bilaga 2 Juridik I det psykoterapeutiska arbetet med barn och ungdomar ställs man ibland inför frågor av juridisk karaktär. En del av dessa finns redovisade här. Texten bygger på en intervju med Psykologförbundets förbundsjurist Camilla Damell som också har faktagranskat den. De lagar och regler som beskrivs omfattar all personal som har legitimation för sitt yrke och som utövar detta inom hälso- och sjukvårdande verksamhet. Samtycke från föräldrar Föräldrar som är vårdnadshavare till sina barn ska alltid informeras om, och själva fatta beslut om, att deras barn erbjuds behandling eller utredning. Det gäller oavsett om föräldrarna lever tillsammans eller är separerade. Om man tror att föräldrarna kan ha olika åsikter om barnet måste man ta in bådas samtycke till behandling. Om det gäller enklare åtgärder, såsom en läkarundersökning, räcker det med att samtycket är underförstått även om man bara samtalat med den ene föräldern. Om det däremot handlar om en större insats, till exempel en begåvningsutredning eller en psykoterapeutisk be - handling, måste man få båda föräldrarnas samtycke. Information till föräldrar Föräldrarna är de enda som har möjlighet att vidta åtgärder för sitt barn. Av den anledningen gäller grundprincipen att de ska informeras om, och ge sitt samtycke till, behandlingsåtgärder och insatser som rör deras barn. Ju äldre barnet är, desto större rättigheter har det att fatta egna beslut utan föräldrarnas samtycke. Det betyder att äldre barn har rätt att söka psykoterapeutisk hjälp utan att deras föräldrar informeras om det. Det finns ingen absolut åldersgräns som gäller utan psyko- 132
bilaga 2 terapeuten måste göra en bedömning utifrån barnets ålder, mognad, problematik och typen av åtgärder. Även om ungdomar enligt lagen alltså har rätt att söka och gå i psykoterapi utan att deras föräldrar känner till det brukar man som en del i det psykoterapeutiska arbetet försöka ta reda på om ungdomen kan tänka sig att involvera föräldrarna och hur det i så fall kan ske så att det känns bra för alla inblandade. Viss information som ungdomen lämnar är psykoterapeuten skyldig att informera vårdnadshavarna om. Vilken information det gäller måste behandlaren bedöma, men det kan till exempel handla om att ungdomen berättar om ett pågående missbruk av droger eller alkohol, kriminellt beteende, tankar eller planer på suicid eller uppvisar annat riskbeteende. Sekretess mellan barn och föräldrar Föräldrar som är vårdnadshavare har rätt att läsa sitt barns journal. Ju äldre barnet är, desto större rätt har det till integritet. Även här gäller att behandlaren måste göra en bedömning utifrån barnets ålder och mognad. Man ska även ta hänsyn till om barnet löper risk att lida betydande men om föräldrarna får kännedom om vad som står i journalen. Med betydande men avses att den unge kan skadas allvarligt psykiskt, fysiskt eller på annat sätt om uppgiften lämnas ut. Uppgifter i journalen kan sekretessbeläggas inför föräldrarna. Inom offentlig vård fattas beslut om sekretessbeläggning av journal av verksamhetschefen. Beslutet kan behöva motiveras skriftligen eftersom det ska vara möjligt att överklaga. Överklagan sker till kammar rätten. För privatpraktiserande behandlare fattas beslutet av behandlaren men hänskjuts till Socialstyrelsen och deras beslut kan i nästa led överklagas till kammarrätten. Vem ska journal föras på? Om föräldrar söker rådgivning för sitt barn ska journal föras i barnets namn. Söker föräldern i stället stöd i sin föräldraroll förs journalen på föräldern. Om ett föräldrapar söker hjälp i sin föräldraroll ska journal föras på båda föräldrarna, som då får varsin journal. 133
