Stockholm den 10 augusti 2015

Transkript

1 R-2015/0905 Stockholm den 10 augusti 2015 Till Justitiedepartementet Ju2015/4155/L3 Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 12 maj 2015 beretts tillfälle att avge yttrande över betänkandet Kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet (SOU 2015:47), varigenom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv rättighetsförvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden (direktivet) föreslås bli implementerat i svensk lagstiftning. Sammanfattning Med beaktande av direktivets detaljerade natur konstaterar Advokatsamfundet att detta medför ett begränsat utrymme för hur direktivet kan implementeras i svensk rätt. Advokatsamfundet har i huvudsak ingen erinran mot de förslag som lämnas i betänkandet till hur direktivet bör genomföras i svensk rätt. Advokatsamfundet uppmärksammar dock nedan vissa delar av utredningens förslag som, enligt Advokatsamfundets uppfattning, innefattar en särskild problematik och som därför i det fortsatta lagstiftningsarbetet kan motivera förändringar i den föreslagna lagen om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet. Härutöver lämnas vissa, mer detaljerade, synpunkter på den föreslagna lagtexten.

2 2 Allmänna synpunkter Direktivets tillämpningsområde och förhållandet till associationsrättslig lagstiftning Direktivet genomförs i huvudsak genom en ny lag om kollektiv rättighetsförvaltning, som ska omfatta all kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter. Det angivna tillvägagångssättet, dvs. att en ny lag införs, framstår för Advokatsamfundet som lämpligt. Den föreslagna lagen har många beröringspunkter med det associationsrättsliga området i sin helhet. Som exempel kan anges att direktivets bestämmelser om styrning och kontroll (artiklarna 6, 8 och 9) och den föreslagna implementeringen av dessa bestämmelser är huvudsakligen associationsrättslig till sin karaktär. Den nämnda regleringen i direktivet motsvaras i vissa delar av bestämmelser i befintlig svensk associationsrättslig lagstiftning. Utredningen har också strävat efter ett genomförande som så långt möjligt tar hänsyn till det befintliga svenska associationsrättsliga regelverket, t.ex. i fråga om befogenheter och skyldigheter för styrelse och stämma. Den av utredningen föreslagna regleringen är dessutom associationsneutral och begränsar således inte möjligheten att välja associationsform vid bedrivande av kollektiv rättighetsförvaltning. Advokatsamfundet delar utredningens slutsats att genomförandet måste ske på så sätt att lagen blir tillämplig på samtliga juridiska personer oavsett associationsform. Det kan emellertid konstateras att detta leder till svårigheter när det gäller att bedöma hur bestämmelserna i den föreslagna lagen passar in i den befintliga associationsrättliga regleringen och vilka konsekvenserna av genomförandet blir. Skälet till detta är såväl den på vissa områden betydande regelmängden som den på andra områden betydande bristen på nationella regler (en svensk lagreglering saknas t.ex. i praktiken helt för ideella föreningar). Nämnda svårighet att överblicka konsekvenserna av den föreslagna lagen i förhållande till befintlig svensk associationsrättslig reglering kan leda till rättsosäkerhet med åtföljande problem vid bedrivande av kollektiv rättighetsförvaltning. Det är enligt Advokatsamfundets uppfattning i vart fall otillräckligt med endast en allmän hänvisning i den föreslagna lagen till att lagens regler gäller utöver eller i stället för motsvarande regler i den associationsrättsliga lagstiftningen. Till undvikande av att reglerna i den föreslagna lagen förbises, eller att missförstånd om relationen mellan de olika regleringarna uppstår, är det önskvärt att det också i respektive speciallagstiftning som berörs (exempelvis lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och aktiebolagslagen (2005:551)) införs motsvarande hänvisningar till den föreslagna lagen. Medlemsstämmans befogenheter Bestämmelserna i artikel 8.6 i direktivet om möjlighet att genom stämmobeslut eller en bestämmelse i stadgan delegera stämmans, i artikel 8.5, angivna befogenhet att ta beslut

