Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan

Efter den 1 juli 2011 ansvarar Havs- och vattenmyndigheten för denna publikation. Telefon 010-698 60 00 publikationer@havochvatten.se www.havochvatten.se/publikationer Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan rapport 5984 JULI 2009

Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan NATURVÅRDSVERKET

Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM Gruppen AB, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln Naturvårdsverket Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: registrator@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 978-91-620-5984-2.pdf ISSN 0282-7298 Elektronisk publikation Naturvårdsverket 2009 Tryck: CM Gruppen AB, Bromma 2009 Omslagsfoto: SeaWiFS Project, NASA/Goddard Space Flight Center, and ORBIMAGE, Leif Söderström, Naturvårdsverket

Förord Östersjöländernas miljöministrar och EU-kommissionen beslutade i november 2007, inom ramen för HELCOM, om en gemensam åtgärdsplan, Baltic Sea Action Plan (BSAP). Planen gäller för Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt. Målet med planen är att uppnå god ekologisk status till år 2021. Naturvårdsverket har i samråd med Jordbruksverket och andra berörda myndigheter utarbetat en nationell plan för Sverige, Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan Förslag till nationell åtgärdsplan NV rapport 5985. Rapporten innehåller förslaget till nationell åtgärdsplan för att uppfylla det svenska åtagandet. Där det har varit möjligt har åtgärdernas kostnader uppskattats eller deras konsekvenser analyserats. na har samlats i denna rapport. Den övergripande konsekvensanalysen liksom de för hela övergödningsavsnittet, för avloppsreningsverk och enskilda avlopp, och för storskalig musselodling har utarbetats av Naturvårdsverket. Fiskeriverket har tagit fram analyserna inom biologisk mångfald och fiske-avsnittet. Naturvårdsverket har samordnat och lett processen. Det är vår förhoppning att analyserna i rapporten även kan användas i andra pågående processer som t ex genomförandet av det Marina direktivet och Östersjöstrategin. Rapporten översätts till engelska (NV rapport 5989). Stockholm i juli Maria Ågren 3

4

Innehåll FÖRORD 3 INNEHÅLL 5 SAMMANFATTNING 7 SUMMARY 10 INLEDNING 13 Andra aktuella processer 13 Samhällsekonomisk kostnad och nytta av hela planen 14 ÖVERGÖDNING 19 Åtgärder för att nå kväve- och fosforbetinget 19 E3 Åtgärder vid avloppsreningsverk, enskilda avlopp och dagvatten 56 E9 c Storskalig musselodling 79 BIOLOGISK MÅNGFALD OCH FISKE 91 B7c Demonstrationsprojekt för att sprida erfarenheter om lyckade angreppssätt för habitatrestaurering i kustzonen 91 B11a,B22c. Utveckling och genomförande av alternativa metoder (ekologiska indikatorer) för bedömning av kustnära fiskbestånd och ekosystem 99 B11b. Experiment för att öka kunskapen om trofiska samband och därmed ge teoretiskt underlag för en ekosystembaserad förvaltning ( skarpsillprojektet ) inkluderande effekter av invaderade främmande arter. 101 B12, B17:2f. Utveckling och genomförande av en effektiv uppföljning och rapportering avseende bifångster av fåglar och däggdjur 103 B12, B17:2f. Utveckling och genomförande av en effektiv uppföljning och rapportering avseende bifångster av fåglar och däggdjur 109 B14, B17:2e. Bevara livskraftiga populationer av säl genom att följa HELCOMs rekommendationer för förvaltningsåtgärder och till 2012 slutföra nationella åtgärdsplaner samt genomföra icke letala åtgärder för att minska interaktionen mellan sälar och fiske 115 B15b. Områdesbaserad fiskeförvaltning med lokalt deltagande 125 B16a. Ekonomiska incitament som söker balans mellan fiskeflottans kapacitet och den biologiska resursen och B17:3 b) Flerårig plan för torskbestånden i Östersjön (EG förordning 1098/2007) samt Återhämtningsplan för torsk i Kattegatt (EG förordning 423/2004) 128 5

B17 Ett flertal åtgärder under B17 är process inriktade och för att uppnå målen uppsatta inom BSAP förutsätts det ett aktivt och framgångsrikt svensk medverkan i EU förhandlingsarbetet. 141 B17:2. a) All fångst och bifångst som inte kan släppas tillbaka levande landas och rapporteras 2012. 142 B17:2c Utpeka ytterligare områden för fiskeförbud 2012 146 B17:3 a) Fiskerimyndigheterna anmodas att vidta åtgärder för att omedelbart se till så att tjuvfiske, icke-reglerat fiske och icke rapporterat fiske upphör samt utveckla landningskontroll m.m. enligt BSRAC konferensen i mars 2007 148 B17:3 b) Nationell förvaltningsplan för ål (se även B20a) 152 B 22 Kustfisk har en viktig roll för Östersjöns biodiversitet och stor social och kulturell betydelse 162 Miljömålsarbetet: Zonering 166 Miljömålsarbetet: Alternativa förvaltningsformer 168 Miljömålsarbetet: Selektiva fiskemetoder 174 6

Sammanfattning Östersjöländernas miljöministrar och EU-kommissionen beslutade i november 2007, inom ramen för HELCOM, om en gemensam åtgärdsplan, Baltic Sea Action Plan (BSAP). Planen gäller för Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt. Målet med planen är att uppnå god ekologisk status till år 2021. Uppdraget att ta fram ett förslag till Sveriges nationella åtgärdsplan gavs till Naturvårdsverket 2008. Det har genomförts i samarbete med Jordbruksverket och övriga berörda myndigheter. Förslaget till nationell åtgärdsplan redovisas i Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan- förslag till nationell åtgärdsplan (NV rapport 5985). I uppdraget ingick även att ta fram samhällsekonomiska konsekvensanalyser av dels planen i sig, dels av enskilda åtgärder. na är samlade i denna rapport. De flesta åtgärderna har endast kostnadsuppskattats ( återfinns i förslaget till nationell plan) då de inte bedömts ha några andra samhällsekonomiska konsekvenser. I den övergripande analysen av att genomföra den föreslagna nationella åtgärdsplanen beräknas kostnaden för åtgärderna uppgå till ca 2-2,5 miljarder kronor per år de närmaste 20 åren. Åtgärder för att försöka nå kväve- och fosforbetingen för att minska övergödningen står för nästan hela denna kostnad. För att hela övergödningsbetinget ska nås kan ytterligare flera miljarder komma att behövas. Kostnaderna för att uppfylla åtagandena inom de andra områdena stannar vid drygt 200 miljoner kronor om året fram till åtminstone 2013, varav åtgärderna för att trygga den biologiska mångfalden och att hållbarhetsanpassa fisket står för merparten. Valet av styrmedel kommer att påverka såväl vem som får stå för kostnaderna gällande enskilda åtgärder, som den slutliga kostnaden. Genomförandet av flertalet av åtgärderna, främst inom övergödningssegmentet, bidrar till att uppfylla andra mål eller förordningar vilket innebär att kostnaden för att genomföra åtgärderna egentligen borde fördelas mellan dessa och inte endast tillfalla genomförandet av Baltic Sea Action Plan. De belastningsminskningar och kostnader som redovisas bygger i de flesta fall på antaganden och stora osäkerheter ligger bakom, därför får siffrorna endast ses som en fingervisning. En genomsnittlig reduktionskostnad (räknad med 4 % ränta och teknisk livslängd) har beräknats för de allra flesta åtgärderna, vilket gör det möjligt att sätta åtgärderna i relation till varandra. Reduktionskostnaden för en åtgärd varierar dock beroende på var åtgärden genomförs. Den effekt och årlig kostnad som redovisas antar att hela potentialen för den angivna åtgärden utnyttjas vilket innebär att kostnaderna är överskattade. Dels för att inte alla åtgärder måste genomföras i Egentliga Östersjön och Öresund, men även för att åtgärderna som riktas mot fosfor inom jordbrukssektorn genomförs i alla havsbassänger och inte bara i Egentliga Östersjön. Den stora kostnaden för staten ligger i den ersättning som betalas ut genom landsbygdsprogrammet för att få olika åtgärder till stånd inom jordbrukssektorn. Hälften av denna finansiering kommer dock från EU. Staten kommer även att ha 7

