Sveriges åtaganden i Baltic Sea Action Plan

Transkript

1 Efter den 1 juli 2011 ansvarar Havs- och vattenmyndigheten för denna publikation. Telefon [email protected] Sveriges åtaganden i Baltic Sea Action Plan Delrapport rapport 5830 maj 2008

2 Sveriges åtaganden i Baltic Sea Action Plan Delrapport NATURVÅRDSVERKET

3 Beställningar Ordertel: Orderfax: E-post: Postadress: CM Gruppen AB, Box , Bromma Internet: Naturvårdsverket Tel: , fax: E-post: Postadress: Naturvårdsverket, SE Stockholm Internet: ISBN pdf ISSN Elektronisk publikation Naturvårdsverket 2008 Tryck: CM Gruppen AB, Bromma 2008 Omslagsfoto: Bengt Ekberg, Christer Fliesberg Megapix, SeaWiFS Project, NASA/Goddard Space Flight Center, and ORBIMAGE

4 Förord Östersjöländernas miljöministrar och EU kommissionen representerad på hög nivå har i november 2007 inom ramen för HELCOM tagit beslut om en gemensam åtgärdsplan, Baltic Sea Action Plan (BSAP) gällande Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt. Målet är att uppnå god ekologisk status till år Enligt överenskommelsen ska Östersjöländerna ta fram nationella planer för en samlad bedömning till år 2010 som ska utvärderas vid ett minister möte Föreliggande rapport är en första rapportering av regeringsuppdraget till Naturvårdsverket att i samråd med Jordbruksverket och andra berörda myndig heter ta fram en nationell plan för Sverige. I planen utvecklas så långt möjligt konkreta åtgärder avseende övergödning och fiske. Övriga åtgärder i BSAP nämns också i rapporten och kommer att utvecklas vidare i del två vilken ska vara klar till juli Det har mot bakgrund av den korta tiden som vi haft till förfogande inte varit möjligt att konsekvensbedöma förslagen men kostnader för föreslagna åtgärder indikeras där det har varit möjligt. Det framgår av rapporten att åtgärder för att i tillräcklig omfattning minska belastningen av närsalter på havet är det som ställer störst krav och då i första hand på jordbrukssektorn. Stockholm i maj 2008 Lars-Erik Liljelund 3

5

6 Innehåll Förord 3 Sammanfattning 13 Summary 16 Inledning 19 Bakgrund 19 Uppdraget och genomförandet 19 Åtgärder 21 Övergödning 21 Sveriges beting 22 Nuvarande belastning och avräkning från betinget 22 Föreslagna åtgärder 24 E2a. Införliva identifierade åtgärder i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram 26 E2b1. Minska närsaltutsläppen från industrin 27 E2b2. Reducera utsläppen av kväveoxider 28 E2b3. Reducera närsaltsbelastningen genom odling av musslor 29 E3a. Minska utsläppen från avloppsreningsverken 30 E3b. Förbättra behandlingen av enskilda avlopp 33 E4. Förbjud fosfor i tvättmedel 35 E5b. Skogsbrukets påverkan på övergödningen 53 E6. Implementera annex III i Svensk lagstiftning 54 E7. Upprätta en HotSpot-lista över anläggningar med intensiv djurhållning 54 E8. Gemensam framställning från HELCOM angående EUs Health Check av åtgärder inom jordbruket 54 E10. Åtgärda utsläpp från odling av energigröda 54 E11. Initiera gemensamma åtgärder mot utsläpp från Vitryssland och Ukraina 54 E12a. Verka för att utsläpp från fartyg inkluderas vid revidering av EU:s direktiv för nationella emissionstak (NECD ) 55 Farliga ämnen 56 H1. Utveckla krav på effektivitetskriterier och utsläppsgränser för småskalig förbränning 56 H2. Uppdatera HELCOM-rekommendationer 56 H3. Reducera utsläppen av farliga ämnen från förbränningsanläggningar inom energi- och industrisektorn 60 H4. Identifiera källor för de prioriterade farliga ämnena eller ämnesgrupperna 60 H5. Inför förbud eller restriktioner eller andra åtgärder mot användning av prioriterade farliga ämnen 60 H6. Tillämpa substitutionsprincipen för att ersätta utvalda farliga ämnen med ämnen med mindre farliga egenskaper 60 H7. Utveckla tekniska riktlinjer för tillståndsbeslut för miljöfarlig verksamhet avseende farliga ämnen 60 5

7 H8. Utveckla kapaciteten hos myndigheter och företag för identifiering och åtgärder mot farliga ämnen ämnen samt tillämpning av BEP (Best Environmental Practice) och BAT (Best Available Technique) 61 H9. Stimulera konsumenternas medvetande om farliga ämnen 61 H10. Inför relevant lagstiftning inkl. definitioner på farliga ämnen 61 H11. Ställ krav i åtgärdsprogram och tillståndsbeslut. Samverka med EU s kemikaliemyndighet (ECHA) 61 H12. Screening av förekomst och effekter av farliga ämnen i havet 61 H13. Kartlägg utvalda ämnen i kommunala och industriella avloppsvatten 61 H14. Inför whole effluent assessment för kontroll av komplexa avloppsutsläpp 62 H15. Utveckla produktregister 63 H16. Använd den information som REACH genererar för att minska belastningen på havet av farliga ämnen 63 H17. Införa restriktioner för användning av prioriterade farliga ämnen samt substitution inom lämpliga sektorer 63 H18. Inför restriktioner mot hexabromocyclododecande (HBCDD) 64 H19. Förbjud endosulfan, pentabde och octabde 64 H20. Påbörja arbete med restriktioner avseende användningen av PFOS, NP/NPEs och SCCPs H21. Överväg att införa restriktioner mot kadmium i gödselmedel 64 H22. Införa stränga restriktioner för användning av kvicksilver i produkter och industriprocesser 65 H23. Tillämpa samma regler som EU på produkter som marknadsförs globalt 65 H24. Implementera Globally Harmonised System (GHS) för klassificering och märkning av kemikalier 65 H25. Göra gemensamma insatser för att påverka arbetet med EU s Bat reference dokument (BREF) 65 H26. Göra gemensamma insatser inom EU avseende uppdatering av listorna över prioriterade ämnen i vattendirektivet och i REACH 65 H27. Gemensamma insatser avseende växtskyddsmedel och biocider påträffade i Östersjön 66 H28. Verka för och stödja insatser för att identifiera nya ämnen att inkluderas i Stockholmskonventionen samt Aarhusprotokollet till LRTAP (2001 Stockholm Convention on Persistent Organic Pollutants and the 1998 Aarhus Protocol on Persistent Organic Pollutants to the UNECE Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution ) 66 H29. Ratificera Stockholmskonventionen och Aarhusprotokollet till LRTAP 66 H30. Aktivt stödja och delta i implementeringen av the Strategic Approach i det internationella kemikaliearbete 66 H31. Utveckla biologisk effektövervakning 66 H32. Fortsätt HELCOM s arbete avseende radioaktivitet 66 Biologisk mångfald 67 B1. Samarbeta inom HELCOM och med andra instanser för att utveckla och tillämpa principer för fysisk marin planering baserad på ekosystemprincipen till skydd för den marina miljön 67 6

8 B2. Redovisning hur HELCOMs rekommendation 28E/9 angående bredskalig marin fysisk planering enligt INTERREG-IIB BALANCE införts i Sverige 67 B3. Komplettera nätverket BSPAs med Natura 2000-områden och peka ut ytterligare BSPAs, speciellt i utsjöområden 68 B4. Öka effekten av nätverket av skyddade marina områden till B5. Förbättra klassificeringen av habitat och arter till B6. Förbättra och uppdatera HELCOM s rödlista avseende habitat/arter till B7. Identifiera och kartlägga potentiella och aktuella habitat t.ex. tång, ålgräs och blåmusslor samt uppväxtområden för kustfisk genom att utveckla modeller och andra verktyg och utveckla ett gemensamt angreppssätt för att minska negativ påverkan 71 B7a. Ta fram och utveckla marina landskapskartor på befintlig underlagsinformation 71 B7b. Identifiera och kartlägga potentiella och aktuella habitat t.ex. tång, ålgräs och blåmusslor samt uppväxtområden för kustfisk genom att utveckla modeller och andra verktyg och utveckla ett gemensamt angreppssätt för att minska negativ påverkan till B7c. Demonstrationsprojekt för att sprida erfarenheter om lyckade angreppssätt 73 B8. Initiera forskning om återinförande av värdefulla fytobentos arter på grunda bottnar i södra Östersjön 74 B9. En utvärdering av icke kommersiella fiskarters bevarandestatus produceras till 2011 i samarbete med relevanta organisationer 74 B10, B17:2f. Vidareutveckla ett samordnat rapporteringssystem och en databas om tumlares förekomst, bifångst och strandning till B11. Främjande av forskning för att utveckla ytterligare metoder för utvärdering och rapportering av fiskets effekter på den biologiska mångfalden 76 B11a. Utveckling och genomförande av alternativa metoder (ekologiska indikatorer) för bedömning av kustnära fiskbestånd och ekosystem 76 B11b. Experiment för att öka kunskapen om trofiska samband 77 B12, B17:2f. Utveckling och genomförande av en effektiv uppföljning och rapportering avseende bifångster av fåglar och däggdjur 78 B13. Ansvariga myndigheter i samverkan med BSRAC och HELCOM samarbetar med medlemsstaterna för utvecklingen och genomförande av fiskeriförvaltningsåtgärder i MPAs i Östersjön med syfte att uppfylla 2010 målen 80 B14, B17:2f. Bevara livskraftiga populationer av säl genom att följa HELCOMs rekommendationer för förvaltningsåtgärder och till 2012 slutföra nationella åtgärdsplaner samt genomföra icke letala åtgärder för att minska interaktionen mellan sälar och fiske 81 B15. Östersjön skall bli en modell för god förvaltning av mänsklig aktivitet och fiskeriförvaltningen ska utvecklas och införas baserad på eko systemansatsen för att stärka balansen mellan hållbart nyttjande och skydd av marina naturresurser 82 B15a. Försöksinsatser med skarpsillsutfiskning med syfte att undersöka om metoden kan bidra till att återskapa ekologisk jämvikt i Östersjöns havsmiljö 82 7

9 B15b. Områdesbaserad fiskeförvaltning 82 B15c. Incitament för lokalt deltagande runt hållbar utveckling i fiskeområden 82 B16. Vidta alla nödvändiga åtgärder så att alla exploaterade fiskarter utnyttjas uthålligt till B16a. Ekonomiska incitament som söker balans mellan fiskeflottans kapacitet och den biologiska resursen 83 B16b. Förvaltningsregimsskifte i Kattegatt 84 B17. Uppmana fiskemyndigheter i samarbete med BSRAC och HELCOM att vidta snabba åtgärder för att 85 B17:1. Utveckla och genomföra långsiktiga förvaltningsplaner för kommersiellt exploaterade fiskarter senast Revidering av den internationella aktionsplanen för Östersjö laxen (Salmon action plan) 85 B17:2. Införa ytterligare fiskeåtgärder baserade på bästa vetenskapliga underlag för att 86 a) all fångst och bifångst som inte kan släppas tillbaka levande landas och rapporteras b) kontinuerligt utforma stängningar, tidsbestämda eller permanenta av tillräcklig storlek för att förhindra fångst av lekande och ung fisk 87 c) utpeka ytterligare områden för fiskeförbud d) vidareutveckla och införa ändamålsenlig uppfödning och utsättning av lax och havsöring för att säkerställa den genetiska variabiliteten av vildstammar e) omedelbara åtgärder för att minimera bifångst av småfisk och icke målart f) utvärdera effektiviteten av existerande tekniska åtgärder 2008 för att minimera bifångst av tumlare och införa nya tekniker och åtgärder 91 B17:3. Fiskerimyndigheterna anmodas att vidta åtgärder för att 91 a) omedelbart se till så att tjuvfiske, icke-reglerat fiske och icke rapporterat fiske upphör samt utveckla landnings kontroll m.m. enligt BSRAC konferensen i mars b) vidta snabb implementering av existerande långsiktiga förvaltningsplaner för torsk och ål senast Flerårig plan för torskbestånden i Östersjön (EG förordning 1098/2007) 92 Återhämtningsplan för torsk i Kattegatt (EG förordning 423/2004) 93 Nationell förvaltningsplan för ål (se även B20a) 94 B18. Ansvariga myndigheter bör införa angivna mål i bilagan till BSAP avseende åtgärder inom fiskeriförvaltningen 95 B19. Gemensam skrivelse till EU om uthålligt fiske i samklang med BSAP 95 B20a. Utveckla nationella program för skydd av ål, EC Regulation No. 1100/ B20b. Klassificering och kartläggning av älvar med historisk och migrerande fiskarter, senast B20c. Utveckling av planer för restaurering av lekområden och vandrings vägar för migrerande fiskarter i lämpliga vattendrag, senast

10 B20d. Aktivt bevarandearbete i minst tio hotade vildlaxälvar i Östersjön samt återintroduktion av ursprunglig Östersjölax i minst fyra potentiella laxälvar, senast B21. Återinförande av stör 98 B22. Kustfisk har en viktig roll för Östersjöns biodiversitet och stor social och kulturell betydelse 98 Ansvariga myndigheter bör: 98 a) etablera ett internationellt nätverk för överens kommelser om riktlinjer för en ekosystembaserad förvaltning av kustfiske i Östersjön 98 b) utveckla långsiktiga planer för skydd, miljöövervakning och hållbar förvaltning av kustfisk, inklusive hotade eller missgynnade arter och anadroma fiskarter c) utveckla ekologiska indikatorer och metoder för bedömning av kustfisk inklusive referensnivåer och verktyg för utvärdering av hållbar förvaltning av kustfiske Sjöfart 100 M1, M2, M6. Ratificering av AFS- och MARPOL 73/78 konventionerna 100 M3. Ställ krav på att fartyg som anländer hamn inte använder TBT antifouling 100 M4. Aktivt stödja utvecklingen av TBT-fria antifoulingsystem 100 M5. Effektivt införa AFS Convention i Östersjön genom att utveckla system för kontroll av fartyg som inte uppfyller säkerhetskraven 100 M7, M27. Samverka inom European Maritime Safety Agency, EMSA för satellitövervakning av oljespill 101 M8. Stöd kommuner och lokala frivilliga organisationer för att utföra strandstädning 101 M9a. Utvidga det för fiskare avgiftsfria omhändertagandet av i landfört skräp med att även ge kompensation 102 M9b. Införa HELCOM rekommendation 28/10 avseende no-special-fee-system för fartygsavfall. 102 M10. Utvidga mottagningssystemen för omhändertagande av fartygsavfall enligt no-special-fee-systemet 102 M11. Förstärk tillsyn och samarbete för lagföring av illegal dumpning enligt Paris MoU 102 M12. Utveckling och användning av övervakningsinstrument för upptäckt av föroreningar på havsytan från fartyg samt utsläpp till luft från fartyg 103 M13. Använda HELCOM AIS (Automatic Identification System) för utökad tillsyn och övervakning av fartyg enligt 1982 Paris MoU 103 M14. Förstärk säkerheten vid vintersjöfart enligt HELCOM Rekommendation 28E/ M15. Förstärk säkerheten vid vintersjöfart genom användning av utbildad besättning samt utnyttjande av islots 104 M16. Överväga gemensam skrivelse till IMO 2008 om behovet av att modifiera AIS-informationen för att öka sjöfartsäkerheten och skyddet för miljön 105 M17. Samarbeta kring Differential Global Navigation Satellite System, DGNSS, via AIS till stöd för navigering 105 9

11 M18. Överens om att ändra HELCOM överenskommelse om tillgången till AIS-information enligt HELCOM förslag 105 M19. Stöd IMO i införandet av ECDIS 106 M Antagande och implementering av Helcom recommendation 28E/12 Strengthening of sub-regional cooperation in response field 106 M22. Främja ett effektivt samarbete vid fartygsolyckor 106 M23. Östersjöländerna är överens om att övertyga fartyg i svårigheter att acceptera den bästa hjälpen för att minimera utsläpp av föroreningar 107 M Till 2009 utveckla och till 2010 anta en plan för skyddade platser för fartyg i svårigheter samt hur kostnaderna ska fördelas 107 M26. Stöd och samarbete för att utveckla bestämmelser för ansvar och kompensation i samband med transport och farliga ämnen 108 M27. Använd satellitövervakning för att stödja åtgärder i händelse av oljeolyckor i Östersjön 108 M28a. Utveckla ett stöd för beslut om användning av dispergeringsmedel 108 M28b. Utveckla teknologi för hantering av olyckor i svåra yttre omständigheter (mörker, hårt väder mm) 108 M29. Samverka för utveckling av best practice för omhändertagande av föroreningar på stränderna 108 M30. Integrera hanteringen av oljeskadad fågel i planerna för oljeskydd 109 M31. Gemensam skrivelse till IMO 2009 avseende nya regler för fartyg enl. Annex IV, MARPOL 73/78 samt att Östersjön utpekas som Special Area avseende utsläpp av avloppsvatten speciellt från passagerarfartyg 109 M32. Uppmuntra hamnar och rederier till frivilligt omhändertagande av avloppsvatten i hamnanläggningar 109 M33. Genomföra åtgärderna i BSAP s road map i syfte att ratificera och införa Ballastvattenkonventionen 110 M34. I samarbete med OSPAR utreda och om möjligt peka ut områden utanför Östersjön för byte av ballast vatten 110 M35. Ratificera Ballast Water Management konventionen 2010 och inte senare än M36. Inför ekonomiska stimuli för att minska utsläpp från fartyg, Helcom rekommendation 28E/ M37. Minska svavelinnehållet i fartygsbränsle 112 M38. Reducera utsläppen av kväveoxider 112 M39. Beräkna övergödningseffekterna av kväveoxidutsläppen från fartyg 113 M40. Zero-discharge from offshore platforms 113 Utveckling av metoder och instrument 114 A1. Harmonisera metoder för att bedöma diffus belastning av närsalter 114 A2. Utvärderingsmetoder för övergödning 114 A3. Vidareutveckla ekosystemmodeller 114 A3a. Vidareutveckling av Baltic Nest 114 A3b. Vidareutveckla HOME Vatten 114 A3c. Operationella modeller av Östersjöns ekosystem. 115 A3d. Utveckling av digital djupdatabas och modeller 116 A3e. Bioekonomiska modeller som understödjer beslut

12 A3f. GIS modeller som understödjer fiskeriförvaltningsbeslut 118 A4. Vidareutveckla information från ekosystemmodeller i samarbete 118 A5. Tematisk utvärdering av farliga ämnen i havet 118 A6, A7. Utveckla gemensamma utvärderingsverktyg för biologisk mångfald 118 A8. Kontinuerligt mäta biodiversitetens bevarandestatus och effekterna av skyddsåtgärder 118 A9. Utvärdering av sjöfartens föroreningsbelastning Ökad medvetenhet och kapacitetsuppbyggnad 119 AC1a. Främja medborgarnas deltagande i beslutsfattande 119 AC1b. Upplysning av allmänheten och relevant industri avseende HELCOM:s rödlistade arter 119 AC2. Utveckla informationskampanjer om farliga ämnen och informera HELCOM 120 AC3. Fortsatt uppbyggnad av förmåga och kapacitet hos myndigheter och industri att hantera farliga ämnen 120 AC4. Engagera medborgarna i att upptäcka olagliga utsläpp från fartyg 120 AC5. Öka allmänhetens medvetande om marine litter inkl. effekterna av spökgarn 120 AC6. Implementera ett program för fullföljande av internationella regler om avfall och avloppsvatten från fartyg inkl. dess ilandlämnande 121 AC7. Stöd miljövänlig fritidsbåtverksamhet 121 Finansiering 122 Implementering och översyn 122 Bilaga 1 Underlag för beräkning av de svenska betingen 123 Bilaga 2 Bilaga 3 Beräkning av minskning av närsalter genom föreslagna åtgärder 128 Beräknad minskning av närsalter från olika föreslagna åtgärder 129 Bilaga 4 Kväve- och fosforretention, kartor 130 Bilaga 5 Bilaga 6 Belastningsminskning genom fånggrödor, VÅRbearbetning, reducerad jordbearbetning och minskad gödslingsintensitet, redovisning av Jordbruksverket 131 Jordbruksverkets analys av samhällsekonomiska konsekvenser tre scenarier för reduktion av kväve 138 Bilaga 7 Akronymer

13

14 Sammanfattning Östersjöländernas miljöministrar och EU kommissionen representerad på hög nivå har i november 2007, inom ramen för HELCOM tagit beslut om en gemensam åtgärdsplan, Baltic Sea Action Plan (BSAP) för Östersjön, Öresund och Kattegatt. Målet för planen är att få god ekologisk status till år Planen innehåller ca 150 aktiviteter och består av fyra huvudsegment samt ytterligare fyra avsnitt. Huvudsegmenten behandlar övergödning, farliga ämnen, biologisk mångfald inklusive fiske samt maritima (sjöfart, olyckor, räddningstjänst mm) frågor. De fyra övriga avsnitten tar upp utveckling av metoder och instrument, ökad medvetenhet och kapacitetsuppbyggnad, finansiering, samt genomförande/revidering av planen. Enligt planen ska Östersjöländerna ta fram nationella genomförandeplaner till år 2010 som ska utvärderas vid ett ministermöte För många av åtgärderna finns ingen tidplan angiven vilket innebär att tidplaner bör fastställas i det fortsatta HELCOM arbetet. För övergödning gäller i enlighet med beslutet i BSAP att åtgärderna ska vara genomförda 2016 förutom för vissa av åtgärderna avseende avloppsvattensektorn där andra tidplaner är fastställda i antagna rekommendationer. Föreliggande rapport är en första rapportering av regerings uppdraget som givits till Naturvårdsverket att i samråd med Jordbruksverket och andra berörda myndigheter ta fram en nationell plan för Sverige. Rapporten utvecklar så långt möjligt konkreta åtgärder särskilt avseende övergödning och fiske. Övriga åtgärder i BSAP tas upp i rapporten men kommer att utvecklas i del två vilken ska vara klar till juli Det har mot bakgrund av den korta tiden inte varit möjligt att ta fram konsekvensbedömda förslag men rapporten indikerar kostnader för föreslagna åtgärder så långt möjligt. Kostnadsuppskattningarna är svåra att jämföra mellan åtgärderna eftersom de bl.a. har mycket olika detaljeringsnivå och innehåll. Den största utmaningen i BSAP är att minska belastningen av näringsämnen. Sverige ska enligt den preliminära bördefördelningen minska sin belastning av kväve med ca ton och av fosfor med ca 290 ton. För kväve gäller detta Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt medan det enligt börde fördelningen för fosfor inte krävs någon ytterligare minskning till Öresund och Kattegatt. Bördefördelningen mellan staterna kommer att justeras genom det pågående HELCOM-arbetet med PLC 5 (Pollution Load Compilation). De huvudsakliga källorna för belastning av kväve och fosfor är utsläpp från kommunala reningsverk, skogsindustrin och jordbruket. Även enskilda avlopp och skogsbruket bidrar men i ringa grad. Utsläpp till luft från sjöfarten är viktiga och här föreslås att ytterligare åtgärder införs. Inom jordbruket föreslås kompetensutveckling, skyddszoner, ändrad gödsel hantering mm. Optimering av kommunala avloppsreningsverk föreslås liksom ytterligare rening inom skogsindustrin. 13

15 De förslag till åtgärder som är redovisade innebär en minskning av belastningen med ca ton kväve och ca 61 ton fosfor. En beräkning har gjorts av vad som bör vara kraven utifrån den svenska PLC 5 redovisningen. Den visar på att Sverige ska minska sin belastning med ton kväve och 260 ton fosfor. Således måste ytterligare åtgärder, förutom de som är redovisade, vidtas för att klara de av ministrarna beslutade minskningen av belastningen. Inom HELCOM s ram har det tidigare gjorts stora ansträngningar för att förbättra kunskaperna om hur farliga ämnen används och hanteras i medlemsländerna, vilka uppgifter om belastningar och vilka kunskaper som finns samt hur ländernas lagstiftning är uppbyggd i dessa avseenden. Tyvärr har dessa ansträngningar i stort sett varit förgäves. Mot bakgrund av dessa förhållanden beslöts att åtgärderna i första hand skulle inriktas på Polen, Estland, Lettland och Litauen samt Ryssland. En del av åtgärderna är starkt knutna till EU-arbetet och genomförandet är beroende av att kunna påverka relevant lagstiftning inom Gemenskapen. För flera av de prioriterade toxiska ämnena i planen är det inte självklart att Sverige och andra Västliga EU-länder står för en mindre del av utsläppen, till exempel deka-bde och perfluorerade ämnen såsom PFOA. Osäkerheten är stor vad gäller beräkningarna av användning och utsläpp av de ämnen som prioriterats i planen, och vilka effekter dessa ämnen eventuellt skulle kunna ha på livet i havet. En viktig del av planen handlar därför om att förbättra kunskaperna om spridningen av giftiga ämnen i Östersjön och att ta fram verktyg för att bättre kunna kartlägga eventuella skadeverkningar. Segmentet biologisk mångfald inklusive fisk innehåller åtgärder av olika karaktär varav många ska genomföras i samarbete inom olika internationella organisationer. En betydande del av åtgärder inom fisket är relaterade till Sveriges åtaganden inom den gemensamma fiskeripolitiken. De åtgärder som föreslås är inriktade på bland annat marina skyddsområden samt utveckling av kunskapsunderlag i form av marina landskapsoch habitatkartor. Det utförliga underlaget för fiskeåtgärder innehåller skydds- och förvaltningsåtgärder som t ex fiskefria områden, förvaltningsplaner för torsk och ål och förbättrad övervakning. Många av aktiviteterna i sjöfartsavsnittet utvecklas i HELCOM s arbetsgrupper Maritime och Respons och är till sin karaktär gränsöverskridande som t ex frågor om fartyg i sjönöd, oljespill eller olika övervakningssystem (AIS m.fl.). Ett fåtal åtgärder är rent nationella till sin karaktär. Däribland kan nämnas omhändertagande av marine litter. Av stor betydelse är att minska sjöfartens utsläpp av kväveoxider i rökgaserna. De fyra övriga segmenten tar upp utveckling av utvärderingsverktyg, allmänhetens deltagande och ökande medvetenhet, finansiering, samt genom- 14

16 förande/revidering av planen. När det gäller de två sista segmenten så har de inte bedömts relevanta för den svenska planen och tas därför inte upp. Rapporten har arbetats fram i nära samarbete med övriga myndigheter. Berörda myndigheter står tillsammans bakom förslagen i rapporten. Om enighet inte kunnat nås om hur och vilka åtgärderna som ska genomföras redovisas myndigheternas respektive förslag. Jordbruksverket och Naturvårdsverket gör i stort sett samma bedömning av vilka åtgärder som kan genomföras gällande övergödning. Naturvårdsverket och Jordbruksverket delar uppfattningen att många och differentierade åtgärder är ändamålsenliga och ger god effekt när det gäller att minska belastningen av närsalter. Med hänsyn till de stora betingen har Jordbruksverket gjort en analys av mer långtgående möjligheter till minskning av utsläppen av kväve. Analysen visar Jordbruksverkets bedömning av effekter och konsekvenser av minskad gödslingsintensitet och att lägga mark i långliggande träda i stora delar av södra och mellersta Sverige. Jordbruksverket anger dessa alternativ som orealistiska att genomföra. Denna uppfattning delas av Naturvårdsverket. Det bör påpekas att flera av de föreslagna åtgärderna även återfinns inom de för djupade utvärderingarna av miljömålen, Aktionsplan för havsmiljön m.fl. 15

17 Summary The Ministers of the Environment from the Baltic Sea Countries and the High Representative of the European Commission have in November 2007 within the framework of HELCOM adopted HELCOM Baltic Sea Action Plan (BSAP) concerning the Baltic, the Danish Strains and Kattegatt. The goal for the action plan is to achieve good environmental status by The action plan consists of roughly 150 different activities in four main segments and another four sections. The main segments cover eutrophication, hazardous substances, biodiversity and nature conservation including fishery, and maritime activities. The other four sections concern development of assessment tools and methodologies, awareness raising and capacity building, financing and implementation and review of the Baltic Sea Action Plan. According to the plan the Baltic Sea Countries shall develop and submit for HELCOM s assessment national programmes by 2010 with a view to evaluate the effectiveness of the programmes at a HELCOM ministerial meeting in The ministerial meeting will evaluate whether additional measures are needed. For many of the actions no timetables are given which mean that timetables should be set in the further work of HELCOM. For eutrophication measures shall be implemented at the latest by year 2016 with the exception for some measures within the wastewater sector where other timetables are given within the accepted recommendations. This report is the first part of a government assignment given to the Swedish Environmental Protection Agency in collaboration with the Swedish Board of Agriculture and other concerned authorities to propose a national plan for Sweden. The report elaborates as far as possible concrete actions especially concerning eutrophication and fishery. The remaining actions in the BSAP are mentioned in the report but will be further elaborated in part two which shall be reported in July Due to the short time limit it has not been possible to elaborate analysis of the consistecies of proposed actions but the report give some indication of costs for different actions where possible. The cost estimations are difficult to compare between different measures because inter alia they are very different in details and content. The greatest challenge in BSAP is to reduce the nutrient input. Sweden shall in accordance with the provisional nutrient reduction requirement reduce her inputs by tons of nitrogen and 291 tons of phosphorus. For nitrogen the inputs shall be reduce to Baltic Proper, the Sound and Kattegatt but for phosphorus the load shall be reduce for Baltic Proper solely. The burden sharing between the countries will be adjusted by taken into account the ongoing work with PLC 5 (Pollution Load Compilation). The main sources for nutrient loads are sewage treatment plants, pulp and paper industry and agriculture. Single houses and forestry contribute but in a minor way. Airborne inputs from the maritime sector is important and further measures are proposed. 16

18 Within the agricultural sector there are proposals for capacity building, buffer zones, changes of manure handling etc. Some measures within the wastewater treatment sector and the pulp and paper sector are proposed. The proposed actions will reduce the nutrient loads to the sea with ca tons of nitrogen and ca 61 tons of phosphorus. A rough calculation has been done based on the Swedish PLC 5 figures reported to HELCOM. The calculation shows that Sweden should reduce the load by tons of nitrogen and 260 tons of phosphorus. Obviously further measures than proposed have to be taken to fulfil the Swedish burden agreed by the ministers in the BSAP. Within the framework of HELCOM big efforts have been taken to improve the knowledge about how hazardous substances are used and handled in the member states, which information is available about loads, which knowledge that exist and how the legislation looks like in this respect. These efforts have in most aspects failed. It was therefore decided within HELCOM that the actions mainly shall be directed towards Poland, Estonia, Latvia, Lithuania and Russia. Some of the actions are strongly tied to the work within EU and the fulfilment is depending on how the member countries of EU can influence relevant EG legislation. For some of the prioritised hazardous substances in BSAP Sweden and other western countries may have a higher load such as deka- BDE and perfluorated substances such as PFOA. The uncertainty is high concerning calculations of use and inputs of the prioritised substances in the plan and which effects they may cause in the marine environment. One important part of the plan is to improve the knowledge of distribution of hazardous substances in the Baltic Sea and to elaborate tools to be able to better map any damages. The segment biodiversity and nature conservation including fishery contains measures of different kinds whereof many will be fulfilled in cooperation in different international organisations. An important part within the fishery sector is the Swedish commitments in the common fishery policy. The actions proposed are focused on marine protected areas, elaboration of knowledge in the form of marine landscape- and habitat maps. The detailed material concerning measures within the fishery sector contains long-term plans for protection and suitable management measures such as closures of areas for fishery, management plans for cod and eel and improved control measures. Many of the actions within the maritime sector are elaborated in working groups within HELCOM and have in most cases international character such as ships in need of assistance, oilspills and different sorts of information systems. A few actions are purely national in their character such as measures to take care of marine litter. It is of great importance to reduce the NO X emissions from ships. 17

19 The remaining four segments concern development of assessment tools and methodologies, awareness raising and capacity building, financing and implementation and review of the Baltic Sea Action Plan. The last two segments have not been seen relevant for the Swedish plan. The report has been elaborated in close cooperation with the authorities concerned. They stand together behind the proposals in the report. When agreement has not been possible to reach on how and which actions to take the different views are reflected. The Swedish Board of Agriculture and the Swedish Environmental Protection Agency have mainly the same opinion of which measures should be taken concerning eutrophication. Furthermore the Swedish Board of Agriculture and the Swedish Environmental Protection Agency share the opinion that many and different types of measures are the most appropriate and effective when it comes to reduce the load of nutrients. In view of the big national nutrient reduction requirements the Swedish Board of Agriculture has elaborated an analyse concerning more far reaching measures. The analyse shows the opinion of the Swedish Board of Agriculture concerning the effects and consequences of reduced intensity in fertilizing and to lay arable land in fallow for a considerable time in big parts of southern Sweden. The Swedish Board of Agriculture consider these alternative unrealistic to carry out. Swedish Environmental Protection Agency share this opinion. It should be pointed out that several of the proposed actions could be found in the in-depth evaluation and follow up of the Swedish environmental quality objectives and the Action plan for the marine environment etc. 18

20 Inledning Bakgrund Miljöministrarna i länderna kring Östersjön beslöt den 15 november 2007 om ett gemensamt åtgärdsprogram HELCOM Baltic Sea Action Plan (BSAP). Planen består av fyra huvudsegment samt ytterligare fyra avsnitt. Huvudsegmenten behandlar övergödning, farliga ämnen, biologisk mångfald inklusive fiske samt maritima (sjöfart, olyckor, räddningstjänst mm) frågor. De fyra övriga segmenten tar upp utveckling av utvärderingsverktyg, allmänhetens deltagande och ökande medvetenhet, finansiering, samt genomförande/ revidering av planen. Enligt planen accepterar länderna beskrivningen av miljösituation i Östersjön, Öresund och Kattegatt samt ett antal formulerade miljömål. Vad gäller övergödningen har man kommit överens om en provisorisk fördelning för hur mycket utsläppen ska minskas till de olika bassängerna från respektive land bördekraven. För att implementera planen åtar sig länderna att ta fram nationella åtgärdsplaner som kan bedömas gemensamt av HELCOM under Inom övergödnings avsnittet ska åtgärderna vara genomförda år 2016 förutom för vissa inom avloppsvattensektorn där andra tidplaner är fastställda i antagna rekommendationer. Till miljö ministermötet 2013 ska det göras en samlad utvärdering av effekten av åtgärderna. Uppdraget och genomförandet Regeringen gav i regleringsbrevet för 2008 Naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med Jordbruksverket och andra berörda myndigheter redovisa en nationell åtgärdsplan i två steg för att uppfylla Sveriges åtagande i BSAP. Det första steget med redovisning 30 april 2008 efterfrågar konkreta nationella åtgärdsförslag och så långt möjligt kostnaderna för dessa. Miljödepartementet har medgivit anstånd till den 20 maj Avsikten är att detta material ska kunna användas i den kommande havspropositionen och miljömålspropositionen. Det har inte mot bakgrund av den korta tid som stått till förfogande varit möjligt att konsekvensbedöma förslagen. Men rapporten indikerar kostnaderna för föreslagna åtgärder så långt möjligt. Kostnaderna som uppskattas har mycket olika detaljeringsnivå och preciseringar. I steg två som ska redovisas den 31 juli 2009 ges mera tid för att ta fram konsekvensbedömningar och annat material som understödjer det som kommer fram i del 1 samt de insatser som inte tagits upp i del 1. Åtgärderna är numrerade kronologiskt och på samma sätt som de är upptagna i de olika segmenten i BSAP varvid E står för övergödning, H för farliga ämnen, B för biodiversitet, M för sjöfart, A för harmoniserade metoder och AC för ökad medvetenhet och kapacitetsuppbyggnad. 19

21 Underlaget till föreliggande redovisning har tagits fram genom en samrådsgrupp för berörda myndigheter: Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen, Sjöfarts verket, Kustbevakningen, Fiskeriverket, Energimyndigheten, Försvarsmakten, Skogsstyrelsen, SMHI, SGU samt Vattenmyndigheterna Södra Östersjön, Norra Östersjön och Västerhavet. Berörda myndigheter står tillsammans bakom förslagen i rapporten. Om enighet inte kunnat nås om hur och vilka åtgärder som ska genomföras redovisas myndigheternas respektive förslag. Samrådsmöten har genomförts med berörda branschorganisationer, kommun förbundet samt NGO via Havsmiljörådet. Bilaterala överläggningar har hållits med Jordbruksverket, Fiskeriverket och LRF. Inom havsmiljöområdet finns ett stort antal pågående och avslutade regerings uppdrag samt handlingsplaner och andra processer som behandlar behovet av åtgärder. Till viss del kan därför de nu föreslagna insatserna överlappa eller dubblera åtgärder redovisade i andra sammanhang. Exempel på sådana parallella aktiviteter är Fördjupad utvärdering av miljö kvalitetsmålen (Miljö målsrådet 2007), Aktionsplan för havsmiljön (Naturvårdsverket 2006), En nationell strategi för havsmiljön (Miljödepartementet 2005), Strategi för hållbart fiske (Miljövårdsberedningen 2006), den svenska redovisningen av data till HELCOM PLC 5 samt andra rapporter om främst jordbruket och dess miljöpåverkan utarbetade av Jordbruksverket och Naturvårdsverket. 20

22 Åtgärder Redovisningen ska enligt uppdraget omfatta i första hand förslag på åtgärder enligt BSAP som till den 30 april 2008 inte kräver ytterligare preciseringar i det fortsatta arbetet i HELCOM s arbetsgrupper inför beslut av HOD eller i kommissionen. Endast nationella åtgärder redovisas. Fokus läggs på konkreta åtgärder inom främst segmenten övergödning och fiske. Planens fyra huvudsegment samt utvärderingsverktyg och allmänhetens deltagande och ökande medvetenhet berörs dock också i rapporten. Övergödning Den största utmaningen i BSAP är att minska belastningen av näringsämnen. De huvudsakliga källorna för belastning av kväve och fosfor är utsläpp från kommunala reningsverk, skogsindustrin och jordbruket. Även enskilda avlopp och skogsbruket bidrar men i ringa grad. Utsläpp till luft från sjöfarten är viktiga och Naturvårdsverket föreslår att krav på reningsutrustning bör införas på passagerar färjor i reguljär trafik som anlöper svensk hamn (se M38). Sverige ska minska sin belastning av kväve till Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt medan det enligt bördefördelningen för fosfor krävs ytterligare minskning endast till Egentliga Östersjön. Bördefördelningen mellan staterna kommer att justeras genom det pågående HELCOM-arbetet med PLC 5 (Pollution Load Compilation). De förslag till åtgärder som är redovisade nedan innebär en minskning av belastningen med ca ton kväve och ca 61 ton fosfor. Ytterligare åtgärder måste således därför vidtas för att klara den av ministrarna beslutade minskningen av belastningen. Mot bakgrund av detta har Jordbruksverket redovisat hur belastningen kan minska ytterligare nämligen genom minskad gödslingsintensitet och att lägga mark i lång liggande träda samt kostnader och konsekvenser för detta. Vidare har ytterligare åtgärder inom kommunala avloppssektorn avseende dagvatten och minskad bräddning tagits upp. Dessa kommer att närmare redovisas i del 2 av uppdraget. Det är i dagsläget osäkert om Vattenförvaltningens åtgärdsprogram kommer att redovisa tillräckliga åtgärder, med tillräckligt hög precision och källfördelning för att bidra till att uppfylla åtagandet i BSAP. Naturvårdsverket avser därför att vid behov ta fram ytterligare preciseringar för ett mindre antal jordbruksområden som läcker mest och där det är aktuellt med ytterligare restriktioner så att största möjliga kostnadseffektivitet uppnås. Restriktionerna kan vara i form av nedläggning av jordbruksmarken (träda, våtmarker) bättre balans mellan djurhållning och växtodling samt ett mer optimalt omhändertagande av stallgödseln mm. Resultaten av detta arbete kommer att redovisas i del 2 av uppdraget. Jordbruksverket anser att det inte är säkert att största möjliga kostnadseffektivitet uppnås för att man hittar de områden som läcker mest och att även kostnaderna för att genomföra åtgärderna och styrmedlens effektivitet behöver beaktas. Mot bakgrund av att baskunskaperna avseende fosfor är mycket ofullständiga bör forskning i dessa avseenden initieras. Det finns behov av att en expertgrupp tillsätts i syfte att diskutera övergödningsproblematiken och kopplingen klimat/mark. Denna fråga kommer att tas upp inom SAMHAV i syfte att få till stånd en sådan grupp underställd SAMHAV. 21

