UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Bidrag till Sveriges officiella statistik. K, Hälso- och sjukvården. 1, Sundhetskollegii underdåniga berättelse för år... Stockholm : P.A. Norstedt & söner, Täckningsår: = Ny följd Sundhetskollegium ersattes 1879 av Medicinalstyrelsen. Den underdåniga berättelsen innefattar särskilda redogörelser för: 1. Civila sjukvården. 8. Veterinärväsendet. 2. Besiktningar å beväringsmanskapet. 9. Understöd för vetenskapliga utrikes resor. 3. Arméns och flottans sjukvård. 10. Sundhetskollegii ämbetsverksamhet och en 4. Barnmorskeväsendet. jämförande översikt av sjukvårdspersonalen och 5. Skyddskoppympningen. anstalterna i riket. 6. Medico-legalaförrättningar. 11. Bihang: Dödsorsakerna i rikets städer enligt 7. Apoteksväsendet. intyg av läkare. Civila sjukvården beskriver topografi och endemiska sjukdomar, sammandrag av läkares ämbetsberättelser om under året gängse sjukdomar, m. m., samt väderlek, vattenstånd och skörd. Årsberättelsen 1861 innehåller: Översigt af helso- och sjukvården i Sverige under tioårsperioden , efter Kongl. Sundhets-collegiii uppdrag utarbetad af dess ledamot A. Timoleon Wistrand. Föregångare: Sundhets-collegii underdåniga berättelse om medicinalverket i riket. Stockholm : P.A. Norstedt & söner, Täckningsår: Årg. 1(1851)-10(1860). Efterföljare: Allmän hälso- och sjukvård / av Kungl. Medicinalstyrelsen. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Det civila veterinärväsendet / av Kungl. Medicinalstyrelsen. - Stockholm : P. A. Norstedt & söner, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Dödsorsaker / av Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Hälso- och sjukvård vid armén / av Kungl. Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Stockholm : Palmquist, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: med titeln: Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses underdåniga berättelse. Hälso- och sjukvården vid marinen / av marinöverläkaren. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911/ Översiktspublikationer: Historisk statistik för Sverige. D. 2, Väderlek, lantmäteri, jordbruk, skogsbruk, fiske t.o.m. år Stockholm : Statistiska centralbyrån, BISOS K1 digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) med stöd från Riksbankens Jubileumsfond, 2008 urn:nbn:se:scb-bi-k1-7201_

3 BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. K) HELSO- OCH SJUKVÅRDEN. I. K) HELSO- OCH SJUKVÅRDEN. I. Ny följd. 12. Ny följd. 12. SUNDHETS-COLLEGII UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅR STOCKHOLM, P. A. NORSTEDT & SÖNER, KUNGL. BOKTRYCKARE.

4

5 Innehållsförteckning. A. Underdånig Berättelse med tabeller. 1. Civila sjukvården sid Topografi och endemiska sjukdomar» Sammandrag af läkarnes embetsberättelser om under året gängse sjukdomar, m. m» 10. Väderlek, vattenstånd och skörd» 10. Tab. Litt. A. Årsväxt och spanmålspriser» 11.»» B. Tyfösa och gastriska febrar..» 12.»» C. Hjernfeber» 12.» D. Difteri» 13.»» E. Strypsjuka» 13.» F. Kikhosta» 14.»» G. Rödsot» 14.»» H. Kolera, kolerin och diarrhé» 15.»» I. Frossa» 16.»» K. Påssjuka» 16.»» L. Smittkoppor» 17.»» M. Skarlakansfeber» 18.»» N. Messling» 18.»» O. Lunginflammation, katarrh, m. m.» 19. P. Smittosam ögonsjukdom» 19.» «Q. Sammandrag för fem år af iakttagelser om temperatur, m. m» 21.»» R. Uppgifne antal sjuke och döde i gängse sjukdomar» 22.»» S. Jemförelse med sjukdomsförhållandet under sistförflutna tioårsperiod» 23.»» T. Medicinalfondens utgifter för allm. sjukvården m. m.» Förbättrad läkarevård» 23. Tab. Litt. U. Förbättringar i läkarevården» 24.»» V. Antal läkare och läkarebefattningar» 25.»» X. Omsättning i civila läkarebefattningar» Civila sjukvårds-inrättningar» 25. Tab. Litt. Y. Sjukvården vid länslasaretterna i förhållande till sista qvinqvenniet» 27. Z. Å särskilde sjukhus vårdade sjuke» 28.»» Å. Å barnsjukhus och barnhus vårdade sjuke» 28.»» Ä. Å länslasaretten vårdade tyfösa febrar...» 29. Ö.»» kräftsjukdomar» 29.»» Aa.»» sinnessjukdomar» 30.»» Bb.»» ögonsjukdomar» 30.»» Cc.»» tarmbråck» 31.»» Dd.»» sjukdomar i ändtarmen» 31.»» Ee.»» sjukdomar i urinverktygen» 31.»» Ff.»» sjukdomar i manliga könsdelar» 32.»» Gg.»» sjukdomar i qvinliga könsdelar» 32.»» Hh.»» sjukdomar i ledgångarne» 32.»» Ii.»» sjukdomar i ben och benhinna» 33.»» Kk.»» kroniska hudsjukdomar» 33.»» Ll.»» tumörer» 34.»» Mm. Sammandrag af rapporterna från hospitalen» 34.»» Nn. Å allmänna elektricitets-inrättningen vårdade sjuke och sjukdomar» 35.»» Oo. Å Gymnastiska central-institutet behandlade sjuke» 36.»» Pp. Å Medico-gymnastiska institutet i Göteborg behandlade sjuke och sjukdomar» 37.»» Qq. Å Gymnastiskt-ortopediska institutet vårdade sjuke och sjukdomar» 38.»» Rr. Å Stockholms sjukhem vårdade sjuke och sjukdomar» 39.»» Ss. Å barnbördshusen vårdade barnaföderskor» 40.»» Tt. Å barnbördshusen födde barn» 40.»» Uu. Sjukdomar bland efter förlossningen insjuknade barnaföderskor och barn» 41. " " Vv. Antal lärjungar vid elementarläroverken, hvilka ej deltagit i gymnastiköfningar, jemte orsakerna dertill» Helsobrunnar och hadanstalter» Sjukdomsförhållandet i fängelserna» 47. B. Tabellbilagor till den underdåniga Berättelsen. Civila sjukvården. Tab. N:o 1. Medeltemperatur, medelbarometerstånd och nederbörd sid. II.»» 2. Vattenhöjd i insjöarne» III.»» 3. Väderlekens och årsväxtens allmänna beskaffenhet samt helsotillståndet...» III.»» 4. Tillkomne och afgångne spetelske sjuke» III.»» 5. Befintlige spetelske sjuke i Gefleborgs m. fl. län» IV.»» 6. Läkares embetsresor och medicinalfondens utgifter för sjukdomars hämmande» V.»» 7. Gängse sjukdomars månadtliga till- och aftagande» VI.»» 8. Befintlige läkarebefattningar inom hvarje län» VII. Civila sjukvårds-inrättningar.»» 9. Sammandrag af revisionsberättelserna om kurhusmedlen jemte öfrige sjukhusen tillhörande fonder» VIII.»» 10. Å länslasaretten och kurhusen vårdade sjuke.» IX.»» 11. Å länslasaretten och kurhusen m. fl. sjukvårdsinrättningar vårdade sjukdomar» X.»» 12. Å offentliga sjukvårdsinrättningar vårdade veneriske sjuke» XVI.»» 13. Sjukdomssymptomer hos under året intagne veneriske sjuke» XVIII. Helsobrunnar och badanstalter.»» 14. Antal kurgäster vid helsobrunnar och badanstalter» XIX.»» 15. Antal vårdade sjukdomar vid helsobrunnar och badanstalter» XX. Besigtningar å beväringsmanskapet.»» 16. Sammandrag af rapporter rörande läkarebesigtning å l:sta klassens beväringsmanskap» XXII.»» 17. Sammandrag af rapporter rörande läkarebesigtning å 2:dra 5:te klassernas beväringsmanskap» XXIII.»» 18. Länens ordningsföljd med hänsyn till antalet antagligt och oantagligt beväringsmanskap...» XXIV.»» 19. Kassationsorsakerne hos beväringskyldige» XXIV. Arméens och flottans sjukvård.»» 20. Sammandrag af rapporter rörande sjukvården vid arméen och flottan» xxv.»» 21. Sammandrag af rapporter rörande sjukvården under indelta arméens och beväringens vapenöfningar» XXVI.»» 22. Å militärsjukhusen vårdade sjukdomar» XXVIII. Barnmorskeväsendet.»» 23. Antal utexaminerade barnmorskor» xxx.»» 24. Barnmorskornas antal och fördelning inom länen» xxx.»» 25. Af barnmorskor verkstälde instrumental-förlossningar» xxx. Skyddskoppympningen.»» 26. Antalet med framgång skyddskoppympade i hvarje län»» 27. Ifrån vaccindepôterna utlemnade portioner vaccinämne Rättsmedicinska undersökningar.»» 28. Sammandrag af berättelser om rättsmedicinska besigtningar Apoteksväsendet.» XXXI.» XXXI.» XXXII.»» 29. Befintlige apotek och deras natur inom hvarje län» XXXIV.

6 II 2. Besigtningar å beväringsmanskapet sid Sjukvården vid arméen och flottan» 48. Tab. Litt. Xx. Å Stockholms garnisons kaserner vårdade sjuke..» 49.»» Yy. Å Stockholms garnisons kaserner botade sjukdomar» 50.»» Zz. Sjukdomsförhållandet inom Stockholms garnisons kaserner under de särskilda månaderna» 50.»» Åå. Å garnisonssjukhuset vårdade sjuke och sjukdomar» 51.»» Ää. Sjuktillförselns månadtliga till- och aftagande å garnisonssjukhuset» 53.»» Öö. Från särskilda korpser vårdade sjuke å garnisonssjukhuset» 53.»» A 1. Å garnisonssjukhusets medicinska afdelning utskrifne sjukdomars fördelning» 51.»» B 1. Å garnisonssjukhusets medicinska afdelning vårdade sjukes månadtliga omsättning» 55.»» C 1. Vid garnisonerna i Skåne vårdade sjuke» 56.»» D 1. Från flottans särskilda korpser och stater i Carlskrona vårdade sjuke» 57.»» E 1. Från skärgårdsartilleriets särskilda korpser och stater i Stockholm vårdade sjuke» 58.»» F 1. Sjukvården under sjöexpeditioner» 58. G 1. Revaccination af nyvärfvadt manskap» 61.»» H 1. Omsättningen vid militära läkarebefattningar» 61.» I 1. Fältläkarekontorets inkomster och utgifter» Barnmorskeväsendet» 62.»» K 1. Disposition af de för barnmorske-undervisningen anslagne medel >> Skyddskoppympningen»> 64.»» L 1. Månadtliga antalet vaccinerade vid hufvudstadens depôter» 68.»» M 1. Vaccinations-fondens utgifter» Rättsmedicinska undersökningar» 69.»» N 1. Sammandrag af uppgifter om sjelfmorden» 70.»» O 1. Uppgifne antal sjelfmord i Stockholm månadtligen» 70.»» P 1. Till Sundhets-Collegium remitterade rättsmedicinska mål « Apoteksväsendet» 71.»» Q 1. Öfversigt af den farmaceutiska undervisningen» 72.»» R 1. Apotekens antal och tillstånd» 73.»» S 1. Öfversigt af priset å öfverlåtne apoteksprivilegier» Veterinärväsendet» 77.»» T 1. Å veterinär-institutet i Stockholm vårdade sjuke husdjur» 78. U 1. Å veterinär-inrättningen i Skara vårdade sjuke husdjur» 78.»» V 1. Springormssjukan i Helsingland» 94.»» X 1. Uppgifna antalet sjuke och döde i gängse kreaturs-sjukdomar» 95.»» Y 1. Stockholms veterinär-instituts inkomster och utgifter « Understöd för vetenskapliga resor» Sundhets-Collegii embetsverksamhet» 97.»» Z 1. Antalet af Sundhets-Collegium handlagda mål...» 97. Öfversigt af sjukvårdspersonal och anstalter m. m. i riket» 97. Veterinärväsendet. Tab. N:o 30. Djurläkarnes antal och fördelning inom länen sid. xxxv.»» 31. Djurläkarnes embetsresor för sjukdomars hämmande bland husdjuren» xxxv.» 32. Öfversigt af belintliga sjukvårds-personalen och anstalterna m. m. i riket»» 33. Summarisk redogörelse för medicinalstatens tillgångar och utgifter år 1872» xxxvi.» xxxvi.

