SOU 2014:57 En ny reglering för tjänstepensionsföretag (Fi2014/3021)

Finansdepartementet 103 33 Stockholm Yttrande Stockholm 2014-12-18 SOU 2014:57 En ny reglering för tjänstepensionsföretag (Fi2014/3021) Sammanfattning Svensk Försäkring välkomnar förslaget att införa en ny särskild reglering för tjänstepensionsföretag. Det tidigare genomförandet av tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt riskerar nu att innebära begränsningar av möjligheten att bedriva tjänstepensionsverksamhet i Sverige under den tillgängliga EU-rätten. Det osäkra rättsläget gör det nödvändigt med en snar lösning. Svensk Försäkring anser därför att det inte går att avvakta med införandet av ett nytt regelverk för tjänstepensionsföretag utan stödjer ett ikraftträdande den 1 januari 2016. Svensk Försäkrings utgångspunkt är att all tjänstepensionsverksamhet ska omfattas av bästa möjliga reglering och verksamhetsförutsättningar, oavsett om den bedrivs i tjänstepensionskassor, försäkringsbolag eller i de framtida tjänstepensionsföretagen. Svensk Försäkring stödjer därför utredningens förslag att försäkringsbolag och tjänstepensionskassor ges möjlighet att via omvandling övergå till att bli tjänstepensionsföretag under det nya regelverket. Det måste dock säkerställas att en omvandling kan ske till så låga kostnader som möjligt, inbegripet att risken för skatteeffekter minimeras. Svensk Försäkring Box 24043 104 50 Stockholm Karlavägen 108 Tel 08-522 785 00 www.svenskforsakring.se

Det saknas skäl att inskränka omvandlingsmöjligheten till sådana företag som tillämpar den särskilda övergångsregleringen. Omvandlingsmöjligheten bör därför utvidgas till att även omfatta försäkringsbolag som börjat tillämpa det kommande Solvens II-anpassade försäkringsregelverket. Övergångsregleringen är en viktig faktor för beslutet om omvandling och behöver förtydligas. Svensk Försäkring anser därför att utgångspunkten måste vara att både de försäkringsbolag som den 1 januari 2016 enbart bedriver tjänstepensionsverksamhet och de bolag som har blandad verksamhet tjänstepensionsförsäkring och annan försäkring bara ska omfattas av äldre rätt fram till omvandlingen. Härigenom skulle det också gå att åstadkomma större likhet mellan de olika bolagen när det gäller möjligheten att tillämpa övergångsregleringen. Svensk Försäkring stödjer även förslaget om s.k. förtida tillämpning av det Solvens II-anpassade försäkringsregelverket. Det är inte lämpligt att försäkringsbolag som inte har för avsikt att omvandla sig ska behöva tillämpa övergångsregleringen. Svensk Försäkring tillstyrker i stor utsträckning utredningens närmare lagförslag. Men för att säkerställa en effektiv och rättssäker reglering är det nödvändigt att tillämpningsområdet för den nya lagen om tjänstepensionsrörelse förtydligas. Vi har därför lämnat ett antal förslag i den delen, liksom i anslutande delar. Svensk Försäkring avstyrker de förslag som innebär att regleringen skulle avvika alltför markant från dagens reglering av tjänstepensionsverksamhet. Sådana förändringar riskerar att dels försena ikraftträdandet av den nya lagstiftningen, dels skapa olikheter i förhållande till det pågående reformarbetet på EU-nivå. Större förändringar bör inte ske innan det pågående reformarbetet har avslutats och ska genomföras i Sverige. I linje med detta avstyrker Svensk Försäkring utredningens förslag när det gäller en ny nationell reglering av kapitalkraven för tjänstepensionsföretag. Det är inte tidsmässigt realistiskt eller i övrigt lämpligt att ta fram en ny reglering av kapitalkraven i avvaktan på kommande EU-reformer. Svensk Försäkring stödjer en riskbaserad reglering i och för sig. Den nuvarande kapitalkravsregleringen, förstärkt med Finansinspektionens trafikljussystem och i kombination med utredningens förslag om riskbaserad tillsyn, en utvidgad tillämpning av aktsamhetsprincipen, förstärkningar i företagsstyrningen samt kravet på en egen riskutvärdering anser Svensk Försäkring sammantaget säkerställer ett fullgott kundskydd fram till dess att ytterligare reformer genomförs på EU-nivå. Ett medlemsbolag, Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt, reserverar sig mot skrivningarna i remissvaret när det gäller utredningens förslag att införa en förstärkt solvensreglering för tjänstepensionsföretagen, se vidare s. 54. 2 (54)

1. Inledning 1.1 Allmänt om förslagen Svensk Försäkring välkomnar utredningens förslag att införa en särskild reglering för tjänstepensionsföretag i Sverige, baserad på EU:s tjänstepensionsdirektiv ( IORP I ). Den regleringsteknik som valdes vid genomförandet av IORP I är inte längre hållbar och det av flera skäl. I och med införandet av den reformerade försäkringsrörelselagen (2010:2043 FRL) har det i praktiken enbart blivit möjligt att starta nya tjänstepensionsinstitut i Sverige i form av pensionsstiftelser. Vidare kommer den temporära lösningen att låta försäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet omfattas av vissa delar av IORP I i enlighet med den s.k. optionen (artikel 4) att medföra avsevärda tillämpningssvårigheter i och med genomförandet av Solvens II i Sverige. Frågan är särskilt komplicerad i förhållande till tjänstepensionsverksamhet som idag bedrivs i försäkringsbolag. Dagens tillämpning av optionen i IORP I har inneburit att bolag som bedriver tjänstepensionsverksamhet fått tillämpa två delvis separata regelverk. För de blandade bolagen, dvs. bolag som bedriver både tjänstepensionsverksamhet och annan försäkringsverksamhet, har ordningen inneburit ett separationskrav mellan verksamheterna. Även om denna ordning inte har varit helt oproblematisk har den underlättats av att kapitalkraven varit desamma för tjänstepensionsförsäkring och övrig livförsäkring i bolagen. I och med genomförandet av Solvens II kommer försäkringsrörelseregleringen dock att genomgå en genomgripande reformering. Solvens II bygger till skillnad från nuvarande reglering på en total balance sheet approach som beaktar bolagets hela verksamhet, inklusive ett införande av riskbaserade kapitalkrav och särskilda regler som ska tillämpas på konsoliderad nivå för s.k. försäkringsgrupper. Därmed blir det avsevärt mer komplicerat både för bolagen och för Finansinspektionen att fortsätta tillämpningen av två separata regelverk, något som särskilt kan drabba de blandade bolagen. Svensk Försäkring stödjer därför utredningens förslag att försäkringsbolag via ett omvandlingsförfarande ges möjlighet att övergå till att bli tjänstepensionsföretag under det nya regelverket, i förekommande fall efter en renodling av verksamheten i blandade bolag. Däremot anser vi att utredningens begränsningar av omvandlingsmöjligheten kan medföra problem. En omvandling förutsätter ett mycket avgörande strategiskt beslut för bolagen i en osäker regleringsmiljö, särskilt med tanke på utvecklingen på EU-nivå. Vidare kan övergångsregleringen i sig innebära tillämpningsproblem som i praktiken skulle kunna innebära ett hinder mot omvandling. Därför anser Svensk Försäkring att omvandlingsmöjligheten bör utvidgas till att även omfatta bolag som börjat tillämpa det kommande Solvens II-anpassade försäkringsregelverket. Därutöver finns ett antal svårigheter kopplade till omvandling som måste hanteras. Det måste säkerställas att kostnaderna för omvandling kan minimeras, inbegripet att skattekonsekvenser måste undvikas. Vidare saknar de ömsesidiga försäkringsbolagen idag en associationsrättslig möjlighet till delning. 3 (54)

