UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Bidrag till Sveriges officiella statistik. K, Hälso- och sjukvården. 1, Sundhetskollegii underdåniga berättelse för år... Stockholm : P.A. Norstedt & söner, Täckningsår: = Ny följd Sundhetskollegium ersattes 1879 av Medicinalstyrelsen. Den underdåniga berättelsen innefattar särskilda redogörelser för: 1. Civila sjukvården. 8. Veterinärväsendet. 2. Besiktningar å beväringsmanskapet. 9. Understöd för vetenskapliga utrikes resor. 3. Arméns och flottans sjukvård. 10. Sundhetskollegii ämbetsverksamhet och en 4. Barnmorskeväsendet. jämförande översikt av sjukvårdspersonalen och 5. Skyddskoppympningen. anstalterna i riket. 6. Medico-legalaförrättningar. 11. Bihang: Dödsorsakerna i rikets städer enligt 7. Apoteksväsendet. intyg av läkare. Civila sjukvården beskriver topografi och endemiska sjukdomar, sammandrag av läkares ämbetsberättelser om under året gängse sjukdomar, m. m., samt väderlek, vattenstånd och skörd. Årsberättelsen 1861 innehåller: Översigt af helso- och sjukvården i Sverige under tioårsperioden , efter Kongl. Sundhets-collegiii uppdrag utarbetad af dess ledamot A. Timoleon Wistrand. Föregångare: Sundhets-collegii underdåniga berättelse om medicinalverket i riket. Stockholm : P.A. Norstedt & söner, Täckningsår: Årg. 1(1851)-10(1860). Efterföljare: Allmän hälso- och sjukvård / av Kungl. Medicinalstyrelsen. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Det civila veterinärväsendet / av Kungl. Medicinalstyrelsen. - Stockholm : P. A. Norstedt & söner, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Dödsorsaker / av Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Hälso- och sjukvård vid armén / av Kungl. Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Stockholm : Palmquist, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: med titeln: Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses underdåniga berättelse. Hälso- och sjukvården vid marinen / av marinöverläkaren. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911/ Översiktspublikationer: Historisk statistik för Sverige. D. 2, Väderlek, lantmäteri, jordbruk, skogsbruk, fiske t.o.m. år Stockholm : Statistiska centralbyrån, BISOS K1 digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) med stöd från Riksbankens Jubileumsfond, 2008 urn:nbn:se:scb-bi-k1-7001_

3 BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. k) HELSO- OCH SJUKVÅRDEN. I. Ny följd. 10. SUNDHETS-COLLEGII UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅRET STOCKHOLM, P. A. NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOKTRYCKARE.

4

5 Innehållsförteckning. A. Underdånig Berättelse med tabeller. B. Tabellbilagor till den underdåniga Berättelsen. 1. Civila sjukvården sid Topografi och endemiska sjukdomar» Sammandrag af läkarnes embetsberättelser om under året gängse sjukdomar, m. m.» 11. Väderlek, vattenstånd och skörd» 11. Tab. Litt. A. Årsväxt och spanmålspriser» 12.»» B. Tyfösa och gastriska febrar» 12.»» C. Hjernfeber» 13.»» D. Difterit» 14.»» E. Strypsjuka» 14.» F. Kikhosta» 15.»» G. Rödsot» 15.»» H. Kolera, kolerin och diarrhé» 16.»» I. Frossa» 16.»» K. Pässjuka» 17.»» L. Smittkoppor» 17.»» M. Skarlakansfeber» 18.»» N. Messling» 19.»» O. Lunginflammation, katarrh, m. m.» 20.»» P. Smittosam ögonsjukdom» 20.»» Q. Sammandrag för tio år af iakttagelser om temperatur, m. m.» 22.»» R. Uppgifne antal sjuke och döde i gängse sjukdomar» 25.»» S. Jemförelse med sjukdomsförhållandet under sistförflutna tioårsperiod» 26.»» T. Medicinalfondens utgifter för allm. sjukvården m. m.» Förbättrad läkarevård» 26. Tab. Litt. U. Förbättringar i läkarevården under tioårsperioden» 27.»» V. Antal läkare och läkarebefattningar under d:o» 28.»» X. Omsättning i civila läkarebefattningar under d:o..» Civila sjukvårds-inrättningar «28. Tab. Litt. Y. Sjukvården vid länslasaretterna i förhållande till sista qvinqvenniet» 31.»» Z. Å särskilde sjukhus vårdade sjuke» 32.»» Å. Å barnsjukhus och barnhus vårdade sjuke» 32.»» Ä. Å länslasaretten vårdade tyfysa febrar» 33.»» Ö.»» kräftsjukdomar» 33.»» Aa.»» sinnessjukdomar» 34.»» Bb.»» ögonsjukdomar» 34.»» Cc.»» tarmbråck» 35.»» Dd.»» sjukdomar i ändtarmen» 35.»» Ee.»» sjukdomar i urinverktygen...» 35.»» Ff.»» sjukdomar i manliga könsdelar» 36.»» Gg.»» sjukdomar i qvinliga könsdelar» 36.»» Hh.»» sjukdomar i ledgångarne» 36.»» Ii.»» sjukdomar i ben och benhinna» 37.»» Kk.»» kroniska hudsjukdomar» 37.»» Ll.»» tumörer» 38.»» Mm. Sammandrag af rapporterna från hospitalen» 39.»» Nn. Å Allmänna elektricitets-inrättningen vårdade sjuke och sjukdomar» 39.»» Oo. Å Gymnastiska central-institutet behandlade sjuke» 40.»» Pp. Å Medico-gymnastiska institutet i Göteborg behandlade sjuke och sjukdomar» 41.»» Qq. Å Gymnastiskt-ortopediska institutet vårdade sjuke och sjukdomar» 42.»» Rr. Å Stockholms sjukhem vårdade sjuke och sjukoch sjukdomar» 43.»» Ss. Å Medico-pnevmatiska anstalten behandlade sjuke och sjukdomar» 44.»» Tt. Å barnbördshusen vårdade barnaföderskor» 45.»» Uu. Å barnbördshusen födde barn» 45.»» VV. Sjukdomar bland efter förlossningen insjuknade barnaföderskor och barn.» 46.»» Xx. Antal lärjungar vid elementarläroverken, hvilka ej deltagit i gymnastiköfningar, jemte orsakerna dertill» Helsobrunnar och badanstalter» Sjukdomsförhållandet i fängelserna» 52. Civila sjukvården. Tab. N:o 1. Medeltemperatur, medelbarometerstånd och nederbörd sid. II.» N:o 2. Vattenhöjd i insjöarne» III.» N:o 3. Väderlekens och årsväxtens allmänna beskaffenhet samt helsotillståndet» III.» N:o 4. Tillkomne och afgångne spetälske sjuke» III.» N:o 5. Befintlige spetälske sjuke i Gefleborgs m. fl. län» IV.» N:o 6. Läkares embetsresor och medicinalfondens utgifter för sjukdomars hämmande» V.» N:o 7. Gängse sjukdomars månadtliga till och aftagande» VI.» N:o 8. Befintlige läkarebefattningar inom hvarje län...» VII. Civila sjukvårds-inrättningar.» N:o 9. Sammandrag af revisionsberättelserna om kurhusmedlen» VIII.» N:o 10. Å länslasaretten och kurhusen vårdade sjuke...» IX.» N:o 11. Å länslasaretten och kurhusen m. fl. sjukvårdsinrättningar vårdade sjukdomar» X.» N:o 12. Å offentliga sjukvårdsinrättningar vårdade veneriske sjuke» XVI.» N:o 13. Sjukdomssymptomer hos under året intagne veneriske sjuke» XVIII. Helsobrunnar och badanstalter.» N:o 14. Antal kurgäster vid helsobrunnar och badanstalter» XIX.» N:o 15. Antal vårdade sjukdomar vid helsobrunnar och badanstalter» XX. Besigtningar å beväringsmanskapet.» N:o 16. Sammandrag af rapporter rörande läkarebesigtning å l:sta klassens beväringsmanskap» XXII.» N:o 17. Sammandrag af rapporter rörande läkarebesigtning å 2:dra 5:te klassernas beväringsmanskap» XXIII.» N:o 18. Länens ordningsföljd med hänsyn till antalet antagligt och oantagligt beväringsmanskap...» XXIV.» N:o 19. Kassationsorsakerne hos beväringsskyldige» XXIV. Arméens och flottans sjukvård.» N:o 20. Sammandrag af rapporter rörande sjukvården vid arméen och flottan» XXV.» N:o 21. Sammandrag af rapporter rörande sjukvården under indelta arméens och beväringens vapenöfningar» XXVI.» N:o 22. Å militärsjukhusen vårdade sjukdomar» XXVIII. Barnmorskeväsendet.» N:o 23. Antal utexaminerade barnmorskor» XXX.» N:o 24. Barnmorskornas antal och fördelning inom länen» XXX.» N:o 25. Af barnmorskor verkställde instrumental-förlossningar» XXX. Skyddskoppympningen.» N:o 26. Antalet med framgång skyddskoppympade i hvarje län» XXXI.» N:o 27. Ifrån vaccindepôterna utlemnade portioner vaccinämne» XXXI. Rättsmedicinska undersökningar.» N:o 28. Sammandrag af berättelser om rättsmedicinska besigtningar» XXXII. Apoteksväsendet.» N:o 29. Befintlige apotek och deras natur, inom hvarje län» XXXIV.

6 II 2. Besigtningar å beväringsmanskapet sid Sjukvården vid arméen och flottan» 53. Tab. Litt. Yy. Å Stockholms garnisons kaserner vårdade sjuke...» 53.»» Zz. Å Stockholms garnisons kaserner botade sjukdomar» 54.»» Åå. Sjukdomsförhållandet inom Stockholms garnisons kaserner under de särskilda månaderna» 54.»» Ää. Å garnisonssjukhuset vårdade sjuke och sjukdomar» 55.»» Öö. Sjuktillförselns månadtliga till- och aftagande å garnisonssjukhuset» 57.»» A¹. Från särskilda korpser vårdade sjuke å garnisonssjukhuset» 57.»» B¹. Å garnisonssjukhusets medicinska afdelning utskrifne sjukdomars fördelning» 58.»» C¹. Å garnisonssjukhusets medicinska afdelning vårdade sjukes månadtliga omsättning» 59.»» D¹. Vid garnisonerna i Skåne vårdade sjuke» 59.»» E¹. Från flottans särskilda korpser och stater i Carlskrona vårdade sjuke» 61.»» F 1. Från skärgårdsartilleriets särskilda korpser och stater i Stockholm vårdade sjuke» 61.»» G 1. Sjukvården under sjöexpeditioner» 62.»» H¹. Revaccination af nyvärfvadt manskap» 65.»» I¹. Omsättningen vid militära läkarebefattningar» 65.»» K¹. Fältläkarekontorets inkomster och utgifter» Barnmorskeväsendet» 66.»» L¹. Disposition af de för barnmorske-undervisningen anslagne medel» Skyddskoppympningen» 68.»» M¹. Månadtliga antalet vaccinerade vid hufvudstadens depôter» 70.»» N 1. Vaccinations-fondens utgifter» Rättsmedicinska undersökningar» 71.»» O¹. Sammandrag af uppgifter om sjelfmorden» 72.»» P¹. Uppgifne antal sjelfmord i Stockholm månadtligen» 72.»» Q¹. Till Sundhets-Collegium remitterade rättsmedicinska mål» Apoteksväsendet» 74.»» R 1. Öfversigt af den farmaceutiska undervisningen...» 74.»» S 1. Apotekens antal och tillstånd» 75.»» T¹. Öfversigt af priset å öfverlåtne apoteksprivilegier» Veterinärväsendet» 78.»» U 1. Å veterinär-inrättningen i Stockholm vårdade sjuke husdjur» 79.»» V 1. Å veterinär-inrättningen i Skara vårdade sjuke husdjur» 79.»» X 1. Springormssjukan i Helsingland» 85.»» Y 1. Uppgifne antalet sjuke och döde i gängse kreaturs-sjukdomar» 86.»» Z¹. Stockholms veterinär-inrättnings inkomster och utgifter» Understöd för vetenskapliga resor» Sundhets-Collegii embetsverksamhet» 87.»» Ź. Antalet af Sundhets-Collegium handlagda mål....» 88. Öfversigt af sjukvårds-personal och anstalter m. m. i riket» Bihang om de af läkare tillförlitligt utredde dödsorsakerna i rikets städer» 90. Veterinärväsendet. Tab. N:o 30. Djurläkarnes antal och fördelning inom länen... sid. XXXV.» N:o 31. Djurläkarnes embetsresor för sjukdomars hämmande bland husdjuren» XXXV.» N:o 32. Öfversigt af befintliga sjukvårds-personalen och anstalterna m. m. i riket» XXXVI.» N:o 33. Summarisk redogörelse för medicinalstatens tillgångar och utgifter åren » XXXVI. Bihang: Om dödsorsakerna i rikets städer. Tab. N:o I. Dödsfall af s. k. folksjukdomar eller farsoter sid. 5.»» II. Dödsorsakerna i rikets städer enligt läkares uppgifter» 7.»» III. Attesterade dödsorsaker i rikets städer i förhållande till de bland städernas rättsliga befolkning inträffade dödsfall» 52.