7 Table de matiéres. A. Rapport. 1. État sanitaire de la population civile pag. 2. Topographie et maladies endemiques» 2. Tab. Litt. A. Recoltes et prix de blé.» 11.»» B. Fièvre typhoïde...» 12.»» C. Meningite cérébrospinale épidémique» 12.»» D. Diphthérite» 13.» E. Croup» 13.»» F. Coqueluche» 14.»» G. Dysentérie» 14.»» H. Choléra et diarrhé» 15.»» I. Fièvre intermittente...» 16.»» K. Oreillons» 16.»» L. Varioloïdes» 17.»» M. Scarlatine» 18.»» N. Rougeole» 18.»» O. Inflammation des poumons» 19.»» P. Ophtalmie épidémique» 19.»» Q. Comparation des observations météorologiques et hygiéniques » 21.»» R. Nombre approximatif des malades et des décès dans les épidémies 1872» 22.»» S. Nombre approximatif des malades et des décès dans les épidémies » 23.»» T. Dépenses extraordinaires de l'état pour les épidémies (col. 1 4), pour les épizooties (col. 5 7), pour les autopsies légales (col. 8 10)» 24. Officiers de santé» 23. Tab. Litt. U. L'accroissement des places d'officiers de santé» 24.»» V. Nombre des médecins et des places d'officiers de santé (incl. ceux de l'armée et de la marine)...» 25.»» X. Mouvement du personel médical civil» 25. Hôpitaux cicils...» 25. Tab. Litt. Y. Mouvement des malades dans les hôpitaux civils 1872 et » 27.»» Z. Mouvement des malades dans quelques autres hôpitaux..» 28.»» Å. Mouvement des malades dans les maisons d'orphelins et dans les hôpitanx pour les enfans malades» 28.»» Ä. Fièvre typhoïde dans les hôpitaux civils de préfectures» 29.»» Ö. Maladies cancéreuses id» 29.»» Aa. Aliénés id..» 30.»» Bb. Maladies ophthalmiques id :» 30.»» Cc. Hernies id» 31.»» Dd. Maladies du rectum id» 31.»» Ee. Maladies du système uropoétique id» 31.»» Ff. Maladies des organes génitaux de l'homme id...» 32.»» Gg. Maladies des organes génitaux de la femme id...» 32.»» Hh. Maladies des articulations id» 32.»» Ii. Maladies des os id» 33.»» Kk. Maladies de la peau id.» 33.»» Ll. Tumeurs id» 34.»» Mm. Mouvement des malades et dépenses des établissements d'aliénés» 34.»» Nn. Mouvement des malades traités aux frais publics par l'électricité: «35.»» Oo. Enumeration des malades et des maladies traités dans l'institute central gymnastique» 36.»» Pp. Enumeration des malades et des maladies traités dans l'institute gymnastique à Göteborg» 37.»» Qq. Mouvement des malades et des maladies traités aux frais publics par la gymnastique» 38.»» Rr. Enumeration des malades et des maladies traités dans l'hôpital des incurables à Stockholm» 39.»» Ss. Mouvement des malades dans les maisons d'accouchement» 40.»» Tt. Les enfans nés dans les maisons d'accouchement» 40.»» Uu. Maladies des enfans et des femmes tombés malades après l'accouchement» 41.»» Vv. Nombre des élèves des écoles publiques qui à causes speciales sont exempts des exercises gymnastiques» 41. Eaux minerales, bains de mer et établissements hidrothérapeutiques» 43. État sanitaire dans les prisons» 47. B. Tableaux annexées. État sanitaire de la population civile. Tab. N:o 1. Température moyenne, Hauteur moyenne de baromètre et Hauteur moyenne de l'eau tombée pag. II.»» 2. Hauteur des eaux des grands lacs» III.»» 3. Observations météorologiques et hygiéniques...» III.»» 4. L'éléphantiasis dans la province de Helsingland» III.»» 5. Nombre et mouvement des malades» IV.»» 6. Nombre des visites officielles des médecins cantonnaux à la campagne» V.»» 7. Nombre approximatif des maladies épidémiques par mois» VI. Officiers de santé.»» 8. Nombre des places d'officiers civils de santé, par préfectures» VII. Hôpitaux civils.»» 9. Recettes et dépenses des hôpitaux civils de préfectures» VIII.»» 10. Mouvement des malades dans les hôpitaux civils» IX.»» 11. Mouvement des maladies dans les hôpitaux civils» X.»» 12. Mouvement des malades syphilitiques dans les hôpitaux» XVI.»» 13. Symptômes des syphilitiques admis dans les hôpitaux» XVIII. Eaux minérales, bains de mer et établissements hydrothérapeutiques.» 14. Nombre des visiteurs des eaux minérales, des bains de mer et des établissements hydrothérapeutiques»» 15. Maladies des visiteurs des eaux minérales et des bains de mer» XIX.» XX. Conscription.»» 16. Résultats des rapports des médecins chargés d'éxa-» XXII.»» 17. miner les conscripts do toutes les 5 classes» XXIII.»» 18. Nombre des conscripts, par préfectures...» XXIV.»» 19. Causes d'exemption du service de conscription» XXIV. État et service de sauté de l'armée et de la marine.»» 20. Mouvement des malades de l'armée et de la marine: a) dans les garnisons, b) dans les hôpitaux militaires» xxv.»» 21. Mouvement des malades durant les exercises de l'armée» XXVI.»» 22. Mouvement des maladies dans les hôpitaux militaires» XXVIII. Sages-femmes.»» 23. Sorties des écoles pour l'enseignement des sagesfemmes» xxx.»» 24. Nombre des sages-femmes, par préfectures» xxx.»» 25. Nombre des cas d'accouchements qui ont exigé l'emploi des instruments» xxx. Vaccination.»» 26. Nombre des vaccinés, par préfectures...._» XXXI.»» 27. Nombre des portions de vaccine expédiés par les dépôts..» XXXI. Autopsies légales.»» 28. Résultats des rapports sur les autopsies légales» XXXII. Pharmacies.»» 29. Nombre des pharmacies, par préfectures» XXXIV

8 IV 2. Conscription pag État et service de santé de l'armée et de la marine» 48. Tab. Litt. Xx. Mouvement des malades de la garnison de Stockholm» 49.»» Yy. Maladies traitées dans les casernes de Stockholm» 50.»» Zz. Mouvement des malades par mois dans les casernes de Stockholm» 50.»» Åå. Enumeration des malades et des maladies, traités à l'hôpital militaire de Stockholm» 51.» «Ää. Mouvement des malades par mois dans l'hôpital militaire de Stockholm «53.»» Öö. Mouvement des malades par régiment à l'hôpital militaire de Stockholm» 53.»» A 1. Maladies traitées au service médicale de l'hôpital militaire de Stockholm» 54.»» B 1. Mouvement des malades par mois au service médical du dit hôpital» 55.»» C 1. Mouvement de malades des garnisons de Skåne» 56.» D 1. Mouvement des malades de la division de la marine à Carlskrona, traités ou à l'hôpital ou à domicile» 57.» E 1. Mouvement des malades de la division de la marine à Stockholm» 58.»» F 1. Nombre des malades pendant les expéditions maritimes» 58.»» G 1. Revaccination des recrues de l'armée» 61.»» H 1. Mouvement du personel médical militaire» 61.»» I 1. Recettes et dépenses du bureau de l'entretien du matériel des ambulances» 62. Médecins vétérinaires, épizooties. Tab. N:o 30. Nombre des médecins vétérinaires, par préfectures pag. xxxv.»» 31. Nombre des visites officielles des médecins vétérinaires à la campagne» xxxv.»» 32. Médecins, hôpitaux, pharmacies, sages-femmes, par habitants et par prefectures» xxxvi.»» 33. Recettes et dépenses du Conseil supérieur de sauté pendant l'année 1872» xxxvi. 4. Sages-femmes...» 62.»» K 1. Dépenses de l'état pour les écoles de sages-femmes» Vaccination» 64.»» L 1. Nombre des vaccinés à Stockholm, par mois» 68.» M 1. Dépenses de l'état pour la vaccination» Autopsies légales» 69.»» N 1. Suicides «70.»» O 1. Nombre des suicides à Stockholm, par mois» 70.»» P 1. Consultations du Conseil supérieur de sauté, demandés par les Tribunaux» Pharmacies» 71.»» Q 1. État de l'enseignement dans l'écoles de pharmacies» 72.»» R 1. L'accroissement et l'état des pharmacies» 73.» S 1. Aperçu des prix payés pour les priviléges de pharmacies vendus» Établissements vétérinaires et Épizooties» 77.»» T 1. Nombre des animaux domestiques malades traités dans l'institute vétérinaire de Stockholm...» 78.»» U 1. Nombre des animaux domestiques malades traités dans l'établissement vétérinaire de Skara» 78.»» V 1. Morve dans la province de Helsingland» 94.»» X 1. Nombre approximatif des animaux malades et morts dans les épizooties» 95.»» Y 1. Dépenses de l'état pour l'institute vétérinaire de Stockholm» Soutiens pour voyages scientifiques» Travaux du Conseil supérieur de santé» 97.»» Z 1. Aperçu des travaux du Conseil supérieur» 97.

9 STORMÄKTIGSTE ALLERNÅDIGSTE KONUNG! Den underdåniga berättelse om helso- och sjukvården i riket under år 1872, hvilken det åligger Sundhets-Collegium att afgifva såsom ett bidrag till Sveriges officiela statistik och härmed till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnas, är uppstäld efter hufvudsakligen samma plan som förut och omfattar särskilda redogörelser för: 1. Civila sjukvården. 4. Barmnorskeväsendet. 8. Veterinärväsendet. verksamhet och en jemfö- 2. Besigtningar å beväringsman- 5. Skyddskoppympningen. 9. Understöd för vetenskapliga rande Öfversigt af sjukvårdsskåpet. 6. Rättsmedicinska undersök- utrikes resor. personalen och anstalterna i 3. Arniéens och flottans sjuk- ningar. 10. Sundliets-Collegii embets- riket, vård. 7, Apoteksväsendet. K. Sundh.-Coll. Berättelse fur år

