Remiss av PTS PM Substitutionsanalys: Tillhör fast och mobilt bredband samma slutkundsmarknad?

Post- och telestyrelsen smp@pts.se 1 (13) Handläggare Per Hemrin per.hemrin@teliasonera.com Tel: 08-504 522 47 Ert datum Tillhör objekt Er referens 2012-01-17 11-9306, 11-9313 Remiss av PTS PM Substitutionsanalys: Tillhör fast och mobilt bredband samma slutkundsmarknad? Inledning TeliaSonera ser positivt på att PTS publicerar och samråder en substitutionsanalys gällande fast och mobilt bredband i samband med marknadsanalyserna för nätinfrastrukturtillträde och bitström. Detta är en av de mest grundläggande frågorna för den fortsatta analysen. PTS ansats att använda en metod för utvärderingen av olika produktegenskaper ger i och för sig en ökad förutsättning för transparens och en saklig dialog men riskerar samtidigt att komma för långt ifrån den konkurrensrättsliga metodiken att pröva substitution. Enligt TeliaSoneras mening måste frågan om substitution bedömas utifrån de tester och krav som konkurrensrättslig praxis anger. Utifrån en sådan metodik är mobilt bredband i Sverige ett substitut till fast bredband och kommer att vara det under den period som omfattas av analysen. Allmänt om fasta och mobila bredbandstjänster När man i allmänhet talar om bredband och bredbandstjänster är det en anslutning till Internet med viss högre hastighet som avses. Genom en sådan tjänst kan användaren surfa på Internet, skicka och ta emot e-post och på annat sätt ta del av eller sprida information via elektroniska kommunikationsnät. Funktionen som sådan är i princip densamma som var fallet med uppringt Internet, som var det volymmässigt dominerande sättet att få tillgång till Internet ända fram till 2004. Det som i funktion skiljt, och skiljer, uppringt Internet från bredband är att bredband har en högre hastighet och att bredband så gott som uteslutande erbjuds till fast pris. Bredband kan med andra ord i stor utsträckning sägas vara synonymt med Internetaccess med hög hastighet och det är just denna funktionalitet som legat till grund för marknad 4 och 5 i kommissionens rekommendation av relevanta marknader. 1 I Sverige började bredband erbjudas i större skala runt år 2000 genom kabel-tv-nät, LANnät och ADSL. Vid utgången av år 2000 fanns ca 130 000 bredbandsabonnemang. Det är noterbart att samtidigt med detta, dvs. i slutet av år 2000, tilldelade PTS tillstånd för 1 Se Förklaringsdokumentet till kommissionens rekommendation om relevanta produktmarknader, s. 29f. Organisationsuppgifter Besöks- och postadress Kontaktinformation TeliaSonera AB Tel vx: 90 100 Stab Juridik, Regulatoriska frågor Vitsandsgatan 9 Fax: 08-568 394 06 123 86 FARSTA www.teliasonera.com Säte: Stockholm FARSTA Org.nr: 556 103-4249

2 (13) den tredje generationens mobiltelefoni (3G), med villkor om utbyggnad till nära nog hela Sveriges befolkning. Sedan dess har utvecklingen gått mycket snabbt. Sverige har årligen fram till år 2007 haft mycket höga tillväxttal av bredband via fasta infrastrukturer (kabel-tv-nät, LAN-nät och XDSL) och även en hög penetration. Från 2007 avtog tillväxten på fast bredband i Sverige och har sedan dess legat på några få procent. Den totala tillväxten på bredband fortsatte dock uppvisa höga tillväxttal vilket beror på att mobilt bredband via 3G-näten sedan 2007 växt mycket starkt, till följd av den tekniska utvecklingen och uppgraderingar i de näten samt på senare tid, tillkomsten av LTE-nät (4G). Trots att även de fasta bredbandsanslutningarna utvecklats tekniskt (högre kapacitet i såväl kabel-tv-nät och xdsl och omfattande utbyggnad av fiber) sker tillväxten av bredband nära nog uteslutande via mobila anslutningar. Det anförda framgår av diagrammet nedan, som baseras på PTS statistik. Bredbandsutveckling Q2 2005 - Q2 2011 6 000 5 000 Tusental aktiva abonnemang 4 000 3 000 2 000 1 000 0 Q2 2005 Q2 2006 Q2 2007 Q2 2008 Q2 2009 Q2 2010 Q2 2011 Övrigt Mobilt BB Fiber/LAN Kabel-tv xdsl Total BB Total fast BB Redan på grund av den nu redovisade utvecklingen av bredband måste enligt TeliaSoneras uppfattning utgångspunkten vara att mobilt bredband tagit över en mycket stor del av efterfrågan på bredbandig access till Internet och att anslutningsformen av användarna betraktas som utbytbar mot fast bredband. Mobilt bredband har som framgår på några få år växt från en begränsad företeelse till den form för att ansluta sig mot Internet som vid halvårsskiftet 2011 hade flest aktiva användare av alla bredbandiga accessformer. Tillväxten på mobilt bredband i bl.a. Sverige har gjort att kommissionen nyligen i ett arbetsmaterial 2 konstaterat att In Finland, Sweden, Austria and Denmark mobile broadband penetration on large screens is above 15 %. In these countries, mobile 2 Broadband access in the EU: situation at 1 July 2011 (Cocom11-24) http://ec.europa.eu/information_society/digitalagenda/scoreboard/docs/pillar/cocom_broadband_july_2011.pdf

