Att lyssna. Att titta. Att kommunicera. I arbetet med dramaprocesser och rytmlek är det övergripande temat att uppnå ökad delaktighet. Vilket betyder att vakna, ta in rummet och sig själv, att kommunicera, känna ansvar, öka energin och lusten. Flera av våra dramaövningar är roliga och stimulerande sätt att träna samarbete och att utveckla idéer. I den bemärkelsen kan man säga att vi tränar entreprenörskap som en dynamisk process där människor enskilt eller i grupp använder sina kunskaper, värderingar och färdigheter inom ramen för konkreta projekt. Det handlar om att ha idéer och att omsätta dem i handling. Att se möjligheter och att uttrycka dem är inte något man i första hand gör för att visa upp och få beröm, utan något man gör för att det är glädjefyllt. Man stimuleras helt enkelt att utveckla sin fantasi, sin kommunikationsförmåga och sin känslighet. Däremot är det nödvändigt med redovisning av tankar och idéer. Vi måste också komma ihåg, att när vi arbetar med drama är det färdigheter vi har att göra med och därför fungerar det inte att börja med stora och svåra uppdrag. Vi behöver ta små steg för att först och främst bygga upp individens självförtroende och samspelet i gruppen. När eleverna går iväg i små grupper för att träna på en uppgift, är det viktigt att de redovisar sin process, även om inget resultat har uppnåtts. Om vi har ett tydligt mål med våra dramaövningar är det lättare att veta hur man ska börja och efteråt se vad man har uppnått. De allmänna målen med dramaövningarna finns i rutan nedan, medan de specifika målen med varje övning som tidigare återfinns under instruktionerna på varje sida. Efter avslutat arbete är det viktigt att reflektera över vad som gjorts, vilket också är ett av läroplanens mål (se vidare om reflektion i kapitel ett). Att kunna reflektera är en process i sig och som utvecklas efterhand, muntligt, och sedan skriftligt. Frågorna som ställs är viktiga för hur fördjupningen kommer att bli. En reflektion behöver uppvärmningstid, därför börjar vi muntligt och tar efterhand in flera uttrycksformer som skrivande eller bildskapande. Vi bestämmer oss för vilka mål vi har med reflektionen. Att kunna uttrycka vad man ser, hör och känner är en bra början. 207 Mål i drama: - Att använda kroppen för att gestalta olika begrepp och företeelser - Att utveckla kommunikationsförmåga, tänkande och kreativitet - Att utveckla fantasi och lust att skapa med hjälp av språket, både individuellt och i samarbete med andra - Att utveckla förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera
Kommunikation Fäljande övning, som vi kallar Gnistan, går till så här: Vi står i ring och håller varandras händer. En person börjar med att skicka en impuls genom att trycka sin grannes hand. Vi har dessförinnan pratat om vad motsols respektive medsols innebär och bestämt åt vilket håll impulsen skall gå. Impulsen vandrar mellan oss som ett rinnande vatten, så fort man känner den komma skickar man den vidare. När gruppen har ett bra lyssnande i händerna, prövar vi att trycka flera gånger än en. En utveckling av denna övning är att stå i ring med höger handflata nedåtvänd medan grannen placerar sin vänstra handflata uppåtvänd cirka tre centimeter under den nedåtvända. Den som startar impulsen ger, med sin höger hand, en lätt klapp på grannens vänstra hand som i sin tur, på impuls, skickar vidare med en lätt klapp i sin grannes vänstra handflata. Klappen går efter litet övning nu, på samma sätt som trycket gjorde i den förra övningen, runt i ringen i ett jämt flöde. Det är viktigt att inte klappa hårt, då störs rytmen, utan bara med en lätt dutt. På det här senare sättet blir impulsen mer synlig, vilket kan höja energin i gruppen. 208 Undrar vad kommunikation betyder? Undrar hur man kan kommunicera med annat än ord? Undrar vad motsols och medsols är? - Att utveckla kommunikation utan ord - Att kunna lyssna och samspela En tom golvyta
