Vardagsteknologi för de allra äldsta

Vardagsteknologi för de allra äldsta

Hjälpmedelsinstitutet (HI), 2010 Författare: Kristina Nilsson, Emmelie Barenfeld, Synneve Dahlin Ivanoff Textredigering: Torbjörn Jonsson Omslagsfoto: Bildarkivet Ansvarig handläggare: Raymond Dahlberg, Ingela Sedin-Nilsson Ansvarig informatör: Magdalena Marklund Tryckeri: Mixi Print AB, Olofström Upplaga: 1 000 ex Formgivning: Ordförrådet AB ISBN: 978-91-86633-06-6 Artikelnummer: 10374 Publikationen kan beställas på HIs webbplats, www.hi.se/publicerat, via telefon 08-620 17 00 eller hämtas i pdf-format på www.hi.se/publicerat. Den kan också beställas i alternativa format från HI.

Kristina Nilsson, Emmelie Barenfeld och Synneve Dahlin Ivanoff Vardagsteknologi för de allra äldsta 1

Innehåll Sammanfattning... 4 Abstract... 6 Bakgrund... 8 Äldre en sårbar grupp... 8 Hjälpmedel en komplicerad fråga... 8 Hembesök hjälper det?... 9 Frågeställning... 10 Kan insatser förhindra försämring och påverka vårdutnyttjande?... 10 Hur vet vi att vår studie stämmer?... 10 Så här såg det ut när vi började... 12 Undersökningsgruppen... 12 Metod... 13 Deltagarna lottades in i tre grupper... 13 Använt data från baslinjemätningen och ettårsuppföljningen... 13 Frågeformulär... 14 Kapacitet, balans och rädsla för fall kollades... 14 Hjälpmedel och ny teknik... 15 Mätte förmåga för tio aktiviteter... 15 Seniorträffarna ett sätt att dela sin erfarenhet... 15 Förebyggande hembesök med information och råd... 16 Kontrollgruppen fick bara vård vid behov... 16 Resultat... 17 Fler i kontrollgruppen behövde hjälp med daglig aktivitet... 17 Fler hade blivit rädda för att falla... 17 Andelen hjälpmedelsanvändare ökade... 18 Hjälpmedelsanvändning fördelat i hjälpmedelskategorier... 18 Förflyttningshjälpmedel ökade mest... 19 Multipel hjälpmedelsanvändning... 19 Efterfrågan på hjälpmedel... 20 Ingen större skillnad på dator- och mobiltelefonanvändande... 20

Diskussion... 21 Fler hjälpmedelsanvändare i alla grupper... 21 Information ökade användning av säng- och stolhjälpmedel... 21 Seniorträffdeltagarna hade flest hjälpmedel... 22 Mer hjälpberoende i kontrollgruppen... 23 Ingen ökning av datoranvändandet... 23 Att falla gör information att man blir rädd?... 23

Sammanfattning Projektet har fått finansiellt stöd av Hjälpmedelsinstitutets regeringsuppdrag Teknik för äldre. Projektet är en delstudie inom interven tionsstudien Äldre i riskzon inom Vårdalinstitutets forsknings program Stöd till sårbara äldre från prevention till palliation www.vardalinstitutet.net. Syftet med projektet var att utvärdera vilken effekt ökad information har på användning av hjälpmedel och aktivitetsförmågan, och på fall ett år efter interventionen. Kriterierna för att delta var att personerna skulle vara 80 år eller äldre och vara hemmaboende utan varken informell eller formell hjälp. Ett frågeformulär med frågor om persondata, hjälpmedel, ny teknik, aktivitetsförmåga och fall användes, och nedsatt reservkapacitet mättes. Vid baslinjemätningen lottades deltagarna in i tre grupper: en som fick förebyggande hembesök, en som deltog i seniorträffar med förebyggande hembesök och en kontrollgrupp. Det var 362 personer som deltog, varav 65 procent var kvinnor. Det enda som skiljde grupperna åt vid baslinjemätningen var att det fanns fler sammanboende i kontrollgruppen. Resultaten visar att hjälpmedelsanvändandet ökade i alla tre grupperna men att ökningen var störst i seniorträffgruppen. Användandet av hjälpmedel inom flera olika hjälpmedelskategorier hade också ökat och då främst inom seniorträffgruppen som hade ökat sitt användande inom åtta av de tio kategorierna. Gruppen som fått förebyggande hembesök ökade sitt användande i sex kategorier och kontrollgruppen i två. I seniorträffgruppen upplevde deltagarna även att de hade ett signifikant större behov av hjälpmedel ett år efter interventionen jämfört med kontrollgruppen. Beroende av andra i vardagliga aktiviteter hade ökat, och kunde ses i sex av tio av ADL-trappans aktiviteter ett år efter interventionen. An talet var dock lågt och ingen skillnad kunde ses mellan grupperna. Ett år efter interventionen var gruppen som fått förebyggande hembesök räddast för att falla, följd av seniorträffgruppen. Användandet av dator och mobiltelefon var oförändrat ett år efter interventionen. Både förebyggande hembesök och seniorträffar hade alltså effekt på hjälpmedelsanvändandet, men störst effekt återfanns bland seniorträffar. Dock ökade användningen av hjälpmedel överlag, vilket bekräftar tidigare studier som menar att hjälpmedelsanvändning ökar med ökad ålder. Det går dock inte att dra några slutsatser om 4

hjälpmedelsanvändning har effekt på aktivitetsförmåga. Det visar sig också att deltagarna i gruppen som fått förebyggande hembesök och seniorträffgruppen är signifikant mer rädda för att falla. Om detta är positivt eller negativt, eller om hjälpmedelsanvändning påverkar aktivitets förmåga får senare långtidsuppföljningar visa. 5