10 2 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Norrbottens län. Såsom fortsättning af och tillägg till de topografiska meddelanden, hvilka uti föregående årsberättelser blifvit lemnade, har Collegium ansett sig böra här upptaga följande uti vederbörande läkares embetsberättelser förekommande uppgifter, dels om tjenstedistrikternas naturförhållanden, folkets lefnadssätt och andra på helsotillståndet inverkande förhållanden, dels ock oin de hos innevånarne allmännare uppträdande stationära eller endemiska sjukdomar. Norrbottens län. Ofver-Luleå provincialläkare-distrikt 2 ). Distriktet, hvilket, utom Öfver- och Neder-Luleå samt Jockmocks socknar, äfven innefattar Qvickjocks kapell och sträcker sig i öster och vester från Bottniska viken till Norska fjellryggen, gränsar i norr till Råneå och Gellivara samt i söder till Piteå, Arvidsjaurs och Arjeplougs socknar. Dess längd i de sistnämnda väderstrecken utgör omkring 35 mil och innefattar Luleå elfdal. Den allra största olikhet förekommer här såväl i afseende på landets natur, som i befolkningens lefnadsvilkor; ty under det att kustlandet, den 4 mil breda Neder-Luleå socken, kan räknas till slättland, så är Ofver-Luleå en skogs-, och lappmarkerna en fjelltrakt. Till följd derutaf är ock jordbruket det egentliga näringsfånget i kustlandet, jemte fisket i de intill hafskusten gränsande byarne. Ofver-Luleå deremot erhåller, utom från jordbruket, ett förvånande bidrag till sin utkomst dels af skogshyggen och körslor, dels ock, såsom på sista åren till framtida men börjat praktiseras, genom skogars försäljning på vissa år, hvarigenom under sista året flere tusentals R:dr till socknen influtit. 1. Civila sjukvården. 1. Topografi och Endemiska sjukdomar 1 ). I distriktets lappmark förekomma numera högst få s. k. skogslappar, utan hafva de allesamman, på några få undantag när, upphört med renskötsel och slagit sig ner såsom nybyggare eller åboer under härvarande verk, för att äfven i sin mån bidraga till den allt mer sig utbredande»skogsförädlings»ifvern. Fjellappar, i sitt ursprungliga nomadlif, finnas visserligen ännu, ehuru i betydligt ringare antal än i de norra lappmarkerna. De indelas i 4 stammar: Sirkas, Tourpen, Sjocksjock och Jockniock, af hvilka de tre första äro till största delen fjellappar samt hålla sig dels mellan och dels å ömse sidor om stora och lilla Luleå elf. Jockmock-stammen har fordom tillhört skogslapparne, men har nu för det mesta upphört jned renskötsel och blifvit nybyggare. Under de sista goda åren med de stora s. k. skogsförtjensterna äro födoämnena af god och sund beskaffenhet. Kornbröd, i nedre socknarne rågblandadt, smör, salt, fisk och potatis samt torkadt kött finnes nu öfverallt att erhålla, såväl hos bönder som nybyggare. Färsk fisk och vildt ingår ock till betydlig del uti födan, dock beroende på orts- och årstidsförhållanden. Lapparnes hufvudsakliga föda är kött. Drycken är blandning af vatten med sur eljer söt mjölk. Kaffe begagnas öfverallt och mångenstädes i mer än tillbörlig mängd. Under närvarande rika penningetillgång, särdeles i de öfre socknarne, torde ock förtäring af spritdrycker och viner vara något i tilltagande bland allmogen, såvidt nämnde drycker stå att erhålla. (Prov.-läkaren Boström.) Råneå provincialläkaredistrikt 1 ). Distriktet, som ännu utgöres af Råneå och Gellivara socknar samt Gellivara lappmark, intager en areal af tillsamman 178 qvadrat-mil, af hvilka 18 qv.mil belöpa sig på Råneå, 60 qv.mil på Gellivara socken och omkring 100 qv.mil på dess lappmark. Råneå socken omgifves i vester och sydvest af Öfver- och Neder-Luleå socknar, i norr och nordost af Gellivara och Öfver- Kalix, i öster af Neder- och Ofver-Kalix, samt i söder af vikar af Bottenhafvet. Dess största längd ifrån söder till norr uppgifves vara 7 å 8 mil, dess största bredd 4 å 5 mil; kuststräckan, genom hvilken löper allmänna landsvägen norrut, utgör något öfver 2 mil. Den egentligen bebyggda och odlade delen af socknen är belägen efter Råneå och Hvitå elfvar, hvarförutan nybyggen äro upptagne der och hvar, vid mindre träsk och åar, hufvudsakligen dock emellan ofvannämnde större vattendrag. Landsväg är uppbruten 44 mil uppåt Råneå elf till Hvitåby samt derifrån till Tore; i öfrigt finnas inga uppbrutna vägar. Befolkningen i Råneå, uteslutande bestående af svenskt talande, utgjorde vid 1871 års utgång 6,094 personer, af hvilka 3,060 mankön och 3,034 qvinkön. Under 1872 ökades den med 153 personer (74 man- och 79 qvinkön) och utgjorde således vid detta års slut 6,247. Folkmängden i Gellivara var vid 1871 års utgång 2,745 personer, nemligen 1,358 mankön och 1,387 qvinkön, ökades under 1872 med 73 (43 man- och 30 qvinkön) samt utgjorde sålunda vid slutet af detta år 2,818. Hela distriktet hade vid 1872 års utgång en folkmängd af 9,065 personer (4,535 man- och 4,530 qvinkön). Näringsfånget är i nedersta delen af Råneå socken åkerbruk och boskapsskötsel, ehuru den senare bedrifves mera lamt än hvad den i ett så osäkert klimat borde. Längre uppåt landet får man väl ock se en och annan uppbruten teg, men der har hittills hufvudnäringen bestått i skogsafverkning och timmerflottning. Men då nu skogssköflingen bedrifves med sådant raseri, att till och med 4 tums spärrar måste tillgripas för utskeppning, töfvar det väl ej länge förr än befolkningen är utan tillfällen till arbetsförtjenst, och om då derjemte, som alltid är att befara, missväxt hemsöker orten, kan man med skäl vänta att den går en i ekonomiskt hänseende sorglig framtid till mötes. Emellertid har den höga dagspenningen vid timraerdrifning, flottningar och lastageplatserna, tack vare de gynsamma konjunkturerna i trä varuhandeln, (endast under förra året lastade här ungefär 80 större fartyg, hufvudsakligen bräder, plank och spärrar) och de kanske föga beifrade skogsåverkningarne, bildat en klass i samhället: inhysingarne, uppgående här till flera än antalet besutne. Deras arbetsförtjenst hamnar med få undantag 1) Referent: Medicinalrådet Wistrand. 2) Jemför Collegii årsberättelser 1865, sid. 2 och 1868, sid. 2. 1) Jemför Collegii berättelser 1866, sid. 2 och 1867, sid. 2.

11 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Norrbottens, Vester-Norrlands och Örebro län. 3 å de mer eller mindre tillåtna krogarne, och vid sjukdom eller mindre arbetsförhet pocka de på hjelp af kommunen:»eller kanske ni vill att vi ska' svälta ihjäl». Dessa äro de, som vid helger och i öfrigt när som helst gå i spetsen för de skaror, som, under inflytande af ruset, vid mörkrets inbrott bedrifva allehanda grofva dåd och som gjort denna ort till en fasa i Norrbotten. Den bättre delen af allmogen ogillar väl allt detta och skulle gerna vilja göra något för åstadkommande af bättre ordning, men den vågar ej. (Prov.-läkaren Boqvist.) Vester-Norrlands län. Skogs prov.-läkaredistrikt. Bland endemiska sjukdomar kan man med skäl hufvudsakligast räkna kronisk magkatarrh och kronisk rheumatisin. Orsaken till den förra är att söka i befolkningens lefnadsvanor och leder troligen ofta sitt ursprung ända från barndomen. Barnen uppfödas nemligen på ett fullkomligt förvändt sätt. Få uppfödas med di och i de fall, der detta sker, anses denna föda otillräcklig, äfven för det späda barnet, och anses böra upphjelpas med annan föda, vanligen kornmjölsvälling. I de fall, der barnen ej dia, få de redan under första månaderna ofvannämnda välling och fast mat. På detta sätt utvecklas redan tidigt hos barnen kroniska mag- och tarmlidanden, af hvilka många dö i späda åldern, och andra, äfven om de få lefva kortare eller längre tid, hafva men i hela sin lifstid. Magkatarrhen, fortsatt under loppet af flera år, nedsätter allmänna tillståndet och alstrar åtskilliga följdsjukdomar, såsom chloro-anasmi, hysteri, hypochondri och sinnessjukdomar, hvilka på denna ort ej äro sällsynta och oftast uppträda under form af melancholi, hvilken form af sinnessjukdom, såsom bekant, merendels förekommer i förening med mag- och tarmkatarrher. Denna nedsättning af allmänna tillståndet yttrar sig ofta ej såsom en bestämd sjukdomsform, utan såsom en allmän nedstämning till lynnet och liknöjdhet för sin ställning. Äfven hos de friska bland härvarande befolkning är lynnet allvarligt och ofta nedstämdt. Glada folkvisor och muntra dansar i brokiga nationaldrägter, som man på åtskilliga andra ställen i Sverige får höra och se, finnas ej här. Äktenskapen ingås nästan uteslutande af ekonomiska skäl, men äro besynnerligt nog ändå merändels lyckliga, d. v. s. förflyta i ro och sämja. Vidskepelse är ganska gängse bland härvarande befolkning; man hör till och med stundom patienter berätta att den och den kloka gumman»spottat i elden» för att bota hans sjukdom, eller gått tre gånger kring en sten under läsande af någon trollformel m. m. Qvacksalfvare anlitas särdeles flitigt. Läkaren besökes visserligen eckså, men, då de söka honom, anse de sig skola blifva botade på en eller ett par dagar, annars gå de till qvacksalfvaren. Då det nu oftast är kroniska magkatarrher, som merendels förekomma till behandling och, såsom bekant, denna ej kan uppfylla allmänhetens fordran att blifva bra på ett par dagar, så inser man lätt hvilket fält för sin verksamhet qvacksalfvarne skola hafva. Lefnadsvanorna äro i allmänhet enkla och, hvad födoämnen beträffar, nästan för enkla för att kunna vara helsosamma. Kosten består nemligen nästan uteslutande af salt strömming, potatis, kornbröd, kornmjölsgröt och mjölk. Om sommaren är dessutom mjölktillgången vid byarna merendels obetydlig, emedan kreaturen da skickas i fäbodarna uppåt fjellen, der vinterförråden af smör och ost samlas, hvilka produkter oftast säljas. Då mjölk fattas ersattes den af en blandning af sirup, ättika och vatten. Fogel och hare, hvarpå, såsom bekant, finnes god tillgång på orten, förstår sig befolkningen ej på att anrätta, utan säljer dessa produkter. Med kännedom om dessa torftiga lefnadsvanor kan man med skäl fråga hvartill all välmåga i dessa trakter användes. Såsom bekant är träafverkningen, som här är hufvudnäringen, ett mycket lönande yrke för både husbönder och tjenaro. De fleste äro affärsmän och spekulera i hvarjehanda saker och placera här sina besparingar, under hopp att förvärfva mera; andra åter, synnerligast befolkningen uppåt fjellen, äro fullkomligt opraktiska, sälja sina skogar till herremän och gömma penningarna hemma, utan att förstå sig på att göra dem fruktbärande; dessa senare slösa sina tillgångar på landhandlande och utveckla mycken lyx i klädedrägt och föra ett lättjefullt lif; de förra använda äfven sina tillgångar till stor del på klädespersedlar. I öfrigt är befolkningen här ärlig, på sitt sätt att se saken; man kan lemna alla sina förråder för öppna dörrar, utan att befara det man blifver bestulen; kunna de deremot bedraga hvarandra i handel och vandel, så anses detta såsom en affär och således hederligt. (t. f. Prov.-läkare Göransson.) Örebro län. Karlskoga distrikt 1 ). Karlskoga Bergslag, tillhörande Örebro län och Carlstads stift, är ett till största delen bergigt och skogigt landsköp. Skogarne äro dock hårdt åtgångna och sedan timmer-, kol- och ved-priserna under sista året stigit till en förut aldrig anad höjd, pågår ock skogssköflingen på ett fur framtiden betänkligt sätt, synnerligast som man i allmänhet ej ännu kommit till insigt om vigten af att genom planteringar ersätta det förlorade. Bergslagen är rik på sjöar och stora vattendrag, med hvilka de många hyttor och bruk drifvas, som tillverka ortens förnämsta afsättningsprodukter, tackjern och stångjern. Sedan konjunkturerna härför under sista året så betydligt förbättrats, pågår också tillverkningen nu med en rastlös ifver, hvarigenom den ekonomiska ställningen inom orten blifvit bättre. Stora och ganska bördiga åkerfält finnas, dock har jordbruket hittills mycket fått stå efter, ty såväl dragare son; folk ha största delen af året, så natt som dag, vistats på vägarne för forsling af bergs- oeh skogsprodukter. Detta har varit Karlskogingens älsklingssysselsättning, fast han ofta fått slita bra ondt, och härigenom har han mycket förlorat hågen för egentligt arbete. Följden har ock varit den, att den egrea sädesproduktionen ej varit tillräcklig för ortens behof, hvilket den väl bör kunna blifva och deröfver. En förändring härutinnan till det bättre torde dock snart inträda, sedan tvenne jernvägar, en bred- och en smalspårig, kommit under byggnad genom socknen och snart blifva färdiga, då nämnda körslor till största delen komma att upphöra. För trädgårdsskötsel saknar Karlskogingen all håg; måhända ha de så ofta långt fram på våren och tidigt på hösten inträffande nattfrosterna, som gång på gång gäckat hans förhoppningar, efter hand borttagit densamma. Bostäderna bestå i allmänhet af rödmålade tvåvånings trähus; dock begagnas sällan de öfre rummen, som nästan aldrig äro försedda med eldstäder, så att gemenligen många bo tillsamman i ett rum; detta är synnerligen förhållandet kring de stora bruken, der bristen på bostäder gör att arbetarne få packa sig in, ofta 6 å 8 personer, män och qvinnor, i ett rum, och, då härtill kommer 1) Jemför Collegii berättelser 1859, sid. 13 och 1866, sid. 12.