Kolla kroppsspråket Vi diskuterar svaren på frågorna i undrarrundan och någon kommer med ett förslag, t ex ledsen eller rädd. Någon eller några visar hur det kan se ut. När gruppen visat frågar pedagogen om de kan visa motsatsordet till det ord de just visat. Sedan tar vi ett nytt ord och en ny grupp. En annan variant på temat är att fyra personer står med ryggen mot klassen. Vi hittar på meningar som skildrar en sinnesstämning, de fyra vänder sig om och visar känslan. Var och en får frågor som exempelvis: Du har fått ett stort paket, du öppnar det och ser att det är något du länge önskat, hur ser du ut? Efterhand engagerar sig hela klassen i att hitta på meningar. Det kan vara bra att inledningsvis gå igenom många olika känsloord så att man har lite att välja på. - Att medvetandegöra kroppsspråket - Att förstå kroppsspråkets betydelse i mellanmänsklig kommunikation Meningar som vi gör tillsammans: Du har precis fått det du önskar dig. Fröken/magistern har skällt ut dig. En stor hund rusar mot dig och visar tänderna. Du har sprungit långt Någon spelar hög musik när du ska sova. Du har fått en oväntad present -packa upp den. Du får inte gå på bio. Undrar om man kan se på utsidan hur en person känner sig på insidan? Undrar hur man kan känna sig? Undrar när man känner sig så? Undrar varför man känner så? 209
Trolltyget och trollpinnen Vi står i ring. En pinne eller ett tygstycke skickas runt. Den personen som har pinnen eller tygstycket förvandlar det i fantasin till något annat. Pedagogen börjar med att förvandla föremålet till något för alla igenkännbart, exempelvis jag kammar mig eller jag spelar fiol. Gruppdeltagarna uppmärksammar den nya funktionen hos pinnen eller tyget. Sedan skickas föremålet vidare till nästa person i ringen. Förvandlingen görs utan längre betänketid, det vill säga innan självcensuren sätter stopp för kreativiteten. Det är inte nödvändigt att kommentera varje förvandling, utan det viktiga är att det finns ett associativt flöde hela tiden. Vi trimmar på så vis associationsbanorna i hjärnan. 210 Undrar om den här pinnen/tyget kan förvandlas till något helt annat? - Att öva upp associationsbanorna - Att ge varandra tid och utrymme - Att få och våga ta sitt utrymme En pinne, cirka 20 30 centimeter eller en tygbit cirka 90 x 50 centimeter Ett tomt utrymme
Bänken Dramaövningen går ut på att skapa sig en sinnesstämning och att möta andra karaktärer i en helt annan sinnesstämning. Pedagogen ger varje elev ett ord som betecknar en känsla eller en sinnesstämning. Om orden är obekanta för gruppen, går vi först igenom dem och var och en får i uppgift att gestalta ordet inför de andra. Vi hjälps åt att hitta betydelsen och hur och när man känner si eller så, och många nya ord lär vi oss på kuppen. Platsen vi i fantasin skapa kan vara ett slags väntrum som en bänk på en tågstation eller ett väntrum på ett sjukhus. Var och en får sitt ord utan att de andra vet vilket, sätter sig på bänken, går in i sin sinnesstämning och förhåller sig därefter i väntan på. Är man exempelvis stressad på en tågstation så beter man sig på ett sätt och är man lycklig på ett annat. Och hur blir det när en nyfiken och en misstänksam person möts på bänken? Person efter person kommer i ganska snabb takt med i spelet, alla flyttar ett steg åt höger på bänken, varefter det kommer upp fler till vänster. Den som startade går av scenen när den suttit en stund på den sista platsen. Det uppstår korta scener utan ord. Det skapas små improvisationer när de olika sinnesstämningarna möts. Eftersom det är ett ständigt flöde av och på bänken får varje person prova flera olika sinnestämningar. Den här övningen fungerar både för yngre barn och för tonåringar. Undrar hur det blir när en nyfiken person möter en misstänksam eller när en ledsen person möter en arg? Undrar hur man beter sig när man är stressad och sitter i ett väntrum? Undrar hur känslorna påverkar kroppsspråket? - Att kunna leva sig in i och medvetandegöra en känsla - Att uppmärksamma hur vi påverkas av varandras känslor Ett tomt utrymme En bänk bestående av 4 stolar Känsloord på pappersremsor: Glad Lycklig Positiv Nöjd Beslutsam Skamsen Apatisk Nyfiken Äcklad Ledsen Negativ Irriterad Förväntansfull Förvånad Skräckslagen Misstänksam Arg Hatisk 211