Abstract The project Everyday Technology and the Most Elderly has been financially supported by the Swedish Institute of Assistive T echnology SIAT government commission Technology for the Elderly. The project Everyday Technology and the Most Elderly is part of the intervention study Elderly Persons in the Risk Zone included in the research programme Support for Frail Elderly Persons From Prevention to Palliation (www.vardalinstitutet.net). The aim of the project was to evaluate what effect increased information could have on the use of assistive devices and to evaluate its impact on daily activities and falls. The criteria for inclusion was that the participants be 80 years or older, living in their own home and have no need of informal or formal care. A questionnaire with questions about personal data, use of assistive devices and new technology, activity performance and falls was used, as well as frailty indicators. At baseline, the participants were randomized into three groups; one which received preventive home visits, a senior meetings group with a follow-up home visit and one control group. In all, 362 persons were participating of which 65 per cent were women. The only significant difference between the groups at baseline was that a smaller proportion of the participants of the control group were living alone. The findings showed that the use of assistive devices had increased in all three groups, but the increase was much more pronounced among the participants in the senior meetings group. The multiple use of assistive devices had also increased and was greatest among the participants in the senior meetings group. Participants in the senior meetings group also felt a bigger need for assistive devices at the one-year follow-up compared with the control group. An increased dependence in the daily activities could be seen within six of the ten activities of the ADL staircase at the one-year follow-up, but there were no statistical differences between the groups. Participants in the preventive home visits group and the senior meetings group were more afraid of falling than the control group. The level of computer and mobile phone use was unchanged at the one-year follow-up. Both the home visits and the senior meetings had effect on the use of assistive devices, but the biggest effect was seen within the senior meetings group. However, there was an overall increase in use of assistive devices, which confirms earlier studies stating that the use of assistive devices increases with age. It is not possible to draw any conclusions 6

concerning assistive device use and its impact on activity performance. It was also evident that the persons in the preventive home visits group and the senior meetings group are more afraid of falling. If this is positive or negative only future follow-ups will show. 7

Bakgrund Äldre en sårbar grupp Det kommer att bli fler äldre i Sverige och antalet personer över 80 år förväntas år 2050 ha fördubblats sedan senaste sekelskiftet. De allra äldsta är speciellt utsatta för sjukdomar och funktionsnedsättningar, och de löper stor risk att förlora förmågan att självständigt klara av sina vardagliga aktiviteter. Det gör att de ofta beskrivs som en sårbar grupp. När man talar om äldre personer som en sårbar grupp menar man oftast att de har en nedsatt reservkapacitet. De kan vara allmänt svaga, trötta, har nedsatt uthållighet, är drabbade av viktminskning, är inte fysiskt aktiva, har dålig balans och nedsatt kognition. Under senare år har även synnedsättning lyfts fram som en sårbarhetsindikator. Nedsatt reservkapacitet påverkar också personernas aktivitet och delaktighet, vilket även den fysiska miljöns utformning gör. Hjälpmedel en komplicerad fråga Oro för risker i vardagen kan tillsammans med funktionsnedsättningar hota individens självständighet. Med rätt hjälpmedel kan de äldre dock förebygga detta och kompensera funktionsnedsättningarna och sociala förluster. Men användandet av hjälpmedel kan vara motsägelsefullt och har beskrivits som komplicerat, besvärligt och till och med som något som kan minska självständigheten. Hjälpmedel kan alltså både hindra och stödja i vardagen. Hjälpmedelsinstitutets statistik visar att cirka tio procent av Sveriges befolkning använder hjälpmedel, varav minst 70 procent i denna grupp är 65 år eller äldre. Uppskattningsvis har 21 procent av 70-åringarna och 47 procent av 76-åringarna i vanligt boende hjälpmedel för att kompensera rörelsehinder. Bland 85-åringarna i vanligt boende är den siffran 74 procent, och bland 90-åringarna är det 92 procent som använder något ADL-hjälpmedel (aktiviteter i det dagliga livet), framför allt hjälpmedel för bad och dusch, och för förflyttning. Hjälpmedelsanvändningen ökar alltså med åldern, vilket kan öka behovet av kunskap om hjälpmedel bland de allra äldsta. En studie har visat att de flesta hjälpmedelsanvändare är oberoende av hjälp i vardagliga aktiviteter vid 85 års ålder, medan de flesta är beroende av hjälp vid 90. Förmågan att klara av vardagliga aktiviteter försämras med stigande ålder, och tidiga tecken på sårbarhet, såsom 8

