UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE

INLEDNING TILL Bidrag till Sveriges officiella statistik. K, Hälso- och sjukvården. 1, Sundhetskollegii underdåniga berättelse för år... Stockholm : P.A. Norstedt & söner, 1864-1912. Täckningsår: 1861-1910 = Ny följd 1-50. Sundhetskollegium ersattes 1879 av Medicinalstyrelsen. Den underdåniga berättelsen innefattar särskilda redogörelser för: 1. Civila sjukvården. 8. Veterinärväsendet. 2. Besiktningar å beväringsmanskapet. 9. Understöd för vetenskapliga utrikes resor. 3. Arméns och flottans sjukvård. 10. Sundhetskollegii ämbetsverksamhet och en 4. Barnmorskeväsendet. jämförande översikt av sjukvårdspersonalen och 5. Skyddskoppympningen. anstalterna i riket. 6. Medico-legalaförrättningar. 11. Bihang: Dödsorsakerna i rikets städer enligt 7. Apoteksväsendet. intyg av läkare. Civila sjukvården beskriver topografi och endemiska sjukdomar, sammandrag av läkares ämbetsberättelser om under året gängse sjukdomar, m. m., samt väderlek, vattenstånd och skörd. Årsberättelsen 1861 innehåller: Översigt af helso- och sjukvården i Sverige under tioårsperioden 1851-1860, efter Kongl. Sundhets-collegiii uppdrag utarbetad af dess ledamot A. Timoleon Wistrand. Föregångare: Sundhets-collegii underdåniga berättelse om medicinalverket i riket. Stockholm : P.A. Norstedt & söner, 1853-1862. Täckningsår: Årg. 1(1851)-10(1860). Efterföljare: Allmän hälso- och sjukvård / av Kungl. Medicinalstyrelsen. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, 1913-1982. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911-1979. Det civila veterinärväsendet / av Kungl. Medicinalstyrelsen. - Stockholm : P. A. Norstedt & söner, 1918-1951. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1916-1949. Dödsorsaker / av Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, 1915-1998. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911-1996. Hälso- och sjukvård vid armén / av Kungl. Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Stockholm : Palmquist, 1912-1931. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911-1930. 1911-1913 med titeln: Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses underdåniga berättelse. Hälso- och sjukvården vid marinen / av marinöverläkaren. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, 1912-1943. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911/12-1942. Översiktspublikationer: Historisk statistik för Sverige. D. 2, Väderlek, lantmäteri, jordbruk, skogsbruk, fiske t.o.m. år 1955. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1959. BISOS K1 digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) med stöd från Riksbankens Jubileumsfond, 2008 urn:nbn:se:scb-bi-k1-6901_

BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK. K) HELSO- och SJUKVÅRDEN. I. Ny följd. 9. SUNDHETS-COLLEGII UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅRET 1869. STOCKHOLM, 1872. P. A. NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOKTRYKARE..

Innehållsförteckning. A. Underdånig Berättelse med tabeller. 1. Civila sjukvården sid. 2. 1. Topografi och endemiska sjukdomar» 2. 2. Sammandrag af läkarnes embetsberättelser om under året gängse sjukdomar, m. m» 16. Väderlek, vattenstånd och skörd» 17. Tab. Litt. A. Årsväxt och spanmålspriser» 18.»» B. Tyfösa och gastriska febrar» 19.»» C. Hjernfeber» 20.»» D. Difterit» 20.»» E. Strypsjuka» 21.»» F. Kikhosta» 21.»» G. Rödsot» 23.»» H. Kolera och diarrhé» 23.»» I. Frossa» 24.»» K. Påssjuka» 24.»» L. Smittkoppor» 25.»» M. Skarlakansfeber» 26.»» N. Messling» 27.»» O. Lunginflammation, katarrh m. m» 29.»» P. Sammandrag för fem år af iakttagelser om temperatur, m. m» 32.»» Q. Gängse sjukdomars utbredning» 35.»» R. Uppgifne antal sjuke och döde i gängse sjukdomar» 36.»» S. Jemförelse med sistförflutna qvinqvenniets sjukdomsförhållande» 36.»» T. Medicinalfondens utgifter för allm. sjukvården m. m.» 37. 3. Förbättrad läkarevård» 37. Tab. Litt. U. Förbättringar i läkarevården» 37.»» V. Antal läkare och läkarebefattningar» 38.»» X. Omsättning i civila läkarebefattningar» 39. 4. Civila sjukvårds-inrättningar» 39. Tab. Litt. Y. Sjukvården vid länslasaretterna i förhållande till sista qvinqvenniet» 45.»» Z. Å särskilde sjukhus vårdade sjuke» 46.»» Å. Å barnsjukhus och barnhus vårdade sjuke» 46.»» Ä. Å länslasaretten vårdade tyfösa febrar» 47.»» Ö.»» kräftsjukdomar» 47.»» Aa.»» sinnessjukdomar» 48.»» Bb.»» ögonsjukdomar» 48.»» Cc.»» tarmbråck» 49.»» Dd.»» sjukdomar i ändtarmen...» 49.»» Ee.»» sjukdomar i urinverktygen» 49.»» Ff.»» sjukdomar i manliga könsdelar» 50.»» Gg.»» sjukdomar i qvinliga könsdelar» 50.»» Hh.»» sjukdomar i ledgångarne» 51.»» Ii.»» sjukdomar i ben och benhinna» 51.»» Kk.»» kroniska hudsjukdomar...» 52.»» Ll.»» tumörer» 52.»» Mm. Sammandrag af rapporterna från hospitalen» 53.»» Nn. Å allmänna elektricitets-inrättningen vårdade sjuke och sjukdomar» 54.»» Oo. Å Gymnastiska central-institutet behandlade sjuke och sjukdomar»55.»» Pp. Å Medico-gymnastiska institutet i Göteborg vårdade sjuke och sjukdomar» 56.»» Qq. Å Gymnastiskt-ortopediska institutet vårdade sjuke och sjukdomar» 57.»» Rr. Antalet lärjungar vid allmänna elementarläroverk, hvilka icke deltagit i gymnastik, och orsakerna dertill» 58.»» Ss. Å Stockholms sjukhem vårdade sjuke och sjukdomar» 59.»» Tt. Å Medico-pneumatiska anstalten behandlade sjuke och sjukdomar» 60.»» Uu. Å barnbördshusen vårdade barnaföderskor» 61.»» Vv. Å barnbördshusen födde barn» 61.»» Xx. Sjukdomar bland efter förlossningen insjuknade barnaföderskor och barn» 62. 5. Helsobrunnar och badanstalter» 63. 6. Sjukdomsförhållandet i fängelserna» 67. B. Tabellbilagor till den underdåniga Berättelsen. Civila sjukvården. Tab. N:o 1. Medeltemperatur, medelbarometerstånd och nederbörd sid. II.»» 2. Vattenhöjd i insjöarne» III.»» 3. Väderlekens och årsväxtens allmänna beskaffenhet samt helsotillståndet» III.»» 4. Tillkomne och afgångne spetälske sjuke» III.»» 5. Befintlige spetälske sjuke i Gefleborgs m. fl. län» IV.»» 6. Läkares embetsresor och medicinalfondens utgifter för sjukdomars hämmande» V.»» 7. Gängse sjukdomars månadtliga till- och aftagande» VI.»» 8. Befintlige läkarebefattningar inom hvarje län» VII. Civila sjukvårds-inrättningar.»» 9. Sammandrag af revisionsberättelserna om kurhusmedlen» VIII.»» 10. Å länslasaretten och kurhusen vårdade sjuke...» IX.»» 11. Å länslasaretten och kurhusen m. fl. sjukvårdsinrättningar vårdade sjukdomar» X.»» 12. Å offentliga sjukvårds-inrättningar vårdade veneriske sjuke»» 13. Sjukdomssymptomer hos under året intagne veneriske sjuke» XVI.» XVIII. Helsobrunnar och badanstalter.»» 14. Antal kurgäster vid helsobrunnar och badanstalter» XIX.»» 15. Antal vårdade sjukdomar vid helsobrunnar och badanstalter» XX. Besigtningar å beväringsmanskapet.»» 16. Sammandrag af rapporter rörande läkarebesigtning å 1:sta klassens beväringsmanskap» XXII.»» 17. Sammandrag af rapporter rörande läkarebesigtning å 2:dra - 5:te klassernas beväringsmanskap» XXIII.»» 18. Länens ordningsföljd med hänsyn till antalet antagligt och oantagligt beväringsmanskap» XXIV.»» 19. Kassationsorsakerne hos beväringsskyldige» XXIV. Arméens och flottans sjukvård.»» 20. Sammandrag af rapporter rörande sjukvården vid armén och flottan»» 21. Sammandrag af rapporter rörande sjukvården under indelta arméns och beväringens vapenöfningar.» XXV.» XXVI.»» 22. Å militärsjukhusen vårdade sjukdomar» XXVIII. Barnmorskeväsendet.»»» 23. Antal utexaminerade barnmorskor» 24. Barnmorskornas antal och fördelning inom länen» XXX.» XXX.»» 25. Af barnmorskor verkställde instrumental-förlossningar Skyddskoppympningen.»» 26. Antalet med framgång skyddskoppympade i hvarje län»» 27. Ifrån vaccindepôterna utlemnade portioner vaccinämne Rättsmedicinska undersökningar.»» 28. Sammandrag af berättelser om rättsmedicinska besigtningar» XXX.» XXXI.» XXXI.» XXXII. Apoteksväsendet.»» 29. Befintlige apotek och deras natur, inom hvarje län» XXXIV.