ökade kostnader för prövning och tillsyn av kommunala reningsverk och industrier, medan kommuner har ökade kostnader för tillsyn av enskilda avlopp. Om några av dessa åtgärder även ska erhålla någon form av ersättning faller denna kostnad på staten. De föreslagna och potentiella åtgärderna tillsammans med den effekt som kan tillgodoräknas innebär en belastningsminskning på nästan 1 700 ton i Öresund till en kostnad på drygt 100 miljoner kr/år. Kvävebetinget för Öresund är 1 100 ton vilket innebär att det finns ett överskott på nästan 600 ton. I Kattegatt innebär åtgärderna en total belastningsminskning på ca 6 200 ton kväve till en årlig kostnad av drygt 600 miljoner kronor. Det innebär att det krävs åtgärder för att reducera ytterligare 3 700 ton kväve innan betinget på 9 800 ton kväve kan nås. För Egentliga Östersjön innebär de åtgärder som redovisats en total kvävereduktion på drygt 7 600 ton till en årlig kostnad av 840 miljoner kr. Med ett beting på 5 800 ton kväve innebär det ett överskott på nästan 1 800 ton N. Åtgärderna för att minska fosforbelastningen innebär en total reduktion på 170 ton fosfor till en kostnad av 560 miljoner kr/år. För att nå betinget på 280 ton fosfor krävs därmed reduktioner på ytterligare drygt 100 ton fosfor. De föreslagna åtgärderna inom området biologisk mångfald kostar i genomsnitt drygt 150 miljoner kronor om året under lite mer än fem år framåt. Effekten av åtgärderna på andra näringar än fisket anses inte leda till några större samhällsekonomiska kostnader. Nästan hälften av kostnaderna har främst att göra med överetableringen i fiskerinäringen och behovet att reglera fiskeansträngningarna. Det har visat sig svårt, inte minst politiskt, att finna styrmedel som leder till att rätt åtgärder vidtas både effektfullt och kostnadseffektivt. Åtgärderna är till nackdel för fiskerinäringen under perioden men till fördel på längre sikt, eftersom överkapacitet är en del av problematiken. Några av de föreslagna åtgärderna innebär å andra sidan ett stöd åt fiskerinäringen, i och med att staten förväntas bistå näringen i dess omställning till ett hållbart fiske. Det kan också tillkomma kostnader, till exempel för intrångsersättning eller köp av mark med tillhörande vatten för att inrätta någon form av skydd eller för att restaurera vissa bottenavsnitt. Restaureringar kan vara kostsamma och kan totalt uppgå till flera hundra miljoner kronor. De flesta av åtgärderna för att komma till rätta med hanteringen av farliga ämnen som berör Östersjön är av administrativ karaktär. I flera fall har Sverige redan uppfyllt kraven i BSAP. Åtgärderna inom sjöfartsområdet är i minst lika hög grad som åtgärderna för att få bukt med farliga ämnen av administrativ karaktär. För sjöfartsnäringen kommer eventuella beslut om att minska utsläppen av kväveoxider att föranleda kostnader, men hur stora de blir beror både på vad som beslutas internationellt eller nationellt och på hur styrmedlen utformas. Med tanke på att staten betalar ut stöd till sjöfartsnäringen kan statsfinanserna påverkas av valet och utformningen av styrmedel. 8

Liksom det internationella flyget är den internationella sjöfarten gynnad på många sätt gentemot andra transportslag. Med tilltagande diskussioner om hur gods ska fraktas med så små miljökonsekvenser som möjligt kommer knappast sjöfartsnäringen att tappa konkurrenskraft framöver, även om miljökraven skärps. Det har inte gjorts några försök att värdera nyttan av att åtagandena i den nationella åtgärdsplanen genomförs. Som vanligt är nytta svårare att beräkna i kronor än vad kostnader är. Med största sannolikhet överstiger värdet av havens många tjänster vida kostnaderna för att bevara dem. 9

Summary The objective of the common action plan adopted by the environment ministers of the Baltic Sea countries and the European Commission (The Baltic Sea Action Plan (BSAP) for the Baltic Proper, the Danish Straits and the Kattegatt) is to achieve good environmental status in these marine areas by 2021. In the appropriation directions for 2008, the Swedish Government instructed the Swedish Environmental Protection Agency to present a national action plan to fulfil Sweden's commitment under BSAP. The assignment was carried out in cooperation with the Swedish Board of Agriculture and other relevant authorities and a national action plan proposed in Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Planförslag till nationell åtgärdsplan ( NV report 5985). According to the instructions, socio-economic impact assessments should be presented for the whole plan as well as for relevant measures. These assessments are gathered in this report. For an English version see NV report 5989. Most measures only have cost estimations ( to be found in the proposal for the plan) as they have not been considered having any other socio-economic consequences. In the overall assessment for the implementation of the proposed national plan costs are estimated to 2-2,5 billion SEK yearly for the next 20 years. Almost all costs relate to measures to reduce the agreed nutrient reduction requirements. To fulfil the reduction requirements in total, some more billions might be needed. The costs for fulfilling the other segments will amount to a little more than 200 million SEK yearly at least to year 2013. Most of these costs are found in activities for protecting biodiversity and for sustainable fishery. The final cost as well as costs for specific measures will be influenced by the type of instrument chosen. Implementation of many of the proposed measures, especially within the Eutrophication segment contribute to fulfilment of other goals or legislation. Therefore implementation costs should be split between these and not only be accounted for in Baltic Sea Action Plan. Since reductions and costs involve significant uncertainties and a wide degree of variation figures presented should be regarded as indicative only. An average reduction cost have been estimated for most of the measures thereby allowing comparison. However, the cost vary depending on where it is implemented geographically. Costs and effects presented in this report assume that the whole potential will be used. This leads to an overestimation of costs since not all measures to reduce nitrogen leakage must be implemented for the Baltic Proper or the Danish Straits but also because costs to reduce phosphorus in the agriculture sector have been calculated for the whole catchment area and not the Baltic Proper only. The largest cost for public finances is the compensation that has to be paid through the Rural Development Programme in order to implement measures within the agriculture sector. Half of which is being financed through the EU. To revise existing permits and to supervise sewage treatment plants and industries will also burden public finances. Increased costs for the local authorities for supervision of single-family homes are also foreseen. Should any of these measures also 10

