AVTAL 2016 Industrins konkurrenskraft avgör AVTAL 2016 1
Den globala ekonomiska utvecklingen visar i dagsläget få ljuspunkter. Europa svensk exportindustris viktigaste marknad upplever fortsatt stora problem. Att värna svensk industris konkurrenskraft för att försvara marknadsandelar och exportintäkter är viktigare än någonsin och avgörande för en fortsatt positiv välståndsutveckling i Sverige. 2013, efter två perioder av korta avtal, förhandlade arbetsmarknadens parter fram ett treårsavtal inom ramen för Industriavtalet. Den internationellt konkurrensutsatta industrin satte nivån för löneökningarna, det så kallade märket. Det långa avtalet gav stabila planeringsförutsättningar vilket är positivt för våra medlemsföretag. Riksbanken har under avtalsperioden misslyckats med inflationsmålet på 2 procent, vilket lett till höga reallöneökningar. I kombination med de senaste årens höga växelkurs har det gett svenska företag kostnadsökningar utan motsvarande produktivitetsförbättringar. Den internationella konkurrenskraften har därmed försämrats, även om kronans försvagning det senaste halvåret delvis bromsat den negativa trenden. En svag krona som värnar och stärker exportföretagens konkurrenskraft på den globala arenan är ingen långsiktigt hållbar situation. Det behövs omgående en lösning som strukturellt förbättrar villkoren och ökar incitamenten för att starta, driva och utveckla industriell verksamhet i Sverige. Inför avtalsförhandlingarna 2016 är det helt avgörande att utgå från en realistisk bild av industrins internationella konkurrenskraft och ekonomiska förutsättningar. Vi har därför formulerat tre huvudsakliga målsättningar som måste uppfyllas för att kortsiktigt stärka företagens konkurrenskraft och långsiktigt bidra till svensk industris utvecklingsförmåga: 1. Löneökningsnivåer som utgår från realistiska förutsättningar gynnar den internationella konkurrenskraften och gäller som ett märke för hela arbetsmarknaden. 2. Ökad flexibilitet vad gäller bemanning, visstid, arbetstidens förläggning och arbetsledningsrätten för att kunna hantera konjunktursvängningar. 3. Utvecklade möjligheter till företagsnära lönesättning som ger utrymme att anpassa nivåerna efter lokala förhållanden. Stockholm juni 2015 Lars Askelöf förhandlingschef IKEM, innovations- och kemiindustrierna i sverige Eva Glückman förhandlingschef TMF & Grafiska företagen Maria Möller förhandlingschef SLA Anna Nordin förhandlingschef Livsmedelsföretagen Anders Weihe förhandlingschef Teknikföretagen & teko Per Widolf förhandlingschef Industriarbetsgivarna AVTAL 2016 3
1. INDUSTRINS KONKURRENSKRAFT ÄR OCKSÅ SVERIGES Sverige är ett litet land vars välstånd och välfärd alltid varit, och fortfarande är, beroende av frihandel och öppna gränser. Vi är stolta över våra framgångsrika företag, men vi är ständigt utmanade. Den globala konkurrensen är knivskarp. Industrin spelar en avgörande roll för det svenska samhällets utveckling och välstånd. Omfattningen av exporten har under de senaste decennierna mer än fördubblats och industrins exportintäkter motsvarar idag omkring halva Sveriges BNP. Tar man hänsyn till direkt och indirekt sysselsättning svarar industrin idag för en fjärdedel av samtliga jobb i Sverige. Varje dag tar industriföretag i Sverige oavsett om de sysslar med tillverkning eller gruvbrytning, livsmedel eller läkemedel, stål eller kemi, skog eller möbler matchen med internationella konkurrenter på den globala marknaden. Deras framgång avgör våra möjligheter att även i fortsättningen ha bra och välbetalda jobb i Sverige och kunna skapa resurser till skola, vård, omsorg och infrastruktur. Världen har blivit mindre och gränslösheten är ett faktum. Konkurrensen är global och tillgången till teknik och kompetens är i stort sett den samma över hela världen. Sverige har inte längre något försprång att tala om, varken inom teknik eller kompetens, vilket gör kostnadsbilden till en avgörande fråga. I den globala varuhandeln har den svenska industrin tappat marknadsandelar och är ett av de länder i Europa där