II 2. Besigtningar å beväringsmanskapet sid. 68. 3. Sjukvården vid arméen och flottan» 69. Tab. Litt. Yy. Å Stockholms garnisons kaserner vårdade sjuke...» 70.»» Zz. Å Stockholms garnisons kaserner vårdade sjukdomar» 70.»» Åå. Sjukdomsförhållandet inom Stockholms garnisons kaserner under de särskilda månaderna» 71.»» Ää. Å garnisonssjukhuset vårdade sjuke och sjukdomar» 72.»» Öö. Sjuktillförselns månadtliga till- och aftagande å garnisonssjukhuset» 74.»» A¹. Från särskilda korpser vårdade sjuke å garnisonssjukhuset» 74.»» B¹. Å garnisonssjukhusets medicinska afdelning utskrifne sjukdomars fördelning» 75.»» C¹. Å garnisonssjukhusets medicinska afdelning vårdade sjukes månadtliga omsättning» 76.»» D¹. Vid garnisonerna i Skåne vårdade sjuke» 77.»» E¹. Från flottans särskilda korpser och stater i Carlskrona vårdade sjuke» 79.»» F¹. Från skärgårdsartilleriets särskilda korpser och stater i Stockholm vårdade sjuke» 80.»» G¹. Sjukvården under sjöexpeditioner» 81.»» H¹. Revaccination af nyvärfvadt manskap» 84.»» I¹. Omsättningen vid militära läkarebefattningar» 85.»» K¹. Fältläkarekontorets inkomster och utgifter» 85. 4. Barnmorskeväsendet» 86.»» L¹. Disposition af de för barnmorske-undervisningen anslagne medel» 88. 5. Skyddskoppympningen» 88.»» M¹. Månadtliga antalet vaccinerade vid hufvudstadens depôter» 92.»» N¹. Vaccinationsfondens utgifter» 93. 6. Rättsmedicinska undersökningar» 93.»» O¹. Sammandrag af uppgifter om sjelfmorden» 94.»» P¹. Uppgifne antal sjelfmord i Stockholm månadtligen» 95.»» Q¹. Till Sundhets-Collegium remitterade rättsmedicinska mål» 96. 7. Apoteksväsendet» 97.»» R¹. Öfversigt af den farmaceutiska undervisningen» 97.» S¹. Apotekens antal och tillstånd» 98.»» T¹. Öfversigt af priset å öfverlåtne apoteksprivilegier» 104. 8. Veterinärväsendet»105.»» U¹. Å veterinär-institutet i Stockholm vårdade sjuke husdjur» 106.»» V¹. Å veterinär-inrättningen i Skara vårdade sjuke husdjur» 107.»» X¹. Springormsjukan i Helsingland» 117.»» Y¹. Uppgifne antal sjuke och döde i gängse kreaturssjukdomar» 118.»» Z¹. Stockholms veterinär-instituts inkomster och utgifter» 118. 9. Understöd för vetenskapliga resor» 118. 10. Sundhets-Collegii embetsverksamhet» 119.»» Ź. Antalet af Sundhets-Collegium handlagde mål» 119. Öfversigt af sjukvårdspersonal och anstalter m. m. i riket» 120. 11. Bihang om de af läkare tillförlitligt utredde dödsorsakerna i rikets städer» 121. Veterinärväsendet. Tab. N:o 30. Veterinärernes antal och fördelning inom länen sid. XXXV.»» 31. Djurläkarnes embetsresor för sjukdomars hämmande bland husdjuren»» 32. Öfversigt af befintliga sjukvårdspersonalen och anstalterna m. m. i riket»» 33. Summarisk redogörelse för medicinalstatens tillgångar och utgifter år 1869» XXXV.» XXXVI.» XXXVI. Bihang: Om dödsorsakerna i rikets städer. Tab. N:o I. Dödsfall af s. k. folksjukdomar eller farsoter sid. 1.»» II. Dödsorsakerna i rikets städer enligt läkares uppgifter» 3.»» III. Attesterade dödsorsaker i rikets städer i förhållande till de bland städernas rättsliga befolkning inträffade dödsfall»

Table des matières. A. Rapport. 1. Etat sanitaire de la population civile pag. 2. Topographie et maladies endemiques» 2. Tab. Litt. A. Recoltes et prix de ble» 18.»» B. Fièvre typhoïde» 19.»» C. Meningite cérébrospinale épidémique» 20.»» D. Diphthérite» 20.»» E. Croup» 21.»» F. Coqueluche» 21.»» G. Dysentèrie» 23.»» H. Coléra et Diarrhé» 23.»» I. Fièvre intermittente» 24.»» K. Oreillons» 24.»» L. Varioloïdes...» 25.»» M. Scarlatine» 26.»» N. Ruogeole» 27.»» O. Inflammation» 29.»» P. Comparation des observations meteorologiques et hygieniques 1865 1869» 32.»» Q. L'extention relative des épidémies» 35.»» R. Nombre approximatif des malades et des décès dans les épidémies 1869..»36.»» S. Nombre approximatif des malades et des décès dans les épidémies 1865-1869» 36.»» T. Dépenses extraordinaires de l'état pour les épidémies (col. 1 4), pour les épizooties (col. 5 7) pour les autopsies légales (col. 8 10)» 37. Officiers de santé» 37. Tab. Litt. U. L'accroissement des places d'officiers de santé» 37.»» V. Nombre des médicins et des places d'officiers de santé (incl. ceux de l'armée et de la marine» 38.»» X. Mouvement du personel médical civil» 39. Hôpiteaux civils» 39. Tab. Litt. Y. Mouvement des malades dans les hôpitaux civils 1869 et 1865-1869» 45.»» Z. Mouvement des malades dans quelques autres hôpitaux» 46.»» Å. Mouvement des malades dans les maisons d'orphelins et dans les hôpitaux pour les enfants maladies» 46.»» Ä. Fièvre typhoïde dans les hôpitaux civils de préfectures» 47.»» Ö. Maladies cancéreuses id» 47.»» Aa. Aliénés id» 48.»» Bb. Maladies ophtalmiques id» 48.»» Cc. Hernies id» 49.»» Dd. Maladies du rectum id» 49.»» Ee. Maladies du systéme uropoétique id» 49.»» Ff. Maladies des organes génitaux de l'homme id» 50.»» Gg. Maladies des organes génitaux de la femme id» 50.»» Hh. Maladies des articulations id» 51.»» Ii. Maladies des os id» 51.»» Kk. Maladies de la peau id.» 52.»» Ll. Tumeurs id» 52.»» Mm. Mouvement des malades et dépenses des établissements d'aliénés» 53.»» Nn. Mouvement des malades traités aux frais publics par l'électricité» 54.»» Oo. Enumeration des malades et des maladies traitées dans l'institute central-gymnastique» 55.»» Pp. Enumeration des malades et des maladies traitées dans l'institute medico-gymnastique a Göteborg...» 56»» Qq. Enumeration des malades et des maladies traitées aux fraix publics par la gymnastique» 57.»» Rr. Nombre des eleves des ecoles publiques qui à causes speciales sont exempts des exercices gymnastiques» 58.»» Ss. Enumeration des malades et des maladies traitées dans l'hopital des incurables a Stockholm» 59.»» Tt. Mouvement des malades et des maladies traitées dans l'établissement medico-pneumatique» 60.»» Uu. Mouvement des malades dans les maisons d'accouchement» 61.»» Vv. Les enfants nés dans les maisons d'accouchement...» 62.»» Xx. Maladies des enfants et des femmes tombées malades aprés l'accouchement» 62. B. Tableaux annexées. Etat sanitaire de la population civile. Tab. N:o 1. Température moyenne, Hauteur moyenne du Baromètre et Hauteur moyenne de l'eau tombée pag. II.»» 2. Hauteur des eaux des grands lacs» II.»» 3. Observations météorologiques et hygiéniques...» II.»» 4. L'éléphantiasis dans la province de Helsingland» III.»» 5. Nombre et mouvement des malades id» IV.»» 6. Nombre des visites officieles des médicins cantonnaux à la campagne» V.»» 7. Nombre approximatif des maladies ëpidémiques,» VI. Officiers de santé.»» 8. Nombre des places d'officiers civils de santé, par préfecture» VII. Hôpitaux civils.»» 9. Recettes et dépences des hôpitaux civils de préfectures» VIII.»» 10. Mouvement des malades dans les hôpitaux civils» IX.»» 11. Mouvement des maladies dans les hôpitaux civils» X.»» 12. Mouvement des malades syphilitiques dans les hôpitaux»» 13. Symptômes des syphilitiques admis dans les hôpitaux Eaux minérales, baines de mer et établissements hydrotherapeutiques.»» 14. Nombre des visiteurs des eaux minérales, des bains de mer et des établissements hydrothérapeutiques»» 15. Maladies des visiteurs des eaux minérales et des bains de mer» XVI.» XVIII.» XIX.» XX. Conscription.»» 16. Réslutats des rapports des médicins charges d'exa-» XXII.»» 17. miner les conscripts de toutes les 5 classes» XXIII.»» 18. Nombre des conscripts, par préfectures» XXIV.»» 19. Causes d'exemption du service de conscription.» XXIV. Etat et service de santé de l'armée et de la marine.»» 20. Mouvement des malades de l'armée et de la marine: a) dans les garnisons, b) dans les hôpitaux militaires» XXV.»» 21. Mouvement des malades durant les exercises de l'armée» XXVI.»» 22. Mouvement des maladies dans les hôpitaux militaires» XXVIII. Sages-femmes.»» 23. Sorties des écoles pour l'enseignement des sagesfemmes» XXX.»» 24. Nombre des sages-femmes, par préfectures» XXX.»» 25. Nombre des cas d'accouchements qui ont exigé l'emploi des instruments» XXX. Vaccination.»»» 26. Nombre des vaccines, par préfectures» 27. Nombre des portions de vaccine expédiés par» XXXI. les dépôts» XXXI. Autopsies légales.»» 28. Résultats des rapports sur les autopsies légales 1869» XXXII. Pharmacies.»» 29. Nombre des pharmacies, par préfectures» XXXIV. Médicins vétérinaires, epizooties.»» 30. Nombre des médicins vétérinaires, par préfectures» XXXV.»» 31. Nombre des visites officinales des médicins vétérinaires à la campagne» XXXV.