include some kind of compensation, this cost will have to be covered by public finances. Proposed and potential measures together with already implemented ones will reduce nutrient loads with almost 1 700 tonnes of nitrogen to the Danish Straits to an estimated cost of approx 100 million SEK a year. The reduction requirement is 1 100 tonnes which gives a surplus of almost 600 tonnes. In the Kattegatt measures have been identified that will reduce nitrogen loads with 6 200 tonnes to an estimated cost of more than 600 million SEK. Measures reducing the remaining 3 700 tonnes in order to reach the calculated requirement of 9 800 tonnes of nitrogen have to be found. For the Baltic Proper measures proposed will reduce nitrogen loads with a little more than 7 600 tonnes to an estimated cost of 840 million SEK yearly. With a calculated reduction requirement of 5 800 tonnes this leads to a surplus of almost 1 800 tonnes nitrogen. Measures to reduce phosphorus will reduce 170 tonnes to an estimated cost of 560 million SEK yearly. To reach the requirement, 280 tonnes reduction, yet another 100 tonnes of reduction measures has to be found. The costs for proposed measures in the Biodiversity segment including fisheries are on average 150 million SEK yearly for at least another five years. Effects of the measures on other socio-economic sectors than fisheries are not assumed to have any major socioeconomic costs. Almost half of the 150 million SEK is dedicated to the excess capacity in fisheries and to regulate catches. It has proven difficult, especially politically, to find instruments that will lead to implementation of efficient and cost-effective measures. Proposed measures are disadvantageous to the fisheries sector in the short perspective but considered an advantage in a longer time horizon since, excess capacity is part of the problem. On the other hand, some of the proposed measures are considered supportive to the sector since public finances will contribute to changing the sector towards sustainable fishery. Costs might also need to be added, e.g compensations for restrictions in use or for buying land and water areas with the purpose to protect or restore habitats. Restorations can be costly and amount to several hundreds of millions SEK. Most of the measures in Hazardous substances segment are of an administrative character. Sweden already has fulfilled the majority of the requirements in BSAP. In the Maritime sector as well, most measures are of an administrative character. For shipping decisions to reduce emissions of NO x will lead to costs, how big depends on international agreements as well as national and on how the instruments are designed. Considering that the state already supports the shipping sector, public finances might be affected by the choice and design of instrument. Like international flights, international shipping is favoured in many ways compared to other means of transportation. With increasing discussions on how goods are to be transported with as little impact as possible on the environment shipping will hardly loose competitiveness even if environmental demands are increased. 11

No attempts have been made to calculate benefits from implementing the proposed measures. As usual benefits are more difficult to calculate than are costs. Most probably the value of the marine ecosystem services greatly exceeds the cost of preserving. 12

Inledning Miljöministrarna i länderna kring Östersjön och EU-kommissionen beslutade den 15 november 2007 om ett gemensamt åtgärdsprogram för att nå god miljöstatus år 2021 i Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt. Baltic Sea Action Plan (BSAP) består av fyra huvudsegment och ytterligare fyra avsnitt. Huvudsegmenten behandlar övergödning, farliga ämnen, biologisk mångfald, inklusive fiske, och maritima frågor (sjöfart, olyckor, räddningstjänst m.m.). De fyra övriga avsnitten tar upp utveckling av utvärderingsverktyg och modeller, allmänhetens deltagande och ökande medvetenhet, finansiering och slutligen genomförande och revidering av planen. Länderna har åtagit sig att ta fram nationella åtgärdsplaner som kan bedömas gemensamt av HELCOM under 2010. Uppdraget att ta fram ett förslag till Sveriges nationella åtgärdsplan gavs till Naturvårdsverket 2008. Det har genomförts i samarbete med Jordbruksverket och övriga berörda myndigheter. Förslaget omfattar ca 150 olika åtgärder. De är en blandning av konkreta åtgärder, styrmedel, kunskapsinhämtning m.m. Flera pågår eller är redan genomförda, andra är beroende av internationellt samarbete för sitt genomförande och åter andra är i behov av regionalisering, metodutveckling eller andra insatser för att kunna genomföras framgångsrikt. Förslaget till nationell åtgärdsplan redovisas i Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan- förslag till nationell åtgärdsplan (NV rapport 5985) I uppdraget ingick även att ta fram samhällsekonomiska konsekvensanalyser av dels planen i sig, dels ingående åtgärder. Många av åtgärderna har endast kostnadsuppskattats då de inte bedömts ha några andra samhällsekonomiska konsekvenser. Denna rapport är ett underlag till förslaget till nationell plan och innehåller de samhällsekonomiska analyser som tagits fram. I avsnittet om övergödning finns en analys av konsekvenserna av samtliga åtgärder inom övergödningsavsnittet, och fristående analyser av åtgärder för avloppsreningsverk, enskilda avlopp och dagvatten, och för musselodling. Ett flertal analyser av olika åtgärders konsekvenser inom fisket finns i avsnittet Biologisk mångfald och fiske. Rapporten innehåller också ett sammandrag av den analys som gjorts för hela planen, analysen finns i full text i rapport 5985. Andra aktuella processer Genomförandet av det marina direktivet har påbörjats inom EU. Direktivet föreskriver att åtgärdsplaner ska tas fram och samhällsekonomiska konsekvensanalyser göras. Detta arbete har startat och vår bedömning är att konsekvensanalyserna i denna rapport kommer till användning även i det sammanhanget. Under det nuvarande svenska ordförandeskapet (hösten 209) förs intensiva förhandlingar om en Östersjöstrategi inom EU. Även här tas en åtgärdsplan fram vars åtgärder ska ha konsekvensanalyserats. Flera av de åtgärderna är desamma som i BSAP. Naturvårdsverket har på uppdrag utarbetat en samhällsekonomisk havsinformation i Vad kan havet ge oss, NV rapport 5937. 13