12 4 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Örebro, Södermanlands, Göteborgs och Bohus län. brist på snygghet och renlighet, inses lätt följderna. Sedligheten är ej heller den bästa. Beklädnaden är i allmänhet god; någon för orten egen drägt finnes ej, utan äro de s. k. köpstadsklädda. Husslöjden står ej högt. Hvad födan beträffar är den i det hela taget klen, bestående, åtminstone bland de mindre bemedlade, hufvudsakligen af salt sill, (läsk och potatis, den tid denna kan fås. KafFe ingår hos alla såsom en vigtig beståndsdel, fortares i stora qvantitetér och alla tider på dagen, och är i allmänhet af god beskaffenhet. Karlskogingen är ordkarg, trög, långsam och fredlig, utom då lynnet råkar ur jemnvigt genom för rikligt förtärande af spirituösa, hvarför han har en särdeles stor benägenhet. Ofantliga qvantitetér bränvin, öl och ett högst dåligt körsbärsvin åtgå, och kan ingenting annat fås, få HofFmans droppar göra tjenst; dessa säljas från apoteket kanntals till utprånglande landsvägshandlande. För att så mycket som möjligt inskränka lönkrögeriet inrättades för ett par år sedan ett bränvinsmagasin, som nu är öfverlåtet på socknen och der årligen omkring 30,000 kannor försäljas. Bierstugor finnas öfverallt. En följd af detta lefnadssätt är att helsan undergräfves och icke mycket blir qvar af de nu verkligen goda inkomsterna. Synnerligen är detta fallet med de talrika bruksarbetarne, som lefva snart sagdt för dagen, och detta är så mycket sorgligare som de ofta sitta med stora familjer och sjelfva ej så länge kunna stå ut med sitt hårda och mödosamma arbete, hvaraf lunglidanden ofta blifva en följd. Ät religionssvärmeri hängifver Karlskogingen sig gerna. Socknen räknar omkring 10,000 innebyggare. (Distr.-läk. Gemandt.} Södermanlands län. Eskilstuna stad. Sjukligheten är härstädes i allmänhet ej obetydlig; hvarje år uppträder vanligen en eller flera epidemier, om ock ej af någon större utsträckning. Som deremot i den kringliggande landsbygden det i allmänhet är friskt, måste orsaken härtill ligga i lokala förhållanden, och beror väl hufvudsakligast dels af den jemförelsevis stora fattigdom och de dåliga lefnadsvanor, som vanligen uppstå inom samhällen, till större delen bestående af arbetare, samt dels af de dåliga bostäderna och deras till stor del vattensjuka läge vid den för högt uppdämda ån, som med hvarje år i industrielt intresse alltmer höjes och hotar att snart delvis dränka staden, om ej ändring till ett bättre sker. Dertill kommer gatornas usla beskaffenhet, särdeles i norra stadsdelen och i Fristaden, der på flera ställeu trottoirer alldeles saknas; och då gatorna derstädes till största delen äro utan stensättning och under regntiden sämre än landsvägar, måste från dem en mängd smuts och väta införas i rummen, hvars golf vintertiden på många ställen knappt under veckor äro torra, hvilket förhållande naturligtvis högst menligt skall inverka på helsotillståndet, särdeles hos de små barnen. Dräneringen af stadens gator har fortsatts äfven _under år 1872 och kanske visat i hygieniskt afseende något godt inflytande på de ställen, som något höja sig öfver ån, men kan naturligtvis ingenting uträtta, då flerstädes åvattnet direkte öfver hela qvarter rinner upp i rännstenarna, i stället för att dessa väl borde afföra vatten. Den genomflytande ån, som borde vara en källa till helsa och trefnad för stadens innevånare, blir således i stället genom sitt för högt uppdämda och i bostadsgrunderna stagnerande vatten en ständig källa till alstrande af fukt och sjukdomar. (Stadsläkare Mossberg.) GöteborgsochBohuslän. Göteborgs stad. Första distriktet utgöres af den emellan Stora hamnkanalen och Göta elf belägna delen af Göteborg, allmänneligen kallad Nordstaden, af förstaden Stampen emellan Fattighusåu och Göta elf, vidare Redbergslid samt den betydliga del af stadens område, som sträcker sig österut längs södra stranden af Göta elf. Distriktets längd från vester till öster utgör ungefär f mil. Större delen af den mera bebyggda delen af distriktet är lågland och på sina ställen betydligt sank, såsom exempelvis den s. k. Gullbergsvass, hvilken för icke så många år sedan stod fullkomligt under vatten och då lärer gifvit upphof till talrika fall af intermittenta febrar, hvilka numera höra till sällsyntheterna. Längre österut träffar man mera kuperad mark, de s. k. Hospitalsbergen. Förutom de redan nämnda gränsvattnen, genomflytes distriktet af Gullbergså och Säfveå, den förre en gren af Mölndalsån, den senare en biflod till Göta elf. Folkmängden utgöres af 11,633 personer, hvaraf på Nordstaden belöpa sig 6,942. Den östligaste delen af distriktet är till sin natur fullkomlig landsbygd och glest befolkad, förutom af egendomsegare, hufvudsakligen af innehafvare till stadens torp, samt jord- och fabriksarbetare. Redbergslid med dess närmaste omgifning hyser den fattigaste delen af befolkningen och i de der hopade kojorna ser man talrika exempel på den öfverklagade bostadsbristen i förening med det djupaste elände. Då dessa delar af distriktet äro på ett temligen betydligt afstånd från den egentliga staden, har läkaren skyldighet att 3:ne gånger i veckan, på bestämd tid och i af sundhetsnämnden förhyrd lokal, hålla poliklinik och mottaga sjukbud. I förstaden Stampen är en jemförelsevis mera välbergad folkklass boende, industriidkare, handtverkare och bättre arbetare. Nordstaden bebos af blandad befolkning af alla klasser, hvaribland talrika fattiga. I afseende på missbruk af spirituösa utmärker sig icke distriktet särskildt, utan här liksom på andra ställen i Göteborg är det vanligt inom en stor klass af arbetare att förtjensten förvandlas i bränvin, hvaraf det fattigare folket härstädes är både fysiskt och moraliskt depraveradt, det förra visande sig genom de vanliga följdsjukdomarne, det sednare i sorglösheten för underhåll af hustru och barn, hvilka vanligtvis falla fattigvården till last. (Distr.-läk. Ljungberg.') Tredje läkare-distriktet i Göteborgs stad utgöres af vestliga och större delen af förstaden Haga jemte förstäderna Pustervik och Masthugget. Hufvudgatornas riktning är i den förra norr söder, i de båda sednare öster vester. Marken är svagt sluttande från söder till norr ned mot Göta-elf samt, med undantag af några husqvarter, belägna vid foten af det berg, hvarpå den gamla skansen»kronan» är uppförd, endast några fot öfver nämnde vattendrags medelvattenstånd. Grundvattnet är till följd häraf högt och i källare anträffas ofta nog inträngdt vatten. Afloppsvattnet ledes genom under gatorna lagda lerrör till Göta-elf. För renlighet och aflopp är från kommunens sida i allmänhet så väl sörjdt som lokala förhållanden medgifva. Latrinväsendet står öfverhufvudtaget i ett direkt förhållande till öfriga sanitära förhållanden i hvart och ett boningshus; der dessa äro ogynsamma: trånga gårdar, små öfverbefolkade rum o. s. v., lemnar vanligen äfven det förstnämnda mycket öfrigt att önska. Alldeles förbjudet är att uppsamla spillningen i gropar under afträdena. Allmännast upphämtas den i öppna, mer eller mindre täta lådor. Förbjudna

13 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Göteborgs och Bohus samt Östergötlands län. 5 äro äfven s. k. waterclosets, ehuru vattenledning, sedan staden dermed blifvit försedd, endast på ganska få ställen saknas. I åtskilliga gårdar finnes ordentlig pudrettinrättning. Haga och Masthugget äro till större delen bebyggda med trähus; i sistnämnde stadsdel, liksom ock i Pusteivik, få numera endast stenhus uppföras. I afseende på bostädernes beskaffenhet råder naturligtvis lika stor olikhet som emellan de resp. innebyggarnes samhällsställning och förmögenhetsomständigheter. Såsom regel gäller dock att de under sista 3 -i åren uppförda byggnader, äfven då de hufvudsakligen afsetts för arbetarefamiljer, äro ändamålsenligare och i sanitärt hänseende bättre utrustade än de äldre. Ett för bådadera gemensamt fel är dock att uti dem källarelägenheter mycket allmänt inrättas till menniskobostäder. Jag behöfver icke påpeka de ölägenheter, som måste åtfölja ett dylikt konseqvent genoinfördt byggnadssystem, allra helst i en stad med Göteborgs sänka belägenhet. Bostadsbristen har emellertid under de sednare åren varit så stor, att sundhetsnämnden, vid utdöinmaudet af såväl dessa som andra usla bostäder, måst gå mindre strängt tillväga, än eljest säkerligen varit fallet. Den inom distriktet boende befolkningen uppgår till 8-9,000 personer (enligt 1870 års folkräkning 8,316), och utgöres till en väsendtlig del af arbetare. Dessas lefuadsförhållanden äro visserligen, i samma mån som arbetsförtjensterna betydligt ökats, i många hänseenden förbättrade (bättre kläder, bohag, föda o. s. v.), men tvenne omständigheter synas tillsvidare utgöra ett mäktigt hinder för en allmännare välmåga bland den arbetande klassen: brist på omtanka för morgondagen och ett ständigt tilltagande superi. Antalet af i delirium tremens vårdade sjuke är visserligen icke mycket större än under föregående år, ty de flesta deruti sjuke vårdas på sjukhus, men såväl polisens journaler, som de freqventa fallen af kronisk alkoholssjukdom under en eller annan form, bevisa bland mycket annat detta sorgliga faktum. Någon återgång till ett bättre synes för närvarande icke vara att förvänta. (Distr.-läk. Ullman.) Fjerde distriktet i Göteborg utgöres af östra delen af förstaden Haga, den i sydlig riktning utanför Haga belägna, såkallade Albostaden, samt af Landala, eller som det äfven namnes, Landalabergen. Af dessa distriktets 3 från hvarandra afskilda delar har Haga sedan gammalt tillhört staden Göteborg; Albostaden utgjorde Majornas 6:te Rote före Majonias förening med staden. Landala ligger fortfarande utom Göteborgs område och tillhör landtförsamlingen Orgryte. Vid den hotande koleraepidemi en år 1866 indelades Göteborg provisionelt i 6 sundhets-distrikter och förlades äfven Landala till det 4:de, på det att innevånarne derstädes ej skulle sakna läkarevård, i synnerhet som en stor del af der bosatte personer hade sitt dagliga arbete i Göteborg, der de äfven voro kyrkskrifna. Då med 1867 års början ordinarie distriktsläkare tillsattes, bibehölls den förra distriktsindelningen och Landala, beläget på landsbygden, tillhör ännu 4:de distriktet, dock endast så tillvida, vill det synas, att distriktsläkaren är skyldig derstädes bestrida sjukvården, ty de sjuke hafva ej rättighet att bekomma fria medikamenter eller åtnjuta fri sjukvård å Sahlgrenska sjukhuset. För ordning och sundhet är derstädes ej heller något uträttadt, alldenstund Landala, såsom ej tillhörande Göteborg, icke kan komma i åtnjutande af stadens hvarken ordnings- eller sundhets-polis. Till följe af detta obestämda tillstånd förekomma ständigt processer och trassel mellan staden och Orgryte kommun angående fattigvårdsenderstöd. Landala är för öfrigt beläget på ett högt berg (hvarest reservoiren för stadens vattenledning är anlagd), der byggnaderna äro uppförda utan afseende på ordning eller sundhet. Några egentliga förbättringar hafva på ofvan anförda skäl ej förekommit. Haga har ungefär samma grund som staden Göteborg d. v. s. en sumpig lerbotten. Albostaden är belägen på en sumpig äng, den såkallade Komincndantsängen midt emellan Landalabergen åt öster, samt åt vester den bergshöjd, på hvilken skansen Kronan är uppförd. Ilar är visserligen på senare år mycket gjord t för allmänna sundheten, såsom vattenledning och anläggning af macadamiserade gator, men så länge gårdstomterna äro odränerade och den stora öfverbefolkningen der fortfar, kommer troligen Albostaden att äfven framdeles förblifva en härd för sjukdomars uppkomst och utbredning. Latrinväsendet i distriktet är hufvudsakligen det gamla vanliga afträdessystemet; men icke så få husegare i Haga och äfven några i Albostaden hafva inrättat sina afträden för pudrettberedning. Innevånarnes antal i 4:de distriktet utgöres af ungefär 9,000, af. hvilka största delen tillhör arbetsklassen och en stor del har eller söker att få understöd af stadens fattigvård. Den allra sämsta befolkningen finnes i Landala. Måhända såsom en följd af några goda år med ökad arbetsförtjenst har superiet bland befolkningen tydligen ökats. Några egentliga fabriker tinnas ej i distriktet, men bo derstädes ej få arbetare vid olika fabriker. Bland fabriksarbetare, som till följd af sitt yrke äro utsatta för skadliga inflytanden, må särskildt omnämnas de, som arbeta på tobaksfabriker. Under de år jag varit distrikts-läkare, har jag gan«ka ofta haft tillfälle iakttaga, huru de ådraga sig envisa bronchialkatarrher, som ej så sällan öfvergått till katarrhala pneumonier, hvilka sedermera slutat med Phtisis pulmonum. (Distr.-läk. Setterrall.) Östergötlands län. Odeshögs provincialläkaredistrikt 1 ). Detta distrikt, som omfattar Lysings och Dahls härader med Vadstena stad, begränsas i norr och vester af Vettern, i öster af Aska och Göstrings härad samt i söder af Vista och norra Vedbo härader af Jönköpings län. Lysings härad har en längd af 2i mil ifrån norr till söder, Ii mils bredd och upptager en areal af 3^ Q mil, hvaraf \ o mil vatten, utom hvad af Vettern som räknas dit. Dahls härad har en längd af nära 2 mil mot nordost utefter Vettern, bredden i 1 mil inåt landet och arealen, före Tåkerns aftappande, \\ a mil, hvaraf ungefär fr mil vatten, utom hvad af Vettern som räknas dit. Befolkningens antal inom distriktet är omkring 18,000 personer. Berggrunden inom distriktet utgöres visserligen hufvudsakligen af åtskilliga till den s. k. urformationen hörande bergarter, granit och gneis, med flera desamma underordnade lager, men här finnes äfven en temligen vidsträckt, till öfvergångs- eller s. k. siluriska formationen hörande bildning af sand och kalksten samt alunskifter. Uti sydvestra delen af distriktet utbreder sig öfver större delen af Lysings härad äldre röd granit, men mellan Vettern, Tåkern och öster ut in uti andra distrikt ett 1) Jemför Collegii berättelse 1868, sid. 19.

