Röster från kvotflyktingar i Västerbotten. En förstudie om kvotflyktingars upplevelser av etableringsprocessen

Röster från kvotflyktingar i Västerbotten En förstudie om kvotflyktingars upplevelser av etableringsprocessen

LYCKSELE KOMMUN LIKSJUON KOMMUVDNA Ansvarig enhet: Livsmiljö, Integration Författare av rapporten: Elina Pettersson Projektansvarig: Gabriella Strååt Omslagsbild: Elina Pettersson Kontaktperson: Elina Pettersson, projektledare 010-225 43 29, elina.pettersson@lansstyrelsen.se Upplaga 1: 100 Rapporten som pdf: www.lansstyrelsen.se/vasterbotten

Förord Länsstyrelsen i Västerbotten har tillsammans med kommunerna Lycksele, Skellefteå, Vilhelmina och Norsjö genomfört en förstudie med syfte att följa upp kvotflyktingars egna upplevelser av etableringsprocessen. I denna rapport sammanställs resultatet av 22 intervjuer och en deltagarworkshop som genomförts med somaliska kvotflyktingar. Rapporten presenterar goda exempel och utvecklingsområden inom mottagandet av kvotflyktingar i berörda kommuner samt riktade rekommendationer inom områdena vidarebosättningsprocessen, boendet i kommunen, myndigheters tillgänglighet och information, etableringsinsatser, hälsa, skola och barnomsorg samt fritid. Rekommendationerna avser åtgärder för mer effektiva och individanpassade etableringsprocesser och riktas till de aktörer som arbetar med nyanländas etablering i ovan nämnda kommuner. För att skapa förutsättningar för implementering av rekommendationerna kommer de att följas upp av ett arbete med genomförandestrategier. Genomförandestrategierna tas fram tillsammans med etableringens parter i de fyra samarbetskommunerna med utgångspunkt i bl.a. hur och vem som ansvarar för att framtagna rekommendationer omsätts i aktivitet. Förstudien finansieras med medel från europeiska flyktingfonden samt Lycksele kommun. Arbetet med förstudien har varit helt och hållet avhängt samarbetet med flyktingsamordnarna i ovanstående samarbetskommuner samt de kvotflyktingar som deltagit i intervjuer och delat med sig av sina erfarenheter. Därför riktas härmed ett särskilt stort tack till er! Umeå, februari 2014 Elina Pettersson, Projektledare Kvotflykting i Västerbotten

Innehållsförteckning Sammanfattning... 5 1. Inledning... 7 Varför en förstudie om kvotflyktingars upplevelser av etableringsprocessen?... 7 Förstudiens syfte och mål... 7 Projektorganisation och finansiering... 7 Målgrupp... 8 Metod och genomförande... 8 Urval... 8 Intervjuer och deltagarworkshop... 8 Metodutveckling... 8 Spridning och implementering av resultat... 9 Tids- och aktivitetsplan... 9 2. Bakgrund... 11 Flyktingsituationen i världen... 11 Sveriges mottagande av kvotflyktingar... 12 Västerbottens mottagande av kvotflyktingar... 13 Vad skiljer kvotflyktingar från andra flyktinggrupper?... 14 Etableringsreformen... 14 Lokala överenskommelser... 15 3. Resultat...17 Disposition... 17 Vidarebosättningsprocessen... 17 Boendet i kommunen... 18 Att bo i lägenhet... 19 Hemutrustningslån... 19 Myndigheters tillgänglighet och information... 20 Etableringsinsatser... 21 Sfi... 22 Samhällsorientering... 23 Arbetsmarknadsförberedande insatser... 23 Praktik, instegs- och nystartsjobb... 24 Insatser hos etableringslots... 25 Övriga insatser... 26 Hälsa... 26 Sjukvård och tandvård... 26 Psykisk hälsa... 27 Skola och barnomsorg... 28 Fritid... 28 4. Sammanfattning av resultatet... 30 5. Rekommendationer... 32 6. Referenser... 37 Bilaga 1- Lag (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare... 38

Sammanfattning Rapporten presenterar resultatet av en förstudie som genomförs av Länsstyrelsen i Västerbotten tillsammans med kommunerna Lycksele, Vilhelmina, Skellefteå och Norsjö. Förstudien finansieras av Europeiska flyktingfonden samt Lycksele kommun. Förstudiens syfte är att främja en effektiv och individanpassad etableringsprocess genom att ta del av kvotflyktingars upplevelser av denna. Målet med förstudien är att utveckla nya metoder för en förbättrad etableringsprocess som tar hänsyn till målgruppens upplevelser, förutsättningar och behov, samt att ta fram nya metoder för förbättrad lokal och regional samverkan mellan myndigheter, kommuner m.fl. Kvotflyktingar har valts som primär målgrupp p.g.a. deras specifika förutsättningar för etablering men även för att kvotflyktingar utgör en stor del av flyktingmottagandet i Västerbottens kommuner. Resultatet bygger på intervjuer med 22 somaliska kvotflyktingar samt en deltagarworkshop där 18 av dessa deltog. Rapporten presenterar goda exempel, utvecklingsområden och riktade rekommendationer som samtliga baseras på respondenternas upplevelser av vidarebosättningsprocessen, boendet i kommunen, myndigheters tillgänglighet och information, etableringsinsatser, hälsa, skola och barnomsorg samt fritid. Utifrån rekommendationerna som presenteras i rapportens slutkapitel tas genomförandestrategier fram tillsammans med berörda aktörer i de fyra samarbetskommunerna. Genomförandestrategierna anger hur rekommendationerna ska införlivas, d.v.s. vem som ansvarar för genomförandet, hur insatser ska finansieras, vilka utvärderings- och uppföljningsmetoder som ska tillämpas samt hur insatser som visat sig vara lyckosamma ska implementeras i ordinarie verksamheter. Resultatet visar att det finns behov av förbättringar avseende bl.a. information i samband med avresa och ankomst till Sverige och den nya kommunen, socialt stöd och praktisk hjälp den första tiden som ny kommuninvånare, myndigheters tillgänglighet och information, utbudet av etableringsinsatser, möjligheter att delta i praktik, studiehandledning på modersmål vid sfi, tillgång till tolk vid kontakt med skola, barnomsorg och vård m.m. Rekommendationerna handlar bl.a. om uppstart av fadderverksamheter, utökade informationsinsatser från ett flertal aktörer (särskilt muntliga informationsinsatser), studiehandledning vid sfi på modersmål, samordning av läxhjälp och annan språkträning, utökade möjligheter till praktik, utbildningar i föräldraskap och privat ekonomi, utökad tillgång till tolk vid kontakt med skola, barnomsorg och vård, ökad tillgänglighet av olika föreningar samt sommarlovsaktiviteter för nyanlända barn och barnfamiljer. 5

Rapporten bygger på 22 somaliska kvotflyktingars berättelser om sina upplevelser av vidarebosättningsprocessen, boendet i kommunen, myndigheters tillgänglighet och information, etableringsinsatser, hälsa, skola och barnomsorg samt fritid. Rapporten presenterar goda exempel, utvecklingsområden och riktade rekommendationer. Rekommendationerna kommer att ligga till grund för framtagandet av genomförandestrategier som anger hur rekommendationerna ska genomföras och implementeras.