upplevda svårigheter, osäkerhet eller trötthet, gör ofta den äldre beroende av hjälp. Studier visar att interventioner att man ger någon form av preventivt stöd gör störst nytta i ett tidigt skede, alltså innan personerna är alltför sårbara och beroende. Det kan alltså vara en bra strategi att förskriva hjälpmedel innan detta sker. Hembesök hjälper det? Som ett led i stödet till äldre personer rekommenderar Socialstyrelsen förebyggande hembesök. I hembesöket ingår ofta information om aktiviteter, hjälp och stöd som kommunen kan ge. Under samtalet i hemmet ska de äldre också få information om hjälpmedel och bostadsanpassning, och man ska identifiera risker för fallskador. Effekten av preventiva hembesök riktade till äldre personer i vanligt boende varierar mellan olika studier. Vissa studier kan inte redovisa några klara bevis för att hembesöken har effekt, andra visar på effekt om besöken riktar sig till personer vars hälsa inte påverkats markant, och om de dessutom tar upp många och varierande aspekter och sedan följs upp. Då effekten av preventiva hembesök varierar beroende på vilka studier man förlitar sig på, kan en lösning vara att låta framtida studier anpassas för specifika regionala förutsättningar och inrikta sig på särskilda grupper för att klargöra vilka som kan dra nytta av interventioner. Det behövs också jämförande studier som utvärderar effekten av flera olika typer av insatser för att se vad som har störst sannolikhet att visa effekt. 9

Frågeställning Kan insatser förhindra försämring och påverka vårdutnyttjande? I stadsdelarna Härlanda och Örgryte i Göteborg pågår sedan 2007 den trearmade interventionsstudien Äldre i riskzon, som vänder sig till personer 80 år och äldre som inte har hemtjänst. Studiens syfte är utvärdera om en hälsofrämjande, multidimensionell och multiprofessionell insats kan förhindra försämring när det gäller fysisk funktion, aktivitet, delaktighet och sjuklighet, och om insatsen kan påverka utnyttjandet av vård- och omsorg. Studien bygger på antagandet att om insatserna påbörjas innan personerna är allt för sårbara går det att förhindra en försämring. För att kunna utvärdera projektet på ett statistiskt säkert sätt har de personer som accepterat att delta delats in i tre grupper. Det innebär antingen att de deltar i seniorträffar, förebyggande hembesök eller i en kontrollgrupp. Seniorträffar och förebyggande hembesök innehåller bland annat information om hjälpmedel och lyfter fram hjälpmedlets funktion att främja hälsan genom ökad aktivitet, delaktighet och trygghet. Med den här studien ville vi därför utvärdera vilken effekt förebyggande hembesök och seniorträffar har på användning av hjälpmedel och på aktivitetsförmåga och fall ett år efter intervention. Hur vet vi att vår studie stämmer? När man söker belägg för eller emot något kan man inte bara testa en grupp för att se om det fungerar. Man måste också ha en jämförelsegrupp som får en annan typ av intervention eller ingen intervention alls. Det är också viktigt att deltagarna undersöks både före och efter interventionen. Dessutom låter man slumpen bestämma vilken intervention deltagarna får. Inom statistiken talar man ofta om signifikans. Det är något som med säkerhet går att fastställa. Det fanns vid studiens start inga statistiskt signifikanta skillnader mellan vår kontrollgrupp och interventionsgrupperna när det gäller sårbarhetskriterier. Däremot var fler personer ensamboende i interventionsgrupperna i jämförelse med kontrollgruppen. Just ensamboende har i flera studier lyfts fram som en riskfaktor. 10

Att personerna i kontrollgruppen är mer sammanboende skulle då kunna ses som en fördel för denna grupp vad det gäller interventionseffekten. Statistiska beräkningar visar att det behövs minst 112 personer i varje interventionsgrupp och 72 i kontrollgruppen för att man ska kunna uttala sig om effekten. Denna studie uppfyller dessa krav. Av dem som tackade nej till att delta var det väldigt få som angav dålig hälsa som skäl. Bortfallet var störst i kontrollgruppen, men det fanns ingen statistik skillnad mellan grupperna utan de undersökta grupper na är jämförbara. Det är alltså rimligt att den skillnad som framkommer i resultatet kan vara en effekt av interventionen. 11