23 Sveriges beting Det övergripande målet enligt BSAP är ett Östersjön på 1950-talsnivå avseende eutrofiering. För att uppnå detta tillstånd har länderna kommit överens om att senast 2016 ha vidtagit åtgärder mot såväl luftburen som vatten buren belastning av näringsämnen med syfte att nå målet god ekologisk miljöstatus till Det krävs kraftfulla insatser från alla länder för att nå de uppsatta målen. Planen bygger på för tillfället bästa tillgängliga kunskap vilket innebär att underlaget fortlöpande ses över för att man vid behov ska kunna revidera mål och åtgärdsprogram. För övergödning innehåller planen ett delvis nytt angreppssätt. Baserat på vilken belastning som Östersjön tål för att uppnå av HELCOM tidigare beslutade miljömål, bl.a. siktdjup och näringskoncentrationer, har en bördefördelning beslutats för ländernas minskning av belastningen av näringsämnen (fosfor och kväve). Siffrorna är preliminära och kommer att justeras baserade på bl.a. data från PLC 5. Enligt den preliminära bördefördelningen ska Sverige minska sin belastning av kväve med ton och av fosfor med 290 ton. Detta ska ske genom en minskning till: Egentliga Östersjön med ton kväve av en total belastning på ton och med 290 ton fosfor av en total belastning på 860 ton. Öresund med ton kväve av en total belastning på ton. Kattegatt med ton kväve av en total belastning på ton. Det krävs ingen ytterligare minskning av belastningen av fosfor till Öresund och Kattegatt. Även om BSAP gäller öppet hav kan det ändå behövas minskning av belastning av fosfor i avsnörda havsvikar och skärgårdsområden. Nuvarande belastning och avräkning från betinget Inom HELCOM pågår arbetet med PLC 5 (Pollution Load Compilation) som i BSAP utpekats som ett underlag för en kommande revision av bördefördel ningen av kväve och fosfor. Leverensdatum för nationella data var utsatt till december 2007, men ännu i början av april 2008 fanns brister i rapporteringen. Preliminära resultat för hela HELCOM-området kan förväntas i augusti 2008, och en första bedömning kan då göras av kvaliteten i PLC5-data och deras användbarhet för revision av bördefördelningen. För närmare information om belastningsberäkningarna och effekten av redan gjoda åtgärder, se bilaga 1. 22

24 Det finns således ännu inga beslut inom HELCOM om hur revisionen och uppföljningen av belastningsmålen skall ske. Det är angeläget att en sådan överenskommelse kommer till stånd snarast möjligt. Nya beräkningar för förändringar under perioden pågår och redovisas under hösten I nedanstående figur redovisas källfördelningen av den antropogena belastningen (nettobelastningen) av kväve på Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt för år 2006, enligt beräkningarna för rapporteringen till PLC5. Depositionen avser nedfallet på svenska sjöar från både svenska och utländska källor. 2% Egentliga Östersjön ton N 4% Jordbruk 32% 47% Skogsbruk (hyggen) Dagvatten Deposition Reningsverk Industri 12% 1% 2% Enskilda avlopp 2% 0% Öresund ton N 4% 1% Kattegatt ton N 24% 22% 0% 48% 0% 0% 74% 21% 1% 3% 23

25 I nedanstående figur redovisas källfördelningen av den antropogena belastningen (nettobelastningen) av fosfor på Egentliga Östersjön, enligt beräkningarna för rapporteringen till PLC5. 13% Egentliga Östersjön 460 ton P 11% 24% 45% Jordbruk Skogsbruk (hygge) Dagvatten Reningsverk Industri Enskilda avlopp 6% 1% Föreslagna åtgärder De föreslagna åtgärdernas belastningsminskningar samt kvarvarande åtgärdsbehov (brist) efter avräkning för redan genomförda åtgärder sedan år 2000 redovisas i nedanstående figur. I bilaga 2 och 3 ges uppgifter om i rapporten föreslagna åtgärders effekter avseende minskning av kväve och fosfor. I denna rapport är det inte möjligt att i detalj redovisa var åtgärderna bör vidtas för att uppnå bästa möjliga kostnadseffektivitet. Det bör bli möjligt i slutet av året när projektet Finn de områden som göder havet mest och åtgärdsprogrammen enligt Vattenförvaltningen finns tillgängliga. I projektet Finn de områden som göder havet mest görs en bedömning av hur olika områden och källor bidrar till övergödningen. 100% 90% 80% Andel av beting 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% Brist Musselodling Nedfall Industri Ensk avlopp Reningsverk Jordbruk 0% Eg Östersjön N Eg Östersjön P Öresund N Kattegatt N 24

26 Kartläggningen kommer att användas som ett underlag för att prioritera insatser geografiskt såväl som mellan källor så att åtgärderna får största möjliga kostnadseffektivitet. Den kan också komma till användning för att göra en regional eller lokal bördefördelning utifrån det nationella betinget. Inom Vattenförvaltningen har en översiktlig beräkning utförts för hur mycket belastningen behöver reduceras för att nå god status enligt bedömningsgrunderna för fosfor i vattendrag. Uppskattningsvis kommer fosforbelastningen på eg Östersjön att minska med 320 ton som ett resultat av åtgärder för att nå god status i enlighet med Vattenförvaltningen. Om undan tag från kravet att uppnå god ekologisk status kommer att beviljas, till exempel för större kustbaserade industrier och de större avloppsreningsverken, blir belastningsminskningen 240 ton P. En mer utförlig beräkning kommer att utföras lokalt (för enskilda eller grupperade vattenförekomster) för hur mycket belastningen av både fosfor och kväve behöver reduceras för att nå god status. En sammanställning av dessa beräkningar kan ligga till grund för en bättre uppskattning av hur stor belastningsminskningen kan komma att bli för eg Östersjön, Öresund och Kattegatt genom införandet av Vatten förvaltningen. Det sammanlagda kvarvarande åtgärdsbehovet för de tre havsområdena efter avdrag för den förändrade belastningen under perioden samt föreslagna nya åtgärder sammanfattas i nedanstående tabell: Kväve (ton/år)* Fosfor (ton/år)* Beting enligt prel. bördefördelning Förändrad belastning Föreslagna åtgärder Behov av ytterligare åtgärder (brist) *avrundade värden Fördelningen av det kvarvarande behovet per havsområde framgår av nedanstående tabell: Belastning (ton/år) Egentliga Östersjön Öresund Kattegatt Kväve Fosfor Kväve Kväve Beting enl prel bördefördelning Förändrad belastning Kvarvarande beting Föreslagna åtgärder Behov av ytterligare åtgärder (Brist) MODELLER FÖR AVGIFTSSYSTEM FÖR KVÄVE OCH FOSFOR Enligt Naturvårdsverkets regleringsbrev 2007 skall verket ta fram förslag till modeller för avgiftssystem som kan bidra till att på ett kostnadseffektivt sätt minska övergödningen i Östersjön och Västerhavet. Uppdraget 25

27 skall genomföras efter samråd med de länsstyrelser som är vattenmyndigheter för Västerhavets, Södra Östersjöns och Norra Östersjöns vattendistrikt. Uppdraget skall redovisas senast den 31oktober I uppdraget utarbetas ett förslag till utformning av sektorövergripande avgiftssystem för kväve- och fosforbelastning på havet. Det främsta syftet med förslaget är att öka kostnadseffektiviteten i de styrmedel som riktas mot övergödning. Inom ramen för uppdraget ska hinder som finns idag för att implementera systemet pekas ut, det kan t ex handla om juridiska aspekter. Naturvårdsverket kommer i del 2 att närmare belysa vilka effekter förslagen i detta regeringsuppdrag kan ha för att få fram de mest kostnadseffektiva lösningarna på betingen i aktionsplanen. E2a. Införliva identifierade åtgärder i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram Varför? Genom BSAP har länderna runt Östersjön åtagit sig att vidta åtgärder för att minska belastningen av närsalter på havet. Genomförande av vattendirektivet är en förutsättning för ett effektivt införande av sådana åtgärder. Vattenmyndigheternas påbörjade arbete med åtgärdsprogram tar sikte på bl.a. att uppnå minst god status för alla vattenförekomster i inlandet och för kustvattenförekomster. Men också för att bibehålla en god kvalitet. Hur? Ett av vattenmyndigheternas huvuduppdrag är att utforma åtgärdsprogram för att uppnå god ekologisk status i alla vattenförekomster till För kustvattenförekomster är man också beroende av utsjöns påverkan. En förutsättning för effektiva åtgärder mot utflöde av näringsämnen är goda kunskaper om bl.a. källfördelning samt var de mest läckagekänsliga markområdena är belägna. Ett arbete för kartläggning har inletts under rubriken Finn de områden som göder havet mest. Vem? Vattenmyndigheterna i samråd med andra berörda myndigheter. Kostnader och finansiering Kostnader för framtagande av åtgärdsprogrammen inryms inom ordinarie budget. Programmen som är bindande för andra myndigheter och kommuner kommer att innehålla en översiktlig kostnadsberäkning. Finansiering av programmets genomförande är emellertid oklart. Tidplan Förslag till åtgärdsprogram ska finnas framme till utgången av 2008 och av Vattendelegationen beslutade åtgärdsprogram ska föreligga vid utgången av Åtgärderna ska var genomförda

28 Nytta Vattenmyndigheterna har regional kännedom inom respektive avrinningsdistrikt vilket innebär att de mest kostnadseffektiva åtgärderna kan införas genom de av vattendelegationerna beslutade åtgärdsplanerna. E2b1. Minska närsaltutsläppen från industrin Den dominerande branschen vad gäller belastning av närsalter är skogsindustrin. Skogsindustrin Totalt var utsläppen (vid källan) från skogsindustrin i hela Sverige 2005 ca ton kväve och 330 ton fosfor. Minskningen från 1995 års nivå är ca ton kväve och 420 ton fosfor. De tjugotalet bruk som hade de största utsläppen bidrog med ca ton kväve och 250 ton fosfor. Hur? Genom åtgärder i form av sandfilter för suspenderat material kan uppskattningsvis en minskning uppnås av kväve med 8 % och av fosfor med 1 % av den mängd suspenderade ämnen som kan avlägsnas. Avskilt slam skulle troligen brännas vilket ger utsläpp av NO X. Dessa utsläpp har beräknats med antagandet att 20 % av kvävet omvandlas till NO X. Miljökostnaderna för dessa kväveutsläpp har angivits till 60 kr/kg vilket således har ökat kostnaderna per kg avskilt kväve och fosfor. För att få till stånd åtgärder krävs omprövning, ofta via initiativärenden, vilket är resurskrävande. När det gäller industrierna som släpper ut sitt avloppsvatten till Bottniska Viken är det inte möjligt att ge information om hur mycket av dessa närsalter som belastar Egentliga Östersjön utan att göra detaljerade beräkningar. Dessa anläggningar har därför inte tagits med i nedanstående. Vem? Skogsindustrin, Naturvårdsverket, Vattenmyndigheten m.fl. Kostnader och finansiering Nedanstående bedömning (se tabeller) är gjord utifrån generella antaganden som inte kontrollerats på bruksnivå. Ett fel på ca ± 30 % på bassängnivå är därför möjligt. Retentionen för kväve från Vänern har uppskattats till 30 % vilket har betydelse för kostnadsberäkningarna för Kattegatt. För beräkning av kapitalkostnad har ansatts 6 % ränta och 10 resp. 20 års avskrivningstid för att ge en bild av hur olika avskrivningstider påverkar kostnaden. För drift och underhåll har schablonmässigt ansatts 2 % av investeringen. Åtgärderna innebär även ökad förbrukning av elektricitet vilket uppskattningsvis ökar kostnaden per kg avskild fosfor och kväve med ca 5 %. 27

29 KATTEGATT Fyra företag. Avskrivnings tid, 6 % ränta N-red (ton/år) P-red (ton/år) Investering (Mkr) Kapital + drift + NO X (Mkr/år) Kr/kg N (all kostnad på N) 10 år ~100 ~ ( ) 20 år ~100 ~ ( ) Ökat NO X (t/år) ÖSTERSJÖN Tre företag. Avskrivnings tid, 6 % ränta N-red (ton/år) P-red (ton/år) Investering (Mkr) Kapital + drift + NO X (Mkr/år) kr/kg N (all kostnad på N) 10 år ~100 ~ ( ) 20 år ~100 ~ ( ) kr/kg P (all kostnad på P) ( ) ( ) Ökat NO X (t/år) Tidplan Åtgärder i drift E2b2. Reducera utsläppen av kväveoxider Möjligheterna att minska de svenska utsläppen av NO X har utretts i samband med framtagande av underlag till de fördjupade utvärderingarna (i huvudsak Bara naturlig försurning) och EET-strategin. Konsekvensutredningar finns i underlaget till den fördjupade utvärderingen för Bara naturlig försurning. TRANSPORTSEKTORN Fordon Transportsektorn står för en stor andel av utsläppen så väl som för potentialen för utsläppsreduktion. Sverige är starkt beroende av omvärlden, framförallt EU, vad gäller utsläppskrav på motorer och fordon. Sverige har dock viss möjlighet att påverka fordonsparkens sammansättning. Detta kan ske genom olika former av styrmedel så som t.ex. skatter eller skrotningspremier. För mer konkreta styrmedel och åtgärder se konsekvensutredning till den rapport, EET-strategi, som levererats till Miljömålsrådet. Nationella sjöfarten Inom den nationella sjöfarten skulle utsläppen kunna minskas med i storleksordningen ton NO X till en relativt låg kostnad < 10 kr/kg NO X. (Se M36 och M38). 28

30 STATIONÄRA KÄLLOR Ytterligare styrmedel, eller skärpning av tillämpningen av befintliga styrmedel kan övervägas för energi- och industrisektorn enligt IPPC. Generella minimikrav, omprövning av gamla tillstånd och/eller strängare krav vid tillståndsprövning är några alternativ. Potentialen och kostnaden för tekniska åtgärder är i nivå med det som framgår av NO X -avgiftsförslagen. Däremot blir de samhällsekonomiska konsekvenserna så väl som kostnaderna för enskilda anläggningar och administration andra än vad som skulle vara fallet vid en höjning eller breddning av NO X -avgiften. Det kan finnas en potential för utsläppsminskning genom minskad energianvändning/energieffektivisering i de fall det direkt eller indirekt leder till minskad förbränning. Åtgärderna får inte leda till ökade utsläpp till vatten. Dessa åtgärder har ännu inte konsekvensutretts. När det gäller luftnedfallet av kväve finns en EMEP-analys år 2000 som är jämförbar med ett scenario för Det ger följande bedömda minskning: Havsbassäng BSAP beting för Sverige 1997/ /2021 (ton N/år) Eg. Östersjön Bälten Kattegatt Summa Minskning från svenska källor (ton N/år) E2b3. Reducera närsaltsbelastningen genom odling av musslor Varför? Musselodling är åtminstone på Västkusten ett realistiskt sätt att minska övergödningens negativa effekter på Västkusten. Hur? Genom att odla musslor som tas upp för konsumtion och annan användning kan kväve och fosfor föras ur ekosystemet. Musslorna tar upp kväve och fosfor och binder dessa ämnen i sin kroppsvävnad. När odling och skörd av musslor utförs i stor skala blir det ett effektivt sätt att avlägsna näringsämnen ur havsmiljön. Metoden som bygger på att man får avsättning av musslorna testas under en prövotid för Lysekils reningsverk i området utanför Lysekil. Metoden bör också prövas i Östersjön. Viss försöksverksamhet pågår i detta syfte. Om musselodling ska ske i stor skala behöver konsekvenserna för andra intressen, t.ex. friluftsliv och sjöfart utredas. Vem? Vattenmyndigheter, länsstyrelser, kommuner, odlare. 29

31 Kostnader och finansiering Enligt Naturvårdsverkets konsekvensanalys i fördjupad utvärdering Ingen övergödning 36 kr/kg N och 350 kr/kg P. Denna kostnad gäller specifikt för den odling som sker i anslutning till Lysekils avloppsreningsverk. I Kattegatt skiljer sig förhållandena från Skagerrak vad gäller dels musslornas tillväxt p.g.a. andra salthaltsförhållanden, dels vad gäller odlingsförutsättningarna eftersom kusten är mera exponerad och troligen kräver annan odlingsteknik. Eftersom det idag inte finns erfarenhet av musselodling i Kattegatt förutom mycket begränsad erfarenhet i Göteborgsområdet, så är det heller inte känt om eller hur snabbt musslor i Kattegatt når en storlek för färskvarumarknaden. Kostnaden kan därför skilja sig från kostnaden i Lysekilsområdet. Tidplan Första årets odling med inriktning på borttagande av näringsämnen utvärderas under Försöket pågår t.o.m Pågående försök med odling på Ostkusten avvaktas innan eventuella förslag och tidplan kan anges. Nytta Vid en skörd av ett ton blåmusslor har det beräknats att ca 8,5 kg kväve och 0,6 kg fosfor kan avlägsnas. E3a. Minska utsläppen från avloppsreningsverken För att minska utsläppen av näringsämnen från bebyggelse till havet har länderna enligt antagen rekommendationer i BSAP enats om att vidta åtgärder vid avloppsreningsverken (mer än pe, pe, pe, pe) samt om hur de enskilda avloppen ska hanteras. I del 2 redovisas hur Sverige infört rekommendationerna. Utöver rening i själva reningsverket kan så kallad efterpolering av utgående avloppsvatten göras genom att anlägga våtmarker nedströms renings verken. En minskad bräddning av obehandlat avloppsvatten samt rening av dagvatten är andra åtgärder som kan minska belastningen av närsalter på recipienten. Dessa åtgärder kommer att belysas i del 2. EGENTLIGA ÖSTERSJÖN Varför? Sverige har redan infört kraftfulla åtgärder för fosforrening i de reningsverk (ARV) som tar emot avloppsvatten från personekvivalenter (pe) och uppåt och vilkas utsläpp belastar Egentliga Östersjön. Reningsgraden för år 2004 vad avser fosfor ligger på 97 % och de totala utsläppen samma år uppgår till 61 ton. Ytterligare åtgärder för fosfor är inte motiverade. Hur? När det gäller kväve föreslås ytterligare åtgärder i avloppsreningsverken som belastar Egentliga Östersjön. Framför allt gäller detta de 10-tal avlopps- 30

32 renings verk som omfattas av såväl EU:s avloppsdirektiv som av Naturvårdsverket föreskrifter om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och som ännu inte byggt ut för kväverening. Vidare finns drygt 10 reningsverk som byggt ut för kväverening, men som inte klarar gränsvärdena i Naturvårdsverkets föreskrift. Vem? Kommunerna inom Egentliga Östersjöns avrinningsområde som ännu inte fullt byggt ut kväverening, prövnings- och tillsynsmyndigheter samt Vattenmyndigheterna. Kostnader och finansiering År 2003 gjordes en uppskattning dels av kostnaderna att genomföra de åtgärder som krävs för efterlevnad av Naturvårdsverkets föreskrift och dels av vad det skulle kosta att minska utsläppen av kväve i större utsträckning än vad föreskriften kräver. För dessa uppskattningar har en avskrivningstid på 20 år och en ränta på 7 % använts. Förutsättningarna att bygga ut avloppsreningsverk för kväverening för att uppnå efter levnad av föreskriften varierar stort mellan de olika reningsverken. Kostnaderna ligger i ett spann mellan 10 och 150 kronor per kilo reducerat kväve. Att vid vissa reningsverk införa längre gående kväverening än vad före skriften kräver innebär i de flesta fall inte några större investeringar varför kostnaderna per kilo reducerat kväve blir lägre än för det fall utbyggnad behövs för efterlevnad av Naturvårdsverkets föreskrift. Kostnaderna för detta ligger under 50 kronor per kilo borttaget kväve. Dessa åtgärder innebär en minskad belastning på Egentliga Östersjön med i storleksordningen 500 ton kväve. Uppgifterna vad avser kostnader är mycket osäkra och gör endast anspråk på att utgöra grund för storleksordning. Åtgärd Minskad belastning (ton) Bedömd kostnad (kr/kg N) Efterlevnad av föreskrift Längre gående reduktion 500 < 50 Finansiering genom avloppsavgifter för efterlevnad av föreskriften och genom statligt stöd för längre gående rening än vad föreskriften kräver. Tidplan Snarast, dock senast Nytta En utbyggnad av de nämnda reningsverken för kväverening så att de klarar föreskriftens krav innebär en minskad belastning på Egentliga Östersjön med ungefär 400 ton kväve. Om ytterligare åtgärder vidtas kan belastningen minska med ytterligare 500 ton kväve. 31

33 ÖRESUND Varför? De avloppsreningsverk vars utsläpp går till Öresund har redan byggt ut kvävereningen i sådan utsträckning att de uppfyller föreskriftens krav. Flertalet reningsverk med utsläpp till Öresund har redan längre gående krav än vad föreskriften anger. I dagsläget föreslås därför ingen ytterligare rening vid dessa reningsverk. KATTEGATT Varför? När det gäller utsläpp till Kattegatt kan ytterligare åtgärder göras för att minska utsläppen av kväve. Hur? Framför allt gäller detta de knappa 10-talet avloppsreningsverk som omfattas av såväl EU:s avloppsdirektiv som av Naturvårdsverkets föreskrifter om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse men som ännu inte byggts ut för kväverening. Dessutom finns ungefär fem reningsverk som byggt ut för kväverening men som ändå inte klarar gränsvärdena i Naturvårdsverkets föreskrift. Vem? Kommunerna, prövnings- och tillsynsmyndigheterna, Vattenmyndigheterna. Kostnader och finansiering År 2003 gjordes en uppskattning dels av kostnaderna att genomföra de åtgärder som krävs för efterlevnad av Naturvårdsverkets föreskrift och dels av vad det skulle kosta att reducera utsläppen av kväve i större utsträckning än vad föreskriften kräver. För dessa uppskattningar har en avskrivningstid på 20 år och en ränta på 7 % använts. En utbyggnad av ovan nämnda avloppsreningsverk så att de klarar föreskriftens krav innebär en minskad belastning på Kattegatt med ungefär 300 ton kväve. Då förutsättningarna att bygga ut kvävereningen varierar stort mellan de olika reningsverken varierar kostnaderna mellan 30 och 190 kr per kilo borttaget kväve. Att vid vissa reningsverk införa längre gående kväverening än vad föreskriften kräver innebär i de flesta fall inte några större investeringar varför kostnaderna per kilo borttaget kväve blir lägre än för det fall utbyggnad behövs för efterlevnad av Naturvårdsverkets föreskrift. Kostnaderna för denna åtgärd varierar mellan 15 och 150 kronor per kilo borttaget kväve. Åtgärderna beräknas resultera i en minskad belastning på Kattegatt med i storleksordningen 400 ton. Kostnaderna är mycket osäkra och gör endast anspråk på storleksordning. 32

34 Åtgärd Minskad belastning (ton) Bedömd kostnad (kr/kg N) Efterlevnad av föreskrift Längre gående reduktion Finansiering genom avloppsavgifter för efterlevnad av föreskriften och genom statligt stöd för längre gående rening än vad föreskriften kräver. Tidplan Snarast dock senast Nytta En utbyggnad av kvävereningen vid nämnda avloppsreningsverk så att de klarar föreskriftens krav innebära en minskad belastning på Kattegatt med ungefär 300 ton kväve. Om ytterligare åtgärder vidtas kan belastningen minska med ytterligare 400 ton kväve. E3b. Förbättra behandlingen av enskilda avlopp Varför? Utsläpp från fritidsbebyggelse med enskilda avlopp lokaliserad söder om Dalälven utgör tillsammans med permanentboende inom området 70 % av samtliga enskilda avlopp i landet Baserat på genomförda inventeringar fungerar uppskattningsvis färre än hälften av anläggningarna tillfredsställande. I många områden uppstår problem då fritidshusbebyggelse övergår till permanentboende (s.k. omvandlingsområden). Detta innebär att kommunerna har ett digert arbete framför sig med att granska och ställa högre krav på enskilda fastighetsägare. Samtidigt är resurserna för arbete med enskilda avlopp mycket begränsade. Hur? Kostnadseffektiva insatser för att åtgärda enskilda avlopp bör först genomföras i områden där höga krav på rening prioriteras på grund av stor läckagekänslighet eller stor påverkan. Den kartläggning och påverkansanalys som görs enligt Vattenförvaltningsförordningen kan användas som underlag för denna bedömning. Vem? Fastighetsägare, kommuner, Vattenmyndigheterna. Kostnader och finansiering Kostnaden för bedömning av anläggningars funktion samt handläggning av ärenden beräknas till kr per befintlig anläggning enligt Konsekvensanalys Nya allmänna råd om enskilda avlopp (Palm JTI, 2005). Och enligt Naturvårdsverket skulle kostnaden för att åtgärda samtliga enskilda avlopp 33

35 söder om Dalälven uppgå till 5 10 miljarder under en 10-års period med en rörlig diskonterad kostnad på miljoner kronor (Bidragsuppdraget dec. 2006). Kostnaden för reducering av fosfor från enskilda avlopp genom komplettering av befintliga anläggningar, beräknas till kr/kg P och genom nyanläggningar och gemensamhetsanläggningar till kr/kg P. Kostnaden för kväverening genom komplettering av befintliga anläggningar beräknas till kr/kg N samt för nybyggnad och gemensamhets anläggning kr/kg N. Tidplan Möjligheterna att förverkliga en uppgradering av aktuella enskilda avloppsanläggningar till 2016 torde vara begränsade. Ett införande av stimulansåtgärder såsom t.ex. bidrag, skulle förmodligen forcera ett införande av effektivare reningsåtgärder. EGENTLIGA ÖSTERSJÖN Cirka 40 % av totala antalet enskilda avlopp har inte längre gående rening än slamavskiljning. Om man åtgärdar 50 % av de icke godkända avloppen och dessa ligger inom områden med högt skyddsvärde enligt nya allmänna råd för små avlopp 2006:7, betyder det att utsläppen till Egentliga Östersjön skulle minska från 366 ton till 300 ton kväve. Fosforutsläppen skulle minska från 60 ton till ca 35 ton/år. ÖRESUND Ungefär samma förutsättningar som anges under avsnittet om egentliga Östersjön gäller här. Det som skiljer och som kan ha betydelse är att klimatförändringen tenderar att innebära mera regn och våta förutsättningar för västra och södra delarna av landet. Om det har betydelse för kvävetransporter och dito utsläpp är inte utrett. Med antagandet att 50 % av de icke godkända avloppen ligger inom områden med högt skyddsvärde enligt nya allmänna råd för små avlopp 2006:7, betyder det att utsläppen från permanentboende och fritidsboende med enskilda avlopp med utsläpp till Öresund skulle minska från 42 ton till 34 ton kväve, d.v.s. en minskning med 8 ton netto. KATTEGATT Samma förutsättningar som anges under avsnittet om Egentliga Östersjön gäller här. Invändningen avsnitt Öresund har sin tillämpning även här och avser vilken effekt ett mera regnrikt klimat i västra och södra Sverige, har på kvävetransporterna från punktkällor som enskilda avlopp. Det återstår att utreda effekterna av det förändrade klimatet. Åtgärderna bör i första hand sättas in i särskilt känsliga områden med tät bebyggelsen, attraktiva kustområden såsom i viss mån skärgårdsområden samt andra känsliga områden. Med antagandet att 50 % av de icke godkända 34

36 avloppen ligger inom områden med högt skyddsvärde enligt nya allmänna råd för små avlopp 2006:7, betyder det att utsläppen från permanentboende och fritidsboende med enskilda avlopp i kustområdet med utsläpp till Kattegatt skulle minskar från 408 ton till 333 ton kväve, d.v.s. en minskning med 75 ton netto. Fosforutsläppen skulle samtidigt minska från 40 ton fosfor till 23, en minskning med 17 ton årligen. E4. Förbjud fosfor i tvättmedel Infört i Sverige från 1 mars Enligt den fördjupade utvärderingen kan 50 ton fosfor/år från enskilda avlopp hänföras till användningen av fosfater i tvättmedel vilket är 2 % av de svenska antropogena utsläppen av fosfor. Motsvarande för maskindiskmedel utreds för närvarande. Detta bör omfatta även andra rengöringsmedel ex. bilrengöringsmedel. Redovisning i del 2. E5. Åtgärda närsaltsutsläpp från jordbruket Ett åtgärdsprogram genomförs för att minska växtnäringsförlusterna från jordbruket. Åtgärderna genomförs huvudsakligen genom lagstiftning (regler för lagring och spridning av gödselmedel), informations- och rådgivningsinsatser (t.ex. Greppa näringen) och ekonomiska styrmedel (miljöersättningar och skatt på mineralgödsel). En kortfattad beskrivning av åtgärdsprogrammet redovisas i den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning (Naturvårdsverket, 2007). I nedanstående avsnitt redovisas kortfattat möjligheter att minska växtnäringsförlusterna från jordbruket utöver de åtgärder som redan genomförts. Det rör sig om förslag till nya åtgärder och förändringar av pågående åtgärder. Även förväntade effekter av anläggning av våtmarker under perioden redovisas. I bilaga 5 finns en utförligare beskrivning av vissa av åtgärderna. En skattning av åtgärdernas effekter och kostnader redovisas. I ett första steg beräknas hur mycket åtgärderna förväntas minska förlusterna av kväve och fosfor från åkermarken. Därefter har retentionen skattats för att få fram den minskade belastningen på olika havsområden. Den redovisade potentialen för de olika åtgärderna får därmed ses som mycket grova skattningar. Jordbruksverket anger att redovisningen får ses som en inventering av åtgärder för att minska belastningen från jordbruket. Någon avvägning utifrån kostnader, effekter på andra miljömål eller gentemot åtgärder inom andra sektorer har inte gjorts. Flera av åtgärderna nedan återfinns även i de fördjupade utvärderingarna av miljö kvalitetsmålen. KOMPETENSUTVECKLING Varför? Kompetensutveckling med syfte att minska växtnäringsförlusterna bedrivs bl.a. inom projektet Greppa Näringen. Rådgivningsinsatserna ska stötta lant- 35

37 brukarna med kunskap och verktyg för att minska kväve- och fosforförlusterna på ett kostnadseffektivt sätt. De ska också bidra till genomförandet av andra åtgärder med detta syfte. Hur? Målgrupp för Greppa Näringen är i första hand lantbrukare på företag med mer än 25 djurenheter eller 50 hektar åker. De lantbrukare som deltar i Greppa Näringen får återkommande rådgivning. Det kommer att finnas ökat behov av verksamheten för att den ska kunna bidra maximalt till att nå betingen i aktionsplanen. Vem? Jordbruksverket, Länsstyrelserna, LRF och rådgivnings- och branschorganisationer samverkar i Greppa näringen. Övervakningskommittén. Kostnader och finansiering Finansiering av verksamheten sker genom landsbygdsprogrammet och genom återföring av inbetalda miljöskatter. Vid en utvidgning enligt tidigare planer och i ytterligare områden för att möta kraven i aktionsplanen skulle verksamheten kunna nå närmare 1 miljon hektar. Kostnaden för detta beräknas årligen till ca Mkr. Utöver de 25 Mkr som användes under år 2007 behövs således årligen ytterligare Mkr för detta ändamål. För central samordning av verksamheten behövs också ytterligare 1 2 Mkr per år. Tidplan Rådgivningsverksamheten bör utökas efterhand för att ha uppnått föreslagen omfattning år Nytta Potentialen för utökad rådgivning är troligen störst i Mälardalen och Östergötland eftersom verksamheten inte pågått så länge i dessa län (start 2005) och inte lika mycket medel avsatts som i länen i södra Sverige. I Skåne finns 65 % och i Halland 50 % av länets åkerareal på gårdar vars brukare är med i Greppa Näringen. Detta kan jämföras med ca 15 % i Östergötland och länen i Mälardalen. Uppskattningsvis och försiktigt räknat skulle det genom den utökning som planerats och en ytterligare utvidgning vara möjligt att minska den årliga kväveutlakningen med hjälp av rådgivning med ytterligare ca 650 ton. Kvävebelastningen på havet skulle kunna minska med 200 ton till Kattegatt, 70 ton till Öresund och 120 ton till Egentliga Östersjön. 36

38 FÅNGGRÖDOR OCH VÅRBEARBETNING Varför? Odling av fånggröda och jordbearbetning på våren istället för under hösten är två möjligheter att minska kväveutlakningen. Med fånggröda avses växtlighet som har sin huvudsakliga tillväxt mellan två huvudgrödor och som odlas med syfte att ta upp växtnäring efter skörd av huvudgrödan. Miljöersättning utgår för närvarande inom stödformen Minskat kväveläckage för dessa åtgärder. Åtgärderna kan genomföras var för sig eller kombineras på samma mark. Hur? De senaste åren har det skett en viss avmattning i intresset för fånggrödor och vårbearbetning. Detta kan antas bero på att fånggrödan kan förorsaka ogräsproblem samt att ersättningen för fånggröda sänktes med 100 kr per hektar i nuvarande landsbygdsprogram. Vid en högre prisnivå på spannmål blir också kostnaden för skördebortfall vid odling av fånggrödor större. Nuvarande stödområde är avgränsat till ett område där åtgärderna hittills bedömts vara kostnadseffektiva att genomföra. Kraven i aktionsplanen för Östersjön på att kraftigt minska utsläppen av kväve innebär att stödområdet bör utvidgas så att merparten av de berörda havsbassängernas tillrinningsområden omfattas. Det finns behov av en höjning av ersättningsnivån, förslagsvis med 200 kr per hektar vardera för åtgärderna odling av fånggröda respektive vårbearbetning. Utformning av nya stödområde behöver utredas vidare i del 2. Vem? Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket, Övervakningskommittén. Kostnader och finansiering Kostnaden för höjd ersättning inom det befintliga området och en utvidgning av stödområdet beräknas till 150 Mkr per år. Tidplan Ökade ersättningsnivåer bör införas snarast. Ersättning utanför nuvarande stödområde bör snarast införas i landsbygdsprogrammet. Nytta Fånggrödan beräknas minska utlakningsförlusterna i genomsnitt för södra Sverige av kväve med ca 25 % om den plöjs upp på senhösten och ytterligare % om den bryts först på våren. Vid en ökad stödnivå kan ett närmande till tidigare nivåer antas, vilket skulle innebära att arealen kan öka med hektar av respektive åtgärd i det nuvarande stödområdet. Det skulle kunna minska kväveutlakningen med 300 ton. 37

39 En utvidgning av stödområdet i hela området som berörs av aktionsplanen kan minska rotzonutlakningen med ytterligare cirka 250 ton kväve för fånggröda och cirka 250 ton kväve för vårbearbetning. Vid ett närmande till tidigare anslutning i nuvarande stödområde och ett utvidgat stödområde skulle kväveutlakningen totalt kunna minska med 800 ton. Kvävebelastningen på havet beräknas därmed kunna minska med 75 ton till Kattegatt, 75 ton till Öresund och 300 ton till Egentliga Östersjön. REGLERBAR DRÄNERING Varför? Vid reglerbar dränering används särskilda reglerbrunnar i täckdikessystemet för att hålla grundvattenytan på en så hög nivå som är odlingsmässigt möjligt. Avrinningen minskar och därmed också kväveförlusterna. Hur? Med dämningsbrunnar på stamledningarna kan grundvattennivåer i ett dränerat fält regleras. En förutsättning är att fältet är systemtäckdikat. Då dräneringsbehovet är litet, exempelvis under växtsäsongen, kan man dämma i brunnarna och på så vis förlänga vattnets uppehållstid i marken. Därmed kan regleringsmöjligheten också användas under växtsäsongen för att optimera vattentillgången i växande gröda. Vattennivån i dräneringsbrunnarna kan sedan sänkas inför sådd och skörd. Sand- och mojordar lämpar sig väl för åtgärden medan tyngre ler- och mjälajordar är mindre lämpliga. Helst ska det finnas en naturligt högt stående grundvattenyta eller ett tätt jordlager på ett djup av en till tre meter. Områdenas/fältets lutning har central betydelse för möjligheten att utnyttja metoden. Lutningen avgör hur tätt reglerbrunnar behöver installeras och påverkar därmed kostnaderna. Vem? Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket, Övervakningskommittén m.fl. Tidplan Möjlighet att erhålla ersättning för reglerbar dränering bör införas i landsbygdsprogrammet. Kostnader och finansiering Kostnader för åtgärden utgörs av investeringar i brunnar och skötsel och passning av dessa. Hur många brunnar som behövs per hektar är beroende av marklutningen. Nydränering kan behöva anläggas. Vid anläggning av reglerbar dränering på hektar uppgår den totala investeringskostnaden för brunnar och nydränering av halva denna areal till 300 Mkr. Skötselkostnader motsvarande 15 Mkr per år tillkommer. 38

40 Nytta Vid en översiktlig kartering med hjälp av GIS bedömdes att ca hektar i södra Sverige kan vara potentiellt lämpliga för reglerbar dränering med avseende på jordart och lutningsförhållanden. Effekten av åtgärden beror bl.a. på hur stor kväveutlakningen är på fältet eller i området och den bör i genomsnitt bli större i västra än i östra Sverige. Vid en bedömning att effekten åtminstone blir 15 kg kväve per hektar och att reglerbar dränering kan anläggas på hektar skulle kväveutlakningen kunna minska med 300 ton. Kvävebelastningen på havet beräknas minska med 80 ton till Kattegatt, 40 ton till Öresund och 100 ton till Egentliga Östersjön. Det finns farhågor att åtgärden genom förhöjd denitrifikation kan orsaka ökad lustgasavgång. Tveksamheter finns också om vilken inverkan metoden kan ha på fosforförlusterna. Under vissa förhållanden skulle den kunna leda till ökade fosforförluster från vissa typer av jordar. Någon effekt på fosforförlusterna skattas därför inte. Naturvårdsverket anser att möjligheterna att ytterligare öka arealen utöver hektar bör utredas under del 2. Informationsmaterial riktat till lantbrukare om åtgärden bör tas fram. Jordbruksverket lämnar följande kommentar till Naturvårdsverkets förslag. Reglerbar dränering är en relativt genomgripande åtgärd att genomföra. Det behövs projektering, installation av brunnar och i vissa fall nydränering. Dessutom behöver brunnarna skötas för att hålla markvattennivån på en lämplig nivå. Genomförande av åtgärden är beroende av lantbrukarnas gensvar och anslutning till stödformen. Till följd av dessa omständigheter och att åtgärderna är oprövade är Jordbruksverkets bedömning att hektar är den nivå som är möjlig att nå. Under del 2 av uppdraget har ersättningsformen inte kommit igång. Jordbruksverket anser att det är först när ersättningsformen varit igång ett antal år och det finns erfarenheter av vad som eventuellt begränsar anslutningen som det är möjligt att bedöma om det behövs en handlingsplan för att öka anslutningen över en viss nivå. Riktlinjer för var det geografiskt är lämpligt att anlägga reglerbar dränering samt informationsmaterial riktat till lantbrukare om åtgärden bör tas fram innan ersättningsformen införs. I materialet bör det tas upp hur negativ miljöpåverkan till följd av reglerbar dränering, som ökade fosforförluster och lustgasavgång, kan motverkas. REDUCERAD JORDBEARBETNING Varför? Jämfört med plöjning inför sådd kan reducerad jordbearbetning eller direktsådd ge lägre kväveutlakning. Åtgärden har troligen långsiktigt även effekt mot fosforförluster. Hur? Med reducerad jordbearbetning avses här direktsådd eller bearbetning med tallrikar eller kultivatorpinnar, däremot inte grund plöjning. 39