industriproduktionen har minskat mest det senaste decenniet. Industrins andel av svensk ekonomi har minskat från drygt 21 procent år 2000 till knappt 17 procent 2015. Detta beror delvis på avknoppning av industrinära tjänster, men det är viktigt att vi inte tar svensk industris internationella konkurrenskraft för given. Vi behöver ta kontroll över de förutsättningar som vi själva råder över för att stärka vår internationella konkurrensförmåga. Förutom arbetskraftskostnaderna, en moderniserad arbetsmarknad och lönebildning, handlar det t ex om att skapa kompetensförsörjning i världsklass, stärka innovationsförmågan samt öka möjligheterna att kommersialisera kreativa idéer i Sverige. 2. FRAMGÅNGSRIK SVENSK LÖNEBILDNING Under 1970- och 80-talen hade Sverige en utveckling med höga nominella löneökningar, men även höga inkomstskatter och låg produktivitet vilket bidrog till hög inflation, minskad köpkraft och sämre konkurrenskraft för företagen. Detta banade väg för en överenskommelse mellan arbetsgivare och fack; det s k Industriavtalet 1997, vars syfte var att skapa en kontrollerad lönebildning för att stärka industrins konkurrenskraft och ge goda villkor för de anställda. 2011, efter omförhandling, enades parterna om ett förnyat Industriavtal för att förstärka och bredda parternas gemensamma arbete för att utveckla svensk industri. Det nya avtalet är tydligare vad gäller industrins lönenormerande roll och innehåller delvis nya regler för avtalsförhandlingarna. Idag är Industriavtalet en hörnsten i svensk lönebildning. Det är 4 AVTAL 2016
AVTAL 2016 5
6 AVTAL 2016
undertecknat av 17 fackliga och arbetsgivarorganisationer och berör ca 500 000 anställda. Genom att Svenskt Näringsliv, LO, SKL och Arbetsgivarverket sluter upp kring industriavtalets skrivningar är ytterligare 1,5 miljoner arbetstagare knutna till industrins lönenormerande roll. Detta har medfört att den internationellt konkurrensutsatta exportindustrin fått en normerande roll för den svenska lönebildningen och Industriavtalet har blivit symbolen för ett ansvarstagande samarbete mellan parterna på den svenska arbetsmarknaden. Ett samarbete som lett till rimliga kostnadsökningar för företagen, samtidigt som de anställda fått en bra reallöneutveckling. 3. SVERIGES EKONOMISKA VERKLIGHET Sverige rankas av World Economic Forum (WEF) som ett konkurrenskraftigt land. Till de områden där vi är starka räknas bl a stabila statsfinanser, bra infrastruktur och god innovationsförmåga. De senaste åren har vi dock tappat mark och släpar efter viktiga konkurrentländer som Finland, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. WEF pekar på Sveriges strikta arbetsmarknadsregleringar och snedvridna incitament p g a höga skatter som del av orsaken. En utmaning som måste tas på allvar och hanteras framöver. Den finansiella krisen för några år sedan skakade om världsekonomin rejält. Situationen är fortsatt bräcklig, och flera stora europeiska ekonomier har alltjämt problem. Trots att det ser något ljusare ut i USA och Kina så innebär den stora exportandelen till andra europeiska länder att det finns relativt få ljuspunkter för svenska industriföretag framöver. När exportmarknaderna inte självklart växer som tidigare ökar kraven på den svenska industrins konkurrenskraft för att garantera en stark industriell utveckling på sikt, konstaterade Industrins Ekonomiska Råd i en rapport 2014. Utmaningarna är stora. De senaste årens växelkursutveckling har lett till drastiskt höjda arbetskraftskostnader per arbetad timme jämfört med konkurrentländer. Ökningstakten för löner och arbetskraftskostnader har också blivit högre än nödvändigt i Sverige eftersom parterna utgått från att Riksbanken skulle klara att upprätthålla inflationsmålet på 2 procent. I stället har inflationen legat 0,8 procentenheter lägre än målet under perioden 2004 2013. Reallöneökningarna har blivit betydligt större än vad som förväntades när avtalen skrevs. Om parterna anat att inflationen skulle bli så låg hade de nominella löneökningarna kunnat hållas på en betydligt