Externa boenden 2014 Delprojekt Miljösamverkan Västerbotten Nulägesanalys/bakgrund Ett externt boende, eller tillfälligt boende, är inte anmälningspliktigt enligt miljöbalken. Anmälningsplikten för tillfälligt boende togs bort 2006 då verksamheten inte bedömdes som en sådan riskverksamhet att anmälningsplikt behövs utifrån ett hälsoskyddsperspektiv. De externa boenden som detta projekt fokuserar på är (1) boenden för tillfällig arbetskraft såsom bärplockarboenden och boenden för skogsarbetare, (2) migrationsboenden såsom boenden för ensamkommande barn och ungdomar (EBOU) och boenden för asylsökande, (3) hotell och vandrarhem, samt (4) vårdboenden såsom ålderdomshem, servicehus, gruppboenden och sjukhem. De kommunala miljö- och hälsoskyddsinspektörerna utövar miljö- och hälsoskyddstillsyn och beslut om föreläggande/förbud (kap 26 1-14 MB) på externa boenden, främst med avseende på miljöbalken (1998:808), men även på livsmedelslagen (SFS 2006:804), plan- och bygglagen (2010:900) samt i viss mån smittskyddslagen (2004:168). Den kommunala räddningstjänsten, som är huvudansvarig för brandskyddstillsyn med avseende på LSO, lagen om skydd mot olyckor (2003:778) samt räddningsverkets allmänna råd om systematiskt brandskyddsarbete (SRVFS 2004:3), kan ofta samarbeta med den kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnden vid tillsynsbesök. Gemensamma bedömningsgrunder som skulle underlätta miljö- och hälsoskyddshandläggarnas verksamhet i Västerbotten-regionen samt bidra till en jämlikhet mellan länets kommuner, små som stora, har hittills saknats. (1) Boenden för tillfällig arbetskraft Västerbottens län är det län som i särklass hyser flest bärplockare. Antalet var som mest år 2013 med knappt 6000 beviljade arbetstillstånd på en nationell nivå, varav drygt 3800 beviljade arbetstillstånd för bärplockare i Västerbotten-regionen. I år har antalet minskat i hela landet och Västerbottens bärplockarboenden inhyste drygt 1600 plockare med arbetstillstånd, de flesta från Thailand (källa Migrationsverket). En liten andel bärplockare kan även komma från EU då EUs medborgare enligt Schengenavtalet ej behöver arbetstillstånd för att arbeta i Sverige. Att plocka bär i industriell omfattning är ett tungt och krävande arbete med långa arbetsdagar. Detta medför att den tid som arbetarna spenderar mellan arbetspassen bör ge välbehövlig vila och ro enligt miljöbalkens hänsynsregler samt arbetstidslagen 13. Som både media och regionens miljö- och hälsoskyddshandläggare har rapporterat är boendena för dessa arbetare ofta undermåliga och visar inte sällan upp bristande sanitära förhållanden. Det problem som rapporterats mest frekvent av miljö- och hälsoskyddshandläggarna i Västerbottens län är ventilation som inte fungerar tillfredsställande, ofta beroende på överläggning, vilket i princip alltid resulterar i ett föreläggande från den kommunala tillsynsmyndigheten. Vitesförelägganden fixas oftast till relativt snart, men den ökade ventilationen orsakar nästan alltid en förhöjd bullernivå, inte sällan 45-50 db (riktvärde 30 db).