IV Eaux minerales bains de mer et établissements hydrothérapeutiques pag. 63. État sanitaire dans les prisons» 67. 2. Conscription» 68. 3. État et service de santé de l'armée et de la marine» 69. Tab. Litt. Yy. Mouvement des malades de la garnison de Stockholm» 70.»» Zz. Maladies traitées dans les casernes de Stockholm» 70.»» Åå. Mouvement des malades par mois dans les casernes de Stockholm» 71.»» Ää. Enumeration des malades et des maladies, traitées à l'hôpital militaire de Stockholm» 72.»» Öö. Mouvement des malades par mois dans l'hôpital militaire de Stockholm» 74.»» A¹. Mouvement des malades par régiment à l'hôpital militaire de Stockholm» 74.»» B¹. Maladies traitées au service médicale de l'hôpital militaire de Stockholm» 75.»» C¹. Mouvement des malades par mois au service medical du dit hôpital» 76.»» D¹. Mouvement des malades des garnisons de Skåne» 77.»» E¹. Mouvement des malades de la division de la marine à Carlskrona, traitées ou à l'hôpital ou à domicile» 79.»» F¹. Mouvement des malades de la division de la marine à Stockholm» 80.»» G¹. Nombre des malades pendant les expéditions maritimes» 81.»» H¹. Revaccination des recrues de l'armée» 84.»» I¹. Mouvement du personel médical militaire» 85.»» K¹. Recettes et dépenses du bureau de l'entretien du matériel des ambulances» 85. 4. Sages-femmes» 86.»» L¹. Dépenses de l'état pour les écoles de sages-femmes» 88. 5. Vaccination» 88.»» M¹. Nombre des vaccinés à Stockholm, par mois» 92.»» N¹. Dépenses de l'état pour la vaccination» 93. 6. Autopsies légales» 93.»» O¹. Suicides» 94.»» P¹. Nombre des suicides à Stockholm, par mois» 95.»» Q¹. Consultations du Conseil supérieur de santé demandées par les Tribunaux» 96. 7. Pharmacies» 97.»» R¹. Etat de l'enseigment dans l'école de pharmacie...» 97.»» S¹. L'accroissement et l'état des pharmacies» 98.»» T¹. Aperçu des prix payés pour les priviléges de pharmacies vendus» 104. 8. Établissements vétérinaires et epizooties» 105.»» U¹. Nombre des animaux domestiques malades traitées dans l'établissement vétérinaire de Stockholm...»» V¹. Nombre des animaux domestiques malades traitées» 106. dans l'établissement vétérinaire de Skara» 107.»» X¹. La Morve dans la province de Helsingland» 117.»» Y¹. Nombre approximatif des animaux malades et morts dans les épizooties» 118.»» Z¹. Dépenses de l'état pour l'établissement vétérinaire de Stockholm» 118. 9. Soutiens pour voyages scientific» 118. 10. Travaux du Conseil supérieure de santé» 119.»» Ź. Aperçu des travaux du Conseil supérieur» 119. 11. Causes de décès dans les villes» 121. Tab. N:o 32. Médicins, hôpitaux, pharmacies, sages-femmes, par habitants et par préfectures pag. XXXVI.»» 33. Recettes et dépenses du Conseil supérieur de santé pendant l'année 1869» XXXVI. Appendice: Causes des dècés dans les villes. Rättelser. Tab. Bil. N:o 9, sid. VIII, kol. 11, 12, 13, rad 3 nedifrån står: 100, 67, 167, läs: 197, 67, 264.»»»»»»»»»»» 1»» 1,737, 1,083, 2,876, läs: 1,834. 1,083, 2,973.

STORMÄKTIGSTE ALLERNÅDIGSTE KONUNG! Till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnas härmed den underdåniga berättelse om helso- och sjukvården i riket under år 1869, hvilken det åligger Sundhets-Collegium att, såsom ett bidrag till Sveriges officiella statistik, afgifva. Den är uppstäld efter hufvudsakligen samma plan, som tillförene blifvit angifven och innefattar alltså särskilda redogörelser för 1. Civila sjukvården 5. Skyddskoppympningen. 10. Sundhets-Collegii embetsverksamhet 2. Besigtningar å beväringsmanskapet. 6. Medico-legala förrättningar. och en jemförande öf- 7. Apoteksväsendet. versigt af sjukvårdspersonalen 3. Arméens och flottans sjukvård. 8. Veterinärväsendet. och anstalterna i riket. 9. Understöd för vetenskapliga ut- 11. Bihang: Dödsorsakerna i rikets 4. Barnmorskeväsendet. rikes resor. städer enligt intyg af läkare.

2 Året 1869. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Wester-Norrlands län. 1. Civila sjukvården. 1. Topografi och endemiska sjukdomar 1 ). Följande uti vederbörande läkareš årsberättelser förekommande uppgifter om naturbeskaffenheten och andra på helsotillståndet inverkande förhållanden samt hos invånarne allmännare förekommande stationära eller endemiska sjukdomar inom tjenstedistriktet här Collegium ansett sig här böra upptaga, såsom fortsättning af eller tillägg till de likartade meddelanden, hvilka ingått uti de föregående berättelserna. Wester-Norrlands län. Bodums provincialläkare-distrikt 2 ). Mot slutet af 1850-talet började tiinmerutdrifningen inom distriktet betydligt ökas, men här, isynnerhet sedan 1864, tagit så stark fart, att om så fortfar ännu 10 år, lärer väl inom detta distrikt få grofva timmerstockar stå att erhålla, förrän skogen efter många år åter tillvuxit. Bönderna hafva till Štörsta delen salt, dels sina nybyggen, dels afverkningsrätten å sina skatteskogar till sågverksbolagen; derigenom hafva visserligen betydliga penningesummor influtit, men dessa tyckas, såsom bönderna sjelfva uttrycka sig: ^ej hafva haft någon välsignelse med sig 1. Förr stodo bönderna sig godt och hade något att afyttra från sin ladugård, men i samma mån penningar i ymnighet tillströmmat hafva de blifvit fattigare, ett förhållande, som kan synas orimligt, men se här orsaken: då en bonde salt sin skog eller nybygge och derför erhållit flera tusen riksdaler, tycker han denna summa vara så stor, att den skall räcka i evighet; han börjar nu lefva på större fot, de hemväfda tygerna försvinna för köptyger, störa qvantiteter socker, kaffe och andra öfverflödsvaror hemskaffas, husflit och slöjd ligga nere, männerne sitta i spiseln med tobakspipan i mun, qvinnorna syssla med kaffekokaren och ingen gör mera, än som nödigt är för att ej svälta och frysa; då försvinner inom högst få år den erhållna störa penningesumman, men de invända behofven af öfverflödsvaror stå qvar likasom lojheten; nu anlitaš krediten och om få år går bonden från hus och jord. Då man föreställer bonden huru mycket bättre det vore, att sjelf årligen afverka och sälja af skogen hvad den tal, säger han sig nog inse det rätta häri, men bjudes han om några minuter att sälja hela skogen, gör han det. När skogen blifvit nedhuggen och penningekällorna utsinat, kommer nog en bedröflig period, men jag vill hoppas att krisen blir välgörande, ty då måste flit och sparsamhet åter inträda, jordbruket och boskapsskötseln, hvilka nu äro under all kritik, taga ett steg till det bättre; i annat fall blir här ett enda fattighus. Olyckligt är ock, att ej strängare föreskrifter för skattelösning af ett nybygge äro gällande. För att snart åtkomma skogen, uppbrytes i hast det föreskrifna tunnlandtalet, här i allmänhet cirka 30 tunnland å mantalet, påföres artificiell gödning, hvarefter skattelösen ofta sker samma eller påföljande år. Som den nu så kallade åkern (häfdad kan han åtminstone ej benämnas) ofta är upptagen på för dålig mark, i anseende till det alltför vidsträckt bestämda tunnlandtalet, att det kan löna sig hafva den fortfarande odlad, äro många nybyggen året efter skattelösen att betrakta som ödeshemman, och säkert är, att efter skogens afverkning detta blir vanliga förhållandet med Štörsta delen af den uppbrutna jorden. Lycka för ortens klimat är emellertid, att skogarne äro så vidsträckta och i allmänhet täta, och att det, åtminstone ej ännu, lönar sig att taga mindre dimensioner än 10 tum i diameter omkring 10 alnar från marken, samt att flottningen är för lång och svår, att pitpropps-afverkning kan löna sig. På sista ären här afverkningen af granskog (för så kallad holländsk skeppning) betydligt tilltagit och står granen nu i samma pris som furan. Jag här alltid hört Norrlänningen berömmaš för sedlighet; olyckligtvis kan jag ej gifva samma videtur åt detta distrikt. De många fallen af syfilitiska affektioner, de många oäkta barnen (ändock blifva de flesta lägrade qvinnor gifta innan nedkomsten) bära härom intyg. Hufvudorsakerna härtill anser jag vara läseriet och det störa antalet lösa arbetare, som här finnas. Äldre personer säga, att förr var förhållandet med sedligheten utmärkt godt; ungdomen fick då 1 ) Referent: Medicinalrådet Wistrand. 2 ) Jemför Collegii Berättelse 1861, sid. 72.