1. Inledning Varför en förstudie om kvotflyktingars upplevelser av etableringsprocessen? I jämförelse med mottagandet av andra flyktinggrupper ställer mottagandet av kvotflyktingar något högre krav på det svenska samhället och den mottagande kommunen. Det är därför viktigt att det finns god kunskap hos det mottagande samhället om de specifika förutsättningar och behov som kvotflyktingar har. Tidigare utredningar och uppföljningar som gjorts efter det att etableringsreformen trädde i kraft t.ex. Statskontorets Etableringen av nyanlända- en uppföljning av myndigheternas genomförande av etableringsreformen och SOU utredningen Med rätt att delta- nyanlända kvinnors och anhöriginvandrares förutsättningar för etablering på arbetsmarknaden bygger på intervjuer och enkäter med företrädare från berörda myndigheter och kommuner. Förslag på åtgärder och rekommendationer bygger således på åsikter och upplevelser från desamma medan brukarperspektivet saknas. Vidare saknas även utredningar som tar ett bredare grepp om etableringen, eftersom att en lyckad etablering inte enbart handlar om egen försörjning och etablering på arbetsmarknaden utan även om nyanländas upplevelse av trivsel, tillgång till sociala sammanhang och känsla av delaktighet i det svenska samhället. Denna förstudie fokuserar kvotflyktingars upplevelser av etableringsprocessen och omfattar områdena vidarebosättningsprocessen, boendet i kommunen, myndigheters tillgänglighet och information, etableringsinsatser, hälsa, skola och barnomsorg samt fritid. Förstudien ska främja målgruppens inflytande över den egna etableringen samt verka för att olika aktörers arbete kring mottagande och etablering tar hänsyn till kvotflyktingars specifika förutsättningar och behov. Förstudiens syfte och mål Det övergripande syftet med förstudien är att främja en effektiv och individanpassad etableringsprocess genom att ta del av kvotflyktingars upplevelser av denna. Förstudiens mål är att: Utveckla nya metoder för en förbättrad etableringsprocess för kvotflyktingar som tar hänsyn till målgruppens upplevelser, förutsättningar och behov. Utveckla nya metoder för förbättrad lokal och regional samverkan mellan myndigheter och kommuner m.fl. Projektorganisation och finansiering Förstudien genomförs av Länsstyrelsen i Västerbotten i samarbete med kommunerna Lycksele, Vilhelmina, Skellefteå och Norsjö. Förstudien finansieras av Europeiska flyktingfonden och Lycksele kommun. 7

Målgrupp Förstudien riktar sig till två direkta målgrupper, dels kvotflyktingar i kommunerna Lycksele, Vilhelmina, Skellefteå och Norsjö, dels personal hos myndigheter, kommuner och organisationer som arbetar med etableringen av kvotflyktingar i ovan nämnda kommuner. Resultatet av förstudien går dock att applicera på områden som rör en bredare målgrupp, såsom kvotflyktingar från andra kommuner och regioner samt personal hos myndigheter, kommuner och organisationer på regional samt nationell nivå. Metod och genomförande Urval Rapporten bygger på djupintervjuer med 22 somaliska kvotflyktingar, 11 kvinnor och 11 män, i åldrarna 20-64, som tagits emot i kommunerna Lycksele, Vilhelmina, Skellefteå och Norsjö. Respondenterna har bott i kommunen i 2-24 månader och samtliga ingår således fortfarande i etableringen. Förstudien har kvotflyktingar som direkt målgrupp dels p.g.a. att de utgör en stor andel av kommunmottagna nyanlända i många av länets kommuner, dels för att kvotflyktingar jämfört med andra flyktinggrupper många gånger möter större utmaningar i etableringen. Val av nationalitet för de respondenter som deltagit i förstudien grundar sig dels på att somalier utgör en stor del av de flyktingar som tas emot på den s.k. kvoten i Västerbottens kommuner, dels för att den somaliska gruppen generellt uppfattas som svårintegrerad. Vidare har valet av respondenter från en homogen språkgrupp underlättat genomförandet av intervjuer och deltagarworkshops. Av etiska skäl och sekretess avslöjas varken kön, ålder eller annan information om respondenterna/avsändarna av de citat som presenteras i resultatdelen. Intervjuer och deltagarworkshop Intervjuerna har skett på somaliska med översättning till svenska med hjälp av platstolk. Intervjusamtalet har genomförts utifrån en narrativ metod och en intervjumodell som delats upp i tre delar. I fas 1 har respondenten uppmanats att fritt berätta om den personliga upplevelsen av etableringsprocessen. I fas 2 har intervjuaren ställt frågor som genererats av respondentens berättelse. I fas 3 har mer specifika frågor ställts som förberetts på förhand och som är direkt kopplade till studiens syfte samt återkommande vid samtliga intervjuer. Förutom intervjuer bygger resultatet även på observationer från en deltagarworkshop där 18 av 22 respondenter deltog. Syftet med workshopen var att återkoppla genomförd analys av intervjuerna till målgruppen samt ge möjlighet för målgruppen att lämna synpunkter på de rekommendationer som presenteras i rapportens avslutande kapitel. Metodutveckling Som en del av den metodutveckling som förstudien avser har goda exempel och utvecklingsområden från mottagandet och etableringen i förstudiens samarbetskommuner identifierats. För att inkludera flera aspekter av etableringsprocessen har dessa goda exempel och utvecklingsområden observerats inom områdena, vidarebosättningsprocessen, boendet i kommunen, myndigheters tillgänglighet och information, etableringsinsatser, hälsa, skola och barnomsorg samt fritid. Vidare riktas rekommendationer till de aktörer i berörda kommuner som arbetar med etableringen av kvotflyktingar. Rekommendationerna ligger till grund för framtagandet av lokalt förankrade genomförandestrategier som anger hur rekommendationer ska genomföras och implementeras. Arbetet med implementering av rekommendationer och framtagandet av genomförandestrategier utgör en huvudsaklig del av den metodutveckling som ska bidra till måluppfyllelsen av förstudiens uppsatta syfte och mål samt den del av resultatet som i en förlängning kan spridas till andra kommuner och regioner. 8