Andra problem som rapporterats är nedskräpning kring boendeområdet, svårigheter att få tag på ansvarig personal hos verksamhetsutövarna både lokalt och på ledningsnivå (ofta lokaliserad utomlands), men även brist på samarbetsvilja från andra myndigheter såsom polis och migrationsverket(källa: personliga intervjuer av miljö- och hälsoskyddsinspektörer i Västerbottens län). Boenden för tillfällig arbetskraft är varken tillstånds- eller anmälningspliktiga vilket kan bidra till lägre ansvarstagande hos verksamhetsutövarna, då inte alltid kommunernas miljö- och hälsoskyddsinspektörer får reda på boendet och kan således inte kontrollera förhållandena. Ibland kan boendet endast komma till kännedom då det förekommit klagomål, antingen från de boende eller från boende i närmiljön. Verksamhetsutövare som tänker bedriva livsmedelsverksamhet är anmälningspliktiga till kommunen enligt livsmedelslagen, och bärplockning definieras som primärproduktion enligt livsmedelslagen. Anmälningsplikten gäller dock inte de verksamhetsutövare som endast bedriver boendet. Tillsyn av livsmedelshygien ligger under livsmedelsverket som tillsynsmyndighet. Livsmedelsverket kan dock komma överens med kommunen om att flytta livsmedelstillsynsansvaret till kommunen. (2) Migrationsboenden På grund av en orolig och krigsdrabbad omvärld är behovet av att kunna ta hand om asylsökande väldigt viktigt. I Västerbotten finns ett stort antal migrationsboenden, de flesta för ensamkommande barn och ungdomar. För närvarande (2014) finns en överenskommelse mellan Migrationsverket och kommunerna i Västerbotten att inhysa 427 ensamkommande barn och ungdomar varav 97 platser måste vara tillgängliga för asylsökande de som ej ännu fått uppehållstillstånd. Dessa boenden är inte anmälningspliktiga hos kommunerna, dock måste kontakt tas med berörd kommun innan ansökning lämnas till Migrationsverket. Upphandlingen av dessa boenden är ett ärende mellan migrationsverket och den potentiella verksamhetsutövaren, och lyder således under sekretess till dess att beslut är taget. Då Migrationsverket är beställande myndighet, och därmed sekundär verksamhetsutövare, är MV slutgiltigt ansvarig för att miljö- och hälsoskyddsrelaterade lagar och förordningar följs. Västerbotten-regionens ansvariga miljö- och hälsoskyddshandläggare har ej erfarit några allvarligare problem när det gäller standarden på dessa boenden, då kraven från Migrationsverket för att starta upp ett migrationsboende är hårda och allomfattande. En genomgripande observation är att det finns ett stort slitage på dessa typer av boende, sannolikt orsakat av en stor genomströmning av människor. Dock saknas gemensamma rutiner och bedömningsgrunder gällande tillsyn av migrationsboenden i Västerbottens län. Det har rapporterats i media att det kan finnas mindre seriösa bolag som vill starta upp migrationsboenden, och därför är nya uppgraderade bedömningsgrunder viktigt för att möta upp det ökade antalet boenden. (3) Hotell och vandrarhem För att yrkesmässigt tillhandahålla möblerad tillfällig bostad, för minst 5 gästrum eller minst 9 samtida gäster, såsom hotell och vandrarhem krävs tillstånd av polisen. Efter polisens godkännande skickas meddelande till de kommunala nämnder som utövar tillsyn, såsom räddningstjänsten, planoch byggnadsnämnden samt miljö- och hälsoskyddsnämnden. Tillsyn på elektrisk anläggning och