Samtidigt pågår flera uppdrag om handelssystem och avgifter, främst för att minska kväve- och fosforbelastningen på våra hav Samhällsekonomisk kostnad och nytta av hela planen Värdet av havens många tjänster överstiger vida kostnaderna för att bevara dem (NV rapport 5937). Som vanligt är nytta svårare att beräkna i kronor än vad kostnader är. Nyttan av att övergödningen minskar tillfaller i första hand dem som på något sätt kommer i kontakt med kuster och hav eller på annat sätt drar nytta av de ekosystemtjänster som havet tillhandhåller. Det handlar då främst om yrkes- och fritidsfiskare, turistnäringen, det rörliga friluftslivet och de som bor i de berörda områdena. Nyttan av att reducera fosforutsläppen tillfaller alla. Minskade fosforutsläpp är en långsiktigt mycket viktig fråga, eftersom fosfor är en ändlig men livsnödvändig resurs. Färre farliga ämnen i miljön ger gynnsamma hälsoeffekter för människor och djur. Biologisk mångfald stärker motståndskraften i ekosystemen och främjar ett hållbart resursutnyttjande. Färre olyckor, bidrag till minskad övergödning och minskad risk för spridning av invasiva främmande arter är exempel på positiva effekter av åtgärder inom sjöfartens område. Bättre kunskap ökar förståelsen för ekosystemtjänsterna och för hur de påverkas av mänskliga aktiviteter. Därigenom ökar också förståelsen för behovet av att genomföra åtgärder. Bättre kunskap leder till mer kostnadseffektiva åtgärder. Kostnaden för de redovisade åtgärderna beräknas uppgå till ca 2-2,5 miljarder kronor per år de närmaste 20 åren. För att uppfylla hela övergödningsbetinget kan ytterligare flera miljarder komma att behövas. Osäkerheten i dessa siffror är mycket stor. Det är alltså att få bukt med övergödningen som är svårast, och står för långt över 90 procent av de uppskattade kostnaderna. Kostnaderna för att uppfylla åtagandena inom de andra områdena stannar vid drygt 200 miljoner kronor om året fram till åtminstone 2013, varav åtgärderna för att trygga den biologiska mångfalden och att hållbarhetsanpassa fisket står för merparten. Staten kommer antagligen att behöva stå för en betydande del av kostnaderna. Valet av styrmedel kommer att påverka såväl vem som får stå för kostnaderna gällande enskilda åtgärder, som den slutliga kostnaden. Kostnader för att minska övergödningen i BSAP-havsområdet Det svenska övergödningsbetinget för kväve till Öresund och Egentliga Östersjön kostar runt 100 miljoner kronor respektive mellan en halv och en miljard kronor om året. Åtgärder för att klara ungefär halva betinget när det gäller kväveläckaget till Kattegatt kostar ytterligare en halv miljard om året. För ytterligare en halv miljard om året klarar man ungefär halva betinget med avseende på fosforläckaget till Östersjön. Det betyder att för sammanlagt uppemot två miljarder om året uppnås övergödningsbetinget i BSAP utom för kväve till 14

Kattegatt och fosfor till Egentliga Östersjön. Där klaras bara ungefär hälften av betinget. Åtgärderna för att minska fosforutsläppen till Östersjön är både dyra och svåra att finna, men kan också begränsa utsläppen av kväve. En del av kvävebetinget för Östersjön kommer därför att uppnås genom dyrare åtgärder än de billigare sätt som finns om man ser enbart till kväve. Kostnaderna för allt detta hamnar i mångmiljardklassen. Men det är framför allt de åtgärder som ska reducera de sista par tusen tonnen kväve till Kattegatt och de sista hundra tonnen fosfor till Östersjön som gör att den sammanlagda kostnaden för BSAP riskerar att hamna på runt 5 miljarder kronor om året, eller till och med mer än så. Det är framförallt i jordbruket och i avloppsreningsverken som de stora möjligheterna finns att reducera närsaltsutsläpp. Också industrin och skogsbruket, innehavare av enskilda avlopp, liksom varje aktivitet som bidrar till luftutsläpp kommer att behöva genomföra alla åtgärder de kan för att minska utsläppen. En del åtgärder inom jordbruket, till exempel minskad jordbearbetning och en bättre anpassning av gödselgivor till specifika jordar och grödor, innebär en ren vinst för jordbrukaren om de genomförs. Andra åtgärder som ännu inte har hunnit analyseras, där tekniken inte provats i större skala, eller där kunskapen ännu är bristfällig, kan förhoppningsvis göra viss skillnad vad gäller både möjligheterna att uppfylla betingen och få ned kostnaderna. Musselodlingar och kalkfilterrening av fosfor är två sådana metoder. Att rena dagvatten kan vara ytterligare en framkomlig väg. Om minskningen ändå inte blir tillräcklig kan det till slut bli aktuellt att försöka minska bakgrundsläckaget av närsalter från all sorts mark, inte bara gödslad odlingsmark. Jordbruksverket har med utgångspunkt från OECD:s prognoser om världsmarknadsprisutvecklingen på livsmedel kartlagt vad nya relativpriser skulle betyda för det svenska jordbrukets utveckling. Enligt Jordbruksverket skulle de prognosticerade priserna kunna innebära en omställning av jordbruket som skulle öka läckaget av kväve till Öresund, men minska det till egentliga Östersjön och Kattegatt med sammanlagt över 3000 ton. Dessutom skulle fosforläckaget till Östersjön minska med 55 ton. Med en annan prisutveckling kan styrmedel behöva sättas in för att uppnå dessa reduktioner av närsalter. Om det enda sättet att klara betingen visar sig bli att delvis lägga mark i träda kan det bli mycket dyrt, exempelvis i en situation med höga marknadspriser på jordbruksprodukter. Mellan åtgärder som innebär kostnadsbesparingar för jordbrukaren och delvis träda som kan bli en mycket dyr åtgärd, finns en rad andra förslag. 15