7 Table des matières. A. Rapport. B. Tableaux annexées. État sanitaire de la population civile pag. 2. Tab. Litt. A. Recoltes et prix de blé» 12.»» B. Fièvre typhoïde» 12.»» C. Meningite cérébrospinale épidémique» 13.»» D. Diphthérite» 14.»» E. Croup» 14.»» F. Coqueluche» 15.»» G. Dysentérie» 15.»» H. Choléra et diarrhé» 16.»» I. Fièvre intermittente» 16.»» K. Oreillons» 17.»» L. Varioloïdes» 17.»» M. Scarlatine» 18.»» N. Ruogeole» 19.»» O. Inflammation des poumons» 20.»» P. Ophtalmie epidemique» 20.»» Q. Comparation des observations meteorologiques et hygieniques » 22.»» R. Nombre approximatif des malades et des décès dans les épidémies 1870» 25.»» S. Nombre approximatif des malades et des décès dans les épidémies » 26.»» T. Dépenses extraordinaires de l'état pour les épidémies (col. 1 4), pour les épizooties (col. 5 7) pour les autopsies légales (col. 8 10)» 26. Officiers de santé» 26. Tab. Litt. U. L'accroissement des places d'officiers de santé » 27.»» V. Nombre des médecins et des places d'officiers de santé (incl. ceux de l'armée et de la marine) » 28.»» X. Mouvement du personel médical civil » 28. Hôpitaux civils» 28. Tab. Litt. Y. Mouvement des malades dans les hôpitaux civils » 31.»» Z. Mouvement des malades dans quelques autres hôpitaux» 32.»» Å. Mouvement des malades dans les maisons d'orphelins et dans les hôpitaux pour les enfants malades» 32.»» Ä. Fièvre typhoïde dans les hôpitaux civils de préfectures» 33.»» Ö. Maladies cancéreuses id.» 33.»» Aa. Aliénés id.» 34.»» Bb. Maladies ophthalmiques id.» 34.»» Cc. Hernies id.» 35.»» Dd. Maladies du rectum id.» 35.»» Ee. Maladies du système uropoétique id.» 35.»» Ff. Maladies des organes génitaux de l'hommeid..» 36.»» Gg. Maladies des organes génitaux de la femme id..» 36.»» Hh. Maladies des articulations id..» 36.»» Ii. Maladies des os id.» 37.»» Kk. Maladies de la peau id.» 37.»» Ll. Tumeurs id.» 38.»» Mm. Mouvement des malades et dépenses des établissements d'aliénés» 39.»» Nn. Mouvement des malades traités aux frais publics par l'électricité» 39.»» Oo. Enumeration des malades et des maladies traités dans l'institute central gymnastique...» 40.»» Pp. Enumeration des malades et des maladies traités dans l'institute gymnastique a Gotenbourg» 41.»» Qq. Mouvement des malades et des maladies traités aux frais publics par la gymnastique» 42.»» Rr. Enumeration des malades et des maladies traités dans l'hopital des incurables à Stockholm» 43.»» Ss. Mouvement des malades et des maladies traités dans l'établissement medico-pneumatique» 44.»» Tt. Mouvement des malades dans les maisons d'accouchement» 45.»» Uu. Les enfants nés dans les maisons d'accouchement» 45.»» Vv. Maladies des enfants et des femmes tombés malades après l'accouchement» 46.»» Xx. Nombre des élèves des écoles publiques qui à causes speciales sont exempts des exercices gymnastiques» 47. Eaux minerales, bains de mer et établissements hydrothérapeutiques» 47. État sanitaire dans les prisons» 52. Etat sanitaire de la population civile. Tab. N:o 1. Température moyenne, Hauteur moyenne du baromètre et Hauteur moyenne de l'eau tombée pag. II.» N:o 2. Hauteur des eaux des grands lacs» III.» N:o 3. Observations météorologiques et hygiéniques...» III.» N:o 4. L'éléphantiasis dans la province de Helsingland» III.» N:o 5. Nombre et mouvement des malades» IV.» N:o 6. Nombre des visites officieles des médecins cantonnaux à la campagne» V.» N:o 7. Nombre approximatif des maladies épidémiques par mois» VI. Officiers de santé.» N:o 8. Nombre des places d'officiers civils de santé, par préfecture» VII. Hôpitaux civils.» N:o 9. Recettes et dépenses des hôpitaux civils de préfectures» VIII.» N:o 10. Mouvement des malades dans les hôpitaux civils» IX.» N:o 11. Mouvement des maladies dans les hôpitaux civils» X.» N:o 12. Mouvement des malades syphilitiques dans les hôpitaux» XVI.» N:o 13. Symptômes des syphilitiques admis dans les hôpitaux» XVIII. Eaux minérales, baines de mer et établissements hydrotherapeutiques.» N:o 14. Nombre des visiteurs des eaux minérales, des bains de mer et des établissements hydrothérapeutiques» XIX.» N:o 15. Maladies des visiteurs des eaux minérales et des bains de mer» XX. Conscription.» N:o 16. Résultats des rapports des médecins chargés d'éxa-» XXII.» N:o 17. miner les conscripts de toutes les 5 classes...» XXIII.» N:o 18. Nombre des conscripts, par préfecture» XXIV.» N:o 19. Causes d'exemption du service de conscription...» XXIV. Etat et service de santé de l'armée et de la marine.» N:o 20. Mouvement des malades de l'armée et de la marine: a) dans les garnisons, b) dans les hôpitaux militaires» XXV.» N:o 21. Mouvement des malades durant les exercises de l'armée» XXVI.» N:o 22. Mouvement des maladies dans les hôpitaux militaires» XXVIII. Sages-femmes.» N:o 23. Sorties des écoles pour l'enseignement des sagesfemmes» XXX.» N:o 24. Nombre des sages-femmes, par préfecture» XXX.» N:o 25. Nombre des cas d'accouchements qui ont exigé l'emploi des instruments» XXX. Vaccination.» N:o 26. Nombre des vaccinés, par préfecture» XXXI.» N:o 27. Nombre des portions de vaccine expédiés par les dépôts» XXXI. Autopsies légales.» N:o 28. Résultats des rapports sur les autopsies légales 1865» XXXII. Pharmacies.» N:o 29. Nombre des pharmacies, par préfecture» XXXIV.

8 IV Tab.»»»»»»»»»» Conscription pag. 52. État et service de santé de l'armée et de la marine...» 53. Litt. Yy. Mouvement des malades de la garnison de Stockholm» 53.» Zz. Maladies traités dans les casernes de Stockholm» 54.» Åå. Mouvement des malades par mois dans les casernes de Stockholm» 54. Ää. Enumeration des malades et des maladies, traitées à l'hôpital militaire de Stockholm» 55.» Öö. Mouvement des malades par mois dans l'hôpital militaire de Stockholm» 57.» A¹. Mouvement des malades par régiment à l'hôpital militaire de Stockholm» 57.» B 1. Maladies traitées au service médicale de l'hôpital militaire de Stockholm» 58.» C¹. Mouvement des malades par mois au service médical du dit hôpital» 59.» D¹. Mouvement des malades des garnisons de Skåne...» 59.» E 1. Mouvement des malades de la division de la marine à Carlskrona, traités ou à l'hôpital ou à domicile» 61.» F¹. Mouvement des malades de la division de la marine à Stockholm» 61.» G 1. Nombre des malades peudant les expéditions maritimes» 62.» H 1. Revaccination des recrues de l'armée» 65.» I¹. Mouvement du personel médical militaire» 65.» K¹. Recettes et dépenses du bureau de l'entretien du matériel des ambulances» Sages-femmes» 66.» L¹. Dépenses de l'état pour les écoles de sages-femmes» Vaccination» 68.» M 1. Nombre des vaccinés à Stockholm, par mois» 70.» N¹. Dépenses de l'état pour la vaccination» Autopsies légales» 71.» O¹. Suicides» 72.» P¹. Nombre des suicides à Stockholm, par mois» 72.» Q¹. Consultations du Conseil supérieur de santé demandées par les Tribunaux..» Pharmacies» 74.» R¹. Etat de l'enseignement dans l'école de pharmacie» 74.» S¹. L'accroissement et l'état des pharmacies» 75.» T¹. Aperçu des prix payés pour les privilèges de pharmacies vendus» Établissements vétérinaires et Épizooties» 78.» U¹. Nombre des animaux domestiques malades traités dans l'établissement vétérinaire de Stockholm...» 79.» V¹. Nombre des animaux domestiques malades traités dans l'établissement vétérinaire de Skara» 79.» X¹. Morve dans la province de Helsingland» 85.» Y¹. Nombre approximatif des animaux malades et morts dans les épizooties» 86.» Z¹. Dépenses de l'état pour l'établissement vétérinaire de Stockholm» Soutiens pour voyages scientifiques» Travaux du Conseil supérieure de santé» 87.» Ź. Aperçu des travaux du Conseil supérieur» Causes de décès dans les villes» 90. Médicins vétérinaires, epizooties. Tab. N:o 30. Nombre des médecins vétérinaires, par préfecture pag. XXXV.» N:o 31. Nombre des visites officielles des médecins vétérinaires à la campagne» XXXV.» N:o 32. Médicins, hôpitaux, pharmacies, sages-femmes, par habitants et par préfecture» N:o 33. Recettes et dépenses du Conseil supérieur de santé pendant les années Appendice: Causes des décès dans les villes.» XXXVI.» XXXVI.

9 STORMÄKTIGSTE ALLERNÅDIGSTE KONUNG! Den underdåniga berättelse om helso- och sjukvården i riket under år 1870, hvilken härmed till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnas, är uppställd hufvudsakligen efter samma plan, som tillförne blifvit angifven. och innefattar alltså, jemte några öfversigter omfattande dels det senaste qvinqvenniet, dels ock decenniet, särskilda redogörelser för 1. Civila sjukvården. 5. Skyddskoppympningen. 9. Understöd för vetenskapliga personalen och anstalterna 2. Besigtningar å beväringsman- 6. Rättsmedicinska undersök- utrikes resor. i riket. skåpet. ningar. 10. Sundhets-Collegii embets- 11. Bihang: Dödsorsakerna i ri- 3. Arméens och flottans sjuk- 7. Apoteksväsendet. verksamhet och en jemfö- kets städer enligt intyg af vård. 8. Veterinärväsendet. rande öfversigt af sjukvårds- läkare. 4. Barnmorskeväsendet. A". Sundh.-Coll. Berättelse för år