Året 1869. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Gefleborgs län. 3 roa sig med dans och lekar, men sedan läseriet på 1840-talet började få insteg, förbjödos dessa oskyldiga nöjen; ungdomen skulle deremot ständigt hänga näsan öfver andliga böcker. Detta stillasittande skulle naturligtvis inverka retande på genital-organerna; men då rörelse, såsom dans och lekar, är nödvändig för ungdomen, blef naturliga naturliga följden, att sådana förströelser måste ske i smyg. De äldres helsosamma uppsigt saknades då, och nöjena blefvo ej längre oskyldiga. Här så på sednare tider en ofantlig skara lösa arbetare tillströmmat, hvarigenom förhållandet blifvit ännu sämre. Begäret att lysa i granna kläder här väl ock förledt mången flicka att ockra på låsten. Lönnkrogar finnas nästa i hvarje by, och oaktadt länsmännens störa nit att uppspana dem, tilltaga de mer och mer. Mig förefaller bästa sättet att hämma oskicket vara, att kommunalstyrelserna sjelfva inrättade en krog i hvarje socken och der sålde, under sträng uppsigt, den svenska nektarn till så billiga priser som möjligt; men detta anses här ^se mindre bra ut 11. Hvarken fattigkassan skulle lida häraf, ej heller tror jag att superiet skulle deraf tilltaga, ty någon skam att offentligen visa sig öfverlastad finnes väl qvar; åtminstone borde den öppna försäljningen ej blifva mer demoraliserande än den otillåtna. Minst hälften af befolkningen lider af kronisk magkatarrh. (T. f. Prov.-läk. P. Silleri). Gefleborgs län. Jerfsö provincialläkare-distrikt 1 ) gränsar i norr till Torps provincialläkare-distrikt i Medelpad, i vester till Svegs distrikt i Herjeådalen och Orsa finnskogar af Dalarna, i söder till Alfta distrikt samt i öster till Hudiksvalls, de båda sistnämnda i Helsingland. Det utsträcker sig från 61 0 30 ; sydlig latitud till 62 0 20 1 nordlig, samt emellan 32 0 2T till 34 0 ostlig längd från Ferrö, hvilken longitudinalbestämmelse i det närmaste motsvarar I 0 35 ( till 3 0 30 ( vestlig längd från Upsala. Det är bredast i sin nordliga del och afsmalnar något mot den södra. Dess areal kan ej för närvarande bestämmaš, enär afvittringen emellan Orsa finnmark och Loos pastorat ännu fotgår och råskilnaden dem emellan ännu ej är lagd, men torde uppgå till vid pass 48 qvadratmil. Det består af Arbrå, Undersviks, Jerfsö, Ljusdals, Ramsjö, Färila och Loos pastorater med Kårböle kapell under Färila och Hamra under Loos, samt här, enligt sista mantalsskrifningen, 19,070 invånare. Distriktet är ett bergigt högland, som, sedan det närmast Herjeådalen uppnått en höjd af nära 2,000 fot öfver hafvet, långsamt sänker sig mot angränsande distrikter i Helsingland. Den egentliga ådern för landets vattensystem är den från Herjeådalen upprinnande Ljusnan, som under sitt lopp genom distriktet emottager en mängd inmynnande åar, bland hvilka Ängra-ån i Färila och den 700 fot öfver hafvet liggande sjön Hånnans vattendrag i Ljusdal äro de förnämsta. I en sträckning från nordvest till sydost genomgår Ljusne-elfven landet med en höjd öfver hafvet vid Herjeådalens gräns af 1,129 fot. Våldsam och strid i sitt öfre lopp blifver elfven, sedan den genom det betydliga fallet Laforsen i Färila och flera andra strömmar sankt sig så att den redan vid Ljusdals kyrka ej här mer än 417 fots höjd öfver hafvet, någorlunda lugn och stilla och antager en med detsamma nästan parallel riktning, hvilken den bibehåller fram till distriktets gräns mot Bollnäs. Under sitt lopp här floden och den dalgång, i hvilken den framrinner, en vexlande bredd. An är dalgången sammanträngd till en åttondels mil, än utvidgad till en mil och derutöfver, och omgifves af höga bergskedjor, som likt ramar omsluta den odlade bygden i densamma. En egendomlighet för denna flod påstår man vara dess hastiga stigande och fallande då den så kallade fjellfloden, vanligen omkring midsommarstiden, inträffar. Merändels går vattnet 12 till 18 fot öfver sitt vanliga stånd, men exempel finnes då det gatt ända till 30 fot öfver detsamma. Äfven vid starkt och ihållande regnväder under sommaren, såsom i år under Augusti månad, var vattenståndet 12 fot öfver det vanliga. Detta stigande sker vanligen från 6 till 8 dygn och lika hastigt bortflödar den ofantliga vattenmassan och floden återtager sin vanliga medelhöjd. Någon skada sker visserligen på lador och vattenverk, men denna är på det hela taget obetydlig i jemförelse med den mängd jord och sand, som från den ena eller andra strandbädden utskäres och tillföres andra ställen isynnerhet der elfven genomgår någon sjö eller annan utvidgning af vattendraget der stranden är låg och vattenmassan då utbreder l ) Jemför Collegii berättelse 1851, sid. 38.

4 Året 1869. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Gefleborgs län. sig öfver ängsmark som är bärande slåtterland. Från Herjeådalsgränsen nedåt Färila är landet endast på enstaka ställen befolkadt och elfven går här för det mesta genom skog. På dess stränder är jordmånen merändels grus och sandhedar. En och annan fjerdingsväg ofvan Färila kyrka börjar dalgången utbreda sig på den högra sidan och här är större delen af socknens bygd belägen; uti Ljusdal äro stränderna ganska låga under hela elfvens lopp och på sidorna ligga små tjärnar och slåtterland, hvilka vid högt vattenstånd i elfven öfversvämmaš och mottaga de afsåttningar, som i flodvattnet äro uppslammade; uti Jerfsö äro stränderna starkt sluttande från de höga berg, som sammantränga ådalen, tätt bebyggda och jemförelsevis bördiga. Vid flodens inlopp i Tefsjön äro de dock låga och med små sjöar och slåtterland på sina sidor, såsom förhållandet är uti Ljusdal. Genom Undersviks och Arbrå socknar är dalgången vidsträckt, tätt bebygd och bördig; flodstränderna äro här temligen höga. Längs den sålunda beskrifna dalgången utbreda sig störa, välbygda byar, der tvåvåningshus icke äro sällsynta, och der man understundom finner ljusa och rymliga byggnader, någon gång med ända till trenne fönsterrader öfver hvarandra. Dessa fönster bildas icke af med bly sammanfogade små glasbitar, genom hvilka ett ofullständigt och orent ljus intränger i låga och tränga kyffen, såsom förhållandet är på sina ställen i södra Sverige. Här hålla fönstren sina trenne rutor i höjden. Med få undantag år hela Ljusnedalen utmärkt vacker och på sina ställen, såsom i Jerfsö, af ovanlig och storartad naturskönhet. De från Herjeådalen in- och genom distriktet fortlöpande bergskedjorna bestå i allmänhet af röd granit, hvilken ock uppträder nedanför på åtskilliga enstaka ställen, såsom vid Färila kyrka. Näst denna i utbredning förekommer röd gneissgranit, som bildar den höjdsträckning, hvilken åtskiljer Ljusnans och Woxnans floddalar, denna sednare till sin Štörsta utsträckning inom Alfta provincialläkare-distrikt, och som dessutom uppskjuter i spridda kullar här och hvar för öfrigt. På gränsen mellan dessa bergarter träffas på flera ställen bildningar af diorit, såsom i Jerfsö, och af hyperit, såsom i Loos, der den på sina ställen bildar en rödbrun porfyr. Kalk är en sällsynthet, mig veterligen förekommande endast i Färila; likaledes sandsten, som i spridda block finneš i Loos. Sistnämnda socken, som påstås hafva mera skaplynne af Dalarne än af Helsingland, här dessutom att framte mänga bergarter som pläga följa malmförande gångar, och hvilka sjelfva äro delvis fyndige. Här finnes ock ett numera nedlagdt koboltverk. Jordmånen utgöres af en i allmänhet röd eller hvitaktig ^^mjöljord^^, som på sina ställen kan vara blandad med något lera. Hela ådalen igenom, från distriktets gräns mot Bollnäs, ända upp till rågången mot Herjeådalen, är detta förhållandet. Endast omkring Ljusdals kyrka och på det lågland, som utbreder sig på båda sidor om floden, består jordmånen af uppslammad humus, som dock är något sandblandad. I Loos och Kårböle består den odlade jorden af grusbackar eller uppdikade myrar, hvars massa till hufvudsaklig del består af hälft förmultnad hvitmossa, Sphagnum-arter m. m. De sistnämnde socknarne sakna lera till den grad, att sådan för eldstäders uppförande måste hemtas från angränsande socknar. Flod- och sjödalarne undantagne, utgöres landets Štörsta del af ouppodlad mark, mellan bergen antingen uppfylld af kärr och myrar eller betäckt af numera temligen hårdt anlitade skogar. Dessa sistnämnde bestå till hufvudsaklig del af tall och gran. De enda någorlunda allmänt förekommande löfträden äro björk, asp och al, på sina ställen blandade med pil och sälg-arter, hägg och rönn. Bland de så kallade adla trädslagen äro lind, lönn och alm visserligen sällsynta, men förekomma dock vildt växande. Distriktets flora är i det hela taget fattig på arter och bär i sin helhet en nordisk prägel, till betydlig del uppblandad med sådana växtformer, hvilka inom medelsvenska låglandet hafva den Štörsta utbredningen mellan söder och norr. Klimatet är i det hela taget hårdt. Vårens ankomst inträffar vanligen i slutet af April eller början af Maj. Vårsådden kan företagaš i slutet af Maj. I Loos händer ej sällan att snön qvarligger ända till början af Juni. Genom hastig temperaturförändring försvinner den likväl skyndsamt, marken blir grön på få dagar, träden beklädaš med löf och nästan omedelbart aflöser sommaren den flyende vintern. Nattfroster inträffa någon gång i början af September månad, då skadande i mer eller mindre grad den ännu ej afbergade årsgrödan. Mot slutet af September eller i början af Oktober brukar vanligen hösten komma med stärka köldgrader om nätterna; under