bilaga 2 Anmäla brott till polisen Som psykolog är du aldrig skyldig att anmäla en klient som berättar att han eller hon begått ett brott. Däremot har du enligt sekretesslagen rätt att till polis eller åklagare berätta om ett brott som du fått kännedom om, ifall brottet som lägst skulle ge ett års fängelsestraff. Exempel på sådana brott är våldtäkt, mord, rån, dråp och grov misshandel. Om brottet är begånget mot en minderårig, det vill säga en person under 18 år, får du lämna uppgifter till polis och åklagare för brott som mord, misshandel, frihetsberövande eller sexualbrott. Då gäller inte regeln att brottet måste ge minst ett års fängelse. Trots att du inte själv är skyldig att anmäla kännedom om dessa brott är du skyldig att delge polisen information om de begär det av dig. Om din klient berättar att han eller hon blivit utsatt för ett brott som du har rättighet att anmäla, men klienten ber dig att ändå inte göra det, ska du i första hand respektera din klient. Skälet till det är att det är viktigt att klienten har ett fortsatt förtroende för dig och den vård som erbjuds. Däremot får du uppmuntra din klient att själv anmäla eller att låta dig göra det om du anser att det skulle vara viktigt för klienten. Anmäla till socialnämnden Om du i ditt arbete får en misstanke om att en minderårig far illa är du skyldig att anmäla det till socialnämnden. Med far illa avses att det finns fara för barnets liv, hälsa och utveckling. Det kan handla om att barnet blir utsatt för våld, fysisk eller psykisk misshandel, sexuella övergrepp, blir kränkt eller att barnets behov försummas. Anmälningsplikten gäller alla som är anställda hos en myndighet eller som arbetar med barn och ungdomar inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet eller kriminalvård. Anmälan görs genom att du kontaktar socialtjänsten i den kommun där barnet bor. Samtliga kommuner har skyldighet att vara tillgängliga för den sortens anmälningar dygnet runt. Vilket nummer du ska ringa hittar du till exempel på kommunens hemsida. 134
bilaga 2 Lämna information till socialnämnden Samma personer som omfattas av anmälningsskyldigheten till socialnämnden är också skyldiga att lämna uppgifter när socialnämnden begär det till en pågående utredning till ett barns skydd. Du behöver inte få vårdnadshavarens samtycke eller ens informera honom eller henne innan du lämnar ut uppgifterna. De uppgifter du är skyldig att lämna ut är sådana som kan ha betydelse för den aktuella utredningen. Vilka uppgifter det är bedömer socialnämnden. Gäller det däremot någon annan typ av utredning, till exempel en vårdnadsutredning, får du inte lämna ut uppgifter utan vårdnadshavarens samtycke. Det är socialnämndens ansvar att upplysa dig om vilken slags utredning man håller på med. Vittnesskyldighet Om du som psykoterapeut blir kallad till rätten för att vittna gäller vittnesplikt. Det betyder att du måste infinna dig i rätten. Vid brottmål gäller att man är skyldig att lämna uppgifter om det rör sig om allvarlig brottslighet, det vill säga brott som skulle ge minst ett års fängelse. I civilrättsliga mål, till exempel en vårdnadstvist, är det viktigt att komma ihåg att det vittnesmål man avger är en partsinlaga, det vill säga att det framförs av en av parterna i en juridisk process. Även som vittne omfattas man av tystnadsplikten. För att få lämna ut uppgifter krävs samtycke från klientens vårdnadshavare. Äldre barn ska också själva få samtycka till att deras behandlare vittnar. Om man blir kallad som vittne men anser att man inte har information som man vill bidra med bör man kontakta den som kallat en att vittna eller domaren i målet, för att klargöra att man omfattas av sekretesslagen och därför inte kan lämna ut information. Intyg och utlåtanden Som psykoterapeut är du skyldig att skriva intyg om vården på klientens begäran. Du är däremot inte skyldig att skriva utlåtanden utan får själv avgöra om du vill göra det eller inte. Man kan bli anmäld för ett utlåtande om innehållet inte anses vara objektivt eller om man uttalat sig om saker som man inte har tillräcklig kännedom om. 135
b i l a g a 2 Råd Om du hamnar i ett läge där du är osäker på vad lagen säger bör du kontakta en jurist. Du kan vända dig till juristen på din arbetsplats om det finns en sådan. I annat fall kan du söka hjälp via ditt fackförbund. Om din frågeställning är av mer moralisk/etisk natur kan du också vända dig till fackförbundets etiska råd. Glöm inte att du kan få god hjälp av dina kollegor så det är ofta en bra idé att tala med dem.