41 Reducerad jordbearbetning tas upp i den miljöinriktade rådgivningen. Åtgärden har inte bedömts vara lämplig som en miljöersättning eftersom den oftast är lönsam för jordbrukaren att genomföra. Kostnader och finansiering En anledning till att minska på jordbearbetningen är att kostnaderna för bearbetning blir lägre, samtidigt kan det också innebära ökade kostnader för kemisk bekämpning och en risk för lägre skörd. Oftast överväger dock kostnads besparingen. Vem? Jordbruksnäringen, SLU, Greppa Näringen och rådgivningsorganisationer. Tidplan I samband med att Greppa Näringen utökas. Ytterligare minst hektar i södra Sverige och minst i samma omfattning i resten av Sverige senast Nytta Ytterligare rådgivning och information skulle kunna leda till att tekniken tillämpas på ytterligare minst hektar i södra Sverige och i samma omfattning i resten av Sverige. Kväveutlakningen kan förväntas minska med ton. Kvävebelastningen till havet kan antas minska med 125 ton till Kattegatt, 50 ton till Öresund och 75 ton till Egentliga Östersjön räknat på den högre potentialen. YTTERLIGARE RESTRIKTIONER FÖR SPRIDNING AV STALLGÖDSEL Varför? Spridning av stallgödsel vid olämpliga tidpunkter och förhållanden resulterar i ökad belastning av närsalter. För att motverka detta finns regler för hur och när spridning kan ske samt lagringskapacitet för stallgödsel. Hur? Nationellt har minskad spridning av stallgödsel på hösten inför sådd av spannmål tagits upp i ett antal utredningar som ett sätt att minska kväveförlusterna. Diskussionen har rört hur denna spridning ska minska, genom frivilliga åtgärder eller genom reglering. I Jordbruksverkets rapport 2003:5 formulerades en målsättning att spridningen inför sådd av höstsäd skulle minska med 75 % i berört område. I rapporten anges att måluppfyllelsen ska stämmas av genom SCB:s s.k. gödselmedelsundersökning som avser 2006/07 (den förväntas redovisas under senare halvan av 2008) och om målet inte nås ska lagstiftning övervägas. Nivån 75 % i stället för 100 % har valts för att spridning på lerjordar på våren kan leda till ökade utsläpp. Om ett förbud införs för spridning inför sådd av höstsäd måste det finnas möjlighet till undantag för spridning på lerjordar. 40

42 Ytterligare restriktioner för spridning av stallgödsel leder till att stallgödseln måste spridas vid andra tidpunkter och att lagringskapaciteten för stallgödsel delvis kan behöva byggas ut för att klara detta. Detta kan till del lösas genom att biogasanläggningar anläggs enligt den teknik som finns i Finland, se nedan. Naturvårdsverket anser att om inte målet om minskad spridning med 75 % år 2008 nås skall lagstiftning införas. Lantbrukaren måste kunna visa att det är lerjord för att spridning inför höstsådd skall accepteras. Jordbruksverket vill framhålla att Sverige för diskussioner med EU-kommissionen om ytterligare spridningsrestriktioner för stallgödsel i det känsliga området enligt nitratdirektivet. Diskussionerna rör restriktioner för stallgödselspridning på hösten. Det är i dagsläget inte klart vilka ytterligare bestämmelser det kommer att resultera i och i vilken omfattning spridningen på hösten kommer att begränsas. Jordbruksverket anser att anpassningen av tillämpningen av nitratdirektivet måste vara klarlagd och vägas in innan ett förbud mot spridning inför sådd av höstsäd övervägs. Naturvårdsverket anser att det bör övervägas att för stallgödsel utöka tiden för spridningsförbud och differentiera tiden för förbud för olika delar av Sverige med hänsyn till variationerna i vegetationsperiodernas längd. Härvid bör även frågan om en minskning av djurhållningen (i första hand grisar och höns) inom läckagebenägna områden övervägas. Jordbruksverket anser inte att förbudet bör förlängas eller differentieras på våren. Tidig vår och vårbruk är spridningstidpunkter som eftersträvas. Möjligheten till tidig spridning vid gynnsamma förhållanden bör inte inskränkas. Förbud mot spridning på snötäckt mark och tjäle finns. Utrymmet att differentiera tiden för spridningsförbud i det område som berörs av aktionsplanen är begränsat och en sådan ändring bör inte genomföras. En anpassning av tillämpningen av nitratdirektivet kommer sannolikt att leda till att spridningsförbudet utökas på hösten. Bestämmelserna om djurtäthet har nyligen setts över och ändrats. Jordbruksverket anser att ytterligare ändringar som rör omfattningen på djurhållningen inte ska införas innan de nya bestämmelserna fått verka och effekten kan utvärderas. Vem? Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket, Övervakningskommittén. Kostnader och finansiering Ytterligare restriktioner för spridning av stallgödsel på hösten leder till att stallgödseln måste spridas vid andra tidpunkter och att lagringskapaciteten för stallgödsel delvis kan behöva byggas ut för att klara detta. För utbyggnad utöver vad som krävs i lagstiftningen är det möjligt att söka investeringsstöd från landsbygdsprogrammet. Investeringsbehovet om spridningsförbud inför höstsådd införs har uppskattats till Mkr för Skåne, Blekinge och Halland och Mkr för övriga delar av de känsliga områdena i Götaland. Utgår investeringsstöd 41

43 med 30 % uppgår kostnaden för detta till respektive Mkr. Till detta kommer årliga ökade läglighets- och maskinkostnader samt kostnader markpackning. Nytta Vid införande av förbud mot spridning på hösten inför sådd av spannmål i Skåne, Blekinge och Hallands län beräknas kväveutlakningen kunna minska med ca 100 ton. Kvävebelastningen till havet beräknas minska med vardera ca 25 ton till Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön. Om området utvidgas till även övriga delar av de känsliga områdena i Götaland skulle kväveutlakningen kunna minska med ytterligare 150 ton. Kvävebelastningen till havet beräknas minska med 25 ton till Kattegatt och 75 ton till Egentliga Östersjön. Åtgärder kan även ge en minskning av belastningen av fosfor. SKYDDSZONER LÄNGS VATTENDRAG Varför? Skyddszoner (gräsbevuxna zoner längs vattendrag och sjöar som inte gödslas) motverkar fosforförluster som sker genom ytavrinning. Vidare utgör skyddszonerna en effektiv buffertzon vid spridning av stallgödsel, mineralgödsel och västskyddsmedel. Hur? Målsättningen för skyddszoner i landsbygdsprogrammet för perioden är ha och ingen ökad effekt kan därmed förväntas. Det är snarare så att till följd av nuvarande prisnivå på spannmål framstår nuvarande ersättning som mindre intressant. Det har framförts tydliga signaler om att åtaganden inte kommer att förlängas p.g.a. att ersättningen är för låg. För att bibehålla intresset för skyddszoner behöver ersättningen öka kraftigt. Nuvarande stödområde omfattar i princip all åkermark i Götaland och Svealand. En utvidgning av stödområdet bedöms därför inte vara motiverad utifrån kraven i aktionsplanen för Östersjön. Vid ökad ersättningsnivå kan det dock vara motiverat att öka målsättningen med förslagsvis ha. Naturvårdsverket anser att skyddszoner bör finnas intill alla sjöar och vattendrag inom de nitratkänsliga områdena och att miljöersättningen skall index regleras i förhållande till spannmålspriserna. Vem? Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket, Övervakningskommittén. Kostnader och finansiering Utifrån aktuella bidragskalkyler bedöms att ersättningsnivån behöver öka till kr/hektar i jordbruksområden med bäst odlingsförutsättningar och till kr/ha i resten av stödområdet. Kostnaden för ökad ersättningsnivå inklusive en ökad målsättning med hektar skyddszon beräknas till 28 Mkr per år. 42

44 Tidplan Ökade ersättningsnivåer bör införas snarast. Nytta Vid en ökad anslutning med hektar skyddszon kan fosforförlusterna från åkermark minska i storleksordningen 2 3 ton. Fosforbelastningen på havet kan minska med 0,5 ton till Öresund och 1 ton till Egentliga Östersjön. BEHOVSANPASSADE SKYDDSZONER Varför? Nuvarande ersättning avser skyddszoner utmed vattendrag. Fosforförluster genom ytavrinning sker även på andra vägar än via fältkanter utmed vattendrag. Hur? Att öppna för ersättning för skyddszoner som placeras i erosionsbenägna delar av fält kan öka effektiviteten i ersättningen. Villkoren bör utformas så att i första hand kraven i aktionsplanen men även möjligheterna att genomföra åtgärder i enlighet med vattenförvaltningens åtgärdsprogram beaktas. Vem? Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket, Övervakningskommittén. Kostnader och finansiering Avskärande gräsbevuxna stråk eller ytor som bildar öar i fältet försvårar brukningen mer än skyddszoner längs fältkanten och en högre ersättningsnivå kan behövas för att motivera till anslutning. Vid en ersättning på kr per hektar och år och en anslutning på hektar blir kostnaden 25 Mkr per år. Tidplan Möjlighet för ersättning för anläggning av denna typ av skyddszoner bör införas i landsbygdsprogrammet. Nytta Vid en målsättning på hektar skulle fosforförlusterna från åkermark kunna minska med 10 ton. Fosforbelastningen på havet kan minska med 1 ton till Öresund och 4 ton till Egentliga Östersjön. ANLÄGGNING AV DAMMAR Varför? Anläggning av dammar för sedimentation av fosfor är en möjlighet att avskilja fosfor som förlorats från åkermark. Detta har prövats i viss utsträckning i Norge. 43

45 Hur? De speciella fosforfångstdammarna har mindre yta än vanliga våtmarker. De utformas så att partiklar kan sedimentera och uppslamning och uttransport av bottenmaterial motverkas. Ett förslag till ersättning inom landsbygdsprogrammet bör beakta kraven i aktionsplanen för Östersjön men även möjligheterna att genomföra åtgärder i enlighet med vattenförvaltningens åtgärdsprogram. En målsättning kan vara dammar, vilket vid en genomsnittlig yta om m 2 motsvarar 500 hektar. Vem? Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket, Övervakningskommittén. Kostnader och finansiering Anläggning av fosfordammar bedöms i genomsnitt kräva mer anläggningsåtgärd per areal dammyta än en våtmark. Därför kan det vara motiverat med ett högre tak än för ersättningen för våtmark. Nivån kr per hektar bedöms vara rimlig. Vid anläggning av 500 hektar dammar uppgår kostnaden för ersättning maximalt till Mkr (vid ersättning av % av investeringskostnaden). Till detta kommer skötselkostnader på 3 Mkr per år. Tidplan Möjlighet till ersättning för anläggning av dammar bör införas i landsbygdsprogrammet. Nytta Denna typ av dammar har inte undersökts under svenska förhållanden och det är osäkert hur stor effekt de kan få. En preliminär uppskattning är att 500 ha dammar skulle kunna avskilja 20 ton fosfor. Fosforbelastningen på havet skulle kunna minska med 2 ton till Kattegatt 2 ton till Öresund och 8 ton till Egentliga Östersjön. Kväveretention förekommer också i viss utsträckning i mindre dammar. I områden med fokus på fosforförluster är kväveutlakningen relativt måttlig. Antas att utlakningen uppgår till 15 kg N/ha, varje damm belastas från 100 hektar och avskiljningen är 7 %, kan ovan nämnda dammar avskilja ca 500 ton kväve. Kvävebelastningen på havet skulle kunna minska med 50 ton till Kattegatt, 50 ton till Öresund och 150 ton till Egentliga Östersjön. BIOGASPRODUKTION Biogasproduktion inom jordbruket kan komma att utvecklas framöver. Gödselbaserad biogasproduktion tas bl.a. upp i utredningen Bioenergi från jordbruket en växande resurs, SOU 2007:36. Utredningen föreslår bl.a. att ett tidsbegränsat investeringsstöd för gödselbaserad biogas ska införas inom ramen för landsbygdsprogrammet. Investeringsstödet föreslås täcka 30 % av investeringskostnaden för biogasanläggning. Kostnaden för stödet beräknas 44

46 till totalt 200 miljoner kronor. Jordbruksverket har ett regeringsuppdrag att utreda hur ett investeringsstöd för biogasproduktion med utgångspunkt från förslaget i SOU 2007:36 kan utformas och införlivas inom ramen för nuvarande landsbygdsprogram. Uppdraget ska redovisas senast 31 maj Gödselbaserad biogasproduktion har främst förts fram som en klimatåtgärd. Efter rötningsprocessen finns all växtnäring som fanns med i det ursprungliga materialet kvar i rötresten. Vissa egenskaper kan dock skilja sig jämfört med stallgödsel; torrsubstanshalten är ofta lägre och ammoniumhalten och ph-värdet högre. Detta kan betyda att växtnäringsutnyttjandet kan bli bättre samtidigt som risken för ammoniakförluster vid spridning är större om inte rätt teknik tillämpas. Vilken inverkan biogasproduktion kan ha på kväveförlusterna kommer att behandlas i del 2 av uppdraget. I Finland finns en fullstor biogasanläggning för omhändertagande av naturgödsel kombinerat med industriavfall vilken har installerat teknik för torkning av fosforfraktionen och koncentrering av kvävefraktionen. Genom denna teknik minskar mängden gödsel som lagras i vätskefas i form av koncentrerad kvävefraktion och fosforn föreligger i fast form. Härigenom frigörs lagringskapacitet för att sprida gödseln optimalt. Det torde även spara diesel vid spridning pga minskad vikt. Denna teknik skulle kunna införas i Sverige till en början med i några anläggningar. Investeringskostnaden var 6 miljoner euro och man fick 1,3 miljoner euro i bidrag. Anläggningen gick år 2007 med vinst och den skulle bli större om man kunde sälja fordonsgasen. I del 2 av uppdraget redovisar Jordbruksverket: vilken inverkan biogasproduktion kan ha på kväveförlusterna förutsättningar för biogas och pågående utveckling i bl.a. Sverige effekter på växtnäringsförlusterna av spridning av oseparerad rötrest möjligheter till separering och koncentrering av rötresten och framförallt en analys av potentialen för att minska belastningen. VÅTMARKER Varför? Rätt utformade och rätt placerade våtmarker minskar belastningen av främst kväve, men även fosfor. Nuvarande målsättning i landsbygdsprogrammet för anläggning och restaurering av våtmarker bedöms vara realistisk utifrån det intresse som finns för att anlägga och restaurera våtmarker och den takt som det kan ske i. Nuvarande prisnivå på spannmål håller troligen tillbaka intresset för våtmarksanläggning för tillfället. För att öka arealen utöver de ha våtmark som ska anläggas inom landsbygdsprogrammet, fram till 2013 behövs ytterligare kompensation till markägare m.fl. Det ekonomiskt största ansvaret för våtmarksanläggandet läggs för närvarande på lands bygdsprogrammet och det bör fortsatt vara så. Det bör även finnas finansiering som ligger frikopplad från landsbygdsprogrammet för att skapa en ökad flexibilitet. Tidigare fanns lokala investeringsprogram (LIP) 45

47 som gav möjlighet för kommunerna att bland annat genomföra viktiga våtmarksprojekt. Våtmarksarbetet bör också i ökad utsträckning införlivas i övrigt vattenvårdsarbete. För att få till fler och bättre våtmarker, som innebär att läckaget till havet minskar, behövs inte bara ersättning till markägare. Länsstyrelser och kommuner behöver fortsatt få resurser för att kunna arbeta uppsökande och stödja markägare med exempelvis projektering och juridik. Kommunerna kan härigenom i större utsträckning än i nuläget föra in våtmarksarbetet i översiktsplaneringen, för att aktivt peka ut områden som är lämpliga för återskapande av våtmarker. 1. VÅTMARKER FÖR KVÄVERENING I LANDSBYGDSPROGRAMMET, PERIODEN Hur? I landsbygdsprogrammet finns möjlighet till ersättning för anläggning och restau rering av våtmarker. Målsättningen för våtmarker är att hektar ska anläggas eller restaureras under perioden Våtmarkerna ska bidra både till kväverening och till att gynna biologisk mångfald samt tillgodose behov som markägaren kan ha inte minst då markägaren själv ska stå för 10 %. Vem? Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Länsstyrelserna m.fl. Kostnader och finansiering Finansieras genom landsbygdsprogrammet för perioden Nytta Vid en genomsnittlig reningseffekt på 100 kg kväve per hektar våtmark skulle den totala effekten kunna uppgå till 600 ton kväve. Utifrån de regionala målsättningarna är det troligt att flest våtmarker kommer att anläggas och restau reras i södra och västra Sverige, varför kvävebelastningen till havet kan antas minska med 200 ton till Kattegatt, 150 ton till Öresund och 100 ton till Egentliga Östersjön. 2. MER VÅTMARKER FÖR KVÄVE OCH FOSFORRENING Kväve Det regionala underlag som tas fram av länsstyrelsernas i deras regeringsuppdrag borde ge ett bättre underlag för styrning av våtmarkerna så att de kan ge högre kväverening. En ökad målsättning med ytterligare t.ex hektar våtmarker vilka styrs så att den kväverenande effekten antas öka och bli i genom snitt 300 kg per hektar våtmark skulle kunna rena ytterligare ton kväve. Effekten på havet blir dock mindre. 46

48 I del 2 av uppdraget bör det utredas vilka möjligheterna är och konsekvenserna blir av att öka anläggningen och restaureringen av våtmarker. Då bör också resultatet från länsstyrelsernas regeringsuppdrag beaktas. Nytta Kvävebelastningen på havet skulle kunna minska med vardera 500 ton kväve till Kattegatt och Egentliga Östersjön samt 200 ton till Öresund. Fosfor Våtmarker har hittills främst anlagts med syfte att rena kväve och att gynna biologisk mångfald. Våtmarker som syftar till att rena fosfor kan till viss del behöva utformas annorlunda än de som syftar till att rena kväve. Målsättningen för anläggning av våtmarker bör kompletteras med våt marker vars syfte är att rena fosfor och medel bör avsättas för detta. Kriterier för anläggning av denna typ av våtmarker bör tas fram under del 2. Villkoren bör utformas så att i första hand kraven i aktionsplanen Östersjön, men även möjligheterna att genomföra åtgärder i enlighet med vatten förvaltningens åtgärdsprogram, beaktas. Förslagsvis bör målsättningen vara att hektar våtmarker med detta syfte ska anläggas utöver nuvarande målsättning för våtmarker i landsbygdsprogrammet. Det är osäkert vilken effekt sådana våtmarker kan komma att få. Antas att 3 kg fosfor avskiljs per hektar våtmarksyta skulle ha våtmarker totalt kunna avskilja 6 ton fosfor. Nytta Fosforbelastningen på havet skulle kunna minska med 0,5 ton till Kattegatt 0,5 ton till Öresund 3 ton till Egentliga Östersjön. Kostnader och finansiering Eftersom anläggningskostnaderna för våtmarker anlagda i syfte att rena fosfor kan bli högre per hektar, föreslås att takbeloppet för dessa våtmarker blir högre t.ex kr/hektar. Vid anläggning av hektar våtmarker uppgår kostnaden för ersättning maximalt till Mkr (vid ersättning av % av investeringskostnaden). Till detta kommer skötselkostnader. JORDBRUKSVERKETS ANALYS AV KOSTNADER OCH KONSEKVENSER AV ATT YTTERLIGARE MINSKA KVÄVE OCH FOSFOR BELASTNINGEN FRÅN JORDBRUKET Den förväntade effekten av de åtgärder som tagits upp hittills är liten i förhållande till de preliminära betingen för minskade kväve- och fosforutsläpp. Storleken på de preliminära betingen indikerar att det kommer att krävas mycket kraftfulla åtgärder även efter att en översyn av betingen har gjorts. Om kväve- och fosforförlusterna från jordbruket ska reduceras ytterligare kommer det att få stor inverkan på hur jordbruksproduktion kan bedrivas, 47

49 på odlingslandskapets karaktär och det kan även komma att påverka andra närliggande sektorer. Nedan redovisas kortfattat några möjligheter att ytterligare minska växtnäringsförlusterna från jordbruket, som skulle leda till stora förändringar i nuvarande jordbruksproduktionen och för landsbygden, se bilaga 5 för en mer utvecklad text. Den minskning av växtnäringsförlusterna som redovisas kan inte direkt adderas till effekten av de tidigare redovisade åtgärderna eftersom förutsättningarna för dessa kommer att förändras om gödslings intensiteten minskar eller mark läggs i träda. De tidigare redovisade åtgärderna förutsätter att det sker en odling från vilken förlusterna minskar när åtgärder genomförs, medan effekten av att lägga mark i träda beror på att ingen odling sker överhuvudtaget. MINSKAD GÖDSLINGSINTENSITET Här behandlas tre alternativ för att minska gödslingsintensiteten utöver vad som uppnås med nuvarande gödslingsrekommendationer, gällande föreskrifter och skatt på mineralgödsel: ökad skatt på mineralgödsel, gödselräkenskaper och miljöersättning för underoptimala gödselgivor. I de två första alternativen antas att tillförseln av kväve minskar med 30 % jämfört med dagens rekommendationer vilket leder till minskad kväveutlakning. I det tredje alternativet som bygger på frivillighet antas tillämpningen, men även kostnaden, bli lägre än i de övriga alternativen. Alt 1 Skatt på mineralgödsel För att uppnå en minskning av gödslingsintensiteten med 30 % skulle skatten behöva öka med kr per kg kväve vid dagens prisnivå på spannmål (1,40 2,00 kr/kg). Kväveutlakningen från spannmålsarealen i området som berörs av aktionsplanen för Östersjön skulle minska med ca ton kväve. Kvävebelastningen på havet skulle därmed kunna minska med i storleks ordningen ton till vardera Kattegatt och Egentliga Östersjön samt 400 ton till Öresund. Jordbrukets samlade kostnad i form av minskade täcknings bidrag i spannmålsodlingen beräknas till Mkr per år. En konsekvens blir troligen att den inhemska brödsädesodlingen minskar kraftigt eller upphör på sikt. Alt 2 Gödselräkenskaper S.k. gödselräkenskaper är ett system som tillämpas i Danmark för att tillgodose grödornas behov utan att överdosering av kväve förekommer och styra mot ökad kväveeffektivitet och minskad förbrukning av mineralgödsel. Förutsättningarna för att införa ett motsvarande system i Sverige har behandlats i olika sammanhang bl.a. i SOU 2003:9. 48

50 Förutsättningarna för att införa gödselräkenskaper skiljer sig i Sverige jämfört med Danmark. I Sverige saknas i stort sett den försöks- och forskningsverksamhet som skulle krävas för att bl.a. kunna fastställa kvävenormer för olika grödor och utnyttjandegraden av kväve i stallgödsel. Det skulle också behövas ett bättre regionalt underlag eftersom förhållandena varierar mer regionalt i Sverige. För att utveckla underlag och anpassa systemet till svenska förhållanden skulle det krävas både personella och ekonomiska resurser under en längre period. Det kommer att fodras stora personella och ekonomiska resurser för administration och kontroll av systemet. Många brukare kan komma att ha behov av hjälp med beräkningar och dokumentation p.g.a. av komplexiteten i systemet, vilket leder till extra kostnader. Samma minskning av gödslingsintensiteten och belastning på havet som i alternativ 1 skulle teoretiskt kunna uppnås genom gödselräkenskaper. Någon vidare utredning av kostnader och andra konsekvenser har dock inte genomförts. Ingen reduktionsnivå är angiven. Alt 3 Miljöersättning för underoptimala gödselgivor Ett alternativt styrmedel är en miljöersättning som utgår för tillämpning av lägre kvävegivor än rekommendationerna. En sådan ersättning har funnits tidigare i Finland och ingår i deras nya landsbygdsprogram som en tilläggsersättning till ett basstöd. För att kunna genomföra detta behöver normer fastställas för kvävebehov för olika grödor i olika regioner och hur andra kvävekällor än mineral gödsel, som stallgödsel och baljväxter mm ska beaktas. Dessa normer ska sedan underskridas med en viss angiven procentsats för att ersättning ska lämnas. En ersättningsform för underoptimal gödsling kommer att kräva en omfattande administration, liknande den för gödslingsräkenskaper, och blir komplicerad att kontrollera. En mindre del av arealen är i dagsläget ogödslad och en del av arealen tillförs redan låga kvävegivor. En konsekvens skulle kunna bli att ersättning utbetalas för viss areal utan att någon miljöförbättring uppnås. Vid en anslutning motsvarande målsättningen för ersättningen för miljöskyddsåtgärder skulle kväveutlakningen från åkermark kunna minska med ton kväve. Kvävebelastningen till havet skulle kunna minska med ton fördelat på 600 ton vardera till Kattegatt och Egentliga Östersjön samt 300 ton till Öresund. Anslutningen till ersättningen har dock varit lägre än förväntat och uppgår för närvarande till ca hektar. Vid en ersättning på 400 kr per hektar och en anslutning på hektar skulle kostnaden uppgå till 240 Mkr per år. Ersättningsbeloppet grundas på minskat täckningsbidrag till följd av lägre skörd. Lägga mark i långliggande träda För att få en uppfattning av hur mycket växtnäringsförlusterna från jordbruks marken maximalt skulle kunna minska och kostnaderna och konsekvenserna för det har tre scenarier tagits fram. I scenarierna har det antagits att 49

51 arealer som idag odlas med spannmål, oljeväxter, ärtor, potatis eller sockerbetor (s.k. öppen växtodling) läggs i träda och sköts på ett sätt som minimerar utlakningen. Scenarierna omfattar tre nivåer där arealer i slättbygden i olika omfattning läggs i bevuxen träda: 1) ha kustnära marker i Skåne och Halland (Götalands södra slättbygder, Gss). Den årliga belastningen av kväve till havet minskar med ton. 2) ha. Arealerna under scenario 1) plus ha i Blekinge och Smålands kustområden plus Gotland och Öland (Götalands mellanbygder, Gmb) Den årliga belastningen av kväve till havet minskar med ton. 3) ha. Arealerna i scenario 2) plus Götalands norra slättbygder (Gns), Svealands slättbygder (Ss) och hälften av arealerna i Mellersta Sveriges skogsbygder (Mss). Den årliga belastningen av kväve till havet minskar med ton. Kostnader och konsekvenser för de tre scenarierna redovisas kortfattat nedan. Beräkningarna är förknippade med stora osäkerheter och syftar till att visa på effekternas storleksordning. Den fullständiga texten från Jordbruksverket, som behandlar samhällsekonomiska konsekvenser för de tre alternativen, redovisas i bilaga 6. I de områden som berörs finns huvuddelen av Sveriges åkermark och även de mest högavkastande jordarna, vilket innebär att en stor del av den svenska jordbruksproduktionen påverkas. Minskning av den svenska jordbruksproduktionen i procent. Minskad belastning Arealer i träda Produktionsminskning ton kväve (ha) Spannmål Oljeväxter Potatis Sockerbetor Scenario % 26 % 31 % 75 % Scenario % 41 % 52 % 99 % Scenario % 95 % 85 % 99 % I scenario 3 försvinner i stort sett all svensk växtodling utom vallproduktionen. En anpassning kan ske genom att de regioner som inte berörs ökar odlingen av de grödor som minskar. Men detta måste då ske på bekostnad av annan odling. En följd av produktionsminskningarna blir att importen ökar och ersätter inhemsk produktion. Figur 4 visar förändringar i produktion och handel för svensk spannmål, som är den gröda som berörs mest (på ca 80 % av de berörda arealerna odlas spannmål). Även animalieproduktionen påverkas genom högre priser på foder, svårigheter att sprida gödsel samt begränsad tillgång till halm. Gris och fjäderfä- 50

52 produktion kan knappast bedrivas i de berörda områdena med nuvarande miljöregler för stallgödselspridning. Detta skulle i så fall innebära att den totala gris- och fjäderfäproduktionen minska med 20, 50 och 80 % i respektive scenario. Viss ökning kan ske i andra områden men med nuvarande lönsamhet är en sådan expansion inte särskilt trolig. Minskningen av produktionen påverkar sysselsättningen i jordbruket samt insats- och förädlingsled. Tabell nedan visar en grov skattning av antalet syssel satta som berörs av de olika scenarierna År 2007 Scenario1 Scenario2 Scenario3 Produktion Export/Import Figur 4. Total förändring av svensk produktion och handel för spannmål (ton). Påverkan på sysselsättningen av de olika scenarierna. Scenario 1 Scenario 2 Scenario 3 Årsarbeten i svenskt jordbruk Inkl. insats. och förädling I tabellen visas kostnaderna för de olika scenarierna på kort och medellång sikt vid ett spannmålspris på 1,5 kr per kg. Kostnader för de olika scenarierna. Scenario 1 Scenario 2 Scenario 3 Prod. bortfall (milj kr) Kostnad per kg N (kort sikt) Kostnad per kg N (medellång sikt) När det gäller de samhällsekonomiska kostnaderna för de olika scenarierna påverkas dessa av flera svårbedömda faktorer där den viktigaste är utvecklingen av den globala efterfrågan på livsmedel och bioenergi. Om de nuvarande spann målspriserna på över 2 kr/kg består blir kostnaderna för 51

53 åtgärderna betydligt högre än ovan. OECD:s prognos ger ett något lägre pris än 1,5 kr/kg men samtidigt har kostnader för övriga sektorer inte beaktats i tabellen ovan. Även hastigheten som åtgärderna genomförs med har stor betydelse. Kostnaderna ökar om åtgärderna införs snabbt eftersom investeringar som är bundna på lång tid förlorar i värde. I synnerhet gäller detta spannmålsproduktionen där betydande nyinvesteringar i bl.a. maskiner, täckdikningar och spannmålstorkar nu genomförs. Skulle åtgärderna genomföras under en längre tid i takt med att kapital förslits och arbetskraften får möjlighet hitta alternativ sysselsättning blir kostnaderna lägre än ovan. Omfattningen av åtgärderna liksom styrmedlets precision påverkar också kostnaden. Omfattande minskningar av produktion och sysselsättning försvårar anpassning och möjligheter att för övrig ekonomi att snabbt absorbera resurser som inte längre behövs i jordbruket. Om åtgärderna kan riktas mot specifika marker med hög utlakning och som inte kostar så mycket för den enskilde lantbrukaren att ställa om kan kostnaderna sänkas jämfört med ovanstående. Jordbruksverket bedömer med hänsyn till jordbrukets roll som producent av livsmedel och bioenergi och mot bakgrund av övriga samhällsmål det som orealistiskt att genomföra åtgärder som får så omfattande konsekvenser som redovisats ovan. Scenarierna ovan där stora delar av svensk jordbruksproduktionen upphör är därför inte att betrakta som faktiska åtgärdsförslag utan syftar istället att illustrera vad ett beting i denna storleksordning får för konsekvenser för jordbruket och samhällsekonomin. Förbättrat underlag för ytterligare åtgärder Naturvårdsverkets förslag Den minskning av belastningen av närsalter som anges ovan är långt från de beting som har angivits för Sverige. Det resonemang som förs när det gäller ytterligare åtgärder inom jordbrukssektorn är knappast realistiska. Förutom jordbrukssektorn kan såsom framgår ovan vissa ytterligare åtgärder göras inom avloppsvattensektorn t.ex. efterpolering av utgående avloppsvatten från vissa reningsverk samt bättre omhändertagande av dagvatten. Detta torde emellertid inte räcka och därför måste ytterligare åtgärder vidtas framför allt inom jordbrukssektorn. Det finns behov av att en expertgrupp tillsätts i syfte att diskutera övergödningsproblematiken och kopplingen klimat/mark. Denna fråga kommer att tas upp inom SAMHAV i syfte att få till stånd en sådan grupp underställd SAMHAV. Under åtgärd E2a redovisas Vattenmyndigheternas arbete med projektet Finn de områden som göder havet mest samt åtgärdsprogrammen enligt Vattenförvaltningen. Detta kommer sannolikt endast att ge en relativt grov bild av var åtgärderna skall sättas in framför allt när det gäller åtgärder inom jordbrukssektorn. Mot bakgrund av ovanstående kan ett utredningsarbete behöva göras genom att samla in mer detaljerad information och undersöka vilka data som 52

54 finns tillgängliga för en mer detaljerad analys. Resultaten från en sådan utredning kan visa på var de mest läckagekänsliga områdena finns och var åtgärder kan sättas in såsom ändrad gröda, underoptimerade gödselgivor, lägga områden i träda och anlägga våtmarker samt andra åtgärder som bedöms kostnadseffektiva. Detta utredningsarbete kommer vid behov att göras av Naturvårdsverket och redovisas i del 2 av uppdraget. I PLC5 redovisningen framgår det att det är vissa områden i Sverige som har ett stort läckage av närsalter. Dessa är dock inte tillräckligt geografiskt detaljerade. Se kartor bilaga 4. Jordbruksverket har följande kommentar till Naturvårdsverkets förslag. För att kunna genomföra kostnadseffektiva åtgärder räcker det inte bara med att identifiera de områden som är mest läckagebenägna. Kostnaderna för att genomföra åtgärder kan också variera mellan områden vilket behöver beaktas om kostnadseffektivitet ska eftersträvas. För att kunna bedöma vilka åtgärder som har lägst kostnader krävs även en analys av de tänkta styrmedlens funktion och effektivitet. E5b. Skogsbrukets påverkan på övergödningen Huvuddelen av kväve- och fosforbelastningen på havet från skogsmark är naturlig bakgrundsbelastning. Den mänskligt orsakade belastningen, dvs. den som sker till följd av att skogen brukas (beräknat som belastning från hyggen) utgör endast en liten del av den totala antropogena belastningen. Det betyder dock inte att skogsbruket inte kan bidra till att förbättra förhållandena i Östersjön och Västerhavet, och framför allt, längre upp i vattendragssystemen. En viktig del i processen är införandet av EGs ramdirektiv för vatten. Skogsstyrelsen har, i samband med att regeringen överlämnade skogspropositionen till riksdagen (13 mars 2008), fått i uppdrag att i samråd med vattenmyndigheterna och andra berörda myndigheter följa den pågående processen med att klassificera vattenförekomster och utarbetandet av åtgärdsprogram. I uppdraget ingår även att analysera behovet av och lämna förslag på förändringar av lagar eller andra styrmedel som berör skogsbruket med anledning av vattendirektivet, samt att bedöma vilka konsekvenser föreslagna ändringar kan få för skogsbruket. I detta ligger att redovisa kostnader såväl för skogsbruket som för staten, samt effekter på utbudet av virke och bioenergi från skogen. Uppdraget ska redovisas per den 31 mars En delrapportering ska ske till Jordbruksdepartementet senast den 31 mars Skogsstyrelsen har även valt att föreslå ett nytt delmål under Levande skogar, som går ut på att värna om vattenkvaliteten bl.a. genom att brukandet av skogen inte ska leda till uttransport av organiskt eller oorganiskt material till vattendrag. Förslaget har överlämnats till regeringen av Miljömålsrådet (31 mars 2008). Skogsbrukets roll i övergödningsproblematiken samt eventuella åtgärder kommer att behandlas mer utförligt i del två. 53

55 E6. Implementera annex III i Svensk lagstiftning Redovisning i del 2. E7. Upprätta en HotSpot-lista över anläggningar med intensiv djurhållning Redovisning i del 2. E8. Gemensam framställning från HELCOM angående EUs Health Check av åtgärder inom jordbruket Åtgärden genomförd. E10. Åtgärda utsläpp från odling av energigröda Idag odlas nästan 3 procent av åkerarealen med energigrödor. De grödor som odlas är främst spannmål för produktion av etanol eller för eldning, olje växter för framställning av RME (rapsmetylester)och salix för eldning. I mycket begränsad omfattning odlas även rörflen för eldning och vall för biogasproduktion. Den totala arealen energigrödor i Sverige beräknades uppgå till hektar år Vilken inverkan eventuell ökad odling av energigrödor kommer att få på växtnäringsförlusterna beror bl.a. på vilka energigrödor som kommer att odlas, var de odlas och vilka grödor de ersätter. Vilka motåtgärder som är möjliga att genomföra är också beroende av vilka grödor som odlas. Den framtida odlingen av energigrödor behandlas bl.a. upp i utredningen Bioenergi från jordbruket en växande resurs, SOU 2007:36. Växtnäringsförluster vid odling av energigrödor och motåtgärder mot förlusterna kommer att behandlas i del 2 av uppdraget. Även framtida möjligheter till intensivodling av skog med syfte att producera såväl virke som biomassa till bioenergi ska utredas. Enligt regeringens proposition 2007/08:108 En skogspolitik i takt med tiden avser regeringen att ge Sveriges lantbruksuniversitet i uppdrag att i samråd med Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Naturvårdsverket utreda möjligheterna till intensiv odling av skog på nedlagd jordbruksmark och på skogsmark som tidigare varit jordbruksmark och som saknar höga naturvärden. Utredningen ska belysa såväl lönsamhets- och produktionspotential utifrån definitioner för lämpliga marker samt förslag på skötselmetoder och trädslagsval som konsekvenser för andra näringar, miljön, landsbygden, sociala värden och kulturmiljövärden. Ett förslag på hur intensivodlad skog bör behandlas i lagstiftningen ska också redovisas. E11. Initiera gemensamma åtgärder mot utsläpp från Vitryssland och Ukraina Internationella initiativ. Ansvar Miljödepartementet. 54

56 E12a. Verka för att utsläpp från fartyg inkluderas vid revidering av EU:s direktiv för nationella emissionstak (NECD ) Vem? Miljödepartementet, Naturvårdsverket. Redovisning i del 2. E12b. Länderna ska verka för att den luftburna belastningen på Östersjön beaktas vid revideringen av Göteborgsprotokollet inom UNECE: LRTAP konvention Vem? Miljödepartementet, Naturvårdsverket. Redovisning i del 2. 55