utrymningsvägar ligger under lagen om hotell- och pensionatrörelse, och tillsynen av denna lag bedrivs av polismyndigheten (lagen om hotell- och pensionatrörelse (1966:742) 1, 2, 5, 10 och 11 ). Livsmedelshantering såsom matlagning och servering kräver godkännande eller tillstånd av den kommunala miljönämnden (23 och 24 livsmedelslagen samt 16 livsmedelsförordningen). Om verksamhetens omfattning (livsmedelsberedning och servering i hemmiljö, s.k. bed & breakfast) inte är tillståndspliktig (2 lagen om hotell- och pensionatrörelse) jämställs verksamheten med enskilt hushåll (4 punkt 4 Livsmedelsverkets föreskrift, SLVFS (1996:5)). De flesta hotell och liknande rörelser är medlemmar av SHR, Sveriges hotell- och restaurangföretagare, vilket ställer höga krav på att myndigheternas krav på bland annat miljö- och hälsoskyddsfrågor följs. Svenska turistföreningen (STF) samt liknande branschorganisationer ställer också höga krav på inomhusmiljön för anslutna vandrarhem och dylikt. Tillsyn enligt miljöbalken och livsmedelslagen faller på den kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnden. Arbetsmiljöverket (AV) ansvarar för tillsyn enligt arbetsmiljölagen. Västerbotten hade drygt 1.5 miljoner gästnätter 2013 (Statistiska centralbyrån). En växande turismnäring i Västerbotten kommer att ge möjligheter till en ökad etablering av hotell och dylikt, och därför kommer behovet av tillsyn öka stadigt. (4) Vårdlokaler Socialstyrelsens skrivelse Ansvarsfördelning för tillsyn av vårdlokaler (2013) togs fram för att kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder upplevde en svårighet med att bedöma vem som var ansvarig för tillsynen på vårdlokaler. Enligt skrivelsen är tillsynen över vårdlokaler delad mellan inspektionen för vård och omsorg (IVO) och kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. Miljöoch hälsoskyddsnämnden har tillsyn över lokaler som allmänheten har tillgång till, t.ex. vårdlokalers väntrum, allmänna toaletter och gemensamhetsutrymmen, samt hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens bassängbad. Även rum, toaletter och dusch i särskilt boende är under miljö- och hälsoskyddsnämndens ansvar, medan Socialstyrelsen och IVO ansvarar för tillsynen av patienter och själva vården som lyder under hälso- och sjukvårdslagen, HSL (1982:763); socialtjänstlagen, SoL (2001:453); patientsäkerhetslagen, PL (2010:659) samt tandvårdslagen, TL (1985:125). Detta tudelade ansvar kräver en dialog mellan dessa två tillsynsmyndigheter, då man får komma överens sinsemellan om vilket samarbete som kan vara möjligt. Trots detta klargörande finns behov i Västerbotten-regionen att fastställa gemensamma bedömningsgrunder samt mallar och checklistor. Syfte Projektets syfte är att utveckla samsyn mellan kommunernas miljö-och hälsoskyddshandläggare vad gäller bedömningsgrunder och metoder för tillsyn av tillfälliga boenden såsom bärplockarboenden, migrationsboenden, hotell/vandrarhem och vårdhem. Syftet är även att tillhandahålla stöd och kunskap till de verksamhetsutövare som bedriver och ansvarar över ett externt boende, både gällande juridisk och praktisk tillämpning såväl som information utifrån ett miljö- och hälsoskyddsperspektiv, där även brandskydd och avfallshantering ingår.
Projektmål Projektets huvudmål är att ha tagit fram gemensamma bedömningsgrunder, checklistor och mallar som underlättar för Västerbottens läns miljö- och hälsoskyddsinspektörer i tillsynen av externa boenden, samt skriftligt informationsmaterial som kan distribueras till de verksamhetsutövare som ansvarar för och organiserar externa boenden såsom bärplockarboenden, migrationsboenden, hotell/vandrarhem och vårdhem. Projektet kopplar till Miljösamverkans effektmål vilket är ökad kvalitet på tillsynsmyndighetens arbete och ökad kunskap om miljöfrågor hos verksamhetsutövare. Organisation Projektledare Referensgrupp Jenny Nordén, Miljösamverkan Västerbotten Annika Lidström, miljöinspektör Arvidsjaurs kommun Jan Olofsson, miljöchef Vindelns kommun Sofia Sparrfeldt, miljöinspektör Åsele kommun Jenny Nordvoll, miljöskyddshandläggare Länsstyrelsen Västerbotten Lisa Redin, Miljösamverkan