Kostnader för att trygga den biologiska mångfalden och fiske i BSAPhavsområdet De föreslagna åtgärderna inom området biologisk mångfald kostar i genomsnitt drygt 150 miljoner kronor om året under lite mer än fem år framåt. Staten föreslås stå för samtliga kostnader. Effekten av åtgärderna på andra näringar än fisket anses inte leda till några större samhällsekonomiska kostnader. Åtgärderna är till nackdel för fiskerinäringen under perioden men till fördel på längre sikt, eftersom överkapacitet är en del av problematiken. Några av de föreslagna åtgärderna innebär å andra sidan ett stöd åt fiskerinäringen, i och med att staten förväntas bistå näringen i dess omställning till ett hållbart fiske. Den samhällsekonomiska vinsten av att komma till rätta med överfiske och kostnader för bortfall av havsekosystemtjänster beskrivs också i Naturvårdsverkets rapport 5937, Vad kan havet ge oss. Nästan hälften av kostnaderna inom området biologisk mångfald har främst att göra med överetableringen i fiskerinäringen och behovet att reglera fiskeansträngningarna. Det har visat sig svårt, inte minst politiskt, att finna styrmedel som leder till att rätt åtgärder vidtas både effektfullt och kostnadseffektivt. När fisket efter några år förhoppningsvis har etablerat sig på en hållbar nivå kan antagligen en stor del av dessa kostnader falla bort. Den andra hälften av kostnaderna för den biologiska mångfalden hänför sig till karteringsbehov, där havsområden eller vissa nyckelarter i havsekosystemet behöver kartläggas. Staten kommer att behöva svara för dessa kostnader. Beroende på vad kartläggningarna kommer fram till kan kostnaderna sedan falla bort, till exempel när alla relevanta bottenavsnitt har undersökts. Det kan förstås också tillkomma kostnader, till exempel för intrångsersättning eller köp av mark med tillhörande vatten för att inrätta någon form av skydd eller för att restaurera vissa bottenavsnitt. Restaureringar kan vara kostsamma och kan totalt uppgå till flera hundra miljoner kronor. Sådana eventuella åtgärder ingår dock inte i själva BSAP, utan faller under miljömålsarbetet. Kostnader för åtgärder mot påverkan av farliga ämnen på BSAPhavsområdet De flesta av åtgärderna för att komma till rätta med hanteringen av farliga ämnen som berör Östersjön är av administrativ karaktär. I flera fall har Sverige redan uppfyllt kraven i BSAP-planen. I fråga om andra åtgärder deltar Sverige redan i de internationella processer som anges i planen. I dessa och ytterligare fall kan de berörda myndigheterna genomföra åtgärderna inom ramen för sina ordinarie verksamheter. För några få punkter begär myndigheter extra anslag och i vissa fall har anslag redan beviljats. De tillkommande kostnaderna för staten beräknas stanna vid ett par miljoner kronor per år. Den största enskilda posten är den biologiska effektövervakningen, som redan fått den miljon den kostar finansierad genom havsmiljöanslaget. De åtgärder som planeras inom ramen för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö, och speciellt de som avser sanering av mark, kan komma att påskyndas som en följd av inventeringen av läckage till havet från deponier eller annan kontaminerad mark. 16

Det skulle kunna leda till att planerade kostnader i miljardklassen skulle behöva tidigareläggas, trots att det ibland handlar om åtgärder som bedömts ligga långt fram i tiden. I BSAP ingår bara själva inventeringen. I BSAP har man kommit överens om att fasa ut ett fåtal giftiga ämnen och införa strängare regler för andra. Det har inte bedömts få någon större betydelse för berörda näringar. Arbetet med utfasningen har i de flesta fall också redan inletts i Sverige. Kostnader för åtgärder för att minska sjöfartens inverkan på BSAPhavsområdet Åtgärderna inom sjöfartsområdet är i minst lika hög grad som åtgärderna för att få bukt med farliga ämnen av administrativ karaktär. Också på sjöfartsområdet innebär det att Sverige i några fall redan har uppfyllt kraven, i andra att Sverige redan deltar i de angivna internationella processerna, och ofta att berörda myndigheter kan utföra åtgärder inom ramen för sina ordinarie verksamheter. För att kunna införa och hålla igång den föreslagna flygövervakningen behövs dock ny finansiering på 7 miljoner kronor per år under tre år. En ökad tillsyn över utsläpp av ballastvatten skulle för att bli effektiv också behöva ett par miljoner per år, något som skulle kräva ökade anslag. EU bidrar troligen med finansiering av en del processer rörande t.ex. riskanalyser och transport av farliga ämnen, men Sverige får antagligen skjuta till några miljoner om året. Bedömningen är att kostnaderna för staten på hela sjöfartsområdet stannar på runt 15 miljoner kronor om året. För sjöfartsnäringen kommer eventuella beslut om att minska utsläppen av kväveoxider att föranleda kostnader, men hur stora de blir beror både på vad som beslutas internationellt eller nationellt och på hur styrmedlen utformas. Utsläppen från den nationella sjöfarten är relativt små, medan utsläppen från den internationella sjöfarten är mycket stora. Styrmedel som ska stimulera till åtgärder och få effekt utan att leda till utflaggning, måste därför bestämmas inom ramen för de internationella maritima organisationerna. Med tanke på att staten betalar ut stöd till sjöfartsnäringen kan statsfinanserna påverkas av valet och utformningen av styrmedel. Liksom det internationella flyget är den internationella sjöfarten gynnad på många sätt gentemot andra transportslag. Med tilltagande diskussioner om hur gods ska fraktas med så små miljökonsekvenser som möjligt kommer knappast sjöfartsnäringen att tappa konkurrenskraft framöver, även om miljökraven skärps. Det gäller särskilt som t.ex. kilometerskatt för lastbilstrafik införs i allt fler länder, Sjöfart som tar miljöhänsyn är ett både kostnadseffektivt och miljöeffektivt transportslag. För hamnarna kan beslut om att de ska ta hand om av avloppsvatten m.m. innebära merkostnader. Dessa kommer antagligen till viss del att överföras på sjöfartsnäringen och i förekommande fall på småbåtsturismen. 17

Kostnader för att utveckla utvärderingsinstrument och metoder samt för ökad medvetenhet BSAP-havsområdet Inom planens avsnitt om utveckling av metoder och utvärderingsinstrument, respektive ökad medvetenhet och kapacitetsuppbyggnad för en bättre utveckling av miljön i Östersjön, beror statens kostnader på vilka andra forskningsfinansiärer som är villiga att bidra till utvecklingsarbetet. En del av åtgärderna tangerar åtgärder som behandlats inom de andra segmenten. Inte minst kan de ses som planeringsunderlag för att lösa övergödningsbetinget. Ett exempel är åtgärd A3a, som går ut på att utveckla forskningsmodeller för att bättre förstå övergödningsproblematiken och på så sätt hitta strategier för att så kostnadseffektivt som möjligt minska den. En betydande forskningsinsats för att bättre förstå Östersjön och vad som behöver göras för att bevara och vid behov återskapa dess havsekosystemtjänster kostar från tio miljoner kronor om året och uppåt. Övriga satsningar budgeteras för närvarnade till drygt 20 miljoner om året, men många av de önskvärda insatserna har då inte ens kostnadsberäknats. Ett annat exempel kan hämtas från området miljövänligt fritidsbåtliv. Det gäller omhändertagande av toalettavfall, något som skulle kunna kosta tiotals miljoner kronor om året. I ett första skede skulle kostnaderna antagligen få betalas av hamnarna. Sedan skulle de troligen via höjda hamnavgifter överföras på fritidsbåtägarna. De upptagna kostnadsposterna för de andra åtgärderna inom avsnittet Ökad medvetenhet uppgår till knappt fem miljoner kronor om året under i genomsnitt tre år. 18

