkt Vägmiljöer och gator som är konsekvent utformade förmedlar ett tydligt budskap till trafikanten. Det ger goda förutsättningar för att hantera och ordna de delar som bygger upp helheten, där vägmärkena ingår. Vägmärkets primära krav Synlighet Läsbarhet Systematik Logik Inte större än nödvändigt Vägmärkets uppgift Reglera och skapa förutsättningar för resan Visa vägen till orter och mål längs vägen 30 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Systemkrav Skylta inte mer än nödvändigt Skapa kontinuitet Var konsekvent (typsnitt, gemener/versaler eller bara versaler?) Skapa sammanhang Idag utsätts trafikanten för en mängd konkurrerande budskap. Det är svårt men viktigt att nå fram med det enskilda budskap ett vägmärke representerar. Vägmärket bör därför placeras och monteras med stor omsorg för att bidra till ett fungerande visuellt helhetsintryck. Samtidigt kan en vidare analys av trafikmiljön utvisa att helt andra faktorer än vägmärken och skyltar har betydelse om man vill åstadkomma en vacker, säker och överblickbar trafikmiljö. Vägmärkenas storlek, antal, och inbördes ordning, färg och form på skyltbärare och övrig utrustning samt valet av skyltarnas placering är gestaltningsfrågor som går att påverka innanför ramarna för gällande regelverk och bör omfattas i alla väghållningens faser. En väl genomförd analys av behovet av vägmärken kan även innebära ekonomiska fördelar eftersom resultatet ofta är färre skyltar vilket ger lägre underhållskostnader. De flesta symboler och färger på trafikskyltar har en inarbetad funktion och såväl typografisk utformning som storlek och i hög grad även placering av vägmärken styrs av Vägmärkesförordningen 1978:1001 och Vägverkets författningssamling VVFS. I detta avsnitt behandlas inte de reglerade aspekterna av skyltarnas utformning och placering utan avgränsas till åtgärder som ryms innanför regelverken eller hänvisar i förekommande fall till gällande regelverk och rekommendationer om typografisk utformning och placering. 3.3.2 Vägen och gatan är arkitektur Vägens eller gatans arkitektur förmedlar bl.a. genom sin sträckning, sitt läge eller skala information till trafikanten. Informationen kan vara påtaglig och starkt förnimbar, eller mera diffus och ändå nå trafikanten. Den helhet som väg- och gatumiljöns fysiska innehåll förmedlar byggs upp av delar som består av mer än skyltar och vägmärken. Räcken, vägmarkeringar, kantstenar, beläggning och vägsektionen i sig är samtliga symbolbärare som tillsammans skapar helheter och markerar var man befinner sig och vilken uppmärksamhet situationen kräver. 3.3.3 Analys Övergripande princip Använd alltid så få vägmärken som möjligt men så många som nödvändigt. Från vägarkitektonisk synpunkt är denna devis både användbar och riktig. Vägmärket i relation till sin omgivning I enlighet med den ledande principen bör vägmärket betraktas som en del av sin miljö. Miljön är därför utgångspunkt för den arkitektoniska analys som leder VGU VV publikation 2004:80 2004-05 31
fram till generella råd för placering med mera. Begreppen Landsbygd och Stad utvecklas inte vidare här. Begreppet Tätortszon är mera mångtydigt och kan behöva en förklaring. Begreppet står här för övergångszonen land/stad eller tätortssnära lägen. I vägens närmiljö präglas dessa ofta av industriområden, externa affärsetableringar och trafikanläggningar av olika slag. Definitionen är inte exakt. Genom att studera sträckan, platsen, och vägmärket (innehåll, storlek etc) utgår analysen från ett övergripande sammanhang till utformningen av detaljerna. FIGUR 3-5 Vägmärken i landsbygdsmiljö landskapets innehåll, topografi och skala avgör hur väl det framträder FIGUR 3-6 I tätortszonen är ofta vägmärket en av många informationsbärare. 32 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
FIGUR 3-7 Vägmärket är en påtaglig möbel i gaturummet Landsbygd Landskapsvärden och kulturvärden Hänsynen till kulturmiljön är inskriven i väglagen och är dessutom styrd av landskapets formella skyddsvärde. Det allmänna intresset kan t.ex. handla om viktiga visuella samband i landskapet, vilka ställer särskilda krav på hur vägmiljön utformas. Det omfattar även hur vägmärken passas in i miljön. Det formella skyddet beror på hur allmänintresset är formulerat i antagna planer och program. Ett riksintresse är exempelvis en signal om att här finns så höga värden att de får företräde vid en avvägning med motstående intressen (förutsatt att de motstående intressena inte är av riksintresse). För den som företräder vägintresset kan den formella beskrivningen av riksintresset fungera som ledtråd när projekterings- och bygghandlingar ska upprättas. Viktiga utblickar En strävan att reducera vägmiljöns visuella intrång handlar om att inte störa viktiga utblickar. Oavsett om vyn upplevs från vägen eller från landskapet är placeringen av vägmärken en viktig fråga. Det handlar om att i ett första skede identifiera vilka vyerna är och varifrån de upplevs, och i nästa skede att analysera var eventuella konfliktpunkter finns mellan upplevelsevärdet och väganordningen. En generell kvalitet är upplevelsen av vägens egenvärde, dess linjeföring, broar med mera. Ett generellt råd är därför att undvika att placera vägmärken i innerkurvor, på krön och i samband med broar. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 33