På restaurangen Det här är en liknande övning som den förra. Scenen består av ett bord och fyra stolar. Varje stol representerar en känsla. Sitter du till exempel på stolen längst till höger är du sur, på den andra stolen är du misstänksam, på den tredje ledsen och längst till vänster är du själaglad En person spelar kypare och fyra personer spelar gäster. Vi bestämmer tillsammans en replik som alla gäster uttalar, var och en med sin känsla, till exempel Varför ligger det en fluga i min soppa? En gäst i taget kallar på kyparen som kommer och frågar vad det får lov att vara och personen på stolen ifråga säger repliken ur sin känsla. Här finns det möjligheter att utveckla en dialog med kyparen, att gå in i en känsla och berätta mer om den egna rollfiguren. Kyparen kan hjälpa till genom att fråga gästen: Varför är du så glad/ledsen/arg? Denna övning passar för olika åldrar. Det är en bra dramaövning, som tränar oss i att uttrycka och hålla en känsla. 212 Undrar hur en person som är glad eller arg eller ledsen uppför sig på en restaurang? - Att leva sig in i en situation utifrån givna förutsättningar - Att finna orden och sättet hos en person i en viss sinnesstämning - Att kunna kommunicera med andra Ett bord Fyra stolar
Statyteater Statyteater är ett sätt att illustrera ett tema med den egna kroppen. Vi börjar med första delen av undrarrundan nedan. En person är skulptör och en grupp om fyra till fem barn är lerklumpar. Skulptören får i uppgift att bygga en skulptur utifrån ett givet ord: t ex makt, hat eller sorg eller på ett tema som att inte dela med sig. Lerklumparna förhåller sig passivt men samarbetsvilligt och skulptören formar med varlig hand. Sedan undrar vi vad ordet eller temat blir om man gör det tvärtom, och så får gruppen visa det. Vi går vidare till andra delen av undrarrundan. Vi pratar om vad vi sett, om kroppsspråket och om relationen mellan figurerna. Vi avslutar med den sista delen av undrarrundan. 1. Undrar vad en skulptur är? Skulle man kunna bygga en skulptur med sin kropp? Hur skulle det se ut om vi byggde ordet makt? 2. Vad är motsatesen till makt? Hur kan man visa det? 3. Blev det tydligt vad våra statyer ville visa? Vad vad det som gjorde det tydligt? - Att medvetandegöra kroppsspråket - Att ta i varandra med respekt och vänlighet - Att träna följsamhet En tom golvyta 213
Forumteater, fritt efter Augusto Boal Forumteater, som skapades av den brasilianske regissören Augusto Boal, bygger på ett interagerande med publiken, som efter en scen som presenterar en konflikt, föreslår ett konstruktivt slut. En regel inom Forumteater är alltså att scenen som förbereds ska sluta negativt, exempelvis visa på en orättvisa, så att publiken har något att ändra på. En Joker leder spelet och dess utveckling. I klassrummet är pedagogen Joker. När en scen visats går Jokern undrarrundan. Om någon kommer på ett alternativt förslag görs scenen om, man börjar som innan men med det nya förslaget på slutet. Det är inte alltid så att den som har ett nytt förslag själv vill spela. Då kan man instruera någon annan att spela fram lösningar. Pedagogen förbereder scener med teman som är anpassade till åldersgruppen. I förskolan och i ettan kan det vara lämpligt att använda reglerna i klassrummet som tema, att dela med sig, att hjälpa till och att alla skall få vara med i leken. Vi börjar med att klassrumsregeln först görs tvärtom genom att någon i en scen inte delar med sig, inte hjälper till, inte släpper in någon som vill vara med. Det kan gå till så här: C kommer till sandlådan med en hink full med bilar, hon sätter sig bredvid A och B som har varsin spade. A frågar om han kan få en bil. C svarar att det kan han. När B frågar samma sak får hon till svar att C behöver dem själv. B blir ledsen, A undrar varför inte B kan få en bil men C säger bara att