10 2 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Norrbottens och Westerbottens län. 1. Civila sjukvården. 1. Topografi och endemiska sjukdomar 1 ). Följande uti vederbörande läkares årsberättelser lemnade uppgifter om naturförhållanden och andra på helsotillståndet inverkande omständigheter samt om hos invånarne allmännare förekommande stationära eller endemiska sjukdomar inom åtskilliga tjenstedistrikt har Collegium, ansett sig böra såsom ett tillägg till förut lemnade topografiska redogörelser, här upptaga: Norrbottens län. Pajala provincialläkare-distrikt 2 ) upptager en area af 216 qvadratmil, med en folkmängd af 6,330 personer. Inom Pajala socken utgöres befolkningen af Finnar, med undantag af några få ståndspersoner samt till Kengis bruk, från Pite och Lule inflyttade arbetare, hvilka äro Svenskar; inom Enontekis äro Lapparne, men inom Jukkasjärwi Finnarne den öfvervägande delen af befolkningen. I båda Lappmarkerna finnas högst få Svenskar, 15 à 16 personer i hvardera. Distriktets läge är ej särdeies högt, så t. ex. ligger Pajala 334 och Muoniowaara, 14 mil nordligare, 739 fot öfver hafvet; några egentliga fjelltrakter finnas ej, förrän man nalkas norska fjellen. Tvenne större elfvar genomflyta distriktet, Torneå med bifloden Lajnio elf, och till dessa äfvensom till gräns-elfven Muonio rinna dessutom en stor mängd ej obetydliga grenar. En egenhet vid vattensystymet i detta distrikt utgöra Tärendö elf och Pipisjokki, af hvilka den förra, mil lång, utrinner ur Torneå elf och utfaller i Kalix elf, och den sednare, 1 mil lång, utrinner ur Torneå elf och utfaller i Lajnio. Båda äro ovanligt strida. Landet mellan dessa vattendrag utgöres, nedan lappmarksgränsen, af skogshöjder, skiljda från hvarandra genom oländiga kärr- och myrsträckningar; ofvan nämnde gräns vidtager ett fastare hedland, hvarest skogen mot norden mer och mer aftager, för att slutligen försvinna. Inom distriktet finnes ett större sågverk och ett jernbruk vid Kengis, en jerngrufva vid Svappavara och en masugn vid Palokorva. Hvad folkets lefnadssätt beträffar, så bestå födoämnena i de nedre byarna i Pajala nästan uteslutande af sur mjölk, pimä och ojäst kornbröd, rieska, bakadt för dagen, jemte sur och salt fisk. I de öfre byarna dereinot närma sig födoämnena Lapparnas och äro betydligt sundare och kraftigare, samt bestå, utom det ofvan nämnda, af färskt och torkadt kött och färsk fisk. Lapparne lefva mest af kött, bröd och fett samt renmjölk och renost. Både Finnar och Lappar dricka kaffe i mängd, och alltid är kaffepannan färdig att framtagas, när man inträder någonstädes. Bränvinssuperiet, hvilket för några år sedan var alldeles ur bruk, börjar nu, särdeles i de nedre byarna, att återkomma; dock kan man ej ännu säga, att det kommit i allmännare bruk. Språket är i Pajala, med undantag bland de förut nämnda Svenskarne, endast finska; i lappmarkerna lappska, finska och en med svenska blandad norska. Finska befolkningen är temligen storväxt, stark och välbildad, den lappska deremot mera småväxt. Till lynnet är den förra trög och till karaktären, såvida jag kunnat finna, ej särdeles redbar. Någon stor håg för arbete eger Finnen ej, ehuru han, när nödvändigheten tvingar, kan utveckla en stor grad af energi. Lapparne l ) Referent: Medicinalrådet Wistrand. ') Jemför Collcgii berättelse 1867, sid. 2. äro mera lifliga och föra, såsom nomader, ett rörligt och mödosamt lif. Finnarnes klädedrägt består, vintertiden, af dels hemgjorda dels köpta ylletyger och utgöres af långbyxor och långtröja eller rock samt väst. Ytterplagg, skor och handskar äro vanligen af renhud. Qvinnorna begagna ock yllekläder af varierande snitt. Sommartiden begagna båda könen kläder af dels köpta dels hemväfda tunnare tyger. Lapparne begagna kortbyxor och kolt samt bandskor och handskar, allt af renhud, som vinterdragt; om sommaren kolt af tunnt ylletyg eller af beredda renhudar. De religiösa rörelser, hvilka för ungefar 20 år sedan härstädes började och hvilka lära vara en af orsakerna till det ekonomiska obestånd, hvari Pajala socken på senare åren iråkat, hafva nästan nu alldeles upphört; också angripes nu sällan någon af det andeliga öfverretningstillstånd, här likotoxia kalladt, livaraf alla religiösa förrättningar under de föregående åren på ett obehagligt sätt stördes. Ehuru jag ej varit i tillfälle att iakttaga detta tillstånd, så lärer det väl ännu påkomma en och annan "väckt", vid de sammankomster, 2:ne här kända "skolmästare" hålla på de ställen, der de för tillfället slå sig ned och gästa. (Prov.-läkaren Boström), Westerbottens län. Skellefteå provincialläkare-distrikt 1 ) består för närvarande af Skellefteå och Nordsjö socknar samt Jörns och Mala kapellförsamlingar. Det utgör således den nordligaste delen af 'Westerbotten och hyser en befolkning af nära 24,000 menniskor. (Ar 1789 uppgifver Hiilphers folkmängden för Skellefteå socken, som då äfven innefattade såväl Norsjö som Jörn, till 5,445, hvilket på 79 år skulle utgöra en aktningsvärd tillökning af 17,014 personer). Denna befolkuing är spridd öfver en betydlig yta, väl 100 qvadratmil, men af brist på tillförlitliga kartor kan ej landvidden närmare bestämmas. Från hafvet höjer sig landet så småningom vester ut; kuststräckan, ensamt tillhörande Skellefteå socken och med en bredd af circa 2 mil, bildar ett fullkomligt slättland, hvars hufvudmassa visserligen utgöres af myrar, moar, skog och kullerberg, men som äfven i ej ringa mängd framter rika ängar och bördiga åkrar. Landet företer alla karakterer af en fordomtima hafsbotten. De små höjderna med sin steniga, kala hjessa kransas af barr- eller löfskog och bilda oftast ovaler med sin längdriktning i nordvest och sydost. Mellan dessa ligger mer eller mindre torr och i proportion derefter vare sig till åker eller äng använd jord af ofta utmärkt beskaffenhet. Ännu längre ute i sjelfva hafskanten, finner man samma bergbildningar, men här äro de antingen holmar eller uddar, mellan hvilka otaliga grunda vikar och sund skära sig in. Tydligast finner man detta utpregladt i distriktets södra mot Löfångers socken gränsande del. Der finnes det dessutom en mängd af sjöar som genom sina grunda stränder och sin i nordvest och sydost gående längdriktning antyda sin fordna egenskap af hafsvikar. De med löfskog kransade stränderna och de här och der framskymtande vackra ängarna gifva ett mera sydligt utseende åt landskapet än hvad ') Jemför Collegii berättelse 1865, sid. 5.

11 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Westerbottens län. 3 man vid så nordlig höjd hade kunnat på förhand föreställa sig. Narvaron af så mycket vatten förfelar naturligtvs ej att utöfva sitt inflytande på kuststräckans klimat. Sommarens hetta mildras af hafsvindarne och äfvenså vinterns köld, åtminstone så länge Bottenhafvet ännu ej blifvit isbelagdt. Luften är ofta betydligt fuktig, isynnerhet höst och vår, då tunga dimmor rulla in från hafvet eller uppstiga ur de tusentals små vikarne och sjöarne. Vindarne, och isynnerhet nordosten när den här stryker fram, äro råa och" genomträngande. Eedan i Oktober börja grundare vikar att isläggas, men hamnarne hålla sig i allmänhet öppna till i början eller medio af November, då man i allmänhet kan antaga att årets sjöfart har upphört, för att, om vintern ej är allt for sträng, på följande vår taga sin början i slutet af Maj. Af distriktets hamnar eller lastageplatser: Bureå, Ursviken, Kåge, Furegrundet och Åbyn är Kåge den i alla afseenden bästa. Som ofvan nämndes är kuststräckan ett slättland; de berg som här och der sticka upp i dagen bestå till allra största delen af gneis med här och der insprängd qvarts och glimmer; på ett och annat ställe, isynnerhet i Skellefteå floddal, förekommer en grofkornig glimmerskiffer. Nordost om Skellefteå stad finnas flera mindre kalkstensbrott, som dock ej tillfyllest kunna förse orten med sitt kalkbehof. På åsarne och hedarne utgöres jordmånen af mosandjord tätt bevuxen med ung tallskog; den mogna skogen är för längesedan åtgången. I närheten af vissa byar råder redan brist på vedbrand och värre blir det år efter år så oförnuftigt som folket hushållar med sina qvarvarande skogar. I dalarne och utefter vattendragen är jordmånen vida fruktbarare och består af lera och mylla. Här och der föreförekomma stora myrar, icke allenast i och för sig odugliga utan såsom frostnästen till stort men för den kringliggande odlade trakten. Till tvenne af de största myrarnas utdikning, de vid Skråmträsk och Frostkåge, hafva under de 2 sista åren betydliga statsanslag blifvit beviljade. Af vattendrag är den från Hornafvan i Lappland kommande Skellefteåelfven det ansenligaste. Dess lopp är forsande och stridt, så att elfven på endast jemförelsevis kortare sträckor lämpar sig för båtfart. Från sitt utlopp i Ursviken, der den bildar ett fullkomligt deltaland med vidsträckta tidtals öfversvämmade vass- och starrbevuxna ängar, upp till Skellefteå stad, en sträcka af nära mil, är den för mindre båtar segelbar. Redan vid den 1 / 16 mil ofvan staden belägna kyrkan vidtager den första forsen och följa dessa sedan tätt på hvarandra. Vid Krångfors mil från sitt utlopp bildar elfven ett vackert vattenfall och.j mil ytterligare vester ut ett ännu mera storartadt: Finnforsen. Dernäst i storlek märkes Kågeån, Byskeån, Abyån, alla norr om Skellefteåelfven, samt söder om samma elf Bureau, hvilken bildar utloppet för flera af de i distriktets södra del belägna småsjöarna. För öfrigt finnes en hel del större och mindre bäckar som dels utfalla direkt i Bottenhafvet, dels i några af ofvannämnda vattendrag. Goda källor saknas ej och för öfrigt låter det rinnande vattnet i elfvar och bäckar väl använda sig såväl till dryck som till matlagning utom den hetaste årstiden, då de mindre vattendragen uttorka och de större betydligt minskas. Vattenståndet är nemligen högst vexlande, först på våren, vanligen i slutet af April eller början af Maj infinner sig vårfloden, då isen bryter upp och snön smälter i det nedre landet; vattnet blir då smutsigt och grumligt af medspolade jordpartiklar. Sedan sjunker vattnet åter till omkring midsommar, då snön uppe i fjellen smälter och den andra, den såkallade fjellfloden, infinner sig. Skulle, såsom det någon gång lärer hända genom sen vår och plötsligt inträffande stark och ihållande värme båda dessa floder samtidigt infinna sig, stiger naturligtvis vattnet betydligt öfver sina vanliga bräddar och förorsakar då på sina ställen mer eller mindre skada. På sjöar är distriktet rikt; vattnet sett i större massa har i allmänhet en brunaktig färg, är mjukt och har en fadd smak; i de större med grus och sandbotten kan vattnet vara klarare, men i de mindre med dybotten är det blackt och mörkt. Alla sjöarne äro i allmänhet grunda med låga, långsluttande, sumpiga och mer eller mindre gräsbevuxna stränder. De flesta innehålla fisk i större eller mindre mängd. De vanligaste fisksorterna äro aborre, gädda och mört, hvilka finnas i nästan alla sjöar och tjernar. Sik och gös finnes i några. I elfvarna fås lax och laxöring i ringa mängd; dessutom id, harr, nejonögon och sik. Al är sällsynt men finnes isynnerhet i de grunda hafsvikarne. I den vestligaste delen af distriktet, vestra delen af Norrsjö socken och Mala kapell framträder allt mer och mer lappmarksnaturen; bergen blifva högre, skogarne tätare, afstanden emellan boningarne allt större. Odlingarne finner man nästan endast vid någon sjö eller elf på den mot söder vettande sidan och oftast ligger här åkern på någon brant sluttning som tidigt på våren blir fri från snö och is och som under sommaren håller sig torr och "drainerad" från skadlig syra. Höjderna och åsarne bestå af ofruktbar rullstensjord och tallmosand, men i dalarne är äfven här fruktbarheten ofta öfverraskande stor. I Mala kapell odlas råg med framgång. Åtminstone var så förhållandet under förlidna års gynsamma sommar, då en bonde af 20 skålpunds utsäde fick skörda 22 fot råg. Löfskog, björk, al och allahanda pilarter, kransar äfven här sjöarne och följer utefter vattendragen. Folket är i allmänhet ett resligt storväxt slägte med blåa ögon och blondt hår; från en och annan by kan man dock finna, särdeles bland qvinnorna, fullkomliga brunetter. Männens drag äro grofva och irreguliera, men qvinnorna i Skellefteåtrakten hafva sedan gammalt rykte om sig för skönhet, ett omdöme, som ej heller jag vill jäfva. Inom distriktet finnes endast en stad: Skellefteå. Denna den yngsta bland Sveriges städer erhöll år 1846 sina stadsprivilegier, men lyder under landsrätt och tillhör i kyrkligt hänseende Skellefteå pastorat. Belägen på norra stranden af Skellefteåelfven mil från dennas utlopp i hafvet, på en sank myr, så sank att ännu lefvande personer varit med om att draga upp kreatur som gått ner sig i gyttjan der nu "storgatan" löper fram, har staden ett allt annat än gynnsamt läge. Den närmaste omgifningen är skoglös och slät, bestående dels af odlade marker, dels af tufviga och sänka ängar. En half fjerdingsväg norr om staden höjer sig det skoglösa "hvitberget", hvarifråu sedan marken jemt sluttar ned emot elfven. Söder om elfven på ungefär samma afstånd höja sig skogbevuxna bergåsar, men mot öster och vester ligger den halfmil breda elfdalen öppen. Den med stark ström förbiflytande Skellefteåelfven för ett klart, genomskinligt vatten utom under flodtiderna, då det är brungult och smutsigt af uppslammade sand-och jordpartiklar. Under vintern begagnas det allmänt till dryck och matlagning, men under varmaste sommartiden blir der ljumt och osmakligt, ehuru det äfven då måste af flertalet användas, emedan stadens alla brunnar gifva ett till dryck odugligt vatten. Flodbottnen består omvexlande af sand och småsten och djupet varierar årligen,