FIGUR 3-8 Vägmärken kan förta bilden av landskapet eller underordna sig densamma Stöd i landskapet. I lägen där behovet av vägmärket är klarlagt handlar det om att ge vägmärket dess exakta placering utifrån platsens förutsättningar så långt det är möjligt. Topografin, vegetationen och eventuell bebyggelse kan aktivt användas för att ge vägmärket visuellt stöd. 34 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
FIGUR 3-9 Vägmärkets placering kan ordnas så att det tar stöd i vegetationen och frigör utblickarna Tätortszon Tätortszonen har ofta en karaktär av låga skötselambitioner där begrepp som kulturvärden eller upplevelsevärden sällan används. Anblicken av många orter presenteras ofta så för vägtrafikanterna. För att skapa sammanhang och ge vägmärket nödvändig meningsfullhet handlar uppgiften ofta om att minska det visuella bruset, eftersom vägmärket ofta konkurrerar med andra inslag om uppmärksamheten. Stad Staden är ett mångfacetterat begrepp som kan omfatta allt från förortsbebyggelse till tät stenstadsarkitektur. Vad gäller vägmärkenas anpassning till stadsmiljön handlar det främst om fyra aspekter: Placering, skala, material och grad av bearbetning. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 35
FIGUR 3-10 Vägmärkenas skala är ett av flera inslag som signalerar hastighet och omsorg i gaturummet Generella aspekter Placeringen av vägmärket är starkt situationsanpassat. En rekommendation är att studera alternativa placeringar i väg- eller gaturummet med hjälp av perspektiv i bild alternativt fotomontage. Det är viktigt att vägmärken placeras rätt i längdled så att inte försentvägvisning uppstår, en trafiksäkerhetsfråga. Skalan beskriver en storleksanpassning till den skyltade hastigheten på gatan eller vägen. Det är således rätt att anpassa vägmärkets storlek utifrån om det är en 70-väg eller en 30-gata. Material och färgval kan ofta anpassas på samma sätt som vägmärkets storlek. I historiska stadsmiljöer kan galvaniserade stolpar vara ett mycket störande inslag. Felaktig färgsättning av stolpen kan vara lika störande, varför en gedigen analys fordras innan man bestämmer kulör. Grad av bearbetning är en samlande beteckning som har att göra med hur detaljer som rör infästning, baksidans färgnyans med mera. Infästningen är en viktig del av vägmärkets signalvärde och kan utföras på olika sätt. Placering vägmärket ska vara lätt att avläsa och helst inte störa miljön i övrigt. Tänk bl.a. på val av vägmärke i cirkulationsplatser (tabellvägvisare jämfört med stor orienteringstavla ). Portaler är svåra att inpassa i visuellt känsliga miljöer, där siluetter av märkesbyggnader eller andra värden helt kan förtas. 36 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
FIGUR 3-11 Vägmärkenas placering i vägrummet kan påtagligt förstärka eller minska deras visuella dominans, men ändå klara att förmedla nödvändig information Markanslutning stolpen landar naturligt. Baksidan har lika stor yta som framsidan och bör därför ingå i analysen. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 37
FIGUR 3-12 Exemplet visar baksidan av en s.k. VMS-skylt (Variabla Meddelande Skyltar) och berör flera aspekter som handlar om samordning och omsorg FIGUR 3-13 En sammanhållen rektangulär yta förmedlar vägmärkets information. Det är monterat på ett vertikalt element, stolpen. Resultatet är två komponenter med olika grundformer som bildar ett gemensamt sammanhang 38 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Snyggt och prydligt Vägmärket ska inge förtroende. Det uppnår man genom att placera det med omsorg, det ska sitta rakt och i rät vinkel i förhållande till vägen. Horisontella vägmärken kan visuellt uppfattas som lutande i viss topografi eller vägskevning, här fordras noggranna perspektiviska studier. 3.3.4 Projektering Kompetensbehov och projekteringshandlingar Vid sidan om juridisk och teknisk kompetens bör även gestaltningskunskap ingå i projekteringsgruppen. Vägutrustningsplanen bör föregås av studier i perspektiv vilket ställer krav på arkitektoniska kunskaper. Arbetet med vägutrustningsplaner bör vidgas till att även behandla befintlig situation. När vägen är terrasserad och det är dags för uppsättning av skyltarna skall placeringen utmärkas för att finna rätt läge. Detta kan göras exempelvis med en stakkäpp. Aktuell sträcka bedöms sedan av de personer som ansvarar för vägprojektets gestaltning och vägutrustningsplan tillsammans med projektledaren. Genom att köra sträckan, diskutera alternativa lägen och eventuellt flytta skyltarna för att pröva en optimal inplacering kan kvaliteten höjas åtskilligt. Detta kan innebära flyttningar på, i vissa fall, flera hundra meter. Detta moment är mycket viktigt för att nå ett gott slutresultat och undvika att vägmärkesplaceringen är en skrivbordsprodukt som saknar förankring i den fysiska miljön. Tunnelprojekt som förebild Moderna vägtunnlar såsom Götaledens tunnel i Göteborg eller Södra Länken i Stockholm är intressanta att studera som exempel. Av flera skäl tvingas väghållaren att eftersträva att både skyltarnas antal och storlek reduceras så långt möjligt. Motsvarande ambition i konventionella vägprojekt skulle säkert ge stora arkitektoniska mervärden. En annan reflektion är att när väghållaren råder över situationen och vägmiljön inte utsätts för störande brus så leder det till en vägmiljö som präglas av ordning och reda. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 39
FIGUR 3-14 I de moderna vägtunnlarna är vägmärkenas antal och storlek noggrant analyserade och inpassade i rummet 40 VGU VV publikation 2004:80 2004-0