Svensk Försäkring stödjer även en omvandlingsmöjlighet för tjänstepensionskassorna. Tjänstepensionskassorna lyder idag under ett föråldrat regelverk och ges i nuläget endast alternativen att senast den 31 december 2017 antingen träda i likvidation eller ombilda sig till s.k. försäkringsföreningar och tillämpa försäkringsregelverket. I linje med den föreslagna lösningen för försäkringsbolag blir det därför även korrekt att som utredningen föreslår bereda tjänstepensionskassorna en möjlighet att omvandla sig till tjänstepensionsföretag. Samtidigt är det viktigt att även försäkringsbolag i framtiden kan fortsätta att bedriva tjänstepensionsverksamhet inte minst för att blandade bolag inte ska riskera att behöva dela upp sin verksamhet om detta skulle medföra orimliga kostnader. En annan ordning skulle dessutom innebära en onödig begränsning av försäkringsföretagens möjligheter att erbjuda olika typer av försäkringar. Av delvis samma skäl ser Svensk Försäkring ingen anledning till varför det inte skulle vara möjligt för tjänstepensionsföretag att omvandlas till försäkringsföretag. Som nämnts måste det strategiska beslutet om omvandling i nuläget baseras på ett osäkert rättsläge. Det finns enligt vår mening inte skäl att hindra en möjlighet till omvandling från tjänstepensionsföretag till försäkringsföretag, särskilt om den kommande utvecklingen på EU-nivå skulle visa sig vara ogynnsam för den svenska modellen med kollektivavtalade tjänstepensioner. Utöver att det ska finnas en fortsatt möjlighet att bedriva tjänstepensionsverksamhet under försäkringsregelverket föreslår Svensk Försäkring därför att det även införs en möjlighet att omvandla tjänstepensionsföretag till försäkringsföretag. På så sätt kan det säkerställas att Sverige får ett väl anpassat utbud av institut som erbjuder tryggande av tjänstepension. 1.2 Särskilt om ikraftträdandet av den nya lagstiftningen Svensk Försäkring vill understryka att det med hänvisning till de kommande svårigheterna kring en fortsatt tillämpning av optionen för försäkringsbolag är av yttersta vikt att frågan om hanteringen av befintlig tjänstepensionsverksamhet får en hållbar lösning i samband med att Solvens II-reformen träder ikraft den 1 januari 2016. I sammanhanget noterar vi att delar av tjänstepensionsregleringen för tillfället är under förhandling på EU-nivå inom ramen för förslaget till ett reformerat tjänstepensionsdirektiv ( IORP II ). Det skulle kunna argumenteras att det är bättre att avvakta ett färdigställande av IORP II innan en ny svensk tjänstepensionsreglering införs. Svensk Försäkring vill dock framhålla att det i nuläget är ytterst osäkert när IORP II kan tänkas bli slutligt antaget på EU-nivå, särskilt som medlagstiftaren Europaparlamentet först nu avser att starta sin behandling av förslaget. Med en försiktig uppskattning kan ett antagande av IORP II knappast vara att vänta förrän tidigast under år 2016. Därefter väntas en genomförandetid på minst två år. Att avvakta ett slutförande av IORP II-förhandlingarna skulle därför innebära att dagens osäkra situation riskerar att bestå under ytterligare minst fyra år något som Svensk Försäkring anser vara orimligt. Situationen kompliceras ytterligare av att tjänstepensionskassor senast den 31 december 2017 måste ansöka om tillstånd som försäkringsförening eller i annat fall 4 (54)

träda i likvidation. Det krävs alltså en lösning även för tjänstepensionskassornas del redan innan genomförandet av IORP II kan ta vid. Samtidigt kan det finnas försäkringsföretag som av olika skäl inte vill utnyttja möjligheten till omvandling, exempelvis på grund av svårigheter med en eventuell uppdelning av verksamheten eller att man inte vill avstå från att meddela även andra typer av försäkring än tjänstepensionsförsäkring. Mot den bakgrunden stödjer Svensk Försäkring även utredningens förslag till s.k. förtida tillämpning av det nya Solvens II-anpassade försäkringsregelverket. 1.3 Särskilt om regleringsansats Vad beträffar utredningens regleringsansats är Svensk Försäkrings utgångspunkt att all tjänstepensionsverksamhet ska omfattas av bästa möjliga reglering och verksamhetsförutsättningar, oavsett om den bedrivs i tjänstepensionskassor, försäkringsbolag eller i de framtida tjänstepensionsföretagen. Det är också viktigt att regleringen inte motverkar effektiva lösningar för hur tjänstepension ska tryggas, inte minst med tanke på den viktiga funktion som tjänstepension fyller som ett komplement till den allmänna pensionen något som väntas bli ännu viktigare i framtiden. I detta ingår att det krävs en ordning som säkerställer ett gott kundskydd, inbegripet goda möjligheter till avkastning. Vidare måste kollektivavtalens viktiga roll på tjänstepensionsmarknaden beaktas. Utredningen har föreslagit att den nya tjänstepensionsrörelselagen (TPRL) ska vara riskbaserad och grunda sig på nuvarande IORP I, med vissa inslag ur förslaget till IORP II. Därmed är utgångspunkten i princip att TPRL i mycket ska motsvara dagens reglering av tjänstepensionsverksamhet. Utredningen har dock valt att avvika från denna ansats i vissa avseenden, och då främst genom att föreslå en ny modell för kapitalkraven. Den föreslagna kapitalkravsregleringen utgår från Solvens II, men beskrivs endast mycket översiktligt i betänkandet och är tänkt att utvecklas närmare genom föreskrifter från Finansinspektionen. Tiden för att ta fram ett sådant utvecklat regelverk är mycket knapp med tanke på att den nya regleringen är tänkt att träda ikraft den 1 januari 2016. Tidtabellen, som även ska innefatta test av den nya modellen för kapitalkravet, är i vår mening orealistisk. Situationen kompliceras av att utredningen därutöver föreslår bemyndiganden till Finansinspektionen att ta fram föreskrifter inom ett antal andra områden, vilket innebär att en mycket tung börda läggs på inspektionen. Situationen förvärras ytterligare av att själva lagfästandet av dessa bemyndiganden kommer att dröja en bra bit in på år 2015. Vidare fortsätter den europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten EIOPA sin utredning av reformerade solvensregler för tjänstepensionsinstitut. Några förändringar i den delen har nämligen inte inkluderats i IORP II-förslaget. Även om EIOPA i sitt arbete utgår från principerna i Solvens II har man samtidigt slagit fast att avvikelser väntas bli nödvändiga. Sådana avvikelser kommer att behöva studeras och testas mycket noga och för tillfället pågår en konsultation. 1 Som en jämförelse tog det närmare 15 år att slutföra Solvens II-arbetet. I Solvens IIdirektivet nämns det även uttryckligen i skäl 138 att man i arbetet med solvens- 1 EIOPA-CP-14/040 5 (54)