lägre nivå och ändå gett reallöneökningar. Idag kan vi se att den svenska kronans försvagning påverkar exportvärdet positivt. Trots detta kommer exportvolymerna sannolikt att minska under 2015 som en konsekvens av den svaga internationella efterfrågan. Det innebär också en utebliven efterfrågeökning på arbetskraft inom industrin. Reallönehöjningar utan motsvarande produktivitetstillväxt ger arbetslöshet och riskerar i längden utslagning av exportföretag. Kortsiktiga misstag nu kan leda till irreparabla skador på industrins långsiktiga utvecklingsförmåga. Det ligger m a o ett stort ansvar på arbetsmarknadens parter att inte äventyra svensk industris konkurrenskraft de kommande åren. AVTAL 2016 7
4. AVTAL FÖR FÖRBÄTTRAD KONKURRENSKRAFT Inför avtalsförhandlingarna 2016 är det tre huvudsakliga målsättningar som är helt centrala för industrin och våra medlemsföretags möjligheter att stärka sin internationella konkurrenskraft och bidra till Sveriges framtida industriella utveckling. Det handlar om att: 1. Värna märket som sätts av exportindustrins villkor. 2. Utveckla möjligheterna till företagsnära lönebildning. 3. Öka utrymmet för flexibilitet i företagen. I. VÄRNA MÄRKET Industrins exportintäkter svarar för hälften av Sveriges BNP, och de exporterande industriföretagens konkurrenskraft avgör hur det går med jobb, välstånd och välfärd i Sverige. Reallönerna har sedan 2008 ökat ohållbart. Det har försämrat vår relativa konkurrenskraft med företagsnedläggningar och arbetslöshet som följd. Löneökningarnas nivå måste ligga inom ramen för exportföretagens förmåga att bibehålla sin konkurrenskraft det vi kallar för märket. Det finns dock röster i debatten som ifrågasatt märket och exportindustrins normerande roll. Om vi inte förmår att värna den konkurrensutsatta industrins normerande roll för hela arbetsmarknaden, kommer följden att bli företagsutslagning, ökad arbetslöshet och sämre reallöneutveckling för alla. Om andra branscher i Sverige får högre löneökningar än vad exportindustrin kan bära, riskerar vi en löne- och inflationsspiral som urholkar konkurrenskraften. Under 1970- och 80-talen hade vi okontrollerade löneökningar, med hög inflation, sämre konkurrenskraft samt uteblivna förbättringar för de anställda. Industriavtalet som tolv arbetsgivarorganisationer och fem fackliga organisationer skrev under 2011 slår fast att industrins parter ska sätta nivån för löneökningar och verka för att arbetsmarknadens parter respekterar det. Det bör understrykas att Industriavtalet har följts av motsvarande samarbetsavtal på de flesta andra områden inom privat såväl som offentlig sektor där den konkurrensutsatta sektorns normerande roll betonats. I Medlingsinstitutets uppdrag ingår idag att ta tillvara och upprätthålla denna samsyn om den normerande rollen, och Industriavtalets ställning på svensk arbetsmarknad står därmed i fokus för institutets arbete. II. FÖRETAGSNÄRA LÖNEBILDNING Det kan förefalla uppenbart, men en centralt bestämd löneökningstakt tar inte hänsyn till företagens ekonomiska förutsättningar. Det är företagen själva, tillsammans med anställda och deras organisationer, som bäst känner sin egen ekonomiska situation och lokala förutsättningar för produktion, försäljning och export. Marknaderna kan se helt olika och produktivitetsutvecklingen varierar mellan företag och branscher. Därför är det viktigt att ge enskilda företag möjligheter att anpassa lönesättningen till sina egna faktiska förhållanden. 8 AVTAL 2016