Västerbotten Lena Friborg, miljöstrateg Region Västerbotten Uppföljning Projektet följs upp inom den ordinarie uppföljningen av miljöförvaltningarnas arbete kopplat till Miljösamverkans mål med hjälp av de 34 miljösamverkansindikatorer som utvecklats. Projektets målgrupper Primära målgrupper är de miljö- och hälsoskyddshandläggare hos Västerbottens läns kommuner som bedriver tillsyn och prövar så kallade externa boenden, samt de verksamhetsutövare som idkar näringsverksamhet såsom organiserad bärplockning, samt bedriver externa boenden i länet. Sekundär målgrupp är de som är boende i dessa lokaler, vilka är de som i första hand påverkas av skicket på lokalerna. Definitioner och förkortningar Externt/tillfälligt boende Definitionen på tillfälligt boende finns inte reglerat i miljöbalken, där tillfälligt boende är likställt med boende. Boendet kan vara allt mellan 1 dag 80 år och föreligger det olägenhet för människors hälsa så gör det ingen skillnad om det är en bostad eller ett tillfälligt rum. Om det inte
går att identifiera ett besittningsskydd enligt 12 kap 3 jordabalken, betraktas boendet vanligen som tillfälligt. Schengenavtalet EBOU HSL (1982:763) PL (2010:659) TL (1985:125) En överenskommelse mellan 22 EU-länder inklusive Sverige, samt Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein, som medför att det finns en fri rörlighet för människor inom Schengenområdet. Även gemensamma regler beträffande asylsökningar, korta visum och gränskontroller är reglerat i Schengenavtalet. Ensamkommande barn och ungdomar Hälso- och sjukvårdslagen Patientsäkerhetslagen Tandvårdslagen Relevant lagstiftning Hälsoskydd Miljöbalkens (1998:808) bestämmelser syftar till att främja en hållbar utveckling så att människor, djur och miljö tillförsäkras en god och hållbar miljö. MB 9 kap beskriver de särskilda bestämmelser om hälsoskydd som verksamhetsutövare måste följa. Verksamhetsutövaren är skyldig att hålla boendet/ lokalen i sådant skick att olägenhet på människors hälsa inte uppkommer samt hålla boendet/lokalen fri från ohyra (även förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, FMH (1998:899), 34 ). FMH 35 nämner krav på tillgång på toaletter. En bostads beskaffenhet med avseende på hälsoskydd regleras i 9 kap 9 MB samt specificeras i 33 FMH, där det framkommer vilka krav som ställs på bostaden, se nedan. 1. Ge betryggande skydd mot värme, kyla, drag, fukt, buller, radon, luftföroreningar och andra störningar. 2. Ha tillfredsställande luftväxling genom anordning för ventilation eller på annat sätt. 3. Medge tillräckligt dagsljus. 4. Hållas tillfredsställande uppvärmning. 5. Ge möjlighet att upprätthålla en god personlig hygien. 6. Ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av godtagbar beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsgöromål. Folkhälsomyndighetens allmänna råd beträffande inomhusbuller (FoHMFS 2014:13), fukt och mikroorganismer (FoHMFS 2014:14), höga ljudnivåer (FoHMFS 2014:15), radon (FoHMFS 2014:16), inomhustemperatur (FoHMFS 2014:17) samt ventilation (FoHMFS 2014:18) bör också beaktas. I 2 kap 2-5 miljöbalken, allmänna hänsynsregler, ingår egenkontroll som en essentiell del. Bevisbörderegeln och kunskapskravet är viktiga element i egenkontrollen vilka alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet är skyldiga att följa. Bevisbörderegeln innebär att du som verksamhetsutövare är skyldig att bevisa att du följer miljöbalkens regler samt