reglering för tjänstepensionsinstitut inte ska utgå från att Solvens II- direktivet ska tillämpas även på tjänstepensionsinstituten. Den kapitalkravsmodell som utredningen föreslår och som utgår från Solvens II kan därför behöva justeras väsentligt för att beakta arbetet på EU-nivå. Som Svensk Försäkring beskrivit ovan är det inget alternativ att avvakta med en reform av den svenska tjänstepensionsregleringen med tanke på de tillämpningssvårigheter som annars väntar försäkringsbolag med tjänstepensionsverksamhet eller den legala situation som tjänstepensionskassorna idag befinner sig i. Sammantaget anser Svensk Försäkring därför att den bästa lösningen för att säkerställa att en ny reglering är på plats den 1 januari 2016 är att undvika sådana större förändringar gentemot dagens reglering som inte framstår som möjliga eller lämpliga att ta fram inom den korta tid som nu står till buds. Det gäller såväl ifråga om kapitalkravet som övrig reglering. Mer genomgripande förändringar sker rimligen först när det pågående reformarbetet på EU-nivå har avslutats och ska genomföras i Sverige. Under alla omständigheter kan ett nytt kapitalkrav för tjänstepensionsföretag inte tas fram inom den korta tid som utredningen föreslagit. Dagens reglering, förstärkt med Finansinspektionens s.k. trafikljussystem, riskbaserad tillsyn, en utvidgad tillämpning av aktsamhetsprincipen, förstärkningar i företagsstyrningen samt kravet på en s.k. egen riskutvärdering anser vi sammantaget säkerställer ett fullgott kundskydd fram till dess att ytterligare reformer genomförs på EU-nivå. 2. Tillämpningsområde och definitioner 2.1 Vikten av ett tydligt tillämpningsområde För att möjliggöra ett införande av en särskild tjänstepensionsreglering som både är lämplig, rättssäker och hanterlig för såväl företagen som Finansinspektionen anser Svensk Försäkring att det är nödvändigt att på ett tydligare sätt än i utredningens förslag slå fast vad som kan vara tjänstepensionsförmåner och därmed utgör tjänstepensionsrörelse enligt den nya TPRL. Dessa definitioner är själva utgångspunkten för övrig reglering, såväl av rörelsen som när det gäller den anslutande avtals-, redovisnings- och skatteregleringen. Tydliga definitioner är också centrala för att det inte ska uppstå osäkerhet kring vilken verksamhet som ska kunna omfattas av det föreslagna omvandlingsförfarandet. 2.2 Tjänstepensionsförmån 2.2.1 Utredningens förslag I utredningens förslag definieras tjänstepensionsförmån som förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder, dödsfall (efterlevandepension), sjukdom och invaliditet, upphörande av anställning eller medellöshet, där förmånen har sin grund i en överenskommelse om pensionsförmåner mellan arbetsgivare och arbetstagare (se förslaget till 1 kap. 4 TPRL). 6 (54)

Förslaget ligger nära ordalydelsen i definitionen av pensionsförmåner i artikel 6 d) i IORP I, som slår fast att det dels rör sig om förmåner som kopplas till pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder, dels sådana förmåner som kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt. Vidare anges att förmånerna i regel utgörs av livslånga utbetalningar, men att det också kan vara fråga om utbetalningar under en viss tid eller engångsbelopp. Vidare framgår av artikel 9.2 att medlemsstaten får föreskriva att täckning av risker kopplade till lång levnad och invaliditet, efterlevandeskydd samt en garanti för återbetalning av inbetalda belopp erbjuds som kompletterande förmåner, om arbetsgivare och arbetstagare är överens om detta. Viss ytterligare ledning ges i artikel 6 a), där det framgår att det ska vara fråga om pensionsförmåner som har samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som slutits enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare, eller med egenföretagare i vissa fall. Därtill kommer artikel 6 b) som definierar pensionsplan som ett avtal, en överenskommelse, en stiftandeurkund ( trust deed ) eller bestämmelser, vari anges vilka pensionsförmåner som ska lämnas och på vilka villkor. Svensk Försäkring konstaterar att direktivets definitioner inte är helt lättlästa och delvis överlappar varandra. Den definition som utredningen föreslagit anser vi avspeglar denna otydlighet och därför inte ger mycket ytterligare ledning. Inte heller utvecklas frågan om vad som kan utgöra tjänstepensionsförmån särskilt mycket i motiven (se bl.a. s. 270 f., 530 ff., s. 547 ff., s. 637 och s. 726 ff.). Som ett sätt att förtydliga tillämpningsområdet föreslår utredningen att Finansinspektionen bemyndigas att anta närmare föreskrifter om vilka förmåner som kan avses och beteckningen för dessa, se 2 kap. 14 andra punkten TPRL. Enligt Svensk Försäkrings mening är det dock inte någon bra ordning att i denna utsträckning låta tillämpningsområdet för en reglering bestämmas på lägre nivå än lag. En sådan lösning kommer även att lägga en icke oansenlig börda på inspektionen. Sammanfattningsvis anser Svensk Försäkring därför att definitionen av tjänstepensionsförmån måste förtydligas, lämpligen genom en omarbetad definition i TPRL i kombination med en viss föreskriftsrätt och tydligare förarbetsuttalanden. 2.2.2 Förslag på en alternativ lösning Vad gäller den närmare lösningen kan till att börja med en jämförelse göras med dagens definition av tjänstepensionsförsäkring i FRL. Enligt 1 kap. 8 FRL definieras tjänstepensionsförsäkring som livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkring som meddelas som tillägg till sådana livförsäkringar. Av förarbetena framgår vidare att tjänstepensionsförsäkringar måste utgöras av någon av de för livförsäkringsrörelse tillåtna försäkringsklasserna (prop. 2004/05:165 s. 120 ff.). Utredningen utgår å sin sida från att definitionen även inkluderar vissa förmåner som motsvarar skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 i 2 kap. 11 första stycket FRL. 7 (54)

Därmed skulle alltså, till skillnad från idag, förmåner som motsvarar s.k. kort skadeförsäkring kunna omfattas av tillämpningsområdet. Svensk Försäkring välkomnar denna utvidgning av tillämpningsområdet jämfört med vad som gäller för tjänstepensionsförsäkring idag. Nu när Sverige ska införa en särskild reglering för tjänstepensionsföretag baserad på IORP I finns inte skäl att utelämna förmåner som omfattas av direktivets definition. Exempel på sådana korta skadeförmåner som kan vara relevanta på tjänstepensionsområdet är förmåner som motsvarar sjukvårds- och rehabiliteringsförsäkring. Av samma skäl är det enligt vår mening korrekt att som utredningen föreslår även låta gruppförmåner omfattas (se s. 764 ff.), dvs. sådana förmåner som idag kan meddelas i form av gruppförsäkringar. Bland sådana förmåner finns exempelvis tjänstegrupplivförsäkring (TGL), vilket är en s.k. dödsfallsförsäkring till förmån för de efterlevande om arbetstagaren avlider. Men vi anser att mer ledning behöver ges i vart fall i förarbetena kring vilka förmåner det kan röra sig om. Det är som nämnts inte tillfredsställande att en sådan fråga i princip ska avgöras via det föreslagna bemyndigandet till Finansinspektionen. De förmåner som enligt Svensk Försäkrings mening framstår som relevanta motsvarar livförsäkringsklasserna I a, I b, III (såvitt avser I a) samt IV i 2 kap. 12 FRL, jämte skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 i 2 kap. 11 första stycket FRL (jfr utredningens förslag till 39 kap. 4 a inkomstskattelagen IL). Det kan övervägas om denna gränsdragning bör framgå direkt av lagtexten i TPRL genom att hänvisningar tas in till dessa klasser, men den bör under alla omständigheter utvecklas tydligt i förarbetena. Något som enligt vår mening dock bör framgå direkt av lagtexten är att förmånerna ska följa av avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. Här inkluderas naturligtvis även avtal mellan företrädare för arbetsgivare och arbetstagare, detta bör inte behöva skrivas ut särskilt. I sammanhanget vill Svensk Försäkring dock påpeka att definitionen av allmän pensionsplan i 4 lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse (tryggandelagen) inte bör ligga till grund för vilken typ av överenskommelse det ska vara fråga om, eftersom risken är att den definitionen onödigt snävar in tillämpningsområdet. Det kan nämligen finnas andra förmåner som inte nödvändigtvis omfattas av en allmän pensionsplan enligt regeln i tryggandelagen. Detta gäller exempelvis möjlighet till löneväxling eller annat kompletterande sparande eller riskskydd som arbetstagaren kan erbjudas att själv teckna inom ramen för anställningen och där arbetstagaren själv gör inbetalningarna. För att det inte ska uppstå några oklarheter i denna del bör det därför i vart fall i motiven till TPRL anges att även sådana förmåner kan omfattas av definitionen av tjänstepensionsförmån. Men den yttersta gränsen för vad som kan anses vara tjänstepension bör enligt Svensk Försäkrings mening, i linje med vad utredningen föreslår, sättas vid att det ska vara fråga om tjänstepensionsförmåner som motsvarar personförsäkring (se även avsnitt 8 nedan) samt att det ifråga om kompletterande förmåner måste finnas någon typ av naturlig anknytning till den grundläggande överenskommelsen 8 (54)