12 4 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Westerbottens län. alltefter som elfven på olika ställen deponerar de fasta delar som hon medför. Dessa flyttande sandbankar äro ofta båtfarten till stort men. Stränderna äro i stadens närmaste granskap höga, branta, sandiga och blifva ofta af strömmen utskurna. I Oktober börjar elfven tillfrysa och i November kan den ofta redan köras med lass. Norr om staden är upptaget ett större öppet dike, den så kallade kanalen; gående i riktning från vester mot öster och söder afleder den i elfven en del af stadens öfverflödiga grundvatten. Som af ofvanstående synes ligger staden särdeles öppen för östan- och vestanvindarne samt till en del äfven för nordan. Den herskande vinden är vest eller nordvest; sydosten medför oftast regn. Till följd af den sumpiga belägenheten hvila ofta dimmor öfver staden. Alla husen äro af trä; de flesta hafva tvenne våningar och rymliga gårdsplaner. På ett och annat ställe är emellan husen en liten trädgård inskjuten. Gatorna äro raka, ej särdeles breda, och skära hvarandra i räta vinklar. I midtén af staden ligger torget, fyrkantigt, stort och rymligt, planteradt med alléer af björk kriug friska gräsmattor och med södra sidan öppen mot elfven. Här finnes äfven en tilläggsbrygga för småbåtarne och de tvenne ångslupar som trafikera elfven. Vid lågt vattenstånd måste dock de senare stanna 1 / 16 mil längre ner straxt utom staden. Någon stenläggning å gatorna finnes ej, utan påköres vår och höst sand och grus, hvilket dock snart försvinner i den lösa bottnen. En följd häraf är att gatorna vid regnväder betäckas af ett qvartersdjupt lager af en vällingstjock, svartbrun smörja och att vid torrväder den ringaste vindpust upphvirflar hela moln af dam. Bevattning af gatorna under den heta årstiden är naturligtvis öfverlemnadt åt en mild försyn. I stället för rännstenar finuas alnsdjupa diken, hvilkas kanter för att ej genast nedrasa äro infattade med bräder. Afvägningen har dock ej varit den bästa, ty under sommaren bildas ofta i dessa diken gröna stinkande polar. Utefter husväggarne har man på flera ställen gjort försök att bilda en gångbana genom att utbreda och tillklappa en asfaltliknande massa af tjära och sand som vid någorlunda sval temperatur är lämplig nog, men i värme klibbar allt för efterhängset vid de promenerandes skoplagg. Gatornas renhållning sker dels genom meteorvattnet, dels genom vederbörandes omsorg. Afträdena äro allmänt ordnade efter ett om än enkelt dock ganska godt system "fosses mobiles" samma som för öftigt användes inom hela distriktet. Exkrementerna, såväl de fasta som flytande, upptagas i undersatta större och mindre tunnor; när dessa blifvit fyllda utbytas de mot tomma och antingen utföras på åkrarne eller magasineras på något passande ställe tills de skola användas. Men tunnorna äro ofta gissna och alltid obetäckta, så att vid flyttningarne eller vid tillfällig öfverfyllnad lätt något af innehållet spilles, hvarigenom dock grunden så småningom förorenas. I ännu högre grad sker detta på de handlandes gårdar, der bönderna i mängd köra in och der spillningen efter deras hästar då hopas i högar. Allt måste naturligtvis insupas i den lösa, porösa grunden som består af mer eller mindre uttorkad dy- och torfjord på ett lager af sand. Endast närmast elfstranden ligger en liten ås af flodvällsand i dagern. Men vintern, som under 8 månader af året håller jorden frusen, förhindrar äfven dessa ogynnsamma grundförhållanden att utveckla sin fulla skadlighet. Westerbottens läns norra lasarett och kurhus är förlagdt inom staden på sumpig grund som dock, efter under senaste året skedd täckdikning, något förbättrats. Flera ansenliga byar finnas, såsom Medle och Myckle vid Skellefteå elf; Kåge, Ersmark och Kusinark vid Kågeån m. fl. Mellan de särskilda gårdarne uti byarne finnes godt utrymme; några åker- eller ängstycken omgifva hvarje hus. Härigenom utbreder sig byn ofta på en betydlig yta, en half eller hel fjerdingsväg i längd. Belägna som dessa byar merendels äro på någon större sluttning mot söder göra de ovilkorligen ett angenämt intryck af odling och civilisation. Men den totala saknaden af träd i det närmaste granskapet gör det hela väl kalt och enformigt. Westerbottningen värderar endast den till timmer och plankor förädlade skogen och kan ej finna någon trefnad uti att omgifva sitt hus med grönskande träd och buskar. Husen äro alla byggda af trä, ofta i två våningar, men i allmänhet ej uppförda med den omsorg som klimatet fordrar, utan betydligt dragiga. Äfven i förmögnare bondhus begagnas sällan mera än ett rum, dagligstugan, i hvilken hela hushållet såväl tjenare som familjens medlemmar hafva sin plats. Bredvid ligger en mindre kammare, under vintern oftast oeldad och som begagnas än till ett slags förvaringsrum, än till resandes herbergerande. Ofre våningen, om den är inredd och möblerad hvilket ej alltid är fallet begagnas endast vid högtidligare tillfällen. Trossbottnen i nedra våningen är på à 2 alnars afstand i husets yttervägg genomborrad med tumstora hål, täppta med träproppar, som kunna urtagas för att isynnerhet efter skurning åstadkomma vädervexling och hastigare torkning. Skurningen tillgår nemligen så att ett par spannor vatten slås ut öfver golfvet och pigorna sedan med bara fötter fatta viskan och i stående ställning skrubba på af alla krafter. Rummen äro temligen höga, omkring, aln; fönstren hafva stora glasrutor och äro ofta, isynnerhet i äldre gårdar, ställda två i bredd, så att öfverallt tillräckligt ljus insläppes; deremot kunna de ej öppnas, så att ventilationen måste ske genom dörrar, spisel och de ofta otäta väggarne. Under vintern begagnas temligen allmänt dubbelfönster, men hvilka här fästas ej innantill utan utanpå de vanliga fönsterna. Att fönstren ej kunna öppnas förorsakar mycket obehag ej allenast för de sjuke utan äfven för de friska; isynnerhet under natten, då ofta personer sammanpackas i samma rum, blir luften så förskämd, att en person, som utifrån inträder, med vämjelse ryggar tillbaka. Ingångsdörren till stugan vetter sällan direkt utåt, utan skyddas af en förstuguqvist eller förstuga. Dörrarne äro ända till aln höga. Golfvet är alltid af trä och byggnaden hvilar oftast på en alnshög stenfot, i hvilken draghål finnas. Källaren är oftast förlagd utom huset, nedgräfd i någon backsluttning. De öfriga byggnaderna, stall, lador, fähus m. m., ligga utan någon bestämd plan ordnade endast så som lokalen och egarens smak det tillåter. Instängda, smutsiga gårdar behöfver man ej här att frukta. Afträdena äro öfverallt väl ordnade och hållas i allmänhet snygga. Exkrementerna så väl de fasta som flytande samlas i tunnor och användas på åkern. Sophögen har i allmänhet sin plats i afträdets närmaste granskap, men här och der finner man straxt vid husets ingångstrappa en tunna nedgräfd i jorden och försedd med ett trattformigt genomborradt lock för att upptaga den flytande orenlighet, diskvatten m. m., som från stugan utkastas. Isynnerhet vid varmare väderlek utvecklas från denna tunna högst obehagliga gaser. I dagligstugan finnes alltid en öppen spis; i kammaren antingen spis eller kakelugn. Ingenstädes begagnas jernkaminer. Till bränsle begagnas uteslutande ved.

13 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Westerbottens län. 5 Under de långa mörka vinteraftname hemtas ljus merendels från den på spiseln flammande brasan, hvilken derföre ständigt måste vidmakthållas. Det är otroligt hvilka vedqvantiteter härtill åtgå. I de flesta utefter kusten belägna byar har dock fotogenlampan vunnit inträde. Sängställena äro i allmänhet för trånga, en följd af det stora antal personer, som hoppackas i ett rum. Kringbyggda, väggfasta och med gardiner försedda sängar förekomma ej så allmänt, mest i gamla hus; vanligare äro utdragssoffor och fållbänkar, hvilka hafva sin plats rundt omkring stugans väggar. Sällan ligger en person ensam; oftast två och två och barn ibland tre och fyra i samma säng. Bädden redes underst med halm, deruppå ett dunbolster, underlakan och ett par hufvudkuddar; till betäckning en eller två fällar af merendels får-, ibland killingskinn. Klimatet och de kalla rummen göra en dylik sängutredning nödvändig, men den herskande snyggheten lemnar mycket öfrigt att önska. Det finnes hela hushåll, ja hela byar, der hvarje person har skabb. Allmogen betraktar den som en eftersjukdom till nervfebern och påstår att den före "febern" varit åtminstone mycket sällsynt. Folket har dock i allmänhet sinne för renlighet och ordning i hemmet och skäms om en främling öfverraskar dem i deras djupaste hvardagslag, innan de hunnit rusta sig litet i ordning. Den manliga drägten består vanligen af grått vadmal till rock, väst och byxor; närmast kroppen en linne- och ofta en ylleskjorta samt kalsonger; på hufvudet en filthatt eller mössa och på fötterna kängskor, i hvilka mjukt hö ofta ersätter strumpornas plats. Kängskorna äro ganska praktiska plagg; de bestå af mjukt garfvadt läder med alla sömmarne placerade öfver fotryggen och utan särskilda sulor eller klackar; i de qvartershöga mjuka skaften instoppas byxorna och kring smalbenen surras sedan stadigt tvåtums breda elastiska ylleband. För sin lätthet och vattentäthet lämpa de sig synnerligen väl för marscher på mjuka vägar, såsom ängar och myrar samt balanserandet på "spänger" och timmerstockar, der de tillåta foten gripa om föremålet, men på hårda vägar blir åtminstone den ovande lätt ömfotad. Vintertiden begagna männen pelsar af dels får- dels och allmännast hundskinn. Fruntimren svepa kring halsen en ett par alnar lång så kallad "boa" och söka att med kappor och dubbla ylleschalar utestänga kölden. På fötterna begagna båda könen s. k. "tussar", det vill säga stöfletter af renskinn med det ludna utåt. I öronen bäres ofta af så väl männer som qvinnor ringar; fingrarne prydas äfven med ofta 5 à 6 st. "giktringar", detta dock endast då vederbörande vilja uppträda i full gala. Ehuru vid hvarje gård finnes en "badstuga" naninet finnes qvar, men ej gagnet begagnas bad ytterst sällan. Under sommarens hetaste dagar kan väl isynnerhet ungdomen lägga sig i en å eller sjö, men under vintern begagnas aldrig varmbad, om icke möjligen någon gång på läkarens ordination. Vid t. ex. beväringsmönstringarne har man derföre den föga uppbyggliga synen af ett ofta linietjockt lager af smuts på ynglingarnes nakna kroppar. Som en beklaglig brist måste anmärkas, att i ett så stort distrikt och i ett klimat så disponerande för rheumatiska åkommor intet offentligt badhus finnes; det utom Skellefteå stad belägna till brunnsinrättningen hörande kan ej såsom sådant betraktas, ej heller den lilla bassin, som under sommaren utsattes i elfven för några af stadsboernas räkning Bland de från växtriket hemtade födoämnen spelar kornmjölet förnämsta rolen; som tunnt ojäst bröd eller som gröt och vällingar användes det allmänt och utgör för de fattigare jemte potatis den nästan uteslutande födan. Rågmjöl auvändes äfven, men är i allmänhet mindre omtyckt än kornmjölet. Rofvor och. kålrötter förekomma väl här och der samt användas till föda, men trädgårdsprodukterna äro af allmänheten föga kända. Detta förhållande är beklagligt, då erfarenheten visat, att köksträdgårdsodling härstädes kan med största fördel bedrifvas. Bland födoämnen ur djurriket är mjölken det allmännast begagnade. Vanligen användes den söt, men äfven förvandlad till tätmjölk; sällan deremot sjelflöpande såsom så kallad filbunke. Smöret är ofta illa behandladt och illa saltadt; blir derigenom lätt härsket. Osten är smaklös. Kött ingår alldeles fór litet i matlagningen; på hösten och vintern användes torkadt fårkött och äfven ibland på samma sätt prepareradt nötkött, isynnerhet till matsäck för de i skogarne med timmerhuggning sysselsatte männerna. Fläsk är dyrt och användes sparsamt. Skogsfogel och hare säljas vanligen till städerna. Af fisk har endast sik, lax och strömming någon större användning; strömmingen merendels salt; surströmming förstår sig allmogen lyckligtvis ej på. Salt sill köpes från städerna. Godt vatten till dryck finnes på de fleste ställen, men utom Skellefteå stad saknar äfven en och annan vid kusten belägen by godt dricksvatten. En allmän och omtyckt dryck är tjärnmjölk blandad med vatten. Brunnarne läggas i allmänhet så, att vattnet derifrån må kunna på lättaste sätt ledas till ladugården, men råka derigenom i ett obehagligt och alltför nära grannskap med gödselstaden. Af spirituosa åtgå ansenliga qvantiteter; under år 1871 importerades till Skellefteå 59,871 k:r bränvin, 3,857 k:r konjak, 2,019 k:r punsch, 255 k:r arrack och 11,821 k:r vin. Om än en del af dessa varor gått utom distriktet, t. ex. uppåt lappmarkerna, så förbrukas dock allra största delen inom distriktet. Ej underligt om då på ett bondbröllop kan åtgå 50 à 60 kannor bränvin och att lönkrögeriet florerar i alla större byar. Bajerskt öl förbrukas ej obetydligt både på landet och i staden; den afskyvärda spritblandningen, som kallas "körsbärsvin", går mest "uppåt landet" och konsumeras äfven af det täcka könet. Kaffe missbrukas allmänt. Under 1871 importerades 3,167 centner kaffe och 1,563 centner socker. Mat kan möjligen undvaras, men ej kaffedrycker. The har deremot ingen användning. Tobak till rökning och tuggning brukas allmänt; till och med qvinnorna försmå ej den lilla snuggan. Skogsafverkning och man vore frestad att tillägga skogsåverkan äro ortens hufvudnäringar. Huru planlöst och lättsinnigt allmogen förstör sina egna skogar, isynnerhet genom ett till ytterlighet drifvet sparrhygge, har redan ofta så väl i tal som skrift blifvit framhållet. Någon ändring till det bättre har ej visat sig och kommer ej heller att göra det så länge trävaruuppköparens smutsiga snikenhet understödes af säljarens enfald eller lättsinniga njutningslystnad. Skogsåverkan och uppköp af tjuftimmer anses ingalunda för någon skam, utan helt enkelt för "en affär" så god som någon annan. Averkaren gripen på bar gerning stämmes till tinget, bötfälles och får af brist på tillgång afsitta böterna vid vatten och bröd; väl utsläppt är han ej sämre karl för det, utan griper åter till yxan och härjer kronoparkerna som förr. Trävaruköparne, som mer eller mindre direkt uppmuntra dessa lagbrott, gå i allmänhet fria för juridiskt åtal, men på senaste tiden har bland de yngre skogstjenstemännen den riktiga åsigten gjort sig gällande att hellre söka träffa hufvudet