Så här såg det ut när vi började Undersökningsgruppen Undersökningsgruppen valdes ut slumpmässigt från kommunens re gister i stadsdelarna Härlanda och Örgryte i Göteborg. För att få vara med i studien skulle deltagarna vara 80 år, vara oberoende i ADLtrappans aktiviteter, bo hemma utan hemtjänstinsatser och ha ett MMT-resultat på över 24 när studien påbörjas. MMT, mini mental test, är ett enkelt, etablerat och ofta använt test som ger en grov uppskattning av den kognitiva förmågan vår förmåga att förstå sinnesintryck, tankar och resonemang. Det var 426 personer som tackade ja till att delta. Vid uppföljningen ett år senare hade 64 personer fallit ifrån av olika skäl: de flesta av dessa ville inte fortsätta, men några tyckte de hade för dålig hälsa och några hade avlidit. Undersökningsgruppen kom därmed att bestå av 362 personer, varav 65 procent var kvinnor. Medel- och medianåldern för både män och kvinnor var 84 år, med en åldersvariation på 80 92 år bland männen och 80 97 år bland kvinnorna. En femtedel av deltagarna hade akademisk utbildning och över hälften var ensamboende. En högre andel var ensamboende i de båda interventionsgrupperna. Varken övriga demografiska variabler eller skörhetsindikatorerna visade några signifikanta skillnader mellan kontrollgruppen och de två interventionsgrupperna vid studiens start. Det var heller ingen skillnad på antalet hjälpmedelsanvändare: drygt hälften av deltagarna var hjälpmedelsanvändare i alla grupperna. FIGUR 1 Flödsschema av deltagare från baslinjemätningen till ettårsuppföljningen Baslinjemätning N = 426 Kontroll N = 111 FHB N = 173 Seniorträff N = 142 Kontroll N = 24 Totalt bortfall N = 64 FHB N = 17 Seniorträff N = 23 Ettt år efter intervention N = 362 Kontroll N = 87 FHB N = 156 Seniorträff N = 119 12

Metod Deltagarna lottades in i tre grupper De slumpmässigt utvalda personerna kontaktades per brev med information om studien för att sedan tillfrågas i ett uppföljande telefonsamtal om de ville delta. Fyra projektassistenter med olika yrkesbakgrund en arbetsterapeut, en sjukgymnast, en sjuksköterska, och en person med socialhögskolekompetens samlade sedan in baslinjedata vid intervjuer med deltagarna. Baslinjedata är egenskaper hos deltagare i vetenskapliga undersökningar som fastställs vid undersökningens början, i det här fallet till exempel ålder, kön och handstyrka. I samband med baslinjeintervjun lottades deltagarna in i en av tre grupper: Förebyggande hembesök, med 156 deltagare; Seniorträff med uppföljande hembesök, med 119 deltagare; Kontrollgrupp, med 87 deltagare. Använt data från baslinjemätningen och ettårsuppföljningen Tre månader efter interventionen gjorts, det vill säga efter det att deltagarna avslutat sina respektive aktiviteter, gjorde projektassistenterna en uppföljning. Deltagarna följdes också upp ett, respektive två år efter interventionen. Projektassistenterna besökte för detta deltagarna i deras hem, utan att veta vilken grupp deltagarna hade tillhört. I denna studie har data från baslinjemätningen och ettårsuppföljningen använts. För att inte assistenternas yrkesbakgrund ska påverka resultatet och skattningarna har de träffats regelbundet för att diskutera sin roll och hur uppföljningarna bör gå till. De har även fått utbildning och en speciell manual för undersökningen. 13

TABELL 1 Demografisk beskrivning av totala undersökningsgruppen och respektive interventionsgrupp vid baslinjemätning angett i procent (*p<0,05) Totalt Kontroll Förebyggande hembesök Seniorträff % (N=362) % (N=87) % (N=156) % (N=119) sociodemografiska data kön (män) 35 41 33 32 ensamboende 56 44 58* 62* akademisk examen 21 24 24 15 skörhetsindikatorer nedsatt handstyrka 8 9 10 5 viktminskning 5 5 6 4 allmän trötthet 40 40 39 42 dålig balans 15 16 17 10 låg gånghastighet 11 12 14 8 nedsatt synskärpa 69 72 67 67 låg fysisk aktivitet 16 17 19 12 Frågeformulär I mötet med de äldre använde sig projektassistenterna av ett frågeformulär. Det var konstruerat speciellt för studien och innehöll frågor om persondata, hjälpmedel, ny teknik, aktivitetsförmåga, fall och mått på sårbarhet och nedsatt reservkapacitet. För att ringa in den grupp vi kallar sårbara äldre valde vi ett antal indikatorer för nedsatt reservkapacitet. Dessa var handstyrka, viktminskning, allmän trötthet, balans, gånghastighet, uthållighet och nedsatt syn. Kapacitet, balans och rädsla för fall kollades Handstyrkan mättes med en dynamometer och deltagarna fick själva uppskatta viktminskning och allmän trötthet genom att besvara frågor ur symptomfrågelistan i GQL ett etablerat instrument i dessa sammanhang. Balansen mättes och graderades med Bergs balansskala genom observation och gånghastighet mättes genom ett fyra meters gångtest på tid. Synskärpan mättes med hjälp av KM-tavlan, som är en något förenklad syntesttavla. Den fysiska aktiviteten uppskattades efter svaret på frågan om hur mycket deltagaren promenerade eller gjorde något liknande. För att få reda på om deltagarna hade benägenhet att falla fick de frågan om de hade fallit någon gång under de senaste tre månaderna. De fick också frågan om de var rädda för att falla. 14