Spridning och implementering av resultat Spridning och implementering av resultat sker delvis genom arbetet med implementering av rekommendationer och framtagandet av genomförandestrategier. Ytterligare spridningsaktiviteter omfattar arrangerandet av och deltagandet vid konferenser, spridning av denna rapport till berörda aktörer i Västerbotten samt spridning av rapporten till intressenter från övriga län, internationella organisationer och EU. Tids- och aktivitetslan Förstudien pågår under september 2013 t.o.m. maj 2014. Huvudsakliga aktiviteter och hållpunkter är: 14-15 oktober- intervjuer i Norsjö 16-18 oktober- intervjuer i Skellefteå 23-25 oktober- intervjuer i Vilhelmina 28-29 oktober- intervjuer i Lycksele 25 november- styrgruppsmöte i Umeå 11 december- informationsträff om förstudien i Norsjö 12 december- informationsträff om förstudien i Skellefteå 15 januari- informationsträff om förstudien i Lycksele 16 januari- informationsträff om förstudien i Vilhelmina 5 februari- deltagarworkshop i Lycksele 5 mars- styrgruppsmöte i Lycksele 5 mars workshop ang. genomförandestrategier tillsammans med styrgruppen 25 mars- workshop för framtagande av genomförandestrategi Norsjö 2 april- workshop för framtagande av genomförandestrategi Skellefteå 8 april- workshop för framtagande av genomförandestrategi Lycksele 9 april- workshop för framtagande av genomförandestrategi Vilhelmina 13 Maj- spridningskonferens i Lycksele 9

Sverige har tagit emot kvotflyktingar sedan 1950. Varje år tilldelar regeringen/riksdagen medel för att Migrationsverket ska kunna överföra cirka 1 700-1 900 kvotflyktingar till Sverige. Processen kring uttagningarna och den organiserade överföringen av flyktingarna kallas vidarebosättning. I Västerbotten har samtliga 15 kommuner regelbunden mottagning av kvotflyktingar. Av länets mottagande (600-700 nyanlända per år) utgörs ca 20-30% a av kvotflyktingar. För inlandskommunerna är siffran än högre och i vissa kommuner utgör kvotflyktingar och deras anhöriga den dominerande gruppen av kommunens flyktingmottagande. 10

2. Bakgrund Flyktingsituationen i världen Idag befinner sig ca 44 miljoner människor på flykt utanför sitt hemland. Alla dessa personer har unika livshistorier och unika skäl till varför de tvingats på flykt. Det är personer som har flytt från krigshärjade länder, förföljelse, tortyr och annan diskriminering och som söker skydd i en annan stat än sin egen. Av dessa 44 miljoner människor bedöms ca 800 000 vara i behov av vidarebosättning de närmaste åren. I dagsläget finns ca 80 000 platser för personer som behöver vidarebosättas vilket gör att endast var tionde person med behov av vidarebosättning ges möjlighet till en trygg och säker tillvaro i ett annat land. 1 Källa: UNHCR 1 www.unhcr.se 11

Sveriges mottagande av kvotflyktingar Sverige har tagit emot vidarebosatta flyktingar (s.k. kvotflyktingar) sedan 1950 och är ett av de ca 25 länder i världen som tar emot kvotflyktingar på årlig basis. Sverige är det europeiska land som tar emot flest antal kvotflyktingar per år och det fjärde största kvotmottagande landet globalt sett. Varje år tilldelar regeringen/riksdagen medel för att Migrationsverket ska kunna överföra cirka 1700-1900 kvotflyktingar till Sverige. Migrationsverket, i samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR, bedömer vilka personer som omöjligt kan återvända till hemlandet alternativt bosätta sig i flyktlandet och därmed är i behov av vidarebosättning till ett nytt hemland. Vid uttagningen ansvarar UNHCR för att göra en prioritering över vilka fall som ska presenteras, och för vilket kvotmottagande land. Respektive land gör därefter en prövning av flyktingskäl och fattar beslut om uppehållstillstånd. Kvotflyktingar får både uppehållstillstånd och i många fall kommunplacering innan ankomst till Sverige. 2 Tabell 1: Kommunmottagna nyanlända respektive kvotflyktingar i Sverige 2013 Län Antal nyanlända inkl. kvotflyktingar Antal mottagna kvotflyktingar Blekinge län 601 6 1 % Dalarnas län 1359 107 8 % Gotlands län 14 0 0 % Gävleborgs län 1828 208 11 % Hallands län 416 0 0 % Jämtlands län 754 276 37 % Jönköpings län 1527 48 3 % Kalmar län 887 118 13 % Kronobergs län 1334 16 1 % Norrbottens län 542 113 21 % Skåne län 3024 71 2 % Stockholms län 4969 21 0 % Södermanlands län 1723 16 1 % Uppsala län 715 23 3 % Värmlands län 803 84 10 % Västerbottens län 749 173 23 % Västernorrlands län 799 207 26 % Västmanlands län 1459 26 2 % Västra Götalands län 5893 127 2 % Örebro län 1213 17 1 % Östergötlands län 2162 54 2 % Oplacerade mottagna 11 2 18 % Totalt i riket: 32782 1713 5 % Källa: Migrationsverket Andel kvotflyktingar i förhållande till totala mottagningen 2 www.migrationsverket.se 12