14 6 Året Civila sjukvården. Topografi. Östergötlands län. vidsträckt slättland, der den ursprungliga berggrunden allestädes är undangömd och betäckt af åtskilliga, på förstenade djurlemningar mer eller mindre rika, i allmänhet vågräta eller nära vågräta, bäddar af kalksten, alunskiffer och sandsten, hvilkas läge ifrån ytan är motsatt den, hvari de nu anförts. Alunskiffer förekommer, med deri innesluten orsten eller orstenskalk, inom distriktet endast vid den s. k. guldkullen vester om Väfversunda kyrka; kalkstenslagret åter på flera ställen i Heda, V. Tollstad och vid Borghamn i Roxlösa socken; vid detta sistnämnda äro vidsträckta stenbrott anlagda, hvilka lemna lämpligt ämne till byggnads- och trottoirsten. På det småkulliga slättlandet, omkring Tollstad, Heda och Aby kyrkor, utbreder sig en egendomlig gneisvarietet, bestående af en merendels tydlig skiffrig blandning af röd fältspat, hvitgrå qvarz och än ljust grågrön, talkartad, än mera mörk glimmer. Såsom en isolerad bergkam uppstiger ifrån det omgifvande slättlandet det bekanta Omberg; dess hufvudmassa är äldre, röd granit, men vid bugten mellan Vestna väggar och Elfvarums udde träffas smärre lager af dels sandsten, dels gråvacka, hvilka, genom sina lägringsförhållanden, gifva oss intressanta vinkar om såväl hela bergets, som den närmast omgifvande traktens bildningshistoria. Bland distriktets vattendrag är, såsom bekant, Vettern det förnämsta. Stranden går ifrån Narbäck, gränsen mot Jönköpings län, nästan rakt nordnordost till Borgudden å Ombergs norra ända; sedan åt nordost till Örberga-Iandet. Med sitt ansenliga djup, raka kuster och få öar är Vettern egnad för segelfart, men ej utan fara vid utbrytande storm, som uppkommer lika hastigt som betydlig sjögång med korta, men höga böljor. Vetterns isgång är sen och isen bryter snart upp, någongång på några få timmar; att den ligger längre tid är nästan oerhördt. Ytan har periodiska sänkningar och höjningar för längre tid, oberoende af våta eller torra år. Vattnet är lätt, klart och genomskinligt vid lugnt väder ända till famnars djup samt drickbart; böljorna hafva en grönaktig färg, liksom hafvets, men klarare. Anledningen till dessa förhållanden vill man söka i rikedom på källor i djupet. Hägringar äro ej sällsynta; afstånden synas vid olika väder högst olika. Höjden öfver hafvet är 297 fot, så att bottnen flerstädes ligger omkring 100 fot under Östersjöns yta. I Vettern utfalla vid Narbäck den s. k. Gerabäcken, vid Stafva och Svemb liknämnda bäckar samt i Tollstads socken Alebäcken, alla obetydliga; först i Vadstenaviken utfaller en å af större betydenhet, den s. k. Mölna-ån som ger aflopp åt sjön Tåkern. Inom Lysings härad utgör den, till omfånget mindre men till odling och fruktbarhet bättre delen i norr en slätt längs Tåkerns strand; den större sydliga delen, omfattande mera än halfva Röks, det mesta af Aby och Odeshögs socknar samt hela Trehörna socken, är en mer eller mindre kuperad, mot söder och särdeles sydvest alltmera högländt skogsbygd, med brant affall mot Vettern, mera utplattad eller jemnhög inåt landet, utgörande der en af landets mest upphöjda trakter. Af Trehörna socken hör en mindre del till Jönköpings län; alltsamman är bergländigt, med dels åsar, dels bergklumpar och deremellan dalar, kärr och smärre slätter. Alla vattendrag höra till Svartåns sydvestra gren, Lillan; ett begynner i sjön "Wangsen längst i sydvest och går åt nordost till den s. k. Trehörningen; här möter ett annat ifrån Svartån i sydost, upptagande ett nordligare tillopp ifrån en mindre gol, båda från gränsen af Rimna socken; ån går derpå åt norr till Hallången och vidare nedåt Aby. Vid Trehörningen och mot öster synas bergen vara högst eller brantast, säkerligen bland de högre i länet. Vid Slangeryd finnes en helsokälla, som årligen besökes af omkring 30 a 40 personer bland närboende allmoge. Rådande jordmån är till mindre del svartmylla, till större delen sandmylla och klappersten. Åkern är i allmänhet ringa, ängen vidsträcktare, men stenbunden och mager, skogen tillräcklig. Näringar: åkerbruk, skogsskötsel och skogsbruk m. m. Aby eller Åbo (numera Aby) namnes tidigt nog i gamla handlingar; i nyare tid förenadt med Ödeshögs socken till ett regalt pastorat af l:a klass. Aby socken är längst i nordvest kring kyrkan slättland, för öfrigt småbergiga skogsmarker. Den s. k. Aby-cm genomlöper socknen, upptager en gren ifrån Wässjön och Banderydssjön och, efter att hafva gått igenom Heda socken, utfaller den i Tåkern. Jordmånen är norr ut lera och svartmylla, åt söder sämre lermylla, lättjord och sand; åkern är temligen inskränkt; äng och bete finnes ännu tillräckligt, men skogen har längesedan varit medtagen. Hufvudnäring är jordbruk, boskapsskötsel och bränvinsbränning. Här och der idkas kalkbränning, fiske m. m.; äfven finnas qvarnar och sågar, men ej af betydenhet. Ödesyö förekom redan under katholska tiden; Ödhishög åtminstone såsom gård år 1318; på 1600-talet lärer en del af socken lydt under grefve Per Brahe d. y:s grefskap, Wisingsborg, och denne herre hade en egen befallningsman öfver Ödeshög. Denna socken utgör i norr intill kyrkan, och inemot Omnäs och Svembåns utlopp, slättland utom vid Vetterns strand som redan här är högre än det öfriga landet; längre söder ut tilltager denna strand i höjd och branthet och bildar en någorlunda sammanhängande ås, blott här och der afbruten af smärre bäckar, hvaraf de betydligaste äro den vid Stafva och den s. k. Gerabäcken vid Norbäck. Inåt landet omvexla åsar med mera utbredda skogsmarker, kärr, smärre slätter och långa dalar, genomflutna af bäckar. Ödeshögs socken är till vidden en af de betydligaste, men till jordmån och odling mindre fördelaktigt lottade skogssocknarne inom länet. Jordmånen är i norr sandblandad lermylla, annars mest syrsand; här och der svartmylla. Åkern har inkräktat stort utrymme ifrån äng och bete; skogen, som förr varit utsträckt öfver hela socknen börjar nu, äfven i den s. k. skogsbygden, att blifva uthuggen. Hufvudnäringen är åkerbruk, dernäst boskapsskötsel och på några ställen bränvinsbränning; vid åarne finnas några mindre qvarnverk; vid Vettern idkas något fiske. Den nya landsvägen ifrån Backasands gästgifvaregård, invid läkarestationen, till Sjöberga är delvis anlagd på sluttningen af ofvannämnda strandas, delvis med mycket arbete uppförd på berghällarne eller lagd genom skogsmarker och kärr samt erbjuder förtjusande utsigter öfver den branta stranden, Vettern och Visings-ö, hvars nordliga spets tydligt kan ses af den resande. Vestra Tollstads socken utgör i södra delen ett slättland, dock ej utan bergländighet utefter Vettern; i den smalaste delen mellan Heda och Hästholmsbugten sjunker landet mera utefter ett litet vattendrag, som från Heda går åt norr och intill den något större Ale- eller Alebäcken, hvilken möter från nordost och utfaller i nämnde bugt. Jordmånen är styf och bördig lera, till mindre del sandör; äng och bete finnes här föga, skog ingen; det mesta är upptaget till åker. Ät nordost vidtager den stora s. k. Dagsmosse (af 1,864 tunnl. vidd), som gifver upphof åt den, genom konung Sverkers mord derstädes år 1156, historiskt ryktbara ofvannämnde Alebäcken. Denna mosse har med sin svaga vegetation varit nära nog utan värde