Övergödning I detta kapitel presenteras först en konsekvensanalys för hela övergödningsområdet med alla de framtagna åtgärder som lagts fram i Förslag till nationell åtgärdsplan (NV rapport 5985) och som har bedömts behöva analyseras. Åtgärder på avloppsreningsverk och enskilda avlopp, liksom storskalig musselodling har analyserats separat. Numreringen av dessa åtgärder nedan följer numreringen i förslaget till nationell åtgärdsplan. Där finns också kostnader och konsekvenser för övriga åtgärder (NV rapport 5985). Åtgärder för att nå kväve- och fosforbetinget Syfte och metod Syftet med denna konsekvensanalys är att få en uppfattning om vilka samhällsekonomiska konsekvenser det innebär för Sverige att försöka minska belastningen av kväve och fosfor enligt den bördefördelning som finns inom Baltic Sea Action Plan som beslutades av Östersjöländernas miljöministrar den 15 november 2007. Eftersom målen redan är givna så är huvudsyftet med analysen att försöka klargöra vilka åtgärder som når målen till lägst kostnad, samt vilka åtgärder som det är kostnadseffektivt att genomföra först. De flesta av åtgärderna syftar till att minska utsläppen av fosfor och kväve av fler skäl än för att uppfylla BSAP. Genomförande av en åtgärd bidrar samtidigt till att uppfylla exempelvis vattenförvaltningsförordningen, miljökvalitetsmålet Ingen Övergödning och lite längre fram även marina direktivet. Det innebär att kostnaderna för att genomföra åtgärderna borde fördelas mellan dessa olika mål och inte bara läggas på genomförandet av BSAP. Någon sådan uppdelning har inte varit möjlig att göra här. Däremot har kostnaderna för några åtgärder lagts helt på andra processer. Dessa åtgärder har rubricerats som Bonus i tabellerna nedan. Problembeskrivning Övergödningen i våra omgivande hav har medfört en rad negativa effekter på miljön som sämre siktdjup, syrefria bottnar och igenväxta grunda vikar. Övergödningen är det största miljöproblemet i många av våra havsområden. Belastningen av kväve och fosfor från svenska källor till havet har minskat på senare år, men är fortfarande alltför hög och ytterligare reduktioner krävs därför. De huvudsakliga svenska källorna för belastning av kväve och fosfor är utsläpp från kommunala reningsverk och jordbruk. Även industrier, enskilda avlopp och skogsbruk bidrar men i mindre grad. Källfördelningen av den antropogena kvävebelastningen till Kattegatt och Öresund samt belastningen av kväve och fosfor till Egentliga Östersjön för år 2006, enligt beräkningarna för rapporteringen till PLC5, redovisas i tabell 1 och 2. 19

Tabell 1. Antropogen kvävebelastning, 2006 Enskilda Reningsverk Industri avlopp Jordbruk Deposition Hygge Dagvatten Totalt Eg. Östersjön 5 870 665 375 8 600 2 195 345 210 18 260 Öresund 1 040 75 35 3 050 25 15 10 4 250 Kattegatt 4 485 825 315 9 730 4 190 595 275 20 415 Källa: Enligt beräkningar för rapportering till PLC5 Tabell 2. Antropogen fosforbelastning, 2006 Reningsverk Industri Enskilda avlopp Jordbruk Hygge Dagvatten Totalt Eg. Östersjön 110 50 57 209 1 32 458 Källa: Enligt beräkningar för rapportering till PLC5 Målformulering Det övergripande målet gällande övergödning enligt BSAP är att Östersjön ska nå 1950-talets nivå avseende övergödning. För att uppnå detta tillstånd har länderna kommit överens om att senast 2016 ha vidtagit åtgärder mot såväl luftburen som vattenburen belastning av näringsämnen med syfte att nå målet god ekologisk miljöstatus till 2021. Det krävs kraftfulla insatser från alla länder för att nå det uppsatta målet. För Sveriges del innebär de preliminära reviderade beräkningarna för övergödning, efter att reduktioner genomförda mellan 2000 2006 räknats bort, att kvävebelastningen ska minska med 16 700 ton och fosforbelastningen med 280 ton. Detta ska ske genom en minskning till: Egentliga Östersjön med 5 800 ton kväve (32% av den antropogena belastningen) och med 280 ton fosfor (61% av den antropogena belastningen). Öresund med 1 100 ton kväve (26% av den antropogena belastningen). Kattegatt med 9 800 ton kväve (48% av den antropogena belastningen). För att nå de kvarvarande betingen enligt Baltic Sea Action Plan kommer betydande åtgärder inom flera sektorer att behöva genomföras. Referensalternativ Kväve- och fosforbelastningen från Sverige till Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt har minskat de senaste åren. Minskningen sker dock inte i den takt att de kvarvarande betingen för kväve och fosfor enligt BSAP kommer att nås inom utsatt tid. Arbetet med att bland annat uppfylla miljökvalitetsmålet Ingen Övergödning, EG:s nitratdirektiv samt genomförandet av Vattenförvaltningsförordningen förväntas innebära att Sverige kommer närmare betingen, men det anses inte räcka för att betingen kommer att nås inom utsatt tid. Det finns ett fåtal redan beslutade åtgärder och styrmedel som innebär att kväve- och fosforbelastningen kommer att minska från dagens nivå även om inga ytterligare åtgärder vidtas. Det gäller exempelvis förbudet mot fosfater i disk- och 20