Hjälpmedel och ny teknik Deltagarna fick också besvara frågor om hjälpmedel om de använde hjälpmedel och i så fall vilka. Till hjälpmedel räknade vi både förskrivna som rollator, badbräda, griptång, förstoringslampa och hörslinga och ej förskrivna som gångstavar, dramatenkärra, stark belysning och dosett. Glasögon och inkontinensskydd räknade vi inte som hjälpmedel. Vi ställde även frågor om ny teknik; om dator- och mobiltelefonanvändande. Mätte förmåga för tio aktiviteter För att mäta aktivitetsförmåga användes ADL-trappan. ADL står för aktiviteter i dagligt liv och detta instrument omfattar tio aktiviteter: städning, matinköp, transport, matlagning, badning, av- och påklädning, toalettbesök, förflyttning, kontinens och födointag. Bedömningen har gjort genom att intervjua deltagarna. Dessa har bedömts som begränsade i sina aktiviteter om de är beroende av hjälp enligt ADL-trappan. Efter att deltagarnas status när de gick in i undersökningen baslinjedata fastställts följde seniorträffar, förebyggande hembesök och sedvanligt omhändertagande för respektive grupp. Seniorträffarna ett sätt att dela sin erfarenhet Tanken med seniorträffarna är att ge information om vad som händer när man blir äldre men också att ge de äldre en möjlighet att diskutera och förstå vad som händer när man åldras. Träffarna kan på detta sätt ge redskap för att kunna hantera vardagliga aktiviteter så att de äldre kan skapa sig ett så självständigt liv som möjligt att kunna hantera åldrandets villkor. Varje grupp bestod av sex personer som träffades under cirka två timmar, en gång i veckan i fyra veckor. Det var deltagarnas egna erfarenheter, uppfattningar och upplevelser som låg till grund för informationen på träffarna. Träffarna leddes av ett lag som bestod av en arbetsterapeut, sjuksköterska, sjukgymnast eller person med socialhögskolekompetens. En ur detta multiprofessionella team var gruppledare och medverkade vid samtliga träffar. Inför varje träff hade deltagarna i uppgift att förbereda sig genom att läsa aktuella kapitel i Vårdalinstitutets handbok Livslots för seniorer som tar upp olika dimensioner av åldrandet och äldres hälsa. Texten i denna handbok är upplagd så att de som läser kan koppla informationen till sin egen vardag. Deltagarna får information om hjälpmedel och ny teknik, även elektronik som mobiltelefoni, datorer 15

och Internet, som kan underlätta deras vardag. Olika strategier för att underlätta aktiviteter eller kompensera för funktionsnedsättningar diskuterades också. Två till tre veckor efter seniorträffarna gjordes ett uppföljande hembesök. Förebyggande hembesök med information och råd De förebyggande hembesöken genomfördes också de av sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut eller person med socialhögskolekompetens. Vid dessa besök fick de äldre information om vilka möjligheter som finns i kommunen, såsom lokala träffpunkter, aktiviteter i föreningslivet, seniorgympa, promenadgrupper och kommunens möjlighet att erbjuda eller ta emot frivilliginsatser. De fick även muntlig och skriftlig information om det utbud av hjälp och stöd som finns i stadsdelen. Information om hjälpmedel, bostadsanpassning och råd om hur man kan förebygga fall ingick också i hembesöket. Kontrollgruppen fick bara vård vid behov Kontrollgruppen fick sedvanligt omhändertagande, vilket innebar att personen fick vård, omsorg och rehabilitering när denna själv sökte för det. Om forskaren upptäckte att någon i kontrollgruppen hade något slags behov som rörde kommunal vård och omsorg, så informerades personen om vem man skulle vända sig till. 16

Resultat Fler i kontrollgruppen behövde hjälp med daglig aktivitet Ett år efter interventionen var majoriteten av deltagarna inom alla grupper fortfarande oberoende av hjälp i sina vardagliga aktiviteter. Var fjärde person hade blivit beroende eller delvis beroende av hjälp inom minst en aktivitet, för de flesta gällde det inköp. Förändring av hjälpbehov inom olika aktiviteter hos totala undersöknings- TABELL 2 gruppen (N=362) ett år efter intervention. Beskrivet för respektive inter ventionsgrupp och kontrollgruppen. Totalt Kontroll Förebyggande hembesök Seniorträff % (N=362) % (N=87) % (N=119) % (N=156) Städning 5 8 6 3 Inköp 12 13 12 12 Transport 6 8 4 6 Matlagning 4 8 3 3 Badning 1 3 1 1 Förflyttning 0,5 1 0 0 Det finns inga signifikanta skillnader mellan grupperna vad det gäller ökning av beroende. Däremot finns ett mönster som visar att andelen personer i behov av hjälp är högre i kontrollgruppen än i interventionsgrupperna inom alla aktiviteter. Det finns även en tendens till att en högre andel av kontrollgruppen är helt beroende av hjälp med inköp och transport jämfört med interventionsgrupperna, där andelen deltagare i högre utsträckning bara är delvis beroende. Fler hade blivit rädda för att falla Jämför man grupperna ett år efter intervention går det inte att se någon skillnad mellan dem vad det gäller andelen deltagare som fallit under de senaste tre månaderna. Däremot anger signifikant fler deltagare i förebyggande hembesökgruppen, 59 procent, och seniorträffgruppen, 47 procent, att de är rädda för att falla i jämförelse med kontrollgruppens 33 procent. 17