14 6 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Westerbottens och Wester-Norrlands län. som leder än armen som förer yxan. Handsågningen, som utom att det var ett dåligt skogsförädlingssätt äfven i hög grad frestade på helsan, har numera inom distriktet nästan alldeles upphört. Tjärubränning idkas flitigt, ofta på ett afstand af mil från kusten. Sedan Sävenäs masugn blifvit återupptagen kommer äfven kolning att ingå bland Skellefteåbefolkningens biförtjenster. Att jordbruket ännu står lågt emot hvad det borde och kunde göra med en ofta fruktbar jordmån och rik tillgång på odlingsmark, beror derpå, att folket hellre arbetar i skogen än på fältet och hellre tar en större, om än tillfällig inkomst än en mindre fast säkrare och i längden mera gifvande. Dertill kommer, att just de årstider, då jordbrukaren kunde behöfva några raska armar till sitt biträde, drager äfven trävarurörelsen alla lösa arbetare till sig, och i denna konkurrens måste gifvet den mindre kapitalstarke jordbrukaren ligga under. Korn är ortens hufvudsäde, men råg och potatis lemna äfven under goda år utmärkt vackra grödor. Ju längre upp mot fjellen potatisen kan odlas desto bättre anses han blifva. Boskapsskötsel, som väl borde vara ortens hufvudnäring, lemnar äfven mycket öfrigt att önska; samma måste sägas om de tvenne inom distriktet anlagda bymejerierna. Strömmingsfisket lemnar åt kustbefolkningen en ej ovigtig inkomst; de gamla laxfiskena i elfven deremot så godt som ingen. Salpetertillverkning utgör i flera kustbyar en god binäring. Tegelslageri och kalkbränning idkas på flera ställen, isynnerhet utefter Skellefteå-elfven. Husflit och husslöjd, för hvilken allmogen ej saknar fallenhet, finnes ännu qvar, men betydligt mindre än förr. Landthandlarne, denna kräfta för allmogen, hafva härtill ej litet bidragit, ty bonden har genom dem fått smak för h varjehanda onyttigt och underhaltigt men lysande kram, och föraktar sedan den hemgjorda och starka om än något grofva varan. Egentliga folkfester och folknöjen förekomma ej, så framt man ej såsom sådana får räkna marknaderna samt lördagsbesöken inne i Skellefteå stad. Hand i hand, half- eller helrusiga och skrålande med full hals draga då bönderna igenom gatorna, men göra sig dock sällan skyldiga till något gröfre öfvervåld mot person eller egendom. Angenäma äro de dock ej att se på. I den straxt vester om Skellefteå stad belägna kyrkostaden, den största i Norrland, räknande omkring 400 stugor, koncentrerar sig lifvet mot qvällen och natten. Här på egen grund urartar den bacchanaliska glädjen emellanåt till vilda slagsmål, der äfven knifven spelar sin rol, men oftast firas dock Bacchus endast med skrik och rop, som i den tysta natten ljuda vida ikring. Till stätjande af det allt mer och mer tilltagande sjelfsvåldet har under året midt i kyrkostaden blifvit inredd en arrest, dit de värsta orostiftarne kunna vid behof införpassas. Religiösa rörelser, s. k. läseri, förekomma endast sporadiskt och hafva ej lyckats vinna något fastare fotfäste. Den kroniska maijkatarrhen är nu som förut den talrikast representerade endemiska sjukdomsformen. Bleksot och blodbrist hos qvinnor hafva i väl en femtedel af fallen berott på antingen täta barnsängar eller en för långt utsträckt digifning. Den kroniska rheumatismen får betraktas som en ren kliinatsjukdom, för hvilken få gå fullkomligt fria. Respirationsorganernas sjukdomar, laryngitis, bronchitis, pneumonia acuta och jag vågar tillägga angina faucium förekomma särdeles talrikt under årets första hälft. (Prov.-läkaren Bergwall). Wester-Norrlands län. Wifsta nybildade distrikt består af socknarne Skön, Timrå och Alnö (Sköns pastorat) samt Hässjö och Ljustorp (en del af Ljustorps pastorat) inom Medelpads fögderi. Distriktets läge mellan utloppen af Indals- och Njurunda-elfvarne och de utmärkta hamnar, som hafvet härstädes erbjuder, har haft till följd, att etablissementer, företrädesvis ångsågar, men äfven jernbruk (Sund) och skeppsvarf (Framnäs) på sista åren uppstått i sådan mängd, att stranden utefter fastlandet till största delen öfvergått från jordbrukaren till affärsmannen. En naturlig följd häraf har varit en enorm tillökning i folkmängden. I Mars och April månader komma hoptals Wermlänningar vandrande hitupp, arbeta under sommaren vid ångsågarne och brädgårdarne samt återvända till största delen hem på hösten, under det en mindre del arbeta i ådalarne under vintern. Från norra orterna och Finland komma ock husfattiga familjer för att söka arbete, hysa in sig i grannskapet af något sågverk i usla kojor, som bönder uppsatt på sin mark, och för hvilka lägenheter betalas en oskäligt hög hyra, och få vanligen under sommaren arbete dels å ångsågarne dels å fartygen. Dessa familjer äro egentligen de enda, om hvilka man kan säga, att de under den kallare årstiden lida nöd; ty dels äro deras bostäder alltför bristfälliga, dels lefva de under sommaren upp all sin förtjenst, som ej är obetydlig, och då vintern kommer och arbetsförtjenst saknas, måste de tigga. Den å sågverken bosatte arbetaren borde med sin höga arbetsförtjenst kunna arbeta sig upp till välmåga, men misshushållningen i hemmet, lyx i mat och synnerligast kläder, samt den gamla benägenheten att, om ej lefva öfver, åtminstone lefva upp sina tillgångar orsaka, att, ehuru arbetaren under den gynnsammaste tiden kan förtjena ända till 20 à 25 R:dr i veckan, några besparingar, såsom insättningar i sparbanken eller dylikt nästan aldrig förekomma, hvadan, när mannen dör, hustru och barn komma fattigvården till last. Under sista åren hafva i ett och annat verk inrättats hushållningsföreningar, som skötts med omsorg och vinst, och der handeln varit kontant. Om detta exempel följes af de öfriga verken, bör det uträtta mycket godt bland arbetarne, som eljest ligga i händerna på landthandlande, hvilka ej allenast- tillhandahålla usla varor för högt pris utan äfven fresta arbetaren att öfverlasta sig med öl och vin. Tyvärr finnas ännu många sådana qvar, bosatta i det närmaste granskapet af de större sågverken, hos hvilka det föres ett vildt lif under sommaraftnarne och nätterna, och slagsmål ofta uppstå mellan sjömän och arbetare. Barnens uppfostran är långt ifrån sådan som den borde vara. Högst sällan "vana att lyda, göra de som de vilja och föräldrarne måste foga sig derefter. Då på flertalet af sågverken ej ännu finnas skolor, uppväxa barnen i okynne och blifva råa, sedeslösa, ej aktande lag och rätt. Sådan är ock i allmänhet den ungdom, som finnes å sågverken, och någon förändring kan man ej hoppas, förrän dugliga och allvarsamma skollärare taga itu med ett arbete, som föräldrar försummat eller ej kunnat utföra. Bostäderna äro i allmänhet illa försedda, flerstädes uppbygda af plank, ej brädslagna och utan fyllning under golfven. Wifstavarf lemnar i allmänhet 2 rum åt familjen; men annorstädes hafva de vanligen endast ett, och då å flertalet af sågverken ej särskilda kaserner äro inrättade för lösa arbetare, blifva dessa under den varma årstiden inhysta hos familjer, så att 4 à 5 man kunna jemte en familj bestående af lika många medlemmar bo i ett rum. Detta måste ovilkorligen inverka