Året 1869. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Gefieborgs län. 5 Oktober månads förlopp eller i början af November äro vattnen tillfrusna och mer eller mindre snö fallen. Vindarne variera ofantligt i riktning och styrka. De följa vanligen dalgångarnes riktning. Vårtiden säges nordvestvinden vara förherrskande. Jordtemperaturen, som på mänga stftllen inom provinsen Helsingland blifvit undersökt, här lemnat högst olika resultat. I allmänhet kan man anse den ligga emellan + 5 0 och + 6 0 Cels. I Jerfsö finnes en källa, som under början af sommaren här blott 4 0 Cels., men som mot hösten höjer värmen till närmare + 5 0 Cels., en följd af jordens uppvärmning under högsommaren. I anseende till den korta sommaren och klimatets förhållande visar sig att rågen i allmänhet ej hinner mogna så tidigt, att man kan begagna årets skörd till utsäde. Komet är distriktets hufvudsäde. Derjemte odlas ärter, blandsäd och hvete, detta sistnämnde i ytterst ringa mängd, potatis och något af de vanliga rot- och skidfrukterna af Cruciferernas och Papilionaceernas växtfamiljer samt humla i det aldra nårmaste till husbehof. Bland ortens hufvudnäringar är linproduktion, af hvilken produkt en myckenhet försändes till sydligare provinser. Flera tusen pund försäljaš såsom råvara och en del förarbetaš hemma i socknarne till garn och åtskilliga slags väfnader. De hvita ärterna öfvergå här på orten genom odling i grå. Af fruktträd finnas äpple- och körsbärsträd temligen allmänt i socknarne från den södra gränsen till Ljusdal och Färila, men upphöra att förekomma i Loos och Ramsjö. Hvad för öfrigt betråffar trädgårdš- och blomsterskötsel, så stå dessa ännu i sin linda. Helsingen är i allmänhet nästan helt och hållet främmande för sådana sysselsättningar. Boskapsskötsel egnas i allmänhet en synnerlig omvårdnad. Några så kallade adla racer förekomma i allmänhet icke, men den sedan urminnes tid här på orten begagnade hornboskapen är dock i sitt slag god. MedgifvaŠ måste att somliga hemmansåboer hålla flera kreatur än hemmanets afkastning med lätthet och fördel kan framföda. Hästarne äro ypperliga ooh ombytaš af sina egare flitigt. Får, getter och svin hållas efter beqvämlighet och hvars och ens lägenhet. Fjäderfä finnas sparsamt. Kommunikationerna äro i allmänhet i temligen godt stånd. Visserligen vore flere väganläggningar af behofvet påkallade under den närmaste framtiden, men mången landsträcka torde dock vara mindre väl Iottad i afseende på göda landsvägar än detta distrikt. Till nästan alla byar och större gårdar gå för hjuldon körbara vägar. Jordbruket och boskapsskötseln äro hufvudkällorna till detta distriktš bergning och välstånd, ehuru i några af socknarne skogsafverkningen och flottningsarbetet spelår en ej ovigtig rol i afseende på näringsförvärfvet. Spånad af lin och beredning af linneväfriader idkas ännu flitigt och draga betydliga penningesummor in i landet. Fisket, fogel- och djurfångsten äro numera af en underordnad betydelse. Någon bergshandtering, sågverksrörelse, manufakturdrift eller annat dylikt finnes ej inom distriktet, med undantag af en terpentinfabrik och tre ullspinnerier, hvars produkter tillsammans dock ej hafva stort kapitalvärde. Här och hvar finnas färgerier, garfverier och andra handtverk, som dock drifvaš af så kallade gerningsman med en eller annan medhjelpare. Hos Vesterhelsingen framte sig mycken raskhet och hurtighet i tanke och handling. I intellektuel egenskaper torde Arbrå sockenš befolkning få ställaš främst, dernäst Färila, så Jerfsö och Loos, sedan Ljusdals och Ramsjö socknars. Vidskepelse, vantro och öfvertro äro ännu ej bortarbetade, utan framträda bjert nog i påståenden, frågor och berättelser af allehanda slag. En tydlig öfvergång till något bättre torde dock vara påtaglig, och sedan folkskolan ombildat och förädlat det växande slägtet, torde dylika abnormiteter komma att sällan förspörjaš. Några för orten egendomliga seder och bruk känner jag icke. Ingenstädes mer än i Jerfsö finnes laglig utminutering af spritdrycker, men af lönnkrogar lärer finnas öfverflöd. Sedlighetsbegreppet synes ej heller vara nog djupt inprägladt i ungdomens sinne. Slagsmål med knif, öfvervåld på person och egendom under fylla, allehanda ofog och oväsende, trots och hån mot snart sagdt all lag, påstår man vara ett karaktersdrag hos de uppväxande. De sorgligt ryktbara Skästra-uppträdena vittna tillräckligt för antagandet att så ock är förhållandet. Den sedan urminnes tid i hela Norrland brukliga seden att inleda äktenskapsförbindelser med nattliga påhälsningar hos könet, fortlefver ännu. Denna plägsed lärer fordomdags försiggått i all ärbarhet. Att qvinnor då födt barn olofvandes, här hört till undantagen. Numera är dock procenteri af de oäkta födde jemförelsevis hög. Exempel finnas äfven, att

6 Året 1869. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Gefleborgs län. äktenskapets helgd ej hålles i aktning. Vingel och oredighet i affärer förekomma ock, ehuru ej i så hög grad som hos andra Norrlands-landskaps invånare, och här ej heller utpräglat sig till sådan virtuositet som hos Norrlands förstå handelsfolk, Jemtarne. I alla distriktets socknar klagas öfver störa kommunal-utlagor, hv.ilka till betydlig del slukas af fattigvården. Befolkningen påstås härstamma från under 10:de, ll:te och 12:te århundradet invandrande Norske kolonister. Loos-bon leder sitt ursprung från Savolaxfinnar, som under Konung Gustaf II Adolfs regering hit till landet inflyttat. Allmogen är i allmänhet högväxt och reslig, med någorlunda ljust hår och blå ögon samt af en rask, stundom stolt hållning. Loos-finnen här mörkt hår och bruna ögon. I ansigtsbildning och kroppsställning för öfrigt framträda vissa nyanser, som för det vana ögat låta de särskilda socknarnes invånare urskiljaš från hvarandra. Den besutna bonden eger i allmänhet god bergning. Hos vestra Helsinglands allmoge, likasom hos Helsingen i allmänhet, röjer sig en viss fallenhet för lyx, synnerligen i byggnader, men någon gång äfven i kläder. De uppföra vid sina gårdar merändels en eller två störa tvåvåningshus med mänga rum, af hvilka de flesta naturligtvis stå obegagnade, ja ofta oinredda, då till gångarne genom oklok beräkning medtagits till byggnadernas uppförande. Hända kan äfven, att under vintermänaderna hufvudbyggnaden står öde och tom och endast en mindre sidobyggnad bebos, hvilken vanligen är sammanbygd med fähuset och stallet. Torpare, huskarlar och med desse jemförlige åtnöja sig med en med kreaturen gemensam bostad, i hvilken en sällspord osnygghet och osundhet genast vid inträdet förmärkes. Vintertiden är i rummet en olidlig stank och fuktighet rådande, hänförande dels af kreaturens utdunstning, dels ock af ångan från pannmuren och spillningsrännan. Endast i Arbrå socken påträffaš ej sådant. Arbråbon är särdeles snygg. Hos de förmögnare fordrar bruket att ett rum finnes till förvaring af kläder, hvilka ock ofta finnas till ett ej ringa antal och i prydlig ordning hänga omkring väggarue. Klädedrägten, som i flera socknar af Helsingland än i dag är olika, här i Jerfsö och till en del äfven i Ljusdal i allmänhet bibehållit sin urgamla form. Den Norrländska röda filtmössan (lufvan) här nu alldeles kommit ur bruket. Till högtidsdrägt begagnaš i dess ställe hatt och i hvardagslag här i Jerfsö en egendomligt formad mössa. Till kyrkoskrud användaš svärta vadmals- eller klädeskläder; och äro rockarne åtsittande, med något rynkade skört. Qvinnorna nyttja äfven en dylik, som nära nog lik en tunik räcker endast litet öfver knäet. Qvinfolken i Jerfsö begagna svärta strumpor, i Färila ljusblå och i Ljusdal röda; de öfriga socknarnes färg är varierande. Lifstyckena hos både karlar och qvinnor äro kring armarne mycket urringade och med långa skört. Qvinnorna hafva mössor, som äro gjorda af svart sammet eller dylikt, med en hög kam öfver hjessan och utskjutande bågar vid tinningarne. Sommartiden ser man dem vandra till kyrkan i svärta lifstycken och vida hvita lintygsärmar. De unga flickorna begagna den beskrifna mössan blott vid högtidliga tillfällen; dess emellan nyttja de bart hängande hår. Under vintertiden nyttjaš fårskinnspelsar, tröjor och lifstycken af samma ämne både af män och qvinnor, eller ock kläder af vadmal; karlarne begagna hvita damasker, som häktas utanpå byxorna. Sommarhabiten är i allmänhet af linneväf, som är ljusblå till färgen. De öfriga socknarnes allmoge hafva i sin klädedrägt intet, som åtskiljer dem från på andra orter begagnade. Fabriksväfnader börja ock i Jerfsö mer och mer uttränga de hemgjorda kläderna. f Hvad födoämnena beträffa, här jag äran anföra följande Cerealia anvfindas hufvudsakligen på följande sätt: Rågen ochgkornet förbrukaš till gröt, hvilken rätt, med mjölk, allmänt begagnaš till qvällsvard, såsom ingrediens i vällingar och till bakning af bullar, knäcke- och tunnbröd; af hafren, blandad med korn, beredes tunnbröd; hvetet ingår ej i hvardagslifvets måltider, utan besparas till bruk vid högtidliga tillfällen. Drickat är i allmänhet väl jäst och godt. Ärter användaš än till soppa, kokad på fläsk eller kött, än till bröd. Potatisen konsumeraš stundom förarbetad till mjöl eller såsom sådane stekte, men för det mesta endast kokade. Kålrötter och andra rotfrukter användaš ej till någon myckenhet, merändels kokade i soppor. Köttet saltas och torkas^i ugn samt^nyttjas såsom sådant; någon gång kan det brukas färskt eller kokas saltadt. Bloden lärer om hösten vid slagttiden på något sätt torkas till förvaring under vintern. På våren uppkokad med vatten inknådaš den med kornmjöl till så kallad paltbröd.