57 Farliga ämnen Inom HELCOMs ram har det tidigare gjorts stora ansträngningar för att förbättra kunskaperna om hur farliga ämnen används och hanteras i medlemsländerna samt om belastning och hur ländernas lagstiftning är uppbyggd i dessa avseenden. Tyvärr har dessa ansträngningar i stort sett varit förgäves. Mot denna bakgrund beslöt HELCOM att den konsultinsats, som till stor del bekostades av Sverige med bidrag från Tyskland och Litauen, skulle inriktas på Polen, Estland, Lettland och Litauen samt Ryssland. Många av åtgärderna i planen är därför främst riktade mot dessa länder (åtgärd H7, H8, H10, H15, H19, H24, H29, H30). Som exempel kan nämnas de åtgärder som handlar om att ratificera och genomföra internationella överenskommelser eller införa en adekvat kemikalielagstiftning. Konsultstudien visade också att det är nödvändigt att höja det allmänna medvetandet och kunskaperna om giftiga ämnen. Andra åtgärder är emellertid starkt knutna till EU-arbetet och genomförandet är beroende av att kunna påverka relevant lagstiftning inom Gemenskapen (åtgärd H17, H18, H20, H21, H22, H23, H25, H26, H27). För flera av de prioriterade toxiska ämnena i planen är det inte självklart att Sverige och andra Västliga EU-länder står för en mindre del av utsläppen, snarast tvärt om. Utsläppen av till exempel deka-bde och perfluorerade ämnen såsom PFOA kan mycket väl vara större från länder som Sverige och andra västliga EU-länder än från länderna i det tidigare östblocket. Osäkerheten är emellertid stor vad gäller beräkningarna av användning och utsläpp av de ämnen som prioriterats i planen, och vilka effekter dessa ämnen eventuellt skulle kunna ha på livet i havet. En viktig del av planen handlar därför om att förbättra kunskaperna om spridningen av giftiga ämnen i Östersjön och att ta fram verktyg för att bättre kunna kartlägga eventuella skadeverkningar (åtgärd H4, H12, H13, H14, H16, H31). H1. Utveckla krav på effektivitetskriterier och utsläppsgränser för småskalig förbränning Danmark har uppdaterat rekommendation 28E/8 om utsläpp från småskalig förbränning. Rekommendationen kräver bland annat att alla HELCOMländer senast under 2008 skall utarbeta gränsvärden för utsläpp från småskaliga förbränningsanläggningar. Redovisning i del 2. H2. Uppdatera HELCOM-rekommendationer Arbetet bör göras inom HELCOM LAND där tidplan och förslag till uppdatering bör diskuteras och föreslås till genomförandegruppen och HOD och beslutas av HELCOM s kommissionsmöte Om detta ska ingå i åtgärdsplanerna bör diskuteras inom LAND och förslag till om/hur bör föreslås till genomförandegruppen och HOD för beslut. Redovisning i del 2. 56

58 Rekommendation 19/5, Strategi för farliga ämnen Rekommendationen är till sin utformning ett principdokument för hur HELCOM definierar begreppet farliga ämnen. Dokumentet beskriver också vilken typ av åtgärder som skall vidtas av HELCOM länderna och vilken strategi som HELCOM har valt för att motverka skadliga effekter av farliga ämnen. I en bilaga till rekommendationen finns också en lista på vilka ämnen som HELCOM anser som mest relevanta för vidtagande av åtgärder. Rekommendationen behöver i dagsläget uppdateras med avseende på principer och definitioner. Bilagan behöver också uppdateras på grund av att vissa ämnen inte längre är aktuella. Nya ämnen har dessutom tillkommit på senare år. Redovisning i del 2. Rekommendation 24/5, reducera utsläppen från deponier AKTIVA DEPONIER SOM TAR EMOT AVFALL I Sverige finns i nuläget ca 50 deponier för farligt avfall, 220 för icke farligt avfall och 40 för inert avfall, totalt drygt 300 deponier i drift som tar emot avfall. Samtliga dessa deponier omfattas av deponeringsförordningen som är Sveriges genomförande av deponeringsdirektivet. Deponeringsförordningen medför krav på deponierna i form av uppsamling av lakvatten och krav på bottentätning och geologisk barriär m.m. Sedan deponeringsförordningen trädde i kraft 2001 har en omställning skett av deponierna. Från och med utgången av 2008 ska samtliga deponier i drift som tar emot avfall uppfylla kraven i förordningen. De deponier som uppfyller kraven i deponeringsförordningen har ett gott skydd mot läckage av föroreningar som kan ge negativ miljöpåverkan. Naturvårdsverket har i Strategi för hållbar avfallshantering Sveriges avfallsplan, gjort bedömningen att aktiva deponier idag inte är källor av betydelse för utsläpp av farliga ämnen men kunskapen behöver öka om de långsiktiga riskerna. NEDLAGDA DEPONIER Varför? Det finns ett stort antal äldre deponier som har avslutats enligt tidigare krav för deponering. Miljöskyddet vid dessa äldre deponier är generellt sämre än för de som är i drift. Kunskapen om egenskaperna hos avfallet som deponerades i äldre deponier är också sämre jämfört med nuvarande kunskapsnivå. För nedlagda deponier saknas i nuläget sammanställd kunskap om antal deponier och bedömning av miljöriskerna från dessa. Hur? Kommunerna har ett ansvar att inventera och bedöma riskerna av äldre avfallsupplag genom kraven i föreskrift om kommunal avfallsplan (NFS 2006:6). Enligt föreskriften ska kommunerna lämna underlag till länsstyrelserna som ska sammanställa uppgifterna. 57

59 Naturvårdsverkets bedömning utan någon djupare analys är att inventering och sammanställning av uppgifterna kan förbättras och frågan om nedlagda deponier behöver aktualiseras. Kommunerna kan dock behöva stöd och vägledning i arbetet med att inventera nedlagda deponier och för att få en samlad bild av riskerna vid nedlagda deponier bör kommunernas inventering sammanställas. Vem? Kommuner, Länsstyrelser, Naturvårdsverket. Kostnader och finansiering Kostnaderna för kommunernas inventering bör kunna täckas av avgifter för tillsyn. Utifrån sammanställningen kan en samlad bedömning göras av de nedlagda deponiernas potentiella risker för miljön i Östersjön. Kostnader för sammanställning och bedömning uppskattas till ca kr. Att stödja kommunerna i deras arbete med att inventera och riskbedöma nedlagda deponier kräver en mer långsiktig insats. Naturvårdsverket har i dag avtal med Sveriges Geotekniska Institut för att ge tekniskt handläggarstöd till kommuner och länsstyrelser i ärenden som berör aktiva deponier. Ett liknande avtal med SGI för äldre deponier föreslås upprättas. Kostnad för ett avtal med SGI eller annan konsult som stärker kommunernas arbete med inventeringar av nedlagda deponier beräknas till ca kr per år. Arbetsinsatsen från Naturvårdsverket uppskattas till ca 4 arbetsveckor. Eventuella åtgärder på deponierna är den stora kostnaden. Om den samlade bedömningen visar att nedlagda deponier utgör en stor risk bör kostnaderna och förutsättningarna för att bekosta åtgärder utredas särskilt. Till följd av bestämmelserna som reglerar taxan för renhållning kan kommunerna ha svårt att täcka kostnaderna via renhållningstaxan. De medel som Naturvårdsverket fördelar för efterbehandling av förorenade områden kan endast användas till särskilt prioriterade objekt där det saknas ansvarig. Tidplan Att genomföra inventeringar och åtgärder till 2016 är troligen inte möjligt. Nytta Går med nuvarande kunskapsläge inte att bedöma. FÖRORENADE OMRÅDEN Undersökningar pågår vid ett flertal förorenade områden. Dessa avser huvudsakligen ev läckage av kvicksilver och andra tungmetaller samt dioxin från förorenade områden och sediment. Ett projekt pågår avseende åtgärder för att minska utsläpp till Östersjön direkt från sediment i Valdemarsviken. Naturvårdsverket har satsat 120 Mkr på detta projekt för att ta bort stora mängder krom som kan spridas vidare ut i Östersjön. Ytterligare redovisning i del 2. 58

60 DUMPADE TUNNOR SGU genomförde under 2006 sin reguljära kartläggning av havsbotten i Norra Bottenhavet och ombads att extra se över områden där det fanns uppgifter om att det dumpats tunnor med kvicksilverinnehåll. Detta ledde till att ca tunnor påträffades. Gamla uppgifter tyder på att det ska finnas ca dumpade tunnor. Innehållet av kvicksilver har översiktligt beräknats till ca 8,7 ton. Under 2007 analyserades prover på vatten och sediment från området. Undersökningen visar att det inte finns något som tyder på att det undersökta området i Sundsvallsbukten vid tidpunkten för provtagningen utgjorde någon fara för allmänheten. Rekommendation 24/4 Reducera utsläppen från järn och stålindustri (Detta inkluderar inte information om metallverk t ex Rönnskär). TUNGMETALLER (EJ KVICKSILVER) Järn och stålindustrin orsakar utsläpp av stoft innehållande tungmetaller. De flesta anläggningar har bra stoftrening, med utsläppsnivåer på mindre än 5 10 mg/m 3, men det finns några anläggningar med högre utsläpp. Det sker en kontinuerlig förbättring av reningen på anläggningarna i samband med nyinvesteringar och prövning av verksamheten enligt svensk miljölagstiftning. Det finns även utsläpp av metaller till vatten. Halterna är normalt låga men det är stora flöden. Även där uppfyller anläggningarna kraven på BAT (best avaible technology) vid prövningstillfället. Sammantaget så drivs anläggningarna med bra miljöteknik. Det finns idag inte anledning att vidta några speciella åtgärder förutom de förbättringar som genomförs som resultat av om- och nyprövningar av verksamheterna. Dessa är orsakade av nyinvesteringar och omprövning av inaktuella tillstånd. KVICKSILVER Storleken på kvicksilverutsläppen från anläggningarna varierar beroende på typ av verksamhet och produkt. För flera anläggningar är osäkerheten stor om storleken på utsläppen. Redovisade utsläpp varierar från några kilo till flera 10-tal kilo för vissa anläggningar. På flera av dessa anläggningar pågår utredningar för att klarlägga storleken på utsläppen och möjliga åtgärder. ANDRA FARLIGA ÄMNEN OCH FÖRENINGAR De ämnen som är aktuella för järn- och stålindustrin är utsläpp av dioxiner. Utsläppen från järn- och stålindustrin beräknas vara mellan 3 5 g WHO- TEQ/år inkluderande PCDD/PCDF och dioxinliknande PCB. Huvuddelen av dessa utsläpp kommer från två anläggningar. Vid båda anläggningar pågår det ett utredningsarbete för att klargöra vilka åtgärder som är möjliga att genomföra för att reducera utsläppen samt kostnaderna. 59

61 H3. Reducera utsläppen av farliga ämnen från förbränningsanläggningar inom energi- och industrisektorn TUNGMETALLER Sammantaget är de svenska utsläppen av tungmetaller låga från förbränningsanläggningar och inga ytterligare åtgärder föreslås f.n. Viss förbättring av stoftavskiljningen vid mindre, i allmänhet biobränsleeldade, anläggningar kan övervägas men den potentiella effekten bedöms ändå vara relativt marginell. Viss förbättring av stoftavskiljningen vid tjockoljeeldning är också tekniskt sett tänkbar, men kanske inte realistisk med tanke på ofta korta driftstider och ändå relativt lågt utsläpp i utgångsläget. Den totala effekten skulle även här bli relativt marginell. ANDRA FARLIGA ÄMNEN OCH FÖRENINGAR Sammantaget bedöms utsläppen av dioxiner och andra farliga ämnen från förbränningsanläggningar vara låga i normalfallet. Av betydelse är dock att anläggningarna drivs så att fullständig förbränning sker och att reningssystemet fortlöpande underhålls och sköts. Det bör också nämnas att kunskaps nivån hos driftpersonal i vissa delar är bristfällig och bör förbättras. Något särskilt åtgärdsprogram för reduktion av farliga ämnen föreslås inte i nuläget. H4. Identifiera källor för de prioriterade farliga ämnena eller ämnesgrupperna H5. Inför förbud eller restriktioner eller andra åtgärder mot användning av prioriterade farliga ämnen H6. Tillämpa substitutionsprincipen för att ersätta utvalda farliga ämnen med ämnen med mindre farliga egenskaper H4 H6 realiseras bäst i samband med att åtgärder utarbetas för enskilda prioriterade ämnen (se längre fram). Informationen i kemikalieinspektionens produktregister kan tillsammans med kunskaper om ämnenas egenskaper och farlighet användas till att ta fram ett så kallat riskindex vilket är ett mått på den potential ett ämne har att utgöra ett miljöproblem. Denna information jämförs med resultaten från Naturvårdsverkets miljöövervakning. På så sätt tas redan idag fram underlag för vilka ämnen som bör prioriteras både för miljöövervakning och åtgärder för att minska utsläpp och läckage till miljön. Detta ingår i Kemikalieinspektionens löpande arbete, men kan behöva utvecklas med anledning av BSAP. Redovisning i del 2. H7. Utveckla tekniska riktlinjer för tillståndsbeslut för miljöfarlig verksamhet avseende farliga ämnen Redovisning i del 2. 60

62 H8. Utveckla kapaciteten hos myndigheter och företag för identifiering och åtgärder mot farliga ämnen ämnen samt tillämpning av BEP (Best Environmental Practice) och BAT (Best Available Technique) Redovisning i del 2. H9. Stimulera konsumenternas medvetande om farliga ämnen Se segment Medborgarnas engagemang och deltagande. H10. Inför relevant lagstiftning inkl. definitioner på farliga ämnen Åtgärden genomförd i Sverige. H11. Ställ krav i åtgärdsprogram och tillståndsbeslut. Samverka med EU s kemikaliemyndighet (ECHA) Krav på minskad belastning från identifierade källor skall ingå i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram. Redovisning i del 2. Lst och Miljödomstolar skall ta hänsyn till detta i sina tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Redovisning i del 2. Sverige avser att samarbeta med ECHA genom Kemikalieinspektionen. Det nationella samarbetet vad gäller miljö övervaknings data och implementering av REACH behöver stärkas men det fortfarande oklart hur detta kommer att ske. Redovisas i del 2. H12. Screening av förekomst och effekter av farliga ämnen i havet Arbete pågår i samarbete med Nordiska Ministerrådet. När detta är klart kommer det att framgå om ytterligare screening krävs. Sverige är lead country för denna aktivitet. Utöver arbetstid och reskostnader bidrar Naturvårdsverket med data från en station. SGU deltar med sediment analyser för studier av historisk belastning av metaller, näringsämnen och organiska miljögifter. Kostnader För SGU 2008: kr för två extra nivåer (analyskostnad kr/nivå) på 25 stationer. För NV 2008: Kostnader för provtagning, provberedning etc. uppskattas till högst kr. Redovisning i del 2. H13. Kartlägg utvalda ämnen i kommunala och industriella avloppsvatten Hur? Arbetet kommer troligen att utföras inom ramen för projektet Identification of sources and development of measures for selected hazardous substances of concern to the Baltic Sea som koordineras från Finlands Miljöcentral SYKE. Vem? Naturvårdsverket. 61

63 Tidplan Klart Redovisning i del 2. H14. Inför whole effluent assessment för kontroll av komplexa avloppsutsläpp Med komplexa avlopp förstås i detta sammanhang avloppsvatten som innehåller en stor mängd kemiska föreningar. Oftast är dessa bara delvis kända, och individuell bestämning av dem är inte praktiskt eller ekonomiskt möjligt. Varför? Naturvårdsverket har i samarbete med flera medlemsländer inom OSPAR, bl.a. Nederländerna och Tyskland utvecklat metodik för detta. Metodiken omfattar analyser av kända kemiska ämnen, vanliga miljöanalyser som TOC, COD, AOX osv. samt tester av nedbrytbarhet, potentiell bioackumuler barhet, akut och kronisk toxicitet. Det är ofta motiverat att genomföra bestämningarna före och efter nedbrytbarhetstest. Arbetet drivs nu vidare i HELCOM LAND som ska utarbeta förslag på pilotprojekt samt på basis av detta eventuellt föreslå begränsningsvärden baserade på persistens, bioackumulerbarhet och toxicitet. Hur? Vi har i Sverige gott om data från många sektorer, och kan få ett betydande stöd från dessa uppgifter. I detta projekt bör vi dock vara med praktiskt genom att hjälpa till att diskutera fram ett lämpligt testbatteri, välja ut en eller kanske ett par industrier med olika avloppskaraktär, genomföra testningen, och därvid vara öppna för eventuellt behov av ringtestning av någon metod, samt delta i utvärderingen av resultaten. Ett alternativt sätt att genomföra projektet är det som beskrivits av Nakari i Finland, där alla analyserar två avloppsvatten från kommunala reningsverk och två från industrireningsverk, samma fyra vatten hos alla deltagare. Det kommer att säga en hel del om hur robust tekniken är, men innebär en inte försumbar hantering vid distribution av prover, något som dock Finland verkar ta på sig. I båda fallen får man räkna med att testa metoder som inte är standard i Sverige, vilket höjer kostnaden och förlänger genomförandet. Vem? Naturvårdsverket. Kostnader och finansiering Den första varianten kan skattas till kr, den andra till , för 2009 beroende på hur mycket metoderna visar sig avvika från befintliga standardmetoder. 62

64 Tidplan Klart Redovisning i del 2. H15. Utveckla produktregister En redovisning av det svenska produktregistret uppbyggnad och användbarhet i del 2. H16. Använd den information som REACH genererar för att minska belastningen på havet av farliga ämnen Reach kommer på sikt att förbättra tillgången på data över olika ämnens hälso- och miljöfarlighet. Sverige kan via Kemikalieinspektionen initiera fördjupade utredningar där till exempel den totala användningen och exponeringen för de olika prioriterade ämnena studeras. Förutsättningarna för sådant arbete redovisas i del 2. H17. Införa restriktioner för användning av prioriterade farliga ämnen samt substitution inom lämpliga sektorer Varför? Om relevanta utvärderingar 2009 visar att det behövs åtgärder avseende olika farliga ämnen ska länderna vidta åtgärder och starta med mellankedjiga klor paraffiner (MCCP), oktylfenol (OP)/oktylfenoletoxylater (OPE) perfluoroktan syra (PFOA) och deka-brom-difenyleter (decabde): Hur? Sverige arbetar med dessa ämnen inom EU, OSPAR och OECD. För MCCP skall hänsyn tas till slutsatserna i EU:s riskbedömning och eventuella kommande restriktioner. Kemikalieinspektionen driver på för ytterligare frivillig utfasning inom landet. Sverige har kommit längre än övriga EU men importerar fortfarande över 200 ton om året och exporterar åter en stor del av detta som innehåll i färdiga produkter. För Oktylfenol är det möjligt att använda sig av OSPAR:s slutsatser och peka på de restriktioner som finns via förordningen 648/2004 (Detergentförordningen om tvätt- och rengöringsmedel). Övrig användning (ej tensider i rengöringsmedel) bör kartläggas via produktregistret och med ledning av den informationen kan åtgärder föreslås. För PFOA utnyttjas det material som finns på Kemikalieinspektionen vad gäller användning av perfluorerade ämnen i Sverige, samt slutsatserna från Kanada och OECD. Med ledning av kunskaperna om var PFOA-bildande ämnen används kan förslag på åtgärder tas fram av Kemikalieinspektionen, eventuellt via frivilliga överenskommelser med handeln och importörer. DekaBDE är ett av de flamskyddsmedel som är förbjudna i elektriska och elektroniska produkter enligt RoHS-direktivet. Kommissionen beslutade att undanta dekabde från förbudet Flera medlemsländer var emot detta undantag och Danmark med stöd av Sverige och Norge stämde 63

65 kommissionen. EG-domstolens dom kom den 2 april och undantaget ogiltigförklarades. DekaBDE är därmed åter i princip förbjudet i RoHS-produkter, vilket var syftet när direktivet antogs. Det finns emellertid en möjlighet att undantaget för dekabde kvarstår beroende på vad som kommer att ske inom det så kallade existerande ämnesprogrammet inom EU. HELCOM länderna bör här inta en gemensam och restriktiv hållning. Sverige bör dessutom argumentera för det nationella generella förbudet som också omfattar produkter som inte ingår i RoHS-direktivet. Flera företag har gått över till alternativ och det finns anledning att ha kvar det incitament som ett förbud utgör. Vem? Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket. H18. Inför restriktioner mot hexabromocyclododecande (HBCDD) Sverige har på EU-nivå bidragit med en riskbedömning av HBCDD, och föreslagit åtgärdsstrategier. Sverige bör implementera dessa åtgärdsförslag, men kan också samtidigt arbeta för frivilliga överenskommelser med t.ex. byggbranschen. H19. Förbjud endosulfan, pentabde och octabde Dessa ämnen är i dag förbjudna inom EU. H20. Påbörja arbete med restriktioner avseende användningen av PFOS, NP/NPEs och SCCPs 2008 I Sverige finns redan restriktioner för dessa ämnen. För PFOS (perfluoroktansulfonat) finns ett nytt EU-direktiv som strikt reglerar kvarvarande användning. Utsläppen borde därmed vara tillräckligt reglerade i EU länderna. Kemikalieinspektionen arbetar för att utöka förbudet mot NP/NPE (nonylphenol/nonylphenolethoxylates) i textilbearbetning till att gälla även importerade textilier. Sverige producerar och exporterar NPE, och det kan finnas skäl att undersöka om denna export leder till en användning på global nivå som inte är i enlighet med EUs regler (se H23). Vad gäller de kortkedjiga klorparaffinerna, SCCP (short-chain chlorinated paraffins) är vissa användningar förbjudna inom EU, men de kan närmast betraktas som utfasade i Sverige p.g.a. frivilliga överenskommelser Kostnader och finansiering för H17 H20 Kemikalieinspektionen uppskattar kostnaderna för att genomföra förslagen till åtgärder under H17 H20 till cirka kr för Kemikalieinspektionen under Redovisning av H17 H20 i del 2. H21. Överväg att införa restriktioner mot kadmium i gödselmedel Sverige har för närvarande hårdare restriktioner än EU-kraven, men detta diskuteras i en arbetsgrupp i EU och EU-gemensamma krav är på gång. I dessa 64

66 förhandlingar verkar Sverige för att de gemensamma haltrestriktionerna skall landa på en nivå som är lägre än den som idag gäller i Sverige. H22. Införa stränga restriktioner för användning av kvicksilver i produkter och industriprocesser Kemikalieinspektionen rapporterade 2004 ett regeringsuppdrag om ett generellt förbud för kvicksilver med förslag till ändring av förordning EU s kemikaliemyndighet (förordning 1998:944). Under 2006 notifierades förordningsförslaget. Regeringskansliet har infört ett undantag från exportförbudet för användning inom kloralkali industrin inom EU och EES. Regeringen har ännu inte fattat beslut om förordningsförslaget men det har sagts vara nära förestående sedan före årsskiftet. Regeringen föreslås fatta ovanstående beslut. Kostnaderna/konsekvenserna för det generella förbudet bedöms i stort inte bli större än det skulle ha varit med gällande regler och åtaganden. För användningsområden där negativa konsekvenser av betydelse kan befaras föreslås tidsbegränsade undantag för att underlätta omställning och utveckling av alternativa metoder. Detta gäller t.ex. vissa analyskemikalier. Kloralkali industrin föreslås undantagen från förbudet till Inom EU och internationellt fortsätter vi att arbeta för minskad användning och utsläpp av kvicksilver. H23. Tillämpa samma regler som EU på produkter som marknadsförs globalt En sökning i produktregistret bör genomföras angående export av reglerade produkter. Utifrån dessa uppgifter görs sedan en bedömning om exporterade produkter används på ett sätt som strider mot EUs regler. Därefter får en vidare diskussion föras med Regeringskansliet om ett eventuellt agerande. Uppgiften skulle kunna liknas vid ett mindre regeringsuppdrag. Kostnader och finansiering kr att användas under Redovisning i del 2. H24. Implementera Globally Harmonised System (GHS) för klassificering och märkning av kemikalier Redovisning i del 2. H25. Göra gemensamma insatser för att påverka arbetet med EU s Bat reference dokument (BREF) Redovisning i del 2. H26. Göra gemensamma insatser inom EU avseende uppdatering av listorna över prioriterade ämnen i vattendirektivet och i REACH Redovisning i del 2. 65

67 H27. Gemensamma insatser avseende växtskyddsmedel och biocider påträffade i Östersjön Gäller i huvudsak Ryssland eftersom EU direktiven angående växtskyddsprodukter och biocider är ämnade att ta miljöhänsyn. Formellt ska detta alltså vara tryggat i Sverige via EU-processen. Sverige har emellertid ofta en annan mening t.ex. vad gäller vissa antifoulingämnen och då kan HELCOM vara ett lämpligt forum att framföra denna synpunkt. Redovisning i del 2. H28. Verka för och stödja insatser för att identifiera nya ämnen att inkluderas i Stockholmskonventionen samt Aarhusprotokollet till LRTAP (2001 Stockholm Convention on Persistent Organic Pollutants and the 1998 Aarhus Protocol on Persistent Organic Pollutants to the UNECE Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution ) Arbete pågår kontinuerligt och kriterier finns. H29. Ratificera Stockholmskonventionen och Aarhusprotokollet till LRTAP Sverige har ratificerat dessa konventioner. H30. Aktivt stödja och delta i implementeringen av the Strategic Approach i det internationella kemikaliearbete Se H9. Arbete pågår kontinuerligt. H31. Utveckla biologisk effektövervakning Viss övervakning av biologiska effekter pågår idag inom ramen för den svenska miljöövervakningen. Det gäller t.ex. hälsotillstånd hos säl, beståndsövervakning av havsörn, reproduktion hos vitmärla och förekomst av intersex hos musslor. Med utgångspunkt från dagens data går det redan idag att dra en hel del slutsatser. Ett biologiskt effektövervakningsprogram behöver dock vara utformat så att det täcker olika ekosystem nivåer. Från mätningar på populationsnivå till cell- och enzymnivå. Vad gäller effekter på populationer kan man med fördel använda de indikatorer som redan utarbetats eller håller på att utarbetas inom HELCOM, t.ex. angående säl och havsörn. Det är viktigt att programmet är enhetligt i hela Östersjöregionen. Arbetet bör därför göras inom HELCOM MONAS där tidplan och förslag till mätinsatser bör diskuteras och föreslås till genomförandegruppen och HOD för beslut. I den svenska åtgärdsplanen redovisas i del 2 beslutade mätningar och resultat. H32. Fortsätt HELCOM s arbete avseende radioaktivitet Redovisning i del 2. 66

68 Biologisk mångfald Många av åtagandena i BSAP genomförs genom samarbete inom andra internationella organisationer. Vissa åtaganden har inte någon tidpunkt angiven vilket innebär att tidplaner bör fastställas i det fortsatta HELCOM arbetet. I rapporteringen av uppdraget den 31 juli 2009 kommer samtliga svenska beslutade åtgärder/insatser att redovisas mot bakgrund av åtaganden i aktionsplanen. De åtgärder som föreslås i detta avsnitt är inriktade på bland annat de marina reservaten samt utveckling av kunskapsunderlag i form av marina landskaps- och habitat kartor. Vidare redovisas åtgärder för att stärka kustfiskebestånden och icke kommersiella fiskarter. I syfte att få balans mellan fiskeflottans storlek och den biologiska resursen föreslås en halvering av flottans kapacitet genom skrotning. Det konstateras att ett bra samarbete är nödvändigt mellan representanter för fisket inom RAC-arna, Fiskeriverket och gentemot EU för att få till stånd en bra fiskeförvaltning i syfte att säkerställa ett hållbart fiske så att fiskebestånden nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt. EU har gemensamma planer för torsk, Östersjölax och ål. Fiskeriverket redovisar hur man avser att införa dessa planer. Vidare redovisas hur arbetet med fiskefria zoner skall genomföras samt åtgärder mot tjuvfiske och icke rapporterat fiske samt åtgärder för att effektivisera rapporteringen av bifångster. Åtgärder inom fisket avseende utveckling av selektiva fångstredskap, förbättrad övervakning samt åtgärder för att stärka vildlaxstammarna redovisas också. Många av de åtaganden som har beslutats ska vara genomförda, ofta i samarbete (ASCOBANS, RAC m.fl.), efter det att de nationella planerna ska vara klara. Därför tas de inte upp i denna rapportering. Vissa har inte någon tidpunkt angiven vilket innebär att tidplaner bör fastställas i det fortsatta HELCOM arbetet. Inte heller dessa tas upp här. I rapporteringen av uppdraget den 31 juli 2009 kommer samtliga svenska beslutade åtgärder/insatser att redovisas mot bakgrund av åtaganden i aktionsplanen. B1. Samarbeta inom HELCOM och med andra instanser för att utveckla och tillämpa principer för fysisk marin planering baserad på ekosystemprincipen till skydd för den marina miljön Redovisning i del 2. B2. Redovisning hur HELCOMs rekommendation 28E/9 angående bredskalig marin fysisk planering enligt INTERREG-IIB BALANCE införts i Sverige Redovisning i del 2. 67

69 B3. Komplettera nätverket BSPAs med Natura 2000-områden och peka ut ytterligare BSPAs, speciellt i utsjöområden Varför? Kompletteringar behövs för att uppnå målsättningen om ett representativt och koherent nätverk. Det befintliga nätverket når inte upp till detta, särskilt vad gäller utsjöområden. Hur? Sverige genomförde en översyn och komplettering av den svenska delen av BSPA nätverket under Resultatet rapporterades till HELCOM maj År 2010 kompletteras BSPA-nätverket om ytterligare Natura områden eller områden skyddade som marina naturreservat har tillkommit och som bedöms uppfylla HELCOM:s kriterier för BSPA områden. Vem? Naturvårdsverket, Miljödepartementet. Kostnader och finansiering Översynen 2010 bedöms inte medföra extra kostnader. Däremot medför det stadsfinansiella kostnader att skydda områden. Framförallt finansieras detta arbetet genom anslag 34:3 anslag för biologisk mångfald. (Bedömda kostnader finns att hämta i arbetet med fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålet Hav i balans). Tidplan Nytta Arbetet bidrar till att skydda marina livsmiljöer och arter. Redovisning i del 2. B4. Öka effekten av nätverket av skyddade marina områden till 2010 Varför? Det är mycket viktigt att skyddade marina områden utgör ett funktionellt nätverk som skyddar alla arters behov under hela deras livscykel. Det medför att nätverket behöver vara representativt, dvs. att alla förekommande livsmiljöer skyddas, samt att det utformas så att det finns ett utbyte mellan områdena. Det finns behov av att se över och förbättra förvaltningen av marint skyddade och utpekade områden så att de uppfyller den funktion och de bevarande mål som området anses ha. Hur? En bedömning av ekologisk koherens av BSPA nätverket och Natura 2000 måste utföras samlad för hela HELCOM området och Sverige förutsätter att 68

70 detta utförs genom arbetet i HELCOM HABITAT. Naturvårdsverket tar fram analyser av nationell representativitet och samstämmighet. En sådan analys utfördes inom ramen för den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård, men behöver följas upp med nya analyser senast Majoriteten av de svenska BSPA områdena är skyddade som naturreservat och/eller Natura 2000-områden. För dessa objekt anses skötselplan för naturreservat eller bevarandeplan för Natura 2000 uppfylla HELCOMs krav på förvaltningsplan. Det finns dock ett fåtal stora BSPA områden som inte uppfyller kravet. För några av dessa områden har Naturvårdsverket under våren initierat ett treårig pilotprojekt kallat Utveckling av marina bevarandeplaner och tillämpbara delar av ekosystemansatsen i marin miljö. Arbetet kommer att utföras av länsstyrelserna med ekonomiskt bidrag och handledning från Naturvårdsverket. Ca 5 pilotprojekt genomförs mellan Målsättningen är att varje pilotprojekt ska mynna ut i en fastställd bevarandeplan. Syftet är vidare att stimulera till arbete med ekosystemansatsen i marin miljö i praktisk tillämpning genom arbete med marina bevarandeplaner i kustområden. En förutsättning för arbetet är ett nära samarbete med lokala aktörer inom pilotområdena. Vem? Länsstyrelser, Naturvårdsverket och övriga intressenter. Kostnader och finansiering Bedömd kostnad är 3 Mkr per år i tre år. Finansiering för 2008 sker med 1 Mkr från anslag 34:12 Havsmiljöanslaget och 2,5 Mkr från anslag 34:3, anslag för Biologisk Mångfald. Tidplan Nytta Arbetet stärker bevarande av livsmiljöer och arter inom skyddade och utpekade områden genom att förvaltningen förbättras och samordnas. Ytterligare redovisning i del 2. B5. Förbättra klassificeringen av habitat och arter till 2011 Varför? För att få tillstånd ett enhetligt hierarkiskt klassificeringssystem för Östersjön som är kompatibelt med det av EU utarbetade EUNIS systemet. Hur? Utveckla förslaget av ett EUNIS klassificeringssystem anpassat för Östersjöns marina miljöer. Med utgångspunkt i det första testet med underlag från 69

71 Sverige och Finland utveckla klassificeringen vidare genom internationellt samarbete mellan Östersjöländerna för att uppnå ett väl förankrat förslag på struktur och habitat. Vem? Naturvårdsverket, SGU, Fiskeriverket i samarbete med HELCOM. Kostnader och finansiering 2 Mkr. Tidplan Nytta Ett enhetligt klassificeringssystem underlättar vidare samarbete mellan Östersjö länderna för en samstämning målbild och gemensamma åtgärder i arbetet med skydd och förvaltning. Dessutom är det en viktig del i EUs MSD. B6. Förbättra och uppdatera HELCOM s rödlista avseende habitat/arter till 2013 Varför? För att rödlistan för Östersjöns habitat och arter ska kunna användas i förvaltningsarbetet måste den vara aktuell och baserad på relevant information om objekt, arter och hotfaktorer. Därför behöver nuvarande rödlista för Östersjöns fiskarter uppdateras. Rödlistan behöver också spridas till bland annat livsmedelsindustri och restauranger (se även AC1 om upplysning av allmänheten). Hur? Aktivt delta i svensk samordning för att beskriva hotade arter och mångfald i kust och hav samt använda dessa erfarenheter inom ramen för HELCOM s arbete. Möjligheterna att utveckla datainsamling för icke-kommersiella och hotade arter utreds liksom användbarheten av habitatanalyser för övervakning av sällsynta arter. Vem? Fiskeriverket. Kostnader och finansiering 0,5 Mkr för perioden äskas inom ramen för BSAP. Tidplan

72 Nytta En uppdatering av nuvarande rödlista förväntas skapa underlag för en effektivare förvaltning av hotade arter och biotoper. B7. Identifiera och kartlägga potentiella och aktuella habitat t.ex. tång, ålgräs och blåmusslor samt uppväxtområden för kustfisk genom att utveckla modeller och andra verktyg och utveckla ett gemensamt angreppssätt för att minska negativ påverkan B7a. Ta fram och utveckla marina landskapskartor på befintlig underlagsinformation Varför? Maringeologiska landskapskartor kan användas som en del av den nödvändiga informationen vid integrerad havsförvaltning, och tillämpning av ekosystemansatsen. De utgör också ett av underlagen för planering och beslut som avser nyttjande och skydd av sådana havsområden där fysiska faktorer som bottengeologi och hydrografi kan användas i modellering där inte biologisk information finns tillgänglig. Hur? SGU har i uppdrag att till år 2014 systematiskt kartera ett antal av bl.a. Naturvårdsverket prioriterade havsområden i skala 1: Geologisk information finns i skala 1: och 1: täckandes hela den svenska kontinentalsockeln till år De till år 2009 befintliga maringeologiska kartorna bör användas tillsammans med de kartor som SGU kommer att producera årligen i framtiden som det primära underlaget för framställandet av marina landskapskartor på den översiktliga nivån. Metodiken kommer att vara liknande den som utvecklades inom det Interreg-finansierade projektet BALANCE där SGU deltog som ledare för delprojekt 1 med syfte att bygga upp en metadatabas. SGU har under 2007 och 2008 fått i uppdrag av Naturvårdsverket att analysera och konvertera maringeologisk information till biologiskt anpassade begrepp med koppling till EUNIS. Därför föreslås också att tillsammans med geologisk nomenklatur använda modellerade EUNIS-substrat i framställandet av marina landskapskartor. SMHI har tillgång till de hydrografiska parametrar som ingår och har indelat svenskt hav i havsområden som kan användas i framtagandet av de marina landskapen. Förbättrad djupinformation tas fram av Sjöfartsverket, där bl.a.äldre djupdata digitaliseras och tillgängliggörs som underlag i modellering av habitat. Nya djupmätningar utförs också i samband med karteringar på vissa utsjöbankar Vem? SGU, SMHI, Naturvårdsverket, Sjöfartsverket. 71

73 Kostnader och finansiering 2009 SGU; För framtagande och etablering av rutin kr, för programvara etc kr, totalt kr. SMHI; För framtagande av parametrarna fotiska zonens djup, salthalt och temperatur, bottenström, istäcke och vågexponering med hjälp av modelldata som är validerade och anpassade till mätdata. Havsområdesindelningen är klar att levereras via ett licensavtal år Kostnad kr. Sjöfartsverket; För digitalisering av äldre analoga djupdata ca 2 3 Mkr och framåt SGU; För löpande modellförbättringar och produktion av de marina landskapskartorna kr per år. SMHI; För uppdatering av parametrar (efter löpande modellförbättringar) kr per år. Sjöfartsverket; För digitalisering av äldre analoga djupdata ca 2 3 Mkr. För att få hela djupdatabasen digitaliserad uppskattas kostnaden till 60 Mkr vilket kan genomföras på 6 7 år. B7b. Identifiera och kartlägga potentiella och aktuella habitat t.ex. tång, ålgräs och blåmusslor samt uppväxtområden för kustfisk genom att utveckla modeller och andra verktyg och utveckla ett gemensamt angreppssätt för att minska negativ påverkan till 2013 UTVECKLING AV MARINA LANDSKAP OCH HABITATKARTOR Varför? För att nå en god bevarandestatus av biodiversiteten i Östersjön behövs en utveckling av prediktiva verktyg för kartläggning och klassificering av habitat och arter så att skyddsåtgärder kan riktas effektivt. Hur? En kartläggning av viktiga nyckelhabitat (blåstång, blåmusslor, kransalger och ålgräs) görs med hjälp av GIS modeller. Underlagsinformation från marina landskapskartor med fysiska faktorer (exempelvis; djup, exponering, bottensubstrat, fys.kem. data) samt biologisk fältinformation används i modellering för att ge en bild av sannolikheten för utbredning av habitat. En kartläggning av viktiga fiskhabitat för centrala kustarter görs med hjälp av GIS-modellering. Betydelsen av rekryteringshabitat för beståndsstorlek studeras genom rumsliga analyser där data från habitatkartor kopplas till fiskerioberoende provtagningsdata. Kartor och analyser tillgängliggörs som underlag för fiskeriförvaltning och marin planering, framför allt inom arbete med områdes skydd och habitatrestaurering såväl internationellt inom HELCOM som nationellt inom Fiskeriverket, Naturvårdsverket, län och kommuner. En studie genomförs av hur GIS-baserade analyser av fiskars 72

