VU 94S-2 11 Vägmarkering och vägkantsutmärkning 45 (50) 11.7 VÄGKANTSUTMÄRKNINGAR Vägkantsutmärkning används för att förstärka den visuella ledningen. Syftet är att förbättra trafiksäkerheten och körkomforten. Exempel på vägkantsutmärkningar är: kantstolpar med reflexer, räckesreflektorer, vägbanereflektorer. Det är viktigt att reflekterande vägkantsutmärkningar är rätt inställda i förhållande till fordonens körriktning och att de hålls rena. Då finns det möjlighet att upprätthålla den visuella ledningen även under mörker och dimma. Vägkantsutmärkningar kan användas för att bland annat: förbättra den visuella ledningen på vägsträckor, förstärka markering av förändringar i vägens typsektion längs korta avsnitt, markera oväntade förändringar i linjeföringen, förstärka den visuella ledningen med kantstolpar längs så kallade adaptationssträckor vid övergång mellan belyst och obelyst vägsträcka, förstärka synintrycket av spärrområden och refuger i korsningar. VV-publikation 2002:121 2002-11
46 (50) 11 Vägmarkering och vägkantsutmärkning VU 94S-2 11.7.1 Kantstolpar Kantstolpar skall användas på normala tvåfältsvägar och övriga bredare vägar som saknar vägbelysning, med ÅDT-0 1 500 för aktuellt år samt VR 90. Kommentar: ÅDT-0 är aktuell årsdygnstrafik, eller vid nyprojektering, öppningsårets årsdygnstrafik. Ändring av sektion, trafikflöde eller referenshastighet längs vägavsnitt kortare än 2 km ska inte medföra avbrott. På vägsträcka med räcken kan räckesreflektorer användas i stället för kantstolpar. 11.7.1.1 Utformning av kantstolpe Utformning av kantstolpe sker enligt de funktionskrav som finns i preliminär EN-standard 12899-3. Kantstolpar skall antingen förses med reflektorer eller med reflekterande material. Den projicerade bredden av en kanstolpe inkl. reflektor finns i tabell 11.7-1 Tabell 11.7-1 Kantstolpars projicerade bredd Klass Projicerade bredden i mm PB 0 Inga prestanda bestämda PB 1 80-100 PB 2 100 PB 0 kan användas vid vägbelysning för att t.ex. förstärka förändringar i typsektion och vid refuger. PB 1 får användas vid adaptionssträckor (övergång mellan belyst och obelyst vägsträcka). PB 2 ska användas i alla övriga fall. Kantstolpar ska vara vita och eftergivliga. Höjden skall vara 105 cm räknat från beläggningsytans nivå. På den övre delen ska det finnas ett 25 cm svart horisontellt band. Kantstolpar ska normalt vara försedda med en reflektor av prismatyp eller reflekterande folie, centralt placerad i det svarta bandet. Reflektorernas centrum ska placeras på höjden ca: 80 cm över beläggningsytans nivå. 2002-11 VV-publikation 2002:121
VU 94S-2 11 Vägmarkering och vägkantsutmärkning 47 (50) Reflektorer skall vara antingen: rektangulära, centralt placerade i det svarta fältet, med en area 7200 mm 2 cirkulära med en diameter 60 mm, parvis centralt placerade i det svarta fältet, lodrätt med 100 mm mellanrum. Reflektorer ska vara vita utom vid busshållplats, parkeringsplats och korsning/anslutning, då de ska vara gula. En vit rektangulär reflektor ska ha ett reflexvärde (nyvärde) 1100 CIL. Motsvarande reflexvärde för rund reflektor ska vara 800 CIL. För gul reflektor ska 65 % av ovanstående värden uppnås. 11.7.1.2 Placering i sidled Kantstolpe ska placeras ca: 1,0 m utanför vägbanekant. Där avståndet mellan vägbanekant och dikesbotten är litet eller vid vägsektion med minst 9 m bredd får dock sidoavståndet vara 0,5 m. Kantstolpars placering i sidled ska vara konstant på så långa sträckor som möjligt. Om olika sidoavstånd måste användas bör skillnaden mellan dessa utjämnas längs minst tre stolpavstånd. 11.7.1.3 Sträcka Längs dubbelriktad väg ska kantstolpe för varje körriktning visa rektangulär reflektor längs vägens högra sida och runda reflektorer längs vägens vänstra sida. Längs enkelriktad väg, dvs. även motorväg och motorvägsramp, ska kantstolpar visa rektangulära reflexer. Avståndet mellan kantstolpar skall vara 50 m på raksträcka och i konkav vertikalkurva. Dessutom skall minst tre stolpar på samma sida vara synliga samtidigt. På motorväg skall avståndet vara 100 m. Kantstolpar ska sättas upp längs vägbanans båda sidor. Stolpavståndet i kurva vid radie 700 m ska vara 25 m. Vid konvex vertikalkurva med radie 2500 m ska c/c-avståndet vara 25 m. VV-publikation 2002:121 2002-11
48 (50) 11 Vägmarkering och vägkantsutmärkning VU 94S-2 Figur 11.7-1 Förtätning av kantstolpar. 11.7.1.4 Korsning Vid korsningstyp C på en väg som saknar kantstolpar, ska stolpar placeras på en sträcka från ca 100 m före till ca 100 m efter refug, se figur 11.7-2. Längs vägens vänstra sida ska stolpen vara utan reflektor. Används kantstolpar i spärrområdet eller refugen ska dessa visa rektangulär reflex mot trafiken. Figur 11.7-2 Kantstolpar förbi korsningstyp C. En primärväg som är markerad med kantstolpar, ska i en trafikplats även ha kantstolpar längs ramperna. 2002-11 VV-publikation 2002:121
VU 94S-2 11 Vägmarkering och vägkantsutmärkning 49 (50) Vid avsmalnande väg ska kantstolparna kompletteras av utmärkning enligt figur 11.7-3. Dessutom ska det finnas en linje H(0,30)VB, för att leda ut trafiken från vägrenen, enligt figur 11.3-11. Figur 11.7-3 Kantstolpar vid avsmalnande väg. VV-publikation 2002:121 2002-11
50 (50) 11 Vägmarkering och vägkantsutmärkning VU 94S-2 11.7.2 Räckesreflektorer Räckesreflektorer bör användas på alla vägar med VR 90 som saknar vägbelysning. De används både på mitträcke och sidoräcke. Är räcket kortare än 50 meter behöver inte reflektorer användas. Räckesreflektorer ska vara vita och ha ett reflexvärde (nyvärde) 1100 CIL. Mitträcken Reflektorerna bör placeras på följande ungefärliga höjder och c/c-avstånd: Tabell 11.7-2 Reflektorers placering på mitträcken. Höjd över beläggningskant för Sektion centrum på reflektorn (cm) MML och MLV* 80 40 Avsmalning - från 2 80 C/c-avstånd (m) 50 25 10 20 till 1 kf.* 40 MV och 4F 40 50 * På den här typen av sektion används reflektorer både på 80 och 40 cm samtidigt. Sidoräcken Tabell 11.7-3 Reflektorers placering på sidoräcken Höger sida i trafikriktningen Höjd över beläggningskant för centrum på reflektorn (cm) C/c-avstånd (m) Kurvradie > 700 m 40 50 Kurvradie 700 m 40 25 Motorväg 40 50 2002-11 VV-publikation 2002:121