15 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Wester-Norrlands och Upsala län. 7 skadligt vid en uppträdande epidemi och jag har på förhand gjort vederbörande uppmärksamma derpå. Lifsmedlen äro här särdeles dyra. Landtbrukaren kan ej producera tillräckligt för den talrika arbetsklassen. Mjölk, som, hemtad i ladugården, betalas med 33 öre pr kanna, är det ofta omöjligt att anskaffa. Fisk är här omöjligt att få köpa, ehuru man är nästan kringfluten af hafvet. Ingen egnar sig med allvar åt fisket, och större delen af den fisk, som på orten fortares, har blifvit transporterad långa vägar. Under sådana förhållanden inses det lätt, att denna vara blir för dyr för arbetaren. Samma är ock fallet med färskt kött, och sålunda återstår för arbetaren ej annat än salt mat: strömming, sill, fläsk och potatis. Om ock denna föda kan fördragas af friska personer, blir den dock högst olämplig för dem, som hafva anlag för digestionsrubbningar och synnerligast för barn, som omedelbart sedan digifningen upphört, eller, om modern ej kan uppföda sitt barn, nästan omedelbart efter födelsen, börjar trakteras med dylik föda i form af tuggor. Kaffe och dåligt svagdricka finnas i alla stugor och bidraga att framkalla och underhålla den så gängse magkatarrhen. Detta vare i allmänhet sagdt om arbetarne på och omkring sågverken. Den jordbrukande befolkningen är med få undantag välbergad och sköter sina ganska fruktbara jordbitar väl. De lefva i alla afseenden förståndigare, och då mjölk och mjölkmat hos dera utgöra ett vigtigt födoämne, är helsotillståndet bland dem bättre. Fattigvården borde derföre inom kommunen ej vara betungande; men då endast å Skönviks ångsåg inom Sköns socken, å Wifstavarf inom Timrå och Lögdö, samt Lagfors jernbruk inom Ljustorp finnes egen fattigvård, tillfalla alla enkor med flera från de öfriga verken kommunens fattigvård, som sålunda blir ganska betungande, särdeles inom Sköns socken. Såsom endemisk sjukdom förekommer särdeles allmänt magkatarrlien med dess följeslagare, den allmänna blodbristen; att en olämplig föda ofta framkallar detta lidande, är nog sannt; ännu säkrare är det dock, att den salta födan jemte kaffe och dåligt svagdricka till dryck envist underhåller sjukdomen, som derföre mången gång trotsar hvarje behandling, såvida dieten ej kan helt och hållet omändras. Synnerligast bland de arbetare, som ej förtära annan kokt mat än potatis och gröt och i öfrigt lefva på sill, fläsk och svagdricka, har den visat sig särdeles envis. Då sjukdomen inom vissa familjer angriper alla dess medlemmar och liksom tyckes gå i arf, då bland arbetare, som lefva under samma förhållanden, den ene angripes, den andre blir frisk, måste man antaga anlag till ventrikellidanden såsom prædisponeraude orsak. Bleksoten förekommer ock ofta utan att vara åtföljd af magkatarrh, mången gång framkallad af upprepade åderlåtningar, som här äro mycket i bruk. Onskligt vore, om någon gräns sattes för detta oupphörliga åderlåtande, som undergräfver krafterna och gör organismen mera blottställd för sjukdomar. Då enligt vetenskapens nuvarande ståndpunkt åderlåtning bör ske endast efter bestämda indikationer, vore det kanske skäl att låta lagen komma emellan och taga snäpparen ur menige mans hand. Den bland späda barn så allmänna mag- och tarmhatarrhen har sin grund i olämplig föda och skulle, om föräldrarne hade kunskap om samt vilja och förmåga att gifva de späda barnen en för deras ålder passande näring, till stor del upphöra. (Distr.-läkaren Söderbaum). Ytter-Lännäs nybildade distrikt består af Gudmunrå, Ytter-Lännäs, Thorsåkers och Dahls socknar. Det sträcker sig från Thorsåkers gräns emot Öfver-Lännäs socken till Gudmunrå-gränsen mot Högsjö, omkring 4 mil i längd och 2 mil vid största bredden. Beläget efter kusten af Angermannaelfven, utgöres det af en mer och mindre kuperad landsträcka af ganska god jordmån. Folkmängden utgöres af 6,684 personer. Deras sysselsättning är jordbruk, trädafverkning, handel och sjöfart. Hvad lefnadssättet angår, så består födan hos den egentliga allmogen och arbetaren hufvudsakligen af strömming, potatis och framför allt gröt, kokad af kornmjöl. Undantagsvis ingår köttföda i lefnadsordningen och består den då af salt kött och saltadt fläsk. Kaffe drickes väl här till öfverflöd, dock icke till den omåttliga grad som längre upp i landet. Bränvinssupandet florerar ganska mycket, isynnerhet vid distriktets hamnar och lastageplatser, och befordras det till en icke ringa grad af en talrik mängd landthandlare, hvilkas leder genom en liberal lagstiftning blifvit betydligt förstärkta med s. k. "ölhandlare". Klädedrägten utgöres för männerna under vintern af yllekläder, vanligtvis grått vadmal, och fór qvinnorna af hemväfda ylleklädningär. Om Söudagarne begagnas kläder af kläde, bomull o. s. v. Under sommaren begagnas kläder af bomull och linne. Allmogen är i allmänhet snygg och renlig. Inga fabriker finnas; deremot finnas inom distriktet fem större ångsågar, en större vattensåg och en mängd mindre vattensågar och en masugn. Vid de större sågarne bearbetas timmer, nedflottadt från öfre landet. Sågtimret för de mindre sågarnes behof hemtas från traktens skogar. (Distr.-läkaren Kempe). Upsala län. Tierps nybildade provincialläkare-distrikt, med en folkmängd af omkring 27,000 personer, omfattar socknarne Tierp, Söderfors, Elfkarleby, Tolfta, Wessland, Hollnäs, Leufsta, Tegelsmora, Film, Dannemora och Wendel samt begränsas i nordvest af Dalelfven och i norr af Bottniska viken. Landet utgöres till större delen af lågländta skogsmarker, omslutande vidsträckta odlade fält, af hvilka Tierps- och Wendel-slätterna äro de ansenligaste. Distriktet genomskäres af en mängd större och mindre sjöar och strömmar samt eger en stor rikedom på kärr, mossar och vattendränkta ängsmarker, hvilka genom sänkning af sjöar och markens torrläggning med stor fördel skulle kunna förvandlas till fruktbärande fält. De större sjöarne, såsom Temnaren och Wendelsjön, äro mycket grunda, hvarjemte de höst och vår stiga öfver sina bräddar och bilda vidsträckta öfversvämningar. Boningshusen, vanligen kalla och dragiga, äro i allmänhet af trä och icke sällan af två våningars höjd, men, vare sig de innehålla flere eller färre rum, så är ändock i de flesta fall hela familjen sammanträngd i en enda stuga. Sju större jernverk finnas, hvilka vintertiden sysselsätta flertalet af ortens befolkning med kolning och forsling af malm och brukseffekter. Under den tid af året, då sjöfarten är afbruten, utgör transporterandet af varor mellan Upsala och Gefle en för många begärlig biförtjenst. Jordbruket står ej härstädes särdeles högt, ehuru det borde vara ett af ortens förnämsta förvärfskällor, då god tillgång på dels uppodlad, dels odlingsbar mark af bördig beskaffenhet ej saknas. Ladugårdsskötseln är ock mycket försummad, i följd hvaraf den lemnar en liten och dålig afkastning. En stor del af innebyggarne i Hollnäs och Elfkarleby socknar lifnärer sig af fiske. Folket är tilltagset, arbetsamt, dock något styfsint och otillgängligt samt synes stå på en lägre kulturgrad än allmogen å andra trakter. En långt drifven osnygghet,

16 8 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Upsala ock Stockholms län. vanligen i förening med råhet, okunnighet och vidskepelse, påträffar man ofta hos befolkningen. I allmogens klädedrägt finnes ej något utmärkande. Hemväfda och köpta tyger begagnas ungefärligen lika mycket, dock synas de senare allt mer och mer börja uttränga de förra. Lyxen har dock ännu ej vunnit så mycket insteg här som å fiere andra orter. Lefnadssättet är mycket tarfligt och enkelt. Födan utgöres hufvudsakligast af rågbröd, potatis, strömming och sill. Svagdricka begagnas allmänt af den), som ega någon tillgång dertill. Superiet har visserligen mycket aftagit, likväl fortares bränvin ännu ganska allmänt och till öfverflöd inom vissa delar af distriktet. Svenska viner och bajerskt öl hafva på senare tiden kommit mycket i bruk. Kaffe förbrukas i ymnighet, synnerligen af qvinnokönet. Såsom endemiska sjukdomar förekomma mycket allmänt kronisk maykatarrli och bleksot, hvilka hafva sin grund dels i dålig, otjenlig föda, dels i det myckna kaffedrickandet, äfvensom skrqfler, hufvudsakligen yttrande sig i körtelsvullnader, oftalmier och otiter, samt kronisk rheumatism, som vanligen leder sin uppkomst från allmogens sedvana att tillbringa större "delen af den kallare årstiden på forvägar eller på tungt arbete i skogame. Askarider förekomma också mycket ofta hos barn och ej så sällan äfven hos fullvuxna personer. (Prov.-läkaren Ohrman). Stockholms län. Forsmarks nybildade distrikt, som utgöres af Forsmarks socken med en folkmängd af 1,036 personer, sträcker sig utmed Bottniska viken och består af en delvis sank, af hafsvikar, sjöar och träsk uppfylld, delvis stenbunden och skogbeväxt terräng. Åkerfälten äro få och af ringa omfång; ängsmarkerna äro något vidsträktare, men i allmänhet vattendränkta. Med undantag af 4 sjelfegande bönder och deras familjer, hörer hela distriktets befolkning under Forsmarks bruk. Hvad lefnadssättet angår, så utgör rågbröd, potatis och salt fisk den hufvudsakliga kosten. Salt kött och något rökt kött ingår väl äfven stundom i födan, men färskt kött högst sällan. I allmänhet hafva hushållen 1 à 2 kor, hvarföre någon tillgång på mjölk vanligen torde finnas. Svagdricka, som antingen är illa jäst eller surt, fortares i ymnighet och anses hafva särdeles stärkande egenskaper, hvarföre de sjuka vanligen trakteras dermed. Kaffe utgör här, som annorstädes, en kär dryck, synnerligast för den qvinliga delen af befolkningen, och förbrukas ymnigt, ej så sällan med thy åtföljande förknappning af de nödvändiga födoämnena. Uti denna födans beskaffenhet, såsom hufvudsakligen bestående af salt mat, potatis och dåligt svagdricka, torde den väsentligaste orsaken ligga till den här så allmänt förekommande kroniska magkatarrlien. Värden om de späda barnen är i allmänhet förvänd, i det dessa vanligen från födelsen erhålla mjölkvälling jemte modersmjölken, äfven om på den senare finnes riklig tillgång. Orsaken härtill är den allmänt gängse åsigten, att barnen frodas bättre af vällingen. Blifva nu barnen genom denna diet kinkiga och skrikiga, så tager modern vanligen sin tillflykt till "sudden", d. v. s. skorpsmulor och socker i en linnelapp. Redan vid ett par månaders ålder börja barnen erhålla taggor af samma slags födoämnen, som föräldrarne förtära, och så snart de sjelfva kunna förarbeta födan, blifver bröd, salt strömming och potatis det sistnämnda ämnet dock i öfvervägande mängd deras hufvudsakliga föda. På detta sätt grundlägges den allmänt förekommande gastro-enteriten, som en gång väl inrotad, ofta trotsar den mest energiska behandling, synnerligast som mödrarne hafva svårt att fatta, det något ondt kan ligga uti denna diet, som är så allmänt bruklig, och derföre gerna fortfara dermed, äfven om barnet är illa sjukt. Jag vill dock hoppas, att trägna föreställningar omsider skola medföra förbättring i detta hänseende. Alla underlifslidanden hos barnen förklaras här bero på mask, så framt de ej inträffa under första dentitionstiden, då samtliga inträffande sjukdomar rubriceras under benämningen "ondt för tänder", för hvilket någon medicin ej anses af nöden. Ascaris förekommer verkligen här ytterst ofta, men så torde också få barn undslippa att genomgå ett par maskkurer årligen. Maskfrö anses nästan lika nödvändigt som salt uti ett väl ordnadt hushåll, och större eller mindre förråd deraf finnes derföre gerna hemma. En egenhet hos folket här på trakten, som förvånat mig, är att lika mycket de frukta för förstoppning, lika litet fästa de någon vigt vid ett diarrhé. Ej så sällan händer det vid mina frågor, huru det förhåller sig med öppningarne, att jag erhåller det svaret: "inte är det något fel med det", och att, då jag närmare efterforskar förhållandet, jag kommer underfund med, att patienten under längre tid haft flera lösa öppningar dagligen. Detta isynnerhet, då det är fråga om barn. Att då digestionen tidigt undergräfves, kloros och anæmi temligen allmänt förekomma, kan ej förvåna. Ynglingar och flickor äro vid pubertetsperioden i allmänhet småväxta, och menstruationen begynner vanligen ej förr än vid I7:de eller 18:de året. Men äfven bland de gifta qvinnorna äro dessa sjukdomar ingalunda sällsynta, hvilket åtminstone till någon del torde bero derpå, att de ofta låta sina barn dia, tills dessa uppnått ett par års ålder. Klädedrägten är i allmänhet tillräcklig; endast smederna uti sin lätta arbetskostym, bestående af skjorta, byxor, förskinn, strumpor och trätofflor äro härigenom och genom sin sysselsättning lätt blottställda för förkylningar. Den kroniska rheumatismen herrskar också allmänt bland dem. Men äfven den öfriga befolkningen lider jemförelsevis mycket af rheumatiska affektioner, och torde förklaringen härtill ligga till en del uti boningsrummens beskaffenhet. Oaktadt boningshusen i allmänhet förete ett prydligt yttre, äro dock rummen vanligen dragiga, med otäta fönster och dörrar, ofta saknande innanfönster och svåra att under vintern hålla varma. De flesta hushåll disponera visserligen öfver 2:ne rum, men deraf begagnas vanligen det inre endast som klädkammare och skafferi, hvarföre familjens medlemmar, ofta ganska talrika, äro logerade uti det yttre, der alla sysslor, äfven brygd, bakning och tvätt, försiggå. För öfrigt äro spislame här allmänt så konstruerade, att då eld tändes uti den s. k. storspiseln, måste dörren ställas på glänt för att utdraga röken. Att detta förhållande skall, synnerligast under kalla vintrar, menligt inverka på befolkningens helsa, är klart, liksom äfven att ett dylikt rum vid inträffade sjukdomsfall blir ett mindre lämpligt sjukrum. Ett ætiologiskt moment för den här allmänt förekommande rheumatismen torde väl äfven ligga uti den omständigheten, att ängarne äro mycket lågländta, så att folket vid slottern vanligen hela dagarne måste vada i vatten. Frossor skola äfven de föregående åren hafva grasserat i temligen stor utsträckning. Hudskötseln är, åtminstone under de kallare årstiderna, mycket försummad. Sedligheten anses stå på ganska god ståndpunkt. Af 30 under året födda barn voro dock 4, d. v. s. 13,3 procent, oäkta. Spritdrycker förtäras i allmänhet föga, och sällan ses någon öfverlastad. Det mest framstående draget uti befolkningens lynne är en hög grad