74 utbrednings mönster och fördelningen av fisket kan användas inom beståndsoch eko system analysen. Fiskeriverket och Naturvårdsverket kommer att delta i HELCOM HABITAT för att medverka i planering av en mer omfattande bedömning av samtliga icke kommersiella fiskarter i Östersjön. Vem? Naturvårdsverket, Fiskeriverket. Kostnader och finansiering Naturvårdsverket har budgeterat 11 Mkr för 2008 och ca 12 Mkr för 2009 för utveckling av marina landskap och habitatkartor. För åren behövs 5 Mkr/år. För att täcka hela Svenska havsområdet med en detaljeringsnivå där habitat kan modelleras behövs ytterligare ca 40 Mkr. Enligt Fiskeriverkets underlag till den havspolitiska propositionen 2 Mkr per år Tidplan Nytta Kunskap om nyckelhabitats utbredning i Östersjöområdet är avgörande för uppfyllandet av BSAP och ett viktigt underlag för ökad förståelse av essentiella fiskhabitat. Detta är nödvändig information för lokala, regionala och nationella myndigheters arbete. KLASSIFICERING Hur? Första förslaget av ett EUNIS klassificeringssystem anpassat för Östersjöns marina miljöer, med speciellt fokus på habitat förekommande längs Sveriges och Finlands kust kommer att tas fram genom internationellt samarbete. På så sätt kan ett väl förankrat förslag på struktur och habitat uppnås. Nästa fas är att ta fram habitat som är typiska för Östersjön och som tillsammans täcker in huvuddelen av Östersjöns marina miljöer. Se B5. B7c. Demonstrationsprojekt för att sprida erfarenheter om lyckade angreppssätt Varför? Kustmynnande sötvatten utgör viktiga lek- och uppväxtområden för Östersjöns kustlevande arter som abborre, gädda, gös och mört. Dessa miljöer är nyckelhabitat som även utgör refugier när rekryteringen i brackvattnet inte fungerar. Områdena har under århundraden varit utsatta för ett högt exploateringstryck som orsakat stora skador med en svag rekrytering som följd. Fiskeriverket har genomfört omfattande studier om uppväxtområden för kustfisk med finansiellt stöd av bl.a. Naturvårdsverket. Det finns idag behov 73

75 av att utvärdera åtgärder och sprida kunskap om lyckade förvaltningsfall för en bredare tillämpning av dessa. Hur? Fiskevårdsåtgärder utvärderas genom uppföljning i fält före och efter insatsen. De olika åtgärderna har som målsättning att fungera som demonstrationsexempel och att ge underlag till rekommendationer för framtida arbetet. För en god spridning av erfarenheterna och synergieffekter kommer insatsen att genomföras i geografiska områden och objekt som är sammanknutna med lokala initiativ. Vem Fiskeriverket, tillsammans med Naturvårdsverket och Länsstyrelserna. Kostnader och finansiering 3 Mkr per år under för pilotprojekt enligt Fiskeriverkets underlag till den havspolitiska propositionen. Total åtgärdskostnad för restaurering längs hela Östersjökusten uppskattas till ca 800 Mkr. Se regeringsuppdrag angående rekryteringsskador, Fiskeriverket och Naturvårdsverket. Tidplan Pilotfas Nytta Åtgärder för att restaurera förstörda rekryteringsmiljöer för kustfisk kommer att stärka bestånden. Eftersom flera av de berörda arterna har en viktig roll i kustekosystemet kommer detta i sin helhet att gynnas av åtgärderna. Processen med lokala åtgärder förväntas skapa en kollektiv ansats till fiskevård. B8. Initiera forskning om återinförande av värdefulla fytobentos arter på grunda bottnar i södra Östersjön Berör inte svenska vatten. B9. En utvärdering av icke kommersiella fiskarters bevarandestatus produceras till 2011 i samarbete med relevanta organisationer Varför? Tillämpningen av ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen förutsätter kunskap om även icke-kommersiella arter. Dessa arter interagerar med kommersiella arter i näringskedjan. Kunskapen om dessa arter och deras betydelse i ekosystemet är hitills ofullständig. Hur? Befintlig information och kunskap från pågående undersökningar kommer att sammanställas inom ramen för Fiskeriverkets verksamhet. 74

76 Indikatorer och referensvärden för Östersjöns kustfiskebestånd samt vetenskapliga underlag för beståndsuppskattning av kustfisk ska tas fram (se B11:a). Alternativa metoder för att bedöma tillståndet hos kustnära fiskebestånd och ekosystem tas fram. Vem? Fiskeriverket inom ramen för HELCOM HABITAT. Kostnader och finansiering Kostnader för åtgärder ingår i Fiskeriverkets tidigare lämnade underlag för den Havspolitiska propositionen. Tidplan Nytta Arbetet skall bidra till arbetet inom HELCOM HABITAT för en bedömning av tillståndet hos samtliga icke-kommersiella fiskarter i Östersjön. Ickekommersiella fiskarter är en naturlig del i ekosystemets näringsväv och är av betydelse för Östersjöns förmåga att leverera ekosystemtjänster. B10, B17:2f. Vidareutveckla ett samordnat rapporteringssystem och en databas om tumlares förekomst, bifångst och strandning till 2010 Varför? Fiskeriverkets hittillsvarande undersökningar visar att förekomsten av tumlare i Östersjön är låg. Kunskaper och databas över tumlaren i Kattegatt och dess beteende i relation till garnfiske är än så länge dåligt utvecklad. Fiskeriverket kommer under 2008 att undersöka den relativa förekomsten av tumlare i Kattegatt. Undersökning kommer att genomföras i samarbete med yrkes fiskare, med hjälp av tumlarklickdetektorer (PCL) och med tonvikt på områden där man fiskar yrkesmässigt med garn. Målsättningen är att se om tumlare aktivt lockas till näten, kunskap som är viktig för att effektivt förebygga bifångster. Hur? Fiskeriverket kommer under 2008 att genomföra en studie av tumlareförekomst vid fiskeredskap i Kattegatt. Den primära frågeställningen i studien är att undersöka om tumlare aktivt söker sig till fiskeredskap för att fånga fisk i eller runt nät eller om bifångstrisken beror på att tumlare helt slumpmässigt fastnar i nät. Studien kommer att ske med hjälp av Porpoise Click Loggers (PCL). Studien kommer att ske i samarbete med yrkesfiskare, som mot ersättning sköter utsättning och insamling av data. Om de planerade studierna med tumlarklickdetektorer i Kattegatt blir framgångsrika, bedöms denna metod lämplig att använda vid uppföljning av tumlares förekomst, täthet och habitatpreferenser i svenska vatten. 75

77 Vem? Fiskeriverkets kommer att ansvara för utformning av en utvecklingsfas enligt uppdrag från Naturvårdsverket. Arbetet förutsätter nära samarbete med yrkesfiskare samt forskare från Kolmården och Danmark. Kostnader och finansiering 0,5 Mkr äskas inom ramen för BSAP för utformning av utvecklingsfas. Tidsplan Nytta Resultat från studierna under 2008 kan ligga till grund för en utvärdering av rådande förvaltningsåtgärder som krav på användande av tumlarskrämmor i nät i nämnda områden samt pågående observatörsprogram för kontroll av tumlarbifångst enligt EU:s förordning. B11. Främjande av forskning för att utveckla ytterligare metoder för utvärdering och rapportering av fiskets effekter på den biologiska mångfalden B11a. Utveckling och genomförande av alternativa metoder (ekologiska indikatorer) för bedömning av kustnära fiskbestånd och ekosystem Varför? Traditionella beståndsskattningsmetoder (s.k. årsklassmodeller) som är dataintensiva, bygger på att kommersiellt fiske är den huvudsakliga dödsorsaken i de studerade bestånden och bortser från såväl art-interaktioner som inomartsdynamik. Dessa metoder lämpar sig därför sällan för kustnära fiskbestånd. Avsikten är att utveckla alternativa metoder som innehåller: bedömningssystem baserade på ekologiska indikatorer, regionala beskrivningar och bedömningar av Östersjöns olika ekosystem i enighet med ekosystemansatsen samt enkla dynamiska modeller. Hur? Utifrån befintlig teori för enarts- och flerartsindikatorer samt enkla dynamiska modeller för kustnära fiskbestånd görs förutsägelser om samband mellan olika mått på tillstånd i såväl enskilda bestånd som i fisksamhällen och olika påverkansorsaker (t ex fiske, förorening, habitat). Förutsägelserna verifieras sedan mot data om kustfisk. I dessa analyser tas mätbara indikatorer fram, liksom tillhörande referensnivåer (nyckeltal). Indikatorerna kommer att kunna ge underlag för bedömning av yrkes- och fritidsfiskets effekter på kustfiskbeståndens status och hur abiotiska och biotiska förändringar i kustmiljön påverkar beståndsutvecklingen. Som utgångspunkt används befintliga data, enklare dynamiska modeller, resultat från vetenskapliga utvärderingar, erfarenheter från pågående EU-projekt (INDECO) och pågående utvecklingsarbete inom HELCOM. 76

78 Vem? Fiskeriverket i samråd med Naturvårdsverket och i samarbete med ICES och HELCOM. Kostnader och finansiering Totalt 5 Mkr för perioden äskas inom ramen för BSAP. Tidplan Nytta Med hjälp av ekologiska indikatorer kan man bättre värdera olika mänskliga aktiviteters effekter på miljön för deras införlivande i framtida beslut samt utvärdera effekter av förvaltningsåtgärder. B11b. Experiment för att öka kunskapen om trofiska samband och därmed ge teoretiskt underlag för en ekosystembaserad förvaltning ( skarpsillprojektet ) inkluderande effekter av invandrande främmande arter Varför? Östersjön har genomgått ett dramatiskt ekologiskt skifte, där ett tidigare torskdominerat ekosystem under 1980-talet har ersatts av ett skarpsilldominerat system. Hur? Försöket med att minska mängden skarpsill i ett kustnära område, (regeringsuppdrag till Fiskeriverket i samverkan med Naturvårdsverket) syftar till att bidra till tillämpningen av ekosystemansatsen i förvaltningen av Östersjöns fiskbestånd, genom att identifiera nyckelmekanismer som bestämmer strukturen och funktionen i ekosystemet. Förutsättningar för tillämpningen av resultaten erhålls genom att: 1) Utveckla ekologiska modeller baserade på bästa tillgängliga kunskap som tar hänsyn till de återkopplingar som de ekologiska mekanismerna (såsom energi flöden mellan arter) orsakar. Detta kommer att ge genomgripande ekologisk förståelse av väsentliga delar i Östersjöns ekosystem och ge kunskap om hur fiske påverkar ekosystemet, utöver de direkta effekterna på målarterna, vilket är en förutsättning för tillämpning av ekosystemansatsen. De nya modellerna är på detta sätt väsensskilda från traditionella modeller som används inom fiskförvaltningen, eftersom de senare oftast inte är dynamiska och endast berör enskilda arter och bestånd. 2) Sätta detta i ett riskanalysperspektiv som gör det möjligt att bedöma resultatet av olika förvaltningsstrategier inom ramen av olika ekologiska och klimatologiska scenarier. Detta gör det möjligt att utvärdera hur förvaltningsstrategier kan ge ett mer balanserat uttag av fisk från olika nivåer i näringskedjan. 3) Analysera socioekonomiska effekter för olika förvaltningsstrategier. 77

79 Vem? Fiskeriverket i samråd med Naturvårdsverket. Kostnader och finansiering Skarpsillprojektets totala budget för perioden uppgår till ca 77 Mkr enligt Fiskeriverkets underlag till den havspolitiska propositionen. Naturvårdsverket har bistått med 9,7 Mkr under Tidplan Nytta Försöksinsatsen med skarpsillsutfiskning har ett stort värde ur vetenskaplig och kunskapsmässig synpunkt. Undersökningen kan leda till en ökad förståelse om de ekosystemtjänsterna som rovfiskarna levererar. B12, B17:2f. Utveckling och genomförande av en effektiv uppföljning och rapportering avseende bifångster av fåglar och däggdjur Varför? För att uppskatta omfattningen av bifångster av däggdjur och fåglar och dess påverkan på populationer är det viktigt att få in tillförlitliga rapporteringssystem och data. Fiskeriverket har tidigare använt sig av en frivillig rapporterings modell för bifångst av däggdjur och fåglar med hjälp av en detaljerad journalföring av fångst, säl- och skarvskador samt bifångster men, denna rapportering bedöms inte längre vara tillförlitlig. Hur? Med syfte att effektivisera rapporteringen av bifångst av däggdjur och fåglar kommer Fiskeriverket att pröva registrering med digitala kameror på fiskebåtar som filmar fångsten. Med nuvarande svenska regelverk kan dock metoden endast införas på frivillig basis från yrkesfiskarna. Ett system för kontroll och rapportering av bifångster är emellertid lämpligt att kräva för att ett fiske ska kunna miljöcertifieras. Ett pilotprojekt med videoövervakning planeras för Naturvårdsverket är medfinansiär med kr. Det är även av viktigt att undersöka bifångster av fåglar och däggdjur inom fritidsfisket. Fiskeriverket kommer under 2008 att sammanställa tillgänglig information om fritidsfisket omfattning och utifrån känd information om bifångster, ge en uppfattning om bifångsternas storlek. Ambitionen är att skapa underlag för en bättre information i framtiden, för att få in data exempelvis via detaljerad journalföring från fritidsfiskare. Naturvårdsverket finansierar denna studie med kr. Fiskeriverket kommer under 2008 att genomföra en studie av tumlareförekomst vid fiskeredskap i Kattegatt. Se B10. 78

80 Fiskeriverket kommer även att genomföra en studie av bifångster av fåglar runt Gotland. Kunskapen om bifångsten av fåglar är bristfällig och bygger på frivillig rapportering från yrkesfiskare.vissa uppgifter tyder på att det finns ett stort mörkertal och att bifångster av vissa arter, t ex sillgrissla, är betydande. I den planerade studien kommer tidigare undersökningar av bifångsten av sillgrisslor, tobisgrisslor och alfågel, i torskfiske runt Hoburgs bank och piggvars fiske längs östra Gotland, utförd av Visby Högskola och länsstyrelsen i Gotland att kompletteras med ytterligare observationsdata. Om möjligt kommer observationerna att utföras med videoövervakningssystem ombord hos yrkesfiskare. Alternativt sker insamlingen av data med journalföring kopplat till direkta observationer av observatör. En analys görs av yrkesfiskets omfattning runt Gotland kopplat till tillgängliga data om fåglarnas utbredning. NV finansierar med kr. Utöver ovanstående åtgärder föreslår Fiskeriverket att en handlingsplan upprättas för hur bifångster av marina däggdjur och fåglar dels ska över vakas och dels hur bifångsterna ska minska. Denna handlingsplan ska tas fram i samarbete med fiskets representanter. En väg att skapa ett positivt samarbetsklimat är att rapporteringen integreras med ett miljöcertifieringssystem där fiskerier eller fiskemetoder grönmärks och där en komponent i certifieringen är att yrkesfiskarna själva visar att de har minskat bifångsterna. Detta skulle också skapa incitament för fiskare att följa skyldigheten att rapportera bifångade tumlare, som kronans fallvilt. Vem? Fiskeriverket i samarbete med Naturvårdsverket och berörda intressenter. Kostnader och finansiering Fiskeriverket har uppgett en budget om 2 Mkr per år för bifångstarbete i Östersjön till 2015 i underlag till den havspolitiska propositionen. Naturvårds verket har gett Fiskeriverket bidrag med kr för bifångstarbete under Tidplan Nytta En effektivisering av rapporteringssystemet förväntas ge bättre utfall för lägre kostnad. Genom att utveckla samarbetet med intressenterna och skapa incitament för att minska bifångster av däggdjur och fågel läggs grunden för en uthållig minskning av bifångst i fisket i linje med delmål 4 under Hav i balans samt levande kust och skärgård. 79

81 B13. Ansvariga myndigheter i samverkan med BSRAC och HELCOM samarbetar med medlemsstaterna för utvecklingen och genomförande av fiskeriförvaltningsåtgärder i MPAs i Östersjön med syfte att uppfylla 2010 målen Varför? I MPAs (ex. Natura 2000, naturreservat, nationalparker eller BSPA-områden) finns behov av att analysera fiskets påverkan på bevarandevärdena och ta fram arbetssätt för att förvalta fisket så att bevarandemålen för området nås. EU kommissionen och DG Fish har särskilt tryckt på behovet att ta fram förvaltningsformer för fiske i Natura 2000-områden. Arbetet med förvaltning av fiske i MPAs i Östersjön är ännu under en tidig utvecklingsfas och det finns ett stort behov av diskussion och harmonisering. Hur? Reglering av fiske inom skyddade områden bör ske med den lagstiftning som bäst uppfyller syftet med skyddet, men det bör alltid i första hand bedömas om syftet kan uppnås med stöd i fiskelagen (Skydd av marina områden med höga naturvärden, NV rapport 5739). Fiskeriverket kommer i ett första steg att analysera förutsättningarna för fiskeriförvaltningsåtgärder i BSPA:s marina bevarandeplaner som kommer att utarbetas i enlighet med B4. Arbetet förutsätter fördjupade GIS-baserade analyser av fisket i dessa områden. Arbetet med fiskeriregleringar i MPA:s förutsätter ett nära samarbete mellan EU-kommissionen, HELCOM och BSRAC. Detta samarbete skulle kunna etableras till exempel genom att HELCOM HABITAT utser experter som deltar som observatörer vid BSRAC:s olika arbetsgrupper. Bildande av en särskild arbetsgrupp för MPA inom ramen för BSRAC bör stimuleras. I en sådan arbetsgrupp kan man bl.a. diskutera principer för villkorat tillträde och fiskeriförvaltning i MPA. Vid det pågående arbetet med bildande av områdesskydd, främst naturreservat med marint fokus, kommer det att behövas ett fortlöpande samarbete mellan Fiskeriverket, Naturvårdsverket och länsstyrelserna med att ta fram lämplig förvaltning av fiske om det bedöms att det finns behov av detta. Fiskeriverket och Naturvårdsverket kommer att ta fram ett förslag på hur arbetet med förvaltning av fiske inom övriga skyddade områden och i synnerlighet Natura 2000 ska ske. Detta kommer att redovisas i del 2. Vem? Fiskeriverket, Naturvårdsverket, Länsstyrelserna och andra relevanta intressenter. Kostnader och finansiering Kostnad för Fiskeriverkets medverkan i framtagande av BSPA bevarandeplaner uppskattas till total 0,8 Mkr eller 0,2 Mkr per år under 4 år. Äskanden av medel görs inom ramen för BSAP. Naturvårdsverkets kostnader tas upp under B4. 80

82 Tidplan Nytta En samstämd målbild och samlat grepp på förvaltning av MPA i Östersjön förväntas öka MPAs effektivitet. B14, B17:2f. Bevara livskraftiga populationer av säl genom att följa HELCOMs rekommendationer för förvaltningsåtgärder och till 2012 slutföra nationella åtgärdsplaner samt genomföra icke letala åtgärder för att minska interaktionen mellan sälar och fiske Varför? I takt med det ökande sälbeståndet i Östersjön krävs åtgärder för att minska bifångsterna och interaktionerna med särskilt det kustnära fisket. För att underlätta interaktionen mellan fiske och varmblodiga toppredatorer behöver fiske- och skrämselmetoder som motverkar bifångster av säl och skador från säl på fiskredskap och fångster utvecklas. Fiskeriverket har med finansiellt stöd av Naturvårdsverket arbetat med redskap och metodutveckling inom program Sälar och fiske. Hur? Sälsäkra fasta redskap som push-up fällan kommer att testas i större skala med målet att ersätta garnfisket efter arter som strömming, sik och gös. Utveckling och tester av sälsäkra betade fiskburar som alternativ till främst fiske efter torsk med garn och krok (se även B17:2e). Utveckling av teknik med sälskrämmor för att skapa sälfria områden där fiske kan bedrivas utan störning. Vem? Fiskeriverket i samarbete med yrkes- och fritidsfisket. Kostnader och finansiering Fiskeriverket har i underlag till den havspolitiska propositionen beräknat en kostnad på 20 Mkr. Tidsplan Nytta Åtgärderna medför mindre skada på marina däggdjur och fåglar. Introduktion och utveckling av nya redskap är dock tidskrävande då hänsyn måste tas till många faktorer så som ekonomisk lönsamhet samt ekologiskt hållbart fiske. 81

83 B15. Östersjön skall bli en modell för god förvaltning av mänsklig aktivitet och fiskeriförvaltningen ska utvecklas och införas baserad på eko systemansatsen för att stärka balansen mellan hållbart nyttjande och skydd av marina naturresurser B15a. Försöksinsatser med skarpsillsutfiskning med syfte att undersöka om metoden kan bidra till att återskapa ekologisk jämvikt i Östersjöns havsmiljö Redovisas under B11b. B15b. Områdesbaserad fiskeförvaltning Varför? Nuvarande förvaltningsregim bygger på ett reglerat öppet tillträde och kvotbaserad uttagsreglering som grundas på enartsmodeller. Östersjön har förutsättningar för lokal och regional förvaltning av fiske med inslag av till exempel tillträdes reglering. Hur? Fiskeriverket analyserar förutsättningar och hinder för införande av nya regionala och/eller lokala förvaltningsmodeller, som tar bättre vara på de ekologiska och sociala variationerna i tid och rum. I de fall där det bildas fiskeområden för hållbar utveckling (enligt 15c) kan dessa bli en utgångspunkt för arbetet. Arbetet förutsätter viss modellering och pilottester. Vem? Fiskeriverket i samarbete med Länsstyrelserna, samförvaltningsgrupper och i samråd med lokala universitet och högskolor. Kostnader och finansiering Den totala kostnaden beräknas uppgå till 1 Mkr per år. Fiskeriverket äskar genom BSAP 3 Mkr för perioden Tidsplan Nytta Lokalt och regionalt anpassade förvaltningsåtgärder kan öka framgång och acceptans, särskilt i de områden där det förekommer lokala fiskbestånd och engagerade lokala intressenter. B15c. Incitament för lokalt deltagande runt hållbar utveckling i fiskeområden Varför? Den europeiska finansieringen riktad till fiskesektorn har tidigare inte kunnat användas för mobilisering av lokala aktörer och deras engagemang i genomförande av åtgärder i linje med ekosystemansatsen. Den europeiska fiskeri- 82

84 fonden (EFF) öppnar nya möjligheter för perioden EFF öppnar för möjligheter till finansiering av samförvaltningsgrupper att arbeta utifrån ett rumsligt och integrerat perspektiv med hållbar utveckling av fiskeområde. Fiskeriverket avser att följa ekosystemansatsen (i enlighet med CBD:s principer) vid tilldelning av medel och ge förutsättningar för samförvaltningsgrupper att ansöka om stöd och verka för hållbar utveckling i fiskeområden (kopplad även till B15b). Erfarenheten visar dock att det lokala samförvaltningsarbetet och engagemang behöver projektsamordning eller kanslistöd. Hur? En mindre andel av lokalsamordningskostnaderna kan finansieras genom EFF. Medfinansiering av projektsamordning eller kanslistöd för områdesbaserad samförvaltningsarbete bör mobiliseras nationellt. Vem? Samförvaltningsgrupper. Kostnader och finansiering Behov av särskilda medel för lokal projektsamordning/kanslistöd uppskattas till totalt ca 2,5 Mkr per år. Fiskeriverket äskar inom ramen för BSAP 12,5 Mkr för perioden Tidsplan Nytta Den förväntade nyttan relateras till samarbete mellan olika lokala aktörer och deras arbete för ett ansvarsfullt och miljövänligt fiske. B16. Vidta alla nödvändiga åtgärder så att alla exploaterade fiskarter utnyttjas uthålligt till 2021 B16a. Ekonomiska incitament som söker balans mellan fiskeflottans kapacitet och den biologiska resursen Varför? Ett av de största hindren för ett uthålligt fiske i Östersjön är den överkapacitet som finns i de berörda ländernas fiskeflottor i förhållande till de årliga tillgängliga kvoterna. Hur? Fiskeriverket avser att under perioden skrota ca hälften av fiskeflottans kapacitet. För bottentrålare finns ett delmål om kapacitetsutförsel fastställt, motsvarande 13 % till år EU:s fiskefond kommer att användas, men de medel som finns tillgänglig för nationell medfinansiering inom 83

85 ramen för Sveriges operativa program kommer dock inte att räcka till. Skrotningen kommer att genomföras på frivillig basis. I programmet ges prioritet att behålla fartyg som använder passiva redskap och som tillhör det kustnära fisket. Vem? Fiskeriverket. Kostnader och finansiering Fiskeriverket har angett ett finansieringsbehov på totalt ca 215 Mkr, under perioden i underlag till den havspolitiska propositionen. Tidplan Nytta Den förväntade effekten är en flotta som är i balans med resursen och som bedriver en ekonomiskt lönsam verksamhet. B16b. Förvaltningsregimsskifte i Kattegatt Varför? Uttags- eller kvotbaserad förvaltning har inte lyckats säkerställa ett hållbart fiske för alla fiskarter i Kattegatt. Vissa fiskebestånd har dessutom länge betraktats som en del av Nordsjöbestånden. Studier har dock visat att det finns lokala Kattegattbestånd av till exempel torsk. Hur? I syfte att minska utkast (se 17:2) av i första hand torsk, och testa en mer framgångsrik förvaltningsmodell än kvotreglering, har diskussioner på initiativ av den regionala rådgivande nämnden för Nordsjön (NS RAC) förts sedan 2005, för att utforma en reglering genom fiskeansträngning i Kattegatt. Förslaget är att kvoter och TAC:er för Kattegatt upphävs, samt att fartyg som deltar i projektet skall få landa allt de fiskar under ett bestämt antal dagar per månad. Risken med effortsystem (förvaltningssystem som bygger på att man begränsar vilken fiskeansträngning (effort) som får användas, oftast uttryckt som antal fiskedagar, istället för att begränsa hur mycket fisk som får landas) är att det ger fiskarena anledning att öka sin effektivitet och ändra sitt fiskemönster, för att ta upp så mycket fångst som möjligt de tillåtna dagarna. Är flottans kapacitet då för stor, kan fiskeridödligheten öka vilket kan riskera bestånden. Därför måste ett regimskifte även kombineras med en reduktion av flottkapaciteten. En anpassningsplan för den demersala (demersala arter är knutna till botten, dvs arter som lever på eller nära botten) trålflottan i Kattegatt men även Skagerrak och Nordsjön är under utarbetande. 84

86 Ytterligare en åtgärd är att fortsätta driva på utvecklingen av mer selektiva redskap, så att arter i större utsträckning än idag kan fångas oberoende av varandra och att andelen undermålig fisk (fisk under gällande minimimått) som fångas minimeras. Vem? Fiskeriverket. Införande av en ny förvaltningsregim i Kattegatt förutsätter beslut av EUs ministerråd. Det förutsätter också ett starkt stöd från yrkesfiskarena och deras organisationer i Sverige, Danmark och Tyskland. NS-RAC har en viktig roll att spela i detta sammanhang. Kostnader och finansiering Kostnaden för arbetet ryms inom Fiskeriverkets ordinarie verksamhet och budget. Tidplan Nytta Ett effortsystem avser att resultera i en lägre fiskeridödlighet för hotade arter som torsk. Förvaltningsformen förväntas också få större acceptans hos fiskare eftersom resurshushållningen blir bättre och mer etiskt försvarbar. Systemet är också enklare att kontrollera. B17. Uppmana fiskemyndigheter i samarbete med BSRAC och HELCOM att vidta snabba åtgärder för att B17:1. Utveckla och genomföra långsiktiga förvaltningsplaner för kommersiellt exploaterade fiskarter senast 2010 Revidering av den internationella aktionsplanen för ÖSTERSJÖ LAXEN (Salmon action plan) Varför? Trots den positiva utvecklingen i de större laxälvarna kvarstår problemet med svaga vildlaxstammar i ett flertal mindre älvar. Hur? EU har påbörjat en revidering av den internationella aktionsplanen ( ) för Östersjölaxen. Den regionala rådgivande nämnden för Östersjön (BSRAC) har på förfrågan från EU-kommissionen utarbetat en rekommendation till EU om hur en framtida aktionsplan bör utformas och vilka långsiktiga mål som bör gälla. 85

87 Fiskeriverket kommer att följa upp och aktivt delta i revideringsprocessen. Förhandlingarna kommer med stor sannolikt inte att vara klara innan det svenska ordförandeskapet, vilket ger Sverige möjlighet att slutföra förhandlingarna under hösten Vem? Fiskeriverket. Kostnader och finansiering Kostnaden för arbetet ryms inom Fiskeriverkets ordinarie verksamhet och budget. Tidplan Nytta Nyttan är främst relaterade till överlevnad av den vilda laxen och bevarande av de ekologiska tjänster som den levererar. Den vilda laxen är en mycket viktig målart för fritidsfisket. B17:2. Införa ytterligare fiskeåtgärder baserade på bästa vetenskapliga underlag för att a) all fångst och bifångst som inte kan släppas tillbaka levande landas och rapporteras 2012 Varför? Nuvarande EU regelverk hindrar ett införande av detta mål eftersom nuvarande EU-lagstiftning föreskriver att all fisk som inte uppnår lagstadgat minimi mått eller som fiskas utanför lagstadgade kvoter måste kastas överbord. I syfte att maximera kortsiktiga ekonomiska vinster kan utkast även omfatta storlekar som får landas och marknadsföras enligt gällande regler (så kallade high-grading). High-grading är ett stort problem i Kattegatt, och förbud kan bistå detta mål. Hur? Fiskeriverket avser att under 2008 införa ett nationellt förbud mot utkast av de arter och storlekar som får landas enligt EU:s reglerverk d v s ett förbud mot high-grading. En närmare uppföljning av beslutets genomförande och dess utvärdering kommer att behövas under Vem? Fiskeriverket Kostnader och finansiering Den totala kostnaden för uppföljning genom observatörer och utvärdering beräknas till 2 Mkr per år och äskas inom amen för BSPA. 86

88 Tidsplan Nytta Beslutet förväntas minimera risken för att mindre värdefull fisk slängs bort i syfte att maximera kortsiktiga ekonomiska vinster. b) kontinuerligt utforma stängningar, tidsbestämda eller permanenta av tillräcklig storlek för att förhindra fångst av lekande och ung fisk Varför? Förekomst av ung fisk kan inte alltid förutses och yrkesfiskaren får först reda på var och när sådana aggregeringar förekommer. De kan utgöra ett larmsystem för snabba och tillfälliga skyddsåtgärder. Metoden har prövats i andra länder till exempel Norge och Skottland. Hur? Tillfälliga stängningar med syfte att undvika en viss fångst så kallade real time closures testas och metoden utvärderas. En utvecklingsfas av metoden förutsätter framtagande av informationsmaterial. Vem? Fiskeriverket i samarbete med yrkesfisket. Kostnader och finansiering De totala kostnaderna för planering, genomförande och utvärdering av till exempel 5 tillfälliga stängningar beräknas uppgå till 1 Mkr. Behov av finansiering för möte, information, pilotgenomförande och utvärdering uppskattas till 0,5 Mkr och äskas inom ramen för BSPA. Tidplan Nytta Samlingar av yngel och juvenila fiskar har en hög tidsmässig och rumslig variation. Tillfälliga stängningar har mindre ekonomiska konsekvenser än permanenta. c) utpeka ytterligare områden för fiskeförbud 2012 Varför? Den svenska regeringen har fattat ett beslut om inrättande av fiskefria områden. Syftet är att dessa områden främst ska bidra till att minska risken för beståndskollaps, bygga upp fiskbestånd med diversifierad storleksfördelning och en naturlig genetisk sammansättning. 87

89 Då fiskeförbudet i dessa områden kommer att gälla allt fiske, förväntas förbudet även utgöra ett skydd för ekosystemet och den biologiska mångfalden. Skyddet ska regleras med fiskerilagstiftningen, vilken dock inte reglerar andra verksamheter som kan påverka ekosystemet, inbegripet fisken. Samverkan med naturvårdande myndigheter är därmed en förutsättning för att områdesskydd skall få avsedd effekt. Hur? Fiskeriverket har fått i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket och länsstyrelserna utarbeta förslag till sex områden med permanent fiskeförbud, både kustnära och i utsjön, i vardera Östersjön och Västerhavet. Områden skall enligt regeringsuppdraget inrättas till 2010 och effekterna skall utvärderas till Den 1 mars 2008 levererade Fiskeriverket en första lägesrapport. I denna rapport beskriver Fiskeriverket den påbörjade processen. Efter en inledande konsultationsprocess och fördjupade studier har Fiskeriverket identifierat sex möjliga områden. Fem av dessa områden ingår i HELCOM:s geografiska ansvarsområde. Ett framgångsrikt genomförande av permanent fiskeförbud i tre av dessa fem områden, förutsätter att även andra medlemsländer i HELCOM tar motsvarande beslut, då områdena omfattar ekonomisk zon och avtalsområden med grannländer inom territoriet. I det framtida arbetet ingår fortsatta internationella diskussioner och lokala konsultationer, konsekvensanalys av biologiska och socioekonomiska effekter, inrättande och långsiktig uppföljning av effekter. Vem? Fiskeriverket är ansvarig myndighet för detta uppdrag i samråd med Naturvårds verket och Länsstyrelserna. För utsjöområdena krävs också regeringens medverkan för diskussioner med grannländer och EU. Uppdraget förutsätter även aktivt deltagande av olika kategorier fiskare och andra intressenter. Fiskeriverket har bildat en nationell referensgrupp där olika intressenter för fram synpunkter och ger råd under arbetets gång. Kostnader och finansiering Kostnaden för planering, utredning, genomförande och utvärdering (perioden ) beräknas uppgå till 62,3 Mkr. Fiskeriverket har indikerat finansieringsbehov i underlaget till den havspolitiska propositionen. Tidplan Utrednings och konsultationsarbetet har påbörjats. Områden ska inrättas till 2010 och deras effekter ska utvärderas till

90 Nytta Fiskefria områden förväntas förbättra rekryteringen och bestånden och deras ålders- och storleksstruktur. Fiskefria områden förväntas också gynna fisket i kringliggande områden på sikt, genom spridning av larver och fisk från det stängda området. Då fiskeförbudet i dessa områden kommer att gälla allt fiske förväntas skyddet även utgöra ett skydd av ekosystemet och den biologiska mångfalden. d) vidareutveckla och införa ändamålsenlig uppfödning och utsättning av lax och havsöring för att säkerställa den genetiska variabiliteten av vildstammar 2012 Fiskeriverket bedömer att en genetisk säkerställning av vilda stammar förutsätter följande kunskap om genetisk status hos vild lax och havsöring. Varför? Den vilda laxen i Östersjön har under lång tid varit hotad. Trots att läget förbättrats för många bestånd under senare år är situationen för framförallt mindre laxförande älvar fortfarande problematisk. Små populationsstorlekar i kombination med stor mellanårsvariation i antal uppvandrande lekfiskar, innebär att flera bestånd riskerar att utarmas genetiskt. Det finns även indikationer på att överlevnaden till havs minskat under senare år, vilket gör situationen än mer allvarlig. Dessutom finns det risk att vilda bestånd av lax och öring påverkas negativt som en följd av ekologiska och genetiska interaktioner med odlad fisk. Hur? Arbetet bör framförallt vara fokuserat på att öka den naturliga produktionen av lax och öring i vattendrag där så är möjligt. Detta bör främst ske genom anpassing av fisket samt i vissa fall genom restaurering av vattendrag för att öka produktionskapaciteten. Det är även viktigt att utreda både ekologiska och genetiska effekter av interaktioner med odlad fisk (till exempel genetisk introgression). Det finns tydliga regler för utsättning av fisk, men tillämpningen av befintligt regelverka bör förbättras. Möjligheten att minska omfattningen av kompensationsutsättningar och anpassa dem bättre till det aktuella fisketrycket bör utredas. Ekologisk och genetisk långtidsmonitoring i representativa indexvattendrag bör startas. Inom ramen för den framtida internationella förvaltningsplanen för lax, som förväntas starta 2009, bör man överväga att sätta upp genetiska mål. Det bör även ingå i förvaltningsplanen regler för hur stora utsättningar får vara samt hur de bör genomföras. För att kunna få en striktare tillämpning av befintligt regelverk för utsättningar är det viktigt att effekterna av redan genomförda utsättningar utvärderas. Detta kan ske genom användning av befintligt material från långa märkningsserier och genetiska studier. Samtidigt bör insamling av material från representativa indexvattendrag starta. Dessa studier bör omfatta både populationsbiologi och genetik. 89

91 Vem? Fiskeriverket. Kostnader och finansiering De två undersökningarna som nämns ovan saknar långsiktig finansiering. Beräknad kostnad för de genetiska studierna under perioden är 4 Mkr. Fiskeriverket äskar 4 Mkr inom ramen för BSAP. Tidsplan för undersökningarna och för fullständig genomförande. Nytta Bibehållen grad av genetisk variation och bevarande av unika lokala anpassningar i vilda lax- och öringpopulationer. e) omedelbara åtgärder för att minimera bifångst av småfisk och icke målart 2012 Varför? Det finns tekniska möjligheter att öka trålfiskets storleks- och artsselektivitet och att utveckla alternativa redskap. Att utvecklingen på redskapsfronten inte gått snabbare beror främst på den svåra och långa beslutsprocessen. Hur? Bacoma-trålens selektivitet kan förbättras genom ökad maskstorlek och ökad längd på panelen. Fiskeriverket har för avsikt att driva frågan i olika fora med tonvikt på BSRAC och EU. Fiskeriverket kommer att stödja och arbeta med utveckling och försök med fiskburar som alternativa redskap (se B14). Vem? Fiskeriverket i samarbete med BSRAC, EU och andra relevanta intressenter. Kostnader och finansiering Kostnaden för arbetet ryms inom Fiskeriverkets ordinarie verksamhet och budget. Tidsplan Nytta Selektiva redskap förväntas minska utkast och förbättra rekryteringen och bestånden och deras ålders och storleksstruktur. 90

92 f) utvärdera effektiviteten av existerande tekniska åtgärder 2008 för att minimera bifångst av tumlare och införa nya tekniker och åtgärder Se B10, B12 och B14. B17:3. Fiskerimyndigheterna anmodas att vidta åtgärder för att a) omedelbart se till så att tjuvfiske, icke-reglerat fiske och icke rapporterat fiske upphör samt utveckla LANDNINGSkontroll m.m. enligt BSRAC konferensen i mars 2007 Varför? Rapportering och kontroll av fisket har varit bristfälligt i Europa. Ofull komliga eller oriktiga fångstdata kan ifrågasätta den kunskapsbas som används för beståndsuppskattningar, men också generera konflikter och orättvisor vid fördelning av resursen, mellan olika fisketyper eller kategorier. Den svenska fiskerikontrollen har vid olika tillfällen kritiserats av den europeiska kommissionen. Hur? Som svar på kritiken mot fiskerikontrollen har Fiskeriverket vidtagit en serie åtgärder. Bland annat har antalet kontrollanter fördubblats och metoder för landningskontroll utvecklats. Fiskeriverket har i samråd med Kustbevakningen sett över fiskerikontrollens funktion och organisation samt utarbetat en nationell handlingsplan för fiskerikontrollen Planen redovisar den samlade verksamheten inom fiskerikontroll och föreslår kontroll prioriteringar. En analys har genomförts avseende brister i fiskets rapportering och denna kommer att ligga till grund för utbildning och informationspaket för yrkesfiskare som under IT-stöd samt nya rutiner kommer att effektivisera arbetet med såväl registreringen av fångstuppgifter som av korskontroller av olika källor t.ex. avräkningsnotor, loggboksblad, VMS. Fiskeriverket har för avsikt att förbättra uppföljning av överträdelser och införa ett nytt system för hantering av överträdelse mot regelverket. Systemet planeras vara i drift under Vem? En effektiv fiskekontroll förutsätter samverkan mellan olika myndigheter. Fiskeriverket har tidigare samarbetat med Länsstyrelserna och kommer att utveckla ett strukturerat samarbete med Skatteverket, Tullverket och Polismyndigheten. 91