Västerbottens mottagande av kvotflyktingar Sveriges nordliga län, Jämtland, Gävleborg, Västernorrland, Norrbotten och Västerbotten utmärker sig för att vara de som tar emot flest antal kvotflyktingar i totala mått. I Västerbotten har samtliga 15 kommuner en regelbunden mottagning av kvotflyktingar och 20-30% av länets mottagande (600-700 nyanlända per år) utgörs av kvotflyktingar. Ungefär hälften av länets kommuner har en lång erfarenhet av att arbeta med målgruppen och har genom åren satsat mycket resurser på mottagandet genom deltagande i Sverigeprogram, riktade arbetsmarknadsåtgärder och andra stödinsatser. För inlandskommunerna utgör kvotflyktingar och deras anhöriga många gånger den dominerande gruppen av kommunens flyktingmottagande. Den höga andelen kvotflyktingar i länet kan förklaras av både ett starkt engagemang för målgruppen hos mottagande kommuner men också av en låg inflyttning av andra flyktinggrupper. Av de mottagna i länet under de senaste tre åren utgör somalier, eritreaner och etiopier de dominerande nationaliteterna. Många av dessa kommer från framförallt Kenya och Sudan. Tabell 2: Kommunmottagna nyanlända respektive kvotflyktingar i Västerbotten 2013 Kommun Antal nyanlända inkl. kvotflyktingar Antal mottagna kvotflyktingar Bjurholm 17 9 53 % Dorotea 24 15 63 % Lycksele 41 27 66 % Malå 14 5 36 % Nordmaling 36 7 19 % Norsjö 51 8 16 % Robertsfors 24 6 25 % Skellefteå 200 30 15 % Sorsele 50 6 12 % Storuman 34 2 6 % Umeå 132 19 14 % Vilhelmina 63 36 57 % Vindeln 24 7 29 % Vännäs 31 6 19 % Åsele 22 2 9 % Totalt 749 173 23 % Källa: Migrationsverket Andel kvotflyktingar i förhållande till totala mottagningen 13

Vad skiljer kvotflyktingar från andra flyktinggrupper? Gruppen kvotflyktingar skiljer sig från s.k. ABO- och EBO-invandrare som på egen hand tagit sig till Sverige och sökt asyl. Kvotflyktingar har inte aktivt valt att komma till Sverige eftersom att placering avgörs av UNHCR vid uttagningen till vidarebosättning. Vidare skiljer sig flyktinggrupperna åt så tillvida att ABO- och EBO-invandrare under asyltiden bor på anläggningsboenden alternativt i eget boende medan kvotflyktingar kan komma direkt från ett flyktingläger (alt. urban flyktingmiljö) till den mottagande kommunen. Liksom hos de asylsökande kan det finnas stora skillnader inom gruppen av kvotflyktingar. Vissa kvotflyktingar har t.ex. levt hela sina liv i flyktingläger medan andra kvotflyktingar har levt i mer eller mindre urbana miljöer. Vissa kvotuttagna flyktingar genomgår s.k. Sverigeprogram med information om bl.a. praktiska detaljer kring resan, det svenska samhället, rättigheter och skyldigheter och den nya kommunen, medan andra kvotflyktingar vidarebosätts utan deltagande i Sverigeprogram och/eller annan information om Sverige. Etableringsreformen Den första december 2010 trädde lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare i kraft. Lagen reglerar berörda aktörers ansvarsroller och insatser som syftar till att underlätta för nyanländas etablering och utgör det huvudsakliga regelverk som styr hur mottagandet av nyanlända organiseras på nationell, regional och lokal nivå. I och med reformen har Arbetsförmedlingen fått det samordnande ansvaret för nyanländas etablering i arbets- och samhällslivet. Arbetsförmedlingen ska: Samordna etableringsinsatser. Vara stödjande och pådrivande i förhållande till berörda parter. Upprätta individuella etableringsplaner. Tillhandahålla etableringslots. Kommunerna som tidigare hade det huvudsakliga ansvaret för nyanländas etablering ansvarar för: Utbildning i svenska för invandrare (sfi). Samhällsorientering. Praktisk hjälp vid bosättning. Introduktionsinsatser inom skola, förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet. Andra insatser för att underlätta etablering i samhället. Länsstyrelsen ska: främja samverkan mellan berörda kommuner och myndigheter, företag och organisationer. 14

Etableringsplanen som anger vilka aktiviteter den nyanlände ska delta i ska utformas tillsammans med den nyanlände och i samverkan med berörda kommuner, myndigheter, företag och organisationer. Planen ska omfatta heltidssysselsättning under högst 24 månader och minst innehålla utbildning i svenska för invandrare (eller motsvarande utbildning), samhällsorientering och aktiviteter för att underlätta och påskynda den nyanländes etablering i arbetslivet (t.ex. validering, yrkeskompetensbedömning, yrkespraktik, arbetsmarknads-utbildning och kompletterande grundskole- och gymnasieutbildning). Aktiviteterna i planen ska tillsammans motsvara verksamhet på heltid och planen ska vid behov revideras av Arbetsförmedlingen. En nyanländ som deltar i aktiviteter enligt en etableringsplan har rätt till etableringsersättning och under vissa förutsättningar även etableringstillägg och bostadsersättning. 3 Lokala överenskommelser Den praktiska etableringen av nyanlända genomförs framför allt på lokal nivå i respektive kommun. För att stötta utvecklingen av lokal samverkan och samordning har Arbetsförmedlingen, Sveriges Kommuner och landsting, länsstyrelserna och Försäkringskassan tagit fram ett metodstöd för upprättandet av lokala överenskommelser om nyanländas etablering. En lokal överenskommelse ska tydliggöra uppdrag, ansvarsfördelning, roller och rutiner mellan Arbetsförmedlingen och kommuner samt andra myndigheter och organisationer såsom landsting/regioner, Försäkringskassan, Migrationsverket och den idéburna sektorn. Lokala överenskommelser är i andra hand ett strategiskt dokument för hur samverkan mellan berörda aktörer i etableringen kan utvecklas. 4 Lokala överenskommelser är i många fall avgörande för ett välfungerande mottagande. I Västerbottens kommuner har 11 kommuner i dagsläget en upprättad lokal överenskommelse. Flertalet befintliga lokala överenskommelser är bristfälligt uppdaterade och i flertalet fall har representationen från berörda organisationer brustit vid upprättandet. Detta gör att överenskommelserna i vissa fall saknar förankring och de tenderar att reduceras till att utgöra viljeinriktningar snarare än dokument för stöd i det praktiska arbetet med mottagandet. Det framtagna metodstödet innebär ökade förutsättningar för en kvalitetshöjning av arbetet med lokala överenskommelser. De genomförandestrategier som projektet kommer att arbeta fram tillsammans med berörda aktörer i de fyra samarbetskommunerna ersätter inte arbetet med lokala överenskommelser, utan är snarare att se som ett komplement till detta arbete. 3 Lag (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, Förordning (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar 4 Lag (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, Förordning (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar 15

Resultatet visar att det finns förbättringsbehov avseende bl.a. myndigheters tillgänglighet och information, möjligheter att delta i praktik, instegsjobb, yrkesutbildning, undervisning/studiehandledning på modersmål vid sfi, tillgång till tolk i skolan och vården, språkträning såsom läxhjälp och språkcaféer, tillgänglighet av idrotts- och kulturföreningar, samt fritidsaktiviteter anpassade för kvinnor. 16