hon behöver allihopa själv. Eller: A och B leker med Kaplastavar, C frågar om hon får vara med, A svarar nej. B vet inte men går efter påtryckningar på A:s linje. C blir ledsen. Eller: Rasten är slut. En fröken, A, ber alla att hjälpa till med städning efter leken innan de går in i klassrummet. Två barn, B och C, som lekt med klossarna smiter iväg och låter D ensam ta hand om allt. Fröken blir arg. Det är bättre ju enklare och tydligare scenerna är. 214 När eleverna börjar bli förtrogna med spelsättet, börjar vi med att inventera händelser i klassen som gjort någon ledsen eller arg. Vi ser efter om vi kan hitta mer konstruktiva lösningar för framtiden. Vi bygger korta scener av det som kommer upp. Om det handlar om en osämja låter vi dem som varit inblandade instruera några andra att spela situationen. Det är viktigt att inte moralisera över händelsen, utan att se den som en historia och hur en sådan kan utvecklas genom engagemang från åskådarna. Litteraturtips: Förtrollad, förvandlad, förstenad, Augusto Boal För en frigörande teater, Augusto Boal
Undrar om historien kan sluta på något annat sätt? Undrar vem som kan bytas ut? Undrar hur vi förhåller oss till varandra, i klassrummet, på skolgården, i bespisningen? Undrar om det finns något som hänt i klassen som vi kan berätta och kanske spela upp? Det kan hända att en konflikthistoria spelas upp och att personen som varit den det handlat om i slutändan kommer upp och spelar sig själv men med en ny utgång. 215
Dramaprocess Vi startar i helklass med att prata om vad vi ska göra och vilka mål vi har. Klassen delas in i grupper och därefter beskriver vi uppdragets första del, exempelvis: Dramat ni ska skapa utspelar sig på ett kalas, ni ska tillsammans i gruppen bestämma vilken typ av kalas ni vill ha och vem var och en är i spelet. Det kan givetvis vara fritt att använda vilken plats som helst för dramat. Innan grupperna ger sig iväg går vi en första undrarrunda. Varje grupp får nu 3 minuter på sig att lösa det första uppdraget som de sedan redovisar för de andra grupperna. I den första delen ska de berätta vad de har kommit fram till (eller inte kommit fram till). De ska ännu inte spela upp någon scen. Vi kollar att alla har förstått uppgiften. När alla grupper har lämnat en muntlig redovisning, går vi vidare med den andra delen som tar vid där den första slutade. Nu fortsätter vi att utveckla historien, gruppdeltagarna skall tillsammans bestämma vad som händer på kalaset. Vilken är den viktigaste händelsen? Hur reagerar rollkaraktärerna på den. Det är viktigt att hitta en tydlig början och tänka på vad som är det första man ser och hör när ridån går upp. Efter fem minuter, det kan också vara sju, kommer grupperna tillbaka och spelar upp historierna för varandra. Varje grupp förbereder rummet inför uppspelet, som att ställa fram stolar och bord till en enkel scenografi. Mellan varje uppspel ställer pedagogen frågor till publiken och till gruppen. Vi avslutar med undrarrundans andra del. - Att grupperna ska kunna gå iväg och tillsammans lösa de uppgifter de får och sedan inför varandra redovisa det de kommit fram till - Att tillsammans utveckla en historia - Att kunna ta ut en huvudhändelse i den 216 : 1. Undrar vilka olika typer av kalas finns det? Undrar vad är det man brukar fira? 2. Undrar vilken som var den största händelsen i dramat? Undrar om gruppen fick fram det? Undrar om publiken förstod vad vi ville ha sagt? En del grupper väljer karaktärer så att det som händer i historien blir väldigt tydligt. Karaktärerna hjälper dem att hitta en händelse, vilket är eftersträvansvärt på det här stadiet. Utveckling: Var och en skriver om sin karaktär och berättar historien med egna ord. Här ges tillfälle att reflektera över vad man varit med om och att utveckla dramat efter eget huvud. För dem som är lite äldre och säkra på att skriva kan det vara inspirerande att se hur ett pjäsmanus är uppbyggt, kursiv stil vid handling, citattecken eller talstreck vid replik och så vidare.