om tjänstepensionsförmåner mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras företrädare. Vidare anser vi att det inte längre finns några skäl att undanta egenföretagares tjänstepensionsförmåner från tillämpningsområdet. Det tidigare undantaget baserades på att det i försäkringsföretag med blandad verksamhet inte skulle vara möjligt att skilja ut egenföretagares tjänstepensionsförsäkringar från deras övriga försäkringar (se prop. 2004/05:165 s. 124). Det problemet försvinner i den nya regleringen, eftersom tjänstepensionsföretagens verksamhet enbart får avse tjänstepensionsförmåner. Särskilt med sådana förtydliganden av tillämpningsområdet som vi föreslår ser Svensk Försäkring inte heller att det behövs någon uppdelning av tjänstepensionsförmåner i huvudförmåner och tilläggsförmåner. IORP I kräver enligt vår mening ingen sådan uppdelning, utan avsikten med direktivets bestämmelser är endast att förtydliga vilka förmåner som får ingå utöver den egentliga tjänstepensionen (ålderspensionen). Utredningens förslag i den delen framstår närmast som artificiellt och riskerar även att leda till tillämpningssvårigheter i förhållande till redovisnings- och skattereglerna. Vi återkommer till de frågorna i avsnitten 9 och 10 nedan. Med dessa kommentarer föreslår Svensk Försäkring följande justerade lydelse av 1 kap. 4 TPRL: 4 Med tjänstepensionsförmån avses förmåner som har samband med yrkesutövning där förmånen har sin grund i en överenskommelse som har slutits mellan arbetsgivare och arbetstagare, och där utbetalning (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, samt förmåner som meddelas som tillägg till sådana förmåner. Första stycket avser även motsvarande tjänstepensionsförmåner som en egenföretagare tecknar avtal om. 2.2.3 Tillämpningsområdets påverkan på övergångsregleringen Den utvidgning av tillämpningsområdet som nu sker jämfört med dagens definition och tolkning av begreppet tjänstepensionsförsäkring påverkar också tillämpningsområdet för övergångsregleringen. Det gäller kort skadeförsäkring, egenföretagares försäkringar och i viss mån gruppförsäkringar. Svensk Försäkring återkommer till denna fråga nedan under avsnitt 11. 2.3 Tjänstepensionsrörelse Definitionen av tjänstepensionsförmån behöver kopplas till vad som kan utgöra tjänstepensionsrörelse. Men en sådan koppling saknas i lagtexten. Utredningen har visserligen föreslagit att tillstånd för att bedriva tjänstepensionsrörelse ska avse antingen huvudförmåner eller tilläggsförmåner, eller både och (se förslaget till 2 kap. 10 TPRL). Men någon hänvisning görs inte till definitionen av tjänstepensionsförmån i 1 kap 4 TPRL. Svensk Försäkring anser att det rent lagtekniskt bör införas en hänvisning mellan 1 kap. 4 och 2 kap. 10 TPRL, men även en motsvarighet till 1 kap. 4 FRL. På så sätt tydliggörs vilken typ av verksamhet dvs. tjänstepensionsrörelse som ett 9 (54)

tjänstepensionsföretag får bedriva. Den sistnämnda ändringen görs enklast genom ett tillägg i 1 kap. 3 TPRL (slutet): som bedriver tjänstepensionsrörelse. En koppling mellan 1 kap. 4 och 2 kap. 10 TPRL kan åstadkommas med följande justerade lydelse av 10 : 10 Tillstånd för tjänstepensionsrörelse ska avse sådana förmåner som anges i 1 kap 4. Slutligen tillstyrker Svensk Försäkring i och för sig ett bemyndigande för Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om vilka förmåner som kan avses och beteckningar för dessa. Men med den lösning som Svensk Försäkring anger ovan blir utrymmet för vad bemyndigandet omfattar tydligare avgränsat på ett sätt som vi anser både är en bättre lagstiftningsteknik och underlättar inspektionens bedömningar. Förslagsvis kan inspektionen i sina föreskrifter göra en jämförelse mellan de aktuella tjänstepensionsförmånerna och försäkringsklasserna i FRL. Slutligen vill vi påpeka ett skrivfel i 2 kap. 1 andra stycket TPRL, där det rätteligen ska stå tjänstepensionsaktiebolag. 2.4 Tjänstepensionsföretagets egna anställda Svensk Försäkring vill i sammanhanget påminna om dagens tolkning av kravet på att ett tjänstepensionsinstitut ska vara etablerat oberoende av det uppdragsgivande företaget, se artikel 6 a) i IORP I. Vi utgår från att den nuvarande tolkningen ska gälla även fortsättningsvis, dvs. att detta krav inte innebär att ett tjänstepensionsföretag skulle vara förhindrat att trygga de egna anställdas tjänstepensioner (se prop. 2004/05:165 s. 137). 3. Associationsrättsliga frågor 3.1 Allmänt Svensk Försäkring instämmer i utredningens förslag att ett tjänstepensionsföretag ska kunna vara ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening. Vi instämmer vidare i att den associationsrättsliga regleringen ska vara anpassad till den allmänna associationsrättsliga lagstiftningen, med de avvikelser som kan motiveras av särarten hos tjänstepensionsföretagen och deras verksamhet. Slutligen tillstyrker Svensk Försäkring även att de särskilda associationsrättsliga regler som anses motiverade samlas i den nya TPRL tillsammans med alla rörelseregler för tjänstepensionsföretag. Vad det gäller förslagen avseende de olika associationsformerna har Svensk Försäkring följande specifika kommentarer. 3.2 Tjänstepensionsaktiebolag 3.2.1 Allmänt Svensk Försäkring tillstyrker i huvudsak utredningens förslag när det gäller den associationsrättsliga regleringen av tjänstepensionsaktiebolag, ett förslag som i allt 10 (54)