3. Resultat Disposition Intervjuerna med de 22 somaliska kvotflyktingar som deltagit i förstudien har fokuserat på sju olika områden; vidarebosättningsprocessen, boendet i kommunen, myndigheters tillgänglighet och information, etableringsinsatser, hälsa, skola och barnomsorg samt fritid. I detta kapitel presenteras både goda exempel och utvecklingsområden inom respektive område. Alla citat kommer från de kvotflyktingar som deltagit i förstudien. Vidarebosättningsprocessen Majoriteten av de kvotflyktingar som intervjuats beskriver en stor tacksamhet gentemot det svenska samhället, kommunen och den chans man fått att börja om sitt liv i en trygg tillvaro med möjligheter till utbildning, arbete, sjukvård, barnomsorg och äldrevård. Omställningen som det innebär att komma från ett liv på flykt till en kommun i Västerbotten är dock stor och utmaningarna som kvotflyktingarna möter inom ramen för vidarebosättnings- och etableringsprocessen är många. Flertalet av de intervjuade har levt största delen av sina liv i lägermiljö, de beskriver hur de fått kämpa för sin egen och sin familjs överlevnad och att de bär på upplevelser/trauman av bl.a. död, våldtäkt och tortyr. Under första kriget i Somalia flydde jag och mina fyra barn, sedan dess har vi bott i lägret i Dadab. Deras pappa dog 2005 så jag var tvungen att försörja min familj på egen hand. I lägret fick man lite mat, vetemjöl, ris och olja men det är inte tillräckligt så jag sålde saker, byteshandlade och såg till att jag fick lite marginal. Det var inte lätt men det gick. Vi bodde på ett flyktingläger mitt i öknen, på gränsen mellan Libyen och Tunisien, vi bodde i tält och fick tre måltider om dagen men det fanns ingenting att göra, vi hade ingen sysselsättning. Här har vi möjlighet att studera och få ett jobb. Jag har sett min mamma dödas precis framför ögonen på mig och jag har tvingats fly med mina barn för att vi tillhör en utsatt folkgrupp. Jag bodde som flykting i Jemen i arton år tillsammans med mina två barn. Ett av mina barn är sjukt och vi fick tillslut hjälp av UNHCR för att komma till Sverige där det finns bättre vård. Jag har levt hela mitt liv i flyktingläger, jag är född där och jag har gått i skola där men nu har mitt liv förändrats mycket. Här kan jag tänka på en framtid. När man lever i läger lever man bara på hoppet att något land ska ta emot en. Jag hade bara hört om Sverige men visste inget om landet. Jag har bott tjugotvå år i flyktingläger och kunde bara lita på guds plan och hoppas. Allt är nytt och det är inte lätt att bli bekväm med allt. Vi kom till ett nytt land där vi inte fattar vad folk säger, då söker man sig direkt till somalier med samma språk. Det första jag blev förvånad över var snön. När vi landade med planet gick alla ut men vi satt kvar, vi var rädda för att gå ut. Jag tänkte att vi kunde dö men tillslut gick vi ut efter några andra och då möttes vi av flyktingsamordnaren och en annan somalier som visade oss allt. 17

Majoriteten av de intervjuade har genomgått förberedande s.k. Sverigeprogram innan avresan till Sverige. Denna informationsinsats som utförs av medarbetare från Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och mottagningskommunerna värdesätts av målgruppen, men det framgår även att det varit svårt för dem att ta till sig information och instruktioner eftersom att det nya sammanhanget och det svenska samhället upplevs abstrakt i förhållande till det liv som personen hittills levt. Det finns således ett stort behov av fortsatta och upprepade informationsinsatser även efter ankomst till den nya kommunen. Vi fick information av Arbetsförmedlingen på somaliska innan avresan men det var väldigt mycket svåra ord och jag förstod inte allt. När jag deltog i Sverigeprogram fick vi se bilder på Sverige, det var mycket natur, snö på vintern och grönska på sommaren. Det var bra att få information för jag undrade hur mitt liv skulle förändras. Jag bodde då i ett rum med mina sju barn och fick kämpa för att försörja dem. Min dröm var att få ett större boende och ett jobb. Men jag visste ingenting om Sverige och jag var orolig för att komma till ett land där jag inte kände någon. Ett par av de intervjuade har fått information om den aktuella mottagningskommunen innan avresan, d.v.s. information avseende kommunstorlek, befolkning, kommunal service, arbetsmarknad, boende/bostad, barnomsorg, sfi och samhällsorientering m.m. Informationen har i dessa fall getts av personal vid flyktingmottagningen i den mottagande kommunen, som deltagit i Sverigeprogramet för den uttagning man ingått i. Informationen beskrivs som värdefull och det personliga mötet samt vetskapen om vem som väntar på flygplatsen vid ankomst uppges ha skapat trygghet inför avresan och underlättat kontakten med flyktingmottagningen den första tiden i kommunen. Målgruppen uttrycker även behov av att innan avresan till Sverige få ta del av tidigare vidarebosattas upplevelser av den process man står inför. Innan avresan till Sverige fick vi information av somalier som redan bodde i kommunen och vet hur det är att bo i det här landet. Det var bra. Men jag hade mycket annat att tänka på, jag var hotad och rädd, mitt huvud var fullt av annat. Jag fick informationen men tog inte till mig allt då. Om jag skulle ge ett tips skulle det vara att ge information innan avresan men att det alltid är somalier som gjort samma resa tidigare som på något sätt ger informationen. Boendet i kommunen Samtliga respondenter uttrycker stor uppskattning gentemot flyktingsamordnarna, deras bemötande vid ankomst samt insatser kring praktisk information och hjälp de första dagarna i kommunen. Särskilt goda exempel på mottagande vid ankomst är även fall då respondenterna mötts på flygplatsen av kommunens flyktingsamordnare tillsammans med redan bosatta landsmän. Respondenterna har upplevt det som en stor trygghet att det funnits personer närvarande vid ankomsten som talar samma modersmål och uppger även att de uppskattat när dessa personer kunnat bistå med praktisk hjälp i hemmet m.m. den första tiden. Flyktingsamordnaren i kommunen välkomnade oss och gjorde ett jättebra jobb. Personen utförde sitt jobb men det märktes att det var en öppen och glad människa och att det fanns en genuin omsorg. Även om det ibland är frågor som inte är flyktingsamordnarens ansvar får man ändå alltid hjälp. Kommunenes flyktingsamordnare tog emot oss på flygplatsen och skjutsade hem oss. 18