3 3 om riskhanteringsstrategi (punkt f), godkännande av förvärv, försäljningar eller inteckningar av fast egendom (punkt g), godkännande av sammanslagningar och allianser, inrättande av dotterenheter, förvärv av andra enheter eller aktier eller rättigheter i andra enheter (punkt h) samt godkännande av upptagande av lån, utlåning, eller ställande av säkerhet för lån (punkt i), saknar i huvudsak motsvarigheter i aktiebolagslagen. Utredningen har i denna del föreslagit att det i den nya lagen införs bestämmelser som medger möjlighet till delegation för alla beslut som omnämns i artikel 8.5, punkt f i. Förslaget avviker från såväl aktiebolagslagens regler (som innehåller tydliga begränsningar i den möjlighet till delegation som avses i artikel 8.6, t.ex. i fråga om återbetalning av lån och fusionsplan) som föreningslagens regler om fusion (12 kap. i lagen om ekonomiska föreningar). Konsekvenserna av förslaget i denna del medför att de kollektiva förvaltningsorganisationerna måste förhålla sig till en helt annan ordning än vad som normalt gäller för exempelvis aktiebolag och ekonomiska föreningar. Detta riskerar att skapa svårigheter och missförstånd vid utövande av delegationsmöjligheterna, särskilt mot bakgrund av den problematik i förhållande till särbestämmelserna i den nya lagen som Advokatsamfundet redogjort för ovan. Särskilda synpunkter på föreslagen lagtext 1 kap. 3 Den föreslagna nya lagen ska enligt 1 kap. 3 tillämpas på kollektiva förvaltningsorganisationer som är etablerade i Sverige. Med kollektiv förvaltningsorganisation avses enligt 1 kap. 6 en juridisk person som har tillstånd enligt lag eller genom överlåtelse, licens eller annat avtal att som sitt enda eller huvudsakliga syfte förvalta upphovsrätter eller närstående rättigheter för mer än en rättighetshavare till gemensam nytta för dessa rättighetshavare och som ägs eller kontrolleras av sina medlemmar eller är organiserad på icke vinstdrivande basis. Enligt 1 kap. 3 andra stycket ska lagen därutöver också tillämpas på sådana enheter som direkt eller indirekt, helt eller delvis ägs eller kontrolleras av en kollektiv förvaltningsorganisation. I betänkandet anges att med enhet i 1 kap. 3 andra stycket torde avses en juridisk enhet som kan äga tillgångar och som har rättskapacitet, dvs. en juridisk person. Med beaktande av risk för oklarhet i förhållande till direktivets krav, har dock utredningen valt att använda uttrycket enhet i stället för uttrycket juridisk person (se s. 113). Uttrycket enhet förekommer på ett flertal ställen i lagförslaget (se t.ex. 1 kap. 7, 7 kap. 7 och 9-10 samt 13 kap. 12 ). Eftersom det således anges i betänkandet att det som avses med detta uttryck är en juridisk person, framstår det systematiskt sett som mindre lämpligt, enligt Advokatsamfundet, att använda ett uttryck som enhet i stället för det i svensk rätt vedertagna begreppet juridisk person. Som nämndes ovan ska enligt 1 kap. 3 andra stycket i den föreslagna lagen bestämmelserna i lagen tillämpas även på sådana enheter som ägs eller kontrolleras av en kollektiv förvaltningsorganisation. Av artikel 2.3 i direktivet respektive av vad som anges