3 (13) broadband may be substituting fixed broadband. Av vad som kan utläsas baserar kommissionen denna slutsats på ren statistik. Vid sidan om att statistiken talar för att mobilt bredband är ett substitut till fast bredband finns också andra omständigheter som talar för att mobilt bredband är ett i konkurrensrättslig mening substitut till fast bredband. Den grundläggande funktionaliteten eller användningsområdet access till Internet är densamma för fast och mobilt bredband, priserna är likvärdiga och, inte minst, marknadsaktörerna riktar sig till samma kunder. TeliaSonera återkommer till detta mer nedan. Redan i utgångsläget är det alltså mycket som talar för att mobilt och fast bredband är på samma marknad. TeliaSonera noterar att även PTS synes förutsätta detta i sin uppföljning av regeringens bredbandsstrategi, vilket TeliaSonera utvecklar nedan. 3 Detta synsätt återspeglas också i villkoren för Net4Mobilitys frekvenstillstånd i 800-bandet enligt vilka villkor bolaget är ålagt att bygga ut mobilt bredband där det saknas täckning för bredband. 4 Även regeringen anser att mobilt bredband kan uppfylla grundläggande krav när det gäller Internetaccess upp till 1 Mbit/s (USO). 5 Det är svårt att förstå hur två produkter, fast och mobilt bredband, båda kan anses uppfylla kundernas efterfrågan när det är fråga om bredbandsstrategier och USO-reglering men inte när det är fråga om SMP-reglering. När TeliaSonera nedan talar om fast bredband avser TeliaSonera bredband via xdsl, kabel-tv-nät och fiber/lan. Bredbandstjänster via åtminstone dessa tre fasta infrastrukturer har tidigare ansetts omfattas av samma slutkundsmarknad 6, oaktat att de sinsemellan har vissa olikheter. TeliaSonera noterar att de jämförelser mellan mobilt bredband och fast bredband som görs i olika avseenden i promemorian ofta görs mellan mobilt bredband (som en enhet) och xdsl och fiber/lan, således inte kabel-tv. Det är enligt TeliaSonera oklart varför så sker och PTS bör komplettera analysen så att det tydligare framgår vad som ingår i begreppet fast bredband och som mobilt bredband jämförs med. Utgångspunkter för substitutionsanalyser En grundläggande utgångspunkt för marknadsanalyser enligt regelverket för elektronisk kommunikation är att de ska utföras enligt konkurrensrättsliga principer. Som också samrådsdokumentet beskriver (s. 10) återspeglar substitutionsanalysen ett av de första stegen i en marknadsanalys enligt regelverket, och den analysen går ut på att avgränsa vilka produkter som ingår på en och samma slutkundsmarknad. 7 Produkter som i tillfredsställande mån är utbytbara eller substituerbara ingår därvid på samma marknad. Enligt Riktlinjerna (p. 44) ska substituerbarheten inte bara avse deras objektiva egenskaper genom vilka de är särskilt lämpade att tillgodose konsumenternas ständiga 3 Se fotnot 19. 4 Se närmare på PTS hemsida. http://www.pts.se/pts/templates/page.aspx?id=45302&epslanguage=sv 5 Se 29a förordningen om elektronisk kommunikation och prop. 2002/03:110 s. 210. 6 Det är även kommissionens utgångspunkt enligt förklaringsdokumentet till rekommendationen om relavanta marknader (s. 34) 7 Jfr p. 44 i Kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT C 156, 11.7.2002 s. 6) (Riktlinjerna)

4 (13) behov, deras priser eller avsedda användning utan också i fråga om konkurrensvillkor och/eller mönstret för tillgång och efterfrågan på den aktuella marknaden. En substitutionsanalys omfattar alltså en rad olika iakttagelser, det är exempelvis inte bara en fråga om att tillämpa ett SSNIP-test (jfr även de allmänna uttalandena i p. 45-48 i Riktlinjerna och vad som sägs om substitution på efterfråge- respektive utbudssidan i p 49-54). TeliaSonera uppfattar att den metodik som tagits fram av PTS också syftar till att bredda perspektivet, vilket är bra. Det är också bra att PTS försöker basera bedömningar på ett som det verkar omfattande statistiskt underlag. Som TeliaSonera uppfattar analysen och de preliminära slutsatserna av substitution som presenteras bygger dock dessa på en värdering av olika egenskaper och i vilken grad de uppfylls av fast bredband respektive mobilt bredband och därmed bedöms likvärdiga. I den modell som tagits fram räknas resultatet därefter ut matematiskt. Det framräknade resultatet anges i sammanställningen av modellen (avsnitt 8.4) som 34%, vilket också uttrycks som att 2/3 av de relevanta egenskaperna är likvärdiga, och att 1/3 av de relevanta egenskaperna är distinkt olika. Avsnitten med sammanställningen av modellen avslutas med följande text: Sammantaget visar modellen att det skiljer 1/3 i de faktorer som tillämpas i modellen. Detta indikerar att fasta och mobila bredbandstjänster inte är likvärdiga produkter. Utifrån detta kan man hävda att eftersom det är en distinkt skillnad mellan fasta och mobila bredbandstjänster, att det finns grund för att hävda att de inte är substitut och därför inte ska ingå på samma relevanta slutkundsmarknad