Andelen hjälpmedelsanvändare ökade I hela undersökningsgruppen var drygt hälften hjälpmedelsanvändare vid baslinjemätningen, medan cirka 70 procent använde hjälpmedel ett år efter interventionen. Tjugofyra personer hade slutat att använda sina hjälpmedel, medan 82 nya hjälpmedelsanvändare till kommit. I kontrollgruppen var drygt hälften hjälpmedelsanvändare vid bas linjemätningen, medan cirka 64 procent användes hjälpmedel ett år efter interventionen. Fem personer hade slutat att använda sina hjälpmedel, medan 16 (18 procent) nya hjälpmedelsanvändare tillkommit, vilket var en signifikant ökning. I gruppen som fick förebyggande hembesök var 58 procent hjälpmedelsanvändare vid baslinjemätningen, medan cirka 75 procent använde hjälpmedel ett år efter interventionen. Elva personer hade slutat att använda sina hjälpmedel, medan 37 (24 procent) nya hjälpmedelsanvändare tillkommit. Också i denna grupp var det alltså en signifikant ökning. I seniorträffgruppen var hälften hjälpmedelsanvändare vid baslinjemätningen, medan 68 procent använde hjälpmedel ett år efter inter ventionen. Åtta personer hade slutat att använda sina hjälpmedel, medan 29 (24 procent) nya hjälpmedelsanvändare tillkommit, vilket också var en signifikant ökning. Hjälpmedelsanvändning fördelat i hjälpmedelskategorier Inom respektive intervention kan man se en signifikant ökning vad det gäller andelen hjälpmedelsanvändare inom flera av hjälpmedels kategorierna. 18

Förändring av hjälpmedelsanvändare inom olika hjälpmedelskategorier ett år efter interventionen, angett som procentuell ökning inom respektive grupp jämfört med baslinjemätningen. Signifikansnivå visas för signifikanta förändring per hjälpmedelskategori (*<0,05 **<0,01 ***<0,001) TABELL 3 Kontroll Förebyggande hembesök Seniorträff Hjälpmedelskategori % (N=87) % (N=156) % (N=119) Förflyttning 24*** 16*** 15*** Toalett 7 4 13*** Hygien 5 10** 23*** På/avklädning 0 6* 8* Säng/stol 4 8*** 10*** Grepp 2 1 2 Bär 2 3 13** Syn 5 7** 9*** Hörsel 0 0 0 Övrigt 15** 12** 13** Förflyttningshjälpmedel ökade mest Den hjälpmedelskategori där användarna ökat mest i alla grupper är förflyttningshjälpmedel, följt av kategorin övriga hjälpmedel. I interventionsgrupperna ökade antalet användare av hjälpmedel för hygien, påoch avklädning, säng och stol, och för syn tydligt. Andelen användare av bärhjälpmedel ökade endast inom seniorträffgruppen. De hygienhjälpmedel som deltagarna har börjat använda är badbräda och duschpall. Nya påklädningshjälpmedel är griptång och strumppådragare. Deltagarna i seniorträffarna hade börjat använda toaletthjälpmedel i högre utsträckning än tidigare. Ökningen inom säng- och stolhjälpmedel består i huvudsak av förhöjningsklossar eller dynor som underlättar när man reser sig. Användarna av synhjälpmedel har främst börjat med förstoringsglas eller skaffat sig starkare belysning. Multipel hjälpmedelsanvändning Hjälpmedelsanvändarna kan ha hjälpmedel inom en eller flera olika hjälpmedelskategorier. Hjälpmedelsanvändandet var oförändrat för nära hälften av deltagarna i kontrollgruppen och för 36 respektive 34 procent av deltagarna i grupperna som fått förebyggande hembesök och respektive varit med på seniorträffar. Den grupp där flest personer börjat använda sig av hjälpmedel ur fler hjälpmedelskategorier var seniorträffgruppen, med 57 procent, följd av förebyggande hembesökgruppen, med 48 procent. I kontrollgruppen ökade användandet med 45 procent. I kontrollgruppen var det vanligast att sluta använda hygienhjälpmedel, 19

i gruppen som fått förebyggande hembesök var det hörselhjälpmedel och dosett, och i seniorträffgruppen var det vanligast att sluta använda hörselhjälpmedel. Det var i snitt tre personer i varje grupp och hjälpmedelskategori som slutade. Efterfrågan på hjälpmedel Vid studiens start framkom att 51 personer skulle vilja ha ett eller flera hjälpmedel. Det fanns då ingen större skillnad mellan grupperna: mellan 13 och 15 procent kände att de behövde ytterligare hjälpmedel. Vid ettårsuppföljningen hade andelen som önskade hjälpmedel i seniorträffgruppen ökat signifikant till 20 procent. I gruppen som fått förebyggande hembesök var andelen oförändrad, men i kontrollgruppen hade den minskat till åtta procent. Ingen större skillnad på dator- och mobiltelefonanvändande Deltagarnas använde vanligtvis datorn för att maila, söka efter information, använda ordbehandlare, utföra bankärenden och att spela spel. Antalet som använde datorer eller mobiltelefon ändrades inte nämnvärt under studiens gång. Innan interventionen använde 30 procent av hela gruppen dator och 73 procent använde mobiltelefon. Ett år efter interventionen hade datoranvändningen minskat till 29 och mobiltelefonanvändandet ökat till 74 procent. Fördelningen mellan grupperna var ungefär den samma, då cirka 30 procent av hjälpmedelsanvändarna i kontrollgruppen, respektive cirka 26 procent i interventionsgrupperna använde dator ett år efter interventionen. 20