17 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Malmöhus och Gotlands län. 9 af tröghet, ofta yttrande sig såsom halsstarrighet. Intelligensen är under medelmåttan. Vidskepelse och de mest vidunderliga funderingar öfver sjukdomarnes uppkomst och väsende förspörjas ofta. Som brukets underhafvande erhålla läkarevård och medikamenter gratis, pläga åtminstone de närmast boende vid inträffande, sjukdomsfall sända bud till läkaren, men detta har högst sällan några egentliga upplysningar om den sjukes tillstånd att meddela, utan omnämner vanligen endast anförvandternas åsigt om sjukdomen samt begär de medikamenter, som dessa anse lämpliga, oftast Hoffmans droppar, maskfrö eller s. k. "smörja", d. v. s. hudretande yttre medel. Isynnerhet "smörjor" hafva här stort förtroende, och desto större, ju starkare äro de. Så har jag mig bekant en nyligen timad tilldragelse, då en qvinna för värk i benen, antagligen beroende på hög grossess, använde till "smörja" vitriololja, och då en dräng, som sjelf åskådat effekten af smörjan, icke desto mindre eller kanske rättare, just derföre kort derpå begagnade sig af samma medel. Det bör kanske äfven nämnas, att qvinnan, för att få brännsåret läkt, lade en spansk fluga på detsamma. Is och kalla omslag anses lätt kunna medföra "rosen" hvarmed folket förstår alla febrar och inflammatoriska tillstånd och undvikas derföre med yttersta omsorg; då någon får en kontusion eller distorsion, användes derföre aldrig dylikt, utan i stället någon slags "smörja", vanligen terpentin. På samma sätt behandlas äfven vulnera, hvarvid folket dessutom låter sig angeläget vara att med instoppade trasor hålla sårränderna så mycket som möjligt från hvarandra. Med den hos Koslagsboarne välbekanta envisheten fasthänga de också vid sina gamla fördomar, och låta hvarken förnuftsskäl eller klara fakta rubba deras öfvertygelse. De här förekommande endemiska sjukdomar äro isynnerhet den kroniska magkatarrhen, klorosen, den kroniska rheurnatismen samt den kroniska enterokoliten hos barn. Jag har här ofvanför sökt redogöra för de vigtigaste orsakerna till dessa sjukdomars allmännare förekomst. Skabben har äfven under flera år här varit endemisk; genom besigtning af skolungdomen, besök i de skabbsjuka barnens hem och anordnande af lämplig behandling har jag dock redan betydligt reducerat antalet sjuke, och hoppas jag att snart kunna helt och hållet utrota denna sjukdom från orten. (Distr.-läkaren Brandt). Malmöhus län. S k ur ups nybildade distrikt består af Skurups, Slimminge, Örsjö, Solberga och Haslebösarps socknar, hvilka äro belägna i Wemmenhögs härad och utgöra nordöstra hörnet af detsamma. Dess folkmängd utgöres af mellan 6 och 7,000 personer. Landet är slätt, här och der några smärre höjder och skogar i norra delarne. Inom distriktet ligga flera större herresäten, såsom Svaneholm, Brådda, Skönabäck, Ryssgård och Thorsjö med flera. Kring de flesta bondgårdarne äro planterade träd. Till hafvet är en mils väg, till närmaste stad, Ystad, något öfver 2 mil och till Auderslöf, der provincialläkaren är bosatt och under hvilken distriktet förut hörde, nära 2 mil. Jordmånen är till största delen mycket god och gifvande; här och der finnas större och mindre torfmossar. Åkerbruket skötes efter nyaste tidens fordringar medelst jordens drainering och märgling. Näsbyholmssjön, som ligger i vestra kanten af och till en del inom distriktet, har för ett par år sedan blifvit uttappad och framställde under större delen af året bilden af en K. Sundh.-Coll. Berättelse för år äng, som lemnat ymnig afkastning af hö, hvilket med begärlighet köptes af de kringboende och på så sätt höjde gödselkraften af deras jord. Födan är i allmänhet god och består af både kött och fläsk. Till dryck begagnas hufvudsakligen "dricka" eller öl. Kaffe njutes allmänt, oftast med tillsats af cikoria; ibland tillsättes bränvin eller rom för männernas räkning. Bränvin njutes ej i anmärkningsvärdt öfvermått. Arbetaren fortär i allmänhet mycket föda åt gången, dock är densamma ej så kraftig, utan består mest af potatis och sill, antingen salt, om vintern, eller färsk, om sommaren, med surt bröd samt varmt dricka eller sur mjölk till supanmat. Lynnet är oftast flegmatiskt. Sparsamhet, beroende på starkt utpreglad egoism, är ett utmärkande drag hos bonden här på orten; också är välståndet allmänt. Bjudningar äro vid Jul- och andra högtider vanliga och då sparas hvarken på mat eller dryck. Klädedrägten hos männen har intet utmärkande, sedan den närmat sig köpstadsbefolkningens. Qvinnornas kläder äro till största delen hemmaväfda och bestå af "väsken"; vid högtider hafva de rika sidenklädningar. Om sitt hufvud hafva de 4, 5, ja! stundom 6 olika kläden. Bostäderna hos allmogen bestå af flera rum, hvaraf likväl blott ett eller två begagnas till dagligt bruk och som om vintern uppvärmas med jernugnar. Såsom endemiska sjukdomar äro kronisk magkatarrh och magsyra här mycket gängse och orsakas af lefnadssättet. Skrofler förekomma ej heller sällsynt, men under form af ögon- och öronaffektioner. (Distr.-läkaren Roth). Gotlands län. Wisby provincialläkare-distrikt omfattar ungefär mellersta tredjedelen af ön Gottland och består af följande församlingar, nemligen af Norra häradet: "Westkinde och Bro; Martebo och Lumlunda; Fohle och Lokrume; Endre och Hejdeby; Barlingbo och Ekeby; Dalhem, Ganthem och Hälla; Kräklingbo, Angå och Ahla; Östergarn, Gammalgarn och Ardre; Sjonhem och Wicklau; Wänge, Buttle och Guldrupe; Koma och Björkö; Follingbo och Akebäck samt af Södra häradet: Stenkumla, Träkumla och Westerhejde; Wall och Hogrän; Atlingbo; Eskilhem och Tofta; Sanda, Mästerby och Westergarn ; Hejde och Wäte samt Klinte och Fröjel eller tillsammans 43 socknar, fördelade till 19 pastorater och med en folkmängd af 19,545 personer vid 1869 års slut. Inom distriktet äro belägna "Wisby stad med 6,300 innevånare (icke inberäknade uti det för distriktet uppgifna antal) samt landthamnarne Westergarn och Klintehamn på vestra, Ljugarn och Katthammars vik på östra kusten. Afståndet från Wisby till distriktets norra gräns är 2 mil, åt öster och sydost 4J à 5\ mil, samt åt söder längsta afståndet 4 mil. Vägarne äro jemna och goda, Gotlands höjd öfver hafsytan är. i medeltal 100 fot. Det består till sin hufvudmassa af kalksten, hvilande på sandsten, och täckt med ett mer eller mindre tjockt jordlager. Gråstensberg saknas alldeles, så att granit endast förekommer 'såsom block och s. k. bullersten. Landet bildar en i allmänhet slät och jemn yta med helt obetydliga både höjder och dalar. Söder om Wisby höjer. sig Högklint 150 fot och på östra sidan den s. k. Thorsburgen 200 fot. Vestra kusten är i allmänhet högre och hafvets djup tilltager der hastigare; den östra är deremot lägre och hafsbottnen är der mera långsluttande. Midtuti landet framstryker visserligen en slags landtrygg, men som blott obetydligt höjer sig öfver den omgifvande slätten. Några egentliga insjöar finnas 2

18 10 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Gotlands län. icke. De vattensamlingar, som förekomma, kallas dels träsk, mer eller mindre grunda fördjupningar i kalkstensbällen, dels na/rar, som äro en slags kärr eller mossar, med botten af torf, dyjord, lera o. s. v. Höst, vinter och vår äro de i allmänhet fulla af vatten och se då ut som sjöar; men om sommaren torka de till större delen ut och beväxas med gräs och starr, som afslås till foder. Trenne större sådana myrar, nemligen Martebomyr, Roma myr och Store myr äro, jemte många mindre, belägna inom distriktet. Detsamma genomflytes ock nära i en halfcirkel af den först i sydvest, sedan i öster och sist i nordost rinnande Gothemsån. Jordmånen är i allmänhet af ganska bördig beskaffenhet. I det inre af landet består den af djup svartmylla, mullblandad sand, kalk och lera i mångfaldiga föreningar; närmast stränderna finnes deremot nästan blott kalkstensklapper och sand, men äfven dessa åkrar gifva utmärkta rågskördar, till följd "af den lätta och rikliga tillgången på "släke" (fucus vesiculosus), som hafvet uppkastar på stranden och som med fördel användes såsom gödningsmedel. Jordbruket är öns hufvudnäring; det har länge skötts illa, men förändring till ett bättre har redan inträdt. Skördarne äro oftare öfver än under medelmåttan. Utskeppning af spanmål har egt rum i vissa år af ända till 70,000 tunnor och år 1870 ända till 85,996 tunnor enligt tullkammarens uppgift; detta naturligtvis från hela ön. Mest odlas potatis, dernäst råg, vidare korn, hvete, hafre, blandsäd, ärter samt något linser, raps och sockerbetor. Jorden är till allra största delen i allmogens händer. Endast helt få större egendomar förekomma. Deremot går kanske hemmansklyfningen något för långt. Afverkning af skog har bedrifvits i mera än loflig utsträckning, så att öns tillgång härpå hotar att blifva otillräcklig. Afven i detta fall kan man dock hoppas på bättre vård till följd af ny lagstiftning och enskildes bemödanden. Till husbehof finnes dock ännu skog i det närmaste inom hela distriktet. Boskapsskötsel är naturligtvis en vigtig näringsgren. Isynnerhet uppfödas här en mängd får. Ladugårdsskötseln står dock ännu på en ganska låg ståndpunkt. Fiske bedrifves mycket omkring kusterna, isynnerhet af strömming, som numera äfven lofvar blifva en exportartikel af värde, sedan inan börjat egna mera omsorg åt dess konservering. Färsk och isynnerhet saltad strömming är äfven den allmännaste födan på ön och för den fattigare delen af befolkningen oersättlig. Såsom binäringar kunna anses kalktillverkning, skäljagt, torf- och tjäru-beredning. Utforselprodukter äro i följande ordning efter qvantiteten: spanmål, kalk, trädvaror, slip- och blocksten, potatis, fårkött, strömming, skälspäck, skinn, boskap, vadmal, ägg, frukt, marmorarbeten. Klimatet ar godt och helsosamt; måttlig vinterköld, måttlig sommarvärme, milda höstar, men långa och kalla vårar. Luften är frisk och ren. En jemförelsevis hög medeltemperatur tillåter åtskilliga mer sydländska växter att trifvas. Valnötträdet uppnår ekens storlek; mullbärsträdet ger de flesta år mogna bär; murgrönan och vinrankan trifvas såsom prydnadsväxter ganska bra o. s. v. Floran skall omfatta 960 fanerogamer och ormbunkar, af hvilka många sällsynta och för resande botanister begärliga. Folket är hyfsadt, vänligt och stillsamt. I allmänhet råder mycken höfligliet, till och med artighet i umgänget så väl med herremän som allmogen sins emellan. Sällan ser man någon berusad och sällan hör man eder och oväsen. Gotlandningen är rädd om sin kropp, blödig och känslig för kroppslig smärta och svimmar lätt vid åsynen af några droppar blod. Allmogen är i allmänhet välbehållen, äter godt och bor väl. Hvete samt kaffe och socker förbrukas i bondhusen i betydlig mängd. Ofta äro boningshusen stora och mycket prydliga, men i allmänhet bebos dock blott ett rum gemensamt af hela hushållet. Klädedrägten är för karlarne i hvardagslag långtröja, väst och byxor af grått vadmal af samma snitt och samma färg och detta så allmänt, att det kan gälla för en nationaldragt. Ur C. J. Bergmans nyligen utkomna Gotlandshistoria, hvilken äfven i det föregående blifvit rådfrågade tager jag mig friheten låna följande skildring: "En sanning är, att Gotländningen, oaktadt sin fallenhet för vällefnad och beqvämlighet, kan både till lands och sjös ådagalägga mycken raskhet, hurtighet och ansträngning, när nemligen nödvändigheten, behofvet eller lusten manar honom, men om nämnda drifijedrar saknas, så går arbetet ofta makligt och trögt. Man förebrår också en stor del af befolkningen dess stora böjelse för processer, ofta i följd af endast förflugna ord eller andra lumpna småsaker; vidare dess inbördes afundsamhet samt brist på sparsamhet och företagsamhetsanda. Märkbart är i allmänhet ett envist fasthållande vid gamla arbetssätt och hushållsvanor samt obenägenhet att tillegna sig, hvad som dock redan på andra ställen befunnits gagneligt och godt. Man har hört sägas, att intet svenskt landskap lärer finnas, der husbönderna så talrikt och så tidigt, som på Gotland, sätta sig i ro och emot betingade undantagsförmåner, som kallas "levision", öfverlemna gårdsbruket till son eller måg hvarigenom icke allenast ofta ett spändt förhållande, tvister och rättegångar beklagligen uppstå emellan föräldrar och barn, utan föräldrarnes merendels ännu goda arbetskrafter också dragas i förtid ifrån landtbruket. Tidigare och bättre än i de flesta andra stift kom folkskolesaken här till stånd; och denna ådagalagda nitälskan länder folket till stor heder. Sin utskyld till kronan anser Gotlaudsbonden såsom en hedersskuld, hvilken han äfven under svåra år och bekymmersamma omständigheter med alla krafter sträfvar att punktligt afbörda sig. I allmogens sällskapslif fortlefva inånga gamla högtidliga bruk och vördiga plägseder. Allmänt är känd hågen hos både yngre och äldre för hurtiga, från forntiden qvax - lefvande täflingsspel med boll och sten och stång och hopp och språng. De äro folknöjen af ett friskt och manligt folk. Hos många af allmogen röjes s. k. mekanisk färdighet och musikaliskt sinne. folkets utseende torde intet egendomligt vara att anmärka. Gotländska qvinnan är huslig och älskar sitt hem. Många qvinnor, isynnerhet t strandsocknarne, äro ovanligt starka och hurtiga: de kunna, när det gäller, sköta plog, yxa och åror lika bra som mången karl". Såsom endemiska sjukdomar äro att anse i främsta rummet den kroniska magkatarrhen, dernäst klorosen och den kroniska rheumatismen. Skabb, hudutslag och panaritier förekomma äfven rikligen (Prov.-läkaren Pontin.)