93 Kostnader och finansiering Fiskeriverkets kostnader för förbättringarna har beräknats till totalt 96,7 Mkr för perioden och kostnadsbehovet har lämnats som underlag till den havspolitiska propositionen. Tidplan Nytta Nyttan av fångstregistrering och fiskerikontroll är direkt relaterad till skydd av resursen. Fiskerikontrollen spelar en stor roll i konfliktlösning. b) vidta snabb implementering av existerande långsiktiga förvaltningsplaner för torsk och ål senast 2012 Flerårig plan för torskbestånden i Östersjön (EG förordning 1098/2007) Varför? Det östra torskbeståndet i Östersjön har minskat kraftigt och lekbiomassan utgör idag ca 35 % av den biologiskt säkra nivån. För att återskapa Östersjöns torskbestånd måste i första hand fisket på dessa bestånd begränsas och fiskeflottans kapacitet anpassas därefter (se B15a). Begränsningar i torskfisket bör kunna göras med en begränsad påverkan på det småskaliga fisket i södra Östersjön. Hur? Den nya förvaltningsplanen innebär en övergång från ett system som bygger på stoppdagar till ett system som utgår från ett visst antal möjliga fiskedagar per år för de fartyg som får ett särskilt tillstånd att fiska torsk. Återhämtningsplanen inkluderar en fortsatt årlig minskning av antalet möjliga fiskedagar per fartyg med 10 %, tills fiskeridödligheten har nått en långsiktigt hållbar nivå (MSY). Planen innebär mer omfattande och effektivare kontrollåtgärder för att det olagliga fisket ska minimeras så snart som möjligt. Planen kommer att utvärderas under Fiskeriverket har vidtagit åtgärder för att planen inte ska ha en starkt negativ påverkan på de mindre kustnära fiskefartygen, som fiskar med bottensatta garn och långrevar och som är betydligt mer väderberoende än de större trålarna. Fiskeriverket har sedan den 1 januari 2008 beslutat att avsätta en viss andel av den svenska torskkvoten till det kustnära garn- och krokfisket, för att gynna de mer småskaliga fiskefartygen med hemmahamnar i Östersjön. Slutligen kommer Fiskeriverket att från och med 2009 genomföra en kraftig minskning av antalet fisketillstånd. Vem? Fiskeriverket. 92

94 Kostnader och finansiering Kostnaden för arbetet ryms inom Fiskeriverkets ordinarie verksamhet och budget. Tidplan Nytta En återhämtning av torksbeståndet i Östersjön har en stor ekologisk och ekonomisk betydelse. Återhämtningsplan för torsk i Kattegatt (EG förordning 423/2004) Varför? Kattegattbeståndet av torsk är utanför biologiskt säkra gränser och fisketrycket i området bedöms vara för högt. ICES har därför sedan 2000 rekommenderat ett fiskestopp. I december 2003 beslöts om en återhämtningsplan (rådsförordning (EG) nr 423/2004) från och med år 2004 för torsk i bl.a. Nord sjön, Skagerrak och Kattegatt. Återhämtningsplanen har under de gångna åren inte tillämpats strikt. Nivåer för fiskeansträngningen beslutas årligen av ministerrådet per torskfångande redskapskategori. STECF har under åren utvärderat effekterna av torskåterhämtningsplanen och kommit till slutsatsen att denna inte har bidragit till förväntad sänkt fiskeridödlighet. Hur? Fiskeriverket kommer att arbeta för en revidering och en strikt genomförande av återhämningsplanen. Fiskeriverket kommer att arbeta för kommissionens förslag om kw-dagssystem. Fiskeriverket kommer också att arbeta för ett stängt område i sydöstra Kattegatt. Diskussioner förs med Danmark i den frågan. Vem? Fiskeriverket. Kostnader och finansiering Kostnaden för arbetet ryms inom Fiskeriverkets ordinarie verksamhet och budget. Tidsplan Nytta Den förväntade effekten av åtgärderna är en återhämtning av torsken i Kattegatt. I kombination med andra åtgärder förväntas detta även öka fiskeföretagens lönsamhet. 93

95 Nationell förvaltningsplan för ål (se även B20a) Varför? Det europeiska ålbeståndet befinner sig en djup kris. EU fastställde därför 2007 en ålförvaltningsplan för hela unionen. Målet med förvaltningen är minska dödligheten så att 40 % av ålens biomassa i ett av människan opåverkat bestånd skall kunna lekvandra till Sargassohavet. Senast den sista december 2008 ska varje medlemsland inrapportera en nationell förvaltningsplan som uppfyller målet. Hur? Den första maj 2007 fattade Fiskeriverket beslut om ålfiskeförbud i Sverige. Småskaliga kust- och insjöfiskare, för vilka ål är en viktig del av ekonomin, kan dock få speciellt tillstånd för fortsatt ålfiske. Situationen kräver dock ytterligare åtgärder. Den svenska förvaltningsplanen består av tre huvudinriktningar: reglering av fisket, utsättningar av ål, samt åtgärder för upp- och nedvandring i vattendrag. Naturvårdsverket deltar aktivt i restaurering av vandringsvägar. Uppföljning och kontroll av vidtagna åtgärder är en viktig del av planen. Detta gäller åluppvandring, gulålstätheter och blankålsutvandring i sjöar, vatten drag och kust, spritt över större delen av landet för att kunna följa effekterna av förvaltningsåtgärderna och kunna göra förvaltningen adaptiv. Vem? Arbetet med att genomföra den nationella ålförvaltningsplanen kommer att ske i samråd med Naturvårdsverket och länsstyrelserna, fiskets organisationer samt andra intressenter i ålfrågan. Särskilda arbetsgrupper kommer att inrättas och Fiskeriverkets rådgivande grupp för ålfrågor är ett viktigt organ för framtagandet av planen. Kostnader och finansiering Den beräknade kostnaden för uppföljningsarbetet efter godkänd förvaltningsplan är ca 8 miljoner kr per år och kostnadsbehovet har lämnats som underlag till den havspolitiska propositionen. Naturvårdsverket har finansierat projekt för att främja nedvandring av fisk, och i synnerhet ål, med kr under 2008 (från havsmiljö anslaget 34:12). Tidplan Den nationella planen kommer att utarbetas under 2008 och skickas in till kommissionen senast den 31 december Uppföljningsarbetet kommer att bedrivas en lång tid framåt. Nytta Ålen är en akut hotad art som förutom mångfaldsaspekten är av mycket stor ekonomiskt vikt för det småskaliga kust- och insjöfisket fisket i Sverige. 94

96 Dessutom är ålen bland de tio viktigaste arterna för det svenska fisket i dess helhet. B18. Ansvariga myndigheter bör införa angivna mål i bilagan till BSAP avseende åtgärder inom fiskeriförvaltningen Fiskeriverket har för avsikt att arbeta för målen, vilka täcks upp av åtgärderna i planen. B19. Gemensam skrivelse till EU om uthålligt fiske i samklang med BSAP Redovisning i del 2. B20a. Utveckla nationella program för skydd av ål, EC Regulation No. 1100/2007 Åtgärden har genomförts i Sverige se även 17:2g. B20b. Klassificering och kartläggning av älvar med historisk och migrerande fiskarter, senast 2012 Varför? Trots den positiva utvecklingen i de större laxälvarna kvarstår problemet med svaga vildlaxstammar i ett antal mindre älvar. Situationen för havsöringen är allvarlig inom vissa områden, främst norra Östersjön och ålens situation är allvarlig i hela Östersjön (se B 19). En betydande del av produktionen och därmed även fiskeuttaget på dessa arter sker genom kompensationsodling och utsättning i utbyggda vattendrag. Det finns risk för ett överutnyttjande av det vilda beståndet vid ett fiske på blandbestånd och genetiska risker vid uppvandring av odlad fisk i vattendrag med naturlig produktion. Hur? Fiskeriverket avser att göra en inventering av lämpliga vattendrag för lax, havsöring och ål under perioden Arbetet inriktas på att bedöma nuvarande beståndsstatus, omständigheter som påverkar bestånden och ange förutsättningar och åtgärder för att fisken ska kunna vandra upp, fortplanta sig och vandra ut. Inventeringen kommer även att inkludera mindre vattendrag med svaga vilda lax- och havsöringsstammar samt vattendrag där det tidigare har funnits livskraftiga stammar och där det bedöms vara möjligt att återintroducera dessa. Vem? Fiskeriverket. 95

97 Kostnader och finansiering Kostnaden för arbetet beräknas uppgå till 2 Mkr per år varav 6 Mkr äskas inom ramen för BSAP. Tidplan Nytta Dessa migrerande fiskarter är en viktig del av ekosystemet längs vattendragens avrinningsområde och i kustområdet. De är av stor betydelse för yrkesfiske, fisketurism och fritidsfiske i kustområdet och längs vattendragen. B20c. Utveckling av planer för restaurering av lekområden och vandringsvägar för migrerande fiskarter i lämpliga vattendrag, senast 2010 Varför? Vandringsfiskar är beroende av vandringsvägar mellan de miljöer där olika livsstadier uppehåller sig samt goda reproduktionsområden i vattendragen. Under industrialiseringen har man påverkat såväl fiskens möjligheter att nå lämpliga lek- och uppväxtområden i vattendragen, som vattendragens lämplighet som reproduktionsområden. Hur? Fiskeriverkets nationella åtgärdsprogram för återuppbyggnaden av Sveriges 16 nuvarande vildlaxälvar och arbetet med att etablera väl fungerande indexälvar kommer att prioriteras. Det gäller bl.a. återställning av lek och uppväxtområden i såväl de större älvarna (Vindelälven, Pite älv och Kalix älv), som de mindre älvarna i Västerbotten och Norrbotten, som har goda förutsättningar att producera vild lax och där det finns potential att utveckla ett fritidsfiske. I samband med det pågående arbetet att ompröva vattendomar granskas särskilt objekt som innebär vandringshinder för lax, havsöring och ål och därmed möjligheterna att i överenskommelse med kraftindustrin eller genom beslut i domstol åstadkomma fiskvandring förbi dessa objekt. Åtgärderna ovan inkluderar och påverkar även i hög grad havsöring även om artens särskilda behov av regleringar, åtgärder och uppföljning ytterligare bör beaktas i det nationella åtgärdsprogrammet. En nationell plan för att restaurera och öppna upp vandringsvägar för ål är under utarbetande (se B19). Vem? Fiskeriverkets i samarbete med berörda intressenter och myndigheter. Kostnader och finansiering Kostnaderna för inventering, sammanställning, bedömning och rapportering av åtgärdsbehov i norra, mellersta och södra Sverige uppskattas till 2 Mkr för periden och äskas inom ramen för BSAP. 96

98 Tidplan Nytta Dessa migrerande fiskarter är en viktig del av ekosystemet längs vattendragens avrinningsområde och i kustområdet. De är av stor betydelse för yrkesfiske, fisketurism och fritidsfiske i kustområdet och längs vattendragen. B20d. Aktivt bevarandearbete i minst tio hotade vildlaxälvar i Östersjön samt återintroduktion av ursprunglig Östersjölax i minst fyra potentiella laxälvar, senast 2009 Varför? Trots den positiva utvecklingen i de större laxälvarna kvarstår problemet med svaga vildlaxstammar i ett antal mindre älvar. I Sverige har ett antal tidigare laxförande mindre vattendrag bedömts som potentiellt lämpliga för återintroduktion av lax. Även om en positiv utveckling skett under senare år, med en ökad naturlig reproduktion, förefaller flera potentiella vattendrag inte kunna uppnå en reproduktion av betydelse. Orsaken kan bl.a. vara förekomsten av vandringshinder. Hur? Vid inventeringen av vattendrag med migrerande fiskarter samt vid utvecklingen av planer för restaurering av lekområden och vandringsvägar kommer särskild vikt att läggas på vattendrag med hotade fiskbestånd och de omständigheter som åstadkommit detta, t.ex. vandringshinder. Vid arbetet med omprövning av vattendomar kommer särskild vikt att läggas på objekt som innebär vandringshinder i vattendrag med hotade fiskbestånd. En utvärdering av återintroduktionsverksamheten bör ske inom ramen för det nationella åtgärdsprogrammet för lax och vara kopplat till den planerade inventeringen av vattendrag med migrerande fiskarter. Vem? Fiskeriverket. Kostnader och finansiering Kostnaderna beräknas med utgång i prioritering av 4 st potentiellt laxförande vattendrag och uppdelat på två perioder: : Utvärdering av hittills utförda åtgärder i potentiella vattendrag (Kåge älv, Moälven, Testeboån, Helge å), samt klarläggande av orsaker till positiva/negativa resultat ca 0,9 Mkr : Genomförande och åtgärdskostnader i aktuella vattendrag (utsättningar, utrivning av dammar, kraftverk, friköp av vatten vid utvandringsperioder m.m.) ca 10,7 Mkr. 97

99 Sammanlagd kostnad för hela B20d beräknas till 11,6 Mkr och äskas inom ramen för arbetet med BSAP. Tidplan Nytta Dessa migrerande fiskarter är en viktig del av ekosystemet längs vattendragens avrinningsområde och i kustområdet. De är av stor betydelse för yrkesfiske, fisketurism och fritidsfiske i kustområdet och längs vattendragen. B21. Återinförande av stör Inte aktuellt i Sverige. B22. Kustfisk har en viktig roll för Östersjöns biodiversitet och stor social och kulturell betydelse Ansvariga myndigheter bör: a) etablera ett internationellt nätverk för ÖVERENSkommelser om riktlinjer för en ekosystembaserad förvaltning av kustfiske i Östersjön b) utveckla långsiktiga planer för skydd, miljöövervakning och hållbar förvaltning av kustfisk, inklusive hotade eller missgynnade arter och anadroma fiskarter 2012 c) utveckla ekologiska indikatorer och metoder för bedömning av kustfisk inklusive referensnivåer och verktyg för utvärdering av hållbar förvaltning av kustfiske 2012 Varför? En ekosystembaserad förvaltning av kustzonen och kustfiske förutsätter god kunskap om ekosystemets komponenter inklusive människans påverka på dessa. HELCOM har nyligen etablerat ett nytt projekt HELCOM-FISH med syfte att uppfylla de mål som upptas i B22a, b och c. Hur? Fiskeriverket har för avsikt att aktivt medverka i HELCOM-FISH som bl.a. kommer att utveckla gemensamma riktlinjer för bland annat provtagning och övervakning av den biologiska mångfalden, med tonvikt på kustfiske. Projektet ska arbeta med utveckling av indikatorer och referensvärden för kustfisk samt utveckla förslag för restaurering av de mest utsatta kustfiskarna. Projektverksamheten är kopplat till B:11a men har en regional ansats. Vem? Fiskeriverket. 98

100 Kostnader och finansiering 4 mkr per år eller total 20 Mkr äskas inom ramen för BSAP. Tidplan Nytta Åtgärden förväntas gynna samarbete och harmonisering i Östersjön och ge underlag för att utveckla en ekosystembaserad förvaltning av kustfiskbestånden med hänsyn tagen till antropogen påverkan på miljön samt yrkes- och fritids fiskets uttag. 99

101 Sjöfart Eftersom sjöfarten till stora delar är global kan inte HELCOM s medlemsländer ensidigt ta beslut som strider mot globala konventioner. Däremot kan de enas om gemensamma ståndpunkter i förhandlingarna i IMO och i vissa frågor besluta nationellt eller inom HELCOM. Flera av åtagandena i BSAP rör ratificering av globala konventioner. När det gäller HNS-konventionen (1996) och Barlastvattenkonventionen (2004) så rekommenderar statliga utredningar att Sverige ratificerar konventionerna. Det är nu upp till regeringen att besluta om ratificering och när det ska göras. Många av aktiviteterna utvecklas i grupperna Maritime och Respons och är till sin karaktär gränsöverskridande som t ex frågor om fartyg i sjönöd eller olika övervakningssystem (AIS m.fl.). Ett fåtal åtgärder är rent nationella till sin karaktär. Däribland kan nämnas omhändertagande av marine litter. Åtgärder mot giftiga antifoulingfärger och oljespill är några av de andra förslag som utvecklas i rapporten. Av stor betydelse är att minska sjöfartens utsläpp av kväveoxider i rökgaserna. Det saknas tidplan för flera av åtagandena. M1, M2, M6. Ratificering av AFS- och MARPOL 73/78 konventionerna Sverige har redan ratificerat dessa konventioner. M3. Ställ krav på att fartyg som anländer hamn inte använder TBT antifouling Reglerna är i kraft i Sverige fr.o.m M4. Aktivt stödja utvecklingen av TBT-fria antifoulingsystem Inget aktuellt FUD projekt under 2009 finansierat av Sjöfartsverket. M5. Effektivt införa AFS Convention i Östersjön genom att utveckla system för kontroll av fartyg som inte uppfyller säkerhetskraven Hur? Ett projekt om monitoring the banning of carriage of heavy grade oil in single hull tankers (SHT) har genomförts i samarbete mellan HELCOM och EMSA. Där har man använt AIS information för att upptäcka de fartyg som inte uppfyller kravet om dubbelskrov. Om det fungerar för SHT bör samma övervakningssystem och rutiner kunna användas för att larma om andra typer av potentiellt farliga fartyg. Man bör avvakta och se om SHT fungerar som det är tänkt. Dessutom bör en del frågor lösas innan man inför ett system för att inom Östersjön övervaka de fartyg som bryter mot bestämmelserna i AFS-konventionen. Exempel på frågeställningar: Vad händer med de fartyg som inte uppfyller kraven? Vem utövar kontrollen? Hur kommer informationen in i systemet från början? Och uppdateras det automatiskt om fartygen målar om med en godkänd färg? Uppdateras informationen genom egenrapportering? 100

102 Vem? Sjöfartsverket. Kostnader och finansiering Kostnaderna för 2009 är svåra att uppskatta, kanske SHT-projektet kan ge en fingervisning. Det torde dock vara betydligt lättare att avgöra om ett tank fartyg har dubbelskrov eller inte än om fartyget har rätt bottenfärg. Ytterligare kostnader för hamnstatskontrollinspektionerna kommer bara att bli marginella, om man inte inför något obligatoriskt krav att ta prov på botten färgen. Normalt kontrolleras bara AFS-certifikatet. Ytterligare redovisning i del 2. M7, M27. Samverka inom European Maritime Safety Agency, EMSA för satellitövervakning av oljespill Hur? Satellitspaning används både för att upptäcka illegala utsläpp och för att kartlägga olja som kommit ut på grund av en olycka. Sverige bedriver sedan många år en omfattande flygövervakning kombinerad med satellitövervakning av svenskt ansvarsområde. Sedan april 2007 samordnas satellitövervakningen över Östersjön inom HELCOM och finansieras av EMSA. Vidareutveckling av detta sker inom ramen för Helcom Response ordinarie arbete. Vem? Kustbevakningen. Kostnader och finansiering Kostnaderna ryms för närvarande inom Kustbevakningens budget och bedöms inte medföra några ytterligare kostnader för Sverige. Tidplan Pågår. M8. Stöd kommuner och lokala frivilliga organisationer för att utföra strandstädning Strandstädningar har genomförts under flera år på västkusten. Mellan åren samlades över m 3 avfall in på 300 km 2 klippiga stränder. Ökade kostnader, svårigheter att få personal mm innebär att strandstädningen framöver kan vara hotad. Problemet är större på västkusten än på ostkusten. Redovisning i del

103 M9a. Utvidga det för fiskare avgiftsfria omhändertagandet av i landfört skräp med att även ge kompensation Varför? Inom projektet Save the North Sea har bl.a. rymts en verksamhet Fishing for litter vilken innebar att fiskare tog hand om allt avfall de får upp i sina fiskeredskap och lämnar det avgiftsfritt i hamn i stället för att låta det gå tillbaks i sjön. No-special fee-systemet tillämpas i de kommersiella hamnarna vilka inte är desamma som där yrkesfiskarna normalt landar sin fångst. Hur? Åtgärden har utvecklats och föreslagits i den fördjupade utvärderingen av miljö målet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Ytterligare redovisning i del 2. M9b. Införa HELCOM rekommendation 28/10 avseende no-special-feesystem för fartygsavfall. Redovisning i del 2. M10. Utvidga mottagningssystemen för omhändertagande av fartygsavfall enligt no-special-fee-systemet Varför? Det svenska systemet för mottagning av fartygsavfall från 1980-talet har utgjort modell vid utformningen av den s.k. Östersjöstrategin och har därefter vidareutvecklats. Men för att strategin ska fungera och vara effektiv måste den konsekvent genomföras i alla länder runt Östersjön. Tyvärr finns det flera hinder för ett sådant väl fungerande system. Detta framförallt p.g.a. Östersjöstaternas olika tolkningar av regler om den obligatoriska iland lämningen av avfall, tillämpningen av avgiftssystemet och bestämmelserna om undantag. Hur? Ett harmoniserat avgiftssystem i hela regionen är avsett att skapa en balanserad fördelning av avfallsmängderna mellan hamnarna i de olika länderna. Merparten av de svenska hamnarna har redan infört systemet. Sverige bör fortsätta arbeta för att ett enhetligt förfaringssätt utarbetas och tillämpas inom HELCOM och Europeiska unionen. Ytterligare redovisning i del 2. M11. Förstärk tillsyn och samarbete för lagföring av illegal dumpning enligt Paris MoU Concentrated Inspection Campaigns genomförs av alla länder som ingår i Paris MOU (Memorandum of Understanding). De bestäms av Paris MOU Committee varje år och ingår i den normala hamnstatskontrollverksamheten. 102

104 Samarbete gällande åtal av illegala oljeutsläpp startade inom HELCOM, men bedrivs numera inom Kommittén för bekämpning av organiserad brottslighet i Östersjöområdet. Kustbevakningen deltar i en expertgrupp för detta ändamål. Ytterligare redovisning i del 2. M12. Utveckling och användning av övervakningsinstrument för upptäckt av föroreningar på havsytan från fartyg samt utsläpp till luft från fartyg Hur? Avseende sensorer för mätning av utsläpp till luften från fartyg pågår utveckling av sensorer i samverkan mellan Chalmers, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, VINNOVA samt Naturvårdsverket. Syftet med detta projekt är att vidareutveckla en metod för att bl.a. kontrollera efterlevnaden av reglerna om svavel- och kväveoxidutsläpp i Östersjön genom mätning av rökgaser från fartyg i kombination med AIS-data. Vem? Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Naturvårdsverket. Kostnader och finansiering Kostnaden för projektet under tre år beräknas vara 20 Mkr, varav. 6,5 Mkr för Om försöken blir framgångsrika kan uppgiften sannolikt lösas inom Kustbevakningens flygövervakningsverksamhet, förutsatt att myndigheten tilldelas denna uppgift och erhåller fullt kostnadstäckning för inköp, installation och utökade driftskostnader. Tidplan Projektet är klart Ytterligare redovisning i del 2. M13. Använda HELCOM AIS (Automatic Identification System) för utökad tillsyn och övervakning av fartyg enligt 1982 Paris MoU Hur? Principiellt kan man använda AIS för övervakning av fartyg som bryter mot regelverk. Tekniskt kopplas AIS data till ett övervakningssystem för att larma om potentiellt farliga fartyg kommer in i området. Ett exempel på användning av AIS är i SHT-projektet, se under åtgärd M5. Även inom det projekt som beskrivs under M 12 planerar man att använda AIS data. Kustbevakningen utvecklar för närvarande ett system (SJÖBASIS) där bl.a. AIS-information ingår men som därutöver har annan information som kan användas för att nå detta mål. Vem? Kustbevakningen och Sjöfartsverket. Sjöfartsverket ansvarar för AIS och hamnstatskontroll (enligt Paris MoU). 103

105 Tidplan Tillsyn och övervakning är pågående arbete. Utveckling av nya övervakningssystem bör diskuteras inom HELCOM MARITIME. Redovisning i del 2. M14. Förstärk säkerheten vid vintersjöfart enligt HELCOM Rekommendation 28E/11 Redovisas i del 2. M15. Förstärk säkerheten vid vintersjöfart genom användning av utbildad besättning samt utnyttjande av islots Hur? Det pågår arbete med att ta fram standarder för utbildning i isnavigering under ledning av finska isledningen tillsammans med Det Norske Veritas (DNV) och sjöbefälsskolorna i Åbo och Kalmar. Samarbete har också påbörjats mellan svenska isledningen och Lighthouse för utbildning av styrmän i isnavigering samt mellan Sjöfartsverkets utbildningsenhet/arkö-simulatorn och Transas för att få en simulator som kan användas för utbildning av isstyrmän till isbrytare. Hemsidan har utvecklats i samarbete med övriga Östersjö länder för att förbättra säkerheten under isförhållanden. De ryska cabotage-reglerna förhindrar ett effektivt samarbete inom isbrytningen. Eftersom det varit ett par lindriga vintrar i rad så har inte frågan varit aktuell, men om man vid en vinter som 2003 med stora problem i Finska Viken, så innebär de ryska reglerna att endast ryska isbrytare kan assistera till ryska hamnar och ingen hjälp kan erhållas från övriga medlemmar i Baltic Icebreaking Management (BIM). Frågan om ryska cabotage-reglerna är i första hand en politisk fråga. Regeringen bör verka för att få till stånd en förändring av Cabotage-reglerna för isbrytare. Kunskapen om vilka vägar sjöfarten nyttjar vintertid kan förbättras. Används stomlederna eller tar man andra vägar för att undvika ishinder. Är dessa leder i så fall sjömätta och säkra. En kartläggning bör göras av trafikmönstret under vintern för att se om det skiljer sig mycket från det ordinarie mönstret. Eventuell sjömätning kan aktualiseras. Vem? Sjöfartsverket, regeringen. Kostnader och finansiering Att undersöka trafikmönstret kostar inte så mycket. Leder resultatet till att sjömäta nya områden så kommer det att kosta en hel del. Om trafikmönstret inte är annorlunda i Sverige, så är det sannolikt inte det hos övriga stater heller. Därför är det för tidigt att engagera alla HELCOM stater. Ytterligare redovisning i del

106 M16. Överväga gemensam skrivelse till IMO 2008 om behovet av att modifiera AIS-informationen för att öka sjöfartsäkerheten och skyddet för miljön Sverige har lämnat in en egen inlaga till IMO med allmänna synpunkter som bör beaktas. Även en statusrapport från Baltic AIS trial-projektet skickades till IMO (NAV). Projektet och ett genomarbetat förslag avseende de binära meddelandena fortsätter även nästa år. På IMO:s initiativ utvecklas konceptet e-navigation som bl.a. syftar till att förbättra kommunikation mellan land och fartyg. Härigenom minskar behovet av att utnyttja AIS för detta ändamål, vilket ligger i linje med Sveriges ståndpunkt. Arbetet med att förbättra nyttan av AIS för Sveriges del kommer att fortgå under relativt lång tid. Just nu är det aktuellt att: Utöka utsändning av väderinformation via AIS. Fullfölja proven av uppföljningssystemet för Single Hull Tankers. När SHT fungerar kan samma system och rutiner användas för att larma om andra typer av potentiellt farliga fartyg. Förbättring av AIS (landsystemets) driftsäkerhet genom dubblerade kommunikationslinjer. Förbättring av AIS systemets täckningsområde genom ny anläggning på östra Gotland. Kostnader och finansiering Inga kostnader för M17. Samarbeta kring Differential Global Navigation Satellite System, DGNSS, via AIS till stöd för navigering De nuvarande installationerna ombord medger normalt inte att DGNSSkorrektioner som sänds via AIS verkligen kan utnyttjas ombord, förutom internt i AIS enheten. De finns normalt ingen sådan koppling för överföring av denna information från AIS-enheten till fartygets GPS, varför värdet av dessa utsändningar är begränsat. Inom IALA (International Association of Marine Aids to Navigation and Lighthouse Authorities) pågår utveckling av en rekommendation för hur utsändningarna lämpligen bör organiseras. Det finns ingen samsyn om behovet av DGNSS via AIS inom Östersjön och det finns inget starkt behov av samordning. Det kan avgöras lokalt men där sändningar sker bör det göras enligt överenskommen standard. Generellt kan konstateras att behovet av korrektioner (DGNSS) minskar i takt med att satellit systemen blir flera och bättre. Kostnader och finansiering Inga åtgärder eller kostnader för M18. Överens om att ändra HELCOM överenskommelse om tillgången till AIS-information enligt HELCOM förslag Ett förslag har tagits fram inom HELCOM. 105

107 M19. Stöd IMO i införandet av ECDIS Hur? Sverige har varit aktiv i denna process och inom IMO drivit frågan att ECDIS införs i regelverket som ett krav. IMO har beslutat om krav på ECDIS för hög hastighetsfärjor. För övriga fartyg finns inget beslut det tar sannolikt ett par år till och därefter en relativt lång implementeringsperiod. Kostnader och finansiering Inga extra kostnader för Sjöfartsverket. Det blir ganska dyrt för sjöfarten när förslagen blir verklighet. Ytterligare redovisning i del 2 M Antagande och implementering av Helcom recommendation 28E/12 Strengthening of sub-regional cooperation in response field Hur? Helcom Response har beslutat tillsätta en projektgrupp för detta med Danmark som lead country. Vem? Kustbevakningen. Kostnader och finansiering Finansiering kommer att sökas inom Baltic Sea Region Program, vilket bedöms täcka 50 % av de svenska åtgärderna. Storleken på kostnaderna går för närvarande inte att uppskatta. En del av de återstående kostnaderna bedöms kunna täckas inom Kustbevakningens ordinarie investeringsanslag. Resten kan komma att behöva täckas genom tillskott av medel. Ytterligare redovisning i del 2. M22. Främja ett effektivt samarbete vid fartygsolyckor Hur? HELCOM Response har sedan länge ett väl utvecklat system för samarbete när det gäller olyckor. Assistans till fartyg i nöd är en del av detta, med inriktningen att bistå fartyg i behov av assistans på ett tidigt stadium, i syfte att förhindra att en incident utvecklas till en stor olycka. Aktuella åtgärder är: nödbogsering, i syfte att ta ett fartyg till en skyddad plats eller ta bort det från ett hotat område, kvalificerat brandsläckningsunderstöd till sjöss och nödläktring För närvarande pågår kapacitetsuppbyggnad i vissa länder. I Sverige produceras tre lämpliga fartyg för ändamålet. I ett senare skede kan det bli aktuellt att samordna sådana resurser i särskilda pooler inom olika geografiska områden för att säkerställa en hög, ständig beredskap. 106

108 Vem? Kustbevakningen. Kostnader och finansiering Extra kostnader för detta kan för närvarande inte bedömas. Men till stor del torde ett sådant samarbete kunna rymmas inom Kustbevakningens ordinarie ram. M23. Östersjöländerna är överens om att övertyga fartyg i svårigheter att acceptera den bästa hjälpen för att minimera utsläpp av föroreningar Varför? Av olika skäl, ofta kommersiella, väljer fartyg i nöd ibland att bogseras till en annan, mer avlägsen plats och utsätter på så sätt miljön för onödiga risker eller onödig belastning. Hur? Inom HELCOM Response pågår arbete med att utveckla ett system för gemensamma beslut och agerande mellan ansvariga myndigheter i berörda länder för att uppnå att ett fartyg i svårigheter accepterar en erbjuden skyddad plats. Kostnader och finansiering Arbetet bedöms inte innebära några extra kostnader. Vem? Kustbevakningen. Ytterligare redovisning i del 2. M Till 2009 utveckla och till 2010 anta en plan för skyddade platser för fartyg i svårigheter samt hur kostnaderna ska fördelas Östersjöns geografi innebär att en lämplig skyddad plats inte alltid kan erbjudas av det land där en incident uppstår. För att ett annat land skall vara berett att ta emot ett skadat fartyg krävs att detta land hålls skadelöst. Detta sker till del genom ett internationellt ersättningssystem (ansvarighetskonventionen och fondkonventionen) men de kostnader som inte ersätts genom detta, bör i rimlig grad ersättas av det land som från början hade ansvaret för olyckan. En överenskommelse på politisk nivå är nödvändig, sannolikt genom en HELCOM rekommendation där alla länder förklarar sig beredda att samarbeta gällande presentation av befintliga nationella planer och att erbjuda en skyddad plats. Arbetet bedrivs inom Helcom Maritime och Response ordinarie ram. Det bedöms bli komplicerat och kommer att medföra extra kostnader i form av seminarier och workshops med deltagande av kvalificerad juridisk kompetens. Ytterligare redovisning i del

109 M26. Stöd och samarbete för att utveckla bestämmelser för ansvar och kompensation i samband med transport och farliga ämnen Redovisning i del 2. M27. Använd satellitövervakning för att stödja åtgärder i händelse av oljeolyckor i Östersjön Se M7. M28a. Utveckla ett stöd för beslut om användning av dispergeringsmedel Arbetet pågår inom HELCOM Response med Sverige som lead country. Kostnader och finansiering Finansieras till del av EU. Kostnaderna för svensk del tas inom Kustbevakningens ordinarie ram. M28b. Utveckla teknologi för hantering av olyckor i svåra yttre omständigheter (mörker, hårt väder mm) Del av det ordinarie pågående arbetet inom HELCOM Response. Kostnader och finansiering Hanteras för svensk del inom ordinarie budgetprocess och Kustbevakningens ram. M29. Samverka för utveckling av best practice för omhändertagande av föroreningar på stränderna Hur? Räddningstjänsten hos kustkommunerna har ansvar för att skydda och sanera förorenande kustområden. Räddningsverket ska enligt sin instruktion stödja kommunerna i händelse av oljeutsläpp och enligt Lag om Skydd mot Olyckor (LSO) ersätta kommunerna för räddningstjänstinsatser och sanering Räddningsverket verkar i första hand för att kustkommunerna utbildas och övas så att man lokalt, regionalt, nationellt och internationellt gemensamt kan lösa framförallt stora oljeutsläpp i samverkan med Kustbevakningen. Nationella oljeskyddsförråd skall enligt oljeskyddsinriktningen 2010 ha sådana resurser att de tillsammans med regionala resurser ska klara stora oljeutsläpp (> ton olja) i strandzonen år Inom ramen för Central Baltic Intereg avser Räddningsverket att arbeta med cross-border cooperation med inriktning på utbildning och övning av strandnära räddningstjänst. Se M8. Vem? Räddningstjänsten i kustkommunerna, Räddningsverket. 108

110 Kostnader och finansiering Det finns för närvarande inte pengar avsatta för materielanskaffning. Räddnings verket arbetar för att regionerna (kommunerna) skall ha en grund beredskap och för att finna en lämplig nivå för det nationella stödet. Kommunerna föreslås få pengar till en sådan beredskap och Räddningsverket för det kompletterande skyddet. Uppgift om kostnaderna beräknas finnas före sommaren M30. Integrera hanteringen av oljeskadad fågel i planerna för oljeskydd Räddningsverket verkar för närvarande för att oiled wildlife response skall finnas med i de kommunala oljeskyddsplanerna. Samarbete bedrivs med Naturvårdsverket/IVL:s oljejour. Redovisning i del 2. M31. Gemensam skrivelse till IMO 2009 avseende nya regler för fartyg enl. Annex IV, MARPOL 73/78 samt att Östersjön utpekas som Special Area avseende utsläpp av avloppsvatten speciellt från passagerarfartyg Hur? Arbetet pågår inom HELCOM. Sverige stöder planerna och åtgärderna för att minska utsläppen av toalettavfall från passagerarfartyg och färjor samt planerar att stödja denna gemensamma inlaga till IMO. Se M32. Vem? Sjöfartsverket. Kostnader och finansiering Inga kostnader under Redovisning i del 2. M32. Uppmuntra hamnar och rederier till frivilligt omhändertagande av avloppsvatten i hamnanläggningar Varför? I en finsk studie har man beräknat att ca 0,05 % av det totala kväveutsläppet till vattnet i Östersjöområdet och 0,5 % av fosforutsläppet härrör från fartygs spillvatten fritidsbåtar ej inkluderade. Utsläppen beräknades enligt ett worst case scenario, dvs. att ingen reningsanläggning finns ombord på fartygen och att allt spillvatten släpps ut i vattnet. Slutsatsen i rapporten är att fartygens utsläpp av näringsämnen i Östersjöområdet utgör en ganska liten, dock ej försumbar del. Hur? Det finns en överenskommelse mellan Sjöfartsverket och ett antal rederier (framförallt färjetrafiken mellan Sverige och Finland) enligt vilken toalettavfall från deras fartyg lämnas i land. 109

111 Vem? Sjöfartsverket, rederier, hamnägare och kommuner. Kostnader och finansiering Inga kostnader under M33. Genomföra åtgärderna i BSAP s road map i syfte att ratificera och införa Ballastvattenkonventionen Hur? Konkreta åtgärder identifierade i BSAP:s Road map bör genomföras i samarbete med berörda myndigheter bl.a. NV och SMHI. En del åtgärder har redan tidigare identifierats i rapporten Hav i balans samt levande kust och skärgård. Samtliga åtgärder i den nationella strategin för främmande arter, som för närvarande utvecklas, bör beaktas. Vem? Inom ramen för remissarbetet bör berörda myndigheter planera för hur samarbetet mellan myndigheterna bör utformas. Redovisning i del 2. M34. I samarbete med OSPAR utreda och om möjligt peka ut områden utanför Östersjön för byte av ballast vatten Inom ramen för nu pågående samarbetet mellan OSPAR och HELCOM och de frivilliga riktlinjerna för Ballast Water Exchange (BWE) läggs fokus på att få fram teknik för behandling av barlastvatten eftersom fartygen inte är konstruerade för att skifta barlastvatten under gång och då det innebär en säkerhetsrisk för besättning och fartyg varje gång det genomförs. Sedan den 1 april 2008 har fartyg som går in i nordöstra Atlanten och som kommer från transatlantiska rutter och även från rutter som passerar västra Afrika möjlighet att tillämpa frivilliga riktlinjer för skifte av barlastvatten. Riktlinjerna är framtagna av OSPAR och HELCOM. Avsikten är att information om detta ska läggas på Sjöfartsverkets hemsida så snart som möjligt. Eftersom det rör sig om frivilliga riktlinjer så finns inga bestämmelser om hamnstats- och/eller flaggstatstillsyn (kontroll). Hur detta ska hanteras håller på att undersökas. Vem? Sjöfartsverket, Naturvårdsverket. Kostnader och finansiering Troligtvis innebär detta inga kostnader för Sjöfartsverket för år Detta beror på om Sjöfartsinspektionen väljer att utöva tillsyn eller inte. 110