Året 1869. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Stora Kopparbergs län. 7 Fläsket förtäres för det mesta saltadt och spicket. Af indrägten från ortens jagt och fiske, som i det hela taget är obetydlig, säljes fogeln till Stockholm; fisken förtäres Štörsta delen färsk och en obetydlig del saltas och torkaš. I skogssocknarne Loos och Ramsjö samt en del af Färila ansyras fisken före användandet till syrfisk. Strömming och sill uppköpaš från främmande orter och konsumeraš i stor qvantitet. Mjölken prepareras under våren, förrän boskapen drifves upp till fäbodarne, till så kallad tjockmjölk, som användes under sommarmånaderna; andra tider begagnaš den färsk. Preparatet synes mig vara en af de vigtigaste faktorerna till den här på orten allmänt förekommande kroniska gastriten, då det just genom sitt beredningssätt innehåller en myckenhet af syror. Smöret, osten och messmöret äro af en sund och god beskaffenhet. En för distriktet egendomlig rätt är den så kallade ostkakan af sötmjölk och hvetmjöl, en i sanning ganska smaklig föda. Fettarter ingå i allmänhet ej synnerligen mycket i mat-anrättningame. Dricksvattnet är i allmänhet rent och godt. Utom kaffe och socker några gånger om dagen brukar distriktets befolkning intaga fyra måltider om dagen; och torde födan i allmänhet vara af tillräcklig qvantitet. Att röka pipa brukas både af karlar och qvinnor. Såsom allmännare förekommande endemiska sjukdomar anmärkaš lungtvinsoten, hvilken förekommer lika allmänt hos båda könen och det i temligen lika utbredning inom distriktets församlingar; jag här ej kunnat finna någon annan egenhet hos folket eller de lokala förhållandena, som kan anses framkalla sjukdomen, än det förr anmärkta fähuslifvet. Andra ethiologiska momenter äro de allmänneligen framställda; vidare kronisk tarmkatarrh och kloros, till hvilkas framkallande tvifvelsutan en öfvermått% kaffekonsumtion med i det närmaste afhållande från andra födoämnen här ett måktigt inflytande. (Prov.-läk. öhrn). Stora Kopparbergs län. Wester-Bergslagens eller Grangärdes nybildade provincialläkaredistrikt, bestående af Grangärde, Ludvika, Norrbärke och Söderbärke samt Malingsbo socknar i Störa Kopparbergs län, gränsar till Flöda och Nas socknar i Westerdalarne samt till Hedemora, Störa Tuna, Norbergs, Westanfors, Ramsbergs och Nya KopparbergŠ socknar. Distriktet här, i rak linea, omkring 6 mil i längd, 3 mil i bredd eller i areal cirka 17 svenska qvadratmil, med en befolkning af omkring 25,000 personer. Hela distriktet utgör en dalsänkning från nordvest till sydost, inneslutande mänga vattendrag, mindre sjöar och de större sjöarne Wessman i Grangärde samt Norra och Södra Barksjöarna inom Norrbärkes och Söderbärkes socknar, hvilka sistnämnde sjöar hvardera äro något öfver en mil i längd, men ej öfver t mil i bredd samt skiljda genom ett sund. Från Grangärdes gästgifvaregård och kyrka, dit en väg sträcker sig från Flöda och Nas, gå till Hammarfallets gästgifvaregård, invid Ludvika bruk och kyrka, tvenne vägar, den ena öster och den andra vester om sjön Wessman, hvardera omkring 2 mil i längd; den i öster eller allmänna gamla landsvägen med mänga höga och svåra backar, den i vester mera jemn, men något längre, är egentligen en häradsväg. Nämnde bruk och gästgifvaregård samt kyrka äro belägna vid sydöstra ändan af sjön Wessman, hvarifrån en landsväg fortgår, l\ mil till Smedjebacken jemte en smalspårig jernbana. Smedjebacken är en mycket stor by, här kyrka, apotek, egen läkare, postkontor, tvenne valsverk, faktorier, handelsbodar och gästgifvaregård. Här emottagaš för att fortskaffaš utefter sjöarne Barken och Strömsholms kanal alla jerneffekter med mera, som ifrån öfre bergslagen skola afgå till Stockholm och Westerås samt andra varor, som skola transporteras tvärtom. Det är distriktets dalsänkning, som för trafiken är så gynsam, att om jernvägen från Ludvika också icke blifvit anlagd, hade, hvad äfven förut varit påtänkt, genom kanal och några slussar vid Ludvika, der Wessmans vattendrag utfaller, öppen båtled till Smedjebacken kunnat åstadkommaš äfven från Grangärdes kyrkoby, hvarifrån i alla fall ångbåt och större lastbåtar passera till Ludvika, der omlastning måste ske. Spanmål, salt och saltfisk, hvaraf de arbetande klasserna egentligen lifnäraš, äro de varor, som hufvudsakligen uppfraktas och emedan orten i ringa qvantitet emot behofvet producerar spanmål, måste sådan till betydligt omfång anskaffaš. Denna brist och dessa behof skola af jerntillverkningarne fyllas och lemna folket tillfälle att genom arbetsförtjenst förskaffa sig uppehälle; men som jernkonjunkturerne varit mindre gynsamma, hafva också arbetsförtjensterne varit inskränkta, hvarigenom fattigvården äfven hårdt blifvit anlitad. Ej heller

8 Året 1869. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Örebro län. ser det mycket lofvande ut för framtiden att en del bruksegare i stor skala begynt afverka sina skogar till afsalu i stället för att använda dem i och för bruksdriften, såsom mindre lönande och tydande på dess förfall, men hvilken olycka man vill hoppas må förekommaš om ifrågasatt jernväg, från Frövi till Ludvika och möjligen äfven till Fahlun och sjön Siljan, kommer till stånd, hvarigenom transportkostnaderna, som nu orimligt fördyra både varor och jerneffekter, ovilkorligen skulle blifva betydligt billigare samt återupplifva både bruksrörelsen och grufvebrytningen i denna trakt, der rika malmtillgångar finnas, ibland hvilka Grängesbergs malmfålt här i Grangärde vid och å gränsen till Nya KopparbergŠ socken, intager framstå ruminet, täflande med de yppersta i riket, så att om bergshandteringen blefve lönande för egaren, skulle icke allenast skogarne för denna handteringš bedrifvande besparaš, utan äfven den fattigare befolkningens belägenhet i afseende å dess bergning förbättras, hvilket åter på helsotillståndet fördelaktigt skulle inverka. I allmänhet äro allmogens bostäder icke särdeles sunda och rymliga och äfven de förmögnare bo ofta heldre i en gammal trång stuga, än i en rymligare ny; men de mest luftförskämda kyffen finner man dock, ehuru med några undantag, inom grufvefältena, der stundom 10 a 20 personer packas tillsammans; men om grufve-egarne funne brytningen mera lönande, skulle de troligen icke undandraga sig, att i detta fall ombesörja en helsosammare reglering. Den gamla bergslagsdrägten, nemligen häktrocken och knäbyxorna jemte de med vida, styfva skaft upp mot knäet gående s. k. Suwaroffstöflorna, är nu inom orten alldeles föršvunnen. Ett tillräckligt stort, kroppen skyddande förskinn begagnaš dock nu, som förr, i hvardagslag af dem som ej äro alltför fattiga. Folkskolornas äfvensom examinerade lärareš antal är för allmogens barn alldeles tillräckligt, men som katekes-utanläsningen, så väl här som annorstädes, upptager en stor del af tiden, åsidosättes mycket af sådant vetande, som för barnens framtid och samhällslif kunde vara gagneligt, äfvensom praktisk kristendom och moralisk bildning, om än derå fästes något särdeles afseende. Hvad särskildt angår Grangärdes socken, hvartill min egentliga läkareverksamhet är inskränkt, emedan öfriga delen af distriktet för det mesta skötes af Doktor A. Höjer i Smedjebacken, så består socknen af en mera odlad och bebygd trakt i granskapet af sjön Wessman och kyrkobyn samt af några andra derifrån aflägsna, nemligen skogsbygden eller den s. k. Finnmarken. Folkmängden utgjorde i slutet af år 1869: 7,821 personer. Hela egovidden utgör 83,810 tunnland, deraf 2,870 tunnland åker o och odlad jord, 11,500 tunnland naturlig äng samt resten skogbärande mark. Är 1869 skördades omkring 7,000 kubikfot råg, 5,000 kubikfot korn och blandsäd, 19,000 kubikfot hafre och 39,000 kubikfot potatis samt 72,000 centner hö, hvilken skörd således synes kunna förslå till ungefär ¾:del af behofvet. I allmänhet räknas afkastningen till 5:te komet af råg, 3:dje komet af vårsäd och potatis. Jorden är splittrad i ovanligt små egovidder. Inom socknen finnas 3 jernbruk med tillydande tvenne masugnar samt dessutom 3 masugnar och ett större nyanlagdt sågverk. De allmännast förekommande sjukdomarne äro: kronisk magkatarrh, bleksot och skabb, som är mycket vanlig både bland fullväxta och barn. (Prov.-läk. Bergström). Örebro län. Edsbergs nybildade distrikt består af socknarne Edsberg, Knista, Hackvad, Qvissbro, Hidinge, Skagershults och Tångeråsa i Edsbergs, Lekebergs och Grimstens härader i landskapet Nerike och örebro län. Till Grimstens härad hor endast Hackvads socken och till Lekebergs de delar af Qvissbro, Knista och Hidinge, som äro af bergslagsnatur; det öfriga till Edsbergs härad. Distriktet gränsar i norr till Wintrosa och Tyslinge socknar i Nerike; i nordvest och vester till Carlskoga in. fl. socknar i Wermland; i söder till Bodarne och Wiby i Nerike och Finnerödja i Westergötland; i öster till Hardemo och Kräklinge socknar i Nerike. Läkarens bostad, belägen i Edsberg, ligger 3 mil från örebro och 3 mil från Askersund. Folkmängden uti distriktet, enligt 1868 ars mantalslängder, utgjorde 12,714 personer, bland hvilka 4,713 bo i bergslagen. Arealen utgör 5 svenska qvadratmil. I anseende till den olika geologiska bildningen, framvisa de särskilda socknarna en betydlig olikhet i deras naturbeskaffenhet. De vestra och nordvestra, intill Wermland gränsande bergslagerna äro öfverfyllda af berg, skogar, mossar och sjöar, då deremot distriktets östra och sydöstra delar omvexlande innehålla bördiga slåtter, sandåsar, några mindre sjöar och lägre höjder. Bergen, bland