19 Året Civila sjukvården. Meteorologiska observationer. Vattenståndet. Årsväxten Sammandrag af läkarnes embetsberättelser om under året gängse sjukdomar utom sjukhus ¹) (Tabb. N:is 1 8). För år 1870 hafva från 129 provinoial- och extra provincialläkare 2), 43 distriktsläkare, 2 grufveläkare, 71 stads- och startsdistrikts- eller fattigläkare, 16 fängelseläkare och 6 jernvägsläkare till Collegium inkommit inalles 267 årsberättelser. Utur dessa berättelser, jemförde med omkring 1,200 rapporter angående allmän sjuklighet och yppade farsoter samt vederbörande läkares embetsresor i anledning deraf, hafva inhemtats följande upplysningar dels om väderleken under de särskilda årstiderna, dels om årsväxten samt dels om helsotillståndet i rikets olika delar och de sjukdomar som der förekommit. Emedan de så kallade folksjukdomarna och i allmänhet hetsiga sjukdomar företrädesvis påkalla vederbörande provinoial- och distrikts- in. fl. läkares verksamhet upptager detta sammandrag uppgifter hufvudsakligen endast om dessa sjukdomars freqvens och utbredning, hvaremot redogörelsen för länslasaretten och kurhusen samt öfriga civila sjukvårdsinrättningar kommer att omfatta jemväl öfrige sjukdomar som på dessa inrättningar varit föremål för sjukvård. Beträffande väderlekens och årsväxtens förhållande, såvidt detsamma kan hafva utöfvat något inflytande på helsotillståndet hos rikets invånare, har år 1870, enligt hvad de inkomne årsberättelserna utvisa, öfverhufvud varit ganska svalt och nederbörden ringa. Medeltemperaturen för året utgjorde för Stockholm endast + 5,03 och summan af den uppgifne nederbörden derstädes 11,26 svenska decimaltum. Vintern var, isynnerhet uti rikets mellersta provinser, i början mycket mild med flerstädes obehindrad sjöfart, tilldess under Februari kylan stegrades och hastigt islade sjöar och haf samt åtföljdes i allmänhet af måttlig, dock på vissa orter mycket ymnig nederbörd jemte blåst; redan i Mars började tidigt vårväderlek med hög värme och mycken blåst; medeltemperaturen för årets första qvartal utgjorde i Stockholm 3,42 och summan af den uppgifne nederbörden 0,93 decimaltum. April och Maj månader voro temligen varma och mycket blåsiga, men Juni månad blef åter sval med nattfroster. Medeltemperaturen för årets andra qvartal var + 8,51 och nederbörden 2,72 decimaltum. Sommaren var torr och blåsig under Juli och Augusti, men med September månad blef väderleken svalare med täta nattfroster samt något ökad nederbörd. Medeltemperaturen för tredje qvartalet var + 14,10 och nederbörden 2,94 decimaltum. Hösten var i början mild med temlig nederbörd, men i December inträdde särdeles skarp kyla och snö. Medeltemperaturen lör årets sista qvartal var 0,10 och nederbörden 4,68 decimaltum. Tab. N:o 1. Tabellen N:o T innefattar ett sammandrag af meteorologiska observationer s ), anställda uti vid olika breddgrad och höjd öfver hafvet belägna städer, nemligen Haparanda, Hernösand och Stockholm vid hafvet på östra kuststräckan, Göteborg vid hafvet på den vestra kusten, Östersund, Fahlun och Wexiö på norra och södra landthöjden, Carlstad vid landets största insjö, Upsala 1) Referent; Medicinalrådet Wistrand. 2) Från Gunnarsnäs och Lidköpings distrikt har årsberättelse ej inkommit, dels i följd af tjensteinnehafvarens sjukdom, dela i följd af vakans. 3) Por Upsala, Stockholm, Göteborg och Lund enligt af vederbörande läkare meddelade uppgifter från dervarande meteorologiska observationastationer; i öfrigt enligt utdrag och uträkning af Meteorologiska iakttagelser i Sverige otgifne af Kongl. Vetenskaps-Akademien under inseende af Professor Edlund. och Lund på mellersta och södra låglandet samt Wisby från öklimat. Tab. N:o 2 innefattar ett sammandrag af iakttagelser å Tab. N:o 2. vattenståndet uti tre bland låglandsbältefs största sjöar, Mälaren, Hjelmaren och Wenern, anställda vid Stockholms sluss, Notholmen vid Hjelmare kanal och öfre slusströskeln vid Brinkebergs kulle. Den utvisar att vattenståndet uti Hjehnaren var något högre än under det föregående året, hvaremot detsamma uti Mälaren och Wenern eller de två största bland dessa insjöar var lägre än under såväl det nästföregående året, som ock under de trenne derförutgående åren '). Mälaren, som under år 1869 hade en medelhöjd af 14,59 öfver Stockholms slusströskel och i December nämnde år stod vid 15,20, sjönk sedermera ända till April, då den stod vid 13,9; i Maj steg den något litet till 14,6, men sjönk derefter mer och mer och stod ännu i Oktober vid 13,7, samt höjde sig i December endast till 14,6; dess medelhöjd för året var endast 14,20. Hjelmaren, hvars medelvattenhöjd för år 1869 var 0,77 fot under nollpunkten å vattenmärket vid Nothohnen (beläget 79 fot öfver hafvet) och som i December 1869 stod 0,9 fot under nämnde punkt, steg vid årets början till 0,6 öfver nollpunkten, sjönk i Februari åter till nollpunkten, men steg derefter ånyo under våren, sommaren och hösten så att den i Oktober stod 2 fot öfver nollpunkten, hvarefter dtn småningom sjönk, men stod ännu i December 0,9 fot öfver nämnde punkt; dess medelhöjd för året var 0,85 fot öfver nollpunkten. Wenern, som under år 1869 hade en medelhöjd af 14,62 fot öfver vattenmärket vid Brinkebergskulles öfre slusströskel och i December 1869 stod vid 14,1, steg efter vårfloden ej öfver 14,2, höll sig derefter omvexlande vid omkring 13 och 14, men stod i December endast vid 13,0; dess medelhöjd för året var 13,47. xingående årsväxten för år 1870 inhemtas, af derom meddelade uppgifter, att höstsäden under en i allniäntiet någorlunda Tab. Litt. A. gynsam höst- och vinterväderlek väl utvecklades samt nästan allestädes i riket lemnade en rik och god skörd. Afven vårsädesskörden var i allmänhet god. Foderväxterna lemnade också en ganska tillfredsställande afkastning, men potatisen skadades flerestädes af den tidiga frosten och visade äfven inom åtskilliga trakter, särdeles i Wermland, benägenhet till torr-röta. Från Statskontorets underdåniga berättelse om årsväxten i.iom riket må för öfrigt här omfönuälas att, enligt de från Eders Kongl. Maj:ts Befallnii gshafvande uti de derom afgifna berättelser uttalade åsigter, årets gröda varit ymnig uti 3 län: Jemtlands, Wester-Norrlands och Örebro; varit god uti 10 län: Norbottens, Westerbottens, Gefleborgs, Wermlands, Stockholms, Södermanlands, Elfsborgs, Östergötlands, Calmar och Gotlands; samt är att hänföra till öfver medelmåttan i 9 län: Stora Kopparbergs, Westmanlands, Upsala, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Jönköpings, Kronobergs, Hallands och Blekinge; och till medelmåttig i 2 län: Christianstads och Malmöbus, eller för hela riket öfverhufvud till god. Tab. Litt. A utvisar, enligt Statskontorets berättelse, årsväxtens förhållande i hvarje särskildt län samt priset på spanmål hälften råg och korn, enligt de -ud slutet af det föregående året upprättade markegångstaxor. ¹) Jemför vidare härnedsu ofversigten sf vattenståndet m, m. under de föregående åren af decenniet.

20 12 Året Civila sjukvården. Medelprisen å spanmål. Gängse sjukdomar. Tyfösa och gastriska febrar. Det af Kammmar-Collegium efter medelprisen af hvarje läns år 1869 åsatta markegång beräknade och för år 1870 fastställda riksmarkegångspriset å spanmål, hälften råg och korn, har, såsom Tab. Litt. A utvisar, utgjort 2 E:dr 2 öre kubikfoten eller 12 R:dr 73 öre för 6,3 kubikfot, motsvarande det gamla tunnmåttet. Tâb. N:o 6. De embetsresor, som vederbörande läkare under året verkställt med anledning af farsoter, smittosamma sjukdomar och i öfrigt allmännare sjuklighet, hafva, enligt hvad Tab. N:o 6 utvisar, varit inalles 1,192 (hvaribland likväl ingå 96 resor för venerisk sjukdom, hvilka icke betalas af medicinalfonden) och alltså understigit motsvarande antal såväl under det nästföregående året, nemligen med 277, som äfven under år 1868, nemligen med 72, samt medicinalfondens utgifter för berörda ändamål uppgått till 57,567 R:dr 22 öre, eller 16,132 R:dr 31 öre mindre än under det nästföregående och äfven 11,593 R:dr 39 öre mindre än under år Den betydliga minskningen såväl i antalet resor, som äfven i utgifter har hufvudsakligen berott deraf, att de, äfven under detta år, ganska talrikt förekommande tyfösa och gastriska febrarne föranledt endast 620 embetsresor, emot 822 under år 1869 (och 766 under år 1868) samt att antalet embetsresor för smittkoppor endast varit 152, emot 321 under år 1869 (och 262 under år 1868). För öfrigt hafva embetsresornas antal äfven minskats hufvudsakligen för messling från 86 till 16, men deremot ökats för skarlakansfeber från 55 till 234 (hvaribland 114 nästan endast inom tre bland provincialläkare-distrikten uti Göteborgs och Bohus län). Angående freqvensen och utbredningen af de under året gängse sjukdomarne, inhemtas af ofvanomförmälde årsberättelser och rapporter hufvudsakligen följande: Tyfösa och gastriska febrar, under hvilken be- Tab. trtt. B. nämning såväl typhus, febris typhoïdes och febris gastrica nervosa som äfven febris gastrica simplex blifvit sammanförda uti.flere af de inkomne berättelserna, hafva förekommit ännu något mindre freqvent än såväl under det näst föregående som de båda derförut passerade åren. De ökades till freqvens något litet inom Göteborgs och Bohus, Calmar, Hallands och Gotlands län samt Stockholms stad, fortforo med nästan oförminskad freqvens inom Wermlands, Upsala, Stockholms, Södermanlands och Elfsborgs län, men minskades mer eller mindre inom alla de öfriga länen, ehuru de äfven der i allmänhet förekommo freqventa och med ganska betydliga partiela epidemier. Omkring 595 socknar Tab. Litt. A. Årsväxtens förhållande i riket och spanmålspriserna, år Tab. Litt. B. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af tyfösa och gastriska febrar, år 1870.