under den kommande regleringsperioden 2013-2016. (TeliaSoneras kursivering) TeliaSonera har svårt att få ihop dessa slutsatser med den konkurrensrättsliga praxis som finns för att avgöra frågan i vilken grad utbytbarhet ska föreligga för att två produkter ska anses tillhöra samma marknad. TeliaSonera noterar också att det i promemorian inte finns angivet någon sådan måttstock för när substitution ska anses föreligga eller inte föreligga. Det är en allvarlig brist i analysen. När det gäller frågan om i vilken grad två olika produkter ska anses utbytbara med varandra och ingå på samma marknad respektive inte vara tillräckligt utbytbara och alltså tillhöra olika marknader finns i punkt 44 i Riktlinjerna en tydlig ledning. I punkten anges som framgått ovan principerna kring substitution. Därutöver anges att produkter eller tjänster som bara till liten eller jämförelsevis liten del är utbytbara med varandra ingår inte som ett inslag på samma marknad. Texten i punkt 44 hänvisar därutöver i fotnot (32 och) 33 till en rad fall från EU:s domstolar som rör testet för substitution. Bland dessa fall vill TeliaSonera hänvisa till EG-domstolens dom den 14 februari 1978 i mål 27/76, United Brands. I målet, som bl.a. gällde frågan om bananer var en integrerad del av marknaden för färsk frukt (som klaganden hävdat) eller om bananer utgjorde en separat marknad (som kommissionen hävdat) uttalade domstolen följande i fråga om den grad av utbytbarhet (p. 22) som krävs för substitution/icke substitution. För att bananen skall kunna anses utgöra en marknad, som i tillräckligt hög grad skiljer sig från marknaden för andra frukter, måste bananen genom sina utmärkande egenskaper kunna särskiljas från annan färsk frukt så att bananen endast i en begränsad omfattning kan

5 (13) bytas ut mot dessa andra frukter och endast utsätts för konkurrens av dessa andra frukter i en knappt märkbar omfattning. Om EU-domstolens uttalande översattes till den fråga som nu är föremål för samråd, dvs. om mobilt bredband utgör ett substitut till tjänster på marknaden för fast bredband eller inte, skulle EU-domstolens uttalande kunna se ut på följande sätt. För att mobilt bredband skall kunna anses utgöra en marknad, som i tillräckligt hög grad skiljer sig från marknaden för fast bredband, måste mobilt bredband genom sina utmärkande egenskaper kunna särskiljas från fast bredband så att mobilt bredband endast i en begränsad omfattning kan bytas ut mot fast bredband och endast utsätts för konkurrens av fast bredband i en knappt märkbar omfattning. En förutsättning för att mobilt bredband och fast bredband kan anses vara på olika marknader måste alltså vara att de utmärkande egenskaperna för mobilt bredband respektive fast bredband särskiljer produkterna så att de endast i begränsad omfattning kan bytas ut mot varandra. Vidare ska respektive produktgrupp endast utsättas för konkurrens från den andra produktgruppen i en knappt märkbar omfattning. Om däremot fast bredband kan bytas ut i mer än begränsad omfattning av mobilt bredband och fast bredband utsätts för konkurrens av mobilt bredband i mer än knappt märkbar omfattning är de på samma marknad. Av det anförda framgår alltså att det inte krävs att fast och mobilt bredband måste kunna bytas ut rakt av, dvs. 100 %, för att utgöra substitut. Två olika produkter kan följaktligen ha delvis olika funktionalitet, kvalitet eller användningsområden men ändå ingå på samma marknad, så länge som de kan bytas ut i mer än begränsad omfattning. TeliaSonera vill här nämna ett fall från Marknadsdomstolen (MD 2001:11) som belyser att produkter med delvis olika användningsområden ingår på samma marknad. Frågan gällde här om naturgrus och bergkross var på olika marknader. Marknadsdomstolen anförde följande. Av utredningen i ärendet framgår att bergkross och naturgrus, åtminstone till viss del, har skilda användningsområden, t.ex. används naturgrus vid betongtillverkning medan bergkross ingår vid asfaltframställning. Bergkross kan dock beroende på krossningsgrad ersätta naturgrus vid betongtillverkning. Vidare framgår att det är samma företag som efterfrågar de båda produktslagen. I många fall är bergkross och naturgrus utbytbara mot varandra, t.ex. vid användning som fyllnad i vägbankar. Priset för de båda produktslagen ligger inom samma intervall. På grundval av den utredning som föreligger i ärendet finner Marknadsdomstolen att bergkross och naturgrus får anses vara utbytbara i mer än endast begränsad omfattning. Den relevanta produktmarknaden bör därför, såsom Konkurrensverket har gjort, bestämmas till marknaden för naturgrus och bergkross. Den generella utgångspunkten för substitutionsanalysen bör därför vara att utreda om mobilt bredband i mer än begränsad omfattning är utbytbart mot fast bredband på slutkundsmarknaden. Vidare bör bedömas om fast bredband i mer än knappt märkbar omfattning utsätts för konkurrens av mobilt bredband.