Ett möte mellan en positiv och en negativ Vi bestämmer en plats och ett samtalsämne, t ex på ett torg där man skall prata om fotboll eller i ett badhus där man skall prata om sommarlovet. Ett par agerar, den ena parten är positiv och den andra negativ. När samtalet pågått en stund klappar pedagogen tre gånger och så växlar det så att den som varit positiv blir negativ och vice versa. Sedan blir det ett nytt pars tur. Vi kollar vilket kroppsspråk de olika förhållningssätten medför och hur de agerande påverkar varandra. Undrar om någon blir dominerande? Är det lättare att släppa sin egen entusiasm inför någon som är negativ, eller lyckas den som är glad att dra upp den nedstämde? - Att bli uppmärksam på hur vi påverkas av olika sinnesstämningar - Att träna på att hålla ett visst förhållningssätt En tom golvyta 217
Retorik Varje person får en uppgift att förbereda, det kan vara ett tema eller en kort text, för att sedan visa fram för klassen. Temat kan vara min bror eller syster, min katt/hund, en dag på stranden och så vidare. Första gången berättar vi oengagerat, bortvänt eller tyst. Andra gången berättar vi engagerat med tydliga riktningar och ögonkontakt för att få in hela lyssnarskaran. Vi tänker på hur vi använder rösten och gör pauser för att förstärka innehållet. Efter varje presentation ger vi varandra feedback. 218 Undrar hur man gör för att få människor att lyssna när man berättar något? Vad var det som gjorde att man inte lyssnade? När det blev intressant? - Att kunna fånga sina åhörares intresse - Att kunna argumentera på ett engagerande sätt
Improvisation och komposition Ett sätt att träna inför en improvisation är att associera. Vi säger enstaka ord till varandra som fem, låda, önskan eller klättra. Sedan går vi undrarrundan, där vi frågar oss var vi är och vilka vi är i dramat. När det gäller platsen röstar vi fram ett eller flera förslag beroende på hur många grupper vi ska ha.vem man vill vara utgår oftast ifrån var man är. När vi vet platsen och vilka karaktärer vi har att spela med, börjar vi fördjupa ramverket. Nu kan improvisationen börja. Om det behövs stolar, bord eller annan scenografi (inte kläder och rekvisita) ställer vi fram det och sedan är det bara att sätta igång. Pedagogen skriver ner det som händer och försöker vaska fram temat i spelet, det finns alltid något som sticker ut. Läraren ger då och då små injektioner i form av frågor för att få med fler i spelet eller för att förtydliga historien. Efter ett tag måste vi stanna upp och repetera. Vi tar en andra undrarrunda. Nu är vi klara för kompositionen. Kompositionsarbetet görs dels individuellt av var och en i skrift och dels gemensamt medan vi repeterar. Sedan gör vi ett uppspel för inbjudna. Det kan vara en annan klass eller föräldrar och syskon. Att spela för yngre klasser kan fungera som en inspiration och ett fadderskapsbygge. Litteraturtips: Spela fritt, Stephen Nachmanovitch 1. Undrar vad improvisation betyder? Undrar var vi är? Vilka är vi? Hur börjar det? Är vi i nutid, dåtid eller framtid? Vad är det första man får se när ridån går upp? 2. Hur var det nu det började? Vad sades i de olika scenerna? Vad säger man i en sådan situation? Hur är de olika karaktärerna? Var kommer de ifrån? Hur kan vi berätta om deras liv? - Att känna till begreppen improvisation och komposition - Att finna egna lösningar och möjligheter - Att våga lita till egna förslag - Att kunna ta till sig andras förslag - Att kunna överföra stundens ingivelser till en fast komposition En tom golvyta En utvecklingsmöjlighet är att var och en skriver om sin karaktär och dess historia och om historien som helhet. 219