15 Året Civila sjukvården. Topografi. Östergötlands län. 7 för ortens kultur, men genom sina dimmor och utdunstningar desto skadligare för ortens klimat och helsotillstånd. Ät norr ifrån slätten stiger Omberg mycket brant upp fot högt på l mils väg, räknad ifrån Alvastra eller södra s. k. Djurledets skogvaktareboställe upp till Hjessan. Ifrån denna öfverses en stor del af Ostgötaslätten med dess många kyrkor, medlersta delen af Vettern, till och med Visings-ö, och i söder Smålands bergiga stränder; i norr Nerikes gränser och den höga Vestgöta-stranden i vester. I sydost mot sjön är den branta Rödgafvels bergsvägg, med grottan af samma namn; nordligare de s. k. Grytsbergen och andra, mer eller mindre underbara bergbildningar, förorsakade af stenras samt nordligast inom häradet, i bugten bortom Elfvarums udde, det vidsträckta, förvittrande lerskiffer-lager, hvars utseende ifrån sjösidan förskaffat det namnet Mullskräerna (jordras). Hela Omberg var djurgård till år 1805, derpå fortfarande kronopark, men småningom hafva delar af skogen blifvit afyttrade eller upplåtna åt menigheter eller enskilda, och nu återstå i kronans ego blott omkring 2,000 tunnland med i nyare tider gjorda träd-planteringar, med jägareboställen o. d. Angående Ombergs omvexlande rikedom på olika slags barr- och löfträd, dess flora och fauna har jag i föregående årsberättelser anfört det väsentligare, hvarföre återupprepande deraf nu torde vara öfverflödigt. Hufvudnäringen är åkerbruk med någon boskapsskötsel och bränvinsbränning; bränneriet vid Alvastra, der den gamla klosterkällaren användts till förvaring af bränvin, lärer dock nu vara nedlagdt. Heda socken är mestadels slättland, dock ej utan omvexling af låga åsar, backar samt skogsmark; midt igenom socknen löper en liten å, kallad Disan, som har flera fall, hvaraf fyra begagnas för qvarnverk. På Häggestads egor finnes en s. k. helsokälla. Rådande jordmån är bördig lera, på kalkgrund åt Ombergssidan, men i de sydliga bygderna mera sandblandad mylla. Ang och bete finnes föga; hjelplig skog endast vid 6 byar. Hufvudnäringen är åkerbruk, dernäst boskapsskötsel och bränvins-bränning. Inom Röks socken är norra delen slätt, men öfvergår söderut till en alltmera kullig och kuperad trakt; sydöstra delen är bergländig af flera åsar med mellanliggande dalgångar, hvari smärre bäckar och åar rinna. Jordmånen är dels lera på slätten, dels mylla och sandjord. Ang och bete ringa; skog endast till några hemman söderut, der ock en del af Lysings härads allmänning, den s. k. Kolsjömarken ligger. Hufvudnäringen är åkerbruk med boskapsskötsel. Svanhals socken är i norra delen jemn, här och der sidläud, och i sydöstra delen förekomma mindre åsar och kullar. Jordmånen är dels lera, dels dyngjord; äng och bete ringa, skogen nästan ingen; enda näringen åkerbruk och boskapsskötsel. Rumla socken är ibland de minsta, om ej den minsta socken i hela länet. Den är en oafbruten slätt, fri från sten och med bördig jordmån af lera och.dyngjord. Åkerbruk enda näringen. I Wäfversunda socken utgöres halfva bredden af Ombergs norra del, som här sakta sluttar mot norr, mindre sakta och här och der med skarpa afsatser mot vester samt brant mot Vettern. Ät sjösidan hörer hit en del af Mullskräerna samt Vestra väggar ända till Bargs udde, allt omvexlande med lodräta klippväggar, bergskrefvor, kala berg och växtrika terasser; längre in från stranden har berget skog; kring dess fot äro dels kulliga, dels jemna skogs- och ängsmarker med barrträd, ek och andra löfträd samt derefter åkrar intill Tåkerns nu mindre än förr sidländta stränder. Vid Ombergets norra s. k. Djurled finnes en helsokälla. Jordmånen är svartmylla med sandblandad lermylla; äng och bete äro ringa nog och skogen i enskild ego så godt som ingen, utan anlitas Ombergs kronopark. Roxlösa socken är också slättland, dock med spridda kullar och smärre ås-sträckningar från norr till söder samt mycket uppodladt. Rådande jordmån är sandblandad lera och dyngjord å kalkgrund; äng och bete finnes, liksom skog, föga, utom å Westerlösa boställe. Inom Kullstads socken innehåller Hångers udde en höjd och en temligen stor sidländt äng, bevuxen med småskog af hassel och al; för öfrigt är hela socknen en skoglös slätt; äng och bete finnes blott vid sjön; åkern upptager mesta utrymmet. Jordmånen är ungefär densamma i närgränsande Herrestads socken; der saknas sandåsarnes anmärkningsvärda höjder, likaledes skog med undantag af en aspdunge vid prestgården, der äfven en ek finnes; härtill komma några trädgårdar, för öfrigt är hela socknen en trädlös slätt eller föga äng och bete, men mycket åker. Jordmånen är ypperlig, lerblandad svartmylla, ofta kalkblandad, hvaraf äfven allt vatten är kalkhaltigt; jorden har stark växtlighet, uthärdar bättre torka än mycken väta. Orberga socken är öfverallt jemn och slät, med undantag af en mindre ås-sträckning, i midten på hvilken kyrkan ligger och en kulle i söder vid Krigsberga; mot norr och sydvest är något kärrländigt. Rådande jordmån är sand- och inblandad lermylla, här och der svartmylla; äng finnes ej mycken, betesmark än mindre, skog ingen. Hufvudnäringen är åkerbruk och boskapsskötsel. Nässja socken är i det hela ett jemnt land med obetydliga upphöjningar, någon skogsmark mot söder och vester, åtskilliga sidländta trakter samt något sandiga sjöstränder, åtminstone mot sjelfva Vettern. Rådande jordmån är sand- eller inblandad lermylla; äng och bete finnes ringa, skog ingen. Hufvudnäringen är åkerbruk, boskapsskötsel och såsom binäring fiske i Vettern. Af fornlemningar finnas inom distriktet högar och bautastenar vid Backasand, en å sjelfva läkareboställets egor, en runsten invid Odeshögs kyrka, en vid Häggestad. Vid Alvastra finnas ruinerna af det på sin tid ryktbara klostret af samma namn; de nuvarande ruinerna efter klostret äro obetydliga, men dels grundmurar, dels murar och pelare qvarstå efter klosterkyrkan, deri såväl spets- som rundbågs-stil förekommer; ibland dessa ruiner upprinner en källa, hvars vatten än i dag betraktas med en viss pietet af befolkningen, ehuru man icke hört talas om att dess vatten gjort några underkurer. Heda kyrka är en af de äldsta och för sin egendomliga byggnadsstil märkvärdigaste i länet; på kyrkogården, vid kaplansgården och Jussbergs egor finnas runstenar, bautastenar och högar. I Wäfversunda kyrka har dörren en inskrift i runor och dörrtröskeln utgöres af en runsten; inom Roxlösa socken finnas grafhögar, hvaribland vid kyrkbyn de s. k. christna kullarne; vid Yxstad en stensättning samt nära Westerlösa spår af»drottning Ömmas borg»; inom Nässja socken grafkullar och bautastenar nära kyrkan samt på byns af samma namn egor en s. k. domare-ring och spår efter befästningar i sydvest om kyrkan. Hvad angår befolkningens föda är denna, äfven hos de förmögnare, öfvervägande vegetabilisk: potatis, ärter, rötter, kål och bröd af råg; visserligen fortares härtill smör, sill och ibland fläsk, men, oaktadt tillgång på färskt kött, sälja bönderna hellre detta på Odeshögs torg än de sjelfva förtära det. Drycken utgöres mest af surt svagdricka, öl eller bränvin; mjölk nyttjas visserligen, men alla,

16 8 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Östergötlands, Kronobergs och Hallands län. som kunna, göra deraf smör eller ost, som försäljes. Inom distriktets båda härader finnas visserligen många välmående bönder och några få rika herremän, men bredvid dessa finnes en mångtalig klass icke burgna, af de andra beroende, till stor del antingen med fattigdom kämpande eller af nöd nedtryckta. Lysingsbonden är i allmänhet mycket sjelfständig, mer eller mindre högdragen och lättretlig; dermed förenas, isynnerhet i vissa socknar, mycken illparighet, bakslughet, misstroende mot herreklassen samt envist fasthängande vid förutfattade meningar. Klädedrägten antager alltmer samma snitt som det s. k. herrskapets. Nationaldrägt finnes icke; under senare år har lyxen i kläder icke så obetydligt ökats och, isynnerhet vid jultiden, råder äfven mycket öfverflöd "på kalaserna" i mat och dryck. Läseri och sektväsende frodas isynnerhet i Odeshögs, Åby och Röks skogsbygder, men delvis äfven på slättbygden. (Prov.-läkaren Möller). Kronobergs län. Tingsås provincialläkare-distrikt 1 ). Detta distrikt utgöres af 8 socknar, nemligen Elmeboda, Linneryd, Sandsjö, Tingsås och Väckelsångs socknar af Konga härad, Urshults och Allmundsryd af Kinnevalds och Eärlunda af Albo härad. I söder gränsar det till Blekinge och Skåne, i vester och norr till Wexiö distrikt och i öster till Ekeberga distrikt af Kronobergs län. Dess längd från öster till vester utgör omkring 8 mil, då bredden från norr till söder är omkring 3 mil. I allmänhet är marken mycket ojemn och på de flesta ställen liksom öfversållad med stenar; endast norra delen af Väckelsång är slät och bördig. Inom distriktet finnes en stor mängd sjöar med i allmänhet ojemn och stenig botten och ringa tillgång på fisk, då fisket i allmänhet vanvårdas. På de flesta ställen börjar det blifva ondt om byggnadsvirke och endast undantagsvis finnes sådant till afsalu. Barrskogen är uthuggen och föga göres till dess återvext, som tvärtom förhindras genom oförståndigt svedjande, hvilket deremot befrämjar löfskogs, synnerligast björks vextlighet. Löfskog, som utgöres förnämligast af björk, något al, bok och ek, finnes rik och björken växer åter med otrolig hastighet. Inom de flesta socknarne finnes någon spannemål, mest hafre, att afyttra, men öfverallt ladugårdsprodukter, ehuru de icke äro så uppdrifna som de borde och kunde vara. Folkmängden inom distriktet utgjorde vid årets slut 27,275 själar och dödsnummcrn vid årets slut 382 personer eller 1,1 procent af dåvarande folkmängd. I sanitärt hänseende är denna ort bland de friskaste i vårt land, ehuru föga göres för helsans befrämjande. I allmänhet är folket så uppväxt tillsamman med smuts och orenlighet, att det icke synes kunna lefva derförutan. Hvad innevånarnes lefnadssätt angår, är det enkelt och tarfligt och behofven små när de sjelfva skola förskaffa sig sina förnödenheter, ehuru undantag finnas. Deras förnämsta föda är bröd af råg, korn eller hafre, vanligen blandadt, potatis och salt, sill, strömming. Kött förekommer mera sällan och utgöres af saltadt fläsk. Under sommarmånaderna utgör mjölk en huvudbeståndsdel af födan. Till dryck användes vatten, under sommaren någon gång blandadt med mjölk. Bränvinssuperiet är mycket allmänt och i vissa delar florerar lönkrögeriet i hög grad, ja till och med gynnas af allmogen och landthandlare. 1) Jemför Collegii berättelse 1865, sid. 18. Bruket af kaffe sprider sig mer och mer, ehuru det ännu på de flesta ställen endast förekommer vid högtidliga tillfällen. Innevånarnes lynne är i allmänhet opålitligt; ofta krypande och smilande låter det leda sig, då någon af egennytta låtsar stå på allmogens bästa. Till växt och kroppsbyggnad är befolkningen medelmåttig och till arbete härdig i förhållande till sin klena kost, men ock lättjefull. Klädedrägten är vexlande, för männen vanligen långtröja och långbyxor, till helgdags merendels af kläde och korderoj, mera sällan af vadmal och andra hemväfda tyger, till hvardags hos de verkligen arbetande oftast af linne såväl vinter som sommar, ehuru vintertiden med underbyxor och undertröja. Qvinnorna deremot hafva nästan alltid hemväfda kläder, kjortlar och koftor, men halsdukar och förkläden bestå oftast af köptyg. Stundom begagnas ock köptyg till klädningar, hvartill landthandeln bidrager. I allmänhet är folket icke för att spara och föga för handaslöjder. De flesta karlar kunna icke vända sin hand till någon slöjd, de kunna knappt göra ett yxskaft, endast ett fåtal egnar sig uteslutande åt slöjd. Qvinnornas husliga göromål utgöras förnämligast af spanad och väfnad; sy göra de endast undantagsvis och använda skräddare att förfärdiga de simplaste kläder. Fabriker finnas icke inom distriktet, men 2:ne jernbruk, det ena med masugn och gjuteri för allehanda husgerådsaker och redskaper, det andra ett mindre stångjernsbruk. Några bergmalmer finnas icke inom distriktet, men deremot rikligt med sjö- och myr-malm. Inom distriktet finnes endast en egentlig herrgård, så att herremännen icke kunna få skulden till den inom orten rådande fattigdomen. Bönderna vilja skryta med att å sin lilla jordlott ega många torpare och lemna derföre åt löst folk jord att bygga på, utan att lemna jord att odla till de nödvändigaste behofven, hvadan fattigdom och elände uppstår, då drygt arrende måste lemnas för de obetydliga förmånerna. (Prov.-läkaren Jerling). Hallands län. Kongsbajcka^provincialläkare-distrikt. Kongsbacka distrikt utgöres af följande socknar nemligen: Släp med 1,421 innevånare, Walda med 2,198, Onsala med 2,990, Lindome med 2,730, Elfsåker med 1,251, Tölö med 2,197, Hanhals med 928, Fjärås med 4,007, Förlanda med 926, Örmevalla med 1,394, Landa med 793, Frillesås med 1,336, Idala med 471, Gällinge med 814 och Värö med 3,190, hvilka tillsamman bilda Fjäre härad med 26,646 innevånare, samt Stråvalla med omkring 450, "Weddige med omkring 2,400, Ahs med omkring 1,550 och Sällstorp med omkring 600, bildande Wiske härad med omkring 4,000 innevånare. Det omfattar mellan 8 och 9 qvadratmil så att i medeltal befolkningen utgör omkring 3,600 personer på qvadratmilen. Oaktadt distriktet sålunda till arealen icke är vidsträckt, företer det dock till natur och befolkning högst väsentliga olikheter; sålunda äro Släp, "VValda, vestra delen af Tölö och Fjärås, större delen af Hanhals, Örmevalla^ Landa och Värö samt delar af Gällinge, Idala, Frillesås och Ahs ganska bördiga, under det de öfriga delarne af distriktet i allmänhet hafva en svag jordmån. Större slätter finnas icke utom Dufvehedsslätten på gränsen mellan Fjärås och Hanhals, Asaslätten i Ormevalla och trakten kring Värö; för öfrigt är landet så till vida bergigt att enstaka bergkullar och små bergryggar oupphörligt afbryta de små mellanliggande slätterna och dalgångarne; i de inåt Westergötland gränsande trakterna är landet hufvudsakligen bestående af bergs-