tvättmedel, begränsningar för spridning av stallgödsel och olika styrmedel som begränsar utsläppen av kväveoxider. De belastningsminskningar som dessa åtgärder och styrmedel leder till bidrar i större eller mindre utsträckning till att nå de kvarvarande betingen inom BSAP. Vi kan tillgodoräkna oss dessa belastningsminskningar utan att kostnaden tillförs BSAP, men det räcker på långa vägar inte till att betingen nås. Framtagna åtgärder För att det ska vara möjligt för Sverige att uppnå de belastningsminskningar som krävs kommer långtgående åtgärder att behöva genomföras inom samtliga sektorer. Vi har valt att dela upp åtgärdsalternativen i föreslagna och potentiella. De flesta av de föreslagna åtgärderna är sådana som kan komma till stånd inom en snar framtid (främst åtgärder inom jordbrukssektorn) och där underlag för beräkningar av effekter och kostnader finns. För de föreslagna åtgärderna vid reningsverk och skogsindustrin tyder underlaget på att åtgärderna är relativt billiga och ger betydande belastningsminskningar, men det krävs dock ytterligare utredning för att fastställa effekter och kostnader för enskilda anläggningar. De potentiella åtgärderna är sådana som kan komma till stånd på lite längre sikt, där åtgärders potential utnyttjas ytterligare eller där beräkningar för potential, effekter och kostnader inte alltid varit möjliga att göra. Det finns även att antal åtgärder och styrmedel 1 som i rapporten finns med under föreslagna åtgärder men som redan har beslutats och i vissa fall redan genomförts och som bidrar till att nå betingen inom BSAP även om det främsta syftet är något annat. De belastningsminskningar som dessa åtgärder/styrmedel leder till kan tillgodoräknas utan att någon kostnad faller på genomförandet av BSAP. De återfinns i tabellerna under rubriken Bonus. De åtgärder/styrmedel vars effekt kan tillgodoräknas samt de föreslagna och potentiella åtgärderna redovisas nedan: ÅTGÄRDER/STYRMEDEL VARS EFFEKT KAN TILLGODORÄKNAS: - Ändrade grödval och genomförda åtgärder inom jordbrukssektorn - Fosfatförbud - Åtgärda enskilda avlopp med endast slamavskiljare - Reduktion av NOx-utsläpp - Begränsad stallgödselspridning sen höst och vinter - Skyddsavstånd vid spridning av gödsel intill sjöar och vattendrag - Biogasproduktion och spridning av rötad stallgödsel FÖRESLAGNA ÅTGÄRDER: - Minskade utsläpp från industrin (skogsindustrin) - Minskade utsläpp från avloppsreningsverk - Minskade utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar 1 Åtgärder innebär en fysisk eller beteendemässig förändring i syfte att minska kväve- och fosforbelastningen. Med styrmedel avses statens verktyg för att få åtgärder genomförda exempelvis lagar, regler, skatter, avgifter eller information. 21

Jordbruket - Kompetensutveckling, Greppa Näringen - Odling av fånggrödor och vårbearbetning - Reglerbar dränering (2 000 ha) - Reducerad jordbearbetning - Begränsad stallgödselspridning höstsådd (Skåne, Bleking och Halland) - Begränsad stallgödselspridning höstsådd (övriga nitratkänsliga områden i Götaland) - Teknik för bättre anpassning av kvävegödsling - Våtmarker i odlingslandskapet - Skyddszoner - Skyddszoner på erosionsbenägen mark - Dammar för fosforavskiljning Skogsbruket - Kantzoner mot vatten POTENTIELLA ÅTGÄRDER: - Ytterligare utsläppsminskningar från avloppsreningsverk - Åtgärder för dagvatten - Ytterligare utsläppsminskningar från enskilda avlopp - Musselodling Jordbruket - Ytterligare reglerbar dränering - Anläggning av ytterligare våtmarker - Ytterligare ökning av fånggrödeodlingen - Ytterligare ökning av arealen skyddszoner - All stallgödsel används för biogasproduktion - Kvävegödsling under ekonomiskt optimal nivå - Övriga åtgärder inom jordbrukssektorn Skogsbruket - Skärmställningar - Övriga åtgärder inom skogsbrukssektorn Konsekvenser av föreslagna och potentiella åtgärder Oberoende av vilka åtgärder som genomförs erhålls en miljönytta till följd av att kväve- och fosforbelastningen minskar. Dessa positiva konsekvenser består främst av en förbättrad havsmiljö, framför allt i kustområdena, i form av minskad algblomning, ökad syretillgång och ökat siktdjup. Eftersom målen för kväve och fosforreduktion redan är satta är de konsekvenser som uppstår till följd av genomförandet av åtgärderna för att nå målen av större intresse. Nedan redovisas till att börja med belastningsminskningarna av de åtgärder/styrmedel vars effekt kan tillgodoräknas. Sedan följer en redovisning av konsekvenserna för de föreslagna och potentiella åtgärderna och det är främst den effekt dessa åtgärder har på kväve- och fosforbelastningen samt kostnaden för att genomföra åtgärderna som redovisas. Ett försök har även gjorts för att identifiera andra 22

konsekvenser, men inget försök har gjorts för att värdera dessa konsekvenser i monetära termer. Det kan exempelvis vara så att det noterats att en åtgärd innebär att elanvändningen ökar, men vilken effekt det har på klimatpåverkan och kostnader för det har inte identifierats. De belastningsminskningar och kostnader som redovisas bygger i de flesta fall på antaganden och stora osäkerheter ligger bakom, därför får dessa siffror endast ses som en fingervisning. En genomsnittlig reduktionskostnad (räknad med 4 % ränta och teknisk livslängd) har beräknats för de allra flesta åtgärderna, vilket gör det möjligt att sätta åtgärderna i relation till varandra. Reduktionskostnaden för en åtgärd varierar dock beroende på var åtgärden genomförs. Generellt kan sägas att kostnaden är lägst om åtgärden genomförs i kustområden eftersom retentionen där är låg eller noll. Den effekt och årlig kostnad som redovisas antar att hela potentialen för den angivna åtgärden utnyttjas. Det innebär att effekter och kostnader är överskattade tills dess att den fulla potentialen har nåtts. Eftersom målåret är 2021 är det framförallt årliga kostnader för att upprätthålla dessa belastningsminskningar fram till dess som anges. När det gäller kostnader för flera av åtgärderna inom jordbruket motsvarar dessa den ersättning som betalas ut eller föreslås betalas ut till lantbrukaren via landsbygdsprogrammet. I en del fall innebär förslagen även att ersättningen för befintliga åtaganden höjs. Denna kostnad medför ingen ytterligare reduktion av kväveoch fosforbelastningen, utan endast att nuvarande belastningsminskningar uppehålls och redovisas därför separat. De belastningsminskningar som redovisas gäller för Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön tillsammans om inget annat anges. För fosfor anges den minskade belastningen till Egentliga Östersjön separat eftersom det endast är där som det finns ett beting för fosforbelastning. För utförligare beskrivningar av åtgärderna se rapport 5985. ÅTGÄRDER SOM KAN TILLGODORÄKNAS Följande åtgärder kan tillgodoräknas för att försöka nå betingen gällande kväveoch fosforbelastningen i BSAP: Ändrade grödval och genomförda åtgärder inom jordbrukssektorn I de modellberäkningar som gjorts för att beräkna den minskade kväve- och fosforbelastningen från jordbruket fram till 2006 finns inte effekten av anlagda våtmarker, reducerad jordbearbetning och ändrade grödval med. Enligt beräkningar har kvävebelastningen minskat med 870 ton och fosforbelastningen till Egentliga Östersjön med 8 ton tack vara dessa åtgärder. Eftersom åtgärderna och förändringarna redan har genomförts kan belastningsminskningarna tillgodoräknas. Fosfatförbud 1 mars infördes ett förbud mot fosfater i tvättmedel i Sverige, vilket beräknas medföra att fosforbelastningen minskar med 12,5 ton, varav 8 ton till Egentliga Östersjön. Det finns ett förslag ute på remiss om att fosfater även ska förbjudas i maskindiskmedel från och med 1 juli 2011. Om detta förslag går igenom innebär 23