Året 1869. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Örebro län. 9 hvilka de s. k. Kilsbergen, som framstryka genom distriktets vestra delar, äro de ansenligaste, bestå hufvudsakligen af gneiss, gneissartad granit och kornig kalksten. Malmstreck, isynnerhet jern, finnas på mänga ställen, men grufvorna äro nu öfvergifna. På slättlandet finnas på flera ställen alunskiffer och ^flolägrig 11 kalk till stor mäktighet, ehuru aldrig här, såsom t. ex. i Westergötland, lagrade ofvanpå sandstenen. Flere störa sjöar finnas uti de vestra delarne af distriktet, synnerligen inom Skagershults socken, som till en femtedel upptages af dylika, af hvilka Toften och Teen äro de Štörsta. Af andra betydligare sjöar i denna trakt kunna nämnaš Multen och Trystorpssjön. Uti distriktets östra delar finnas äfven några mindre betydande, af hvilka en del blifvit under sednare åren utdikade. Den Štörsta floden är Svartån, som upprinner på Tiveden och under sitt 8 mila lopp till Hjelmaren, från sydvest i nordostlig riktning genomflyter distriktet. Dessutom finnas några mindre åar, som till Štörsta delen tillhöra Svartåns fiodområde. Jordmånen på slättbygden, synnerligen inom Edsbergs, Hackvads och Knista socknar, bestående till stor del af lera och svartmylla på lerbotten, är i allmänhet mycket bördig, hvilket till stor del beror af mergel och andra uppslammade jordarter. I bergstrakterna deremot inverka bergarternas beskaffenhet i hög grad på jordmånen, då denna här egentligen tillkommit genom förvittring ur de kringliggande bergen, hvilka dessutom genom sina ojemna, skogbeklädda ytor bidraga till bildningen af mossar och kärr, som i sin mån menligt inverka på jorden och dess alstringskraft. Då distriktet således blifvit af naturen deladt i bergsbygd och slättbygd, så kan man häraf draga vissa slutsatser angående skogstillgången inom detsamma; ty ehuru här, såsom annorstädes, genom kolning och timmerhygge, äfven bergslagens störa skogsmarker blifvit svårt medfarna, så saknas dock icke ännu derstädes ved och timmer till husbehof, såsom förhållandet är uti distriktets östra delar, hvilka på långa vägar och med dryga kostnader måste förskaffa sig dessa nödvändiga artiklar. Någon användning af torf till bränsle, hvarpå rik tillgång finnes i de störa mossarne, här ännu icke koinmit i bruk. Mycket betydliga och väl vårdade skogar finnas på de störa egendomarne Svärta och Hasselfors, belägna i Qvissbro och Skagershults socknar. Gran och furu äro de trädslag, som bilda skogarnes hufvudmassor, men dessutom förekomma de för niellersta riket vanliga löfträden i temligen betydlig mängd. Såsom en raritet kan nämnaš, att vid gården Lekeberga i Hidinge socken finnas några bokar af enorm storlek. I afseende på klimatiska förhållanden måste distriktets vexlande egenskap af hög- och lågland, af skogsbygd och öppen slätt, föranleda åtskilliga olikheter, oaktadt, i följd af terrängens obetydliga utsträckning, medeltemperaturen under året icke kan vara särdeles olika inom de olika orterna. Om denna för bergslagerna antages vara lika med örebros (+ 5 0,38), så torde slättlandets vara omkring + 6 0, hvilken ringa skilnad dock icke hindrar de förra att under vissa årstider antaga en karaktär af nordlighet, som starkt afbryter mot slättbygdens. Så här t. ex. slädföret under en del af denna vinter varit godt i bergslagen, men klent och stundom intet på slätten, oaktadt det ringa afståndet 1 k 2 mil orterna emellan. Befolkningen och odlingen inom distriktet synas, så vidt man kan följa dess spår, i följd af olika naturförhållanden, hafva börjat på skilda tider och fortgått med olika skyndsamhet. Då den jordbrukande Nerikesbygden är från hedenhös, här i bergslagerna jernet först brutit bygd, hvarföre också odlingens framsteg här kunna med mera säkerhet följas. Tyvärr här det dock gatt här, såsom på många andra ställen, med denna industri. I följd af fieråriga ogynnsamma konjunkturer för det svenska stångjernet, som äfven menligt inverkat på bergslagerna, här tackjernstillverkningen i de små bergsmanshyttorna mer och mer aftagit och på många ställen alldeles upphört. Så är förhållandet inom Edsbergs distriktš bergslager; der hafva nu bergsmännen knappast mera qvar af den fordna industrien än namnet. Af den störa förmögenhet, som fordom fanns i många bergsmansslägter, återstå numera endast spillror, och vähnågan bland den talrika arbetarepersönalen här öfvergått till fattigdom. Man måste nu slå sig på det fordom så föraktade landtbruket och den bygd, som jernet fordom bröt, måste nu med plogen brytas ånyo; dock hinna många årtionden att förflyta innan en landsdel sålunda hunnit öppna sig nya förvärfskällor. Inom distriktet finnas 3 betydliga jernverk: Svärta, Sundhets-Collegii und. Berättelse för år 1869. 2

10 Året 1869. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Örebro län. Hasselfors och Villingsberg, der man ännu kämpar mot de svåra konjunkturerna, i hopp om bättre tider. Härigenom beredes ock tillfälle till arbetsförtjenst för ortens fattiga befolkning och till kolförsäljning för dem af allmogen, som ännu hafva skogar qvar att afverka. Jordbruket, som i förening med ladugårdsskötsel utgör distriktets hufvudnäring, här på sednare tiden gatt så betydligt framåt, att detsamma här, liksom inom Nerike i allmänhet, torde kunna anses för ett af de mest uppdrifna inom riket. Inom Edsberg, Hackvad, samt vissa delar af Knista och Hidinge socknar är jorden mycket bördig, ehuru somliga trakter besväraš af öfversvämningar och bottensyra, hvilka olägenheter dock blifvit till en del afhjelpta genom under de sednare åren företagna sjösänkningar och utdikningar. Någon egentlig missväxt påståš här aldrig förekomma. För ladugårdsskötselns befrämjande finnes på den utmftrkta egendomen Riseberga åtskilliga anstalter vidtagna, hvilka utöfvat ett högst välgörande inflytande på kringliggande orter. En annan näringsgren är kalkbränning till gödningsämne samt bearbetning af kalksten till hushållssaker och byggnadsmaterial; båda isynnerhet idkade inom Edsbergs och Hidinge socknar. Kommunikationer saknar distriktet ej; från läkarebostället, ehuru beläget på en af de från jernbanan mest aflägsna punkter, är dock icke mer än omkring 11 mil till stationen Wredstorp på vestra och 14 mil till Hasselfors på nordvestra stambanan. Allmogen, åtminstone den delen deraf, som utgöres af hemmansegare och bergsman, med deras torpare och tjenstfolk, är ännu, hvad den alltid lärer varit, ett arbetsamt, omtänksamt och ytterst hushållsaktigt folk. Om också icke samma vitsord kan gifvas åt de störa godsens underhafvande, så tror jag dock att äfven desse uti sedlighet och pålitlighet öfverträffa sina likar på de flesta orter i södra och mellerst» riket. Uti intelligens, fyndighet och hastig uppfattning stå de efter sina grannar Wermlänningar och Sörmlänningar, men uti moralitet och sinnets allvar äro de desse mycket öfverlägsne. Pietismen, eller det så kallade läseriet, bar här vunnit stor spridning och synes ännu vara i till tagande, åtminstone inom vissa socknar. Dess anhängare afvika icke från statskyrkans dogmer, utan skilja sig endast derigenom från dess öfriga medlemmar, att de uti egna bönhus, som nu finnas i de flesta socknar, hålla tätare andaktsöfningar och i allmänhet i det utvärtes lefvernet iakttaga mera allvar och en viss asketisk hållning. Baptister och mormoner, som berättaš funnits i närgränsande orter, hafva här icke vunnit några anhängare. Folket, ehuru af medelmåttig växt och kroppsstyrka, är dock mycket härdadt och uthålligt i arbete. Detta galler både om bergslagens och slättbygdens innevånare, af hvilka de förre under arbetet om vintern i de oländiga skogsmarkerna få slita mycket ondt. Lefnadssättet i mat och dryck är enkelt och hushållsaktigt och om slättlandets allmoge, i allmänhet ganska välbergad, är i tillfälle att förskaffa sig bättre och kraftigare föda än den i bergslagen, så är dock måttlighet och sparsamhet hufvuddragen på båda ställena, så väl bland rika som fattiga. Födans ingredienser äro desamma som i allmänhet begagnaš af allmogen uti mellersta rikets inre delar. Bruket af bränvin och andra spirituosa sägas betydligt hafva aftagit, hvartill orsakerna i framstå rummet torde få sökas i nu gällande bränvinslagstiftning, ehuru den stigande upplysningen och de religiösa rörelserna utan tvifvel äfven deri hafva sin andel. En inom distriktet belägen större krog saknar visserligen icke k under, men större delen utgöraš dock af resande från andra trakter samt några i orten allmänt kända bysupare. Slagsmål och oljud, som på andra ställen äro så vanliga i krogens närmaste omgifningar, förekomma här ytterst sällan. Såsom surrogat för bränvinet användaš på de flesta ställen kaffe och äfven öl, ehuru det sednare ingenstädes af allmogen begagnaš till dagligt bruk. Huruvida kaffet härstädes, såsom förhållandet uppgifves vara på så många andra ställen, förtäres i en för hälsan skadlig mängd, vågar jag icke afgöra. Dock förefaller det mig som skulle allmogen af ekonomiska skäl undvika en dylik omåttlighet. Klädedrägten, som, med undantag af-den för mellersta rikets bergslager gemensamma långtröjan, icke eger någon för. orten egendomlig typ, är temligen väl afpassad efter klimatet, synnerligen hvad karlarnes beträffar, hvilka vintertiden vanligen begagna skinnfodrade rockar eller dalpelsar. Ehuru vadmalsrocken här, såsom annorstädes, delvis fatt vika för plagg af kläde och främmande tyger, så råder dock ingen egentlig lyx i kläder. Detsamma galler om qvinnornas, hvilka bära den så kallade köpstadsdrägten. De egna drägter, som