6 (13) Är mobilt bredband i mer än begränsad omfattning utbytbart mot fast bredband? Den modell som PTS tagit fram och som redovisas i promemorian kan som nämnts anses syfta till att jämföra ett urval av egenskaper på fast och mobilt bredband. Ytterst torde syftet ha varit att utreda hur utbytbart mobilt bredband är för en användare som har fast bredband eller står inför valet att köpa fast eller mobilt bredband. Det finns naturligen risker med att förlita sig på matematiska beräkningar av graden av likhet eftersom det finns felkällor i flera led. Matematiskt torde principen vara att ju fler jämförelser som görs, desto större blir skillnaden. Genom den valda modellen finns risk för felkällor i såväl valet av faktorer, valet av viktning och inte minst val av värde eftersom alla val görs subjektivt av PTS. Beroende på mix av faktorer och värden kan teoretiskt vilket resultat som helst räknas fram, vilket är otillfredsställande när det är fråga om en utgångspunkt för regleringsåtgärder. Det är självklart så att fast bredband och mobilt bredband är olika i flera avseenden. Detta gäller dock också inom fast bredband, där det t.ex. mellan xdsl, fiber och kabel torde kunna identifieras skillnader som är betydande trots att de är på samma slutkundsmarknad. Även inom mobilt bredband kan på motsvarande sätt betydande skillnader identifieras. Dessa skillnader som finns inom respektive grupp brukar dock av marknadsskäl neutraliseras genom prisbilden (jfr vad som sägs i p 46 i Riktlinjerna). Att räkna fram dessa skillnader skapar därför ytterligare osäkerhet. Enligt TeliaSonera hade det varit bättre om PTS, istället för att ta fram en egen metod, hade låtit genomföra en kundundersökning med för kunderna relevanta frågor. Modellen och analysen är tekniskt inriktad och viktar hårda tekniska faktorer, men saknar närmare överväganden om mobilt bredband och fast bredband ändå tillgodoser samma ändamål hos användarna. I punkt 45 i Riktlinjerna anges att [ä]ven om slutanvändningen av en produkt eller tjänst är nära knuten till dess fysiska egenskaper, är det möjligt att andra slags produkter kan användas för samma ändamål. Exempelvis kan konsumenter använda sig av olika tjänster t.ex. kabel- och satellitförbindelser för samma ändamål, nämligen uppkoppling till Internet. I sådana fall kan man hänföra båda tjänsterna (kabel- och satellitförbindelserna) till samma produktmarknad. Vilket behov eller ändamål är det då som slutanvändarna efterfrågar? PTS val av faktorer ger intrycket att PTS menar att efterfrågan avser någon sorts teknisk accessform snarare än en tjänst, som är det som erbjuds på marknaden. Som nämnts ovan avser både fast bredband och mobilt bredband en tämligen grundläggande tjänst Internetaccess med hög hastighet som möjliggör för kunden att surfa på Internet, skicka och ta emot e-post och på annat sätt ta del av eller sprida information via elektroniska kommunikationsnät. Det ändamålet, som enligt TeliaSonera måste vara utgångspunkten för en substitutionsanalys, kan uppenbarligen tillgodoses av både fast och mobilt bredband. 8 För att belysa att utfallet av modellen påverkas av valen av faktorer kan just denna grundläggande funktion läggas till de av PTS valda faktorerna. Då den utgör själva 8 Som jämförelse torde det ändamålet tillgodoses även, men sannolikt i mindre utsträckning, genom de smarta telefoner som finns på marknaden.