väsentligt innebär en reglering som motsvarar den som idag gäller för försäkringsaktiebolag. 3.2.2 Vinst- och kapitalandelslån Utredningen föreslår inte någon möjlighet för tjänstepensionsaktiebolag som inte får dela ut vinst att ta upp vinst och kapitalandelslån, utan tvärtom att samma förbud som för de s.k. hybridbolagens del i 11 kap. 15 FRL ska gälla även för sådana tjänstepensionsaktiebolag (se 10 kap. 15 TPRL). Enligt Svensk Försäkrings mening kan förbudet dock ifrågasättas. Externfinansiering via vinst- och kapitalandelslån är idag tillåtet för ömsesidiga försäkringsbolag och för vinstutdelande försäkringsaktiebolag. När denna möjlighet infördes för de ömsesidiga bolagen (prop. 2009/10:246) gjordes dock inte samma förändring för försäkringsaktiebolag som inte får dela ut vinst (hybridbolag). I stället lämnades frågan över till Livförsäkringsutredningen som hade som en del i sitt uppdrag att särskilt se över vissa frågor kopplade till hybridbolag. Livförsäkringsutredningen valde dock att inte föreslå motsvarande förändring för hybridbolagen (SOU 2013:64). Tvärtom föreslog den utredningen att förbudet mot att ta upp vinst- och kapitalandelslån skulle återinföras såvitt avser ömsesidiga försäkringsbolag. Därmed föll av förklarliga skäl frågan om ett eventuellt avskaffande av det nuvarande förbudet när det gäller hybridbolagen. Som framgår under nästa avsnitt avstyrker Svensk Försäkring utredningens föreslagna förbud för ömsesidiga tjänstepensionsbolag att ta upp vinst- och kapitalandelslån. På de där angivna skälen anser Svensk Försäkring att det nu även borde övervägas om inte tjänstepensionsaktiebolag som inte får dela ut vinst också borde få tillgång till denna typ av externfinansiering. Om så blir aktuellt anser vi att motsvarande ändring även borde införas för försäkringsaktiebolag som inte får dela ut vinst, dvs. hybridbolagen. 3.2.3 Delning av tjänstepensionsaktiebolag När det gäller delning av tjänstepensionsaktiebolag ifrågasätter Svensk Försäkring begränsningen (som vi uppfattar den) i 10 kap. 40 TPRL att det inte ska vara möjligt att genom delning överlåta tjänstepensionsverksamhet även till ett försäkringsaktiebolag. Vi vill i den här delen hänvisa till våra resonemang avseende beståndsöverlåtelser i avsnitt 4.9 nedan, eftersom vi anser att samma skäl är giltiga även avseende delning. En sådan möjlighet bör som en konsekvens även övervägas beträffande försäkringsaktiebolags möjlighet att genom delning överlåta verksamhet till ett tjänstepensionsaktiebolag. 3.2.4 Ytterligare regeländringar? Likt utredningen anser även Svensk Försäkring att det inte finns skäl att ta ombord förslag avseende tjänstepensionsaktiebolag som inte får dela ut vinst utifrån de förändringar som föreslogs av Livförsäkringsutredningen när det gäller hybridbolagen. Vår inställning i denna del beror inte minst på att Svensk Försäkring hade ett flertal invändningar mot de tidigare förslagen (se vårt remissyttrande över den 11 (54)

utredningen, s. 28 ff.). 2 Dessa invändningar har bäring även på tjänstepensionsaktiebolag som inte får dela ut vinst. 3.3 Ömsesidiga tjänstepensionsbolag 3.3.1 Allmänt Även när det gäller associationsrätten för ömsesidiga tjänstepensionsbolag tillstyrker Svensk Försäkring i huvudsak utredningens förslag. Dessa förslag ligger också nära motsvarande regler i FRL och det saknas särskilda skäl att avvika från den regleringen. Nedan kommenterar Svensk Försäkring vissa avvikelser som trots allt har gjorts. 3.3.2 Utökad delägarkrets Svensk Försäkring tillstyrker att delägarkretsen i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag enligt 11 kap. 1 TPRL får avse även tjänstepensionsberättigade som inte är tjänstepensionstecknare, utan begränsningen i 12 kap. 1 FRL att tjänstepensionsförmånen då måste grundas på kollektivavtal. I linje med detta anser vi att motsvarande begränsning i FRL också bör tas bort. 3.3.3 Uttaxerings- och nedsättningsmöjligheter Svensk Försäkring tillstyrker att det förutom uttaxeringsmöjligheten införs en möjlighet till nedsättning av tjänstepensionsförmåner genom 11 kap. 2 TPRL. Visserligen torde en möjlighet till nedsättning av förmåner brukas mycket sparsamt, men som angetts ska regeln inte vara tvingande utan framgå av bolagsordningen (jfr 11 kap. 11 första stycket 9 TPRL). I sammanhanget vill Svensk Försäkring påminna om de möjligheter att beakta uttaxering och nedsättning i solvensregleringen som behandlas inom ramen för EIOPAs utredning om framtida solvensreglering för tjänstepensionsföretag. Vi anser därför att det vore att föregripa det regelverket att redan nu som utredningen gör slå fast att uttaxering och nedsättning endast ska vara möjlig vid förlust som inte kan täckas på annat sätt (se s. 400). Även om dessa verktyg sällan skulle komma att tillgripas förrän alla andra alternativ är uttömda kan det tänkas uppstå situationer där i vart fall uttaxering är att föredra som ett alternativ till att minska bolagets egna kapital. 3.3.4 Vinst- och kapitalandelslån Svensk Försäkring avstyrker det föreslagna förbudet för ömsesidiga tjänstepensionsbolag att ta upp vinst- och kapitalandelslån (jfr även avsnitt 3.2). Vi vill särskilt hänvisa till vårt remissvar på Livförsäkringsutredningens betänkande, där vi anförde bl.a. följande: Svensk Försäkring ifrågasätter utredningens bedömning att endast vinstutdelande försäkringsaktiebolag ska tillåtas att använda vinst- och kapitalandelslån, och att detta således inte längre ska vara tillåtet i ömsesidiga bolag och försäkringsföreningar. 2 http://www.svenskforsakring.se/huvudmeny/i-fokus/remissvar1/kategorier/2013/forstarktforsakringstagarskydd-/ 12 (54)

Svensk Försäkring ställer sig frågande till de skäl som utredningen anger för sitt förslag, dvs. att denna finansieringsform inte skulle uppfylla skyddsbehovet för vare sig försäkringstagarna eller de externa investerarna, försvåra tillsynen och inte heller vara av mer än begränsad nytta för företagen. Upptagande av vinst- och kapitalandelslån får i dagens reglering endast tillåtas under förutsättning att långivarna inte ges något inflytande i företagets angelägenheter. Användningen är även begränsad av reglerna om upptagande av lån i 4 kap. 5 FRL. Vidare är finansieringsformen främst tänkt att bereda företagen en möjlighet att skaffa externt kapital i ansträngda lägen för att kunna uppfylla reglerna om tillräcklig kapitalbas, vilket var ett av huvudskälen till att det tidigare förbudet upphävdes (se prop. 2009/10:246 s. 320 f.). Syftet med vinst- och kapitalandelslån i försäkringsföretag är därmed inte i första hand att generera vinst åt externa investerare i vanlig mening. Värdet av att kunna använda instrumenten ligger i stället främst i att tillgodose företagens behov av likviditet. Det är inte som utredningen antyder något som gör möjligheten att kunna använda instrumenten mindre viktig utan är snarare huvudskälet till dagens reglering. Vad gäller den externe investerarens ställning noterar Svensk Försäkring att det i dessa fall är fråga om utlåning till ömsesidiga bolag och försäkringsföreningar och inte till företag i allmänhet. Därmed bör det rimligen stå klart även för investeraren vilka villkor och begränsningar som gäller för utlåningen och vi ser inte att utredningens resonemang i denna del har någon egentlig relevans för försäkringstagarskyddet. De fördelar som en möjlighet att ta upp vinst- och kapitalandelslån kan ge för ett försäkringsföretags verksamhet i kombination med de begränsningar som finns för användningen av instrumenten innebär enligt Svensk Försäkrings mening att det inte skulle kunna uppstå sådana nackdelar för vare sig försäkringstagarna, de externa investerarna eller ur tillsynssynvinkel som motiverar ett förbud. Sammanfattningsvis avstyrker Svensk Försäkring därför utredningens förslag att inte längre tillåta vinstoch kapitalandelslån i ömsesidiga bolag och försäkringsföreningar. Samma resonemang anser Svensk Försäkring är relevant för ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Det gäller även beträffande utredningens hänvisning till upplåningsbegränsningarna i artikel 18.2 i IORP I (s. 434). Nämnda artikel begränsar visserligen upplåningsmöjligheterna till sådana lån som tas upp för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller för att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas. Men som framgår av de refererade förarbetsuttalandena är det för just sådana syften som vinst- och kapitalandelslån ska kunna tas upp. 3.4 Tjänstepensionsföreningar 3.4.1 Allmänt Svensk Försäkring tillstyrker i huvudsak utredningens förslag även när det gäller associationsrätten för tjänstepensionsföreningar, vilken nära ansluter till motsvarande reglering för försäkringsföreningar i 12 kap. FRL. Vissa avvikelser finns dock och föranleder följande kommentarer. 3.4.2 Tjänstepensionsföreningens stadgar Svensk Försäkring välkomnar utredningens klargörande att det ska vara möjligt att reglera även avtalsrättsliga frågor i en tjänstepensionsförenings stadgar samt att tekniska riktlinjer ska kunna tas in i stadgarna (se s. 456 och 472). Vi anser att ett förtydligande om detta med fördel kan tas in i 12 kap. 6 TPRL. I denna del ber vi även att få hänvisa till avsnitt 4.6 nedan. 3.4.3 Möjlighet till slutenhet I förslaget till 12 kap. 8 TPRL anges att en tjänstepensionsförening får vara sluten på så sätt att den huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, 13 (54)