andra krav som är ställda med stöd av den. Du ska kunna redovisa underlaget, det vill säga tillämpade rutiner, metoder och gjorda bedömningar, som stöder ditt påstående, enligt kap 26, paragraf 19 lagen. De kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna har ansvaret för tillsyn, föreläggande och vite gällande miljö- och hälsoskydd. Tillsynen inkluderar kontroll av verksamhetsutövarens skriftliga egenkontroll enligt 26 kap 1-14 miljöbalken. Avfallshantering Miljöbalken (1998:808) 15 kap 1-6 samt 18 reglerar huvuddragen i svensk avfallslagstiftning. Avfallsförordningen (2011:927) reglerar hur avfallet ska hanteras, sorteras och transporteras. Kommunala föreskrifter reglerar hur den kommunala hanteringen ska ske och hur avfallet ska omhändertas. Verksamhetsutövaren ska se till att avfallet hanteras på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Vidare ska verksamhetsutövaren betala beslutade avgifter samt informera boende och verksamma i fastigheten. De ansvariga för boendets skyldigheter när det gäller avfallshantering regleras i 15 kap 1-6 samt 18 MB. Arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftning Arbetsmiljölagen (1977:1160) och arbetstidslagen (1982:673) reglerar skyldigheten att förebygga ohälsa och olycksfall samt att främja en god arbetsmiljö. Överträdelser av arbetstids- och arbetsmiljöreglerna samt eventuellt resulterande administrativa sanktionsavgifter ändrades från 1 juli 2014 och regleras i SFS2013:610 samt AFS 2014:1-34. Skyldighet att rapportera arbetsskada regleras i 3 kap 3a arbetsmiljölagen. Arbetsmiljöverkets inspektörer ansvarar för att företag följer reglerna i arbetsmiljölagen och arbetstidslagen. Broschyren Information till utländska bärplockare från Arbetsmiljöverket informerar om reglerna för bland annat arbets- och uppehållstillstånd, arbetsmiljö, arbetstid och minimilön. Brandskydd (MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) Enligt lagen om skydd mot olyckor, LSO (2003:778) 2 kap 2-3, ska verksamhetsutövare hålla utrustning för släckning av brand och livräddning vid brand eller annan olycka, samt hindra eller begränsa skador till följd av brand. Fastighetsägare eller nyttjanderättshavare är skyldiga att se till att detektorer för tidig upptäckt och varning, utrymningsvägar, brandskyddsutbildad personal samt anslag och information om dessa finns i lokalen. Densamme måste ge tillträde till den som utför sotning eller brandskyddskontroll, och betala lagstadgade avgifter för dessa kontroller, enligt 3 kap 4-6 LSO. Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om brandskydd i hotell, pensionat, vandrarhem och liknande anläggningar (SRVFS 2008:3) gäller tillfälligt boende för minst nio gäster eller minst fem uthyrningsrum. Enligt råden bör brandskyddsarbetet vara skriftligt dokumenterat och uppföljning bör ske kontinuerligt. Det är ägaren till en fastighet som ansvarar för samordningen av brandskyddet.
Tillsynsmyndighet är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och den statliga räddningstjänsten. Tillsyn samt granskning av brandskyddsdokumentation bedrivs av den kommunala räddningstjänsten i samarbete med de kommunala miljö- och hälsoskyddsinspektörerna. Byggnader Plan- och bygglagstiftningen, PBL (2010:900), är ramlagen som omfattar bestämmelser om planläggning av mark och vatten samt av byggande. PBL reglerar även regler om bygglov i 9 kap PBL. Plan- och byggförordningen, PBF (2011:338) 10 kap 18 och 23 reglerar obligatorisk ventilationskontroll (BFS 2011:16), OVK, och beskriver hur regelbundna kontroller av ventilationssystemet (intervall ska vara beskrivet i senaste bygglov) ska utföras samt att anslag av OVK-protokoll ska sättas upp. I byggnadsverkslagen, BVL (1994:847), framgår vilka tekniska krav som ställs på byggnader, ex. beständighet, brandsäkerhet, värmeisolering och lämplighet för avsett ändamål. I Boverkets byggregler (2014:3 BBR 21) framgår vilka funktionskrav som ställs på byggnationsändringar och nybyggnationer gällande tillgänglighet, bostadsutformning, rumshöjd, driftutrymmen, brandskydd, hygien, hälsa