112 M35. Ratificera Ballast Water Management konventionen 2010 och inte senare än 2013 Enligt den avslutade Ballast Water Management-utredningen bör Sverige ratificera konventionen. Utredningen kommer på remiss under våren. M36. Inför ekonomiska stimuli för att minska utsläpp från fartyg, Helcom rekommendation 28E/13 Sverige använder ekonomiska incitament för att minska utsläpp till luft från fartyg och har arbetat fram förslaget till denna HELCOM-rekommendation. Frågan om ekonomiska styrmedel kommer att fortsatt diskuteras vid nästa möte i HELCOM MARITIME. Sjöfartsverket har också tillsammans med Naturvårdsverket, SIKA och Energimyndigheten utrett frågan om handel med utsläppsrätter för svavel- och kväveoxider för sjöfarten. Resultatet redovisades till regeringen Även inom IMO är frågan uppmärksammad och möjligheten att tillåta användning av ekonomiska styrmedel i form av begränsade försök med handel är numera under diskussion. Redovisning del 2. Naturvårdsverket föreslår följande: Varför? Kommande internationella kravskärpningar på utsläpp av NO X kommer att ge påtaglig effekt först 2020 och därefter. Det är kostnadseffektivt att minska sjöfartens utsläpp av NO X i förhållande till andra sektorers. Ett alternativ är införandet av en tonnageskatt. Om tonnageskatten kan styras så att fler svenska fartyg kan förses med effektiv rening kan relativt stora vinster göras. En tidigare utredning (NV rapport 5706) har gjorts vad gäller miljödifferentiering av sjöfartsstödet. Hur? Utveckla förslag om tonnageskatt så att den blir miljöstyrande på NO X och utan att båtar riskerar att flaggas ut. Vem? Sjöfartsverket och Naturvårdsverket. Kostnader och finansiering Kostnaden för utveckling av förslaget redovisas i del 2, där även en kostnadsbedömning för själva införandet av åtgärder görs i de fall kostnaderna inte redan är kända. Nytta Den uppskattade potentialen för minskade NO X -utsläpp för nationell sjöfart exklusive fiske uppgår till ton vilket motsvarar i storleksordningen 300 ton kväve. Redovisning i del

113 M37. Minska svavelinnehållet i fartygsbränsle Varför? Utsläpp av svavel- och kväveoxider orsakar försurning i sjöar, vattendrag och jordar vilket i sin tur får effekter på flora och fauna hälsa. Utsläppen av NO X bidrar också till övergödningen och påverkar marina ekosystem. Hur? Sverige har tillsammans med övriga Östersjöstater tidigare informerat IMO om erfarenheterna av SOxECA. En uppföljning visar att SECA-reglerna fungerar och att ytterligare ambitiösa åtgärder både regionalt och globalt är fullt möjliga inom kommande år. Vid senaste mötet med IMO s miljökommitté i april 2008 skärptes reglerna om svavelnivåer i fartygsbränslen såväl inom svavelkontrollområdena (SOxECA:s) som globalt, vilket är en stor framgång. Beslutet innebär att svavel halten i fartygsbränsle, som i dag får vara högst 4,5 viktprocent sänks till max 3,5 viktprocent från 1 januari Från och med 1 januari 2020 får det vara högst 0,5 viktprocent svavel i bränslet. Det kan tyckas vara en lång tid för att nå till målet 0,5 viktprocent. Skälet är att raffinaderierna måste hinna ställa om så att det finns tillräckligt med bränsle med låg svavelhalt. Inom kontrollområdena (SOxECA:s) ligger maxgränsen för svavel i dag på 1,5 viktprocent. Från 1 mars 2010 sänks det till 1 viktprocent och från 1 januari 2015 till 0,1 viktprocent. Nordsjön med Engelska kanalen utgör från den 1 augusti 2007 ett sådant område i tillägg till Östersjöområdet. I syfte att säkerställa efterlevnaden av svaveldirektivet och SOxECA-reglerna bör insatserna fokuseras på en utökad tillsyn av de fartyg som går in i SOxECA-området. (se även SJÖV:s/KBV kommentarer om ett projekt att möjliggöra en sådan kontroll av svavelutsläpps reglerna inom Östersjön, under M 12). Vem? Sjöfartsverket. Kostnader och finansiering Inga kostnader för Redovisning i del 2. M38. Reducera utsläppen av kväveoxider Sverige har tillsammans med övriga Östersjöstater på basis av en finsk studie informerat IMO om läget och prognoserna i Östersjön rörande utsläpp av NO X från fartyg och behovet av att ytterligare sänka utsläppsnivåerna. En gemensam skrivelse från Östersjöländerna har skickats till IMO. 112

114 Vid senaste mötet med IMO:s miljökommitté i april 2008 ställs, parallellt med kraven på sänkta svavelhalter, också krav på att minska utsläppen av kväveoxider. För närvarande ligger maxutsläppen på mellan 9,8 och 17 g/kwh, beroende på motorstyrka. Från och med 2011 gäller gränsen 7,7 14,4 g/kwh och från och med ,0 3,4 g/kwh för nya motorer. Existerande motorer om mer än kw axeleffekt med en slag volym om mer än 90 liter/cylinder och som är byggda mellan 1990 och 1999 ska uppfylla dagens krav och för att klara detta kommer man att ta fram ombyggnads satser för motortekniska åtgärder. Redovisning i del 2. Naturvårdsverket anser att stora ansträngningar behöver göras för att uppnå de reduktioner av kväveutsläppen som krävs för att minska övergödningen av Östersjön. Åtgärder bör sättas in inom alla sektorer. I synnerhet bör kostnadseffektiva åtgärder väljas, oavsett inom vilken sektor åtgärden finns. Såvitt Naturvårdsverket kan bedöma finns mycket kostnadseffektiva åtgärder att vidta inom sjöfarten. Möjligheten till nationella åtgärder är begränsad eftersom sjöfarten till stor del styrs av internationella regelverk där förändringar går långsamt. Enligt Naturvårdsverket är det dock möjligt att ändå ställa krav på rening av luftutsläpp på alla passagerarfartyg i reguljär trafik som anlöper svensk hamn. Detta skulle kunna reducera utsläppen med i storleksordningen ton kväve. Åtgärder kan även göras i den rent nationella sjöfarten. Se även den fördjupade utvärderingen av miljömålet Bara naturlig försurning Redovisning i del 2. M39. Beräkna övergödningseffekterna av kväveoxidutsläppen från fartyg ShipNODeff systemet användes för att göra beräkningar av NO X -utsläppen från fartyg inom Östersjöområdet. Resultaten redovisades i Östersjöstaternas gemensamma inlaga till IMO om behov av ytterligare sänkningar. Projektet ingår nu i ett större emissionsberäkningsprogram. Redovisning i del 2. M40. Zero-discharge from offshore platforms Inte aktuellt i Sverige. 113

115 Utveckling av metoder och instrument Detta avsnitt kommer att vidareutvecklas, kompletteras och samordnas mellan berörda myndigheter till redovisningen i del 2. Utveckling av metoder och instrument är kostsamt och innebär när de sedan ska tillämpas ofta stora kostnader för datainsamling etc. Det är därför viktigt att granska behov och relevans när nya eller reviderade modeller och metoder föreslås. A1. Harmonisera metoder för att bedöma diffus belastning av närsalter Redovisning i del 2. A2. Utvärderingsmetoder för övergödning Länderna ska vidareutveckla utvärderingsmetoder för övergödning (HELCOM EUTRO-PRO) och då ta hänsyn till det arbete som görs i arbetet med ram direktiv vattens vägledning om utvärdering av övergödning. Redovisning i del 2 A3. Vidareutveckla ekosystemmodeller A3a. Vidareutveckling av Baltic Nest Redovisning i del 2. A3b. Vidareutveckla HOME Vatten SMHI har under ett tiotal år utvecklat ett modellsystem för Sveriges kustvatten, HOME Vatten. Systemet är ett interaktivt modellsystem för vattenkvalitetsberäkningar i mark, sjöar vattendrag och kustvatten. HOME Vatten är också kopplat till en utsjömodell som beskriver tillståndet i det öppna havet utanför kusten. HOME Vatten är utvecklat för att vara ett stöd i arbetet med EUs ramdirektiv för vatten. Modellen som beskriver näringskedjan upp till och med första ordningens zooplankton i kusten är en endimensionell modell. Upplösningen i modellen följer den indelning i vattenförekomster som föreligger i databasen SVAR, vilken också ligger till grund för den indelning som rapporterats till WISE. Till HOME Vatten finns ett webbaserat användargränssnitt som gör det möjligt att genomföra simuleringar med modellen och analysera modellresultaten i enlighet med vad Vattendirektivet föreskriver. Exempelvis, så är det möjligt att göra en modellbaserad statusklassificering för varje vattenförekomst i kusten av fysikalisk-kemiska parametrar. Statusklassificeringen är baserad på de bedömningsgrunder som finns beskrivna i Naturvårdsverkets Handbok 2007:4. Det är också möjligt att genomföra scenarioberäkningar i användargränssnittet genom att utifrån kartgränssnitt göra förändringar i modell systemets indata. Användargränssnittet är under utveckling, och dess utveckling styrs av den svenska vattenförvaltningens behov. 114

116 Hur? Det är av speciellt intresse är att vidareutveckla HOME Vatten användargränssnitt samt Kustzonsmodellens integrering med utsjömodellen. Genom ett interaktivt modellsystem hela vägen från land till öppet hav, öppnas möjligheten att studera effekterna av minskad kväve- och/eller fosforbelastning från Sverige eller effekterna av Sveriges beting enligt BSAP, där man då tar hänsyn till kustvattnens omsättning. Vem? SMHI, Vattenmyndigheterna. A3c. Operationella modeller av Östersjöns ekosystem. Hur? SMHI och Fiskeriverket har under 2008 startat ett samarbete kring operationella modeller av Östersjöns ekosystem. SMHIs modellsystem omfattar näringskedjan upp till och med växtplankton. För att använda de dynamiska modellerna för studier och utvärderingar av fisklarvers migration, mortalitet och tillväxt måste expertis och kunskap från båda myndigheterna samverka aktivt. Sannolikt måste också universitetens forskningskompetens kopplas in för att nå målsättning av ett modellsystem för Östersjöns ekosystem som tillfredställer svenska krav och därmed kan användas för HELCOMs åtgärdsarbete definierat i Aktionsplanen. Modell- och Dataverktyget blir ett stöd i förvaltningsfrågor gällande Östersjöns ekosystem och kan leverera stöd till Aktivitet B1 Fysisk Planering inom EEZ, Aktivitet B7 Marina Landskap och Habitat, Aktiviteten B15 Fiskeriförvaltning baserad på ekosystemansatsen, M33 och 34 Barlast Water Convention. Det är av speciellt intresse att ta hänsyn till förändringar i Östersjöns cirkulations mönster under påverkan av ett förändrat klimat och hur det påverkar fisklarvernas och fiskens tillväxt. En annan central del är vattenutbytet mellan kust och hav för larvers utveckling. Vem? SMHI, Fiskeriverket. Kostnader och finansiering Samarbetet mellan FiV och SMHI ställer krav på utvecklingsinsatser som går utanför myndigheternas respektive ansvarsområden. För att också öka takten i utvecklingen och samarbetet behöver myndigheterna extra stöd under 2009 och Framförallt behövs stöd i form av personella resurser omfattande en heltidstjänst vid vardera myndigheten och stöd för samverkan med Baltic Nest Institute (BNI) i utvecklingen. Kostnaden uppskattas till ca 2,5 Mkr årligen varav personalkostnader 2 Mkr. 115

117 A3d. Utveckling av digital djupdatabas och modeller Varför? I havsmiljösammanhang är tillgång till djupdata och djupmodeller av stor betydelse. Kunskapen om de batymetriska förhållandena topografin under vattnet ger i många fall information om vad som kan växa och leva i området. Djupmodeller är även avgörande för att kunna arbeta med analys av strömmar och göra spridningsanalyser m.m. I Sverige har ett arbete påbörjats, med medel från regeringens Havsmiljö satsning, med syftet att skapa en heltäckande nationell djupdatabas. Informationen från den nationella djupdatabasen ska användas av bl.a. Naturvårdsverket och Länsstyrelser för havsmiljökartering främst inom våra kustfarvatten. Detta arbete borde vara en del i en större strategi inom hela området för Östersjön och samordnas mellan Östersjöns nationer. Det saknas en homogen, heltäckande, kvalitetssäkrad ajourhållen batymetrisk (djup) modell över Östersjön. Eftersom det ständigt sjömäts nya områden inom Östersjön bland annat inom ramen för HELCOM, blir tillgängliga modeller snabbt inaktuella. Därför är det motiverat att hitta former för en hållbar lösning där deltagarna kontinuerligt bidrar med aktuell (uppdaterad) information till en gemensam djupmodell. Bland Östersjöns nationer finns inom ramen för IHO (International Hydrographic Organisation) en samverkansgrupp för att arbeta med sjökarteringsfrågor BSHC (Baltic Sea Hydrographic Commission). Gruppens medlemmar består av representanter från varje nations motsvarighet till Sjöfartsverkets sjökarteverksamhet och hanterar bland annat de djupdatabaser varje nation förvaltar. Hur? Ett uppdrag bör ges till BSHC och dess nationer med mål att ta fram en översiktlig enhetlig (harmoniserad) djupdatamodell över Östersjön samt en förvaltningsplan för densamma. Modellen skulle utgöra en minsta gemensam nämnare för att täcka in nuvarande såväl som framtida behov av en enhetlig djupmodell över Östersjön. För att skapa en enhetlig djupmodell i Östersjön krävs bl.a. att nationerna (sjökarteorganisationerna) kommer överens om, inte bara vilken upplösning som ska gälla för utsjö- och inomskärsområden beroende på tillgång av data, utan även anpassar modellen utifrån nationernas sekretesskrav, referenssystem och kvalitetsklassning m.m. Vem? Sjöfartsverket. Kostnader och finansiering Sjöfartsverket har uppskattat kostnaden, för att med stöd av befintliga analoga djupdata skapa en heltäckande digital djupdatabas över Sveriges vatten på fem års sikt, till ca 70 Mkr (motsvarande ca 14 Mkr/år). Arbetet kan inte bekostas av Sjöfartsverket utan kräver extern finansiering. 116

118 Naturvårds verket har via Havsmiljöanslaget bidragit till finansieringen av en förstudie. Kostnaden för Sveriges medverkan i ett eventuellt uppdrag till BSHC har inte beräknats. A3e. Bioekonomiska modeller som understödjer beslut Varför? Inför inrättande av fiskefria områden behövs en heltäckande bedömning av hur fiskeföretagens ekonomi kommer att påverkas av den begränsning i fisket som ett fiskefritt område innebär. Detta bör ske i en modell där både ekonomiska och biologiska förutsättningar ligger till grund för resultaten. Yrkesfiskarna måste få en ekonomisk lönsamhet i sitt fiske samtidigt som bestånden förvaltas på ett sätt som gör att de kan nyttjas långsiktigt hållbart. Denna komplexa interaktion kan endast studeras i en bioekonomisk modell som tar hänsyn till både ekonomi och biologi. Hur? Fiskeriverket kan ta del av de bioekonomiska modeller som Danmark utvecklar inom området. För att kunna använda dessa modeller behövs programvara, bl.a. GAMS, som stödjer de modeller som utvecklas. GAMS är en flexibel mjukvara så till vida att det går att köpa ett grundprogram och sedan vartefter köpa in de moduler som behövs samt uppdatera licensen. En kontinuerlig uppdatering inom modelleringsområdet och dess test kommer att behövas innan tillämpning i beslutsfattande. Vem? Fiskeriverket. Kostnader och finansiering För inköp av programvara, inlärning i modellering och programvara samt etablering av rutin för instansning av svenska (och i viss mån utländska) data samt modellanpassningar: 0,4 Mkr. Fiskeriverket äskar 0,4 Mkr genom BSAP. Tidsplan Nytta Den främsta nyttan utgörs av möjligheten att kunna ta hänsyn till både biologi och ekonomi i samma modell. Med hjälp av den här typen av modell kommer effekterna av fiskefria områden att kunna studeras på ett mer heltäckande vis. Möjliga effekter av olika typer och olika placering av fiskefria områden kan jämföras och vägas in i den bedömning som utgör underlag för beslut. 117

119 A3f. GIS modeller som understödjer fiskeriförvaltningsbeslut Varför? Reglering av tillträde och effort i tid och rum förutses bli vanligare inom fiskeri förvaltning. GIS är ett utomordentligt verktyg i det sammanhang. Hur? Fiskeriverket utvecklar GIS modeller, scenarios och analyser utomordentliga verktyg för att understödja och kommunicera beslut. Vem? Fiskeriverket. Tidsplan Nytta Den främsta nyttan utgörs av möjligheten att kunna modellera scenarios och analysera effekt av beslut utifrån ett rumsligt perspektiv. Redovisning i fas 2. A4. Vidareutveckla information från ekosystemmodeller i samarbete Bör göras i samband med åtgärd A3. BSAP kräver användning av analytiska verktyg t.ex. modeller för förvaltningsbeslut och utveckling och användning av ekosystem modeller vilket kräver samarbete såväl inom landet som mellan länderna. Vem? Naturvårdsverket, SMHI, Baltic Nest. Redovisning i del 2. A5. Tematisk utvärdering av farliga ämnen i havet Redovisning i del 2. A6, A7. Utveckla gemensamma utvärderingsverktyg för biologisk mångfald Redovisning i del 2. A8. Kontinuerligt mäta biodiversitetens bevarandestatus och effekterna av skyddsåtgärder Redovisning i del 2. A9. Utvärdering av sjöfartens föroreningsbelastning 2010 Redovisning i del

120 Ökad medvetenhet och kapacitetsuppbyggnad Det sker kontinuerligt olika informations- och kommunikationsinsatser för att öka medborgarnas engagemang och medverkan. Kapacitetsuppbyggnaden på myndigheterna och i organisationer pågår hela tiden. Arbetet kan hela tiden förbättras och en djupare presentation av avsnittet kommer att göras i del 2. AC1a. Främja medborgarnas deltagande i beslutsfattande I myndigheterna finns i regel etablerade rutiner för att involvera medborgarna. Nedan följer några exempel. Det ingår i vattenförvaltningens uppdrag att utföra sina arbetsuppgifter i samverkan med berörda intressen och allmänhet. Vattenråd är det regionala och lokala forum där berörda aktörer kan mötas och diskutera sig fram till gemensamma lösningar i vattenfrågor. Vattenråd är också ett forum där man aktivt kan delta för att påverka vattenförvaltningens inriktning. Det är här beslutande myndigheter i första hand kommer att lyfta frågor där man vill ha delaktighet från berörda aktörer. Vatten myndigheterna arbetar aktivt med att starta och hjälpa vattenråd i hela Sverige. Sjöfartsverket kommer inom kort att lägga ut information om BSAP på verkets hemsida. Samtliga insatser och planerade aktiviteter redovisas i avsnittet Sjöfart. I Naturvårdsverkets flertaliga råd finns NGOs vilka representerar medborgarna. AC1b. Upplysning av allmänheten och relevant industri avseende HELCOM:s rödlistade arter Varför? Det råder bristfällig information, bland konsumenterna, fiske och livsmedelsindustrin om rödlistade arter. För att kunna bedriva ett effektivt arbete med att bevara Östersjöns biodiversitet krävs att rödlistan avseende habitat och arter kommuniceras till allmänheten, fiskare och industrin. Genomförande av AC1 förutsätter ny data insamling och analys i enlighet med B6. Hur? Design och uppläggning av ett system som möjliggör kontinuerlig publicering av aktuell information om sällsynta arter och hotfaktorer. Vem? Fiskeriverket. Kostnader och finansiering 0,5 Mkr för perioden äskas inom ramen för BSAP. Tidplan

121 Nytta Informerade konsumenter, fiskare och livsmedelsindustri förväntas göra val som inte innebär en belastning på sällsynta arter. AC2. Utveckla informationskampanjer om farliga ämnen och informera HELCOM Hur? Kemikalieinspektionen ska stimulera konsumenternas medvetande om farliga ämnen genom att kommunicera insatser som bidrar till uthållig kemikalieanvändning i form av till exempel: Att användning av bekämpningsmedel ska undvikas när det finns alternativa metoder Att informera om vilka produkter som kan innehålla perfluorerade ämnen och hur man kan undvika dem, t.ex. genom att välja textilier som inte kräver impregnering med sådana ämnen Att bara använda tillåtna båtbottenfärger och lämna gamla burkar till avfallsstationerna (äv. Sjöfartsverket) Vem? Kemikalieinspektionen. Kostnader och finansiering För att utvidga konsumentinformationen behövs extra medel som helst bör löpa under ett antal år. För 2009 skulle cirka kronor i extra medel möjliggöra en särskild insats riktad till konsumenter. Tidplan Påbörjas under AC3. Fortsatt uppbyggnad av förmåga och kapacitet hos myndigheter och industri att hantera farliga ämnen Redovisning i del 2. AC4. Engagera medborgarna i att upptäcka olagliga utsläpp från fartyg Redovisning i del 2. AC5. Öka allmänhetens medvetande om marine litter inkl. effekterna av spökgarn Det finns flera organisationer som med framgång ägnar sig åt att göra allmänheten medveten. Håll Sverige Rent och WWF är några av dem. Exempel på kampanjer och andra informationsinsatser ges i del

122 AC6. Implementera ett program för fullföljande av internationella regler om avfall och avloppsvatten från fartyg inkl. dess ilandlämnande Sjöfartsverket har ansvar för tillsyn av att internationella konventioner och nationella regelverk både vad gäller fartygens avfallshantering och hamnarnas mottagning följs. Redovisning i del 2. AC7. Stöd miljövänlig fritidsbåtverksamhet Sjöfartsverket har tillsammans med ett antal organisationer och myndigheter med intresse att minska båtlivets miljöpåverkan (samtliga ingår i Båt miljörådet) utarbetat ett miljöprogram för fritidsbåtar, med syfte att samordna arbetet med att minska miljöpåverkan från båtlivet. Programmet identifierar miljöproblem samt åtgärder som ska vidtas för att lösa dessa. Frågor som omfattas rör minskning av båtmotorers utsläpp till luft och vatten, energieffektivitet, bränslespill vid tankning, ilandlämning av avfall, användning av skadliga påväxthindrade färger på båtbotten, mm. Programmet är tryckt i mars 2008 och har spridits till de samarbetande parterna och inom deras respektive organisationer. Sjöfartsverket informerar om programmet även via verkets hemsida. Åtgärderna som tas upp i programmet är i flera fall formulerade på ett övergripande sätt och kommer att förtydligas av de organisationer som åtagit sig att genomföra dem. En av de åtgärder som nämns i miljöprogrammet är av särskild betydelse i det fortsatta HELCOM-arbetet. Sjöfartsverket har åtagit sig att verka för att en särskild grupp tillsätts under HELCOM Maritime för att kunna arbeta med fritidsbåtslivets miljöfrågor i ett Östersjöperspektiv. 121

123 Finansiering Merparten av aktiviteterna i detta avsnitt har liten eller ingen relevans för det nationella genomförandet. Det som kan vara av intresse redovisas i del 2. Implementering och översyn Sverige deltar i Implemenation group och kommer att ta på sig lead ansvar för vissa frågor för det gemensamma genomförandet. För det rent nationella genomförandet är detta avsnitt inte aktuellt. 122

124 Bilaga 1 Underlag för beräkning av de svenska betingen De svenska betingen Den preliminära bördefördelningen mellan HELCOM-länderna i BSAP är framtagen utifrån ett gemensamt beting för varje havsbassäng som baseras på hur stor belastningsminskning som krävs för att nå övergödningsmålen. Det svenska betinget är sammantaget ca ton kväve och ca 290 ton fosfor, med fördelningen: Egentliga Östersjön ton kväve och 290 ton fosfor. Öresund ton kväve. Kattegatt ton kväve. Som referensnivå i BSAP används uppgifter på den totala belastningen uppmätt vid flodmynningarna under perioden , och som har rapporterats till HELCOM. För svensk del uppgick den årliga belastningen under denna period i medeltal till ton kväve och 860 ton fosfor för Egentliga Östersjön, ton kväve för Öresund, och ton kväve för Kattegatt. BSAPs referensperiod omfattar år med både hög och låg avrinning och därmed varierande näringsbelastning på havet från Sverige. Tillförseln av näringsämnen från diffusa källor varierar avsevärt från år till år beroende på avrinningens storlek, och hög avrinning innebär hög näringsbelastning. Variationen mellan enskilda år kan i vissa fall uppgå till en nivå som motsvarar mer än hela betinget för respektive havsbassäng (se figur 1) Egentliga Östersjön Ton kväve/år Figur 1. Kvävetillförseln med svenska vattendrag till Egentliga Östersjön under perioden , uttryckt som ton/år. De röda staplarna anger BSAPs referensperiod. Utöver den angivna tillförseln tillkommer punktkällor vid kusten, som uppgått till i genomsnitt ca ton/år. 123

125 Om man skulle använda en metod där man avräknar den faktiskt uppmätta belastningen från det svenska betinget, så kommer det framtida åtgärdsbehovet att vara klimatberoende. Detta skulle innebär en orimlig planeringssituation. Vår tolkning av minskningsbetinget är att det skall uppnås genom faktiska åtgärder, och att måluppfyllelsen därför måste följas upp med beräkningar som eliminerar klimatets inverkan på belastningen under hela den aktuella åtagandeperioden. Vi har här utgått från år 2000 som ett referensår, eftersom det ligger mitt i BSAPs referensperiod. Svenska belastningsberäkningar Klimatnormaliserade beräkningar för Sverige har gjorts för åren 1995, 2000, 2005 och Beräkningsmetodiken har varierat något över åren, varför resultaten inte är fullt ut jämförbara med varandra. Samtliga beräkningar är dock gjorda med långtidsmedelvärden för avrinningen, vilket klimatkorrigerar resultaten. I samband med den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning gjordes jämförbara beräkningar för 1995 och 2005, och inför HELCOM-rapporteringen PLC 5 gjordes en beräkning för Därefter har beräkningen för 1995 uppdaterats för full jämförbarhet med Beräkningen för år 2000 gjordes inom det sk TRK-projektet 1 i samband med PLC4, och de resultaten ligger på en högre nivå för särskilt jordbruk, skogsbruk och enskilda avlopp, men lägre för dagvatten. De är därför inte direkt jämförbara med de övriga åren, men omräkning pågår för att få siffrorna för 2000 jämförbara med år 2006 års data. Belastningen av kväve och fosfor på havet består dels av en antropogen del (mänskligt orsakad) och dels av den naturliga bakgrundsbelastningen. Endast den antropogena delen är möjlig att påverka genom åtgärder. Bakgrundsbelastningen utgör för de aktuella havsbassängerna % av den totala belastningen och utgörs främst av läckage från skogsmark, myrar och bakgrundsläckage från jordbruksmark. I nedanstående tabell redovisas den klimatnormerade belastningen, beräknad för PLC5, för de aktuella havsbassängerna för år 2006 samt medeltalet för perioden enl HELCOM. Den beräknade totalbelastningen för 2006 ligger således betydligt under nivån för HELCOMs referensperiod , och för kväve är den samlade skillnaden för alla bassängerna ca ton/år. I PLC-beräkningarna används medelavrinningen för perioden Naturvårdsverkets rapport 5247,

126 Havsbassäng Belastning på havet år 2006 (Ton /år) Totalbelastning Antropogen Bakgrund Total enl BSAP (Ton/år) Kväve Egentliga Östersjön Öresund Kattegatt Fosfor Egentliga Östersjön Hittillsvarande förändringar av belastningen Resultat från den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning 2 visar att belastningen på havet av kväve och fosfor har minskat under perioden , vilket indikerar att betingen kan komma att minska för Sveriges del vid den kommande översynen. Nedan görs en uppskattning av den antropogena belastningen (nettobelastningen) för 1995, 2000 och 2006 för de tre aktuella havsbassängerna. Beräkningarna för 1995 utgår från den beräkning som gjordes för den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning, men uppgifterna för jordbruksmark, enskilda avlopp och dagvatten har modifierats något för att bli jämförbara med PLC5-data för Som nämnts ovan är de data som togs fram av TRK-projketet för år 2000 inte helt jämförbara med övriga år. I TRK ingick t ex inte beräkningar av fosfor belastningen på havet utan bara vid källan (bruttobelastningen), och ingen retention beräknades för utsläpp från inlandskällorna. I nedanstående beräkningar har 2006 års retention applicerats på utsläppsdata för år 2000 för att få belastningen på havet (nettobelastningen). Uppgifterna för år 2000 således innefattar både uppmätta data och bedömningar, vilket ger en viss osäkerhet i resultaten. Egentliga Östersjön Den vattenburna belastningen av kväve från antropogena källor på Egentliga Östersjön beräknas ha minskat med ton kväve mellan 1995 och 2005 (Tabell 1.1). För perioden är minskningen endast ca 600 ton, vilket beror på att utsläppsminskningarna från punktkällor främst skedde under perioden Bedömningen av jordbrukets bidrag till belastningen år 2000 är osäker och nivån har lagts mitt emellan nivåerna för 1995 och Även belastningen från skogsbruk är osäker, eftersom metodiken har ändras under perioden, och det går inte att säga om dess påverkan har ändrats under denna period. Samma värde för skogsbruket har därför använts för alla åren. Detta gäller även de andra havsbassängerna. 2 Naturvårdsverkets rapport 5768,

127 Den antropogena belastningen av fosfor har minskat ca 80 ton mellan varav ca 30 ton mellan För den luftburna belastningen av kväve har inom ramen för HELCOM gjorts en prognos baserat på genomförande av EU:s takdirektiv. 3 För Sveriges del visade denna studie på en minskning på ton per år mellan år 2000 och Tabell 1.1. Antropogen vattenburen belastning (nettobelastninga) av kväve och fosfor på Egentliga Östersjön Kursiverade siffror är bedömningar. Kväve (ton/år) Fosfor (ton/år) Jordbruk Skogsbruk <10 <10 <10 Deposition på sjöar Dagvatten Enskilda avlopp Reningsverk Industri Totalt Öresund För Öresund har belastningen av kväve minskat med ton/år för perioden För perioden är minskningen ca 800 ton/år (Tabell 1.2). Samma osäkerheter gäller vad gäller jordbruk och skogsbruk år 2000 som för Egentliga Östersjön. Tabell 1.2. Antropogen vattenburen belastning (nettobelastning) av kväve på Öresund Kursiverade siffror är bedömningar. Kväve (ton/år) Jordbruk Skogsbruk > 50 < 50 < 50 Dagvatten > 50 < 50 < 50 Deposition på sjöar < 50 < 50 < 50 Enskilda avlopp > 50 <50 > 50 Reningsverk Industri Totalt Kattegatt För Kattegatt har belastningen för perioden minskat med ton N/år. För perioden är motsvarande siffra ton. 3 HELCOM Estimation of nitrogen deposition to the Baltic Sea in 2010 based on agreed emission ceilings under the EU NEC Directive and the Gothenburg Protocol. 126

128 Orsaken till den lägre minskningen under den senare perioden är precis som för Egentliga Östersjön att särskilt reningsverk och industrier minskade sina utsläpp främst under perioden Jordbrukets belastning år 2000 är osäker och precis som för de andra havsbassängerna har nivån för 2000 satts mitt emellan nivån för 1995 och Tabell 1.3. Antropogen vattenburen belastning (nettobelastning) av kväve på Kattegatt Kursiverade siffror är bedömningar. Kväve (ton/år) Jordbruk Skogsbruk Dagvatten Deposition på sjöar Enskilda avlopp Reningsverk Industri Totalt Kvarvarande åtgärdsbeting Det kvarvarande åtgärdsbetinget efter avdrag för den förändrade belastningen under perioden sammanfattas i nedanstående tabell. Hur mycket luftnedfallet direkt på havet har minskat under perioden kan inte uppskattas. HELCOMs beräkning för hela perioden har därför inkluderats i föreslagna åtgärder och inte räknats av mot betinget som en redan genomförd minskning. Redan genomförda åtgärder har således minskat det samlade betinget med ca ton kväve och ca 30 ton fosfor per år. Det sammanlagda behovet av ytterligare åtgärder är således ton kväve och ca 200 ton fosfor per år. Tabell 1.4. Förändring av BSAPs beting för kväve och fosfor p g a vidtagna åtgärder under perioden , föreslagna nya åtgärder samt kvarvarande åtgärdsbehov till Belastning (ton/år) Egentliga Östersjön Öresund Kattegatt Kväve Fosfor Kväve Kväve BSAP beting Förändrad belastning Kvarvarande beting Föreslagna åtgärder till Behov av ytterligare åtgärder (Brist)

129 Bilaga 2 Beräkning av minskning av närsalter genom föreslagna åtgärder Utgångspunkt A. BSAP Beting B. Beräknade krav på reduktion utgående från ton N ton P ton N ton P (brutto) Östersjön Öresund Kattegatt Föreslagna åtgärder JoV realistiska AVR Ensk avlopp Industri Luftbelastn Mussel odling 1) Summa Fattas utifrån B ovan ton N ton P ton N ton P ton N ton P ton N ton P ton N ton N ton P ton N ton P ton N ton P Östersjön Öresund Kattegatt , Summa , ) Osäker se E2b3 i rapporten. 128

130 Bilaga 3 Beräknad minskning av närsalter från olika föreslagna åtgärder JORDBRUK eg Östersjön Öresund Kattegatt ton N ton P ton N ton P ton N ton P Greppa näringen Fånggröda + vårbearbetning inom BSAP s avrinningsområde Reglerad dränering ha Reducerad jordbearbetning Ytterligare restriktioner för spridning av stallgödsel Skåne, Blekinge, Halland övriga delar Götaland Skyddszoner ytterligare ha 1 0,5 Behovsanpassade skyddszoner ha Fosfor-dammar st (500 ha) Våtmarker ha Våtmarker ytterligare ha Våtmarker för ökad fosforreduktion 3 0,5 0,5 Summa ,5 Övriga åtgärder Musselodling västkusten, potential Avloppsreningsverk över pe Enskilda avlopp Skogsindustri Summa Luftbelastning svenska källor

131 Bilaga 4 Kväve- och fosforretention, kartor Kväveretention till havet Gäller enbart för jordbruksläckage och enskilda avlopp Fosforretention till havet 130

132 Bilaga 5 Belastningsminskning genom fånggrödor, vårbearbetning, reducerad jordbearbetning och minskad gödslingsintensitet, redovisning av Jordbruksverket Fånggrödor och vårbearbetning Odling av fånggröda och jordbearbetning på våren istället för under hösten är två möjligheter att minska kväveutlakningen. Med fånggröda avses växtlighet som har sin huvudsakliga tillväxt mellan två huvudgrödor och som odlas med syfte att ta upp växtnäring efter skörd av huvudgrödan. Miljöersättningutgår för närvarande inom stödformen Minskat kväveläckage för dessa åtgärder. Åtgärderna kan genomföras var för sig eller kombineras på samma mark. Nuvarande stödområde omfattar delar av Västra Götalands, Hallands, Skåne, Blekinge, Kalmar och Gotlands län, dvs. det område där kväveutlakningen per hektar i genomsnitt är högst och ersättningen därmed är mest kostnadseffektiv. Anslutningen 2007 var hektar fånggröda och hektar med vårbearbetning. Målsättningen för ersättningen i landsbygdsprogrammet för perioden är att hektar ska odlas med fånggröda och hektar ska vårbearbetas, vilket inte innebär någon ökad ambition i förhållande till nuvarande anslutning. Fånggröda och vårbearbetning är två åtgärder som tillämpats i tämligen stor utsträckning fr.o.m Anslutningen blev betydligt bättre än vad som förväntades när ersättningen infördes. Det berodde bl.a. på att fånggröda även etablerades i höstsäd. De senaste åren har det skett en viss avmattning i intresset för fånggrödor och vårbearbetning. Detta kan antas bero på att fånggrödan kan förorsaka ogräsproblem samt att ersättningen för fånggröda sänktes något i nuvarande landsbygdsprogram. Vid en högre prisnivå på spannmål blir också kostnaden för skördebortfall vid odling av fånggrödor större. Nya fånggrödor har introducerats i södra Sverige, men eftersom de är korsblomstriga, bedöms de inte vara lämpliga i växtföljder där oljeväxter ingår. Därmed kommer det inte på något dramatiskt sätt att ändra potentialen för fång grödor. För att behålla dagens arealer i det befintliga stödområdet finns det ett behov av en höjning av ersättningsnivån, förslagsvis med 200 kr per hektar vardera för åtgärderna odling av fånggröda och vårbearbetning. Såväl fånggrödeodlingen som vårbearbetningen har minskat påtagligt, med respek tive hektar sedan 2005, bl.a. beroende på att stöd området minskat. Ett närmande till tidigare nivåer skulle innebära att arealen av respek tive åtgärd skulle kunna öka med hektar i det nuvarande mindre stöd området. Det skulle kunna minska kväveutlakningen med ytterligare 300 ton. Nuvarande stödområde är avgränsat till ett område där åtgärderna hittills bedömts vara kostnadseffektiva att genomföra. Kraven i aktionsplanen för 131

133 Östersjön på att kraftigt minska utsläppen av kväve innebär att stödområdet bör utvidgas så att merparten av de berörda havsbassängernas tillrinningsområden omfattas. Hur ett nytt stödområde ska utformas behöver utredas vidare. Ett förslag om hur stödområdet kan utvidgas bör beakta kraven i aktionsplanen men även möjligheterna att genomföra åtgärder i enlighet med vattenförvaltningens åtgärdsprogram. Åtgärder bör i första hand genomföras där de ger störst effekt och därmed uppnår störst kostnadseffektivitet. Möjligheterna att ansluta sig till ersättningen begränsas av villkor och odlingsförutsättningar. En fånggröda ska växa mellan två huvudgrödor. Vall eller träda räknas enligt stödvillkoren inte som huvudgröda. Fånggrödan får inte bytas förrän sent på hösten, vilket försvårar odling av fånggrödor i växtföljder med mycket höstsådda grödor. I områden med vall och vallinsådd i vårspannmål minskar behovet av fånggröda. På lerjordar är det en fördel om jordbearbetningen sker på hösten i stället för våren för att få till en bra såbädd och undvika markpackningsskador. Nya redskap har till viss del förbättrat möjligheterna till vårbearbetning på lerjordar. I Naturvårdsverkets konsekvensanalys till den fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning är ett åtgärdsförslag att utöka stödområdet med de delar av de känsliga områdena enligt nitratdirektivet som för närvarande inte ingår i stödområdet. Detta antas ge en ökad anslutning med hektar av respektive fånggröda och vårbearbetning, vilket förväntas minska kväveutlakningen från åkermark med ton. Minskningen av belastningen på havet blir mindre. Här görs ett försök att närmare uppskatta möjlig areal för odling av fånggröda och vårbearbetning utifrån jordartförhållanden och nuvarande odling i de delar av de känsliga områdena som inte ingår i stödområdet. I detta område odlas spannmål på ca hektar, varav cirka ha utgörs av vårsäd. Jordarna i området utgörs i huvudsak av lerjordar. Andelen lättjord i länen runt Mälaren uppgår till mindre än 10 % (Ericsson m.fl., 1999). I Östergötlands och Örebro län är andelen 17 respektive 31 %. Totalt skattas att ca ha av vårsäden odlas på lätta jordar. Den höga andelen lerjordar i detta område begränsar möjligheterna till vårbearbetning. Däremot kan man odla fånggröda även på lerjordar. Schablonmässigt kan effekten av fånggröda och vårbearbetning skattas till 25 % av grundutlakningen vid spannmålsodling för respektive åtgärd. Vid vårbearbetning på lätta jordar i området kan minskningen av utlakningen skattas till 6 kg N/ha. Fånggrödeodling på blandade jordar i detta område kan förväntas ge en utlakningsreduktion på ca 4 kg N/ha. Om vårbearbetning tillämpas på ha kan utlakningen minskas med 180 ton N. Fång grödeodling på ha i det nya området kan förväntas medföra att utlakningen minskar med 180 ton N. Sammantaget skulle det ge en minskning av kväveutlakningen med ca 360 ton N. Minskningen till havet skulle bli mindre. Odling av fånggröda och vårbearbetning kan dock vara en kostnadseffektiv åtgärd utanför stödområdet även i de områden som inte ingår i de känsliga områdena enligt nitratdirektivet. En utvidgning av stödområdet kan 132