personer tillhörande viss yrkesgrupp eller medlemmar i sammanslutning med sådan intressegemenskap att en samverkan i syfte att erhålla tjänstepensionsförmåner är naturlig. Svensk Försäkring invänder inte mot denna regel i och för sig, även om den möjligen inte framstår som helt nödvändig. Regeln är som framgår inte tvingande och motiveras enligt utredningen av att den behövs för klarhetens skull (s. 477). 3.4.4 Uttaxering och nedsättning När det gäller möjligheter till uttaxering och nedsättning föreslås samma ordning som för de ömsesidiga tjänstepensionsbolagen (se 12 kap. 4 och 6 TPRL). Svensk Försäkring hänvisar därför till våra kommenarer ovan i den delen. 3.4.5 Övrigt Vi noterar att det i 12 kap. 41 andra stycket TPRL hänvisas till 13 kap. 40 andra stycket. Hänvisningen ska rätteligen vara till 12 kap. 40 andra stycket. 4. Näringsrättslig reglering 4.1 Allmänt Som Svensk Försäkring redan anfört ovan under avsnitt 1.2 och 1.3 så anser vi att det mot bakgrund av tidsaspekten och vikten av en väl övertänkt reglering är nödvändigt att hitta en lösning som både ger en möjlighet för regleringen att träda ikraft vid det angivna datumet den 1 januari 2016 samtidigt som regleringen säkerställer ett fullgott kundskydd. Även om Svensk Försäkring kan stödja en stor del av utredningens förslag till näringsrättsliga regler ser vi därför behov av ett antal justeringar. 4.2 Villkor för att bedriva verksamhet 4.2.1 Krav på företagsledning och på personer som utför centrala funktioner Utredningen föreslår att kraven på företagsledningen, dvs. lämplighetsprövningen, ska utformas i enlighet med den reglering som finns i förslaget till IORP II-direktiv och i nuvarande 2 kap. 4 första stycket 4 FRL. Sammantaget motsvaras den nu föreslagna skrivningen i 2 kap. 3 första stycket 4 TPRL av vad som föreslås i det utkast till lagrådsremiss om Solvens II som remitterades tidigare i höst ( Solvens II-remissen ). 3 Svensk Försäkring ifrågasätter inte de lämplighetskrav som anges beträffande styrelsen och verkställande direktör eller dennes ställföreträdare, vilka ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i styrningen av ett tjänstepensionsföretag och även i övrigt vara lämpliga för en sådan uppgift. Utredningens förslag innebär dock att även de personer som ansvarar för en central funktion i företaget ska omfattas av samma lämplighetskrav. Kraven kommer därmed att gälla de personer som ansvarar för riskhanteringsfunktionen, aktuarie- 3 http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/246821 14 (54)

funktionen och interrevisionsfunktionen i ett tjänstepensionsföretag (se 8 kap. 4 och 5 TPRL). Svensk Försäkring ifrågasätter givetvis inte att även sådana personer ska vara lämpliga. Men i likhet med vad vi anförde i vårt svar på Solvens II-remissen 4 anser vi inte att dessa personer nödvändigtvis ska behöva vara lämpliga att delta i styrningen av företaget. Sammantaget anser Svensk Försäkring att lagtexten behöver förtydligas så att det framgår att personer med centrala funktioner i och för sig ska vara lämpliga för uppgiften men inte i förhållande till styrningen av företaget. Detta gäller även det föreslagna bemyndigandet till Finansinspektionen i 2 kap. 14 första punkten TPRL, eftersom bemyndigandet nu hänför sig till personer som deltar i styrningen av ett tjänstepensionsföretag. Svensk Försäkring återkommer nedan under avsnitt 4.8 med ytterligare synpunkter avseende lämplighetsprövning samt om styrelsens ansvar. Vi väljer även att behandla frågorna kring aktuarie samlat i det avsnittet samt frågan om gränsöverskridande verksamhet under avsnitt 5. 4.2.2 Sundhetskrav och kontroll över risker Med avvikelse från vad som anges i den s.k. stabilitetsprincipen i 4 kap. 1 FRL föreslår utredningen tre nya paragrafer i 4 kap. 1-3 TPRL. Även utifrån utredningens egna resonemang får 1-3 snarast ses som en uppdelning av nuvarande stabilitetsprincip i FRL (se s. 538). Svensk Försäkring ifrågasätter vad denna uppdelning ska tillföra och menar att den dessutom riskerar att leda till oklarheter. Riskhanteringen har en klar koppling till uppfyllandet av företagets åtaganden, vilket dock inte framgår i nuvarande förslag till 2. När det gäller det specifika sundhetskravet i 3 anger utredningen däremot uttryckligen att det kravet ska relateras till sådant som inte är kopplat till soliditet, likviditet eller riskkontroll. Svensk Försäkring ställer sig frågande till vad kravet då ska relateras till och vill påminna om att det i resonemangen i samband med försäkringsrörelsereformen inte ansågs lämpligt att använda uttrycket sunt. Slutsatsen i det lagstiftningsärendet blev i stället att principen om god försäkringsstandard infördes (prop. 1998/99:87 s. 180 ff.). Sammantaget anser vi att de avvikelser från dagens FRL som föreslås knappast tillför något utan tvärtom riskerar att leda till osäkerhet kring den närmare innebörden av principerna. Ändringarna föranleds inte heller av IORP I. Svensk Försäkring avstyrker därför förslagen till 4 kap. 1-3 TPRL och föreslår en samlad paragraf utformad i enlighet med stabilitetsprincipen i nuvarande 4 kap. 1 FRL. 4.2.3 God tjänstepensionsstandard Svensk Försäkring avstyrker även förslaget till en särskild regel om god tjänstepensionsstandard i 4 kap. 5 TPRL. Visserligen finns motsvarande bestämmelse i dagens försäkringsreglering (se 4 kap. 3 FRL), men dess innebörd är oklar och vi 4 http://www.svenskforsakring.se/huvudmeny/i-fokus/remissvar1/kategorier/2014/utkast-tilllagradsremiss---genomforande-av-solvens-ii-direktivet-pa-forsakringsomradet/ 15 (54)