Året 1869. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Örebro län. 1l fordom begagnades i åtskilliga socknar, äro nu bortlagda. Hvad folkets snygghet angår, så kunna dervid flera anmärkningar göras, isynnerhet hvad bostäderna beträffar. Dessa äro ofta, synnerligen i bergslagen, tränga, mörka och i saknad af nödig luftvexling. Hos de förmögnare bönderna är dock förhållandet oftast annorlunda, ehuru man äfven hos dem kan anmärka, att den helsosamma seden af bad och tvagningar, som i fordna tider flitigare än nu synas varit iakttagen af vår allmoge, numera nästan helt och hållet konimit ur bruk hos de äldre medlemmarne af familjen. Såsom endemiska sjukdomar anmärkaš spolmask, bleksot, skrofler och kronisk magkatarrh. (Distriktsläkaren Piscator). Ammebergs nybildade distrikt, som utbrutits ur Askersunds provincialläkare-distrikt, utgöres af den del af Hammars socken, som ligger öster om sjön Wettern och räknar en folkmängd af omkring 4.000 personer. Vestra delen, utmed Wettern, är slättland, den öfriga delen utgöres af gran- och furu-beväxta berg med talrika malmfyndigheter, hvaraf dock blott en ringa del bearbetaš. Jordmånen, som till Štörsta delen består af sand- och på vissa trakter af ler-mylla, är rätt bördig, ehuru nattfroster ej så sällan lära, isynnerhet i skogstrakterna, hemsöka skördarne. Af sädesslagen odlas mest råg, dernäst hafre, sedan hvete, korn samt ganska mycket potatis. Intresset för jordbruket påstås dock hafva under sednare tider något slappats, sedan genom lätt afsättning af skogseffekter samt det under de sista 13 åren uppblomstrande bergsbruket en beqvämare förvärfskäll yppat sig. Skogarne äro också på mänga ställen ganska hårdt medtagna och att flera odlingstillfällen lemnats obegagnade, är en observation, som man vid passerandet af distriktets östliga delar ofta nog kan göra. Allmogen i Hamniar var för 20 år sedan känd för sin rikedom, men äfven för sin ^bonddryghef och sitt öfverflödiga lefnadssätt. Mer än en bondmagnat fanns då, som ansåg sig för god att sjelf deltaga i arbetet, utan gick hemma, klädd i nattrock och tofflor, under det gårdens arbeten sköttes af tjenare. Följden häraf uteblef ej heller och i inedio af 1850-talet utbröt härstädes en verklig konkurs-epidemi, som dref ganska mänga från gods och gård. Sedermera här tillståndet dock förbättrats och för närvarande kan man säga att välmågan är i ett bestämdt stigande. Förnämsta orsaken härtill är utan tvifvel, jemte det att folket af erfarenheten lärt sig att taga ^skeden i vackra hand^ och ^rätta munnen efter matsäcken,, J den, att, genom de här belägna rikhaltiga zinkgrufvornas öfvertagande af ett bolag med rik kapitaltillgång, en jemn, säker och äfven ganska god arbetsförtjenst och afsättningsort för skogsprodukter blifvit beredd. Är 1857 ino köptes nemligen Ammebergs egendom, belägen i nordöstra delen af Hammars socken, vid sjön Ammelångens utlopp i Wettern, jemte de ungefär en mil sydligare belägna zinkgrufvorna af bolaget ^La vieille Montagne M, som genast började att derstädes utveckla en den mest storartade verksamhet. Grufvorna, som innehålla ofantliga förråd af svafvelzink, började bearbetaš efter en ny, här förut okänd metod; en jernväg anlades mellan grufvoma och Ammeberg, hvarest etablissementer för malmens rostning, krossning och vaskning upprättades i ganska stor skala. På egna ångbåtar utföreš derefter den vaskade malmen till Belgien, för att derstädes undergå vidare förädling. För närvarande sysselsättaš vid Ammeberg och zinkgrufvorna nära 1,000 arbetare, som hafva en daglig förtjenst af 1, 2 a 2^ R:dr R:tnt. Hvad befolkniugens lefnadssätt beträffar, så är det naturligtvis ganska olika efter de olika förmögenhetsvilkoren. Under det således de sjelfegande bönderna och äfven en del af grufarbetare hafva en i allmänhet ganska god kost, deri kött och äfven bäjerskt öl i ej ringa grad ingå, får den fattige torparen ofta, nära på hela året om, nöja sig med bröd, sill och potatis. Bränvin förtäres ej till öfverflöd, ehuru 2:ne brännerier finnas inom distriktet, men deremot temligen mycket kaffe. Klädedrägten är här sådan den vanligen brukas i mellersta Sverige. Hemväfda tyger komma allt mer och mer ur bruk och arbetarens söndagsrock är af kläde, ofta för 6 a 7 R:dr alnen och hans hustru ståtar gerna med sidenbahytt, sidenförkläde och klädeskappa. Allmogens boningshus äro i allmänhet rätt göda och innehålla vanligen stuga, kammare och kök. På flere ställen komma härtill 1 a 2 vindskamrar. Äfven tvåvåningshus förekomma. Vid Ammeberg och vid zinkgrufvorna hafva arbetarebostäder blifvit uppförda, som mot en obetydlig hyra upplåtaš till arbetarefamiljerna; ganska mänga arbetare hafva åt sig uppfört egna små, natta c

12 Året 1869. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Upsala och Kalmar län. ofta på en björkbevuxen höjd rätt vackert belägna, boningshus. ganska godt tilltaget och ehuru Men ehuru utrymmet i dessa bostäder ofta är det vanligen hålles ganska rent och snyggt derinne, är dock luftvexling en sak, hvarför folket tyckes hysa en ganska stor obenägenhet, ty hvarhelst man intrader i deras hem, mötes man vanligen af en unken, förskämd luft. De vanligaste endemiska sjukdomar som här anträffaš, äro utan tvifvel kronisk magkatarrh och kardialgi, af folket kallade ^bröstsjuka^, M magsvea,, ) samt anemi. Den förra är så allraän, att man nästan kan räkna till undantagen att påträffa en person, som ej här eller haft en släng af densamma. Den uppträder ofta i förening med anemien, som är den primära sjukdomen. Dock här jag tyckt mig märka att ingenting så bra slår an på magkatarrhen härstädes, som jern i störa doser i förening med Nux vomica. Orsakerna till såväl magkatarrherna som anemien få sökas i den ofta otjenliga och knappa o dieten. Som arbetet i vissa af verkstäderna vid Ammeberg pågår äfven om nätterna, är detta nattarbete också en källa till anemi hos arbetarne. En vanlig orsak till anemien hos qvinnor är äfven det här inrotade oskicket att låta barnen dia ända till 3:dje och 4:de året. Jag här till och med påträffat en pojke på 6:te året, som ännu intog sina måltider efter denna primitiva matsedel. Såsom här endemiska kunna äfven en del tandsjukdomar räknas, isynnerhet caries, som är mycket allmän, särdeles hos den del af befolkningen, som bor utmed Wettern. Möjligen kan bruket af Wetterns vatten häri hafva någon andel. (Distriktsläkaren Runström). Upsala län. Dannemora distrikt 1 ). Vid Dannemora grufvor här under föregående år en genomgripande förändring vidtagits med afseende på arbetarnes aflöning. I stället för att, såsom förr, hvarje betaldes efter antalet dagsverken, som han utgjort, med lika summa utan afseende på det derigenom åstadkomna arbetet, betalaš numera efter det arbete en och hvar fullgjort, så att till exempel visst pris är utsatt för hvarje borrad fot och så vidare, och allt arbete betalaš endast med penningar, med rättighet dock för arbetarne att lösa säd och öfriga matvaror från härvarande magasin till gångbart pris. En del gammalt är dock bibehållet: sålunda åtnjuter hvarje husfader för hvarje minderårigt barn, utan allt afseende på sin förtjenst i öfrigt, spanmål till förr öflig mängd och gamla eller sjukliga arbetare, som ej vidare förmå utgöra fullt arbete, åtnjuta gratial enligt gamla grunder. Förändringen, ehuru partiel, synes dock kunna mana arbetarue till större omtanke och arbetsamhet; huruvida det nu för arbetet fastställda priset är sådant, att det kan medföra ökadt välstånd, kan på grund af nu vunnen erfarenhet ej uppgifvaš. En sorglig erfarenhet här jag gjort under året, att 3:ne unge män under loppet af lunginflammation angripits af deliriuin tremens, och här orsaken dertill befunnits vara omättligt förtärande af bäjerskt öl, af dem under dagens arbete användt i stället för föda. Drycken här blifvit lätt åtkomlig genom inrättaudet härstädes af en handelsbod, som tillhandahåller nämnde vara; men det är att hoppas, att dryckens nyhet och obekantskapen dermed vållat dessa fall. Kalmar län. (Distriktsläkaren Söderbaum). Tjusts distrikt 2 ) består af hela norra Tjusts härad med Westerviks stad samt socknarna Gamleby, Törnsfalla, Hallingeberg, Odensvi, Gladhammar och Westrum i södra Tjusts härad, med en folkmängd af öfver 30,000 personer. Af distriktets 15 socknar ligga 9 vid hafvet och 6 något längre in i landet. Hela distriktet är mycket bergigt, med betydliga dalgångar och kjusor deremellan, hvilka vanligen sträcka sig från sydost till nordvest och synas vara uppgrundade hafsvikar. Skogstillgången här varit riklig, men börjar nu blifva knapp, till följd af flitig utskeppning af både gammal och ung skog. Jordmånen är i allmänhet, god och fruktbar. Inom distriktet finnes 6 större jernbruk. Sill och potatis, fläsk och färsk fisk samt rågbröd utgör allmogens hufvudsakliga föda. Till dryck begagnaš mycket svagdricka och bäjerskt öl, och ölbryggerier finnas nästan i hvarje socken. Bränvinssuperiet och bruket af kaffe äro mycket allmänna. Till följd af att endast i Westerviks stad finnes ett lagligt utininuteringsställe af bränvin, hållas lönnkrogar i hvarje by. Att») Jemför Collega berättelse 1868, sid. 13. 2 ) Jemför Collega berättelse 1851, sid. 108.