det att fosforbelastningen minskar med ytterligare 9 ton, varav 5 ton till Egentliga Östersjön. Åtgärda enskilda avlopp med endast slamavskiljare Enligt gällande lagstiftning ska alla enskilda avlopp ha längre gående rening än slamavskiljare. Enligt de allmänna råd som Naturvårdsverket har tagit fram med rekommendationer till kommuner ska enskilda avlopp i områden med normal skyddsnivå ha rening på minst 70 % för fosfor. I områden med hög skyddsnivå ska de enskilda avloppen ha en rening på minst 90 % för fosfor och 50 % för kväve. Om alla de enskilda avloppen åtgärdas i enlighet med lagstiftningen och exempelvis installerar en ny slamavskiljare och en markbädd beräknas kvävebelastningen minska med ungefär 180 ton och fosforbelastningen med 33 ton, varav 18 ton till Egentliga Östersjön. Då har en reningsgrad på 25 % antagits för kväve och 45 % för fosfor. Dock är reningsgraderna osäkra och kan varierar mellan 10 40 % för kväve och 25 90 % för fosfor. Det innebär att rekommendationerna för normal skyddsnivå kanske inte alltid nås. Eftersom det redan finns ett lagkrav på längre gående rening än slamavskiljare kan belastningsminskningarna tillgodoräknas BSAP utan någon kostnad. Reduktion av NOx-utsläpp På grund av rådande trender och redan beslutade åtgärder och styrmedel förväntas mängden deponerat kväve på Egentliga Östersjön minska med ca 1 000 ton från 2007 års nivå. Denna reduktion kan tillgodoräknas utan att några kostnader faller på genomförandet av BSAP eftersom åtgärderna och styrmedlen redan är beslutade. Begränsad stallgödselspridning sen höst och vinter Enligt Nitratdirektivet ska medlemsländernas åtgärdsprogram innehålla förbud och begränsningar gällande spridning av stallgödsel under vissa perioder. Sveriges tillämpning har inte ansetts vara tillräcklig och förslag till kompletterande regler har tagits fram. Dessa förbud och begränsningar som innebär att kvävebelastningen minskar med 18 ton föreslås träda i kraft under 2010 och 2011. Eftersom detta är åtgärder som i första hand genomförs för att uppfylla nitratdirektivet kan effekterna av dessa tillgodoräknas BSAP utan någon kostnad. Skyddsavstånd vid spridning av gödsel intill sjöar och vattendrag Bestämmelser om spridning av gödselmedel intill sjöar och vattendrag ska träda i kraft 1 januari 2010. Eftersom även detta är åtgärder som genomförs för att uppfylla Nitratdirektivet kan effekterna av åtgärden tillgodoräknas BSAP utan någon kostnad. Effekterna på kväve- och fosforbelastningen till följd av dessa bestämmelser har uppskattats till en minskning på 20 ton kväve och 0,5 ton fosfor. Biogasproduktion och spridning av rötad stallgödsel Att framställa biogas av stallgödsel leder i första hand till positiva effekter på klimatområdet, men rötning av stallgödsel bör vara positivt även utifrån utlaknings- 24

synpunkt. Intresset för gårdsbaserad biogasproduktion ökar i Sverige. Om biogasanläggningar byggs i proportion till potentialen i olika län uppskattas kvävebelastningen på havet minska med upp till 120 ton. Eftersom detta är en åtgärd som i första hand genomförs för att producera biogas och minska klimatpåverkan läggs ingen kostnad på kvävereduktion utan kvävereduktionen ses som en bonus. Genom investeringsstödet kan lantbrukaren kan söka bidrag på 30% av investeringskostnaden. FÖRESLAGNA ÅTGÄRDER Följande åtgärder föreslås för att försöka nå betingen gällande kväve- och fosforbelastningen i BSAP: Minskade utsläpp från industrin (skogsindustrin) Det är främst inom skogsindustrin som man genom fortsatt kontinuerliga förbättringar och kompletterande rening på några anläggningar kan minska belastningen av kväve och fosfor. Det har uppskattats att dessa bidrar till att minska belastningen med 200 ton kväve och 10 ton fosfor till en uppskattad kostnad av ca 100 kr/kg N och 1 000 kr/kg P. Det finns även en liten potential att minska utsläppen från järnoch stålindustrin. För att få till stånd åtgärder krävs omprövning, viket är resurskrävande. Minska utsläppen från avloppsreningsverk Om de reningsverk som har en belastning på minst 10 000 pe (personekvivalenter) skulle genomföra åtgärder som innebär att de når en reduktionsnivå på omkring 80 procent för kväve beräknas kvävebelastningen minska med drygt 3 000 ton/år till en årlig kostnad på omkring 190 miljoner kronor. Den genomsnittliga kostnaden för att minska kvävebelastningen från olika storleksklasser av reningsverk har beräknats ligga mellan38 102 kr/kg N. Inom varje storleksklass skiljer sig förutsättningarna och därmed kostnaderna för enskilda verk. Därför måste varje verks förutsättningar att ytterligare minska kvävbelastningen bedömas enskilt. Genom att öka doseringen av fällningskemikalie vid de reningsverk som 2006 hade efterfällning och en utgående halt över 0,2 mg P/l kan fosforbelastningen minska (åtgärd 1a). Då doseringen höjs för de verk som belastar Egentliga Östersjön så att de kommer ned till en halt på 0,2 mg P/l i utgående vatten har belastningsminskningen beräknats till drygt 15 ton P till en genomsnittlig kostnad av 180 kr/kg P. Den årliga kostnaden är 2,8 miljoner kr. De föreslagna åtgärderna vid reningsverken innebär att användningen av kolkälla, energi och fällningskemikalier ökar, för vilka kostnaderna men inte andra negativa effekter (exempelvis klimatpåverkan) är inräknade i åtgärdskostnaden. Eftersom förutsättningarna för att genomföra ytterligare utsläppsminskningar skiljer sig för olika verk krävs enskild prövning för att minska utsläppen ytterligare, vilket är resurskrävande. 25