anser inte att det är lämpligt att föra över en redan otydlig regel från ett regelverk till ett annat. Under alla omständigheter ifrågasätter vi logiken och lämpligheten i att bemyndiga Finansinspektionen att utfärda föreskrifter om innehållet i god tjänstepensionsstandard, eftersom sådana föreskrifter i sig kan hindra utvecklingen av bästa praxis. 4.3 Tekniska avsättningar Utredningen har valt att endast delvis basera den föreslagna 5 kap. 1 TPRL på den motsvarande regeln i 5 kap. 1 FRL. Vad som har utelämnats är uppräkningen av vilka typer av avsättningar som ska göras. I stället har det överlämnats åt Finansinspektionen att fastställa den indelningen genom föreskrifter. Frågan är nära sammankopplad med definitionen av tjänstepensionsförmån. Eftersom Finansinspektionen föreslås få ett avgörande inflytande över vad som ska utgöra en sådan förmån har utredningen följaktligen inte kunnat specificera de relevanta avsättningarna utan måste överlåta även den frågan till Finansinspektionen. I linje med vad Svensk Försäkring anfört avseende definitionen av tjänstepensionsförmån skapar den valda lösningen både onödig osäkerhet och innebär en besvärligare process för att få den nya lagstiftningen på plats. Med de förtydliganden som Svensk Försäkring föreslagit avseende definitionen borde den nuvarande uppräkningen i 5 kap. 1 FRL med små terminologiska justeringar i princip kunna flyta in i TPRL, eftersom motsvarigheter till samtliga avsättningar som anges i den regeln framstår som relevanta även beträffande tjänstepensionsförmåner. Därmed bör man även införa motsvarigheter till de nuvarande beräkningsreglerna i 5 kap. 3 5 och 9 FRL i TPRL. Den nu föreslagna 5 kap. 5 TPRL skjuts lämpligen in före 3, följt av nämnda beräkningsregler, med erforderliga terminologiska justeringar. 4.4 Skuldtäckning Utredningens förslag till skuldtäckningsregler motsvarar i stora drag dagens regler i 6 kap. FRL med en viktig skillnad som är kopplad till tjänstepensionsföretagens (brist på) möjligheter att återförsäkra bort risk. Som utredningen skriver (se s. 551) synes en möjlighet för återförsäkringsbolag att återförsäkra risker i tjänstepensionsföretag inte finnas idag. Det är dock en sanning med viss modifikation. Enligt artikel 2.2 i EU:s s.k. återförsäkringsdirektiv (2005/68/EG) gavs medlemsstaterna en möjlighet att tillåta återförsäkringsbolag att återförsäkra risker även i tjänstepensionsinstitut som omfattas av tillämpningsområdet för IORP I. Möjligheten omnämndes i det svenska genomförandet av det direktivet, men kommenterades sedan inte med mer än att lagstiftaren inte ansåg att direktivets undantagsbestämmelser krävde några särskilda lagstiftningsåtgärder (se prop. 2007/08:40 s. 58 ff.). Möjligen var detta ett förbiseende. Det kan ha hängt samman med att det vid tidpunkten för genomförandet av återförsäkringsdirektivet 16 (54)

inte var aktuellt med sådan återförsäkring eftersom merparten av tjänstepensionsverksamheten i Sverige hittills bedrivits i försäkringsbolag. Med det nu aktuella förslaget om att införa institutet tjänstepensionsföretag i Sverige hamnar saken dock i ett annat läge och det skulle därmed ha funnits anledning att ompröva frågan. Inom ramen för den konsolidering av samtliga EUdirektiv på försäkringsområdet som skett genom Solvens II har nämnda option dock kommit att falla bort. Av allt att döma beror detta på ett rent misstag när ett stort antal direktiv skulle fogas ihop, eftersom denna del av den redan gällande EUrätten aldrig var föremål för omförhandling. Svensk Försäkring inser att läget för tillfället är sådant att återförsäkringsbolag enligt EU-rätten inte ges en möjlighet att återförsäkra risker i tjänstepensionsföretag. Som ett alternativ till återförsäkring pekar utredningen på att tjänstepensionsföretagen har möjlighet att lyfta bort risk med hjälp av direktförsäkring. Svensk Försäkring konstaterar dock att detta inte är ett oproblematiskt alternativ. Frågan är vilken typ av försäkring detta skulle kunna röra sig om och om det finns försäkringsföretag som är beredda att ta på sig denna risk och till vilken kostnad. Svensk Försäkring noterar samtidigt att ministerrådet i den s.k. allmänna inriktning som nyligen antagits inom ramen för IORP II-förhandlingarna har inkluderat en rättelse av Solvens II-direktivet genom att återinföra den gamla optionen för återförsäkringsbolag att återförsäkra risk i tjänstepensionsinstitut. Vi välkomnar detta, särskilt som den tidigare strykningen av optionen kan ge svåröverskådliga konsekvenser, bl.a. när det gäller vilka produkter som ett tjänstepensionsföretag ska kunna erbjuda. Även i avvaktan på att en rättelse sker anser vi att möjligheten att lyfta bort risk med hjälp av direktförsäkring under alla omständigheter bör avspeglas i 6 kap. 9 första stycket TPRL på så sätt att det i likhet med motsvarande regel i 6 kap. 1 FRL ska framgå att ett tjänstepensionsföretag ska ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till det belopp som svarar mot de tekniska avsättningarna för egen räkning. 4.5 Investeringar 4.5.1 Allmänt Svensk Försäkring välkomnar i huvudsak utredningens förslag i denna del. Ett borttagande av de kvantitativa investeringsbegränsningarna bedömer vi kan förbättra riskhanteringen i tjänstepensionsföretagen, eftersom det innebär bättre möjligheter till matchning och diversifiering. En sådan lösning kan således ge positiva effekter på såväl riskhanteringen i företaget som avkastningen, och därmed även bidra till ett bättre kundskydd. Vi tillstyrker därför att de kvantitativa investeringsbegränsningarna utmönstras och ersätts med aktsamhetsprincipen som vägledande princip för investeringar i samtliga tillgångar. Som Svensk Försäkring närmare kommer att utveckla nedan under avsnitt 4.7 kan riskerna i tillgångarna i förhållande till tillgångsslag, koncentrationsrisk och diversifiering i stället beaktas inom ramen för det s.k. trafikljuset. 17 (54)

4.5.2 Aktsamhetsprincipens tillämpning Svensk Försäkring stödjer utredningens förslag till generella regler kring aktsamhetsprincipens innehåll i 6 kap. 1-5 TPRL. Vi avstyrker dock det föreslagna bemyndigandet till Finansinspektionen att utfärda föreskrifter avseende tillämpningen av dessa generella regler (se 6 kap. 19 TPRL). Syftet med aktsamhetsprincipen är att ge goda incitament till riskhantering för det enskilda företaget. Utredningen synes dock antyda att föreskrifter skulle kunna innebära kvantitativa begränsningar (se s. 591). Att företagen ska undvika överdriven exponering mot en särskild typ av tillgång eller emittent följer dock av det allmänna kravet på riskspridning. Det kravet ingår som en del av aktsamhetsprincipen och förtydligas även i 3. Närmare föreskrifter skulle därför riskera att motverka detta syfte och frågan är vad de skulle tillföra utöver den ledning som redan ges i lagtexten. Vidare har Svensk Försäkring en kommentar av mer lagteknisk karaktär när det gäller tillämpningsområdet för aktsamhetsprincipen och de särskilda begränsningarna i 6 kap. 1-8 TPRL. Beträffande skuldtäckningstillgångar är frågan om hänvisningstekniken blivit korrekt i 6 kap. 9 andra stycket TPRL. Hänvisningen sker endast till de efterföljande 10-15, vilket synes innebära att reglerna i 1 8 inte skulle gälla för dessa investeringar. Lämpligen skjuts därför en bisats in i 9 andra stycket: Skuldtäckningstillgångarna ska, utöver vad som följer av 1-8, investeras och värderas enligt 10-15. 4.5.3 Derivatinstrument Svensk Försäkring avstyrker det föreslagna andra stycket i 6 kap. 8 TPRL avseende derivatinstrument. Kravet på att företaget ska undvika överdriven riskexponering gentemot samma motpart eller annan derivatverksamhet saknar motsvarighet i såväl IORP I som i nuvarande 6 kap. 32 FRL och har inte heller föreslagits i Solvens II-remissen. Det är också oklart vad som avses med överdriven riskexponering eller annan derivatverksamhet. Till detta ska läggas att derivattransaktioner genom EU:s s.k. EMIR-förordning (648/2012), som för tillfället är under stegvis införande i medlemsstaterna, kommer att ställa höga krav på motparterna till en derivattransaktion ifråga om riskhantering och ställande av säkerhet. Av dessa skäl anser Svensk Försäkring att det andra stycket ska utgå. 4.5.4 Aktier och andelar i dotterföretag Svensk Försäkring avstyrker även den föreslagna begränsningen i 6 kap. 12 TPRL när det gäller vilka aktier och andelar i dotterföretag som får användas för skuldtäckning. Regeln tillåter nu bara aktier och andelar i fastighetsbolag och är därmed mycket snävare än motsvarande regel i 6 kap. 4 FRL. Begränsningen finns inte i IORP I och motiveras heller inte närmare av utredningen (se s. 597 ff.). Svensk Försäkring ser inga skäl till denna begränsning och anser därför att bestämmelsen i stället bör utformas i enlighet med nämnda paragraf i FRL. 4.5.5 Ställande av säkerhet för tredje man Som utredningen konstaterar utgör artikel 18.2 i IORP I ett hinder för tjänstepensionsinstitut att ställa säkerhet för tredje man. Svensk Försäkring anser dock att det förbudet kan ifrågasättas. 18 (54)