Alla sängar var bäddade, allt var klart, vi körde förbi affären för att köpa mat, vi fick pengar för att kunna klara oss och dagen efter blev vi följda av samma person till Skatteverket för att få våra personnummer. Innan månaden var slut fick vi pengar för två månader, innan vi kom över till Arbetsförmedlingen så flyktingsamordnaren har gjort jättemycket för oss. Vi möttes av landsmän och flyktingsamordnare, det kändes tryggt att mötas av någon som pratade vårt språk efter den långa resan. Lägenheten var förberedd och man hade lagat mat till oss. Sedan fick vi sova, det här var det vi mest behövde. Vi möttes på flygplatsen av flyktingsamordnaren och en annan somalier, de körde oss till lägenheten så att vi fick sova sedan hämtade de oss dagen efter och visade oss runt, köpte vinterkläder och mat. Men vi lärde oss inte så mycket för allt var nytt. Det vi kan nu har vi lärt oss av andra somalier. I början var det svårt till och med att handla i affärerna eftersom att allt står på svenska. Även om flyktingsamordnaren eller någon annan följt med en gång förstår man inte vad man kan köpa. Det är en svår första tid och man behöver någon som pratar det egna modersmålet som stöd i olika praktiska saker. Behovet av praktiskt stöd och information är stort den första tiden. Samtliga kommuner som ingår i förstudien erbjuder någon form av initial information om t.ex. den egna flyktingmottagningen, kommunal service, olika samhällsaktörers uppdrag, praktiska frågor rörande boendet o.s.v. Intervjuerna visar dock att det finns ett glapp mellan den information som ges och den information som målgruppen uppfattar. Vi har fått en hel del information men det är inte allt som fastnar på en gång. Det kommer en massa papper hem till oss men vi förstår inte vad det står. Att bo i lägenhet Samtliga ur målgruppen uttrycker en stor tacksamhet över det boende som man erbjudits i kommunen men många har fått en bostad utanför kommunens tätort och är angelägna att flytta för att få närmare till skola, jobb, sjukvård, myndigheter m.m. För att kunna flytta krävs en del kunskap om bostadsbolagen kösystem samt kunskap om regler för uppsägning och flyttstädning m.m. Intervjuerna visar dock att det råder en viss osäkerhet kring regler för hyreskontrakt och tillvägagångssätt för att på egen hand söka bostad. Vi skulle gärna bo i en större stad men vi står inte i bostadskö och vet inget om hur man gör för att skaffa ett annat boende. En annan aspekt av att bo i lägenhet som kan vara en utmaning för kvotflyktingar är hanteringen av hushållsmaskiner och annan hushållsutrustning som man inte är van att använda. Även systemet för att boka tvättider, sophantering m.m. kan vara svårhanterligt för en person som nyligt kommit till Sverige. Hemutrustningslån Lägenheterna grundmöbleras och utrustas med den mest väsentliga städ- och köksutrustningen i tre av de fyra kommuner som ingår i förstudien. Detta uppskattas av målgruppen som på så vis kunnat undvika att ta hemutrustningslån. Omfattande information om hemutrustningslånet är något som 19

samtliga respondenter lyfter fram som något viktigt eftersom att det bl.a. enligt religiösa övertygelser finns skäl att undvika alla typer av lån. Flera av de intervjuade uppger att det råder osäkerhet kring förutsättningarna för lånet och att många ur målgruppen inte uppfattat att det är ett lån, inte ett bidrag. Det är svårt att skilja på eftersom att man får etableringsersättning och andra bidrag. Man kan tro att det är enkelt att få pengarna men sen förstår man inte att man måste betala tillbaka. Myndigheters tillgänglighet och information Nyanlända och i synnerhet kvotflyktingar möts av ett samhälle som många gånger är totalt främmande i förhållande till det samhälle de är vana vid från sitt hemland. Myndigheter och institutioner är organiserade annorlunda och det är ofta svårt för nyanlända att förstå olika aktörers uppdrag och roller. Av de 22 kvotflyktingar som deltagit i förstudien har samtliga beskrivit att de upplever det som svårt att fullt ut förstå vem som är vem och vem som gör vad. Människor från vår folkgrupp kommer ofta direkt från flyktingläger, de flesta har aldrig gått i skola och har levt ett hårt liv som gått ut på att överleva dagen och inget annat. När man hamnar här i Sverige är allt annorlunda. Det finns olika aktörer med olika uppdrag och man vet inte vilka aktörer som gör vad. Vad gör kommunen? Vad gör Arbetsförmedlingen? Vad gör Försäkringskassan? Och vad är det för skillnad på dem? Det är många som inte har en aning. Ibland träffar jag folk som har bott här i ett eller två år och fortfarande undrar var de ska vända sig t.ex. med frågor som handlar om deras ersättning. Det behövs mer information om systemet. Det hade varit bra om man hade fått information direkt när man kom om vad alla myndigheter och samhällsaktörer gör. Nu har istället hela första året varit kaos, vi har inte haft en aning om vad Försärkringskassan, Skatteverket, Arbetsförmedlingen och flera andra gör. Det är så många aktörer att man blir förvirrad. Jag har faktiskt ingen aning om vem som gör vad, jag trodde att Arbetsförmedlingen skulle ordna jobb men när jag frågade min handläggare sa hon att deras roll är att arrangera möte mellan arbetsgivare och arbetssökande. Målgruppen saknar kunskap om vilka skyldigheter och rättigheter man har som nyanländ samt kunskap om själva etableringsprocessen och vad som händer efter etableringsprocessen. Jag hade velat ha mer information om hur man gör och inte gör i Sverige, allt var nytt för mig, jag kände mig som en nyfödd bebis utan något att relatera till. Mer information om rättigheter och skyldigheter hade kunnat hjälpa för att känna sig mer förbered. Jag har ingen aning om vilka som är vilka. Det enda jag vet är att Arbetsförmedlingen ville att jag skulle gå i skolan. De styrde mig hit och dit sedan kallade de in mig igen och sade att etableringstiden snart är slut och att Socialtjänsten tar över ansvaret. Jag har ingen aning om när jag blir klar med etableringen, men jag har hört att det ska vara två år. Vi kom i slutet av mars, då var jag i tre månader hos Personalstrategerna sedan har jag varit hemma med mitt barn i ett år, jag vet inte om det räknas in i 20