Diskussion Fler hjälpmedelsanvändare i alla grupper Antalet hjälpmedelsanvändare ökar under studiens gång i alla grupper, vilket andra studier även visat. Däremot skiljer sig grupperna åt när det gäller fördelningen av hjälpmedelsanvändare i de olika hjälpmedelskategorierna. Antalet hjälpmedelsanvändare har ökat signifikant inom flera hjälpmedelskategorier bland deltagare i seniorträffar och förebyggande hembesök att jämföra med ökning inom två kategorier bland deltagarna i kontrollgruppen. Kontrollgruppen har haft en större ökning när det gäller förflyttningshjälpmedel, 24 procent, än de andra grupperna. När det gäller kategorin övriga hjälpmedel har kontrollgruppen, seniorträffgruppen och de som fått förebyggande hembesök samma ökning. Däremot har kontrollgruppen en mindre ökning av hjälpmedelsanvändare i resterande hjälpmedelskategorier i förhållande till de båda andra grupperna. Ökningen av antalet hjälpmedelsanvändare skiljer sig alltså inte åt mellan grupperna. De enskilda hjälpmedelsanvändarna bland deltagar na i seniorträffarna och de som fått förebyggande hembesök använde däremot fler sorters hjälpmedel. Denna skillnad mellan grupperna bör, eftersom det är en randomiserad studie, vara en effekt av interventionerna. Andelen som använde förflyttningshjälpmedel ökade med i snitt drygt 15 procent i alla grupperna. Andelen som använde säng- och stolhjälpmedel ökade med runt nio procent i gruppen som fått förebyggande hembesök och i den som deltagit i seniorträffar. Förklaringen kan vara att förmågan att klara av de vardagliga aktiviteterna börjar försämras och att reservkraften minskar hos äldre sårbara personer. Ett av de tidigaste vanligt förekommande problemen hos äldre sårbara personer kan vara att ta sig ut i närmiljön för att promenera eller för att sköta inköp, vilket kan vara en orsak till ökningen av förflyttningshjälpmedel. Detta styrks också av att förflyttningshjälpmedel är ett av de vanligaste hjälpmedlen bland äldre. Information ökade användning av säng- och stolhjälpmedel Behovet av säng- och stolhjälpmedel är också relaterat till de äldres nedsatta reservkapacitet. Hjälpmedel som underlättar för personen att resa sig upp och för att ta sig upp ur sängen kan göra att personen 21

blir rörligare och kan underlätta självständighet. En större ökning av hjälpmedelsanvändare bland de äldre som fått förebyggande hembesök eller deltagit i seniorträffarna, jämfört med dem i kontrollgruppen kan ses som ett bevis för att den preventiva informationen om hjälpmedelsanvändning har slagit väl ut eftersom samma förändring inte skett i kontrollgruppen. Bland seniorträffarnas deltagare ökade även antalet användare av toaletthjälpmedel med 13 procent, hygienhjälpmedel med 23 procent, synhjälpmedel med nio procent och bärhjälpmedel med 13 procent. Deltagarna i träffarna har alltså ökat användandet inom de områden som interventionen riktat in sig på. Seniorträffdeltagarna hade flest hjälpmedel Tidigare studier har visat att information om hjälpmedel har betydelse för om man använder hjälpmedel eller inte. Denna studie visar att en högre andel deltagare i seniorträffar vill ha hjälpmedel vid ettårsuppföljningen. Detta beror sannolikt på att deltagarna har lärt sig mycket nytt om hjälpmedel under träffarna, där de även kunde diskutera strategier för att underlätta olika aktiviteter med varandra. De kunde också när som helst läsa handboken som användes som undervisningsmaterial i seniorträffarna för att se vad som står skrivet om vardagsaktivitet och teknik i vardagen. Bland deltagarna i förebyggande hembesök ökade efterfrågan på hjälpmedel inom hygien- och synhjälpmedel med tio respektive sju procent, och på sex procent inom på- och avklädningshjälpmedel. Ökningen i dessa kategorier kan bero på att det förebyggande hembesöket fokuserar på de problem deltagarna har vid just det tillfället, och som därmed styr vilket hjälpmedel de vill ha. Den grupp där de enskilda personerna ökade sin hjälpmedelsarsenal mest där antalet hjälpmedel per person ökade mest var deltagarna i seniorträffarna. I studier om hjälpmedelsanvändning framkommer det ofta att många äldre hjälpmedelsanvändare känner sig uttittade och att hjälpmedlet får dem att känna sig gamla och skröpliga. När deltagarna i seniorträffarna mötte andra hjälpmedelsanvändare som talade om hjälpmedlet som en tillgång kan det ha påverkat synen på hjälpmedlet och gjort att de nu ser dess fördelar. Med stigande ålder använder man fler hjälpmedel och de som använder fler hjälpmedel blir också fler till antalet. En förklaring till att det fanns fler deltagare som börjat använda hjälpmedel inom flera kategorier kan vara att interventionen i sig gör att de ser nyttan med dem. 22