4 4 på s. 113 i betänkandet, framgår att avsikten inte är att samtliga bestämmelser behöver tillämpas i varje situation. Den föreslagna lagtexten ger dock intryck av att så är fallet. Detta är mindre lämpligt. Lagtexten bör tydligare avspegla att det är fråga om att relevanta bestämmelser kan komma att tillämpas beroende på situationen. Enligt Advokatsamfundet bör den föreslagna lagtexten därför justeras härvidlag. 1 kap. 4 Mot bakgrund av att den nya lagen är tillämplig på ideella föreningar, och därmed kompletterar t.ex. icke-lagstadgade regler för denna associationsform, anser Advokatsamfundet att ideella föreningar bör inkluderas i uppräkningen av associationsformer i 1 kap. 4 i den nya lagen. Det är visserligen korrekt som utredningen anför att några föreskrifter inte finns för ideella föreningar. Det bör emellertid inte hindra att det i lagtexten klargörs att även ideella föreningar omfattas av lagen. 3 kap. 2 En rättighetshavare får, trots att ett förvaltningsuppdrag lämnats, ge tillstånd till sådan användning av rättigheterna, kategorier av rättigheter eller typer av verk som inte är kommersiell. Bestämmelsen ger alltså rättighetshavaren en möjlighet att vid sidan av förvaltningsuppdraget använda rättigheterna under förutsättning att användningen inte är kommersiell. Uttrycket icke kommersiell förekommer i ett flertal tidigare direktiv på det upphovsrättsliga området. I dessa fall har lagstiftaren valt att som avgränsning ange att förfoganden i sådant fall får ske om de inte sker i förvärvssyfte (se t.ex. prop. 2004/05:110 s. 174). Motsvarande avgränsning har inte gjorts i detta fall. Någon närmare redovisning för skälet till detta har inte lämnats. Om det inte finns särskilt vägande skäl för att i detta sammanhang inte välja motsvarande uttryck som vid genomförande av tidigare direktiv, bör enligt Advokatsamfundet systematiska skäl göra att samma avgränsning bör användas även här. Enligt Advokatsamfundet bör därför lagtexten justeras i detta avseende. 3 kap. 3 En rättighetshavare har enligt 3 kap. 3 rätt att återta ett förvaltningsuppdrag. Enligt artikel 5, punkt 4 i direktivet ska rättighetshavaren i sådant fall lämna ett varsel viss tid i förväg. Den föreslagna lagtexten använder det i direktivet angivna uttrycket varsel. Eftersom det är fråga om uppsägning av ett förvaltningsuppdrag skulle det dock enligt Advokatsamfundet vara lämpligare att i lagtexten ange att ett förvaltningsuppdrag kan återtas efter en rimlig uppsägningstid. En kollektiv förvaltningsorganisation kan enligt 3 kap. 3 andra stycket besluta att ett återtagande ska träda i kraft först vid räkenskapsårets slut. Denna möjlighet anges även i direktivets artikel 5, punkt 4. Varken i direktivet eller i den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 3 andra stycket i den nya lagen anges när ett sådant beslut om en fördröjd effekt

5 5 av en uppsägning ska fattas eller om uttrycket räkenskapsår avser det räkenskapsår som pågår när uppsägningen görs eller det räkenskapsår som pågår när uppsägningstiden löper ut. Om exempelvis ett räkenskapsår löper ut den 31 december samt en framställning om återtagande görs den 1 december det året och uppsägningstiden är tre månader, är det med den föreslagna lagtexten oklart om organisationen får bestämma att återtagandet ska träda i kraft först vid utgången av det kalenderår som pågår när uppsägningstiden löper ut, även om det med tanke på den regel i direktivets artikel 5, punkt 4, som anger att det inte får ställas krav på att varslet ska vara längre än sex månader, inte framstår som sannolikt att det är en sådan tolkning som avsetts. Den angivna oklarheten kan vålla praktiska problem. Det bör därför klargöras i lagtexten att uttrycket räkenskapsår avser det räkenskapsår som pågår när uppsägningen görs, om detta är avsikten. 6 kap. 3 andra punkten För att den i 6 kap. 3 andra punkten gjorda hänvisningen till 5 kap punkterna (som behandlar olika sorters riktlinjer samt en investeringsstrategi) ska bli korrekt, bör det enligt Advokatsamfundet efter de riktlinjer tilläggas och den investeringsstrategi. 12 kap. 4 fjärde stycket Hänvisningen i 12 kap. 4 fjärde stycket till lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar innehåller en felskrivning. I stället för 13 kap. 5 och 5 ska det stå 13 kap. 5 och 6. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg/ genom Maria Billing