7 (13) kärnan i både fast och mobilt bredband borde den erhålla viktningen 6 och eftersom funktionen uppfylls av både fast och mobilt bredband borde värdet vara 5 för båda. Det gör att till de 120 resp. 79 enheterna bör läggas 30, vilket i sig gör att skillnaden i procent blir 27 % istället för 34 %, allt annat lika. Enligt TeliaSoneras uppfattning torde för slutanvändarna värdet av den grundläggande funktionen av tjänsten vida överstiga värdet av merparten av de faktorer som ingår i analysen. Vid sidan om pris, datahastighet och kapacitet (inkl. trafikbegränsningar) och switching costs (inlåsningar av abonnemang modem), måste övriga faktorer vara av begränsat intresse för en absolut majoritet av användarna vid val av produkt. Som exempel torde faktorn svarstider vara tämligen ointressant för den majoritet av kunderna som läser webbtidningar, söker information, skickar e-post och betalar räkningar via Internet, (ca 70-90 % av användarna) 9 medan svarstider har stor betydelse för de relativt få användare som ofta och gärna spelar online-spel. Skillnad i utlovade och levererade datahastigheter framstår som en fråga för branschen att komma till rätta med snarare än att det påverkar användarens val. På liknande sätt förefaller skillnad ned- och upplänk vara en akademisk fråga snarare än något som avgör kunders val. För faktorer som pris, datahastighet och kapacitet och switching costs som får anses vara mer centrala för den generella kundens val finns, som också framgår av promemorian, ett mycket stort antal varianter av erbjudanden för kunderna att välja mellan, som samtliga uppfyller det grundläggande ändamålet med både fast och mobilt bredband. Vilket val som slutkunden sedan gör beror naturligtvis på det individuella behovet, pris och individens preferenser. Vad beträffar några av de övriga faktorerna som berörs i analysen vill TeliaSonera kommentera dem enligt följande. Trafikbegränsningar i abonnemang De kapacitetsnivåer för fast bredband som anges i materialet 10 och ligger till grund för faktorn trafikbegränsningar i abonnemang förefaller inte vara korrekta alternativt skiljer de sig mycket från TeliaSoneras kunders förbrukning. Xxxxxxx xxxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxx xx Detta är en nivå som ryms inom kapacitetstaket bland många abonnemang för mobilt bredband. Eventuellt har PTS inkluderat TV-tjänsten i förbrukningssiffrorna. Eftersom detta är en substitutionsanalys av slutkundsmarknaden för bredband är inte den totala kapaciteten relevant. TV-tjänstens påverkan på kunders vilja att byta mellan fast och mobilt bredband hanteras under faktorn kombinationsabonnemang (se vidare nedan ang. kombinationsabonnemang och IPTV). PTS bör därför se över denna statistik. TeliaSonera vänder sig vidare mot den illustration av användningen av en viss volym data som anges i fotnot 24 (s. 29) vilken ger en felaktig bild. Det PTS räknat fram är 9 Enligt SCB:s undersökning Privatpersoners användning av datorer och internet 2011. 10 Figur 6, Genomsnittlig dataförbrukning för fasta bredbandstjänster

8 (13) nedladdningstid och inte användningstid. Som jämförelse vad olika Gigabyte-tak innebär kan hänvisas till exempelvis Tele2:s kundinformation, där följande anges. 11 Hur mycket är 2 GB respektive 15 GB? 2 GB räcker utmärkt för vanligt surfande och mailande men om du vill kunna använda ditt mobila bredbandsabonnemang mer frekvent och hanterar mycket tunga filer, rekommenderar vi antingen Mobilt Bredband XL, Mobilt Bredband Large eller Mobilt Bredband Medium där 15 GB ingår för bara 169 kr/mån. 15 GB/mån räcker till att skicka/ta emot ca 1 500 000 mail, beroende på storlek, eller surfa på ca 40 000 genomsnittliga, unika hemsidor. Kombinationsabonnemang och IPTV Beträffande faktorn kombinationsabonnemang anser TeliaSonera att analysen sätter alltför stor vikt vid denna faktor. Vidare anser TeliaSonera att den bild som PTS ger av hur stor andel som har kombinationsabonnemang och hur stora skillnaderna är mellan fast och mobilt inte är helt korrekt: - Konkurrensen mellan fast och mobilt avser både de som har fast bredband idag men även de 16 % som endast har mobilt. Bedömningen bör göras utifrån hela bredbandsmarknaden. - Majoriteten av abonnemang är inte sampaketerade även om man bara tittar på de konsumenter som har fast bredband. Utvecklingen är avstannande vilket sannolikt har en koppling till att allt fler ersätter den fasta telefonen med mobiltelefoni. - Den stora andelen av paketeringar avser bredband och telefoni. Denna paketering erbjuds idag mellan mobilt bredband och exempelvis