och miljö, bullerskydd, säkerhet vid användning och energihushållning. Den som för egen räkning utför eller låter utföra byggnads-, rivnings-, eller markarbeten ska se till att arbetena utförs enligt bestämmelserna i lagstiftningen. Tillsyn av PBL samt beslutande om förordnande och vite utförs av kommunens plan- och byggnadsnämnd eller motsvarande enligt 11 kap PBL, samt samordnas regionalt av Länsstyrelsen. Livsmedelshantering och dricksvatten Livsmedelslagen (SFS 2006:804) syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för konsumenternas intressen när det gäller livsmedel i alla led produktion, bearbetning och distribution. Yrkesmässig livsmedelshantering ska inneha särskilt tillstånd eller ske i lokal som är godkänd för livsmedelshantering, vilket regleras i livsmedelsförordningen (2006:813). Livsmedelsverkets föreskrift om dricksvatten (SLVFS 2001:30, omtryck LIVSFS 2011:3) reglerar hygienregler, faroanalys, beredning och distribution, vattenkvalitet, egenkontroll, provtagning och åtgärder, information samt gränsvärden. Livsmedelsverket är primärt ansvarig för tillsyn av livsmedelshygien samt dricksvatten enligt livsmedelslagen 14-17, men kan lämna över tillsynsansvaret på den kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnden. Kontroll av primärproducenter såsom bärplockningsverksamhet utförs av Länsstyrelsen. För att, som verksamhetsutövare, uppfylla kraven i lagstiftningen krävs att hela verksamheten registreras hos alternativt registreras/godkänns av den kommunala miljöoch hälsoskyddsnämnden. Endast registrering handlar om livsmedelsberedning som är mycket liten med mycket små hygieniska risker, såsom framplockning av livsmedel till frukost. Det ställs stora krav på egenkontroll enligt 19 livsmedelslagen.
Smittskydd Smittskyddslagen (2004:168) reglerar befolkningens behov av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar. Landstingen har enligt 1 kap 8-10 smittskyddslagen, genom smittskyddsläkaren och behandlande läkare, ansvar för att smittsamma sjukdomar bekämpas bland människor. 14-15 MB beskriver kommunens ansvar vid misstanke om smitta. Förebyggande smittskyddsåtgärder vid till exempel vissa typer av tillfälligt boende, berör således både smittskyddsläkare och ansvarig miljö- och hälsoskyddsnämnd. Smittskyddsaspekter ska implementeras vid verksamhetsutövarens egenkontroll över ex. städ- och tvättrutiner, samt vid förebyggande åtgärder såsom kontroll av Legionella i vattensystemet. Vattnet i anläggningen måste ha en utgående temperatur på minst 60 grader, samt får inte vara stillastående under längre perioder (BFS 2014:3 BBR 21, 6:622). Tillsyn av smittskyddet utövas nationellt av inspektionen för vård och omsorg. Kommunens miljöinspektörer ansvarar för att smittsamma sjukdomar hos människor bekämpas genom objektsinriktat smittskydd, det vill säga genom att se till att åtgärder vidtas mot sådana djur, livsmedel, vattentäkter, avloppsvatten, ventilationsanläggningar och andra objekt som sprider eller misstänks sprida smittsamma sjukdomar. Aktivitetsplanering Aktivitet Tidsrymd 1. Förstudie vecka 38-42 a. Kontakt med kommuner/miljönämnder b. Kontakt med länsstyrelsen, Jenny Nordvoll c. Kontakt med myndigheter d. Kort sammanställning av lagmaterial e. Bestämma projektavgränsningar 2. Arbeta fram projektplan vecka 42-43 a. Skicka ut till referensgrupp för ev. feedback 3. Besvara frågeställningar vecka 43-45 4. Ta fram material vecka 43-45 5. Skriv slutrapport vecka 45-48 a. Projektrapport sammanställning b. Handläggarstöd I. Mall för inspektionsrapport inkl. lagparagrafer II. Checklistor för tillsyn c. Informationsblad till verksamhetsutövare
I. Ev. minibroschyr inkl. kort sammanfattning av lagar och förordningar 6. Ev. anordna seminarium vecka 49-50