Mer hjälpberoende i kontrollgruppen Sjuttiofem procent av deltagarna var fortfarande självständiga ett år efter interventionen. Men inom alla grupperna fanns personer som blivit beroende av hjälp, vilket inte är oväntat i en äldre population. Det är ingen signifikant skillnad mellan kontrollgruppen och interventionsgrupperna vad det gäller ökning av beroende. Däremot kan man se ett svagt mönster som tyder på att personerna som behöver hjälp är något fler i kontrollgruppen. Det är även en större andel av kontrollgruppen som är beroende av hjälp med inköp och transport än i de andra grupperna. I de båda andra grupperna är fler delvis beroende, det vill säga de utför fortfarande aktiviteterna, men med mer eller mindre hjälp av någon annan. Även om resonemanget ovan tyder på en viss skillnad mellan kontrollgruppen och interventionsgrupperna, så kan inga slutsatser dras om att graden av beroende skiljer sig åt. Däremot styrks vårt tidigare resonemang om att det är interventionen som har haft effekt på hjälpmedelsanvändningen inom interventionsgrupperna. Försämrad aktivitetsförmåga som kan leda till ökat användande av hjälpmedel verkar inte vara en förklaring, eftersom det inte finns någon skillnad i hjälpberoende mellan grupperna i denna studie. Ingen ökning av datoranvändandet Vid ettårsuppföljningen använde cirka 30 procent av hela gruppen dator och cirka 74 procent använde mobiltelefon, vilket inte var någon signifikant förändring från studiens början och interventionen verkar alltså inte ha påverkat användandet. Statistiska Centralbyråns statistik över datoranvändande visar att 27,5 procent av personer i åldersgruppen 75 84 år, och 9,4 procent i åldern 85 år och uppåt använder dator. Det är en mindre andel användare än i denna studie, vilket skulle kunna bero på att deltagarna här kommer från stadsdelar med en relativt hög andel högutbildade. Andra studier visar också att äldre personer i viss mån tar avstånd från datoranvändande, vilket också kan påverka att användandet inte ökat. Att falla gör information att man blir rädd? Resultatet av vår undersökning Förebyggande insatser för äldre personer visar att 59 procent av deltagarna i gruppen som fått förebyggande hembesök och 47 procent av dem som deltagit i seniorträffar är signifikant mer rädda för att falla än kontrollgruppen, där bara 33 procent hyste samma rädsla. Detta kan betyda att det är informationen som ges vid förebyggande hembesök och under seniorträffar som gör att del tagarna blir mer rädda för att falla. Blir man mer rädd så kan det 23

innebära att man blir mer försiktig och eventuellt inte faller så ofta, eller så är det tvärtom, att rädslan gör att man spänner sig och därför faller oftare. Sammanfattningsvis, äldre som fått förebyggande hembesök eller deltagit i seniorträffar är mer rädda för att falla än de som inte fått någon intervention alls. Förebyggande hembesök och seniorträffar medförde dock att fler äldre använde hjälpmedel. Om rädslan för att falla är en positiv eller negativ effekt för de äldres hälsa, och om hjälpmedelsanvändningen påverkar deras aktivitetsförmåga, är dock för tidigt att säga och förhoppningsvis kommer 2-års uppföljning att ge svar på dessa frågor. 24

Syftet med studien var att utvärdera vilken effekt ökad information har på användning av hjälpmedel, aktivitetsförmågan och på fall. 362 personer 80 år och äldre deltog, varav 65 procent var kvinnor. Deltagarna lottades in i tre grupper: en som fick förebyggande hembesök, en som deltog i seniorträffar med förebyggande hembesök och en kontrollgrupp. Både förebyggande hembesök och seniorträffar har effekt på hjälpmedelsanvändandet, men störst effekt återfanns bland seniorträffar. Det går dock inte att dra några slutsatser om hjälpmedelsanvändning har effekt på aktivitetsförmåga. Det visar sig också att deltagarna i gruppen som fått förebyggande hembesök och seniorträffgruppen är signifikant mer rädda för att falla. Om detta är positivt eller negativt, eller om hjälpmedels användning påverkar aktivitetsförmåga får senare långtidsuppföljningar visa. www.teknikforaldre.se Hjälpmedelsinstitutet är ett nationellt kunskapscentrum inom området hjälpmedel och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning. Hjälpmedelsinstitutet arbetar för full delaktighet och jämlikhet genom att medverka till bra och säkra hjälpmedel, en effektiv hjälpmedelsverksamhet och ett tillgängligt samhälle. Hjälpmedelsinstitutets verksamhet omfattar: provning och stöd vid upphandling av hjälpmedel forskning och utveckling utredningsverksamhet utbildning och kompetensutveckling internationell verksamhet information och kommunikation. Hjälpmedelsinstitutets huvudmän är staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Box 510, 162 15 Vällingby Tfn 08-620 17 00 Fax 08-739 21 52 Texttfn 08-759 66 30 E-post registrator@hi.se Webbplats www.hi.se Artikelnummer 10374