hemtelefoni 12. Vad avser paketering med telefoni finns det därför ingen skillnad ur ett kombinationsabonnemangsperspektiv mellan fast- och mobilt bredband. - Cirka 20 % av alla fasta bredbandsabonnemang är paketerade med en TV-tjänst. Siffran är lägre om man tittar på hela bredbandsmarknaden (fast & mobilt). Över 80 % av kunderna som står i valet mellan fast- och mobilt bredband har sålunda i nuläget inte ett kombinationsabonnemang som inkluderar TV. Beträffande IPTV är det oklart för TeliaSonera vad PTS här avser med denna faktor. Om IPTV avser möjligheten att se på TV på webben så ingår den aspekten rimligen i punkten funktionalitet och kvalitet. Denna analys avser bredbandsmarknaden. Det finns självklart en koppling till IPTV genom att det förekommer sampaketerade abonnemang. Önskemål om att nyttja bredbandet även för IPTV kan därför utgöra ett hinder för vissa hushåll som önskar tillgång IPTV att byta från fast till mobilt bredband. Den effekten har dock redan inkluderats i analysen under kombinationsabonnemang, varför faktorn IPTV dubbelräknar, eller möjligen trippelräknar denna frågeställning. Sammanfattningsvis vill TeliaSonera framföra att det framstår som klart utifrån det test som konkurrensrättsliga principer anger att mobilt bredband i mer än begränsad utsträckning är utbytbart mot fast bredband. Den ovan återgivna statistiken av bredbandstillväxten visar det. Att 16 procent gått över till att endast använda mobilt bredband och att 29 procent av marknaden kan tänka sig att göra det är också tydliga bevis på detta. Sistnämnda siffror bygger på en undersökning som gjordes innan 11 http://www.tele2.se/kundservice/mobilt-bredband.html 12 http://www.tele2.se/fast-telefoni.html

9 (13) mobiloperatörerna på allvar började sälja och marknadsföra 4G med allt attraktivare prisnivå. Enligt en undersökning som Telenor nyligen låtit genomföra kan fyra av fem tillfrågade tänka sig att ersätta sitt fasta bredband med en mobil uppkoppling, om den är stabil och ger lika hög eller högre hastigheter. 13 Även denna undersökning talar tydligt för att mobilt bredband är ett substitut till fast bredband. Fast och mobilt bredband tillgodoser vidare samma grundläggande behov och tjänst som efterfrågas av kunder generellt. Det finns vissa skillnader som har sin grund i teknikerna att realisera tjänsten, det är ofrånkomligt, men valet mellan fast och mobilt bredband beror snarare på kunders preferenser av olika funktionalitet snarare än att tjänsterna inte är utbytbara. Även om flera av de skillnader PTS söker framhålla framstår som mindre relevanta för kunder generellt indikerar även den av PTS framräknade likheten, 66%, tvärt emot vad PTS anger, att mobilt bredband är utbytbart i mer än begränsad utsträckning. Att hävda att fast bredband inte är att anse som utbytbart med mobilt bredband är vidare att underkänna Tele2:s och Telenors medvetna satsningar på och marknadsföring av mobilt bredband via 3G och 4G som ett sätt att utmana bl.a. xdsl. PTS preliminära slutsats att fast bredband inte är utbytbart mot mobilt bredband innebär att Tele2 och Telenor skulle ha gjort en kraftfull missbedömning i sina investeringar. Är det rimligt att tro det eller är deras marknadsföring vilseledande? Utsätts fast bredband för konkurrens av mobilt bredband i mer än knappt märkbar omfattning? Det finns en tydlig trend att gränsen mellan fast och mobil infrastruktur håller på att suddas ut. Många terminaler kan idag, utan att slutkunden ens märker det, skifta från en mobil access till ett trådlöst LAN som sedan kan kopplas till Internet genom en av flera olika sorters fasta infrastrukturer. Genom introduktionen av 3G och 4G-routrar för konsumenter kan dessutom den trådlösa anslutningen till Internet även baseras på ett mobilnät. Det är också mycket vanligt att man i hushållen ansluter sina datorer med en trådlös router, även om man har fast bredband fram till hushållet. Vad som är fast respektive mobilt bredband är och kommer att bli allt mer otydligt för slutkunden. Detta blir också allt tydligare i operatörers marknadsföring. Bilden nedan är ett exempel på reklam för bredband med en hastighet på 25 Mbit/s. Texten talar endast om bredbandskunder och routern på bilden skulle lika gärna kunna vara en som ansluts till ett fast som ett mobilt nät. Huvudbudskapet i denna reklam för mobilt bredband är att få ett billigare bredband än det nuvarande (fasta). 13 http://press.telenor.se/pressrelease/download/resource_attached_pdf_document/728751