Ett exempel på konsekvenser av förbudet rör tillämpningen av EMIR-förordningen. Enligt förordningen måste medlemmar hos en central motpart bidra till den s.k. obeståndsfonden hos den centrala motparten, vilket i sig förutsätter en möjlighet att ställa säkerhet för tredje man. Är medlemskap inte möjligt av den anledningen måste ett företag i stället använda sig av ett ombud som är clearingmedlem. Som Svensk Försäkring uttalat i ett tidigare remissvar när det gäller försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet innebär detta att clearingmedlemmarnas kostnader väntas vältras över på företagen och därmed orsakar en merkostnad. 5 Precis som för försäkringsföretagens del menar Svensk Försäkring att även tjänstepensionsföretagen bör ha möjlighet att ställa säkerhet för tredje man, så länge som sådan säkerhet inte utgörs av skuldtäckningstillgångar. Detta gäller såväl i förhållande till EMIR som i övrigt, eftersom vi inte ser några egentliga skäl till varför fria tillgångar inte i och för sig skulle kunna användas för ställande av säkerhet när detta är motiverat i kapitalförvaltningen. Om tillfälle skulle ges i de fortsatta förhandlingarna om IORP II-förslaget bör Sverige därför resa frågan om det verkligen är motiverat med ett totalt förbud mot ställande av säkerhet för tredje man. 4.5.6 Övrigt Svensk Försäkring noterar att det i 6 kap. 11 TPRL, liksom även i exempelvis 7 kap. 11, talas om avgifter i stället för premier. Ordet avgifter kan dock leda tanken till något som ska täcka administrativa kostnader. Vi föreslår därför att begreppet premier används genomgående i lagstiftningen. I samma lagrum används även begreppet förmånsberättigad i stället för tjänstepensionsberättigad (jfr 1 kap. 5 TPRL). Vi anser att det senare begreppet bör användas genomgående. 4.6 Riktlinjer Svensk Försäkring har i huvudsak inga invändningar mot utredningens förslag till de olika riktlinjer som tjänstepensionsföretagen ska ta fram (se s. 612 ff.). Det kan dock ifrågasättas varför företagen ska behöva upprätta särskilda riktlinjer för hantering av intressekonflikter (se 8 kap. 22 TPRL). Visserligen finns idag en motsvarande regel i 8 kap. 7 FRL, men i och med införandet av en särskild regel i 8 kap. 6 TPRL om att företagen ska ha system för riskhantering för att säkerställa att företaget fortlöpande kan identifiera, värdera, övervaka, hantera och rapportera risker samt beroenden mellan risker är frågan vad särskilda riktlinjer för intressekonflikter egentligen ska tillföra. För tjänstepensionsföreningarnas del vill vi också hänvisa till avsnitt 3.4 ovan om att de tekniska riktlinjerna bör kunna framgå av föreningens stadgar. Eftersom det är stämman som fastställer stadgarna i en förening är det därmed inte lämpligt att slå fast att det alltid måste vara styrelsen som ska fastställa dessa riktlinjer, se 8 kap. 23 TPRL. Om de tekniska riktlinjerna framgår av stadgarna kan det vidare 5 http://www.svenskforsakring.se/huvudmeny/i-fokus/remissvar1/kategorier/2013/sakerheter-vidclearing-hos-central-motpart-sakerheter-och-avrakningar--ett-alternativt-genomforande-av-tvadirektiv/ 19 (54)

vara ett tungrott förfarande om riktlinjerna i så fall måste utvärderas och ses över minst en gång per år, särskilt om kravet på att stadgeändringar ska underställas Finansinspektionen kvarstår. Enligt Svensk Försäkrings mening bör tjänstepensionsföreningarna därför undantas från 8 kap. 23 TPRL såvitt gäller tekniska riktlinjer som framgår av föreningens stadgar. I övrigt noterar Svensk Försäkring att hänvisningen i 8 kap. 18 TPRL synes vara felaktig och rätteligen borde avse 20. 4.7 Kapitalbas och kapitalkrav 4.7.1 Allmänt När det gäller frågor kring kapitalbas och kapitalkrav anser Svensk Försäkring att det i huvudsak saknas skäl att avvika från dagens reglering i 7 kap. FRL, förutom anpassningar som är berättigade med hänsyn till tillämpningsområdet för tjänstepensionsföretagens verksamhet. 4.7.2 Kapitalbasens storlek Frågan om kapitalbasens storlek är kopplad till det nya kapitalkrav som utredningen föreslår. I linje med de kommentarer vi lämnar i den delen avstyrker Svensk Försäkring ändringar som är relaterade till det föreslagna kapitalkravet och föreslår att reglerna om kapitalbasens storlek även fortsatt utformas i enlighet med vad som idag föreskrivs i 7 kap. FRL, med de terminologiska justeringar som föranleds av att institutet tjänstepensionsföretag nu införs. 4.7.3 Kapitalbasens sammansättning Beträffande kapitalbasens sammansättning har utredningen gjort vissa justeringar jämfört med motsvarande regler i 7 kap. 2 och 3 FRL med hänvisning till att vissa poster bara kan få ingå efter tillstånd från Finansinspektionen (se s. 627). Svensk Försäkring instämmer i förtydligandet i 7 kap. 2 TPRL att konsolideringsfonden får ingå i kapitalbasen. Svensk Försäkrings förslag till förtydligad definition av tjänstepensionsförmån ovan innebär vidare att 7 kap. 2 andra stycket sista meningen FRL också bör framgå av 7 kap. 2 TPRL såvitt avser tjänstepensionsförmåner som motsvarar skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 i 2 kap. 11 första stycket FRL. I övrigt anser vi dock att utredningen har gjort onödiga avvikelser från dagens regler i FRL. Det finns enligt vår mening ingen anledning räkna upp vilka ytterligare poster som kan få ingå i kapitalbasen efter beslut av Finansinspektionen (se 7 kap. 3 TPRL), särskilt som den efterföljande 4 upprepar dagens generella dispensregel i 7 kap. 3 FRL. Den aktuella EU-regleringen på området har inte förändrats sedan dessa regler om kapitalbasens sammansättning togs in i FRL och därför anser vi att det inte finns skäl att frångå dagens ordning med enbart en generell dispensregel utformad i enlighet med nämnda 7 kap. 3 FRL. Även om Svensk Försäkring avstyrker utredningens lagtekniska lösning i den här delen vill vi ändå förtydliga att vi naturligtvis stödjer att de poster som anges i 3 får ingå i kapitalbasen efter beslut från Finansinspektionen. 20 (54)