etableringstiden, jag trodde att man skulle överföras efter två år, oavsett om man var mammaledig eller inte. Informationen från olika myndigheter och organisationer varierar avseende, både hur den ges och vad den innefattar. Detta styrs sannolikt av faktorer som bl.a. lokala förutsättningar, personella resurser och kompetens, organisationskultur m.m. Hur mottagaren uppfattar informationen varierar också från fall till fall och styrs av allt från språkkunskaper, utbildningsbakgrund och psykisk hälsa till dagsform och andra tillfälligheter. Oavsett aktuellt scenario visar intervjuerna dock att det finns behov av att förbättra informationsinsatserna från flertalet samhällsaktörer. Målgruppen efterfrågar muntliga informationsinsatser i större omfattning, utrymme för diskussion och reflektion samt repetition och uppföljning av den information som ges. Trots kritiken om otydlig information från myndigheter uppger majoriteten att de är nöjda med bemötandet från personal vid myndigheterna. Den allmänna uppfattningen är att varje enskild tjänsteman gör så gott de kan men att det saknas resurser och att tillgängligheten i vissa fall brister med hänsyn till möjligheter att boka in möten med handläggare. Ett annat utvecklingsområde rör brister i information och kunskap om socialtjänstlagen och lagen om vård av barn och unga (LVU). Så fort jag landade i Sverige fick jag höra att mina barn kunde tas ifrån mig. Jag förstod inte varför men alla landsmän pratade om det. En gång på en informationsträff på skolan vågade jag fråga, trots att mina väninnor inte ville, men jag behövde få veta om min rädsla var befogad. Nu vet jag att socialen inte omhändertar ett barn utan anledning, utan bara om det far illa, så nu har jag släppt min rädsla. Det är bra för annars hade jag t.ex. inte vågat be skolan och socialtjänsten om hjälp med min son som har varit strulig. Andra mammor försöker lösa problemen själva för att de inte vågar be om hjälp och med rädsla för att mista sina barn, men det kan vara svårt för barnen utnyttjar att vi inte vet hur man ska vara förälder i Sverige. Försäkringskassan är en av de aktörer som får särskild kritik från målgruppen. De upplever att myndighetens information om ersättningar och bidrag är bristfällig samt att det är svårt att veta var man ska vända sig vid frågor avseende t.ex. föräldraledighet, ersättningar, sjukskrivning m.m. Försäkringskassan har vi haft en del problem med. Min fru är hemma eftersom att hon är mammaledig men vi har inte fått tillräcklig information om vad som gäller kring föräldraledighet, hur man kan dela upp dagarna, vilka rättigheter vi båda har, hur utbetalningar sköts o.s.v. Det är besvärligt för ibland får vi inte några pengar utan att veta om det är något som vi missat. Så informationen är bristfällig och vi vet inte var vi ska vända oss. Etableringsinsatser Funktionalitet av etableringsinsatser är den del av etableringen som är starkast kopplad till flyktingars försörjning och möjligheter till eget arbete. Upplevelserna av de olika aktiviteterna som ingår i etableringsplanen som upprättas av Arbetsförmedlingen varierar mycket från fall till fall och avgörs av många olika faktorer, bl.a. förutsättningar för att tillgodogöra sig undervisning, intresse och förväntningar. Samtliga respondenter är dock eniga om att möjligheten till arbete och egen försörjning är den viktigaste faktorn för trivseln i sin nya hemkommun. Många ur målgruppen beskriver hur de förväntat sig att enkelt få arbete vid ankomst till sin nya hemkommun. De känner sig därför besvikna på att de efter en relativt lång tid i Sverige fortfarande kämpar med språketinlärningen, samtidigt som chansen att få ett avlönat arbete upplevs som liten. Flertalet upplever att de inte får komma till sin rätt och att deras kompetenser inte tas tillvara. 21

Jag hade en bild av att så fort man kom till Sverige skulle man få jobb. I mitt hemland kunde jag jobba men här behöver man utbildning, betyg, erfarenhet och det har jag inte. Min högsta önskan just nu är att kunna försörja mig själv. Jag vill bli en del av det här samhället och bidra, inte bara vara en belastning. Jag kan tänka på mig att arbeta med egentligen vad som helst men jag vet att det är språket som är nyckeln till att lyckas. Jag fick information om hur man ska utbilda sig, hur man får arbete, vilka lagar och regler som gäller, om man har betyg från hemlandet så kan man översätta eller använda betygen på arbetsmarknaden här. Jag kommer från ett land där det inte alls fanns något statligt system så jag hade inga betyg eller papper från hemlandet. Jag fick berätta vad jag jobbade med innan och vad jag vill jobba med i framtiden. De skrev ner vad jag gjort tidigare så att de kan hjälpa mig att gå vidare och hitta ett jobb. De skrev ner allt jag sade. Det är det jag kommer ihåg från första tiden på Arbetsförmedlingen. Kontakten med Arbetsförmedlingen beskrivs som god. Det finns ofta bra möjligheter att boka in samtal med handläggare och tolk och det finns även möjlighet till besök på drop-in tider i de flesta kommunerna. Den initiala kartläggningen beskrivs som grundlig. Respondenterna upplever att man lyssnat till deras förutsättningar och önskemål. Graden av individanpassning och möjligheten att påverka deltagande i aktiviteter m.m. upplever de dock som begränsad och styrt av det befintliga utbudet av insatser, obligatoriskt deltagande vid vissa insatser och egen språklig nivån. Sfi Den allmänna uppfattningen hos respondenterna är att sfi-undervisningen i de fyra deltagande kommunerna håller en bra nivå och lärarna vid dessa kommuners sfi-skolor får positiv kritik för sitt engagemang och kunnande. Målgruppen önskar dock utökad undervisningstid som kombineras med olika praktiska moment, samt ett kontinuerligt språkstöd i undervisningen. Jag var ny de första tre månaderna, de skrev på tavlan men jag fattade ingenting och kände att skolan inte var något för mig. De pratade bara svenska, det fanns ingen somalier där som kunde förklara för oss som inte ens kan skriva och läsa på vårt modersmål. Jag bara satt där som en sten och fattade ingenting de första tre månaderna. Om jag hade fått alla ord förklarade för mig av en somalisk lärare hade det varit jättebra, jag skulle lära mig mycket snabbare då. Det fanns en tjej tidigare på sfi som hjälpte eleverna när de inte förstod. Nu har hon tyvärr slutat så nu finns inget språkstöd, det är synd för det behövs någon som kan ge ett extra stöd i undervisningen, särskilt till de som är analfabeter. Jag själv förstod ingenting när jag kom in i klassrummet och läraren bara pratade svenska. Jag hade då önskat en lärare som hade kunnat förklara för mig på somaliska de första månaderna. Nu jobbar jag på sfi-skolan som språkstöd genom ett instegsjobb och det är många som uppskattar det stödet. 22