10 (13) Hur marknaden uppfattar fast respektive mobilt bredband påverkas självklart av operatörernas agerande och marknadsföring. I Svenska Dagbladet i höstas gick följande att läsa: Telenor satsar på 4G för att slå ut ADSL 14 Vi säger att man i normalläget får 20-40 Mbit/s. Det är också en väldigt tillförlitlig tjänst och konsumenterna får minst samma kvalitet som med dsl, säger Georgi Ganev som är affärsområdeschef för konsumentprodukter på Telenor i Sverige 15. I sammanhanget bör noteras att Telenor har näst störst marknadsandel efter TeliaSonera vad gäller bredband över xdsl. Telenor tillsammans med Tele2 har som två av de största aktörerna på den svenska bredbandsmarknaden (fast och mobilt) gemensamt byggt ett 4G-nät med tydliga ambitioner att använda detta nät för att konkurrera om kunder som idag har ett bredband över fast infrastruktur. I februarinumret av tidningen M3 (2012) gjordes ett test av mobilt bredband baserat på 4G. Rubriken var ADSL-dödaren. I tidningen beskrivs även möjligheten att köpa till fast telefoni (över mobilnätet) till det mobila bredbandet. Ur ett utbudsperspektiv utgör kostnadsstrukturen för en tjänsteleverantör en viktig skillnad mellan koppar respektive kabel/fiber. En tjänsteleverantör som säljer bredband över fiber betalar oftast en fast avgift för en fiber oavsett antalet aktiva slutanvändare. För koppar betalar tjänsteleverantören en avgift som är helt rörlig utifrån antalet slutkunder. I en situation där en tjänsteleverantör över fast infrastruktur även har en egen mobil infrastruktur finns ett tydligt incitament att i första hand fylla den egna mobila infrastrukturen med kunder som annars skulle köpa xdsl. - Varje extra xdsl-kund som operatören har kostar ca 105 kronor i hyra för accessen. Om operatören istället lyckas flytta kunden till det befintliga 4G-nätet är marginalkostnaden mycket låg eftersom nätet finns på plats. Operatören har därför starka incitament att erbjuda 4G istället för xdsl. 14 http://www.svd.se/naringsliv/it/telenor-satsar-pa-4g-for-att-sla-ut-bredband-via-telenatet_6450562.svd 15 http://www.svd.se/naringsliv/it/telenor-satsar-pa-4g-for-att-sla-ut-bredband-via-telenatet_6450562.svd

11 (13) - Varje extra fiberkund som operatören har innebär en liten extra kostnad eftersom de flesta fiberaccesser till hushåll baseras på FTTB-fiber. Genom att höja beläggningsgraden på befintliga fibrer kan därför fler kunder adderas utan någon särskild kostnadsökning. Telenors men också Tele2:s positionering av 4G som ett sätt att i första hand konkurrera med xdsl är därför fullt logiskt utifrån ett utbudsperspektiv. Genom att flytta egna och konkurrenters xdsl-kunder till det egna mobilnätet kan kostnaderna sänkas och intäkterna höjas. Det framstår enligt TeliaSonera som uppenbart att fast bredband redan nu är utsatt för konkurrens av mobilt bredband i högst betydande omfattning, dvs. betydligt mer än i mer än knappt märkbar omfattning. Det kan knappast ifrågasättas. Det framgår av operatörernas marknadsföring, men också av media, som beskriver mobilt bredband som en konkurrent till det fasta bredbandet och i synnerhet till xdsl. Framåtblickande analys 2013 2016 Till skillnad mot vanlig konkurrensrättslig marknadsanalys ska PTS även beakta situationen även under en framtida period, åren 2013-2016. Vad som framförs här berör också den ovan behandlade utbytbarheten som sådan. Introduktionen av 3G har som nämnts hittills inneburit att 16 % av alla hushåll endast har bredband via mobilnät. Den generation mobilstandard som ytterligare förväntas utmana det fasta bredbandet och i synnerhet xdsl är 4G. Näten för 4G i Sverige beräknas att vara väl utbyggda vad avser täckning i slutet av detta år, 2012 16, dvs. redan vid utgången av innevarande år och före det att PTS avser fatta beslut avseende marknad 4 och 5. Starten på en mer aggressiv marknadsföring och prissättning var hösten 2011. Enligt en undersökning avseende hur prisvärt 4G är i olika länder ligger Sverige och Skandinavien i topp: compared to top ranked Sweden and one of the country s carriers, Tele2 with a score of 4.20 for value for money on 4G or LTE. Other operators in Scandinavia, including TeliaSonera, Telenor and TDC, ranked just behind Sweden and Tele2 17. Nästa generation av 4G, LTE Advanced, är beräknad att tas i kommersiellt bruk under 2013 18. Givet att Sverige och Skandinavien är världsledande på 4G idag får det ses som högst troligt att även Sverige kommer att ha LTE Advanced på marknaden under en stor del av perioden 2013 till 2016. I rapporten Uppföljningen av regeringens bredbandsstrategi 19 konstaterar PTS att: 16 Se exempelvis: http://www.tele2.se/foretag/mobilt-bredband/4g.aspx 17 http://www.itwire.com/it-industry-news/market/51691-australia-near-bottom-of-4g-value-table 18 http://www.telecoms.com/36604/att-reveals-lte-advanced-plans/ 19 http://www.pts.se/upload/rapporter/internet/2011/pts-er-2011-17-uppfoljning-avbredbandsstrategin.pdf