17 Året Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Hallands och Malmöhus län. 9 höjder. Högsta bergstoppen är Texteberget i Idala 604 fot öfver hafvet. I kustlandet äro bergen nästan öfverallt nakna eller öfverväxta med ljung och endast i de innersta delarne finnas smärre skogar; till följd häraf är det mycket ondt om bränsle och befolkningen begagnar derföre dels torf, dels stenko], och till icke ringa del äfven ljung till bränsle. Befolkningen lifnärer sig i de flesta socknarne hufvudsakligen med åkerbruk, men i de norra kustsocknarne (Släp, "Walda och Onsala) är den sjöfarande, så att de flesta karlarne hafva tillbringat större eller mindre del af sin lefnad på sjön. Något egentligt hafsfiske bediifves icke. Lindomeboarne äro kände såsom möbelsnickare och egna sig nästan uteslutande åt tillverkande af och handel med möbler; dessutom tillverkas i flera delar af distriktet linneväfnadcr af olika finhet, hvilka hufvudsakligen afsättas i Göteborg, och anses försäljningssumman för dessa väfnader enligt Landshöfdinge-Embetets femårsberättelse år 1870 uppgått till 37,000 Rdr. Endast en fabrik finnes i distriktet, nemligen Anderstorps mekaniska bomullsspinneri. Befolkningens lynne är mycket olika inom skilda delar af distriktet; så äro de norra kustsocknarne, äfvensom Hanhals och delar af Fjärås och Ormevalla härad, för att hysa en särdeles stilla och fredlig befolkning, då deremot andra delars, i synnerhet Gällinge sockens kände befolkning, är våldsam och böjd för slagsmål, vid hvilka knifven och blypiskan ganska ofta användas. (Prov.-läkaren Ekman). Malmöhus län. Höganäs distrikt. Höganäs distrikt består af socknarne Brunnby, Wäsby, Wiken, Jonstorp, Farhult, Wälinge, Kattarp, Allerum och Fleninge samt Höganäs bruksförsamling, med en sammanräknad folkmängd af omkring 21,500 innevånare. De 5 förstnämnda af dessa socknar bilda tillsamman det s. k. Kullanäset, som utsträcker sig emellan Skelderviken och Öresund och, afsmalnande i nordvestlig riktning, slutar med Kullaberget. Distriktet är beläget inom Luggude härad och begränsas på 3 sidor af hafvet; mot öster gränsar det till Christianstads län. Det utgöres till största delen af slättland, med undantag af Kullaberg och den s. k. Svedbergabacken. Den senare består endast af sand, Kullaborget deremot af granit. Distriktet är temligen skogfattigt, och hemtar folket sitt bränsle till största delen från Höganäs stenkolsgrufva, som derföre är af stor vigt för orten. Kullaberget är dock till en stor del bevuxet med stor och vacker bokskog, och på sista åren hafva af Krapperups gård, som numera eger hela berget, stora planteringar af såväl barr- som löfskog derstädes blifvit gjorda. Jordmånen är i allmänhet af god beskaffenhet; endast i de närmast kusten belägna delarne af Brunnby, Jonstorp och Farhult är jorden sandig och mager; dock finnes nästan öfverallt riklig tillgång på mergel, som af jordbrukaren med fördel tillgodogöres, hvarigenom äfven en magrare jordmån blifver mera gifvande. Åkerbruket, som är distriktets förnämsta näringsgren, står på en ganska hög ståndpunkt, hvilket synes af den stora spanmålsförsäljningen, som härifrån eger rum, bestående hufvudsakligen af hafre, hvete och råg. Äfven ladugårdarne skötas med omsorg, så att afkastningen af dem ej är obetydlig. Icke så få mejerier finnas, hvarifrån afsättning sker äfven till utlandet. Välmågan bland allmogen är också i allmänhet K. Sundh.-Coll. Berättelse för år ganska stor. Äbyggnaderna, särdeles de som på sednaste tiden uppförts, äro stora, många grundmurade af tegel, väl inredda, med ljusa och rymliga boningsrum. Orten idkar äfven den största skeppsfart, som någon landsort i Skåne har att framvisa. Ensamt Kullasocknarne hafva en handelsflotta af 5 större lastångare och öfver 100 segelfartyg, utom mindre farkoster och båtar. Trenne särskilda ut- och inklareringsstationer finnas, nemligen Wiken, Mölle och Höganäs. Det förstnämnda stället är det folkrikaste af distriktets 9 fisklägen, med öfver 900 innevånare och har en med tilllijelp af allmänna medel byggd hamn. Fisklägenas förnämsta inkomst utgöres af kustfart ined frakter och fiske, isynnerhet sillfångst om hösten. Bland fisklägena utmärker sig Arildsläge genom sin natursköna belägenhet vid östra ändan af Kullaberg. Det har på senare åren varit besökt af ej få badgäster och såsom badort lämpar sig stället utmärkt genom dess friska vatten, välgörande hafsvind och romantiska belägenhet, men då något badhus icke finnes att tillgå, kunna endast sådana gäster, som tåla vid bad i öppna sjön, här hafva gagn. Anläggning af badhus har visserligen ofta varit ifrågasatt, men då detsamma fordrar stora omkostnader, till följd af ställets för hafvet öppna belägenhet och de våldsamma stormar, som stundom rasa, har förslaget tillsvidare fått hvila. Fiskrarne äro i allmänhet fattiga, men förnöjsamma, idoga och raska. Under stora ansträngningar, faror och vedermödor förtjena de sitt knappa bröd. De äro nyktra, ärliga, godmodiga och sedliga. Brott, slagsmål och andra oordningar äro bland dem ytterligen sällsynta. Deras föda hemtas nästan uteslutande från hafvet; fisk, färsk, saltad eller torkad, utgör deras enda sofvel. Kött förekommer endast undantagsvis på deras bord. De jordegande bönderna föra deremot ett mera yppigt lefnadssätt, åtminstone de mera välmående. Till följd af de senaste årens goda skördar och höga spanmålspriser har välmågan betydligt ökats, men den stora penningetillgången har otvifvelaktigt äfven alstrat ett begär till yppigare lefnadssätt, som möjligen' i mindre goda år blir svårt att lägga bort, och då kan, hafva farliga följder. Hos allmogen röjer sig ett stort begär att efterapa stadsbefolkningens seder och bruk. Karlarnes klädsel skiljer sig på intet vis från stadsbefolkningens; qvinnorna hafva visserligen ännu ej börjat begagna hatt, men denna torde ganska snart komma i bruk. Siden och dyrbara ylletyger äro ej sällsynta. De brukliga födoämnena äro i allmänhet kraftiga; brödet är det i Skåne vanliga svarta, sura; till dryck begagnas mycket svagdricka. Allmogen är i allmänhet fredlig, stilla och arbetssaiu; bränvinssupandet ej omåttligt. Distriktets förnämsta industriela anläggning är Höganäs stenkolsverk och fabriker, bildande egen församling med 2,300 innevånare. Verkets förnämsta afsättningsprodukt utgöres af eldfast lera och tegel. Af stenkol upptagas årligen omkring 250,000 tunnor från 4 schakt, af hvilka det djupaste är 300 fot. Arbetarebostäderna äro spridda på en rymd af väl en half mils omkrets. De äro af mycket olika beskaffenhet, några rymliga och sunda, andra deremot väl låga och trånga. Ät hvarje arbetarefamilj äro upplåtna 2:ne rum, af hvilka det ena är försedt med köksspis. Ehuru många af dessa lokaler äro väl små, om familjen, såsom ofta är fallet, är stor, har dock ej derstädes någon större sjuklighet försports. Kolhuggarne, hvilkas antal utgör omkring 80, tillbringa vanligen hela dagen i grufvan, dit 2