Medlingsinstitutets statistik visar att allt fler medarbetare omfattas av s k processlöneavtal, ett sätt att utveckla den företagsnära lönebildningen. Enligt institutets bedömning kommer processlöneavtalen på arbetsmarknaden att omfatta närmare 800 000 anställda i år, jämfört med knappt 450 000 för två år sedan. 900 000 800 000 700 000 600 000 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 0 2012 2013 2014 2015 Antal anställda som omfattas av s k processlöneavtal. Källa: Medlingsinstitutet Företagsnära lönebildning är något vi välkomnar. Samtidigt är det en komplicerad fråga då processlönelavtalen förutsätter att den internationellt konkurrensutsatta sektorn normerar löneökningarna. Utan ett framförhandlat procenttal finns det ingen nivå att förhålla sig till. Om utfallet av löneökningarna i processlöneavtal skulle bli betydligt sämre än på siffersatta avtalsområden är det otänkbart att de fackliga organisationerna skulle träffa överenskommelser om fredsplikt. Fördelen med processlöneavtal är att företagen inte bara fokuserar på en siffra, utan i dialog med anställda diskuterar hur verksamheten har utvecklats, vilka medarbetare som presterat särskilt bra och vilken kompetens som måste värnas. Att flytta fokus till verksamhetens och medarbetarnas utveckling lägger grunden till bra processer för utveckling och goda resultat. Företagsnära lönebildning skapar möjligheter som är viktiga att slå vakt om, men i den nuvarande förhandlingsmodellen behövs en stupstock. En siffersatt nivå som gäller om de lokala parterna inte kommer överens om annat. Den behövs för att exportindustrins normerande roll ska kunna säkerställas. AVTAL 2016 9
III. FLEXIBILITET Med ökad specialisering i kombination med ekonomisk internationalisering, måste exportföretagen snabbt kunna ändra fokus eller omfattning på sin verksamhet, och snabbt kunna möta upp- och nedgångar i efterfrågan. Flexibel resurssättning av verksamheten är därför en princip som bör utvecklas. Visstid Företagen måste ha möjligheter att anställa medarbetare på visstid för att kunna anpassa personalstyrkan efter snabba förändringar i omvärlden. Det kan gälla vid frånvaro av ordinarie medarbetare eller bemanning vid särskilda projekt eller för säsongsarbete. Ofta är en tillsvidareanställning ej tillämplig varför möjligheten i kollektivavtal och lag att anställa medarbetare för en viss tid finns. Visstidsanställningar för arbetssökande kan fungera som en språngbräda in på arbetsmarknaden, där visstidsanställning övergår till tillsvidareanställning. Inhyrning Ibland behöver företag tillfälligt öka sin kapacitet och behovsanpassa resurser utan att binda upp sig vid långsiktiga kostnader. Då är inhyrning av arbetskraft en klok lösning. De främsta orsakerna är t ex oförutsägbar variation i efterfrågan samt tillfälligt ökad arbetsbelastning. Inhyrning gör att kärnkompetensen kan behållas och att verksamheten kan löpa vidare på att ansvarsfull sätt. Inhyrning sker också när medarbetare är frånvarande, för att lära känna personer inför rekrytering, eller när specialistkompetens behövs under en begränsad tid. Inhyrning och framväxten av bemanningsföretag är naturlig, nödvändig och här för att stanna. Samtidigt bör man vara medveten om att den stelbenta och föråldrade lagstiftningen kring anställningsskydd i Sverige har lett till att tidsbegränsade anställningsformer och marknaden för inhyrning växt snabbt. Mycket snabbare än vad som hade varit fallet med en arbetsrätt utformad för dagens arbetsmarknad och globala ekonomiska verklighet. Flexibla arbetstidsregler Ett tredje sätt att skapa flexibilitet är ökad möjlighet till anpassning av arbetstiderna. I den globala ekonomin blir det allt viktigare att värna och utveckla industriföretagens möjligheter att klara konjunktursvängningarnas inverkan på efterfrågan. Enkelt uttryckt varieras arbetstiderna så att personalen arbetar mer vid hög efterfrågan och mindre när företaget har låg beläggning. Detta är avgörande i en värld där vi har integrerade produktionskedjor över landsgränser och krav på minsta möjliga lagerhållning med just in time leveranser. Under finanskrisen 2008 2009 slöts så kallade krisavtal för att låta anställda gå ner i tid i stället för att varslas. Krisavtalen innebar att de anställda gick ner i arbetstid med 17 procent i genomsnitt, medan lönen sänktes med i genomsnitt 12 procent. 77 procent av fackklubbarna som tecknade krisavtal bedömer att de undvek uppsägningar och enligt IF Metalls beräkningar räddades 12 000 arbetstillfällen. 10 AVTAL 2016
AVTAL 2016 11
Industrins konkurrenskraft avgör avtal2016.se information, nyheter och debatt