Några av kommunerna har via bl.a. instegsjobb periodvis erbjudit språkstöd på modersmål. Detta har varit uppskattat av målgruppen som understryker att denna typ av språkstöd i undervisningen gärna får permanentas. Andra utvecklingsområden som tagits upp vid intervjuerna och vid deltagarworkshopen är studiehandledning och läxhjälp på modersmål, samt undervisning i det egna modersmålet. Man vet inte hur man ska studera och läsa sina läxor om man aldrig har gått i skola förut. Många som kommer direkt från flyktinglägret kan inte skriva och läsa ens på sitt eget språk och det vore bra om man fick lära sig skriva och läsa även på somaliska. Samhällsorientering Samtliga 22 respondenter som intervjuats har deltagit i samhällsorientering. Den allmänna uppfattningen är att samhällsorienteringen är en bra grundläggande informationsinsats som tar upp olika viktiga områden av hur det är att leva i Sverige. Särskilt uppskattat är möjligheten till diskussion och interaktion kring olika frågor mellan kommunikatören och deltagarna. Majoriteten uttrycker dock att det behövs mer tid till samhällsorienteringen och att den teoretiska delen gärna får kompletteras med fler studiebesök och andra praktiska moment. Att informationen ges vid upprepade tillfällen uppges vidare vara avgörande för att informationen ska kunna omvandlas till kunskap som deltagarna kan använda i olika vardagssituationer. Samhällsorienteringen skulle behöva vara bredare och omfatta mer tid. Som det är nu får man bara ytlig information men man skulle behöva få djupare kunskaper och höra samma sak upprepade gånger så att det går in. För en del räcker det som det är men för de flesta behövs mer tid. Arbetsmarknadsförberedande insatser Arbetsmarknadsförberedande insatser såsom validering och meritportfölj är ändamålsenliga insatser i den mån de erbjuds vid rätt tidpunkt i nyanländas etablering. Flertalet av de intervjuade upplever dock att de anvisats till dessa aktiviteter i brist på annat och att insatserna varit slöseri med tid eftersom att de inte lärt sig något nämnvärt genom deltagandet. För min del var det bra att gå till Personalstrategerna, det öppnade mina ögon att få göra olika studie- och arbetsplatsbesök. Det var lärorikt att tvingas förbereda frågor att ställa på olika arbetsplatser. I tre månader var jag på sfi på förmiddagarna och på eftermiddagarna hos utbildningsföretaget Personalstrategerna, men jag lärde mig inte mycket där. Jag uppfattade det mest som ett tidsfördriv, ibland fick vi titta på film, ibland fick vi papper för att skriva, men om vi inte kan skriva, vad ska vi då göra!? På Lernia där jag deltar i aktiviteter för att lära mig språket och besöka olika arbetsplatser finns en tjej och en kille som är jättesnälla och jättebra, men problemet är att jag inte förstår alls vad de säger eftersom att mitt språk inte är tillräckligt. Om någon kunde förklara på somaliska skulle jag lära mig snabbare tror jag. På sfi-skolan lär man sig i alla fall något och jag skulle föredra att vara mer tid där än på Miroi, det är bara slöseri med tid, vi bara sitter framför en dator, det är ingen lärarledd undervisning eller så. 23

En arbetsmarknadsförberedande insats som får uteslutande positiv kritik från målgruppen är projektet Spira-integration vid Medlefors folkhögskola. Spira-integration syftar till att öka nyanländas anställningsbarhet genom att analysera nuläge, sätta mål och göra handlingsplaner. Projektet arbetar med nära koppling till arbetsmarknaden, potentiella praktikplatser alternativt arbetsgivare identifieras och deltagarna erbjuds handledning för att ytterligare stärka möjligheterna till anställning. Projektet arbetar även hälsofrämjande och med att stärka deltagarnas självförtroende. Medlefors är mycket mer än sfi, man tränar språket men också mycket annat. Man lär sig t.ex. om olika nationaliteter, att skriva CV, personligt brev och att söka jobb, men också att det är upp till sig själv att hitta jobb. Jag har fått en bild av hur jag ska klara av de här sakerna och de har lärt mig att lita på mig själv. En annan arbetsmarknadsförberedande insats som målgruppen efterfrågar i större utsträckning är yrkesutbildningar. Flera av de intervjuade uttrycker att de vill få möjlighet att utbilda sig inom ett yrke och få en profession utan att behöva genomgå akademiska studier. Jag vill gärna jobba med det jag redan kan, jag måste ju vara realistisk. Det jobb jag kan utföra är städjobbet, det jobbade jag med i fem år i flyktinglägret. Nu har jag också jobbat åt kommunen som vaktmästare med att fixa allt möjligt, byta lampor, fixa dörrar, klippa gräs, det skulle jag vilja lära mig mer om men jag vet inte om de förstått mig, för det största hindret är språket. I mitt hemland jobbade jag som yrkeschaufför och jag skulle gärna göra det här också men det är stor skillnad på kraven här och där har jag fått veta. Jag vet att jag måste lära mig språket först och svenskan är svår att lära sig, det tar lång tid. Problemet är också att det kostar mycket pengar att ta körkort samtidigt som jag går på sfi om dagarna, så det borde avsättas tid för att studera till körkortet och ta yrkeskörkort. Det skulle ge mig motivation att nå min dröm. Nu hoppas jag istället på att kunna tjäna ihop pengarna på vilket jobb som helst. Jag har bett min handläggare på Arbetsförmedlingen att underlätta för mig och hjälpa mig att komma in på arbetsmarknaden, kanske som lokalvårdare, för det krävs inte så mycket språk eller att man har utbildning, eller att man hugger träd där krävs inte heller utbildning. Under de två åren i etableringen borde man förbereda personer med det de vill arbeta med, visa vägen. Jag som vill bli busschaufför t.ex. om jag fick läsa teorin eller ta körlektioner, även om det skulle vara lånade pengar kan jag i framtiden när jag har ett jobb betala tillbaka de pengarna istället för att vänta, vänta, vänta. Arbetsförmedlingen skulle kunna underlätta genom att samla flera personer som vill bli busschaufförer och erbjuda dem utbildning. Om de personerna tar körkort och hittar arbete får samhället också tillbaka men man måste investera i personer som är motiverade i god tid. Praktik, instegs- och nystartsjobb Samtliga respondenter är eniga om att praktik och instegs- eller nystartsjobb är en av de aktiviteter som ger störst effekt för både deras språkinlärning och etablering på arbetsmarknaden. Instegsjobbet ger mig motivation att fortsätta kämpa och hopp om att jag kan få ett riktigt jobb en dag. 24