12 (13) PTS ser i denna rapport med tillförsikt på att det mål som uttrycks i regeringens bredbandsstrategi för Sverige, som säger att minst 90 procent av alla hushåll och företag bör ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s år 2020, kommer att nås PTS bedömer i rapporten att bland de tekniker som kommer att bidra till att uppfylla målen i bredbandsstrategin finns LTE Advanced och motsvarande tekniker. PTS anser alltså att LTE Advanced kommer att kunna vara en viktig del för att uppfylla regeringens bredbandsstrategi som syftar till att Sverige ska ha bredband i världsklass med en kapacitet på 100 Mbit/s till minst 90 % av alla hushåll. Samtidigt anser PTS i substitutionsanalysen att mobila bredbandstjänster inte är en likvärdig produkt till fasta bredbandstjänster och att mobilt bredband endast har en marginell påverkan på kundbasen för fast bredband. Dessa två olika inställningar går inte ihop. TeliaSonera delar synen att mobilt bredband är och kommer att vara en viktig del för att ge Sverige bredband i världsklass. Dessutom så har mobilt bredband en väsentlig påverkan på den generella konkurrenssituationen för bredband i Sverige. Denna utveckling kommer att förstärkas med 4G och innebära att den redan höga nivån av infrastrukturbaserad konkurrens i Sverige intensifieras ytterligare. Även om det inte går att ifrågasätta att mobilt bredband redan idag utsätter fast bredband för konkurrens i mer än begränsad omfattning, är det uteslutet att ifrågasätta det under den period som är föremål för analys. De tjänster som redan finns i 4G-näten och som kan förväntas under perioden kan antas ytterligare förstärka utbytbarheten. SSNIP-test och slutsatser Det slutliga målet med substitutionsanalysen är att avgöra om det mobila bredbandet ingår på samma marknad som det fasta bredbandet (eller någon form av fast bredband). Detta mäter PTS slutligen genom att undersöka om priset för fast bredband kan höjas med en förbättrad lönsamhet som följd. I en sådan undersökning är kostnadsstrukturen för det fasta nätet en grundläggande parameter. Kostnaden för det fasta nätet är till allra största delen fast, dvs. om en operatör har byggt en fiber eller kopparledning till exempelvis en villa så finns ledningen och kostnaden kvar även när kunden har bytt till mobilt bredband. Det går inte att använda ledningen för någon annan kund. Volymminskningar till följd av konkurrens från andra infrastrukturer slår därför i princip rakt mot resultatet. Den andra parametern är om och hur många kunder som ser produkterna som substitut och därför kan tänka sig att byta från fast till mobilt bredband. Flera operatörer både kommunicerar och marknadsför mobilt bredband som ett substitut till fast bredband och i synnerhet till xdsl. Tittar man på egenskaper så finns det för och nackdelar med båda produkterna som förefaller väga ganska lika. PTS tar i analysen upp bindningstider och inlåsningseffekter vad avser modem och installationer. Bindningstider finns både vad avser fast och mobilt bredband. Detta är sålunda inget specifikt hinder för substitution mellan fast och mobilt bredband. Mycket av försäljningen idag bygger på olika former av förmånliga kampanjer som ofta är förknippade med bindningstider. Kampanjer är ett sätt att just vinna kunder från alternativa plattformar genom att bjuda på utrustning mot en bindningstid. Gällande installationer så kan det konstateras att avsaknaden av installationer och även den

13 (13) snabba leveranstiden är viktiga fördelar med mobilt bredband i förhållande till fast. Detta talar för att byteshindren till mobilt bredband är förhållandevis låga. TeliaSonera anser att såväl produktegenskaper som pris och den enkla leveransprocessen talar för att mobilt bredband kommer ha en väsentlig påverkan på möjligheten till lönsamma prishöjningar av fast bredband. Slutsatsen om att prishöjningar av det fasta bredbandet endast skulle ha en marginell påverkan på kundbasen stämmer inte med den historiska situationen där 16 procent har gått över till att endast använda mobilt bredband. Den stämmer ännu mindre med nuläget där Sverige har världens mest prisvärda 4G och den stämmer inte heller med PTS syn på framtiden där LTE Advanced utgör en viktig byggkloss i regeringens bredbandsstrategi. Med vänlig hälsning Per Hemrin