18 10 Året Civila sjukvården. Meteorologiska observationer. Vattenståndet Årsväxten. de nedstiga kl. 4 ä 5 f. m., medförande sin kost för dagen; arbetet i grufvan slutar kl. 5 e. m. Det utföres på beting, ocli erhålla arbetarne hvarannan lördag sin aflöning för 12 arbetsdagar. Medelförtjensten för denna tid är omkring 25 Rdr. Grufaibetarne hafva härjemte den fördelen att månadtligen erhålla en half tunna säd (hälften råg, hälften korn) till s. k. brukspris, ett pris, som för närvarande med 3 understiger det annars gångbara. Arbetet på fabrikerna utföres dels på beting, dels för dagspenning. Arbetarnes ekonomiska ställning är i allmänhet temligen dålig och deras föda klen. Bäst stå sig kolhuggarne, men i allmänhet är familjens välstånd bernende på hustruns ordentlighet och sparsamhet, ty de flesta arbetare äro nyktra och ordentliga. Vid sjukdomstillfällen erhålla alla arbetare fri läkarevård och fria medikamenter såväl för sig sjelfva, som för hustru och barn. Verkets apoteksräkning uppgick för året till 1,550 Rdr. För vårdandet af sjuka, som sådant önska, eller som ådragit sig svårare kroppsskador, finnes ett sjukhus, innehållande 2 sjuksalar, hvardera för 6 sängar, samt 4 mindre rum, upptagande hvardera 2 sängar. Nedra våningen af sjukhuset är upplåten till läkarebostad och apotek. Nödiga koppningar o. d, utföras dels af sjuksköterskan, dels af barnmorskorna. För verket är inrättad en sjukkassa, ur hvilken arbetaren, då han af sjukdom är hindrad från arbete, erhåller 17 öre per dag, hvarjemte af verket betalas 33 öre. År arbetshindret beroende på någon under arbete ådragen skada betalas af verket 75 öre per dag. Afgiften till sjukkassan är 25 öre hvar 6:te vecka. Dessutom finnes en enkekassa, utgörande 16,000 Rdr, hvars ränta fördelas lika mellan samtlige enkor. Distr.-läkaren FeJirlund). 2. Sammandrag af läkarnes embetsberättelser om gängse sjukdomar under året utom sjukhus 1 ) (Tabb. N:is 1 8). För år 1872 hafva till CoJJegiuin inkommit 278 årsberättelser, nemligen från 129 provincial- och extra provincial-läkare, 2 ) 46 distriktsläkare, 2 grufläkare, 82 stads-, stadsdistrikts- eller fattigläkare, 16 fängelseläkare och 3 jernvägsläkare. Af dessa berättelser, jemförde med omkring 750 rapporter angående allmän sjuklighet och farsoter samt vederbörande läkares deraf föranledda embetsresor, hafva bland annat inhemtats följande upplysningar om väderleken under de särskilda årstiderna, årsväxten och helsotillståndet i rikets olika delar samt de sjukdomar, som der förekommit. Detta sammandrag redogör dock hufvudsakligen endast för de s. k. folksjukdomarnes och i allmänhet hetsiga sjukdomars freqvens och utbredning, hvilka företrädesvis påkalla vederbörande provincial- och distrikts-läkares embetsverksamhet, men redogörelsen för länslasaretter och kurhus och andra civila sjukvårdsinrättningar omfattar derjemte Öfriga sjukdomar, hvilka på dess'a inrättningar varit föremål för behandling. Beträffande väderlekens och årsväxtens förhållande, så vidt detsamma kan hafva utöfvat något inflytande på helsotillståndet hos rikets innevånare, har år 1872, enligt hvad de inkomna årsberättelserna utvisa, öfverhufvud varit varmt och nederbörden temligen betydlig. Våren inträdde tidigt med blid och regnig väderlek; i Juli inträffade torka med ovanligt hög temperatur, men efterföljdes på hösten af mycket regn. Medeltemperaturen för året utgjorde för Stockholm + G,8i) (emot + 4, 20 år 1871); den var under- det första eller vinterqvartalet 0,7l, under våren (April Maj) +6,97, under sommaren (Juni September) + 15,03 och under höstqvartalet +3,45, eller sammanräknadt för 6 vinteroch höstmånader + l,;s7, samt för 6 vår- och sommarmånader + 12,/,]. Nederbörden utgjorde i Stockholm-under vinterqvartalet 1,03 svenska decimaltum, under våren (April Maj) 2,30 dec.-t., under sommaren (Juni September) 5,89 dec.-t. och under höstqvartalet 4,80 dec.-tum, samt uppgick under lfela året till 14,74 dec.-t. (emot 9,52 under år 1871). 1) Referent: Medicinalrådet Wistrand. 2) Bland hvilka äfven Provincial-kirurgen i Stockholm. Från Ulricehamns distrikt har i följd af tjensteinnehafvarens dödsfall årsberättelse uteblifvit. Tab. N:o 1 innefattar ett sammandrag af meteorolo- Tab. N:o 1. giska observationer 3 ), anstälda uti vid olika breddgrad och höjd öfver hafvet belägna städer, nemligen Haparanda, Hernösand och Stockholm vid hafvet på östra kuststräckan, Göteborg vid hafvet på den vesta kusten, Östersund, Fahlun och Wexiö på norra och södra landhöjden, Carlstad vid landets största insjö, Upsala och Lund på mellersta och södra låglandet samt Wisby från öklimat. Tab. N:o 2 innefattar ett sammandrag af iakttagelser Tab. N:o 2. å vattenståndet uti tre bland låglandsbältets största sjöar, Mälaren, njelmaren och "Wenern, anstälda vid Stockholms sluss, Notholmen vid Hjelmare kanal och vid Wenersborgs kanalkontor. Den utvisar att Mälaren, som under år 1871 hade en medelhöjd af 13,93 fot öfver Stockholms slusströskel, stod i Mars 1872 endast 13,2, steg under Juni till 15,4, föll åter i September till 13,7 men steg ånyo i December till 15,3 fot; dess medelhöjd för året var 14,3. Hjelmaren, hvars medelvattenhöjd för år 1871 var 1,3 fot under nollpunkten å vattenmärket vid Notholmen (beläget 79 fot öfver hafvet), hade i Juni och Juli 1872 sitt högsta vattenstånd under året nemligen 0,3 fot under och i Januari sitt lägsta, 2,2 fot under nollpunkten; dess medelhöjd för året var l,i fot under nollpunkten. Wenern hade år 1871 en medelhöjd af 12,i fot, stod under 1872 lägst i Januari, nemligen 10,9 och högst i December, 16,o; dess medelhöjd för året var 13,4 fot. Angående ursväxten för 1872 inhemtas af deromtab. Litt. A.. meddelade uppgifter, att årets gröda i allmänhet varit öfver medelmåttan, oaktadt den regniga väderleken på många ställen försvårade inbergningen. Den i senare hälften af Juli inträdande torra väderleken med ovanligt hög temperatur verkade så till vida skadligt, att på flera orter bildade sig mjöldrygor. I flera län förekom rost och sot å hvetet. Rotfrukter och foderväxter visade icke obetydlig tillökning emot föregående år. 3 ) Enligt meddelande från Meteorologiska Centralanstalten i Stockholm, utom för Upsala, hvarifrån uppgifterna genom provincialläkaren hämtas från dervarande meteorologiska observationsanstalt.

19 Året Civila sjukvården. Medelprisen å spanmål. Läkares embetsresor. Tyfösa och gastriska febrar. 11 Ur Statskontorets underdåniga berättelse om årsväxten inom riket framgår att, enligt de af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande afgifna rapporter, årets gröda varit god i 3 VAn: Norrbottens, Jemtlands och Gotlands; öfver medelmåttan i 11 län: Westerbottens, Örebro, Westmanlands, Upsala, Stockholms, Södermanlands, Calmar, Jönköpings, Kronobergs, Christianstads och Malmöhus; medelmåtttg i 7 län: Wester-Norrlands, Gefleborgs, Stora Kopparbergs, Wermlands, Göteborgs och Bohus, Hallands och Blekinge, och änder medelmåttan i 3 län: Elfsborgs, Skaraborgs och Östergötlands, eller för hela riket öfver medelmåttan. Tab. Litt. A. utvisar, enligt Statskontorets berättelse, årsväxtens förhållande i hvarje särskildt län samt priset på spanmål, hälften råg och hälften korn, efter de vid slutet af det föregående året upprättade markegångstaxor. Det af Kammar-Collegium efter medelprisen af hvarje läns år 1871 åsatta markegång beräknade och för 1872 faststäida riksmarkegångspriset å spanmål, hälften råg och hälften korn, har, såsom af Tab. Litt. A. synes, utgjort 2 rdr 16 öre riksmynt för kubikfoten eller 13 rdr 60 öre för 6,;{ kubikfot, motsvarande det gamla tunnmåttet. Tab. N:o 6. De embetsresor, som vederbörande läkare under året verkstält, med anledning af farsoter, smittosamma sjukdomar och i öfrigt allmännare sjuklighet, hafva, enligt hvad Tab. N:o 6 utvisar, varit tillsamman 706 (bland hvilka likväl ingå 96 resor för venerisk sjukdom, hvilka icke betalas af medicinalfonden) eller ungefär lika stort som under nästföregående år, samt niedicinalfondens utgifter för berörde ändamål uppgått till 44,657 rdr 87 öre eller 1,010 rdr 95 öre mindre än under år 1871 och 12,909 rdr 35 öre mindre än under Vid jemförelse med närmast föregående år visar sig att tyfösa och gastriska febrar föranledt 376 embetsresor emot 405 under 1871, kikhosta 19 emot 6, smittkoppor 47 emot 38, skarlakansfeber 79 emot 133, men att resorna för öfriga sjukdomar varit ungefär lika många under dessa båda år, med undantag af messling, hvilken sjukdom ej föranledt någon embetsresa under år Angående frequensen och utbredningen af de under året gängse sjukdomarne inhemtas af läkares årsberättelser och rapporter hufvudsakligen följande: Tyfösa och g astrislia febrar, under hvilken benäm- Tab. Litt. B. ning så väl typhus, febris tgphoides och febris gastrica nervösa, som äfven febris gastrica simplex blifvit sammanförda uti flera af de inkoinne berättelserna, hafva visat sig inom rikets samtlige län och nästan öfverallt mera utbredda och freqventa än under nästföregående år, men betydligt mindre än under åren 1869 och Endast inom Göteborgs och Bohus, Elfsborgs och Calmar län förekommer någon anmärkningsvärd minskning emot år Såsom Tab. Litt. B. närmare utvisar hafva från 527 kommuner anmälts sammanräknadt 16,014 sjukdoms- med 1,158 dödsfall, bland hvilka voro 6,057 sjukdoms- och 21 dödsfall af febris gastrica simplex. Anmärkningsvärda epidemier förekommo isynnerhet i Östersunds, Svegs, Hudiksvalls, Jerfsö, Smedjebackens, Norrtelge, Eskilstuna, Ilåby, Mölndals, Wenersborgs, Linköpings, Finspångs, Tjusts, Söderåkra, Wexiö, Ekeberga, Carlskrona, Engelholms, Cimbrishamns, Helsingborgs och Hörby distrikter. Ibland städerna företedde isynnerhet Säter, Westerås, Stockholm, Eskilstuna, Göteborg, Norrköping, Carlskrona, Malmö och Helsingborg ett större antal sjukdomsfall, och uti 65 städer, ifrån hvilka dessa febrar omtalas, antecknades tillsamman 8,241 sjukdoms- och 500 dödsfall, bland hvilka 4,081 sjukdoms- och 5 dödsfall af gastrisk feber. Bland 15,729 till årstiden uppgifna sjukdoms- med 1,104 dödsfall tillhörde 4,206 sjukdoms- och 327 dödsfall årets första qvartal, 3,360 sjukdoms- och 233 dödsfall det andra, 3,834 sjukdoms- och 207 dödsfall det tredje samt. 4,329 sjukdoms- och 337 dödsfall det fjerde qvartalet. Bland 3,252 till könet uppgifne sjukdoms- med 442 dödsfall voro 1,502 sjuke och 230 döde män samt 1,750 sjuke och 212 döde qvinnor, och bland 2,988 till åldern uppgifne sjuke och 324 döde voro 709 sjuke och 20 döde under 10 år, 640 sjuke och 26 döde emellan 11 och 20 år, 1,126 sjuke och 131 döde emellan 21 och 40 år, 470 sjuke och 140 döde emellan 41 och 60 år samt 43 sjuke och 7 döde öfver 60 år. Beträffande dessa sjukdomars förhållande i några af de län, der de företrädesvis uppträdde, må endast anföras följande: Gefleborgs län: Hudiksvalls distrikt (90 sj. 4 d.), Jerfsö distrikt (79 sj. 3 d.). Stora Kopparbergs län: Smedjebackens distrikt (196 sj. 10 d.), Säters stad (148 sj. 16 d.). West- Tab. Litt. A. Årsväxtens förhållande i riket samt spanmålspriserna år 1872.

20 12 Året Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Tyfösa och gastriska febrar. manlands län: Westerås stad (239 sj. 11 d.). Stockholms län: Norrtelje distrikt (1G5 sj. 14 d.). Stockholms stad: De vid läkaresällskapets sammankomster anmälde sjukdomsfall och de enligt förste stadsläkarens statistiska Öfversigt af dödsorsakerna inträffade dödsfall visas af efterföljande sammanställning: Under hösten hemsöktes Jämtland och Ilerjeådalen af en farsot, som af allmogen benämndes "lemmelfebcr", enär den ansågs härleda sig från fjell-lemlarne (Lemmus Norvegicus Nils.), Ii vilka öfversviiininadc vissa trakter, såsom Oviken, Myssjö, Hackas, Rödön, Ljnngdalcn, Storsjö by ni. fl. och, isynnerhet på det sistnämnda stället, visade sig i sådan mängd, att ingen af de nu lefvande erinrade sig hafva sett något dylikt. I de rapporter, som af vederbörande läkare till Collegium inleinnats, uppgifves sjukdomen hafva uppträd t dels såsom ren tyfoidfeber, ehuru jemförelsevis sällan, dels såsom abortiv form af denna sjukdom eller såsom enkel gastrisk feber med 8 14 dagars förlopp, dels ock såsom en egendomlig sjukdomsform. De vanliga symptomerna hos de sjuke i Storsjö by beskrifvas på följande sätt: De, som insjuknade, blefvo yra i liufvudet, så att de vinglade och tyckte sig vilja falla, framför allt då de från liggande ställning reste sig upp; sömnen försvann; de kände sig ytterligt matta och miste all håg för arbete; matlusten upphörde; ögonen blefvo på många röda och rinnande, och klagade de hufvudsakligen öfver en känsla af sveda uti desamma, liksom om en främmande kropp legat innanför ögonlocken och retat. En och annan berättade att han känt sig het och törstig; ingen klagade öfver diarrhé. De voro i allmänhet uppe och endast under en eller annan dag, då de kände sig mer än vanligt matta och yra, nödgades de intaga sängen. Utan någon slags behandling förbättrades de alla så småningom, så att de efter 2 3 veckor Tab. Litt. B. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af tyfösa och gastriska febrar år Tab. Litt. C. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af hjernfeber år 1872.