134 beräknas utifrån hela det område som berörs av aktionsplanen men som inte ingår i stödområdet. Det skulle omfatta omfatta AB-, C-, D-, E-, T- och U-län, delar av H och I-län samt stödområde 4b (jordbruksområdena strax norr om Vänern). Spannmålsarealen uppgår till cirka hektar i området, varav hektar är vårsäd. Av spannmålsarealen i detta område antas att 15 % förses med fånggröda och 10 % av spannmålsarealen vårbearbetas. Detta är en lägre andel än i nuvarande stödområde, vilket bl.a. förklaras av en väsentligt högre andel lerjord i området. Effekten av odling av fånggröda och vårbearbetning antas också vara lägre i detta område än i nuvarande stödområde. En utvidgning av stödområdet i hela området som berörs av aktionsplanen kan minska rotzonutlakningen med cirka 250 ton kväve för fånggröda och cirka 250 ton kväve för vårbearbetning eller totalt ca 500 ton kväve. Vid en återgång till tidigare anslutning i nuvarande stödområde och ett utvidgat stödområde skulle kväveutlakningen totalt kunna minska med 800 ton. Kvävebelastningen på havet beräknas därmed minska med 75 ton till Kattegatt, 75 ton till Öresund och 300 ton till Egentliga Östersjön. Reducerad jordbearbetning Med reducerad jordbearbetning avses här direktsådd eller bearbetning med tallrikar eller kultivatorpinnar, däremot inte grund plöjning. Jämfört med plöjning inför höstsådd kan reducerad jordbearbetning eller direktsådd ge lägre kväveutlakning. En anledning till att minska på jordbearbetningen är att kostnaderna för bearbetning blir lägre, samtidigt som det kan innebära ökade kostnader för kemisk bekämpning och en risk för lägre skörd. Reducerad jordbearbetning tas upp i den miljöinriktade rådgivningen, men har inte bedömts vara lämplig som en miljöersättning eftersom den oftast är lönsam för jordbrukaren att genomföra och ersättningarna ska grundas på kostnader för att genomföra åtgärderna. Åtgärden tillämpas redan i varierande grad beroende på gröda och område, även utan ersättning. I Naturvårdsverkets konsekvensanalys av åtgärder till den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning uppskattas att åtgärden har potential att minska kväveutlakningen med ton. Skattningen avser kväveutlakning från åkermark, dvs. före avdrag för retention, och inte belastningen på havet. I beräkningen beaktas inte att reducerad jordbearbetning redan tillämpas idag i betydande omfattning. Den antagna effekten per hektar är, åtminstone i den övre delen av intervallet, troligen överskattad. Här görs en ny skattning för återstående potential, dvs. utöver den areal där det redan tillämpas, för reducerad bearbetning i södra Sverige och för hela området där höstsäd odlas. Potentiell areal för reducerad bearbetning inför sådd av höstsäd skulle kunna vara areal med grödor i öppen odling som föregår höstsäden. Av en delredovisning av Statistiska centralbyråns s.k. gödselmedelsundersökning (SCB, 2007) framgår att förfrukt till höstsäd till 45 % utgörs av höstvete, höstraps och havre. Övriga förfrukter utgörs av korn, 133

135 socker betor, potatis, ärter och vall. Träda föregår också höstsådden. Vall och träda behöver plöjas. Ett sätt att räkna på kvarvarande potential i södra Sverige är utgå från höstsädesarealen som uppgår till cirka hektar. Idag stubbearbetas cirka hektar. Vall antas vara förfrukt på cirka hektar. Här måste plöjning ske. Liksom att plöjning kan vara nödvändig på en del övrig areal p.g.a. luckringsbehov. I resten av Sverige odlas höstsäd på cirka hektar. Räknas areal som enbart stubbearbetas bort kvarstår hektar. Vidare består en betydande areal består av vall eller är mark som behöver luckras. Konceptet med reducerad bearbetning är känt och tekniken har tillämpats under en följd av år. Det är därför inte troligt att arealen med reducerad bearbetning skulle öka drastiskt. Ytterligare rådgivning och information skulle kunna leda till att tekniken tillämpas på ytterligare hektar i södra Sverige och i samma omfattning i resten av Sverige. En utlakningsreduktion för reducerad bearbetning med 5 20 kg N/hektar bedöms vara för hög i förhållande till reduktionen från andra åtgärder. Vårbearbetning anses ha en effekt som skattas till 25 % utlakningsreduktion i jämförelse med höstplöjning. Är grundutlakningen 40 kg N/hektar blir reduktionen 10 kg N/hektar. Det är inte rimligt att grund bearbetning på hösten skulle kunna vara effektivare än vårbearbetning. Utlakningen kan minska med 5 10 kg N/hektar i södra Sverige. Med en potential på hektar blir effekten ton minskad kväveutlakning. Utlakningsreduktionen i resten av Sverige skattas till 2 5 kg N/hektar, vilket kan ge en utlakningsreduktion på ton. Sammantaget medför detta att utlakningen kan minska med ton N. Kvävebelastningen till havet kan antas minska med 125 ton till Kattegatt, 50 ton till Öresund och 75 ton till Egentliga Östersjön räknat på den högre potentialen. Minskad gödslingsintensitet Gödslingsnivån till olika grödor styrs i dag flera olika sätt. Jordbruks verket ger varje år ut Riktlinjer för gödsling och kalkning och gödslings strategier tas upp i den miljöinriktade rådgivningen. I Jordbruksverkets före skrifter om miljöhänsyn i jordbruket finns bestämmelser som begränsar tillförseln av kväve med gödselmedel i de känsliga områdena enligt nitrat direktivet. För resten av landet anges motsvarande begränsningar som ett allmänt råd. För närvarande utgår också en skatt (1,80 kr/kg kväve) på kväve i mineralgödsel, vilken syftar till att minska användningen av kväve i jord bruket. Lägre kvävegivor än vad som är företagsekonomiskt optimalt kan leda till kväveutlakningen minskar. I en teknisk rapport från SLU (Johnsson m.fl., 2006) redovisas modellberäkningar av hur mycket kväveutlakningen teoretiskt kan förväntas ändras vid förändrad gödsling till höstvete och vårkorn i några områden i Sverige. 134

136 Lägre kvävegivor än vad som är företagsekonomiskt optimalt kan leda till kväveutlakningen minskar. I en teknisk rapport från SLU (Johnsson m.fl., 2006) redovisas modellberäkningar av hur mycket kväveutlakningen teoretiskt kan förväntas ändras vid förändrad gödsling till höstvete och vårkorn i några områden i Sverige. En förenklad skattning utifrån resultatet i rapporten ovan, visar att vid en minskning av kvävegivan med 30 % till hela spannmålsarealen i området som berörs av aktionsplanen för Östersjön så skulle rotzonsutlakningen av kväve kunna minska med i storleksordningen 4500 ton kväve. Kvävebelastningen på havet skulle därmed kunna minska med i storleksordningen 1000 ton till vardera Kattegatt och Egentliga Östersjön samt 400 ton till Öresund. För en minskning av gödslingsnivån under vad som idag är optimalt krävs någon form av styrning utöver den som tillämpas idag i form av gödslingsrekommendationer, föreskrifter och skatt. Här behandlas tre alternativ, ökad skatt på mineralgödsel, gödselräkenskaper och miljöersättning för underoptimala gödselgivor. Skatt på mineralgödsel Skatt på mineralgödselmedel har tagits upp i flera utredningar av bl.a. Jordbruks verket och i SOU 2003:9, Skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel. I denna SOU föreslogs att skattesatsen för mineralgödsel skulle hållas oförändrad. Man bedömde att en höjning inte påtagligt skulle förbättra skattens miljöstyrande effekt. En sänkning borde heller inte ske eftersom skatten har en utlakningsbegränsande effekt som i så fall måste kompenseras med andra åtgärder. Utredningen slog också fast att skatten försämrat det svenska jordbrukets konkurrenskraft eftersom Sverige är det enda land som tar ut skatt mineralgödselkväve. I vilken omfattning skatten påverkat konkurrenskraften var däremot svårt att bedöma. Här har en uppskattning gjorts av hur mycket skatten på mineralgödsel och kvävepriset skulle behöva öka för att tillämpade kvävegivor till spannmål skulle minska med i storleksordningen 30 %. Beräkningarna avser en genomsnittlig situation och beaktar inte att de ekonomiska förutsättningarna varierar mellan företagen. Vidare förutsätts att nuvarande prisnivå består. Vid ett spannmålspris i intervallet 1,40 2,00 kr/kg skulle skatten på mineralgödsel behöva öka med mellan 10 och 20 kr/kg kväve. Vid en höjning av skatten med 10 kr/kg kväve beräknas jordbrukets samlade kostnad i form av minskade täckningsbidrag i spannmålsodlingen till Mkr per år. Motsvarande kostnad vid en ökning av skatten till 20 kr/kg beräknas till 2300 Mkr per år. Om kraven på lägsta proteinhalt i brödvete ska uppnås kan kvävegödslingen inte sänkas med 30 % och kväveutlakningen minskar mindre än vad som antagits. Vid höjd skatt uppkommer en extra kostnad för mineralgödsel för att upprätthålla gödslingsnivån så att brödvetekraven nås. För att den inhemska brödsädesodlingen ska upprätthållas vid ökad kostnadsnivå fodras att prisnivån på spannmål med brödsädeskvalitet ökar så mycket att kostnads- 135

137 nackdelen uppvägs. Troligen kommer importen istället att öka och den inhemska brödsädesodlingen att minska kraftigt eller upphöra på sikt. Kostnaden för odling av andra grödor i öppen odling såsom oljeväxter, sockerbetor och potatis ökar också. Täckningsbidraget minskar vid givet produktpris. I vallodlingen kommer troligen en minskning av mineralgödselkväve att kompenseras med ökad baljväxtandel i vallarna och kväveutlakningen bedöms inte påverkas nämnvärt. Gödselräkenskaper S.k. gödselräkenskaper är ett system som tillämpas i Danmark för att tillgodose grödornas behov utan att överdosering av kväve förekommer och styra mot ökad kväveeffektivitet och minskad förbrukning av mineral gödsel. Förutsättningarna för att införa ett motsvarande system i Sverige har bl.a. behandlats i SOU 2003:9. Grunden för gödselräkenskaper är växtodlings- och gödselplanering som sker utifrån fastställda kvävenormer för enskilda grödor. Utgångspunkten är grödornas kvävebehov från vilket avdrag görs för utnyttjbart kväve från tillgänglig stallgödsel och långtidsverkan från stallgödsel. Skillnaden däremellan är möjligt utrymme för inköp av mineralgödsel. Inköp utöver framräknat behov kan kopplas till sanktioner. Det är möjligt att styra kvävegödslingen vid fastställandet av grödornas kvävebehov och utnyttjandegraden av kväve i stallgödsel. Det är möjligt att sänka tillåten kvävegiva under ekonomiskt optimal nivå. Förutsättningarna för att införa gödselräkenskaper skiljer sig i Sverige jämfört med Danmark. I Sverige saknas i stort sett den försöks- och forsknings verksamhet som skulle krävas för att bl.a. kunna fastställa kväve normer för olika grödor och utnyttjandegraden av kväve i stallgödsel. Det skulle också behövas ett bättre regionalt underlag eftersom förhållandena varierar mer regionalt i Sverige. För att utveckla underlag och anpassa systemet till svenska förhållanden skulle det krävas både personella och ekonomiska resurser under en längre period. Det kommer att fodras stora personella och ekonomiska resurser för administration och kontroll av systemet. Många brukare kan komma att ha behov av hjälp med beräkningar och dokumentation p.g.a. av komplexiteten i systemet, vilket leder till extra kostnader. Miljöersättning för underoptimala gödselgivor Ett alternativt styrmedel är en miljöersättning som utgår för tillämpning av lägre kvävegivor än rekommendationerna. En sådan ersättning har funnits tidigare i Finland och ingår i deras nya landsbygdsprogram som en tilläggsersättning till ett basstöd. För att kunna genomföra detta behöver normer fastställas för kvävebehov för olika grödor i olika regioner och hur andra kvävekällor än mineral gödsel, som stallgödsel och baljväxter mm ska beaktas. Dessa normer ska sedan underskridas med en viss angiven procentsats för att ersättning ska lämnas. 136

138 På något sätt behöver det visas att lantbrukaren faktiskt tillämpar lägre givor. Det senare kan ske genom att lantbrukaren ska upprätta en gödslingsplan. En möjlighet är en tilläggsersättning till den nuvarande ersättningsformen miljöskyddsåtgärder, för vilken det redan är ett krav är att gödslingsplan ska upprättas. En ersättningsform för underoptimal gödsling kommer att kräva en omfattande administration, liknande den för gödslingsräkenskaper, och blir komplicerad att kontrollera. En mindre del av arealen är i dagsläget ogödslad och en del av arealen tillförs redan låga kvävegivor. En konsekvens skulle kunna bli att ersättning utbetalas för viss areal utan att någon miljöförbättring uppnås. Vid en anslutning motsvarande målsättningen för ersättningen för miljöskyddsåtgärder skulle kväveutlakningen från åkermark kunna minska med ton kväve. Kvävebelastningen till havet skulle kunna minska med ton fördelat på 600 ton vardera till Kattegatt och Egentliga Östersjön samt 300 ton till Öresund. Anslutningen till ersättningen har dock varit lägre än förväntat och uppgår för närvarande till ca hektar. Vi en ersättning på 400 kr per hektar och en anslutning på hektar skulle kostnaden uppgå till 240 Mkr per år. Ersättningsbeloppet grundas på minskat täckningsbidrag till följd av lägre skörd. 137

139 Bilaga 6 Jordbruksverkets analys av samhällsekonomiska konsekvenser tre scenarier för reduktion av kväve Vid mer omfattande åtgärder som berör stora delar av jordbrukssektorn och märkbart påverkar produktionens omfattning är det speciellt viktigt att studera de samhällsekonomiska effekterna. Nedan diskuteras konsekvenserna för produktion, handel, sysselsättning och miljö av tre olika scenarier där arealer som idag odlas med spannmål, oljeväxter, ärtor, potatis eller sockerbetor (s.k. öppen växtodling) läggs i träda och sköts på ett sätt som minimerar utlakningen. Scenarierna omfattar tre nivåer där arealer i slättbygden i olika omfattning läggs i bevuxen träda: 1) ha kustnära marker i Skåne och Halland (Götalands södra slättbygder, Gss). Den årliga belastningen av kväve till havet minskar med ton. 2) ha. Arealerna under scenario 1) plus ha i Blekinge och Smålands kustområden plus Gotland och Öland (Götalands mellanbygder, Gmb) Den årliga belastningen av kväve till havet minskar med ton. 3) ha. Arealerna i scenario 2) plus Götalands norra slätt bygder (Gns), Svealands slättbygder (Ss) och hälften av arealerna i Mellersta Sveriges skogsbygder (Mss). Den årliga belastningen av kväve till havet minskar med ton. Analyserna har gjorts på mycket kort tid och osäkerheten i beräkningarna stor. Resultatet syftar därför främst till att ge en bild av storleksordningarna i de olika scenarierna och under olika förutsättningar. Produktions- och handelseffekter Figur 1 visar hur mycket den totala produktionen av olika grödor minskar för de tre olika scenarierna. Eftersom stora arealer finns i slättbygden och avkastningen per ha dessutom är hög blir effekten på Sveriges totala produktion omfattande. I scenario 3) har stora delar av produktionen upphört och i scenario 2) har produktionen av flera grödor mer eller mindre halverats. Mindre grödor som ärtor och oljeväxter kan i viss mån öka i områden som inte är berörda av åtgärderna. Men detta sker då på andra grödors bekostnad eller med ökad utlakning som följd. Produktionsminskningarna är så stora att de tydligt påverkar handeln. Figur 2 visar hur spannmålsproduktionen påverkas och hur exporten upphör och importen ökar. 138

140 120% 100% 80% 60% År 2007 Scenario 1 Scenario 2 Scenario 3 40% 20% 0% Spannmål Oljeväxter Matpotatis Sockerbetor Ärtor Figur 1. Relativ förändring av Sveriges totala produktion (2007 = 100 %) År 2007 Scenario1 Scenario2 Scenario3 Produktion Export/Import Figur 2. Total förändring av svensk produktion och handel för spannmål (ton). Figur 2 visar endast spannmål. För grödor som i ännu större utsträckning är lokaliserade till de kustnära områdena (t.ex. sockerbetor, oljeväxter och matpotatis) kommer importen att öka mer än för spannmål. Man kan också tänka sig en minskad konsumtion som följd av ökade priser (t.ex. spannmål till foder) eller ändrad kvalitet (t.ex. importerad potatis istället för svensk). Även animalieproduktionen påverkas av att den öppna växtodlingen, främst spannmål, minskar. Detta sker bl.a. genom att möjligheterna att sprida stallgödsel begränsas. För gris- och fjäderfäproducenter ökar kostnaderna så 139

141 kraftigt med nuvarande spridningsregler att produktionen i många fall omöjliggörs. För mjölk- och nötköttsproduktion kan spridning ske på vallar men kostnaden kan öka på grund av minskad öppen växtodling. Kostnaden för foder till djuren ökar också. Eftersom spannmål för eget foder inte längre kan produceras på gården kommer detta att medföra ökade kostnader för de företag som producerar eget foder. Brist på halm till strö för lösdriftsstallar kommer att uppkomma vilket försvårar/fördyrar produktionen. För vallproduktionen ökar kostnaden dessutom om man inte får använda spannmål som insåddsgröda. Samtidigt sjunker markpriserna om efterfrågan för mark till spannmålsodling upphör, vilket är en faktor som verkar i positiv riktning för vallproduktionen. Detta dock under förutsättning att arealerna som tas ur spannmålsproduktion får utnyttjas för vallodling. Hur stora effekterna blir på animalieproduktionen är svårbestämda. Figur 3 visar effekterna på antalet grisar och höns om produktionen i berörda områden upphör. 120% 100% 80% 60% 40% År 2007 Scenario 1 Scenario 2 Scenario 3 20% 0% Suggor Slaktsvin Höns Figur 3. Relativ påverkan på animalieproduktionen. Effekterna är som framgår stora även för gris- och fjäderfäproduktionen. Bedömningarna är statiska och tar inte hänsyn till att produktionen i andra områden kan öka när den upphör inom de berörda områdena. Detta sker dock inte utan ökade kostnader och med nuvarande lönsamhet i gris- och fjäder fäproduktion är en sådan expansion inte särskilt trolig. Sysselsättningseffekter Sysselsättningen i jordbruket minskar i proportion till produktionsminskningen. Figur 4 visar en uppskattning av effekterna för sysselsättningen i själva jordbruket. Beräkningarna har baserats på den regionala fördelningen av olika driftsinriktningar. 140

142 Årsarbeten i svenskt jordbruk Scenario 1 Scenario 2 Scenario 3 Figur 4. Total sysselsättning i svenskt jordbruk. Beräkningarna pekar på en minskning av antalet heltidssysselsatta (1 800 timmar per år) med 5 000, och för respektive scenario. Här har antagits att mjölk- och nötköttsproduktion är helt opåverkad av åtgärderna. Om dessa produktionsgrenar också skulle minska, vilket inte är orimligt, påverkar det sysselsättningen ytterligare negativt då dessa är speciellt arbetsintensiva. Även bisysslor till jordbruket påverkas negativt eftersom många sådana är beroende av gemensamt utnyttjande av t.ex. maskiner och arbetskraft för sin existens. Det har här inte varit möjligt att uppskatta storleken av dessa effekter. Som en följd av minskad produktion i jordbruket påverkas också jordbrukets insatsindustri och förädlingsindustrin. Insatsindustrin inom den öppna växtodlingen såsom maskinhandel/service, transporter, byggnation, rådgivning, gödsel och utsäde kommer att påverkas kraftigt och delar kommer helt att slås ut. Erfarenheterna från avregleringen 1990 visade på betydande effekter för insatsindustrin trots att arealerna som togs ur odling då var betydligt mindre än de som här diskuteras. För animalieproduktionen kommer efterfrågan på bl.a foder, transporter, byggnader och veterinärtjänster från insatsindustrin att minska. För förädlingsindustrin påverkas bl.a. slakterier, sockerbruk och spannmålshandel direkt som en följd av minskad tillgång till råvara. Det totala antalet sysselsatta i svensk livsmedelsindustri uppgår till ungefär lika många som i jordbruket (nära ). Det är svårt att generellt bedöma i vilken utsträckning förädlingsindustrin är beroende av svensk råvara eller om den på enkelt sätt kan importeras istället. Konsumtionen kommer sannolikt inte att påverkas nämnvärt utan frågan är i vilket led importen kommer att ske. 141

143 Om förädlingsindustrin inte kan importera råvaran (sockerbetor) kommer förädlingen att flytta utomlands och den förädlade råvaran (socker) att importeras. I andra fall (bageriindustrin) kan man anta att en del av de färdiga produkterna inte kommer att importeras utan istället kommer råvaran (mjöl/ spannmål) att importeras. Även om import är tekniskt möjligt kan det ändå innebära en kostnadsökning för den svenska industrin. Det är svårt att uppskatta effekterna på den totala sysselsättningen av en minskning av jordbrukssektorn. Uppskattningar som har gjorts (jordbruksverket) pekar på att ett årsarbete i jordbruket genererar ett årsarbete inom andra sektorer (insats- förädling transporter etc). detta skulle i så fall innebära att de totala sysselsättningseffekterna blir dubbelt så stora som i figur 4 (tabell 1). Tabell 1. Påverkan på sysselsättningen av de olika scenarierna. Scenario 1 Scenario 2 Scenario 3 Årsarbeten i svenskt jordbruk Inkl. insats. och förädling Även om siffrorna i tabell 1 är förknippade med stor osäkerhet visar de ändå på märkbara effekter på arbetsmarknaden. För riket som helhet utgör minskningen en liten andel av den totala sysselsättningen och på sikt anpassar sig arbetsmarknaden och sysselsättningsgraden bestäms av andra faktorer. Lokalt kan dock effekterna och anpassningsproblemen bli stora. Detta gäller landsbygdskommuner där lantbruket är betydande eller där förädlings industri (sockerbruk, slakterier) är lokaliserade och dominerar sysselsättningen. Speciellt påverkas de områden där möjligheterna till alternativ sysselsättning är små. Specifika branscher kan också drabbas hårdare t.ex. förädlingsindustri baserat på svenska råvaror och turism som är beroende av den traditionella landskapsbilden. Påverkan på andra samhällsmål Förutom miljömålet Ingen övergödning påverkas även andra mål såsom Ett rikt odlingslandskap, Ingen klimatpåverkan och mål kring landsbygdsutveckling. När det gäller Ett rikt odlingslandskap bestäms den biologiska mångfalden av variationen i landskapet. En minskad spannmålsodling ersatt med åtgärder enligt den s.k. slättbygdsstrategin (ca ha) skulle få positiva effekter. Med de förändringar som diskuteras här ersätts dock spannmål av träda och vall i en omfattning som snarare skapar ett ensidigt gräsbevuxet landskap med låg grad av diversitet. Effekterna blir starkt beroende av hur markerna kommer att skötas och vilken växtlighet som kommer att finnas på dem. En annan faktor som gör det svårt att bedöma effekterna för den biologiska mångfalden är att det saknas erfarenheter av en så stor förändring som 142

144 sannolikt kan förändra förutsättningarna för olika arter. Landskapsbilden förändras här markant då spannmålen försvinner från de områden där den tidigare dominerat. Om antalet nötkreatur skulle minska som tidigare diskuterats kan detta leda till en minskad hävd av betesmarkerna vilket också kan få en effekt för den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Effekterna för landsbygdens utveckling blir negativa om de resurser (mark, arbetskraft, maskiner och byggnader) som lämnar jordbruksproduktionen inte kan hitta alternativ användning. Enstaka producenter kan hitta alternativ men vid omfattande produktionsminskning försvåras anpassningen; det blir svårt att hitta alternativ sysselsättning i området, maskiner och inventarier blir svåra att sälja, möjlig användning av tomma svinstallar och outnyttjade arealer blir begränsade. När det gäller klimatpåverkan minskar emissioner av växthusgaser från svenskt jordbruk kraftigt som en följd av att odlingen minskar. Samtidigt ökar importen av livsmedel och jordbruksprodukter i motsvarande utsträckning. Produktionen i andra delar av världen måste alltså öka när importen till Sverige ökar. De arealer som tas ur bruk i Sverige är ur ett globalt perspektiv mycket bördiga och kommer sannolikt att ersättas med betydligt större arealer marginalmarker i regioner där växthusgasemissionerna kommer att öka. Den globala nettoeffekten kan alltså bli ökade eller minskade totala emissioner. Samhällsekonomiska kostnader Ekonomiska konsekvenser för de olika alternativen redovisas som förändring i produktionsvärde, täckningsbidrag samt täckningsbidrag per kg minskat kväve till havet. Flera betydande faktorer är osäkra såsom den framtida utvecklingen av de globala jordbruksmarknaderna och lantbrukarnas anpassningsmöjligheter. En känslighetsanalys av kostnaderna för olika tänkbara priser och alternativvärden för resurser som inte längre behövs görs därför. Tabell 2 visar kostnaderna för de olika alternativen vid ett spannmålspris på 1,5 kr per kg. Tabell 2. Kostnaderna för de olika scenarierna på kort sikt. Spannmålspris 1,5 kr/kg Scenario 1 Scenario 2 Scenario 3 Minskning av Produkt.värde milj kr Täckningsbidrag milj kr Kvävebelastning ton Kostnad per kg N Noterbart är att kostnaden per kg N är högre i scenario 1 än scenario 2 vilket visar att lönsamheten i odlingen är högre i Gss (bl.a. Skåne) än i Gmb (bl.a. Gotland och Öland) och alltså även kostnaden för att minska odlingen. 143

145 Kostnaden i scenario 3 blir högst eftersom belastningen till havet är lägre från de norra slättbygderna. I tabell 2 ovan har endast de rörliga kostnaderna (gödningsmedel, bekämpningsmedel underhåll maskiner etc) dragits av från intäkterna. Inga kostnader för arbete och kapital har beaktats. Detta är på längre sikt en överskattning av förlusten av att ta jordbruksmark ur produktion. Om minskningen av produktionen är stor kan dock kapitalförlusterna bli omfattande när maskiner och byggnader förlorar sitt värde. Man kan misstänka att det väldigt svårt att sälja begagnade tröskor eller maskiner för spannmålsproduktion om alla vill sälja och ingen vill köpa. Byggnader, markanläggningar och inventarier (t.ex. spannmålstorkar) kommer också att förlora sitt värde och det är troligen bara ett mindre antal företag som kan hitta alternativ användning när stora delar av produktionen upphör. Det kan här handla om stora kapitalförluster eftersom stora investeringar för närvarande sker i maskiner, täckdikningar, spannmålstorkar m.m. för att svara upp mot den ökade efterfrågan och högre priser. Under de två första åren av den svenska avregleringen 1990 minskade maskininvesteringarna med % årligen (Jordbruksverket 1993:8). En skillnad mot situationen då är att spannmålsproduktionen globalt expanderar och man möjligen kan sälja maskiner till andra länder. Samtidigt kan det bli pressade priser på hela närmarknaden när alla HELCOM-länder skall uppfylla sina åtaganden. På lång sikt skulle dock kapitalet ändå förslitits och arbetskraften fått ökade möjligheter att hitta alternativa sysselsättningar vilket gör att kostnaderna för jordbruket på lång sikt överskattas i tabell 2. Å andra sidan har kostnader för insats- och förädlingsindustrin inte alls beaktats i dessa beräkningar. Även om kostnaderna är betydande för jordbrukssektorn utgör de endast liten del av totala BNP, på ca 3 biljoner kr, eftersom jordbrukssektorn utgör en liten del av den totala samhällsekonomin. Tabell 3 nedan visar kostnaderna under antagandena att halva kostnaderna för arbetskraft och kapital räknas av från intäkterna. Kostnaderna per kg reducerat kväve redovisas vid två olika nivåer på spannmålspriserna där 2 kr motsvarar dagens spannmålspris och 1,5 kr motsvarar förväntade priser. Tabell 3. Kostnader per kg reducerat kväve på kort och medellång sikt. Spannmålspris kr/kg Kr per kg kväve Scenario 1 Scenario 2 Scenario 3 1,5 (TB 1) ,5 (TB 2/3) (TB 2/3) Skillnaden mellan TB 1 och TB 2/3 visar att kostnaden sjunker med ca 150 kr per kg kväve i scenario 1 och 2 om halva kapital och maskinkostnaden avräknas. Om hela kostnaden skulle beaktas minskar kostnaden följaktligen med ytterligare 150 kr. Rangordningen mellan åtgärderna kan då ändras och Scenario 3 få en lägre kostnad än scenario 1 om lönsamheten på längre sikt 144

146 beaktas. Det är alltså inte självklart vilka arealer som ur kostnadseffektivitetssynpunkt först ska plockas bort. Man kan dock inte dra några slutsatser av små skillnader mellan scenarierna så säkra är inte beräkningarna. Som framgår av tabellen varierar kostnaden också kraftigt beroende på vilken global marknadsutveckling man kan förvänta sig; Om den globala efter frågan på jordbruksprodukter för livsmedel och bioenergi kommer att fortsätta att vara stark blir kostnaden hög för att sluta odla de mest högavkastande markerna. Med stora arealer som tas ur odling och om detta sker snabbt ökar detta ytterligare kostnaden eftersom det blir svårt för jordbruket att anpassa sig med en betydande kapitalförstöring som följd. Om å andra sidan efterfrågan på livsmedel skulle mattas av och om bioenergiprojekt baserade på jordbruksmark inte blir så omfattande blir kostnaden lägre. Vid priset en krona per kg spannmål skulle stora arealer bli olönsamma att odla på sikt. Studien Jordbrukets miljöeffekter 2020 visar på att upp till ha skulle kunna bli olönsamma för spannmålsodling vid ökade kostnader men bibehållet pris, 1 krona per kg spannmål. En betydande minskning av utlakningen skulle i så fall ske utan åtgärder och kostnaden för att ta kvarvarande arealer ur produktion skulle bli betydligt lägre än i tabell 3. Kostnaden blir också lägre om lantbrukarna kan hitta lönsam alternativ användning för markerna där läckaget av näringsämnen är lika lågt som för träda. Kostnaden blir också beroende av vilket styrmedel som väljs. Om man t.ex. kan rikta åtgärderna mot marker med hög utlakning men med för området låg lönsamhet kan kostnaden per kg kväve sänkas. Detta under förutsättning att transaktionskostnaderna är låga och att ett mer begränsat antal hektar berörs än vad som diskuteras här. Kostnaderna ökar också om åtgärderna omfattar stora arealer och om anpassningen skall ske snabbt. För att fånga in hur kostnaden varierar över tiden beräknas nuvärdet av framtida kostnader för åtgärderna i tabell 4. Tabell 4. Nuvärdet för Scenario 1 (miljarder kronor). Ränta Spannmålspris kr/kg 1,5 2 3 % % % I tabell 4 har antagits att kostnaden för att inte odla spannmål motsvarar TB 1 de första 5 åren, TB 2 för kommande 5 år och TB 3 för kommande år (Se figur 5). 145

147 Kostnad (kr/ha) År Figur 5. Utvecklingen av kostnaderna per ha över tiden. TB 1 och TB 2 används med tanke på den korta period som genomförandet skall ske under ( ) vilket kommer att sänka värdet på gjorda investeringar. I synnerhet när lantbruket är inne i en fas att anpassa sig till högre spannmålspriser med många nyinvesteringar. Skulle arealerna fasas ut under en längre period innebär TB 1 en överskattning av kostnaden. Detsamma gäller om mindre arealer väljs ut och lantbrukarna får möjlighet att plocka ut arealer med låga kostnader. Detta till skillnad från om man väljer generella åtgärder t.ex. tvångsträda som leder till outnyttjad maskin och anläggningskapacitet. I tabell 4 har endast nuvärdet för Gss beräknats (scenario 1). Historiska priser på åkermark ligger lägre än nuvärdet av kostnaderna i tabell 4. Så bör det också vara eftersom: 1) priserna är betydligt högre än vad de tidigare varit 2) omställningen är snabb 3) stora arealer omfattas 4) åtgärderna är inte speciellt riktade (vilket inte går om stora arealer ska med). Kostnader för insats- och förädlingsled har inte beaktats i tabell 4 som endast avser kostnader i jordbruksled i område Gss. Sammanfattning I de områden som berörs finns huvuddelen av Sveriges åkermark och även de mest högavkastande jordarna. Om den öppna växtodlingen försvinner här ger detta betydande minskningar av produktion och sysselsättning i jord bruket totalt sett. Importen till Sverige kommer att öka kraftigt. Även insats- och förädlingsindustri kommer att påverkas av den minskade jordbruksproduktionen. 146

148 Kostnaden per kg kväve blir beroende av flera olika faktorer: Utvecklingen av den globala efterfrågan på livsmedel och bioenergi. Om de nuvarande spannmålspriserna består kan kostnaderna för produktionsminskningarna bli mycket hög. Hastigheten som åtgärderna genomförs med. Kostnaderna ökar om åtgärderna införs snabbt eftersom investeringar som är bundna på lång tid förlorar i värde. I synnerhet gäller detta spannmålsproduktionen där betydande nyinvesteringar genomförs. Omfattningen av åtgärderna. Omfattande minskningar av produktion och sysselsättning försvårar anpassning och möjligheter att för övrig ekonomi att snabbt absorbera resurser som inte längre behövs i jordbruket. Styrmedlets precision. Om åtgärderna kan riktas mot specifika marker med hög utlakning men som inte kostar så mycket för den enskilde lantbrukare att ställa om kan kostnaderna sänkas. Om t.ex. marken för ett visst företag kan användas till annan lönsam verksamhet minskar detta kostnaden. 147

149 Bilaga 7 Akronymer AIS AFS-konventionen ARV ASCOBANS BAT BEP BREF BSAP BSPAs BSRAC CBD DGNSS ECDIS ECHA EFF EG Automatic Identification System (Övervakningssystem för identifiering och lokalisering av fartyg) Internationella konventionen från 2001 om kontroll av skadliga antifoulingsystem på fartyg Avloppsreningsverk The Agreement on the Conservation of Small Cetaceans of the Baltic and North Seas, 1994 (Överenskommelse om skydd av Östersjöns och Nordsjöns småvalar) Best Available Techniques (Bästa tillgängliga teknik) Best Environmental Practice (Bästa teknik med hänsyn till miljön) Best Available Techniques Reference Documents (Referensdokument med syfte att främja miljöskydd och enhetlig tillståndspraxis inom EU) Baltic Sea Action Plan (HELCOMs aktionsplan för Östersjön, Bälten och Kattegatt) Baltic Sea Protected Areas (Nätverk av skyddade marina områden i Östersjön och Kattegatt ) Baltic Sea Regional Advisory Council (Regionala rådgivande nämnden för fiskefrågor i Östersjön) Convention on Biological Diversity (Konventionen om biologisk mångfald) Differential Global Navigation Satellite System (Positionerings-, navigerings-, lednings- och informations system för sjöfarten) Electronic Chart Display and Information System (System med syfte att främja sjösäkerheten med hjälp av digitala sjökort) European Chemicals Agency (Europeiska kemikaliemyndigheten) Europeiska Fiskerifonden Europeiska Gemenskapen 148

150 EMSA EU EUNIS GAMS GFP GHS GIS HELCOM HELCOM-Monas, -Habitat, -Land, -Maritime, -Response HOD ICES INDECO IMO INTERREG LRTAP MARPOL MOU European Maritime Safety Agency (Europeiska Sjösäkerhetsbyrån) Europeiska Unionen European Nature Information System. (Ett europeisk klassificeringsystem för naturtyper) General Algebraic Modeling System (Modell system för matematisk programmering och optimering Gemensamma Fiskeripolitiken Globally Harmonized System of Classification and Labelling of Chemicals (FN s system för globalt harmo niserad klassificering och märkning av kemikalier) Geographic Information System (Geografiskt informationssystem) Helsinki Commission (Östersjöländernas samarbetsorgan för Helsingforskonventionen) Arbetsgrupper inom HELCOM (se Head of Delegation (Delegationsledare) International Council for the Exploration of the Sea (Internationella havsforskningsrådet) Developing Environment Indicators for Assessing Fishery Management (EU-projekt om utveckling av indikatorer för fiskeriförvaltning) International Maritime Organisation (FN s Internationalla sjöfartsorganisation) EU-program som ingår i det nya målet Territoriellt samarbete som ska stärka samarbete över gränser i EU och angränsande länder Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution (en konvention under UNECE om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, 1979) International Convention for the Prevention of Pollution From Ships, 1973 (Internationella konventionen om förhindrande av förorening från fartyg) Memorandum of Understanding (Ett document som beskriver en bilateral eller multilateral överenskommelse mellan parter) 149

151 MPA MSY NECD NO X NSRAC PLC 5 PCL RAC REACH SAMHAV SMED SOxECA TAC TBT UNECE. VMS Marine Protected Areas (Marina skyddade områden) Maximum Sustainable Yield (Maximalt hållbart uttag) National Emissions Ceilings Directive (EUs/EGs direktiv om nationella utsläppstak för luftföroreningar) Kväveoxider North Sea Regional Advisory Council (Regionalt rådgivande organ för Nordsjöfrågor) Pollution Load Compilation No. 5 (Den femte sammanställningen av belastningen av föroreningar på Östersjön) Porpoise Click Loggers (Klickdetektorer för tumlare) Regional Advisory Council (Regional nämnd som utarbetar rekommendationer och förslag åt EU-kommissionen i frågor som rör fiskeriförvaltningen se BSRAC, NSRAC) Registration, Evaluation, Authorization and Restriction of Chemicals (EUs kemikalie förordning, 2007) Samordningsgruppen för havsmiljöfrågor (Kansli vid Naturvårdsverket) Svenska MiljöEmissionsData (Konsortium bestående av IVL Svenska Miljöinstitutet AB, SCB (Statistiska centralbyrån), SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och SMHI (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut) SOx Emission Control Areas (Bestämmelse om en svavel gräns på 1,5 % för marina bränslen som används i Nordsjön, Engelska kanalen och Östersjön) Total Allowable Catch (Totalt tillåten fångst) Tributyltenn (en antifoulingsubstans) United Nations Economic Commission for Europe, (FN:s ekonomiska kommission för Europa) Vessel Monitoring System (Övervakningssystem för fartyg) 150

152 Sveriges åtaganden i Baltic Sea Action Plan Rapport 5830 NATURVÅRDSVERKET isbn issn Delrapport Östersjöländerna har beslutat om en gemensam plan för att förbättra situationen i havet. Denna rapport redovisar svenska åtgärder för olika sektorer. Förslagen räcker inte och fler åtgärder kommer vi med i rapporten i juli Naturvårdsverket Stockholm. Besöksadress: Stockholm Valhallavägen 195, Östersund Forskarens väg 5 hus Ub, Kiruna Kaserngatan 14. Tel: , fax: , e-post: [email protected] Internet: Beställningar Ordertel: , orderfax: , e-post: [email protected] Postadress: CM Gruppen AB, Box , Bromma. Internet: