UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE

INLEDNING TILL Bidrag till Sveriges officiella statistik. K, Hälso- och sjukvården. 1, Sundhetskollegii underdåniga berättelse för år... Stockholm : P.A. Norstedt & söner, 1864-1912. Täckningsår: 1861-1910 = Ny följd 1-50. Sundhetskollegium ersattes 1879 av Medicinalstyrelsen. Den underdåniga berättelsen innefattar särskilda redogörelser för: 1. Civila sjukvården. 8. Veterinärväsendet. 2. Besiktningar å beväringsmanskapet. 9. Understöd för vetenskapliga utrikes resor. 3. Arméns och flottans sjukvård. 10. Sundhetskollegii ämbetsverksamhet och en 4. Barnmorskeväsendet. jämförande översikt av sjukvårdspersonalen och 5. Skyddskoppympningen. anstalterna i riket. 6. Medico-legalaförrättningar. 11. Bihang: Dödsorsakerna i rikets städer enligt 7. Apoteksväsendet. intyg av läkare. Civila sjukvården beskriver topografi och endemiska sjukdomar, sammandrag av läkares ämbetsberättelser om under året gängse sjukdomar, m. m., samt väderlek, vattenstånd och skörd. Årsberättelsen 1861 innehåller: Översigt af helso- och sjukvården i Sverige under tioårsperioden 1851-1860, efter Kongl. Sundhets-collegiii uppdrag utarbetad af dess ledamot A. Timoleon Wistrand. Föregångare: Sundhets-collegii underdåniga berättelse om medicinalverket i riket. Stockholm : P.A. Norstedt & söner, 1853-1862. Täckningsår: Årg. 1(1851)-10(1860). Efterföljare: Allmän hälso- och sjukvård / av Kungl. Medicinalstyrelsen. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, 1913-1982. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911-1979. Det civila veterinärväsendet / av Kungl. Medicinalstyrelsen. - Stockholm : P. A. Norstedt & söner, 1918-1951. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1916-1949. Dödsorsaker / av Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, 1915-1998. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911-1996. Hälso- och sjukvård vid armén / av Kungl. Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Stockholm : Palmquist, 1912-1931. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911-1930. 1911-1913 med titeln: Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses underdåniga berättelse. Hälso- och sjukvården vid marinen / av marinöverläkaren. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, 1912-1943. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911/12-1942. Översiktspublikationer: Historisk statistik för Sverige. D. 2, Väderlek, lantmäteri, jordbruk, skogsbruk, fiske t.o.m. år 1955. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1959. BISOS K1 digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) med stöd från Riksbankens Jubileumsfond, 2008 urn:nbn:se:scb-bi-k1-6601_

BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. K) HELSO- OCH SJUKVÅRDEN. I. Ny följd. 6. SUNDHETS-COLLEGII UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE året 1866. STOCKHOLM, 1869. P. A. NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOKTRYCKARE.

Innehållsförteckning. A. Underdånig Berättelse med tabeller. 1. Civila sjukvården sid. 2. 1. Topografi och endemiska sjukdomar» 2. 2. Sammandrag af läkarnes embetsberättelser om under året gängse sjukdomar, m. m» 36. Väderlek, vattenstånd och skörd» 36. Tab. Litt. A. Årsväxt och spanmålspriser» 38.»» B. Tyfösa och gastriska febrar» 39,»» C. Hjernfeber» 41.» D. Difterit» 42.»» E. Strypsjuka» 43.» F. Kikhosta» 44.»» G. Rödsot» 45.»» H. Kolera och kolerin» 46.» I. Diarrhé» 53.»» K. Frossa» 54. L. Påssjuka» 55»» M. Smittkoppor» 56.»» N. Skarlakansfeber» 59.»» O. Messling» 62.»» P. Lunginflammation, katarrh, m. m» 62.»» Q. Struma» 64.»» R. Sammandrag för fem år af iakttagelser om temperatur, m. m» 68.» S. Gängse sjukdomars utbredning» 70.»» T. Uppgifne antal sjuke och döde i gängse sjukdomar» 71.»» U. Jemförelse med sistförflutna qvinqvenniets sjukdomsförhållande» 72.»» V. Medicinalfondens utgifter för allm. sjukvården m. m.» 72. 3. Förbättrad läkarevård» 73. Tab. Litt. X. Förbättringar i läkarevården» 72.»» Y. Antal läkare och läkarebefattningar» 74.»» Z. Omsättning i civila läkarebefattningar» 75. 4. Civila sjukvårds-inrättningar» 75. Tab. Litt. Å. Sjukvården vid länslasaretterna i förhållande till sista qvinqvenniet» 85.»» Ä. Å serskilde sjukhus vårdade sjuke» 86.»» Ö. Å barnsjukhus och barnhus vårdade sjuke» 86.»» Aa. Å länslasaretten vårdade tyfösa febrar» 87.»» Bb.»» kräftsjukdomar» 88.»» Cc.»» sinnessjukdomar» 88.»» Dd.»» ögonsjukdomar» 89.»» Ee»» tarmbråck» 89.» «Ff.»» sjukdomar i ändtarmen» 90.»» Gg.»» sjukdomar i urinverktygen» 90.»» Hh.»» sjukdomar i manliga könsdelar» 91.»» Ii.»» sjukdomar i qvinliga könsdelar» 91.»» Kk.»» sjukdomar i ledgångarne» 91. Ll.»» sjukdomar i ben och benhinna» 92.»» Mm.»» kroniska hudsjukdomar» 92.»» Nn.»» tumörer» 93.».. Oo. Sammandrag af rapporterna från hospitalen» 94.»» Pp. Å Allmänna elektricitets-inrättningen vårdade sjuke och sjukdomar» 95.»» Qq. Å Gymnastiskt-ortopediska institutet vårdade sjuke» 95.»» Rr. Å Gymnastiskt-ortopediska institutet vårdade sjukdomar» 96.»» Ss. Å Gymnastiska central-institutet behandlade sjuke och sjukdomar» 98.».. Tt. Å Medico-pnevmatiska anstalten behandlade sjuke och sjukdomar» 99.»» Uu. Å barnbördshusen vårdade barnaföderskor» 99.»» Vv. Å barnbördshusen födde barn» 100.»» Xx. Sjukdomar bland efter förlossningen insjuknade barnaföderskor och barn» 101. 5. Helsobrunnar och badanstalter» 102. 6. Sjukdomsförhållandet i fängelserna» 107. B. Tabellbilagor till den underdåniga Berättelsen. Civila sjukvården. Tab. N:o 1. Medeltemperatur, medelbarometerstånd och nederbörd sid. II.» N:o 2. Vattenhöjd i insjöarne» III. «N:o 3. Väderlekens och årsväxtens allmänna beskaffenhet samt helsotillståndet» III.» N:o 4. Tillkomne och afgångne spetälske sjuke» III.» N:o 5. Befintlige spetälske sjuke i Gefleborgs m. fl. län» IV. N:o 6. Läkares embetsresor och medicinalfondens utgifter för sjukdomars hämmande» v.» N:o 7. Gängse sjukdomars månadtliga till- och aftagande N:o 8. Befintlige läkarebefattningar inom hvarje län...» VI.» VII. Civila sjukvårds-inrättningar.» N:o 9. Sammandrag af revisionsberättelserna om kurhusmedlen» VIII.» N:o 10. Å länslasaretten och kurhusen vårdade sjuke...» IX.» N:o 11. Å länslasaretten och kurhusen m. fl. sjukvårdsinrättningar vårdade sjukdomar» x.» N:o 12. Å offentliga sjukvårds-inrättningar vårdade veneriske sjuke» XVI.» N:o 13. Sjukdomssymptomer hos under året intagne veneriske sjuke» XVIII. Helsobrunnar och badanstalter.» N:o 14. Antal kurgäster vid helsobrunnar och badanstalter» N:o 15. Antal vårdade sjukdomar vid helsobrunnar och badanstalter» XIX.» xx. Besigtningar å beväringsmanskapet.» N:o 16. Sammandrag af rapporter rörande läkarebesigtning å 1:sta klassens beväringsmanskap» XXII.» N:o 17. Sammandrag af rapporter rörande läkarebesigtning å 2:dra 5:te klassernas beväringsmanskap» XXIII.» N:o 18. Länens ordningsföljd med hänsyn till antalet antagligt och oantagligt beväringsmanskap...» XXIV.» N:o 19. Kassationsorsakerne hos beväringsskyldige» XXIV. Arméens och flottans sjukvård.» N:o 20. Sammandrag af rapporter rörande sjukvården vid arméen och flottan» xxv.» N:o 21. Sammandrag af rapporter rörande sjukvården under indelta arméens och beväringens vapenöfningar» XXVI.» N:o 22. Å militärsjukhusen vårdade sjukdomar» XXVIII. Barnmorskeväsendet.» N:o 23. Antal utexaminerade barnmorskor» xxx.» N:o 24. Barnmorskornas antal och fördelning inom länen» xxx.» N:o 25. Af barnmorskor verkställde instrumental-förlossningar» xxx. Skyddskoppympningen.» N:o 26. Antalet med framgång skyddskoppympade i hvarje län» N:o 27. Ifrån vaccindepôterna utlemnade portioner vaccinämne Rättsmedicinska undersökningar.» N:o 28. Sammandrag af berättelser om rättsmedicinska besigtningar Apoteksväsendet. N:o 29. Befintlige apotek och deras natur, inom hvarje län» XXXI.» XXXI.» XXXII.» XXXIV.

II 2. Besigtningar å beväringsmanskapet sid. 107. 3. Sjukvården vid arméen och flottan» 108. Tab. Litt. Yy. Å Stockholms garnisons kaserner vårdade sjuke» 109.»» Zz. Å Stockholms garnisons kaserner botade sjukdomar» 109.»» Åå. Sjukdomsförhållandet inom Stockholms garnisons kaserner under de serskilda månaderna» 110.»» Ää. Å garnisonssjukhuset vårdade sjuke och sjukdomar» 111.»» Öö. Sjuktillförselns månadtliga till- och aftagande å garnisonssjukhuset» 113.» «A 1. Från serskilda korpser vårdade sjuke å garnisonssjukhuset» 113.»» B 1. Å garnisonssjukhusets medicinska afdelning utskrifne sjukdomars fördelning» 114.»» C 1. Å garnisonssjukhusets medicinska afdelning vårdade sjukes månadtliga omsättning» 115.»» D 1. Vid garnisonerna i Skåne vårdade sjuke» 118.»» E 1 Från flottans serskilda korpser och stater i Carlskrona vårdade sjuke» 120.» F 1. Från skärgårdsartilleriets serskilda korpser och stater i Stockholm vårdade sjuke» 121.»» G 1. Sjukvården under sjöexpeditioner» 122.»» H 1. Revaccination af nyvärfvadt manskap» 126.»» I 1. Omsättningen vid militära läkarebefattningar» 126.»» K 1. Fältläkarekontorets inkomster och utgifter» 128. 5. Barnmorskeväsendet» 128.»» L 1 Disposition af de för barnmorske-undervisningen anslagne medel «130. 5. Skyddskoppympningen» 130.»» M 1. Månadtliga antalet vaccinerade vid hufvudstadens depôter» 133.»» N 1. Vaccinations-fondens utgifter» 134. 6. Rättsmedicinska undersökningar» 134.»» O 1 Sammandrag af uppgifter om sjelfmorden» 136.»» P 1 Uppgifne antal sjelfmord i Stockholm månadtligen» 136.»» Q 1 Till Sundhets-Collegium remitterade rättsmedicinska mål» 137. 7. Apoteksväsendet» 138.»» R 1. Öfversigt af den farmaceutiska undervisningen..» 138.»» S 1. Apotekens antal och tillstånd» 140.»» T 1. Öfversigt af priset å öfverlåtne apoteks-privilegier» 143. 8. Veterinärväsendet» 144.»» U 1. Å veterinär-inrättningen i Stockholm vårdade sjuke husdjur» 144.»» V 1. Å veterinär-inrättningen i Skara vårdade sjuke husdjur» 145.»» X 1. Springormssjukan i Helsingland» 156.»» Y 1. Gängse kreaturssjukdomars freqvens» 158.»» Z 1 Uppgifne antalet sjuke och döde i gängse kreaturs-sjukdomar» 160.»» Å 1. Stockholms veterinär-inrättnings inkomster och utgifter» 160. 9. Understöd för vetenskapliga resor» 158. 10. Sundhets-Collegii embetsverksamhet» 161.»» Ä 1. Antalet af Sundhets-Collegium handlagde mål...» 161. Öfversigt af sjukvårds-personal och anstalter m. m. i riket» 161. 11. Bihang om de af läkare tillförlitligt utredde dödsorsakerna i rikets städer» 163. Veterinärväsendet. Tab. N:o 30. Djurläkarnes antal och fördelning inom länen.. sid. xxxv.» N:o 31. Djurläkarnes embetsresor för sjukdomars hämmande bland husdjuren» xxxv.» N:o 32. Öfversigt af befintliga sjukvårds-personalen och anstalterna m. m. i riket» XXXVI.» N:o 33. Summarisk redogörelse för medicinalstatens illgångar och utgifter år 1866» XXXVI. Bihang: Om dödsorsakerna i rikets städer. Tab. N:o I. Dödsfall af s. k. folksjukdomar eller farsoter sid. 1.»» II. Dödsorsakerna i rikets städer enligt läkares uppgifter» 3.»» III. Attesterade dödsorsaker i rikets städer i förhållande till de bland städernas rättsliga befolkning inträffade dödsfall» 46.

Table des matières. A. Rapport. État sanitaire de la population civile pag. 2. Tab. Litt. A. Recoltes et prix de blé» 38.»» B. Fièvre typhoïde» 39.»» C. Meningite cérébrospinale épidémique» 41.» D. Diphthérite» 42.»» E. Croup» 43.»» F. Coqueluche» 44.»» G. Dysentérie» 45.» H. Choléra» 46.» I. Diarrhé» 53.»» K. Fièvre intermittente» 54.»» L. Oreillons» 55.»» M. Varioloïdes» 56.»» N. Scarlatine» 59.»» O. Ruogeole» 62.»» P. Inflammation des poumons» 62.» Q. Goitre» 64.»» R. Comparation des observations meteorologiques et hygieniques 1862 1866» 68.»» S. L'extension relative des épidémies» 70.»» T. Nombre approximatif des malades et des décès dans les épidémies 1866» 71.»» U. Nombre approximatif des malades et des décès dans les épidémies 1862 1866» 72.»» V. Dépenses extraordinaires de l'état pour les épidémies (col. 1 4), pour les épizooties (col. 5 7) pour les autopsies légales (col. 8 10)» 72. Officiers de santé» 72. Tab. Litt. X. L'accroissement des places d'officiers de santé...» 72.»» Y. Nombre des médecins et des places d'officiers de santé (incl. ceux de l'armée et de la marine...» 74.»» Z. Mouvement du personel médical civil» 75. Hôpitaux civils..» 75. Tab. Litt. Å. Mouvement des malades dans les hôpitaux civils 1866 et 1861 1865» 85.»» Ä. Mouvement des malades dans quelques autres hôpitaux» 86.»» Ö. Mouvement des malades dans les maisons d'orphelins et dans les hôpitaux pour les enfants malades» 86.»» Aa. Fièvre typhoïde dans les hôpitaux civils de préfectures.» 87. Bb. Maladies cancéreuses id» 88.»» Cc. Aliénés id» 88.»» Dd. Maladies ophthalmiques id» 89.»» Ee. Hernies id» 89.»» Ff. Maladies du rectum id» 90.»» Gg. Maladies du système uropoétique id» 90.»» Hh. Maladies des organes génitaux de l'homme id» 91.»» Ii. Maladies des organes génitaux de la femme id...» 91.»» Kk. Maladies des articulations id» 91.»» Ll. Maladies des os id» 92.»» Mm. Maladies de la peau id» 92.»» Nn. Tumeurs id.» 93.»» Oo. Mouvement des malades et dépenses des établissements d'aliénés» 94.»» Pp. Mouvement des malades traités aux frais publics par l'électricité» 95.»» Qq. Mouvement des malades traités aux frais publics»» Rr. par la gymnastique» 95. Maladies traitées aux fraix publics par la gymnastique» 96.»» Ss. Enumeration des malades et des maladies traitées dans l'institute central gymnastique» 98.»» Tt. Mouvement des malades et des maladies traitées dans l'établissement medico-pneumatique» 99.»» Uu. Mouvement des malades dans les maisons d'accouchement» 99. Vv. Les enfants nés dans les maisons d'accouchement» 100.»» Xx. Maladies des enfants et des femmes tombés malades après l'accouchement» 101. Eaux minerales, bains de mer et établissements hydrothérapeutiques» 102. État sanitaire dans les prisons» 107. B. Tableaux annexées. Etat sanitaire de la population civile. Tab. N:o 1. Température moyenne. Hauteur moyenne du baromètre et Hauteur moyenne de l'eau tombée... pag. II.» N:o 2. Hauteur des eaux des grands lacs» II.» N:o 3. Observations météorologiques et hygiéniques» II.» N:o 4. L'éléphantiasis dans la province de Helsingland» III.» N:o 5. Nombre et mouvement des malades» IV.» N:o 6. Nombre des visites officieles des médecins cantonnaux à la campagne» v.» N:o 7. Nombre approximatif des maladies épidémiques, par mois» VI. Officiers de santé.» N:o 8. Nombre des places d'officiers civils de santé, par préfecture» VII. Hôpitaux civils.» N:o 9. Recettes et dépenses des hôpitaux civils de préfectures» VIII.» N:o 10. Mouvement des malades dans les hôpitaux civils» IX.» N:o 11. Mouvement des maladies dans les hôpitaux civils» x.» N:o 12, Mouvement des malades syphilitiques dans les hôpitaux» XVI.» N:o 13. Symptômes des syphilitiques admis dans les hôpitaux» XVIII. Eaux minérales, baines de mer et établissements hydrotherapeutiques.» N:o 14. Nombre des visiteurs des eaux minérales, des bains de mer et des établissements hydrothérapeutiques» XIX.» N.o 15. Maladies des visiteurs des eaux minérales et des bains de mer» xx. Conscription.» N:o 16. Résultats des rapports des médecins chargés d'éxa-» XXII.» N:o 17. miner les conscripts de toutes les 5 classes...» XXIII.» N:o 18. Nombre des conscripts, par préfecture» XXIV.» N:o 19. Causes d'exemption du service de conscription...» XXIV. Etat et service de santé de l'armée et de la marine.» N:0 20. Mouvement des malades de l'armée et de la marine: a) dans les garnisons, b) dans les hôpitaux militaires» xxv.» N:o 21. Mouvement des malades durant les exercises de l'armée» N:o 22. Mouvement des maladies dans les hôpitaux militaires» XXVI.» XXVIII. Sages-femmes.» N:o 23. Sortes des écoles pour l'enseignement des sagesfemmes.,» XXX.» N:o 24. Nombre des sages-femmes, par préfecture» xxx.» N:o 25. Nombre des cas d'accouchements qui ont exigé l'emploi des instruments» xxx. Vaccination.» N:o 26. Nombre des vaccinés, par préfecture» XXXI.» N:o 27. Nombre des portions de vaccine expédiés par les dépôts» XXXI. Autopsies légales.» N:o 28. Résultats des rapports sur les autopsies légales 1865» XXXII. Pharmacies.» N:o 29. Nombre des pharmacies, par préfecture» XXXIV.

IV Conscription pag.107. État et service de santé de l'armée et de la marine» 108. Tab. Litt. Yy. Mouvement des malades de la garnison de Stockholm» 109...» Zz. Maladies traitées dans les casernes de Stockholm» 109.»» Åå. Mouvement des malades par mois dans les casernes de Stockholm» 110.»» Ää. Enumeration des malades et des maladies, traitées à l'hôpital militaire de Stockholm» 111.»» Öö. Mouvement des malades par mois dans l'hôpital militaire de Stockholm» 113.»» A 1. Mouvement des malades par régiment à l'hôpital militaire de Stockholm» 113.»» B 1. Maladies traitées au service médicale de l'hôpital militaire de Stockholm» 114.»» C 1. Mouvement des malades par mois au service médical du dit hôpital» 115.» «D 1. Mouvement des malades des garnisons de Skåne...» 118.»» E 1. Mouvement des malades de la division de la marine à Carlskrona, traitées ou à l'hôpital ou à domicile» 120.»» F 1. Mouvement des malades de la division de la marine à Stockholm» 121.»» G 1. Nombre des malades pendant les expéditions maritime» 122.»» H 1. Revaccination des recrues de l'armée» 126.»» I 1. Mouvement du personel médical militaire» 126.»» K 1. Recettes et dépenses du bureau de l'entretien du matériel des ambulances.» 128. 4. Sages-femmes» 128.» «L 1. Dépenses de l'état pour les écoles de sages-femmes» 130. 5. Vaccination» 130.»» M 1. Nombre des vaccinés à Stockholm, par mois» 133.»» N 1. Dépenses de l'état pour la vaccination» 134. 6. Autopsies légales» 122.» O 1. Suicides» 136.»» P 1. Nombre des suicides à Stockholm, par mois» 136.»» Q 1. Consultations du Conseil supérieur de santé demandées par les Tribunaux» 137. 7. Pharmacies...» 138.»» R 1. Etat de l'enseignement dans l'école de pharmacie» 138.»» S 1. L'accroissement et l'état des pharmacies» 140.»» T 1. Aperçu des prix payés pour les priviléges de pharmacies vendus» 143. 8. Établissements vétérinaires et épizooties» 144.»» U 1. Nombre des animaux domestiques malades traitées dans l'établissement vétérinaire de Stockholm.» 144.»» V 1. Nombre des animaux domestiques malades traitées dans l'établissement vétérinaire de Skara» 145.»» X 1. La Morve dans la province de Helsingland» 156.»» Y 1. L'extension relative des épizooties»158.»» Z 1. Nombre approximatif des animaux malades et morts dans les épizooties» 160.»» Å 1. Dépenses de l'état pour l'établissement vétérinaire de Stockholm» 160. 9. Soutiens pour voyages scientifiques» 158. 10. Travaux du Conseil supérieure de santé» 161.»» Ä 1. Aperçu des travaux du Conseil supérieur» 161. 11. Causes de décès dans les villes» 163. Médicins vétérinaires, epizooties. Tab. N:o 30. Nombre des médecins vétérinaires, par préfecture pag. xxxv.» N:o 31. Nombre des visites officielles des médecins vétérinaires à la campagne» N:o 32. Médicins, hôpitaux, pharmacies, sages-femmes, par habitants et par préfecture» N:o 33. Recettes et dépenses du Conseil supérieur de santé pendant l'année 1866 Appendice: Causes des deces dans les villes.» xxxv.» XXXVI.» XXXVI. Tryckfel. I tabellbilagan N:o 21, kol. 40, sista raden är tom. läs: 2,688.82. N:o 28. kol. 6, sista raden, står: 11,11. läs: 9,11.

STORMÄGTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG! Till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnas härmed den underdåniga berättelse om helso- och sjukvården i riket under år 1866, hvilken, såsom bihang till Sveriges officiella statistik, det åligger Sundhets-Collegium att afgifva. Den är uppställd efter hufvudsakligen samma plan, som tillförene blifvit angifven, och åtföljes, likasom uti de tvenne sednast afgifna berättelserna skett, af ett bihang, som innehåller den redogörelse för dödsorsakerna i rikets städer, om hvars årliga utarbetande genom Collegii åtgärd underdånig framställning hos Eders Kongl. Maj:t gjordes redan den 18 Oktober 1866. Berättelsen innefattar alltså särskilda redogörelser för 1. Civila sjukvården. 5. Skyddskoppympningen. 10. Sundhets--Collegii embetsverk- 2. Besigtningar å beväringsman- 6. Medico-legala förrättningar. samhet och en jemförande öfskapet. 7. Apoteksväsendet. versigt af sjukvårds-personalen 3. Arméens och flottans sjuk- 8. Veterinärväsendet. och anstalterna inom riket, vård. 9. Understöd för vetenskapliga 11. Bihang: Dödsorsakerna i rikets 4. Barnmorskeväsendet. utrikes resor. städer enligt intyg af läkare. Sundheli-Collegii und. Berättelse för år 1866.

2 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Norrbotten. 1. Civila sjukvården. 1. Topografi och endemiska sjukdomar 1 ). Såsom fortsättning af och tillägg till förut lemnade topografiska meddelanden, har Collegium ansett sig här böra upptaga följande uppgifter om naturbeskaffenheten och andra på helsotillståndet inverkande förhållanden samt hos innevånarne förekommande stationära sjukdomar inom tjenstedistrikten såväl i rikets provinser, som ock å ön S:t Barthélémy, angående hvilken sistnämnde Collegium för nu ifrågavarande år fått för första gången emottaga årsberättelse från den år 1865 af Eders Kongl. Maj:t förordnade guvernementsoch garnisons-läkaren derstädes. Norrbottens län. Haparanda provincialläkare-distrikt-). Detta distrikt utgöres, sedan Pajala och lappmarkerna blifvit afskilde, af Haparanda stad, Neder-Torne, Carl Gustafs och Öfver-Torne pastorater samt Hietaniemi och Korpilombolo kapellförsamlingar. Största längden utgör 14 mil och bredden är i södra delen 2 samt i norra 4 mil. Innevånarnes antal är omkring 10,000 personer. Den tätast bebygda delen utgöres af kuststräckan och Torne elfdal från Haparanda till straxt norr om Öfver-Torne kyrka. Innevånarne på landsbygden äro nästan uteslutande af finsk stam, och sällan påträffar man derstädes någon som förstår eller kan uttrycka sig på svenska. Utom i Carl Gustafs socken äro de i allmänhet någorlunda välbergade. I följd deraf att under den korta sommaren en stor arbetsstyrka är behöflig för uträttande af de då förekommande göromålen, finnes hos nästan hvarje husbonde en stor massa husfolk; hela denna befolkning bor under den varma årstiden spridd i boningshusen och ladorna, men när vintern kommer samla sig alla i stugan (eller det så kallade»pörtet»). Denna, nästan alltid otillräckligt upplyst, blir då så öfverfylld af menniskor, att sängplatserna (med ofta 2 personer i hvarje säng) bilda en nästan oafbruten rad utefter väggarne; golfvet är nästan alltid betäckt af ett smutslager; surnad tjernmjölksblandning (»Kinopimä») utdunstar från ett ständigt påfylldt ämbar sina ångor, och röken från en mängd tobakspipor bidrager i sin man att i det genom stark eldning och många personers närvaro upphettade rummet åstadkomma en atmosfer, som är allt utom behaglig för främlingen och föga helsosam för innevånarne. Här vistas de då hela dygnet igenom, ofta utan att hafva någon egentlig sysselsättning; deras föda består hufvudsakligen i rå, stundom saltad, men vanligen mer eller mindre surnad fisk, sur tät mjölk och ojäst bröd. Drycken utgöres af med vatten utblandad, starkt surnad tjernmjölk, hvaraf, allt efter åtgången, ny tillsättes i det förr omnämnda (såsom det påstås) sällan rengjorda ämbaret. Bränvinssupandet är på landsbygden ganska obetydligt, men för att i stället hafva någon annan njutning konsumerar folket en ofantlig mängd kaffe och tobak. Klädedrägten är i allmänhet väl afpassad efter klimatet.» (T. f. Prov.-Läk. Ekman.) Råneå provincialläkare-distrikt»omfattar Råneå socken med 5,589 innevånare, enligt sednaste mantalsskrifning, samt Gellivaara lappmarkssocken, der innevånarnes antal torde kunna anslås till omkring 4,000, hvaraf 280 nybyggare och de öfriga Lappar, med undantag af några besutna bönder i Nattavaara by och i Gellivaara kyrkoby. Inom Gellivaara kan man blott undantagsvis göra sig förstådd på svenska, emedan finska och lappska språken nästan uteslutande talas. Mellan Gellivaara hvilken benämning, öfvergått på svenska, betyder: malmberget och Råneå finnes postförbindelse hvar 14:de dag. Vid Gellivaara kyrkoplats hålles också hvarje år i Februari, samtidigt med häradstinget och uppbördsstämman, en marknad, hvarvid Lapparna afyttra sina renstekar, renhudar och öfriga handelsartiklar till handlande från 1 ) Referent: Medicinalrådet Wistrand. sid. 9, och år 1863, sid. 2. 2 ) Jemför Sundheta-Collegii Berättelse år 1851, sid. 8, år 1853, sid. 10, år 1858,

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Norrbotten. 3 Luleå, Råneå och Kalix. Dessemellan besöka Lappar det ungefär halfvägs mellan kusten och lappmarksgränsen belägna Degersel, der de hos en innehafvare af handels- och utskänkningsrättigheter ega tillfälle till varubyte, men för öfrigt synas Lapparna ha föga gemenskap med Råneå socken. Någongång kan man dock under vintern äfven få se i den vid kusten belägna kyrkobyn eller så kallade Rånbyn en karavan Lappar, som kommit för att förse sig med deras förnödenheter af mjöl, tobak och kaffe. Lapparna undanträngas alltmera af nybyggarne, som dock i allmänhet föra ett af brist och försakelser uppfylldt lif på inkräktade trakter, som gåfvo bergning och trefnad åt sina ursprungliga bebyggare, Lapparna med deras renar. Inom Råneå socken har innevånarnes hufvudnäring varit jordbruk i förening med ladugårdsskötsel och är så ännu på vissa trakter; på.andra åter har jordbruket blifvit eftersatt för skogshandteringen och detta, såsom det synes, till skada för orten. Det säges att, då skogsindustrien för omkring 20 år sedan uppblomstrade och till följd af gynnsamma handelskonjunkturer och rik skogtillgång under några år nådde en så utomordentlig höjd, rådde förut ett allmänt välstånd inom socknen. Men nu är förhållandet långt ifrån att vara sådant. Byar och hemman, som till följd af deras läge icke blifvit indragna i skogsförödelsens hvirfvel, lära dock i allmänhet stå sig godt, under det att andra, som dragit de största inkomsterna för deras spolierade skogar, numera skola vara bragta till randen af ekonomisk ruin. De jemförelsevis lättfångna inkomsterna af skogen bortslösades, med vanlig bekymmerslöshet för morgondagen, på öfverflödsvaror och, så länge den ymniga penningetillgången räckte, skall Norrbotten hafva varit alla profryttares förlofvade land. Numera har, till följd af stegrad konkurrens, öfverproduktion och missgynnande handelskonjunkturer för timmeraffärer, skogsafverkningen blifvit mindre lönande, hvarförutom icke så mycket skog torde finnas qvar att afverka. Vinsten af skogsindustrien torde ha varit ingen, såvida icke en eller annan handlande och tillika timmerexportör derpå riktat sig, men för orten synes den hafva medfört uppenbar skada, i det den vållat modernäringens förfall och bidragit att öka proletariatet. Detta förklaras så, att bönder och nybyggare å ena sidan samt å andra sidan inspektörer och handlande, hvilka vanligen tillika äro timmerexportörer och sågverksdelegare, stå i ömsesidigt beroende af hvarandra, de förra för varor och penningar, de sednare för timmer; men beroendet blir snart ensidigt, i det att nybyggare och bönder vanligen inom kort råka i skuld till deras förlagsmän och måste af sådan anledning ofta gå från gård och hem för att sedan öka inhysingarnas antal, som redan skall utgöra en tredjedel af hela befolkningen. Inom Råneå socken eger Gellivaara-bolaget Hvitåfors' och Meldersteins bruks- och landtegendomar samt en andel i Lassby sågverk. Dessutom egas af andra bolag och af konkursmassor 5 sågverk, af hvilka 3 varit under året nedlagda i anseende till ogynnsamma konjunkturer. Det oaktadt utskeppas ännu årligen icke obetydligt med skogseffekter. De befrak'tade fartygen äro mest af norsk samt ett eller annat af engelsk, fransk eller tysk nationalitet. Allmogens hufvudsakliga födda utgöres af salt strömming, kornbröd, potatis, sur mjölk, smör, fisk, som fortares torkad, sur eller rå, samt mera sällan kött. Under 1866 års vår och sommar lärer på vissa trakter inom socknen, under den då rådande nöden, bröd af agnar sammanbakade med barkmjöl fått tjena till näringsmedel för det fattigare folket. Det dagliga lefnadssättet förtjenar i allmänhet att kallas nyktert ; undantag finnas dock på ställen, der utskänkning är tillåten, såsom i Degersel, der utskänkningen, efter hvad som allmänt säges, skall hafva verkat mycket demoraliserande samt äfven i ekonomiskt afseende förderfligt, och i Rånbyn, hvarest man kan få se en eller annan daglig krogkund. Vid bröllop och andra familjehögtider lärer ock välplägningen vara rundlig. Den ännu vanligaste klädedräkten för männerna består af långtröja eller ett slags kort paletot af grått vadmal, väst, hvarunder bäres skjorta och om vintern ylletröja samt långbyxor. Fotbeklädnaden utgöres antingen af lappskor af renhud, eller af s. k. pjexor af beredt läder, som sömmas vattentäta och äro försedda med långa skaft, som dragas utanpå byxorna, och i synnerhet lämpliga höst och vår, då det så ofta förekommer att vada i issörja i myrar, träsk och vattendrag. Hufvudbonaden är om vintern en luden mössa, om sommaren hattar och mössor

4 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Norrbotten. utan bestämd typ. Denna temligen allmänna hvardagskostym är många fattiga nybyggares och inhysingars enda drägt vinter och sommar. Helgdagsdrägten är för de flesta till snittet lik den nu beskrifna, men af blått vadmal, hvarjemte vanliga stöflar börjat begagnas på söndagar. De förmögnare äro mot den stränga vintern försedda med fårskinns- eller hundskinnspelsar, klädda med blått vadmal, men pelskläder begagnas i allmänhet föga utom på resor, t. ex. vid färder till kyrkan. Karlarna, som om vintern vanligen sysselsätta sig med skogshygge, vilja derunder vara lediga och obesvärade, hvilket gör, att beklädnaden sällan är afpassad efter köldgraden. Beträffande qvinnornas drägt, röjes i synnerhet hos de yngre ett ofta temligen lyckadt bemödande att vara klädda efter nyaste modet, krinolinen inbegripen, som alltid finnes, om äfven strumpor och skor skulle saknas. För omkring 20 år tillbaka, eller innan den lyx, hvartill den nu aftynande skogsindustrien gaf upphof, hade i vissa afseenden förändrat folkets vanor, lära qvinnorna klädt sig i hemväfdt ylletyg, som då äfven räckte till koltar åt barnen. Numera idkas icke husslöjd af allmogens qvinnor, sedan de utbytt väfstolen mot kaffepannan och köpa sina strumpor, schalar, bomulls- och klädningstyger i handelsbodar, på marknader eller af kringresande vestgötar, s. k.»knallar». Det synes derföre, som skulle allmogen och i synnerhet dess qvinnor varit lätt tillgängliga för de reformer, som den på sednare tiden, genom talrikare kommunikationstillfällen öppnade, allmännare förbindelsen med södra orterna medfört i afseende på klädedrägten ; och detta måhända till följd af en, icke ensamt i norrbottningars natur grundad, ofta tager miste på sken och verklighet. serskild svaghet för hvad som synes, hvilken svaghet ock gör, att folket så I afseende på beklädnaden visar sig detta deruti, att det ändamålsenliga ofta får stå tillbaka för det, som mera har ytan för sig. Vid helger, då folket samlas till deras kyrkstugor i Rånbyn, kan man på kyrkvallen få se många af det fattigare folkets döttrar, som mot en bister vinterköld äro försedda med föga mer skydd än som de ega i en tunn klädning, schal och krinolin, emedan törhända öfverplagget icke varit nog»gentilt» att bära. Äfven flera af det yngre manliga slägtet tillbyta sig gerna hosta och bröstvärk mot nöjet att om söndagarne få visa ett hvitt skjortbröst. Mot klädseln kunna således inga andra anmärkningar göras, än de som äro berättigade ur sanitär synpunkt. Så kallade lappmuddar, eller lapparnes vanliga pelsar af renskinn, skulle vara både billiga att anskaffa och i stånd att, begagnade som öfverplagg, låta en söderländning utan olägenhet trotsa 40 graders kyla, men till och med en fattig inhysing skulle knappast nedlåta sig att bära ett dylikt plagg, utan heldre frysa. Detta kan betraktas såsom en utbrytning af folkets i många afseenden egendomliga föreställningssätt, som t. ex. förbjuder en bonde att plöja eller köra med en oxe, i betraktande af att sådant skulle o innebära någonting nesligt. Åtminstone har jag hört personer, som äro förtrogna med allmogens föreställningssätt, antyda, att en sådan åsigt ligger till grund för att allmogen icke uppföder och begagnar oxar till dragare vid åkerbruket. Mot klimatet härdas folket från barndomen i ofta otrolig grad, men icke efter nagot planmessigt uppfostringssystem, utan merändels till följd af ytterlig vanvård. Så har jag sett vid pass 5 års barn, iklädda en kort, snäf och smutsig skjorta, men för öfrigt nakna och barfota, springa ute på gården vid deras hem på kalla vinterdagar; och, om äfven detta exempel står temligen enstaka i Rånbyn, torde det dock med afseende på hela socknen icke vara så alldeles ensamt i sitt slag. Bemödandet att bibringa folket insigter i vilkoren för helsans bevarande möter här i det hela taget stora svårigheter, emedan allmänna hygieniska föreskrifter stå i rak motsats till många af de vanor och bruk, hvari folket uppvext och dem de icke kunna eller vilja utbyta. Det är visst sant, att en ort som denna, med en karg natur och med en 6 à 7 månaders vinter, som någon gång ännu fram uti Mars månad medför 40 graders köld 1) och der innevånarne måste i skog och mark kämpa för sin existens, fordrar ett slägte, som måste till en viss grad vara känslolöst för fysiska intryck; men det synes dock, som borde omtankan 1 ) De thermometeriakttagelser, som bekantgöras frän Haparanda, kunna leda till mycket oriktiga föreställningar om Norrbottens vinterklimat, om man förbiser Haparandas läge vid kusten.

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Norrbotten. 5 att t. ex. förse sina bostäder med dubbla golf och med täta väggar, dörrar och fönster bidraga till folkets helsa och välbefinnande, utan att minska dess härdighet. Men en sådan loflig omtanka skulle måhända knappast undgå att tydas som en besynnerlighet eller som ett trots mot allmänna bruket. Folket anser det besvärligt att i sitt lefverne vara bundna af allmänna helsolagar, hvilkas giltighet de dessutom i många fall icke bry sig om att erkänna; derföre, om de ock i yngre åren äro i allmänhet raska och hurtiga, dröja dock vanligen icke hvarjehanda sjukdomskrämpor att hos dem med åren infinna sig. Vanliga sättet att gå tillväga vid skurning torde förtjena omtalas, såsom varande efter min åsigt af etiologisk betydelse med afseende på den så ofta förekommande amenorrhéen. Skurningen verkställes med tvagor eller viskor, som af qvinnfolken med blottade fötter skrubbas mot golfvet, hvarifrån skurvattnet får afrinna genom derför afsedda trummor, liknande de s. k. spygatten på fartyg. Ur skurrummet springa qvinnorna lika barfota ut på gården, för att t. ex. hemta vatten ur brunnen, och jag har sett dem på sådant sätt springa och skura då det varit 38 grader kallt. Gör man dem uppmärksamma på det för helsan menliga i dylika skurvanor, väcker sådant för det mesta blott en naiv förundran, blandad med tvifvel på anmärkningens riktighet; ty hvad de från barndomen sett allmänt brukas, måste, efter deras förmenande, också vara det rätta. Den bland allmogen vanliga handsågningen af plankor redan i ynglingaåren, innan kroppsbyggnaden ännu är tillräckligt utbildad, synes kunna, i fråga om den icke så sällan förekommande tuberkellungsoten, bidraga till sjukdomsanlagets utveckling. För inbergning om hösten af fräkenhö (equisctum fluviatile), som ymnigt växer i träsken och utmed vattendragen ocb, blandad med vanligt ängshö, användes till boskapsfoder, vada karlarne hela dagen igenom i vatten till medjan, utan tvifvel en bidragande orsak till bland annat den så vanliga rheumatismen. Sina sjukdomar tillskrifver allmogen, till följd af ett inom orten gängse föreställningssätt, vissa mystiska, helsofiendtliga elementarandar, som skola dölja sig i luften och i jorden och dem de beteckna med den kollektiva benämningen»elakt». Många finnas dock bland allmogen, som erkänna allmänna fysiska sjukdomsorsakers giltighet. På medikamenter, isynnerhet om de äro ordinerade af läkare, ställer allmogen här som mångenstädes den fordran, att dessa skola äfven vid de ofta svåra och komplicerade sjukdomsformer, som förekomma, återbringa den sjuke till helsan samma dag, och detta oberoende af dennes förhållande i afseende på diet och allt öfrigt. Med undantag för engelskt salt, hvaraf stundom intages ett hälft skålpund pro dosi, samt koloquintpiller och kamfer har allmogen föga förtroende för medikamenter, som icke äro i droppform. I intellektuelt afseende är befolkningen icke underlägsen andra orters landtbefolkning, dock får man medge, att begreppen, till följd af medfödd benägenhet för förutfattade meningar, kunna vara i vissa afseenden något trånga. I lynnet, som i allmänhet är raskt och fogligt, kan stundom ligga en viss råhet, hvarför isynnerhet Degerselare beskyllas. Det förflyter knappast någon större helg, hvarvid allmogen är i massa samlad i Rånbyn, att icke ungdomsmodet ger sig luft i hvarjehanda okynniga upptåg, hvilka ofta urarta till dåd af ganska grav beskaffenhet, t. ex. inslående af fönster i kyrkstugorna och eljest samt hvarjehanda dylikt ohägn, hvilka nattliga bedrifter dock af hjeltarne sjelfva, till följd af outvecklade samhällsbegrepp, torde anses temligen oskyldiga, ur hvilken synpunkt de äfven synas af vissa vederbörande betraktas. I andra kyrkobyar inom länet lärer sådant ofog vara afstyrdt genom af pålitliga sockenbor utgjord nattpatrull vid helger och större sammankomster, men i Råneå har man icke ännu hunnit så långt. Mord och rån hör man visserligen icke omtalas, och sällan stölder. Dock beskyllas inhysingarna af bönderna för socialistiska tendenser, i det de skola vara böjda att betrakta t. ex. höet i böndernas lador såsom gemensam egendom.» Såsom endemiska sjukdomar anföras:»helminthiasis, betingad af tcenia, förekommer mycket allmänt. Bland de vanligen supponerade orsakerna torde befolkningens vana att förtära rå fisk och rå fiskrom förtjena ett serskildt afseende. De flesta fördraga masken utan synnerlig olägenhet; i några fall åter förorsakar den kolikplàgor och dylika underlifsbesvär. Huruvida masken har någon andel i upphofvet till de

6 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Jemtland. bukinflammationer, som icke så sällan här förekomma, har jag icke kunnat med visshet konstatera. Hos individer af qvinnokönet af eretisk konstitution har jag sett den gifva anledning till svindel och andra nervösa symptomer. Kamala har visat sig verksam till maskens fördrifvande. Den af en modernare forskning såsom antiqverad förkastade åsigten om maskmedels säkrare verkan, om desamma tagas då månen är i nedanet, torde ha grundat sig på den iakttagelsen, att företrädesvis då fragmenter af masken spontant afgå, en iakttagelse, som jag här hört bekräftad med många exempel. Andra intestinalmaskar har jag icke sett förekomma. Rheumatismus chronicus är äfven mycket allmän bland medelålders och. isynnerhet äldre personer, så att bland de sednare torde finnas få, som icke äro i mer eller mindre grad deraf besvärade. Förnämsta orsaken är att söka i det hårda klimatet, mot hvilket kalla och dragiga bostäder och för tunn beklädnad lemna ett otillräckligt skydd, samt i de tvära temperaturombytena om sommaren. Den kroniska rheumatismen angriper icke så sällan hjertat samt tarmkanalens muskelhinna och ger derigenom anledning till cirkulationsrubbningar och enteritiska symptomer. Bland andra palliativmedel, såsom afledande fontaneller, koppningar, terpentin etc, har allmogen äfven upptagit metoden att mot rheumatiska och neuralgiska krämpor bränna den afficierade delen med glödgadt jern och såmedelst tillskynda sig stundom icke så obetydliga brännsår. Denna metod lärer allmogen i Råneå tillegnat sig af lapparna i Gellivaara. Vidare förekommer mycket allmänt kronisk magkatarr, framkallad af olämplig spisordning och, i många fall, af öfverdrifvet kaffedrickande, hvarjemte äfven det allmänna snustuggandet torde kunna anses som en bidragande orsak. Bland lapparna i Gellivaara är kronisk conjunctivitis endemisk.» (Prov.-Läk. Piscator.) Jemtlands län. Ströms nybildade provincialläkare-distrikt, som»består af Hammerdahls, Ströms, Alanäs och Frostvikens församlingar, gränsar i vester till Norska fjellen, i öster och norr till Wester-Norrland och i söder till Östersunds och Ragunda provincialläkaredistrikter och omfattar ett arealinnehåll af omkring 150 qvadratmil, med en folkmängd, som år 1866 utgjordes af 7,521 personer, deribland omkring 300 i lappmarken. Landet består af en, mot Wester-Norrland betydligt sluttande, till största delen skogbeväxt bergstrakt och genomlöpes oberäknadt en större, mängd mindre sjöar och träsk af det s. k. Ströms vattendrag och Hammerdahlselfven. De största sjöarne äro Flåsjön i Alanäs, Stora Blåsjön, Jormsjön, Qvarnbergsvattnet och Jongden i Frostviken samt Edesjön i Hammerdahl. Distriktets mest odlade delar äro belägna efter de dalsänkningar, genom hvilka Ströms vattendal, Flåsjön och Hammerdahlsjön hafva sitt utlopp; den öfriga odlade delen består af skogsbyar på något längre afstånd från vattendragen, samt några enstaka på kronomark. Åkerjorden består hufvudsakligen af sand och lera. Bearbetningen af jorden försvåras betydligen derigenom att åkermarken är mycket stenbunden. Hufvudnäringen i socknarne är boskapsskötsel och trävaruförsäljning; åkerbruk är öfverhufvud taget binäring. Till ett vigtigt näringsfång bör äfven hänföras jagt och fiske. Med undantag af de s. k.»läsarne», hvilkas inbundenhet och andliga öfversitteri är allmänt kändt, äro innevånarne i allmänhet af ett godt och fredligt lynne. De tillbringa ett förnöjdt lif i sin kalla vinkel. Deras kroppsbyggnad är stark; veklighet är okänd. Deras lefnadssätt är enkelt och deras bord ganska tarfligt. Sällan ser man någon person ankommen af starka drycker. Här finnas inga slösare och intet tiggeri; ingen lyx och ingen fattigdom.» --- Såsom endemiska sjukdomar anföras»i första rummet Cardialgi, hvaraf en stor mängd, såväl manssom qvinspersoner, lida, hvartill förnämsta orsaken väl bör sökas uti det omåttliga bruket af kaffe samt ett dagligt förtärande af sur mjölk, s. k. tätmjölk, tillsammans med sur fisk. Rheumatiska lidanden samt oordningar i menstruationen äro synnerligen vanliga.» (T. f. Prov.-Läk. Strandberg.) Wermlands län. öfre Fryksdals nybildade provincialläkare-distrikt utgöres af Fryksdals Härads Öfre Tingslag med en utsträckning från norr till söder af omkring 5 mil och med vid pass 20,000 innevånare.»landet utgöres af berg med mellanliggande dalar, upptagande de vattendrag, som uttömma sig i sjöarne Öfre

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Wermland. 7 Fryken och Rottnen. Dalgångarne äro rymliga och jordmonen i allmänhet temligen gifvande. Jorden odlas med omsorg. De allmännast förekommande sädesslagen äro hafra och potatis. Råg och korn odlas mindre allmänt och hvete endast undantagsvis. Linodling förekommer här och der till husbehof. Bergen äro ännu till stor del skogbeväxta och hysa mycket villebråd. Dessutom finnas björnar, efter hvilka större skallgångar årligen företagas, samt vargar, lodjur, räfvar, o. s. v. Bergens sidor gifva godt bete, och boskapsskötseln drifves icke utan framgång. Innevånarnes förnämsta föda utgöres af hafrebröd och hafregröt samt potatis. Mindre vanligt att finna är saltadt kött och fläsk, torkadt fårkött deremot oftare. Färskt kött begagnas nästan aldrig och anses icke såsom någon närande föda. Till dryck begagnas svagdricka, vanligen surt eller ock alldeles färskt, och sommartiden dessutom sur mjölk. Bränvinet är visserligen här som annorstädes en favoritdryck. Dock förekommer dess allmännare bruk endast vid högtidliga tillfällen. Af kaffe deremot konsumeras betydligt, äfvensom af bajerskt öl, som i orten tillverkas af god beskaffenhet, och hvilket, utom i de många handelsbodarne, äfven hålles till salu här och der i stugorna. Innevånarnes lynne är stilla och fredligt. Mycket sällan förekommer svårare våld på person. Den utpreglade vermländska lifligheten och hurtigheten har jag icke kunnat upptäcka. Men en viss företagsamhet förspörjes här liksom öfverallt, der den yttre naturen med sparsam hand utdelar sina håfvor. Innebyggarne äro mycket härdiga och kunna gå långt i umbäranden. De hafva i allmänhet en god helsa och vid sjukdomsfall söka de sällan läkare, vanligen först då den sjukes tillstånd synes dem hopplöst. Åderlåtning missbrukas af ung och gammal. Den användes icke blott vid de flesta sjukdomsfall, utan äfven som prophylacticum. Tobaksrökning brukas likaledes i tid och otid. Qvinfolken äro häruti flitigare än männen. De anse tobaken som ett suveränt medel mot»mora» (modersjuka), hvaraf de flesta förmena sig lida. Klädedrägten hos den egentliga allmogen är vanligen af groft vadmal hos männen, hos qvinnorna af hemväfdt ylletyg. Lyxen i kläder synes här icke ännu fått något egentligt insteg. Klädernas snitt är ändamålsenlig. Männens ben- och fotbeklädnad vintertid är i synnerhet förträfflig. Den består af tjocka fodrade ytterbyxor af groft ylletyg eller getragg med damaskor samt stöflar eller pjexor med bastanta näfverbottnar. Utan en sådan betäckning skulle det vara dem omöjligt att uthärda bland snö och is under det svåra vinterarbetet i timmerskogarne. Fattigdomen bland befolkningen är stor, synnerligast i östmarks socken, hvarifrån vårtiden talrika skaror af mödrar med sina många halfnakna barn draga söder ut för att tigga. Detta oblyga tiggeri lärer drifvas i system. Så berättas, att mödrar mot en skälig vedergällning låna ut på längre eller kortare tid sina barn åt någon barnlös väninna, hvilken med denna skylt för armodet drager omkring att väcka medlidande. Orsaken till den allmänna fattigdomen skylies till väsendtlig del med eller utan skäl, kan jag ej afgöra på de talrika handelsbodarne, af hvilka vid min hitkomst funnos, på ett område af ungefär 1 qvadratmil, icke mindre än tio stycken. För att få afsättning täfla handelsmännen med hvarandra att lemna lång kredit. Bonden lockas häraf att köpa hvad både nödigt och onödigt är och mer än han på bestämd tid förmår betala. Liqviderandet måste derföre ofta ske genom lagsökning. Att detta slutligen leder till armod är naturligt. Dock finnas utan tvifvel flera samverkande orsaker till det allmänna obeståndet.» Såsom endemiska sjukdomar anföras cardialgi samt åtskilliga former af oftalvii. (Prov.-Läk. Kumlien.) Nedre Fryksdalens provincialläkare-distrikt»utgöres numera af Nedre Fryksdals härad med en folkmängd af cirka 27,000 menniskor. Häradet består af följande socknar: Sunne, östra och Westra Emtervik, Lysvik, hvilka alla gränsa intill sjön Fryken, samt Gräsmarks socken. Hela distriktet utgör en bergsbygd, hvarest största delen af befolkningen finnes utbredd på de af skogbevuxna fjäll omslutna dalarna. Allmogens föda består hufvudsakligast af hafrebröd, potatis och sill ; dock har på de sednare åren rågmjöl börjat begagnas såsom en ringa inblandning till brödfödan. Allmogen förtär sålunda en i allo klen kost, och såväl genom det myckna potatisätandet som ock genom drickandet af surt svagdricka kan den kallas mindre helsosam. Mycket kaffe fortares, hvaraf dock måhända minsta qvantiteten utgöres af i

8 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Wermland och Upsala län. handeln förekommande kaffe; utan beredes drycken af rågmjöl, sammanbakadt med sönderstampade potatis, hvilken deg sönderskäres, torkas och brännes, samt benämnes»knart». Bränvinssupandet har på sednare åren aftagit; men i trots af alla lagstadganden till hinder för försäljning i smärre poster, går dock utminuteringen temligen obehindradt för sig. Orsaken till superiets aftagande är otvifvelaktigt att finna uti en stigande allmän upplysning, samt, till en kanske icke obetydlig del, i den bättre moral det s. k. läseriet åstadkommit. Befolkningen är härdad, kraftfull och arbetsam. Månget år ser den idoge bonden sin rikt växande skörd totalt förstörd genom ett par starka frostnätter; hans enda utväg är då att genom mahnkörning eller timmerutdrifning under vintern förskaffa underhåll åt de sina. Under denna tid lefver han tarfligt och sparsamt och lyckas oftast att hopspara penningar till utskylderna, hvilka, tillfölje af enorma kommunalutgifter, äro särdeles betydliga. Den vidt utsträckta förledande krediten har allmogen ej mäktat emotstå, hvadan lyxartiklar och utländskt kram temligen allmänt undanträngt både vadmalsrocken och ullklädningen. Inom distriktet finnas 6 jernbruk, 2 större och flera mindre sågverk samt omkring 20 medelstora landtegendomar, hvilka sysselsätta en mängd arbetare och, med få undantag, äfven förse dem med sunda bostäder. Inom distriktet finnas arbetare utöfver behofvet, hvadan de yngre och kraftfullare männen årligen utvandra till andra provinser, att der söka sin arbetsförtjenst. Denna uråldriga sed har dock städse menligt inverkat på befolkningen; ty då utvandraren återvänder om hösten för han oftast med sig hem åkommor, ådragna af förkylning eller på annan ort gängse sjukdom, och af den yngre utvandrare-personalen hemföres syphilis, som häftigt spridt sig, och förmedelst allmogens obekantskap med denna sjukdom haft ganska bedröfliga följder. Såsom endemiska sjukdomar anföras bleksot och cardialgier såsom allmännast, och torde orsaken till dessa sednare kunna härledas från flera orsaker: den dåliga födan, det omåttliga kaffedrickandet, sura svagdrickat och den redan i späda åren började rökningen af stark tobak ur korta metall- eller - kritpipor. Pipan och kaffepannan äro båda lika oumbärliga, och trovärdiga personer hafva för mig berättat, att de sett dibarn släppa bröstet och taga pipan. Dessutom förekomma oftalmier af åtskilliga slag samt kronisk rheumatism m. m.» (T. f. Prov.-Läk. Bjerkander.) Upsala län och stad är belägen utefter båda sidor om Fyrisån, hvilken inom staden bildar tvenne fall, vid en höjd öfver hafvet, nedanför nedre fallet 16,7 fot och straxt ofvan öfre fallet 25 fot. Staden delas af ån i tvenne hälfter, hvaraf den som ligger på åns nordöstra sida, innefattande Svartbäcks- och Kungsängsrotarne, är folkrikast och lägst belägen; dess byggnadsgrund utgöres af alluvial lera; den på Fyrisåns sydvestra sida belägna del af staden, utgörande Fjerdingsroten, höjer sig betydligt och är byggd på den utefter denna sida af ån löpande sandås. Med afseende såväl å sitt läge som ock å dess genomsläppliga alf visar Fjerdingsroten i sanitärt afseende ett vida fördelaktigare förhållande än de båda andra rotarne. Staden förser sig med dricksvatten dels ur tvenne inom staden befintliga utmärkt goda källor, S:t Eriks och Slottskällan, dels ock ur flera på olika ställen inom staden gräfda brunnar; vattnet, som är smakligt, innehåller betydligt med kalksalter, men endast spår af jern; källornas temperatur är -f- 6,5 C. Staden, hvars byggnadsplan intager en yta af 218 tunnland, hade vid 1866 års slut en folkmängd af 10,768 personer, deraf 4,742 män och 6,026 qvinnor; härtill kommer studerande ungdom och andra här boende, men ej mantalsskrifne personer, till ett antal af ungefär 2,000 stycken. (Stadsläkaren B. Ström.) Dannemora distrikt utgöres af Films, Dannemora och Tegelsmora socknar med en folkmängd af 4,513 personer. Man kan.säga att distriktet består af en enda slätt, delvis beväxt med skog och öfversållad af smärre, särdeles grunda sjöar. Arealen omkring 2,5 qvadratmil. Jordmånen någorlunda god, men åkerbruket föga vårdadt, dels beroende af slättboens tröga och liknöjda sinnelag, dels ock deraf, att god tillgång på arbetsförtjenst finnes under vintern medelst körslor för de många kringliggande bruken och grufvorna. Få sjelfegande bönder finnas; största delen af den fullväxta manliga befolkningen utgöres

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Dpsala län. 9 af arbetare vid Dannemora grufvor och Österby bruk, torpare och frälsebönder under detta sednare. Folket lefver ytterst torftigt och dåligt mestadels: af kall potatis, bröd och sill, strömming eller salt fläsk, som medföres såsom matsäck, då de vandra af till bruket eller grufvan från sina ofta 1 mil derifrån belägna boställen; det är på det hela godmodigt, ihärdigt, segt och föga ömtåligt. Hvad grufarbetarne serskildt vidkommer, så få dessa i slask och regn, i köld och yrväder dagligen tillryggalägga de stundom långa vägarne till grufvorna och vid framkomsten genast bege sig af ned i dessa, hvilka under större delen af året innehålla en mängd snö och is, som endast under de sista sommarmånaderna smälter och då åstadkommer ett ständigt regndropp från bergväggarne, ofta så svårt, att arbetaren redan under färden ned till arbetsrummet blir genomvåt. Allt efter årstiden får han här med en timmas uppehåll vid middagen, då han reser upp i dagen, tillbringa 6 à 10 timmar vid ett serdeles tungt och mödosamt arbete: stenborrning. Malmen är vanligtvis mycket hård och svårsprängd, hvarföre betydlig kraft måste användas derpå; ända till sednare tider har borrningen utförts här som öfverallt annorstädes, af två personer: en vid borren och en vid släggan. Under de sista åren har den s. k. enborrningen blifvit införd, der samma person sköter både slägga och borr, ett många gånger svårare arbete, om man besinnar att släggans vigt är 7 à 9 skålpund, hvilken under flera timmar dagligen skall vara i gång; att latas duger ej, ty arbetet Utföres på beting, och aflöningen är ringa. Efter en sålunda tillbringad dag och med den klena vederqvickelse, som ur den torftiga matsäcken kunnat hemtas, ligger ånyo den långa hemvägen framför arbetaren. Boningshusen äro dels af trä, dels s. k. stöphus; dessa sednare serdeles osunda och i hög grad fuktiga; alltefter storleken innefatta de 1 4 hushåll; bostaden för hvarje hushåll utgöres af en större stuga med spis och en liten kammare, hvilken sednare dock nästan aldrig begagnas om vintern till följe af vedbrist. Hela hushållet, ofta ganska talrikt, är derföre sammanpackadt i stugan, som tillika användes såsom brygg- och bagarstuga, ja, jag har till och med sett fäkreatur inledas i stugan, för att derstädes slagtas. Lägger man nu härtill, att folkets begrepp om renlighet och ordning ej är synnerligen stort, så ligger det i sakens natur, att allt detta i sanitärt hänseende inverkar menligt isynnerhet på de uppväxande barnen. Smederna vid Österby bruk, en afkomma af Wallonerna, hafva i allmänhet något bättre lefnadsvilkor, liksom de stå något högre i intelligens. I öfrigt är folket nyktert och stillsamt; en öfverlastad ser man ytterst sällan. Kaffe är här som öfverallt qvinnans älsklingsdryck, men begäret derefter är ej lätt att tillfredsställa, ty mannens inkomster äro sällan sådana, att de tillåta inköp af en dylik lyxartikel. Jag kan derföre ej säga att kaffe här nyttjas till öfverdrift; deremot trösta gummorna sig med Hoffmans droppar, hvilka de tigga sig till af läkaren, hos hvilken de sedan lång tid tillbaka varit vana att erhålla denna stimulus på de respektive verkens bekostnad, en inrotad vana, som endast småningom kan afskaffas. Bland endemiska sjukdomar uppgifvas tvenne kämpa om första rummet: den kroniska magkatarrhen och gikten, och torde de kunna anses lika allmänna. Orsaken till den sednare har man att söka i kalla och dragiga bostäder, de hastiga och betydliga temperaturvexlingar, för hvilka hammarsmederna äro utsatta, samt grufarbetarens lif i allmänhet, hvilket jag ofvan i korthet sökt skildra. Näst dessa intager chlorosen et tort rum. Magkatarrhen torde oftast bero af dålig, mestadels salt föda och illa beredt surt svagdricka. Skrofler förekomma sparsamt, mest i form af skrofulösa ögonsjukdomar, hudutslag och körtelansvällningar. På sednare tider, alltifrån enborrningsmethodens införande har bland grufarbetarne tendovaginiter i underarmens pronatorer och handens flexorer blifvit serdeles allmänna. De förete dock ej någon envisare karakter, utan gifva- vanligen vika för ingnidningar med qvicksilfver- och jodsalfva. Spolmasken far i detta distrikt väldeligen fram så bland gamla som unga. (Distrikts-Läkaren Charles.) Stockholms län. Botkyrka distrikt innefattar Botkyrka och Salems socknar, med en folkmängd af 3,000 innevånare. Läkarens bostad har förut varit belägen vid Botkyrka kyrka, men för- Sundheta-Colleffii und. Berättelse för år 1866. 2

10 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Stockholms län. ändrade kommunikationer med flere förhållanden hafva gjort dess förflyttande till Tumba nödvändigt. Derigenom har ock läkareverksamheten blifvit utsträckt jemväl till Huddinge, Grödinge och Sorunda socknar, tillhörande Stockholms och Sotholms provincialläkare-distrikter, innefattande området för densamma en kil, sträckande sig från Mälarens strand i norr till saltsjön i söder, ungefär 5 mil lång och 0,5 till 2 mil bred. Det egentliga distriktet begränsas i norr och till en del i vester af Mälaren, i öster af Huddinge och i söder af Grödinge socken, och innefattar en areal af ungefär 1 qvadratmil, deraf öfver 0,1 sjöar. Inom Botkyrka socken finnes en följd af dalgångar, hvilka, skiljda af mellanliggande, svagt skogbevuxna höjdsträckningar, löpa parallelt med Mälarestranden i öster och vester, och begränsas å ena sidan af Ahlby- och Tullinge-sjöarne, som vinkelrätt afskära desamma, samt å andra sidan af en mägtig sandås, som äfven bildar gränsen mot Salems socken. Inom hvar och en af dessa dalgångar löper en liten å eller bäck med utlopp i Tullinge- och Ahlby-sjöarne. Dessa åars stränder äro sänka, så att dalgångarne nästan hvarje afton och natt under den blidare årstiden, med undantag af de, då det regnat mycket under dagen, äro höljda af en några fot hög, kall och isande dimma. Södra delen af socknen intages af en bred och mäktig, rikt skogbevuxen sandås, en utlöpare af den s. k. Hanveden. Inom Salems socken löper den största höjdsträckningen utmed Mälarestranden i norr, och i vester utmed Södertelgefjärden, hvarifrån landet sluttar dels mot Mälaren, dels mot den betydliga Bornsjön. Jordmånen inom distriktet består af styf lera, svartmylla och sand, samt lemnar i allmänhet goda skördar. Flertalet af innevånarne äro sysselsatta med och lefva af jordbruk, hvarjemte, såsom binäring till jordbruket, på ett och annat ställe tegelbruk finnas anlagda. Någon annan husslöjd, än förfärdigandet af viskor och qvastar, som saluföras till Stockholm, finnes ej. Bankens pappersbruk Tumba, med ungefär 300 personers befolkning, är den enda fabrik, som finnes inom distriktet. Innan jag öfvergår till beskrifningen af sjelfva folkets lefnadssätt m. m. är det nödvändigt, att något närmare redogöra för det sätt, hvarpå det förtjenar sitt uppehälle. Hela distriktets jordareal är fördelad på större och mindre herrgårdar, så att mig veterligt ej flera än tvenne sjelfegande bönder finnas, och äro de få öfriga bönderna blott arrendatorer. På alla dessa herrgårdar är det s. k. statsystemet infördt, bestående deri, att personalen för sitt arbete åtnjuter, utom fria husrum och vedbrand, viss ersättning i penningar och matvaror (stat). Penningelönen vexlar mellan 50 och 75 R:dr R:mt om året, allt efter arbetarens duglighet, och hafva några få (handtverkare) derutöfver ända till 100 R:dr. Den årliga staten består à la règle af 4 tunnor råg, 2 tunnor korn, i tunna hvete, i tunna ärter, i tunnor potatis (på ett och annat ställe lemnas äfven utsädesland till potatis) samt i tunna saltvaror och ett par stöflar, dessutom dagligen kanna mjölk, dels skummad, dels oskummad. För denna stat är statkarlen förbunden till dagligt arbete i husbondens tjenst. Hvarje statkarl är ock vanligen gift, hvilket nästan är en nödvändighet för honom, emedan han måste hafva någon, som tillagar dessa matvaror åt sig, och är äfven hustrun förbunden, att vid kallelse utgöra dagsverken mot en högst ringa ersättning. Ett annat slag af arbetare är jordtorparen, som, emot utgörandet af vissa dagsverken i veckan till herrgården, har åt sig upplåten en torpstuga med tillhörande några tunnland jord. Vilkoren äro dock så dryga, att torparen i de allra flesta fall måste hålla en dräng, för att kunna något så när sköta sin egen jord, hvarföre hans ställning är obetydligt bättre än statkarlens. En modifikation af statsystemet är äfven införd på några få egendomar, den s. k. halfstaten, d. v. s. arbetaren får stat blott under halfva veckan, men kan af egaren uppbudas till arbete äfven de andra dagarne, mot en ersättning af 50 öre per dag om vintern och 66 öre om sommaren. Blir han nu sjuk eller på annat sätt urståndsatt att arbeta, beror hans existens på husbondens goda hjerta eller på fattigvården. Den största nöden och uselheten råder också, efter min erfarenhet, hos detta sednare slags arbetare. Af statfolket bo merändels flere familjer i samma byggning, der de oftast innehafva blott ett enda rum hvar, hvilket rum jemväl tjenar till kök; omgifningarne kring deras bostad utmärka sig vanligen genom snusk och oordentlighet. Det inre mot-

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Stockholms län. 11 svarar det yttre: söndriga fönsterrutor, tillstoppade med trasor, äro ej ovanliga att skåda; husgerådet är torftigt (en vanlig hvardagsprydnad upphängd på väggen är en smutsig rottings-krinolin); sängkläder finnas knappast. Statfolkets belåtenhet med sin ställning är ock derefter; de veta att de hafva samma stat, antingen de arbeta mer eller mindre flitigt, hvilket alstrar likgiltighet och slapphet hos dem. Någon tid för egen förkofran hafva de ej heller öfrig. Är barnens antal stort, såsom vanligen är fallet, räcker staten icke till, utan familjen svälter. Under dessa förhållanden är det ej underligt, att de tillgripa sådana medel, som förlångsamma ämnesomsättningen inom organismen, såsom kaffe och spirituösa, af hvilka det förra rätt mycket begagnas, och väl ofta nog för att ersätta födan. Minskad arbetskraft blir ock följden deraf och missnöje på husbondens sida med det lilla, som uträttas. Lynnet på statfolket är nedtryckt, nästan aldrig får man se ett gladt eller friskt leende på deras anlete, de röra sig långsamt och klumpigt, deras yttre hållning är slafvisk och ödmjuk, klädseln alltid lappad, består ofta af trasor. Okunnigheten hos dem är stor, hvilket till en del får tillskrifvas den allmänna likgiltigheten för folkskolan. Man har på många egendomar försäkrat mig, att hustrurna ej förstå att laga sin mans eller sina barns kläder, med andra ord ej kunna sy, hvilket skulle vara orsaken, att kläderna begagnas tills de falla sönder. Säkert är, att jag vid mina mångfaldiga besök i statbyggnader och torpstugor aldrig erinrar mig hafva sett någon spinnrock eller väfstol. Statfolket trifves ej heller länge på samma ställe, utan är ständigt böjdt för flyttning, menande sig ej kunna få det sämre, men måhända bättre. Deras öde, när de blifva gamla eller sjukliga, är att kastas på fattigvården, hvilket de ock sjelfva mycket väl veta. Slående är motsatsen mellan statfolket och de sjelfegande bönderna och deras underhafvande i de söder ut belägna socknarne, hvilka hafva ett friskt utseende, äro snyggt klädda samt hafva ett hurtigt, raskt och sjelfständigt sätt. Anmärkas bör, att ofvan skildrade förhållanden på ett och annat ställe ej falla så bjert i ögonen, emedan husbondfolkets menniskokärlek och godhet mildra dem, men ofta bära deras stora uppoffringar ingen frukt, emedan de stranda mot folkets lojhet och likgiltighet, och den ringa nytta de medföra alstrar snart trötthet äfven hos de förre. Detta är ett straff, som nödvändigt följer af sjelfva systemet. Efter min öfvertygelse verkar statsystemet i alla hänseenden skadligt, det demoraliserar och förnedrar folket, hvilket det förvandlar till blotta maskiner, ofta sämre födda än gårdens kreatur; den arbetskraft det gifver står ej i verkligt förhållande till kostnaderna, det alstrar ömsesidigt missnöje både hos arbetsgifvare och arbetstagare, det orsakar sjuklighet och nöd hos de sednare, och verkar ej heller förmånligt på jordens bruk. Bland endemiska sjukdomar nämnas kronisk magkatarrh (gastritis chronica) eller som den af folket benämnes»ondt i bröstet», hvilken är så allmänt gängse, att nästan hälften af sjukdomsfallen äro att hit hänföra; orsakerna dertill böra tillskrifvas den dåliga födan och missbruket af kaffe; äfven bleksot (chlorosis) är vanlig hos ungdomen; vidare torde också lunginflammation få räknas till de endemiska sjukdomarne i denna trakt; den har stundom varit förenad med pleuritis och stundom öfvergått till kronisk form; orsakerna till denna sjukdom anser jag vara dels de vexlande temperaturförhållandena i orten, den ofvan beskrifna fuktiga, kalla dimman, folkets dåliga klädsel och dragiga bostäder. (Distr.-Läk. Ericson.) Södertelge distrikt omfattar öknebo härad med socknarne Wårdinge, öfver- och Ytter-Järna, Tveta, öster- och Wester-Telge samt Thuringe. Ibland den mindre bemedlade befolkningen i orten har på sista åren fattigdomen stigit till en betänklig grad, och dertill är största orsaken bristande arbetsförtjenst, denna åter orsakad af ringa och dålig skörd samt dålig konjunktur för tegelfabrikationen (i orten finnas ej mindre än 13 tegelbruk), hvilket gjort att jordbrukare och tegelbruksegare nödgats dels inställa eller uppskjuta nödiga arbeten, dels minska arbetslönerna. Starka, dugtiga karlar ha under vintern af brist på arbete tvingats att gå sysslolösa, och jag har under detta sista år många gånger varit vittne till att familjer genom svält och brist blifvit så redlösa, att de utan mellankommen hjelp af allmänna

12 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Stockholms och Elfsborgs län. barmhertigheten ovilkorligen skulle förgåtts. Dessutom finnas egendomar dessbättre dock undantagsvis vid hvilka statfolket, då någon af dem sjuknar eller råkar i behof, icke på några vilkor erhåller hjelp af egendomsherrn, utan får han i förra fallet ligga der utan medicin, i sednare, sedan den knappa och under dessa klena år till qvaliteten högst underhaltiga staten är förtärd, i veckotal lefva på så godt som intet- Jag skulle kunna nämna gårdar, der statkarlens inkomst icke går upp till 250 R:dr om året, en summa som för många, ofta 6 7, personers underhåll med mat och kläder är mirakulöst liten, ty om familjen består af sex personer, blir det ungefär 11 öre om dagen för hvarje person. Allt detta elände ökas i år mycket mer, då potatis icke annat än undantagsvis finnes för den fattige här i orten. Här i staden är det för handtverkaren likaledes bistra tider, ty äfven han saknar arbete, och den arbetande klassen har, jag kan försäkra det, till stor del lefvat på allmänna barmhertigheten, hvilket i längden blir ganska kännbart för de relativt få, som egentligen ha råd att hjelpa, helst då genom inflyttningar från landet antalet af nödens barn oafbrutet ökas; och att så måste vara fallet är naturligt, ty en familj med många barn har alltid mer utsigt i staden att för dessa få någon hjelp, än i en insnöad koja långt bort i skogen. Af fabriker finnas: på stadens mark: fabrik för tillverkning af fotogen ur stenkol; i Tveta: Ahlströms klädesfabrik och spinneri (i liten skala), Fågelsångens spinneri (ännu mindre) och Bränninge bruk (gjuteri); i Thuringe: Nyqvarns pappersbruk, som genom ny égare nu åter boi'jat uppblomstra och välgörande inverka på hela socknen genom de tillfällen till arbetsförtjenst som der finnas.» (Distr.-Läk. Martin.) Elfsborgs län.»gunnarsnäs nybildade provincialläkare-distrikt består af socknarne Or, Gunnarsnäs, Holm, Jern, Dalskog och Skållerud, tillsammans utgörande Nordals härad, jemte Högsäters, Rännelanda, Råggärd, Lerdal och Jerbo af Wahlbo, samt Rölanda, Gesäters, Odskölds och Backe socknar af Wedbo härad, med en folkmängd af cirka 22,000 menniskor. Dessa socknar äro till bildande af ett sei'- skildt distrikt afskiljda från Wenersborgs och Åmåls provincialläkare-distrikter. Gunnarsnäs socken, i hvilken läkaren är stationerad, är belägen 4i mil från Wenersborg och 5 mil från Åmål. I anseende till den olika geologiska bildningen framvisa de serskilda socknarne en betydlig olikhet i deras naturbeskaffenhet. Sålunda bestå de sydost belägna socknarne, hvilka gränsa till Wenern, nästan uteslutande af slättland, saknande såväl berg som skogar och ej inom sig upptagande några sjöar, då deremot de norra och Vestra socknarne genomskäras af betydande bergmassor, lemnande emellan sig mer eller mindre smala dalsänkningar, hvilka vanligen omsluta större eller mindre sjöar. Distriktet är således af naturen deladt i slättbygd med ganska god jordmån och bergsbygd med ganska ansenliga berg, hvilka derföre äfven här allmänt benämnas fjäll, hvilka berg äro till stor del beväxta med skog, som dock blifvit allt för hårdt anlitad. Då bergskedjorna nästan uteslutande hafva riktningen från norr till söder, hafva äfven sjöarne sin längsta utsträckning i denna riktning, men hafva, med undantag af några små sjöar i Wahlbo härad, hvilka utfalla vid Vestra kusten, sina utlopp österut i Wenern, bildande många rätt betydliga vattenfall, bland hvilka de vid Håfveruds och Upperuds bruk äro de ansenligaste och vackraste. Den mest förekommande bergarten är gneis; granit är deremot mera sällsynt; men flera berg bestå af urlerskiffer, hvilken vanligen förekommer genomdragen af mer eller mindre breda qvartzgångar. Malmförande berg deremot saknas nästan helt och hållet; åtminstone hafva de hittills anställda försöken att bearbeta malmanledningar, i anseende till den ringa malmhalten, måst öfvergifvas. Jordmånen består i de till Wenern gränsande socknarne af god lermylla, men i de norra och vestra socknarne förekomma mera sandblandade jordarter och stora sträckor derstädes utgöras.af sand- och grusmoar, endast betäckta af ljung. Bland dessa äro Odskölds moar de ansenligaste. Jorden är fattig på kalk och ehuru mergel med stor flit blifvit eftersökt, har sådan ingenstädes kunnat påträffas. Betydliga mossar finnas, isynnerhet inom Vestra delen af distriktet och på sednare tider har bränntorf ur dem börjat att upptagas. Fornsaker, såsom yxor och mejslar af flinta och gneis, hafva till och med på sednare tid till betydligt antal anträffats vid jordens

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Elfsborgs län. 13 bearbetande. Hvad kroppsbildningen beträffar, förete ej innevånarne nagot särdeles anmärkningsvärdt; de äro i allmänhet af medelmåttig längd och ej synnerligt robust kroppskonstitution. Ansigtshyn förråder ej helsa; den är vanligen smutsigt gulgrå och antyder fel i blodberedningen, påtagligen en följd af den ytterst förskämda luft, som nästan öfverallt i bostäderna är rådande. Att påträffa en ungdom med helsans rodnad på sina kinder hör till undantagen. Allmogen kan ej begripa hvad som menas med frisk luft, utan anse frisk luft och kall luft vara synonyma begrepp, och mot den sednare söka de på allt sätt att värja sig. Osnygghet är ett utmärkande karaktersdrag hos dalbon, och en verklig penitens undergår den vid dylikt ovane, som flera timmar måste vistas i den fattigare befolkningens stugor. Utom den vedervärdiga, nästan outhärdliga luften derinne, som tillkännagifver huru rädd man är för vädervexling, förråda äfven alla husgerådssaker, att man äfven bär stor fruktan för vatten. Vid det smutsiga golfvet klibba fötterna fast vid hvarje steg och man får skatta sig lycklig om man ej vid ett besök i en dylik bostad derifrån med sig hemför diverse parasiter. I de smutsiga sängarne trifvas sådana särdeles väl, och man har sagt mig, att bland vårgöromalen äfven hörer att»hörna fällarne», d. v. s. att utbreda dem på ett bord och hårdt öfverfara dem med ett oxhorn' för att döda dess talrika innevånare. En nyare uppfinning att befria sig från ohyran har på sednai'e tid börjat att praktiseras, nemligen att lägga fällarne på myrstackar och låta myrorna tjenstgöra såsom renhållningshjon. Sjelf har jag sett flera myrstackar för detta ändamål betäckta af fållar och sängkläder. Detta anföres såsom bevis på i hvilken hög grad osnyggheten är rådande, hvartill äfven kan läggas, att aftrftdeshus i allmänhet ej finnas, utan aflemnas exkreinenterna bakom knuten, under det att alla andra afskräden och orenligheter utkastas strax utom stugudörren och der bilda ansenliga högar, som barrikadera ingången. Hos den förmögnare allmogen är osnyggheten ej så bjert framstående, och man påträffar bostäder, der till och med snygghet är rådande, ehuru detta dock undantagsvis. Boningshusen, som nästan utan undantag äro täckta med skiffer, hafva i allmänhet två våningar med stuga och kammare på nedra botten samt ett större och ett mindre rum på den öfre, hvilka rum än äro inredda och begagnas vid högtidstillfällen eller ock oinredda till förvaringsrum för kläder och matvaror. Äfven om huset är större och flere än nämnde rum i detsamma finnas, sammantränger familjen sig dock i stugan. Klädedrägten är ej någon för orten egendomlig, om man undantager bruket att väl kläda hufvud och hals på fötternas och den nedre kroppsdelens bekostnad. Qvinnorna omlinda omsorgsfullt hufvudet med tjocka schalar, så att endast ögon och näsa äro synliga, och karlarne, då de visa sig i full gala, sakna vanligen ej en tjock virkad yllehalsduk eller s. k. ami, flera gånger virad om halsen, och fina stöflar med tunna bottnar. Hos båda könen, men isynnerhet hos qvinnorna, visar klädedrägten stor benägenhet för lyx och flärdfullhet, hvilken finner näring och uppmuntran i de talrika handelsbodarne. Man har svårt att tro, att den om söndagarne i vidlyftig krinolin, fin klädeskappa eller kofta med lysande knappar, parasoll och med granna sidenband stoltserande qvinnan är densamma man på hvardagarne sett i stugan med okammadt hår och smutshöljda kläder. Osnygghet och lyx äro således parade med hvarandra. Uti s\n klädsel söka karlarne likna herremännen, och bonden tyckes nästan skämmas för sitt stånd, från hvilket han anser sig kunna skilja sig genom.bärande af kläder, som äro fina och af modern snitt. Hvad lynnet hos befolkningen angår, är detta temligen olika i olika delar af distriktet: slättbon mera trög och envis, skogsbygdens innevånare lifligare och godmodigare. Folket kan med skäl sägas vara idogt, ehuru det arbetar långsamt. Jordbruket utgör hufvudnäringen och detta har på sednare år af en och annan börjat att bedrifvas mera rationelt, under det att allmogen i allmänhet ännu envist fasthåller bruket, att med oupphörligt repeterade hafreskördar utsuga jorden ända till dess den ej vidare förmår frambringa någon säd, då den lemnas i hvila några år och får då öfverväxas af ogräs, Jernhandtering bedrifves vid Bäckefors, Upperuds, Håfveruds och Öxnäs bruk; vid de trenne sednare bruken är tillverkningen af stångjern obetydlig och spiksmide hufvudsak. Då bruken ej ega tillgång på egna malmer

14 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Östergötlands län. basera de sin tillverkning på tackjern från Werniland. Flera skifferbrott finnas, genom hvilken handtering många menniskor hafva sin utkomst. Orten erbjuder temligen skickliga handtverkare af alla slag; icke en gång handskmakare, kardmakare, gelbgjutare, orgelbyggare m. fl. saknas. Sedligheten står på låg ståndpunkt, och en brud som kan bära sin krona hör till undantagen; i äktenskapet råder på icke så få ställen oenighet ; slagsmål och gröfre brott förekomma sällan, äfvensom processer, men för ärlighet kan dalbon ej berömmas: han tyckes hylla den spartanska åsigten, att snatteri är tillåtet, blott det ej kan upptäckas. I afseende på hemseder är ingenting egendomligt att anmärka, utom den ännu någon gång förekommande, ehuru förbjudna»kornfästningen», bestående deruti, att eljest välbergade trolofvade fara omkring i bygden och insamla isynnerhet spanmål, men äfven andra lifsförnödenheter samt ull och lin. Bröllop och begrafningar firas hos de förmögnare flera dagar å rad med grundligt ätande och drickande, och de fattigare slagta ofta enda kon, för att få den aflidne»med heder i grafven». Den vackra seden att på julaftonen uthänga sädeskärfvar åt foglarne bibehålies här ännu. Födoämnena äro enkla. Brödet bakas af hafremjöl utan tillsats af jäst och utkaflas till kakor af vid pass en alns diameter och ett blads tunnhet; detta bröd söndersmulas och uppblötes i mjölk, så att deraf bildas en välling, hvilken utgör den hufvudsakligaste och ofta enda anrättningen vid måltiderna. Gröt, välling, potäter, smör, ost och sill samt någon gång kött och fläsk utgöra för öfrigt omvexling i matordningen. Till släckande af törsten begagnas dåligt, merändels surt svagdricka. Bruket af kaffe har nått en fruktansvärd höjd; derpå bjudes den besökande hvilken tid som helst på dygnet, och det finnes qvinnor som kunna förtära 10 à 12 koppar deraf om dagen. En person har på fullt allvar försäkrat, att -han utanför en stuga kört omkull på en hög af kaffesump; sannolikt bestod då underlaget i högen af andra utkastade afskräden. Bränvinssupandet är äfven tyvärr mycket allmänt och detta, liksom mycket annat ondt, näres genom landthandeln, ty vid hvarje' handelsbod idkas äfven krogrörelse. Då det ej är tillåtet att försälja mindre parti än 15 kannor i boden, engagerar köpmannen en sämre person, som pro forma af honom köper detta parti och med detsamma uti ett uthus eller en skogsbacke etablerar krogrörelse. Skulle en dylik lagbrytare, hvilket dock sällan händer, nås af lagens arm, är det en obetydlig sak för honom att, då han ej mäktar gälda plikten, resa in till staden och genomgå en 3-dygns dietkur på vatten och bröd. Tobaksrökning är mycket allmän både bland karlar och qvinnor. Vanlig röktobak begagnas dock ej, utan sönderkarfvas tuggtobak, och dermed stoppas en 4 à 5 tums lång pipa eller s. k.»snugga», hvilket sätt att använda tobaken hastigt framkallar ett narkotiskt rus, då den heta röken direkte uppfångas af näsan. (Prov.-Läk. Hagberg) Östergötlands län. Motala Vestra distrikt utgöres af norra delen af Aska härad, innefattande följande socknar: nordligast Nykyrke, gränsande till Nerike och Wettern; vidare söderut Motala, gående längs efter Wettern med begränsning i söder af Motala ström och sjön Boren; den söder om nämnda ström belägna Winnerstad; samt till sist en del af den öster om Motala och norr om sjön Boren liggande Krigsbergs socken. Norra delen af distriktet är skogbeväxt, omvexlande kärr, sand och bergbackar med deremellan belägna mindre åkerfält och nyodlingar. Jordmånen är dålig, passande endast för råg och potatis. Nagot bättre blir densamma inom Motala socken, ehuru den hufvudsakligast här utgöres af sando jord, uppblandad här och hvar med lera och svartmylla samt dy. Åkerbruket drifves ock inom socknen med mera framgång, och äro åkerfälten till utsträckning större och mera reguliera. Söder om strömmen är jorden mera bördig, och den så kallade Östgöta slättbygden med sina produktiva fält tager redan här sin början. Marken är öppen och fri samt till större delen odlad; få skogsbackar finnas. Krigsbergs socken, liksom östra kanten af Motala socken, är bergig och skogbeväxt, med smärre odlingar här och hvar i bergskrefvorna; nedåt Boren är det egentliga jordbruket beläget. Landsvägen genom nämnde socken är i följd af den täta omvexlingen af barr- och löfträd invid vägen och dess läge utmed sjökanten en af de vackraste en resande kan passera sommartiden nästan en sammanhängande löfsal flere fjer-

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Östergötlands län. 15 dingsväg. Här inom socken odlas endast råg och potatis, liksom för öfrigt i distriktet, med undantag af Winnerstads socken, der hvete med fördel sås. Hvad lefnadssättet bland arbetsfolket angår, är detta af giltiga skäl enkelt, särdeles inom Motala socken, der fattigdomen är stor. Inflyttadt afsigkommet folk med stora barnskaror, hvilket inhyses mot någon afgift eller arbetsskyldighet på egorna, ökar eländet. Salt och potatis utgöra enda födan, dock saknas aldrig kaffepannan. Motala köpings närhet torde allt hafva sitt inflytande härpå, då mannen ofta der nedlägger sina förtjenta styfrar i sällskap med der i mängd befintliga dagdrifvare på krogar eller ölstugor. Jorden eges för det mesta af bönder, hvilka ännu anses välbehållna, en och annan af dem hålles för rik; de så kallade herremännen äro få, med större eller mindre jordfastighet. Folket sysselsätter sig hufvudsakligast med åkerbruket; norrut ingår kolning i dess göromål; kolen afsättas till Motala mekaniska verkstad. Laggkärl förfärdigas nagot. I följd af den rikliga afkastningen af råg och potatis, den öfverflödiga tillgången på bränsle, lätta kommunikationer till lands och sjös ha här en mängd ångbrännerier uppstått, förnämligast inom Motala socken, der, om jag ej missminner mig, 9 à 10 stycken varit i gång på en gång, ett förhållande, som ej kan uppvisas på något annat håll inom provinsen. Folket år likväl ej supigt utaf sig här, utom i Motala köping, mer än på andra trakter. En välbehållen östgöte är till sitt lynne trög och styf; han funderar en à två gånger pä saken, innan han griper sig an. Husbonden såväl som tjenaren vill gerna ha matro vid sina måltider, efter hvars grundliga intagande han är en styf och ihärdig arbetare. En viss godmodig belåtenhet och sjelfförtroende, som trots hans tröghet lätt såras, karakterisera honom; han ståtar gerna och är fallen för lyx, isynnerhet om det gäller jemförelse med herrefolk. Numera har detta öfverdåd försvunnit, lefnadssättet bland den förmögnare allmogen är mer indraget och i enlighet med tillgångarne. Af de så kallade bondmagnaterna finnas nu just inga qvar: de hafva gjort cession och måst, obeqvämt nog, taga till spaden eller försvinna bland folkmängden i närmaste stad eller köping. Längs efter Motala ström ligga 10 qvarnar, 6 sågverk, 1 kritbruk, flere vattenverk för svartsmide, 2 bryggerier, 1 pappersbruk, utom den stora mekaniska verkstadsanläggningen, som hufvudsakligen ligger på jordremsan mellan strömmen och Göta kanal. Här efter strömfåran är befolkningen tätt sammanpackad i små hus, osunda och öfverbefolkade. Smittosamma sjukdomar trifvas gerna länge, dâ de en gång fått fart. Superiet florerar naturligtvis bland mjölnare, sågare och smeder, hvilka alla, mer och mindre välbehållna, rikligen undfägnas af de besökande. Motala mekaniska verkstad (Motala östra distrikt) ligger inom distriktet, men-har sin egen läkare; till distriktet hör äfven Motala köping med sina 2,000 innevånare, liggande i sydvestra hörnet af socknen med samma namn, invid en inskjutande vik af sjön Wettern och med hela södra sidan stötande intill Göta kanal, som genom en smal jordremsa skiljes från Motala ström under dess lopp mellan Wettern och Boren. Konst och natur hafva här förenat sig att göra läget till det mest passande för anläggandet af en köping eller stad. Den af grefve B. v. Plåten under kanalarbetet uppgjorda planritningen till köpingen är i form af ett cirkelsegment. De större tomterna skiljas genom ända till 30 alnar breda hufvudgator och lika breda gränder med sina stensatta trottoirer, hvilka sakta konvergera eller utgöra radier till cirkeln; det hela har utseende af en utslagen solfjäder. Genom köpingens långsträckta läge och breda gator får den ett rymligt och luftigt utseende. Årligen uppföras byggnader, fast af enkel konstruktion, och trädgårdar deromkring anläggas. Med samhällets orimligt små tillgångar göres allt till dess trefnad och platsens förskönande. Inom kort skulle samhället uppblomstra, om ej fattigdomen här tagit sådan öfverhand, som förhållandet är. Den har här koncentrerat sig från när och fjerran. Befolkningen, som till det mesta utgöres af arbetsfolk från olika håll och årligen ökas genom inflyttningar af stackare med stora familjer, ditlockas af de små kommunalutskylderna samt hopp om lätt förtjenst vid bygg- och hamnarbeten, och lefver för dagen. Boningsrummen äro öfverbefolkade och snuskiga. Med ett ord, tillståndet bland de mindre bemedlade är på det högsta beklagligt. Ståndspersoner äro få, men välbehållna. Handeln är på

16 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Östergötlands län. platsen liflig, isynnerhet med spanmål, som i betydliga qvantiteter uppköpes och exporteras till sjös och lands. Förnödenheter tillhandahållas â torget i riklig mängd, äfven frän aflägsna trakter. Företagsamhetsandan samt lif och rörelse hafva under de sednare åren betydligt tilltagit. Såsom endemisk sjukdom kan anföras magkatarrh, hvilken är mycket allmän bland arbetsklassen.» (Distr.-Läk. Bohnsack.) Finspongs distrikt»utgöres af Wånga, Risinge, Hellestads, Tjellmo och Godegårds socknar uti Finspongs härad, samt af Eneby, Qvillinge och Simonstorps socknar uti Bråbo härad. Distriktet ligger mellan 58 51' 58" 54' latitud och emellan 32" 42' 32" 59' longitud. Det begränsas i norr af Skedevi och Regna socknar uti Finspongs härad; i nordvest och vester af Skyllersta och Kumla härader af Örebro län; i öster af Lösings härad af Ostergötlands län, samt af Björn, Laddby och Rörsvikarna af Bråviken; i sydost af Norrköpings stads egor samt Memmings härad ; i söder af sjöarne Glan och Roxen, samt i sydvest af Gullbergs, Aska och Bobergs härader af Östergötlands län. Arealen är ungefär 13,025 qvadratmil, hvaraf 1,556 äro vatten. Läkarebostaden är belägen på Finspongs bruk i ena slottsflygeln. Den har ett afstånd af 2 mil till östra gränsen af distriktet, nära 4 mil till vestra, 2 mil till norra och 2 mil till södra gränsen. Distriktet är synnerligen bergigt. Från nordost framskjuter Kolmorden genom Simonstorps, Qvillinge, Eneby och Risinge socknar, framställande stora, mera sammanhängande än genombrutna, vanligen tall- och granbevuxna bergklumpar, mellan hvilka finnas smala kuperade dalgångar, sjöar och mindre strömmar, hvilka nästan alla söka sig en väg till Bråviken. Bergsträckorna i Risinge och Hellestad hafva sin mesta sträckning mot sj-dost, och från Godegårds och Tjellmo socknar, begränsande Motala ströms venstra strand fortsätta sig berg, hvilka slutta terrassformigt mot öster. Dessa äro likaledes genombrutna och hafva mellan sig massor af sjöar, från hvilka strömmar harflyta, hvilka nästan alla höra till sjön Glans flodområde. Största höjden öfver hafvet är circa 400 fot. Bergen äro i allmänhet låga. Några större slätter finnas ej, om man undantager dem som finnas i Qvillinge och Eneby socknar, hvilka sträcka sig mot staden Norrköping, äfvensom de som finnas i Tjellmo kring Hättorps bruk och kring Hellestads kyrka, utan är marken mera kuperad med björkbevuxna kidlar. Det största vattendraget är Hellestadsån, som hemtar sitt vatten från sjöarna i vester och söder inom Tjellmo, Godegårds och Hellestads socknar. Den framflyter genom sänka slätter och kärr och mellan skogbevuxna berg, upptagande vid Sanstorps bruk en gren från sjöarna i norr och går derefter rakt i öster till sjön Bönern, vid hvars östliga ända Finspongsån vidtager, hvilken strax ofvanför bruket nedflyter utför en starkt markerad afsats i landets ytbildning, görande en mängd branta fall, begagnade till brukets drifvande. Derefter flyter den åt sydost, mynnande i sjön Dovern, som fortsätter sig i Glans södra vik. Börgölsström är äfven ett ganska stort vattendrag. Det kommer från Regna socken och förökar sig dessutom med tillflöden från en stor mängd af sjöar i nordvestligaste delen af Risinge. Dragande åt sydost genom sjöarna Flaten, Armlången och Groen och än ytterligare förstärkt genom tillflöden från de små sjöarna kring Risinge kyrka tömmer den sig i Glans norra vik, den så kallade Ysundaviken. Från Näfsjön och några andra mindre sjöar drager sig ett nordligare vattendrag nära parallelt med det nyss nämnda, under namn af Lemmetorpsån till Wistinge, hvarest det utmynnar i Glans norra vik. Till Roxen komma mindre bäckar från sydliga sluttningen af Wångabergen. Ehuru skogen är, isynnerhet på de ställen der den eges af bönder, mycket medtagen, finnes dock i allmänhet tillräckligt förråd af densamma såväl för bruksdriften som husbehofvet, och de skogsodlingar som börjat på sednare tider såväl på Finspongsbruket som på andra ställen, hvarest dessutom trakthuggning sker, låter hoppas att den för framtiden får bestånd. På vissa ställen i Tjellmo och Eneby är den emellertid mindre än tillräcklig, och till och med saknas. Tall och gran äro de hufvudsakligaste trädslagen, men äfven björk, asp, ask och rönn finnas i mängd. Jordmånen är omvexlande. Bottnen är oftast granit, än liggande i öppen dag, än täckt med sand och något mylla. Malmstreck, isynnerhet jern-, finnas på inånga ställen, men de fordna grufvorna äro öfvergifna. I dalarna är lera, än

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Östergötlands län. 17 ensam, än täckt med något mylla. I Qvillinge och Eneby finnes både kraftig lera samt mergel och svartmylla, hvilka göra dessa socknar på vissa trakter till de bättre i riket, under det öfriga ställen i distriktet äro illa lottade, och ehuruväl äfven dessa kunna genom en klok skötsel gifva goda skördar, kan man i allmänhet säga att bönderna ej kunna berga sig på blotta jordbruket. Klimatet är nästan öfverallt, isynnerhet i de norra och vestliga delarne, hårdt och ombytligt med långa och kalla vintrar. Isarna bryta sent upp. Nattfrosten gör om våren ofta skada, men äfven motsatta förhållanden ega rum, såsom på vissa ställen i Eneby och Qvillinge, hvarest klimatet är mildare och våren infinner sig tidigare, hvarföre såväl såning som skörd kan här företagas förr än till och med på Linköpings, Wadstena eller Skenninge slätter. Folkmängden i distriktet var den 31 December 1866: 25,710 personer; under årets lopp äro födde 862; döde 414. Allmogen är af undersätsig och kraftig kroppsbyggnad, men åldras fort. Männerna hafva ett vackrare utseende än qvinnorna, som i allmänhet äro fula. Folklynnet är trögt och allvarligt, och jordarbetaren saknar ofta den reflekterande tankeförmågan. Härifrån gör folket vid bruken ett utmärkt undantag, hvartill man väl får söka orsaken såväl i den derstädes rådande bättre skolvården, och i deras arbete, hvilket väcker mera till eftertanke, som ock uti den här rådande uppblandningen med piggare folk från andra trakter. Ehuru distriktet är till större delen skiftadt, bo bönderna mest i större sammanbygda byar. Bostäderna äro i allmänhet utmärkta för såväl rymlighet som snygghet. Torparne och daglönarne bo mera isolerade i de trånga dalarne, men äfven deras bostäder äro mycket snygga och valet af plats för dem är vanligen på en liten björkbevuxen kulle med utsigt öfver sjö, och dessa punkter äro ofta af en öfverraskande naturskönhet. På bruken bo de gifta smederna ganska bra och hafva i allmänhet snyggt, om man än torde anmärka deras fruktan för luftvexling. De ogifta smederna och daglönarne, för hvilka till en del finnas bostäder, hafva det deremot rätt illa bestäldt för sig. Flera personer blifva instufvade i mörka och trånga kyffen, hvarest dålig luft och osnygghet äro förherrskande, hvilket utvisar att en qvinnas vårdande hand saknas. På flera bruk ha förbättringar blifvit gjorda och ännu flera påtänkas, men mycket återstår dock att önska. Qvinnorna bära den så kallade köpstadsdrägten. Männerna hafva långa mörka rockar med förskinn, hvilket är i den mån finare som dagen är högtidlig, och om vintrarne långa fårskinnspelsar. Hufvudbonaden är på vissa ställen, såsom i Risinge, Wånga och Hellestad, under vintern den så kallade»gladan», en rund mössa af kläde med fårskinnsuppslag, deladt i fyra klaffar, hvilka knytas samman öfver kullens spets, och hvilka klaffar kunna nedfällas på den sidan, från hvilken vinden blåser. Smederna på bruken hafva ganska god arbetsförtjenst och lefva derefter. Sparsamheten är i allmänhet ringa, och vid årets slut finnes sällan något öfverskott, ehuru sådant väl borde kunna finnas, hvilket visar sig deraf att flera smeder hafva, oaktadt sin stora familj, kunnat sammanspara en för dem rätt stor förmögenhet. Torparen och daglönaren hafva det deremot sämre, och den 75 80 öres dagspenning, som nu gifves, är för liten för dem och deras stora familjer att lefva på. De sjelfegande bönderna, hvilkas antal är, relativt till jordarealen, litet, då större delen af jorden tillhör de stora bruken, hafva det deremot ganska bra. Under det dessa såväl som smederna kunna ha råd att köpa sig färskt kött och fisk samt dricka bayerskt öl, får den fattige torparen och daglönaren lifnära sig mest med sill och potatis, understundom något salt kött eller fläsk, nedsköljande detsamma med något dåligt maltdricka, då såväl mjölken är honom för dyr, som ock otillräcklig för ortens behof. Kaffe drickes såväl hos smederna som bönderna och understundom till öfyerdrift, men i allmänhet mindre än man föreställer sig. Man hör dem ofta sjelfva säga, det de anse drycken ej vara så helsosam. Torparen och daglönaren»ha ej råd att anskaffa sig en så dyr vara». Bränvinssupandet har mycket aftagit. ölkrogarna äro desto flitigare besökta. På Finspongs torgdagar har försålts en dryck, kallad»kanonvin», bestående af något bärvin, konjak och vatten, som rusar temligen bra; men den nya förordningen, som inskränker utminuteringsrätten af bärviner, har förbättrat ställningen Sundhets-ColUgii und. Berättelse för àr 1866. 3

18 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Östergötlands län. åtminstone så att superiet ej sker så öppet. Ortens näringar äro jernhandtering, åkerbruk, fiske, någon boskapsskötsel samt skogshandtering. Vårar och höstar utgår folket på kolning och ligger långa tider i skogarne, då de upptimra åt sig en koja. Arrendena utgå vanligen genom kolleveranser, körslor och dagsverken till bruken. På Finspongs gods qvarstår ännu hofveriet. För kommunalväsendet har folket föga intresse, men för skolväsendet är intresset i stigande hos befolkningen. De vanligast förekommande sjukdomarne äro : akuta såväl som kroniska rheumatismer, isynnerhet hos smederna och hyttkarlarne, hvilka ej äro så noga om att utsätta sig för omvexlingar mellan stark värme och köld. Så ser man ej så sällan på Finspong huru dessa komma nästan nakna, drypande af svett, från kanongroparne och derefter öfvergjutas af sina kamrater med kallt vatten, ja till och med, när snön ligger på marken, rulla sig i drifvorna och sålunda skaffa sig en rigtig finsk badstu. De så kallade smältsmederna, hvilkas åliggande det är att stå framför smälttignarne och passa smältorna, hafva det serdeles hett, och under sitt arbete såväl vinter som sommar gå de nästan nakna, blott försedde med mössa och förskinn, ibland skjorta och fotbetäckning. Länge stå de ej ut med sådant arbete, och då östgötar ej äro så härdiga, reqvireras vanligen värmlänningar till detta arbete. Akuta och kroniska lungkatarrher äro äfven ytterst vanliga, men tuberkulosen är sällsynt. Likaledes förekomma ofta bleksot och den kroniska magkatarrhen. Vanligen får man i läkarerapporterna se dessa sjukdomar härledas från det myckna kaffedrickandet. Här tror jag ej man får så mycket tillskrifva kaffet orsaken, som ej mer den dåliga och föga omvexlande dieten, uppå hvilken allmogen lefver. Conjunctiviterna äro ganska vanliga, hvilket ej är att undra på, då hetta och kolrök jemt plåga ögat; också ser man ofta ektropierade ögonlock. Trachomer hafva på sednare tider förekommit mera sällan; för tvenne år sedan hade jag dem ofta under behandling; nästan alla voro de från Borggårdsbruk i Hellestads socken. Någon särskild orsak att de så företrädesvis förekommo der har jag ej kunnat utfinna. Stället har dock en mera sumpig belägenhet och smederna bo sämre än annorstädes. Sedan år 1861, då frossor voro mycket vanliga, har jag sällan påträffat dem, och de som kommit under min behandling hafva vanligen varit récidiver från den tiden.» (Distr.-Läk. Strömberg.) Waldemarsviks distrikt 1 ) uti till en del Östergötlands och till en del Calmar län.»allmogens bostäder bestå vanligen af s. k. stuga och kök, och i den förra bo ej allenast husbondefolket med sina barn, utan äfven tjenstefolket, och detta ehuru man ganska ofta påträffar byggnader innehållande flera rum, ja till och med försedda med en öfre våning. Men dessa öfriga rum stå alltid för paradens skull. Man kan således lått tänka sig, huru osund och förskämd luften skall bli i dessa rum under nätterna. Eldstäderna bestå nästan alltid af spislar, i hvilka under vinterqvällarne en munter brasa nästan ständigt flammar och sprakar, belysande familjens arbeten, på samma gång den under dessa timmar besörjer en god ventilation; men sedan dagsarbetet afslutats med qvällsmåltiden, fälles spjellet igen och folket går till sängs i den höga temperaturen, som den glödande kolhögen utsänder. Innanfönster begagnas sällan, och vore ej heller lämpliga i dessa rum, der så många sofva; men den kyliga luft, som spelar in genom de otäta fönstren, å ena sidan gagnande genom att utspäda den innanför befintliga skämda luften, torde dock få anses såsom en orsak till den så allmänt, förekommande muskulära och ledgångsrheumatismen.»stugan» är nemligen alltid försedd med 3 fönster, ett på hvardera ytterväggen, och emellan dessa äro sängarne placerade, vanligast så att sänggafveln räcker fram till fönstret, och är rummet litet, skjuter sängen fram för fönstret, om den ej till och med är placerad midt för detsamma. I stället för endast en krog finnas i köpingen numera två krogar, hvilka i bränvinsskatt erlägga tillsammans mellan 8 och 9,000 R:dr årligen, hvaraf man kan sluta att en ganska stor mängd spirituösa förbrukas.» (Distr.-Läk. E. Norstedt.) 1) Jfr Collegii Berättelse 1865, sid. 15.

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Calmar län. 19 Calmar län. Westerviks stad l ) ined tillhörande jord»omfattar en areal af 24,880,80 qvadratref (eller 4,443 tunnland), deraf 2,676,80 qvadratref åker, 4,720,80 qvadratref äng samt 17,483,20 qvadratref betesmark och skog. Skogen är likväl, dels genom afverkning, dels genom eld, till största delen förstörd, och den bergiga och stenbundna grunden är nu endast beväxt med ljung samt enstaka stående dvergartade björk- och barrträdsplantor. Staden är belägen inom Södra Tjusts härad uti Calmar län vid Gamleby-vikens förening med Östersjön, hvilken här bildar en vacker och rymlig hamn, skyddad för hafsvindarne af mellanliggande land och öar. Södra inloppet från Östersjön, Spårösund, är 1 mil aflägset från staden. Staden ligger vid sjöstranden längs efter en lång sandås, genom hvilken uppspringa flera sötvattenskällor; underlaget af sand i förening med sluttningen mot sjöstranden gör att vid nederbörd vattnet snart försvinner och lemnar stadens gator, torra och rena. Stadsjorden består till hufvudsakligaste delen af svartmylla med sand och klappersten och lemnar derföre ringa afkastning. Innevånarne, som till antalet äro 5,100, dels handlande, handtverkare, sjömän och frie arbetare, dels uti staden anställde embets- och tjenstemän, äro i allmänhet uti bergeliga vilkor. Visserligen finnas personer med något större förmögenhet, men ganska mångas bergningsvilkor stä fattigdomen helt nära, i synnerhet bland arbetsfolket. En stor del af innevånare lefva, såsom man säger, för dagen, köpa sitt dagliga behof på torg eller i viktualiebodarne, samt hafva uti norra delen af staden och på malmarne dåliga bostäder, som de likväl efter råd och lägenhet söka hålla någorlunda snygga. Till följe af fattigdomen är födan svag, mest bestående af potatis och fiskvaror. Superiet är icke synnerligen anmärkningsvärdt. Folklynnet är gladt, bekymmerslöst och lättrörligt. Anmärkningsvärd är folkets ärlighet, stölder höra till sällsyntheterna då man tager deras fattigdom i betraktande. Lika anmärkningsvärd är deras ringa arbetshåg och arbetskraft. Fintlighet, då den egna nyttan är i fråga, är ett utmärkande, högt uppdrifvet karaktersdrag. För blott några decennier sedan stod staden i flor såsom handelsstad, och mycken rikedom var då här hopad; men då konjunkturerna, hufvudsakligen genom ett mera utveckladt kommunikationsväsende, drog handeln uti andra riktningar, saknades förmåga att lämpa sig efter förhållandena, och rikedomen försvann snart till största delen. Numera synes likväl en vändning till ett bättre hafva börjat inträda. Lyxen uti klädedrägt synes hafva vunnit stort insteg bland qvinnokönets (Stads-Läk. P. L. Ryding) Stranda distrikt 2 )»är beläget vid kusten af Östersjön i södra delen af Calmar län och består af Mönsterås och Alems socknar, med en folkmängd den förra af 5,112 och den sednare af 4,685 personer; åt det inre landet är det kuperadt, men utbreder sig mot kusten till ett skogbevuxet slättland af i allmänhet ganska bördig beskaffenhet, genomskuret af tvenne större vattendrag, nemligen Emån och Alsterån med rika särdeles lax-fisken. Till distriktet höra jemväl 5 bebodda öar, hvilket förhållande gör tjenstgöringen i det eljest icke särdeles stora området under den oblida årstiden nog besvärlig. Hufvudorten i distriktet är Mönsterås köping med en folkmängd af omkring 1,300 personer, försedd med apotek, postkontor, telegrafstation och psedagogi. Utom denna plats innehåller distriktet ännu en mindre köping, Pataholm, samt en icke oansenlig lastageplats vid namn Tillingenabben. Hufvudsakligen till Mönsterås, men jemväl i icke obetydlig mån till nämnde lastageplats déboucherar den trävaruhandel, som isynnerhet utgör ortens förvärfskälla. Efter det skogen i trakten blifvit, särdeles genom det utödande pitprops-hygget, i hög grad medtagen, har landtmannen tvingats att mera egna sin omtanka och arbetskraft åt jordbruket, hvilket i följd deraf, till uppenbar fördel för befolkningen såväl i ekonomiskt som moraliskt afseende, tilltagit. Folklynnet, hvilket, liksom hos kustbon i allmänhet, icke långt tillbaka, efter tillförlitliga vitnesbörd, utmärkte sig för stridslystnad, har i sednare tider genom jordbruket och folkskolornas inverkan betydligt förmildrats; dock röjer sig ännu en anmärkningsvärd skiljaktighet mellan södra och norra socknens innevånare, i det att den sednare socknen genom fortsatta timmertransporter och deraf 1) Jemför Collegii Berättelse 1851, sid. 112. 2) Jemför Collegii Berättelse 1858, sid. 11.

20 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Blekinge län. föranledda täta besök uti köpingen bibehållit en större del af sitt oregelbundna och stridiga lynne. Till de sålunda omnämnda förvärfskällorna kan läggas, att hafsfisket lemnar ansenlig afkastning, att i distriktet finnas flera skeppsbyggerier och ett jernbruk samt åtskilliga fabriker; dock står industrien i allmänhet ännu på en låg ståndpunkt. Bland de endemiska sjukdomar, som i distriktet varit gängse, framträder i första rummet den kroniska magkatarrhen, hvaraf ett synnerligen större antal än det som anlitat mitt speciela biträde varit angripne. Orsakerna till detta onda anser jag härröra förnämligast af brist på tillräcklig mängd passande och närande föda, men äfven af ett öfverdrifvet begagnande af kaffe, hvartill med så mycket mera visshet kan slutas, som fall förekommit, der patienterna sjelfva af egen erfarenhet uppgifvit det omåttliga kaffedrickandet såsom orsak till deras sjuklighet. Svårigheten för läkaren att hafva ett så beskaffadt ondt ligger, tyvärr, i omöjligheten för honom att undanrödja orsakerna.» (Distr.-Läk. A. A. Åström.) Blekinge län. Jemshögs nybildade distrikt, som (tills provincialläkare-stationen blir ditflyttad) afsöndrats från Sölvesborgs provincialläkaredistrikt, utgöres af Jemshögs socken och är beläget uti vestligaste delen af Blekinge, på ungefär 3 mils afstånd från hvardera af städerna Carlshamn och Sölvesborg. Till Christianstad utgör afståndet storvägen omkring Pukavik 6 mil, men endast 4A mil bivägen förbi Näsum och Råby. Anda till för några år sedan var Jemshögs pastorat till omfånget mera än dubbelt så stort som nu, men delades, på grund af dess vidsträkthet, vid förre innehafvårens död uti trenne pastorater: det nuvarande Jemshög, Kyrkhult samt Näsum, hvilket sistnämnda är beläget 'i Skåne. Arealen af Jemshögs och Kyrkhults socknar tillsammans utgjorde 2j qvadratmil med 85 hela hemman; sedan delningen har icke någon uppmätning blifvit verkställd, men jag skulle tro, att omfånget för Jemshögs socken ensam utgör något öfver 1 qvadratmil med 37'i hemman. Innevånarnes antal i socknen utgör omkring 5,700. Socknens gränsor äro: i norr Kyrkhults socken; i öster utgör Mörrumsån gränsen mot socknen af samma namn; i söder tillstöter Gammalstorps socken och Skåne med Näsums socken upp till sjön Raslången samt Wånga, som jemte sjön Immeln och en del af Örkeneds socken utgör gränsen i vester. Genom distriktet flyta flere mindre åar, och öfverallt finnas sjöar och sa kallade»göl» i mängd, såsom det uppgifves inom Jemshögs och Kyrkhults socknar tillsammans 300 och derutöfver. Dessa vatten äro ganska rika på fisk, såsom gädda, aborre, brax, mört, sik och ål, samt dessutom i åarne laxöringar, för att icke nämna den mängd lax, som årligen fångas i Mörrumsån. Uti några sjöar förekommer blodigeln (hirudo medicinalis), som här sommartiden köpes för 1 R:dr 25 à 1 R:dr 50 öre per tjog. Marken är öfverallt starkt kuperad, företeende en ständig omvexling af skogbevuxna bergshöjder och mellanliggande dalar. Skogen består hufvudsakligen af björk och nagot bok, samt i nordvestra delen af furu och gran. Under de sednare åren har skogen blifvit ansenligt förtunnad genom nedhuggning, så att numera egentlig timmerskog endast undantagsvis förekommer. I fordna tider skall äfven ekskog hafva vuxit här, men af detta trädslag finnes numera blott enstaka träd. Stenarten i bergen utgöres af vanlig granit, på några få ställen äfven skiffer och kalksten. Här och der förekommer myrmalm i ringa mängd. Jordmånen är af olika beskaffenhet, men öfverallt bergig och stenblandad. Sålunda förekommer dels sand och svartmylla, dels lerjord, som isynnerhet i torra år är ganska gifvande. Stora sträckor ligga öde och ofruktbara till följd af deras stenbundenhet, sedan den dera först vexande skogen blifvit afverkad. Af sädesslag odlas korn, råg och hafre samt isynnerhet potatis. Största delen af den sistnämnda sorten åtgår till bränvinsbränning, som här drifves i större skala än annorstädes i hela riket. Blott inom Jemshögs socken finnas icke mindre än 10 stycken större brännerier, hvari ar-<«ligen tillverkas cirka 300,000 kannor bränvin. Alla spekulationer gå derföre ut på bränvin och potatisodling på bekostnad af öfriga näringar. Följden häraf ftr att ortens behof af säd till bröd måste fyllas genom uppköp från andra orter, helst som icke så föga dels korn, dels hafre åtgår till bränvinsbränning. Derföre är också säden dyrare här än på de flesta andra ställen i riket. Bränvinet, som tillverkas, forslas

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Blekinge län. 21 till städerna Carlshamn och Sölvesborg, der det vanligen redan före tillverkningen blifvit försåldt till ett pris, som är lågt nog, för att bonden vid bränvinsterminens slut ej har mera i behåll än dranken, mången gång oafräknadt den mängd ved, som åtgått, och som starkt medtager skogarne. Klimatet är strängare än man skulle vänta af ortens läge. De höga bergen och skogarne göra, att snön länge qvarligger i dälderna, ofta in i Maj månad, och uti nordligaste delen af socknen färdas man ännu på släde, under det att marken i den södra delen länge varit bar. Under sommaren deremot blåsa svala och friska vindar, och öfverallt finnas skuggrika platser, ifall hettan skulle kännas för tryckande. Tidiga nattfroster inträffa nästan hvarje år och göra skada på grödan å sumpiga och sidländta ställen. Folket är i allmänhet till sitt naturliga lynne af en stark moralisk karakter. Den fordna vildheten i seder, hvarföre Blekinges innevånare och ej minst Jemshögsbonden varit beryktade, har betydligt afsvalnat, så att slagsmål med knifstyng o. d. höra numera ej såsom förr till ordningen för dagen. Det var i denna socken som de s. k. Snapphanarne hade sitt tillhåll, och ännu i dag visas ett ställe, der de skola haft sitt läger. Till följd af ortens belägenhet är folket visserligen ännu rått och enfaldigt, fullt med fördomar och vidskepelser, i synnerhet i medicinska frågor. Dock har man anledning vänta bättre upplysning, sedan skolväsendet blifvit ordnadt, ty de naturliga anlagen äro rätt goda och uppfattningsförmågan snabb. Inom socknen finnas nu 6 lägre folkskolor och 3 småbarnsskolor, dit allmogen rätt flitigt skickar sina barn. Dessutom finnes uti kyrkobyn sedan några år en högre folkskola, hvilken dock vanligen icke bevistas af flere än 15 à 20 lärjungar. Vid denna är anställd en skicklig och nitisk lärare, till hvars aflöning staten bidrager med 1,000 R:dr och kommunen med 200 R:dr årligen, förutom bostad, ved och belysning. De öfriga skollärarne afiönas enligt i lag gällande bestämmelser. Skollokalerna äro i allmänhet ljusa och rymliga, men föga är sörjdt för nödig luftvexling, en omständighet, hvars vigt i allmänhet och vid skolor i synnerhet gemene man har svårt att uppfatta. Fordom var Jemshögsbonden beryktad för välmåga, och visserligen finnes ännu rätt mången, som står sig godt, men dessa äro likväl numera att anse såsom undantag, och den allmänt öfverklagade penningebristen och obeståndet har äfven hittat vägen till denna aflägsna trakt. Egendomsvärdet har de sednare åren fallit enormt och lagsökningar med exekutiva hemmansauktioner äro numera ej såsom förr något ovanligt. Såsom exempel på egendomarnes fallande må anföras ett hemman, som för icke länge sedan såldes på utmätningsauktion för 1,500 R:dr, hvilket för ett qvinqvennium sedan betaltes med 10,000 R:dr. Måhända öfverdåd och yppighet i lefnadssätt här såsom mångenstädes är skuld till det alltjemt tilltagande obeståndet, fast man icke kan säga annat, än att bonden i sitt hvardagslif iakttager måttlighet såväl i mat som dryck, och hvad klädsel angår, är den ganska enkel fast ändamålsenlig, och här har ännu icke bondens tröja fått gifva vika för rocken. Såsom orsak till minskade inkomster uppgifves vanligen af dem sjelfva den nya bränvinsförordningen, hvarigenom de små pannorna afskaffades. Så länge dessa fingo användas påstå de sig hafva förtjenat något på bränvinsbränning; nu deremot är förtjensten ringa eller' ingen och likväl hafva de sitt landtbruk så stäldt, påstå de, att de måste bränna, om ock med förlust. Boningarne, som vanligen bestå af timrade trähus, äro snygga och prydliga både in- och utvändigt. De en à två våningar höga husen äro vanligen rödfärgade och omgifna med en större eller mindre trädgårdsanläggning. Rummen äro höga och hvarje fönster äfven i den torftigaste koja försedt med hvita gardiner, om också bestående endast af ett stycke papper. Golfvet skuras ofta icke allenast i statrummen, utan äfven i de dagliga rummen och förstugan. I afseende,på renlighet och snygghet står befolkningen här högt, i jemförelse t. ex. med den skånska allmogen, och sällan eller aldrig har jag inne i rummen funnit inlogerade några husdjur, såsom ofta är händelsen i Skåne. Man kan derföre också utan allt betänkande förtära den mat och dryck, som vid besök framsättes med enträgen uppmaning att hålla till godo, ty blekingsbonden är serdeles gästfri. En dryck, som nästan hvarje tid på dygnet, äfven om man kommer midt i natteli, står till buds, är kaffet, som här,

22 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Blekinge län. liksom så mångenstädes, börjar blifva en nödvändighetsartikel. Dock konsumeras af denna vara på långt när icke så mycket här, som på vissa andra orter i riket. Kaffet fortares antingen med tillsats af socker och grädda eller med ytterligare tillblandning af bränvin eller rom och konjak (s. k.»panacéer» och»jökar»). Bränvinssupandet är icke så starkt som man skulle vänta af den ansenliga produktionen. Hos de förmögnare och vid högtidligare tillfällen begagnas äfven så kalladt vin, hvilket i de flesta fall icke är annat än en blandning af alkohol med vatten under tillsats af socker och färgämne samt till stor del beredt inom landet af destillatorer.. Klädedrägten är, såsom ofvan nämndes, enkel och flärdfri, utan den lyx, som härutinnan är rådande i provinsens öfriga delar, serdeles hvad angår den qvinliga befolkningen. Om vintern begagnas till ytterplagg pelsar af get- eller vargskinn med den ludna sidan utåtvänd; underkläderna äro af vadmal eller någongång kläde. Personer från socknens aflägsnare delar hafva vanligen sin helgdagsdrägt liggande förvarad på något ställe i kyrkobyn, för att begagnas vid besöket i kyrkan om söndagen. Enär ombytet af kläder såväl sommar som vinter vanligtvis förrättas i oeldade rum och dessutom sjelfva kläderna äro kalla och tunnare än de hvardagliga, orsakas härutaf ofta förkylningar med dess följder under besöket i kyrkan vid låg temperatur. Bland endemiska sjukdomar namnes kronisk magkatarrh, som är en allmänt förekommande sjukdom, serdeles hos qvinnokönet. Att orsaken till denna sjukdom ligger i ett omåttligt bruk af kaffe, såsom från många håll uppgifves, vill jag visserligen icke bestrida, då det här såsom annorstädes är den qvinliga befolkningen, som med förkärlek begagnar denna dryck. Likväl torde ett icke så ovigtigt aetiologiskt moment ligga deruti, att mången gång födan långa tider om sommaren endast utgöres af torrmat med så kalladt»supa», en blandning af mjölk med dricka, som oftast är surt, samt det starkt syrade brödet, som allmänt begagnas. Äfven den omständigheten, att födan icke alltid blifver tillbörligen söndertuggad före nedkomsten i magen, torde bidraga till denna sjukdoms uppkomst. Åtminstone förekommer den oftast hos personer med dåliga tänder. Masksjukdom förekommer ofta, isynnerhet hos barn, icke blott ascarider och oxyurus, utan äfven taenia, denna sistnämnda likväl företrädesvis hos fullvuxna personer. Bennickemask har jag här icke allenast funnit hos menniskor, utan äfven bland husdjuren, hos kattor och hundar. Hvad orsaken kan vara till dess allmännare förekomst härstädes kan jag icke uppgifva; måhända den får sökas i den fisk, som i icke så ringa mängd dels fångas i de inhemska vattnen, dels hemtas från saltsjön. En annan gäst, som äfven grasserar här, är skabbdjuret, och på flera ställen, likvisst mindre i denna än närgränsande socknar, hafva hela hushåll och byar varit hemsökta af skabb. Allmogen söker vanligen kurera sig sjelf härför, dels med invärtes intaget, dels utvärtes användt svafvel. Att sjukdomen är beroende af en parasit hafva de icke nagot begrepp om, hvarföre de aldrig befatta sig med att döda de djur, som finnas i klädespersedlarne, genom att utsätta dessa för värme, hvaraf ock följden blir, att skabben snart nog återkommer.» (Distr.-Läk. Grenander.) Ronneby distrikt innefattar numera den vid 56 13' nordlig bredd och 2 47' vester från Stockholms observatorium belägna Ronneby köping samt Ronneby och Backaryd socknar med en sammanlagd folkmängd af 10,979 personer, hvaraf 5,365 mankön och 5,614 qvinkön. Häraf belöpte sid (d. 31 December 1866) på Ronneby köping och Ronneby socken (inalles 56 hemman) 7,928 personer (3,868 manoch 4,060 qvinkön) samt på Backaryd socken (22V hemman) 3,051 personer (1,497 man- och 1,554 qvinkön). Distriktet, med en långsluttande sträckning af 3 mil från norr till söder, gränsar i norr till Kronobergs län, i söder till Östersjön samt i öster till Carlskrona och i vester till Sölvesborgs provincialläkaredistrikter. Ungefär midten af distriktet genomskäres i nästan hela dess längd af Ronneby-ån, som kommer från tvenne källor ofvanom sjön Rottnen i Kronobergs län och utmynnar i Ronnebyviken, efter att hafva på flera ställen, såsom vid Kalleberga och Djupadal, åstadkommit utmärkt vackra vattenfall. I geologiskt hänseende kan distriktet med skäl indelas uti särskilda bygder, kända under namn af skogsbygd, mellanbygd och strandbygd; likväl med obestämda, hvarandra korsande gränser. Skogsbygden, ut-

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Blekinge och Christianstads län. 23 görande norra delen af distriktet eller större delen af Backaryd socken, är en fortsättning af det ofvanliggande Småland, hvars vilda, bergiga natur och öfverallt brutna, stenbundna yta här oförändrade igenfinnas. Mellanbygden och strandbygden, med bördigare jordmån, erbjuda en ständig vexling af höjder och dalar, insjöar och hafsvikar, ängar och åkerfält samt lummiga skogar och lundar, genom sin mångfald i utbildning häfdande Blekinges rätt att vara ett af Sveriges vackraste landskap. Till följd af sitt sydliga läge, sin omgifning af hafvet och sin allmänna lutning mot söder har Ronneby-trakten ett mildt och för vextligheten gynnsamt luftstreck. Efter den svåra brand, som i April 1864 öfvergick Ronneby, har köpingen betydligt vunnit i fritt läge och sundhet, genom sina breda gator, rymliga och fristående bostäder, vattenledningen, parkanläggningar, m. m. Allmogens boningshus äro nästan uteslutande af trä samt byggas ofta med beräkning på prydlighet och beqvämlighet, ehuru snygghet och renlighet inom hus, åtminstone hos de mindre bemedlade bönderna, merändels saknas. Hvad angår allmogens lefnadssätt, så utgöra surt bröd, potatis och sill samt i vissa trakter fisk och dernäst fläsk hufvudbeståndsdelarne af födan. Till dryck användes sur mjölk, tjernmjölk, maltdrycker af öl och dricka, jemte kaffe, hvilket, ehuru uselt, fortfarande omåttligt begagnas. Ehuru bonden sällan reser till köpingen eller bevistar något gästabud utan att, så vidt tillfälle gifves, taga sig ett grundligt rus, lärer dock det dagliga bruket af bränvin hemma på sednare åren betydligt aftagit; deremot är bruket af öl i starkt tilltagande, större ån som torde vara önskligt. Den vackra s. k. blekingsdrägten, åtminstone i dess ursprungliga form, kommer beklagligtvis mer och mer ur bruk. Lyxen i klädedrägt har mot förr betydligt stigit. I stället för de hemmaväfda tygen, vadmal och»verken», användas numera ganska allmänt, isynnerhet i närheten af köpingen och städerna, finare fabriksväfnader. Blekingsbon eger i allmänhet ett eget, lifligt, raskt, beslutsamt och listigt, någon gång till ytterlighet hämndgirigt lynne. Som rusig är han envis, storpratig och grälaktig, hvarvid det icke sällan kommer till handgemäng, då knifven ofta begagnas. Jordbruket utgör, i förening med boskapsskötseln, allmogens hufvudnäring och omfattas med stigande intresse. I köpingen drifves en någorlunda liflig landthandel, isynnerhet med lifsförnödenheterna kaffe, socker, salt, sill, fisk, m. m. Trävaruexporten har under de sednare åren betydligt minskats, en sorglig följd af föregående misshushållning med skogen. Förutom trenne ångbrännerier finnas af fabriker endast tvenne manufakturverk inom distriktet, nemligen i Ronneby och Kallinge, båda tillhörande den företagsamme F. H. Kockum i Malmö och sysselsättande en icke fåtalig arbetspersonal. Ronneby af gammalt berömda helsobrunn, onekligen den förnämsta i hela norden, har i väsendtlig mån bidragit till köpingens tillvext. Till distriktets endemiska sjukdomar kunna räknas skrofler, magsyra och bleksot. Skrofelsjukdomen yttrar sig här företrädesvis såsom körtelsvullnader utanpå halsen samt ögon- och öronåkommor, mera sällan såsom osteopathier. Magsyra eller s. k. magflen (»magsveda») förekommer serdeles allmänt, isynnerhet hos qvinnokönet, likväl utan benägenhet att antaga elakartad natur: sårnader och kräfta i magen höra nemligen till sällsyntheter. Bleksotens spridande äfven bland allmogens ungdom här i orten är, tyvärr, ett faktum, som icke kan bestridas.» (Distr.-Läk. Neyber.) Christianstads län.»broby distrikt 1 ), hvilket, vid dess afskiljande från Christianstads distrikt mot slutet af år 1855 omfattande de båda Göingehäraderna med undantag af Färlöf och Ströö socknar i östra häradet, numera och sedan 1864 års ingång utgöres endast af östra Göinge härad med nyssnämnde tvenne socknar undantagne, upptager nordöstra hörnet af provinsen Skåne, är beläget mellan 56" 8' och 56" 32' nordlig latitud samt 31 32' och 32 10' ostlig longitud (från Ferrö), gränsar i norr till Albo härad af Kronobergs län, i nordost till Listers härad af Blekinge län, i sydost till Willands härad, i vester och sydvest till Vestra Göinge härad samt i söder till ofvannämnde tvenne socknar, alla af Christianstads län, och innefattar socknarne Loshult, Ousby, Hästveda, Glimåkra, örkened, Broby, Emitslöf, Hjersås, Knislinge, ') Jemför Collegii Berättelse 1856, sid. 15.

24 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Christianstads län. Gryt och Qviinge, med en sammanräknad folkmängd af omkring 24,000 personer på en yta af vid pass 12 qvadratmil. Landet är starkt kuperadt med omvexlande höjder och dälder samt genomskuret af ett större och flera mindre vattendrag, hvilka, med undantag för det förstnämnda af dem, Helgeån, hvilken kommer från Småland och genomströmmar distriktet från N.V. till S.O., samt för dess betydligaste biflöde, Almaån, som, kommande från V. Göinge härad, genomflyter distriktets södra del från V. till ö., alla upprinna uti de mestadels inom distriktets nordliga delar befintliga småsjöar och kärr och tillhöra med få undantag Helgeåns flodområde. De ostligaste smärre vattendragen tillflyta den på distriktets östra gräns belägna Immelsjön, hvars afloppsområde faller öster om distriktet, öfriga inom eller i utkanten af detta distrikt belägna märkligare sjöar äro: Skeinge- och Ousbysjöarne, som båda genomflytas af Helgeån, i nordvest, samt Luhr- och Tydingesjöarne i vester. Landets höjning öfver hafsytan torde variera mellan 100 och 500 fot. Klimatet, som i allmänhet synes vara ganska sundt, närmar sig vida mer det uti mellersta Sveriges låglandsbälte, än det jemförelsevis närbelägna skånska slättlandet, hvilket förhållande tydligast framstår om vintern, då en betydlig temperaturskilnad kan ega rum mellan nordöstra och sydvestra delen af provinsen. En starkare och mera ihållande vinterköld (såsom t. ex. under innevarande vinter) torde dock höra till undantagen, utan är den vanligast interfolierad med mer eller mindre starka och långvariga tö- eller regnväder samt rätt ofta dimmor. Snö och.slädföre lärer likväl höra till ordningen uti de egentliga skogstrakterna, och snön qvarligger der länge nog till fromma för skogskörslorna. Jordmånen består mestadels, isynnerhet i de skogigare och högre belägna trakterna, af en temligen mager sandmylla, och dertill är jordytan nästan öfverallt öfversållad med oräkneliga stenar och klippstycken, ofta tillden grad, att de synas ligga hoptals lagrade öfver hvarandra, hvilket förhållande i högsta grad försvårar, ja ofta omöjliggör allt slags användande af jorden, isynnerhet all högre odling och ett mera ordnadt jordbruk. Dessa sistnämnda tyckas också, isynnerhet uti de nordligare och ostligare delarne af distriktet icke vara särdeles långt komna, ehuruväl på sednaste åren några framsteg härutinnan dock lära hafva gjorts. Höjderna äro och synas ännu vida mera hafva varit beklädda med god barrskog, i dalsluttningarne samt på stållen, der den ursprungliga barrskogen synes varit nedhuggen, blandad med löfskog af alla slag; men skogsafverkningen, som ständigt fortgår i allt mera ökad fart, såväl för det egna och bränneriernas behof (i dessa brännes dock mycket torf), som ock till afsalu, har starkt medtagit denna vår orts, näst bränvinet, förnämsta utförsvara. I skogstrakterna, der för öfrigt ljungen synes vara den enda småvext, som på ofantliga sträckor betäcker marken, finnas flera stora mossar, af hvilka några äro odelbara, andra åter anses dertill odugliga och användas endast till beredning af bränntorf för det egna behofvet. Goda betesmarker sägas nästan alldeles saknas. Jordbruket har, såsom sagdt och väl till stor del af nyss anförda naturorsaker, först på den sednare tiden börjat komma sig nagot för, men synes dock på en stor del trakter ännu icke hafva trampat ut barnskorna, ja till och med på sina ställen icke ens hafva börjat ett sjelfständigt lif, och jordens uppodling måste, i samma mån den är mödosam, äfven vara högst kostar sam. Några större sammanhängande åkerfält äro också, med undantag för distriktets sydligaste och mindre skogbevuxna delar, en sällsynthet; och på de uppgjorda och brukade större eller'mindre åkerlapparne upptages utrymmet till betydlig del af den för all bättre och ändamålsenligare skötsel hinderliga stenen. Jordmånens naturliga magerhet på de flesta ställen gör ock, att der åkern icke kan tillräckligt gödslas, hvilket också mestadels är händelsen, alldenstund åkerbrukets gamla moder, ladugårdsskötseln, synes vara ännu svagare än sin späda dotter, endast vissa utsäden kunna användas med någon, om ock klen, utsigt till skörd. Hvete odlas nästan alls icke, råg endast på den bättre jorden och val i allmänhet icke öfver eget behof. Vårsädena, hafre och isynnerhet korn, äro deremot de sädesslag, som hufvudsakligast produceras, men öfverträffas dock af potatisen, som obestridligen är det förnämsta af alla utsäden både till qvantitet och qvalitet, och som man till och med får se skördas på platser, der det ovana ögat icke kan

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Christianstads lån. 25 upptäcka annat än en stenig ödemark. Äfven odlas ärter samt nagot lin och bohvete, det sistnämnda hufvudsakligen till grönfoder åt kreaturen. Öfriga fodervexter odlas helt obetydligt, och kreaturen födas om sommaren för det mesta på de klena naturliga betena, samt om vintern med dåligt på naturliga ängsoch hagmarker inbergadt hö, vårsädeshalm och dränk. Någon bättre ladugård torde heller icke i hela orten finnas, om icke möjligen på de tvenne egentliga herregårdarne (Warås och Hanaskog), hvadan ock tillgången såväl på mjölk som produkterna deraf, smör och ost (hvilka dessutom af allmogen mindre väl beredas), är knapp, åtminstone vintertiden. Ibland näringar må såsom binäringar nämnas: tillverkning af gröfre möbler, kistor och korgarbeten, trä- och laggkärl samt bastrep (af bastet från lindgrenar), nagot smide, kardmakeri och mattväfnad samt tjärbränning, allt uti de nordligare trakterna, hvilka tillverkningar afsättas dels vid marknader, dels vid andra tillfällen. För öfrigt väfvas i husen linne- och ylleväfnader för husbehof. Till jordbruks- och skogsprodukternas förarbetning finnas vid de många vattendragen en mängd större och mindre mjöl- och sågqvarnar, hvarförutom finnas i Ousby socken tvenne ångsågar. Inom distriktet finnas dessutom tvenne mindre klädes- och yllefabriker, ett pappersbruk samt ett bierbryggeri. Men den ojemförligt största industrien är bränvinsbränningen, hvilken bedrifves uti 24 ångbrännerier, hvilkas tillverkningsmängd sammanlagd torde uppgå till minst 500,000 kannor per tillverkningsår. Bränvinsbränningen synes, sedan denna industri först uppkom, hafva varit ortens hufvudnäring och förnämsta inkomstkälla, och mången såsom förståndig ansedd man i orten vill påstå, att upphäfvandet af bränvinstillverkningen uti de mindre och husbehofsbrännerjerna har bragt allmogen på ekonomiskt förfall. Då yrket fritt drifves, menar man, kunde jordbruket, sådant det skötts och till det mesta ännu skötes, bära sig, ty dess hufvudändamål, bränvinstillverkningen, var obesvärad af någon tyngande beskattning och produkten, bran vinet, betalade sig bra. Nu deremot är förhållandet omvändt; man är numera tvungen att, då man icke är égare af eller delegare uti ett större bränneri, till ett sådant försälja sina jordbruksalster, för hvilka det kontanta utbytet blir alltför litet att dermed få råd att upphjelpa och förbättra sitt åkerbruk, hvilket åter i sin ordning följaktligen måste qvarstå på sin gamla ståndpunkt och sålunda lemna sin brukare en mer eller mindre knapp afkastning och måhända ofta nog intet öfverskott. Och att på annat sätt eller håll härtill erhålla behöfliga medel menar man vara lika svårt, ja omöjligt, dels till följd af den för jordbrukaren såsom ofördelaktig ansedda banklagstiftningen, dels af den på sednaste åren allmänt tryckta penningeställningen. Detta är nu den mera tänkande delens af folket åsigt, om hvars rigtighet jag icke är kompetent att döma. Vare sig emelleåtid härmed huru som helst, så är det likväl sannsynligt, att det torde dröja länge nog, innan man förmår eller förstår lära sig så upparbeta sitt jordbruk, och i förening dermed sin ladugårdsskötsel, att det kan lyfta sig på en högre ståndpunkt och arbeta för ett ädlare mål. Emellertid fortgår det gamla hufvudyrket i sin nuvarande form, och nu såsom förr slukas största delen af den skördade vårsäden och potatisen utaf dessa nutidens Molochsmagar, ifrån hvilka den mindre jordbrukaren i vederlag för sina aflemnade produkter hemförer en måttlig kontant penning och dränk. Den sistnämnda varan offergudens exkrement användes, såsom ofvan nämnts, till vinterföda åt boskapskreaturen och snart sagdt hela året om för svinen, hvilket sednare husdjursslag är det med största förkärlek underhållna och producerade. Getter ser man stundom i de mera skogiga trakterna; får oftare, men dock ej synnerligen talrikt. Landthandlande med öppna salubodar finnas mer än tillräckligt; i hvarje större by finnas vanligen två, stundom tre (såsom här i Broby), och öl, bier och kaffe hålles till salu nära nog i hvarannan stuga utmed de större vägarne. I ett par af de större byarne, Broby och Marklunda, hållas årliga marknader äfvensom torgdagar viss dag i hvarje vecka, då det är temligen god tillförsel på lifsmedel, isynnerhet kött och fläsk och vissa tider fisk (sill isynnerhet) för i allmänhet temligen billiga priser. Statens södra stambana genomskär distriktets vestligaste del, har inom Sundhels-Collegii «nd. Berättelse för år 1866. 4

26 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Christianstads län. detsamma två stationer, Ousby och Hästveda (den sednare f. n. postadress-station för Broby), och mottager ifrån denna ort hufvudsakligen skogsprodukter och bränvin. Göingefolket uppgifves vara»lifligt och företagsamt» samt hafva»ett krigiskt lynne och utmärkta kropps- och själsförmögenheter». Att Göingen är lifligare och företagsammare än flertalet af hans provinslandsmän torde väl icke böra bestridas, och hvad det»krigiska lynnet» vidkommer, bör detta väl ock så mycket mindre jäfvas, som- det rätt väl står tillsammans med det öfvermodiga, häftiga, egoistiska, trotsande och anspråksfulla sinnelag, som desto skarpare framsticker, ju mindre framsteg civilisation och hyfsning haft tillfälle hos flertalet göra. Lika litet kan det fördelaktiga omdömet om de utvärtes förmögenheterna i det stora hela förnekas, ty resliga, starkbygda, välbildade gestalter, såväl bland man- som qvinnokönet, äro här ingalunda sällsynta; men hvad deremot»utmärktheten i själsegenskaper» beträffar, så nödgas jag tillstå, det jag, tyvärr, hittills icke lyckats finna annat än att densamma, om den verkligen existerar, i så fall är vida mer potentiel än aktuel, åtminstone har jag icke varit i stånd att finna Göingen hvarken i moralisk eller intellektuel bildning på ringaste sätt öfverträffa någon af de provinsbefolkningar jag hittills haft tillfälle lära känna, utan snarare funnit honom vara flera bland dem i många hänseenden vida underlägsen och endast kunna fullt täfla med hvilken som helst af dem i vidskeplighet såväl på det religiösa som medicinska området. Boningshusen äro nästan uteslutande af trä; dess väggar uppförda af på kant sammanfogade 3 4 tums plankor, (som hedras med namn af timmer, och byggnaden kallas»båle»), stundom på endera eller någon gång på båda sidor rappade, eller ock utvändigt brädfodrade, hos den stora massan dock vanligen utan all beklädnad och derföre ofta illa hopfogade och otäta, hvadan de icke heller förmå motstå en strängare köld. Till taktäckning nyttjas mest halm, på nyare byggnader spån. Golfläggningen är uti gamla och serdeles de fattigares boningar högst usel, men bör dock icke åstadkomma golfdrag, alldenstund golfvet ligger direkte på sjelfva marken, hvilket dock alldeles icke är helsosamt. Den förmögnare allmogens hus och boningsrum äro ofta stora, höga, rymliga och ljusa samt stundom innehållande till och med en särskild, komfortabelt inredd och möblerad statvåning. Boningshuset utgör vanligen ena sidan af en öppen eller fullt kringbygd fyrkantig gård, hvars öfriga byggnader ofta utgöras af stora, prydliga, ej sällan af gråsten uppförda ladugårds- och andra uthus; flertalets boningar äro deremot ganska små, låga, trånga, mörka, dragiga och illa bygda, och dertill ofta sammanbygda med ladugården, hvilken i så fall blott är genom en liten smal och trång, vanligen stensatt förstuga, der den stora eldstaden är belägen, afskiljd från boningsrummet eller stugan. Denna sistnämnda uppvärmes vintertiden genom en vid spiselmuren fastmurad jernugn, som uppeldas eller»kölnas» (med torf, ris eller hvad slags bränsle som helst) vänligen utifrån eldstaden i förstugan, och sprider under fortsatt eldning kring sig i rummet en qväfvande hetta, nödvändig för att äfven kunna uppvärma den eller de intill stugan belägna, vanligen utan eldstad inrättade kamrarne eller sidorummen; men derefter snart afsvalnar under den behöfliga värmegraden. Hvad beträffar ordning och snygghet såväl inom- som utomhus, så lemna de i de flesta fall, med undantag för de jemförelsevis högst få ståndspersonernas och de förmögnare böndernas bostäder, mycket öfrigt att önska, ja synas på många ställen vara helt och hållet okända saker. Ett renskuradt golf är i en vanlig bond-, torp- eller backstuga en högst sällsynt, ja stundom aldrig sig yppande företeelse; den gamla intrampade smutsen öfverskyles med sand eller kalk, som möjligen en gång i veckan bortsopas och ersattes med ny. I stugorna träffar man jemte deras egentliga innevånare äfven merändels fjäderfän fritt promenerande omkring, och stundom händer ock, att en eller annan af gårdens talrikast och mest kultiverade fyrfotingar smyger sig in och helt ogeneradt sällskapar med husfolket. Helt nära utanför knutarna, ej sällan till och med upp emot sjelfva husväggarne, har gödselstacken sin plats, bland kör- och andra redskap, virke, ved, ris, halmboss och smuts. Något slags rengöring af gårdar och platser kring husen kommer sannolikt sällan eller aldrig i fråga, och hvad beredande af aflopp för stagnerande vätskor och andra vattensamlingar

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Christianstads län. 27 vidkommer, tyckes som om sådant vore en fullkomligt okänd eller åtminstone fullkomligt öfverflödig sak. Att något slags sinne för prydlighet, städning och putsning ännu mindre kan under sådana vanor och förhållanden förefinnas, säger sig sjelft. A andra sidan måste erkännas, att på de bättre bondgårdarne, åtminstone en god del af dem, synes ganska god ordning och renlighet vanligen vara rådande, samt att utomkring dessa ställen finnes anlagd antingen en fullständig och ganska väl ordnad trädgård eller åtminstone en mindre anläggning för prydnadsvexter. I allmänhet torde ock hos folket kunna spåras ett visst sinne för blomsterodling, om än i aldrig så liten skala, och ligger gödselstaden på ena sidan om stugans ingångsdörr, så får "man icke så alldeles sällan se en liten, om ock aldrig så anspråkslös blomsterrabatt på den andra. Så ser man ock på söndagarne vid kyrkogång eller andra högtidligare tillfällen qvinnorna allmänt bära i handen jemte psalmboken och näsduken en liten bukett af vanligen och helst starkt luktande blommor, så länge sådana finnas att tillgå. Samma likgiltighet för snygghet låter ock menige man komma sig till last i fråga om sin egen kropp och den beklädnad han bär närmast densamma. Ett rent linne får man icke så ofta se på honom, och någon annan del af hans utvertes menniska än ansigte och händer och äfven dessa ganska knapphändigt har mången gång kanske ej på åratal kännt vatten. Utanpå kan han dock, isynnerhet helgdagsvis, vara ganska snyggt klädd, då vilkoren sådant medgifva, men någon egentlig lyx i klädedrägt förekommer icke. Mannens klädedrägt utgöres vanligtvis, och alltid i helgdagslag, af jacka och långbyxor af kläde eller vadmal, om sommaren linnebyxor, hvilka äfven om vintern lära dragas utanpå andra benkläder och för öfrigt oftast tyckes, i likhet med egaren sjelf, lida af hydrofobi. På hufvudet bäres hatt eller oftare mössa, på fötterna läderstöflar, då man är klädd, annars ständigt de egendomliga, helgjutna (om jag så får säga) skånska träskorna, hvilka sägas om vintern vara varmare än andra skoplagg. Qvinnorna bära ett om lifvet åtsittande linne med långa ärmar samt lifstycke, tröja och kjortel af ylletyg; på hufvudet begagna de äldre en i treslint sammanviken, öfver pannan långt neddragen, i nackgropen under håret öfver de bakre hörnsnibbarne knuten, merändels rödbrokig duk, och på fötterna samma slags skodon som männerna. Till deras högtidsdrägt hörer, jemte svart lif och kjortel samt ett hvitt, bredt förkläde, en egendomlig, hvit hufvudklädsel eller s. k.»huckle», som utgöres af en enkel mössa, på hvars hjessdel är fästad en kolossal rosettknut, hvarifrån qvartersbreda sidovingar (bandrosetternas ändar) hänga ned öfver kinderna ända till hakan; båda slagen af hufvudbonad högst osmakliga. Klädseln för öfrigt i det hela god och lämpad efter årstidernas fordringar. De förmögnare böndernas unga hustrur och döttrar börja alltmera antaga den vanliga ståndspersonssnitten på sina kläder, åtminstone i helgdagslag eller större samqväm, vid hvilka de ofta umgås med ståndspersonerna i orten. Allmogens förmögenhetsvilkor synas till en del vara ganska goda, men lära fordom varit betj'dligt bättre. Orsaken, påstår man, är, såsom ofvan antydts, att söka i sednare tiders bränvinslagstiftning. Också finnes i jemnbredd med den befintliga förmögenheten en stor mängd fattige, hvadan fattigvården är i de flesta socknarne särdeles betungande. Den dagliga födan är, om ock vanligen ganska tarflig, dock tillräcklig, ja oftast mer än tillräcklig för kroppens behof. Vid de 4 à,5 målen om dagen äter man sig fullt mätt (vid vissa tillfällen, då man har legdt arbetsfolk, kan antalet mål om dagen, större och smärre, stiga ända till åtta!).»man skall äta, så att det står i halsgropen», hörde jag en gång hafva yttrats af en tjenstepiga, hvilken dermed på samma gång omedvetet uttalade just det karakteristiska för en skånsk allmogemåltid i allmänhet, isynnerhet inom tjenstehjonsklassen. Att maten icke alltid och allestädes kan vara så synnerligen väl och, för andra än det egentligen gäller, smakligt lagad, faller af sig sjelft såsom en naturlig följd af hvad ofvan sagts om den allmänna snyggheten. Om man icke alltid äter godt, hvilket man dock gerna är»glad vid», då så tillfälle gifves, så äter man åtminstone alltid mycket. Sjelfva födoämnena äro heller ingalunda klena. Till brödföda begagnas nästan uteslutande de stora, grofva, svarta, mjölstarka, ättiksyrade limporna eller»kakorna», såsom de här kallas, hvilket bröd fortares i stora

28 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Christianstads och Malmöhus län. qvantiteter. Dernäst följer, såsom vanligt öfverallt i landet, potatis. Till sofvel ätes saltadt eller färskt kött eller och allramest fläsk, eller ock fisk (vanligen sill) samt någon enkel soppa, välling eller sur mjölk, hvilken sistnämnda fortares både sommar och vinter. De från barndomen öfveransträngda, af otjenliga, svårsmälta, ja sannolikt rent af skadliga (såsom det sura brödet) födoämnen ständigt öfverfylda matsmältningsorganerna få derföre rätt hårdt sitta emellan. - Också har jag ingenstädes sett de annars öfverallt förekommande kroniskt gastriska åkommorna så allmänna och talrika som här, isynnerhet bland qvinnorna. Vatten, och jag tror i allmänhet ganska godt, till dryck och matlagning finnes god tillgång på, ty utom de många vattendragen finnes vid hvarje gård en god, djup och vanligen stenmurad brunn. Hembrygdt öl och dricka brukas ganska allmänt, men torde oftast förtäras antingen alltför färskt eller ock surt. Bajerskt bier torde ock åtgå i betydliga qvantiteter, om också icke i allmänhet till dagligt bruk. Bränvin och spirituösa förtäras som vanligt öfverallt, och torde väl finnas hos de fleste, men något fylleri synes dock icke i allmänhet ega rum, om icke vid marknader eller andra större samlingstillfållen, der rusdrycker kunna stä till buds. Kaffe drickes i hvarje stuga, äfven den uslaste, och ingalunda sparsamt, ehuruväl Skåningen, åtminstone Göingen, i afseende både på mängden och styrkan af detta njutningsmedel torde öfverträffas af folket i mellersta och norra Sverige. Cikoria såsom surrogat, äfven råg, torde temligen allmänt brukas. De oftast förekommande endemiska sjukdomarne äro i första rummet, såsom ofvan nämnts, de kroniskt gastriska, såsom: cardialgi, ventrikelkatarrh, kronisk gastrit, kolikplågor, diarrhéer m. m. d. med eller utan bleksot, samt i andra rummet ögonsjukdomar, isynnerhet konjunktiviter af hvarjehanda slag, stundom äfven af den svårare, smittosamma trachomatösa formen. De förstnämnda sjukdomarne torde väl i de allra flesta fall vara följder af den ofvanberörda dieten; de sednare åter till stor del af bostädernas beskaffenhet, bristande renlighet och luftvexling. Vintertiden förekomma kroniska hudsjukdomar temligen allmänt och torde sannolikt i de flesta fall hafva samma orsaker som nyss nämnts.» (Prov.-Läk. Rosborg.) Malmöhus län. Helsingborgs stad 1 ) hade den 31 December 1866 en folkmängd af 7,136 personer.»är från år ökas inflyttningarne och staden tillvexer äfven i omkrets, i det nya stadsdelar uppstiga åt alla sidor. Exporten stiger äfven årligen, och Helsingborg är en af de städer der en utomordentligt stor spanmålshandel idkas. Jernvägen emellan Helsingborg och Eslöf, som öppnades under förra sommaren, har bidragit mycket till stadens förkofran och skall väl framdeles ännu mer göra det. Den stora hamnförbättringen närmar sig sin fulländning och lättar derigenom skeppsfarten betydligt. I närheten af hamnen har af enskilda personer blifvit anlagdt ett skeppsvarf, hvilket redan åtnjuter stort förtroende och der mycket lif och stor rörelse visa sig. Arbetsklassen har sin goda utkomst, hvilket äfven synes deraf, att den bygger sig hus och lefver någorlunda godt; men antalet af fattiga har under de sednare åren likväl ökats betydligt, hvartill väl jernvägsanläggningen och de öppnade men åter tillsvidare nedlagda stenkolsgrufvorna vid S. Wram och Wallåkra till en del äro orsaken. Vid de sednare hafva 400 personer varit anställda. Renlighet och ordning herrska i allmänhet i staden. En del af den arbetande klassen bor visserligen trångt och mindre helsosamt sedan här blifvit införd en del jernugnar, tjenande till såväl uppvärmning af rummet som till kokinrättningar. Dessa jernugnar hafva också redan förorsakat skada, då flera personer dels blifvit dödade af kolos och dels sväfvat i lifsfara.» (Stads-Läk. Netzler.) Asums distrikt '). Såsom beriktigande af och tillägg till förut lemnade uppgifter derifrån meddelas, att»distriktets ansenligaste höjd öfver hafsytan uppnås i norra och nordöstra delen af Färs härad. I Långaröds socken uppgår denna landets småningom stigande höjning till 651 fot öfver hafvets yta. Den i förra årsberättelsen efter äldre källor angifna höjden för bergskullen Romeleklint (belägen utom distriktet) af 290 fot bör rätteligen vara 591 fot, i enlighet med Topografiska Corpsens sednaste mätningar. l ) Jemför Coll. Ber. 1851, sid. 141; 1853, sid. 48, och 1855, sid. 23. 2 ) Jfr Coll. Ber. 1851, sid. 136, och 1865, sid. 19.

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar i Malmöhus län. 29 Den från denna punkt utgående, i sydostlig riktning fortlöpande bergsträckan förlorar sig i norra delen af Ljunits härad, hvarest den likväl ännu mäter 392 fot öfver hafsytan.» Med afseende på endemiska sjukdomar anmärkes, att intermittenta febrar numera förekomma så sparsamt inom distriktet, att de näppeligen förtjena att rubriceras bland endemiska sjukdomar. Under föregående decennium deremot egde dessa sjukdomar en allmännare spridning, synnerligast i lågländtare, sumpiga trakter, och räknades deraf årligen flera hundrade fall. Under de sednare åren har likväl antalet sjukdomsfall år från år förminskats. Masksjukdomar förekomma mycket ofta och allmänt. Gör man sig underrättad om åtgången af maskmedel på apoteken, finner man nemligen att masksjukdomarne äro långt ifrån sällsynta, om de än icke ega en så betydande freqvens, som å andra orter inom landet.» (Prov.-Läk. Lundgren.) Eslöfs distrikt, som bildades med början af år 1866, utgöres för närvarande af Vestra Sallerups socken inom Harjagers härad, Näs, Gullarps och Ströö socknar inom Onsjö härad samt Borrlunda socken inom Frosta härad. Distriktet har en folkmängd af omkring 5,050 personer. Jernvägsplatsen Eslöf, som är den ansenligaste punkten inom distriktet och hvarest jernbanorna från Landskrona, Helsingborg och Ystad stöta till södra stambanan, har en folkmängd af ungefär 400 personer, hvilken årligen i stark progression ökas. Distriktet utgöres af ett väl odladt och bördigt slättland; blott sjelfva stationsplatsen Eslöf gör härifrån ett undantag, i det marken här består af grus, som kommer väl till pass vid den stora mängd af byggnadsföretag, som här pågå. En liten å med namnet Saxån genomskär en del af distriktet vid Trollenäs herregård och faller ut i trakten af Landskrona. Tre jernvägsstationer, nemligen Eslöf, Trollenäs och Christineberg ligga inom distriktet. Beträffande folkets lefnadssätt består dess föda här likasom i den största öfriga delen af Skåne mest i surt bröd, fläsk, potatis, mjölk, smör, ost och mera sällan kött, synnerligast färskt. Af fisk förekommer mest salt sill bland allmogens födoämnen och någon gång äfven färsk sill och torsk, som från sjöstäderna föras på jernväg till Eslöf och der försäljas på de starkt besökta torgdagarne hvarje Lördag. Gröt fortares ej ofta, och sällan ser man någon gryngröt; mjölgröt anrättas deremot något oftare och särdeles trakteras sjuke dermed. Till dryck användes bland allmogen nästan uteslutande svagdricka, som oftast är antingen surt eller helt färskt, och man träffar ej sällan vuxna personer, som ej kunna erinra sig hafva druckit vatten mera än några få gånger i sitt lif. Den åsigt är nemligen djupt inrotad, att vattendryck förslappar menniskan, och att den, som arbetar styft, måste hafva eri mera stärkande dryck, d. v. s. dricka. Dricksvattnet är i allmänhet högst medelmåttigt, utom i Eslöf, der det är mycket godt. Kaffedrickandet är här som öfverallt i vårt land mycket allmänt; ej så bränvinssupandet. Folket är trögsinnadt, men ganska arbetsamt. Ej sällan påträffar man bakslughet under en tölpig yta. Gästvänlighet är ett temligen framstående drag och välmågan är i allmänhet öfver medelmåttan. Klädedrägten är tarflig och anspråkslös, men alltid varm och tjock, äfven om sommaren. Skinnkläder äro mycket brukliga. Den allmännaste bland här förekommande endemiska sjukdomar är den kroniska mag säckskatarr hen och kardialgien, som förekommer öfvervägande hos vuxna personer. Orsaken till densamma ligger troligen i den brukliga födan och dess intagande i stundom enorma qvantiteter. Utom eller jemte de vanligare läkemedlen, såsom kolsyrade alkalier, vismut m. m., har jag äfven mot detta onda försökt kokadt, hett vatten, som dagligen under flera veckors tid druckits på fastande mage till en qvantitet af 3 à 5 dricksglas, och hafva de sjuke deraf i allmänhet känt sig må väl och det onda småningom förbättrats. Skrofier förekomma vidare i betydlig utbredning och framträda mest hos barn i form af ögonsjukdomar, hudutslag och benröta samt lymfkörtelsvulster. Orsaken till skroflernas allmänna förekomst synes till stor del ligga i de låga, mörka, fuktiga och nästan aldrig luftade boningsrummen, der ofta ett stort antal hoppackade personer tillbringa både natt och dag. I de flesta allmogens boningshus sakna fönsterlufterna gångjern och äro tillspikade, så att de ej kunna öppnas. Bleksot förekommer äfven ganska allmänt bland allmogen.» (Distr.-Läk. W. Ström.)

30 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar å ön S:t Barthelemy. Sveriges utländska besittning, ön S:t Barthélémy, belägen på 17 53' N. Lat. och 45 20' Long. V. f. Ferroe, har ett ytinnehåll af 6 eng. qvadratmil, deri inräknade de 18 större och mindre holmarne i hennes omgifning. Hon är en oregelbundet formad bergklump med sin utsträckning från öster till vester 3 4 gånger större än från norr till söder. De klockformade eller afrundadt koniska höjder och kullar, hvilka äro så egendomliga för de vulkaniska trachyt- och grönstens-bildningarne i Westindien, nå här, de högsta, knappast 1000 fots höjd Endast här och der utmed hafsvikarne lemna de mellan sig små slättland om några tunnlands rymd, hvaraf en ej så obetydlig del upptages af saliner eller lagunträsk med mer eller mindre salt vatten, allt efter deras afstånd från hafvet och den mängd af nederbörd, som för tillfället råder. Någon gång äro dessa slätter genomskurna af en ravin, som vid häftigt regn förvandlas till en strid elf, men några ständiga vattendrag finnas för öfrigt icke. De små naturliga eller gräfda vattensamlingar, hvilka här och der finnas, hålla alla bräckt, men ej odrickbart vatten. Skog finnes numera ej på ön ; den är för längesedan bortträngd af odlingarne och hygge för ved och kol. Bergens sluttningar upptagas, utom af odlingar, till det mesta af buskkratt och halfstora träd, såsom ett par arter Bignonia, taggiga Acacier; af Pisonia subcordata L., Anacardium occidentale L., Anona squamosa och muricata L., Bursera gummifera L., här och der det lummiga tamarindträdet och det skönblommiga Guajacum, som mycket hugges för de goda kol det lemnar; de skugglika fruktträden Persea gratissima G. och Mangifera indica L. förekomma på några ställen förvildade. De små slätterna med deras af gammal sandbotten bildade jordmån äro, der de ej hållas öppna för en temligen mager betesmark, prydda af kokospalmer och bomullsplanteringar, små trädgårdar och landthus. De begränsas mot de täcka hafsvikarne af en ständigt grönskande krans af sjödrufvor (Coccoloba uvifera L.) och små lundar af den skuggiga Hippomane mancinella L., hvilken får ostörd frodas, och tillsammans med Conocarpus erecta L. och det pillika trädet Avicennia nitida L. äfven beskuggar salincrna, som, då de ej alldeles torka ut, med deras löfrika stränder likna täcka insjöar och gifva de små landskapen en frisk ton, som bjert sticker af mot de omgifvande torra höjderna. Med undantag af de för vinden ständigt utsatta magra höjderna på laudets östra sida är större delen af ön, äfven den mest oländiga, uppbruten och odlad. De egentliga åkrarne äro anlagda på bergens sluttningar, ofta ända upp på deras toppar, så snart ej dessa äro helt och hållet upptagna af stenrammel. Jorden på dessa sluttningar erbjuder vid första påseendet en högst mager anblick, men den söndergrusade vulkaniska bergarten lemnar utan gödning betydliga skördar af sötpotatis (Ipomœa Bâtâtes L.), hvilken utgör folkets förnämsta vegetabiliska föda, dernäst af yam (Dioscorea), hvilkens rötter nå flera skålpunds vigt, så casava (Janipha manihot L.), hvilkens giftiga saft pressas ut och den krossade roten göres till ett välsmakande och helsosamt bröd. Icke ringa äro några ärtoch bönvexter odlade, såsom Cytisus Cajan L. (en trädartad buske), Dolichos-arter, Arachis hypogasa L. m. fl. Här och der sås något majs och en art Sorghnn, men i högst ringa mängd, så att de egentliga cerealia och deras beredningar måste införskrifvas från Amerika och Europa. En temligen mycket odlad näringsvext är bananas, som i tre eller fyra afarter trifves så på slättland som på läsidan af bergens sluttningar. Det finnes väl ej någon planta, som i förhållande till den ringa yta af jord hon behöfver för att vexa och bära frukt, förmår alstra en sådan mängd näringsämne som bananasen, och hon är liksom beställd för talrikt befolkade länder med liten tillgång på odlingsbar mark. Hon planteras visserligen ej i den myckenhet som i andra tropiska länder, der hon är folkets hufvudsakliga och ofta nästan enda lifsmedel, emedan på denna och närliggande öar orkaner och torka under vintermånaderna göra hennes afkastning mindre säker än den af potatis och yam, men odlingarne äro ofta tillräckliga att skaffa egarne en nätt inkomstkälla, ty bananas är alltid säljbar och bibehåller sitt pris lika väl som prägladt mynt. Pumpor af samma slag som de europeiska, men af annan färg och -smak, trifvas väl på höjderna och förbrukas i temligen stor myckenhet. I kålgårdarne sås tomatoes (Solanum lycopersicum), hvilkens frukt här ofta når storleken af en medelmåttig knuten hand, och Bologna (Solanum Melongena), hvilkens frukt är den förnämsta här brukliga grönsak; dessutom odlas, men ej allmänt, rädisor, hvitkål, sallad (Lactuca), meloner och ett par arter pimento eller capsicum, hvars skarpa frukt mest användes grön och rå för att göra fisk- och kötträtter för främlingen nästan oätbara; såsom rariteter finner man rofvor, rödbetor, persilja, potatis och morötter. Cucumis Anguria vexer vild, begagnas mycket, men är föga smaklig. Af frukter vexa dels förvildade, dels odlade den söta Anona squamosa L. och den sura An. muricata L., den syrliga och sammandragande Anacardium occidentale L., den sötaktiga Mangifera indica L., som har något af morotens smak, och Carica Papaya L., som påminner om kålrotens eller rofvans. Persea gratissima G. har en egendomlig frukt, som hvarken är söt eller sur, utan har en rik, nära animalisk smak och ätes med salt och peppar. Guava (Psidium pomiferum L.) är eftersökt för det goda fruktgelé och sylt, som deraf beredes. Få frukter trifvas bättre på ön än ananas (Bromelia Ananas L.), som odlas på de torraste höjder, men ej i den mängd som fordom, då stora laddningar skeppades till Amerika och då mången gång skörden var så ymnig, att flera tusental dussin fick ruttna bort på marken. Hon har under sednare åren blifvit undanträngd af bomullsbusken, som under det höjda prisets tid inbragt betydliga summor å ön, men nu åter börjar komma i förfall. Ett par slags vindrufvor af god beskaffenhet odlas på några ställen, men ej för vinberedning. Äfven åtskilliga slags bär och stenfrukter ätas med begärlighet af infödingarne, såsom Coccoloba uvifera L., genip (MeJicocca bijuga L.), coccoplums (Chrysobalanus Kacao L.), ceris (Malpigbia), plums (Spondias) m. fl., men de äro alla för syrliga och för litet köttiga att falla en europé i smaken. Af palmer odlas endast kokospalmen, mest för den omogna nötens vatten, och något stråpalmer för hattberedning, för hvilken ganska utbredda näringsgren likväl det mesta råämnet införes från de Stora Antillerna. Af vexter, nyttiga för läkedom och annat bruk, trifvas vilda: Kicinus communis, af hvilken mycket olja beredes genom fröens krossning och urkokning. Oljan får genom denna beredning en skarp smak och gul färg, så att hon ej brukas så mycket till läkemedel som ej mer för att bränna i lampor.. Jatropha Curcas L., ett bland de mildare träden ur Euphorbiernas familj, vexer planteradt och vildt och kallas for den stora läkekraft man tillägger de friska bladen»bois bennite» och för fröens verkan»physic nnt». De förra läggas med fördel friska på granulerande sår och slappa ulcéra; de sednare hafva samma verkan som ricinoljeplantans. Ett par arter Croton vexa ymnigt och begagnas likaledes såsom ett sårrenande medel och blomtopparne begagnas med fördel till bröstthé. Den bittra roten af Guilandina Bonducella L. begagnas till magstärkande thé och dess frön

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar å ön S:t Barthelemy. 31 gifva ett bittert kräkmedel, som likväl ej så ofta begagnas. Af öfriga nyttiga ärtvexter finnas, likväl i ringa mängd: Haematoxylon Campechianum L., Hymenœa Courbaril L., hvars skidmjöl ätes; Cassia fistula L., endast planterad på några ställen och ej begagnad; Cassia bicapsularis L. m. fl. slag vexa vildt, och dess löf begagnas ofta såsom purgermedel; Indigofera Anil L. vexer vild, men vattenbrist hindrar beredning af färgämnet. Skidorna af Acasia tortuosa W. hålla mycket garfämne och deraf beredes bläck och skomakaresvärta; Piscidia Erythrina L., hvars bark och frön innehålla narkotiskt ämne, vexer allmänt, men man gör deraf ej något bruk; man känner likväl dess egenskap att döfva fisk och kallar det derföre»bois enivrante»; Guajacum officinale L. är ej alldeles sällsynt, men begagnas ej för medicinskt ändamål. Den bittra barken af Rhamnns reclinata Brongn. begagnas till beredande af en magstärkande dryck, gjord af en infusion på barken, blandad med socker och ingefära. Drycken fortares i ett halfjäst tillstånd med rom och är särdeles angenäm. På samma sätt tillagar man en lindrigt purgerande dryck af cassia-arter. Tamarindträdet vexer temligen allmänt, men dess frukt begagnas föga. Bladen af en art Myrtus eller Pimenta acris, Swz. brukas destillerade med rom såsom ett cordiale och aromatiskt tvättvatten för sår; de gröna bladen lagde i varma bad göra dessa stimulerande. Trädet är här sällsynt. Ett närstående träd är Eugenia floribnnda West, hvilkens bär göra med rom och socker en särdeles god likör, kallad»guavaberry». Citrus Aurantium var. spinosissima och Bigaradia förekomma i ett halfvildt tillstånd; deras frukter äro små och mycket sura, skalet särdeles aromatiskt och oljhaltigt; den ena sorten kailas»limes» och begagnas mycket i matlagning; sönderkrossad i vatten är den ett af de förträffligaste medel att hålla sår friska och hindra dem från att stinka. Saften är förträflig mot kliande erythemer och smärre utslag och brukas med fördel äfven till beredning af en kylande lemonad; är också ansedd såsom ett verksamt medel mot retsam hosta. Bladen af dem båda brukas till thé för flatulens och hysteriska krämpor. Nicotina Tabaco, Datura stramonium och Tatula vexa förvildade, men deraf göres ej något bruk. Aloë vulgaris Lam. vexer allmän; man utpressar bladens saft och inkokar den till en hård massa, lika verksam som den officinella vextens blad, hvilka nyttjas skalade och klufne samt kokade såsom emollierande omslag på sår och bölder; till samma ändamål begagnas äfven de slemmiga bladen af Cactus tuna L. Maranta arundinacea L. odlas här och der för beredande af ett mycket vackert mjöl. God stärkelse fås äfven såsom biprodukt vid beredning af Cassava. Sockerröret vexer väl, men kan ej odlas med fördel i följd af den inskränkta tillgången på jord. Agave americana L. är ej sällsynt och ger goda striglar för rakknifvar och kirurgiska verktyg. Många andra träd och örter med nyttiga egenskaper torde här finnas, men hvilkas kraft och bruk ännu ej kommit till kännedom. Tager' man i betraktande de missgynnande meteorologiska förhållanden, hvarunder vextligheten på denna ö lefver, förvånas man öfver det stora antalet af näringsvéxter hon förmår frambringa. I motsats till de flesta andra öar af Antillernas grupp med deras 3 5000 fot höga toppar, som ur den vattenrika passadvinden utdraga nog vatten, för att bilda ständiga bäckar, hvilka hålla sluttningar och dälder fuktiga och kläda dem i en aldrig tynande grönska, förmår Barthélémy med sina låga höjder ej att sammandraga mer än en och annan skur af regn, som för tillfället uppfriskar marken. Vextligheten här lefver så att säga på nåder af passaden, som månget år kan tillföra så litet vatten, att under årets fyra första månader allt förtorkar och slår fel. Liksom de flesta tropiska länder, belägna mellan 15 och.25 N. eller S. lat., har denna ö endast en regntid, hvilken likväl ej är så starkt i ögonen -fallande, skiljd från den torra årstiden, som på andra ställen, belägna inom dessa breddgrader. Regntiden faller något före, emellan och efter de båda tider, då solen passerar zenit, hvilket inträffar omkring den 10 Maj och den 1 Augusti. Tiden emellan Maj och Oktober kan anses som regntid; den torra tiden faller under de öfriga sex månaderna, d. v. s. från November till April. Ärliga regnmängden ligger mellan 30 och 36 decimaltums höjd, eller nära tre gånger större än i mellersta Sverige. Af denna mängd komma omkring 24 30 tum på det våta halfåret, resten på det torra. Någon gång, men ej hvarje år, händer det att regnhöjden under några timmars regn blir 3 dec.-tum och deröfver, och man får 380 kubiktum på hvarje qvadratfot land. Den sednare hälften af regnperioden får namn af orkantid, hvilken räknas från medio af Juli till medium eller slutet af Oktober och är tillika den varmaste delen af året; hettan kännes tryckande, mest emedan ostvinden denna tid upphör att blåsa och svalka landet. ' Lufttemperaturen är sålunda fördelad på året: svalaste tiden kommer i första hälften af Mars, då thermometern visar + 21 1-23 C. före solens uppgång och +25 (-26 C. under den hetaste stunden af dagen eller något efter kl. 2 e. m. Under de följande månaderna höjer sig temperaturen så småningom, tills den i Augusti når +26 +27 C. om morgonen och +29 + 31 C. under dagens varmaste del. Sådan är värmen under September och en stor del af Oktober. I November, då den torra årstiden börjar, blåser ost- och nordostvinden friskare, temperaturen sjunker något, tills hon i slutet af December är +24 - +1-25, nnder morgonen och +26 -+27 C. under dagens maximum. Ungefär samma värme fortfar uuder Januari och Februari månader, ostvinden blåser ojemnt och våldsamt, då och då faller något fint duggregn, hvilket eljest är ovanligt under tropikerna, vextligheten kommer i dvala, allt får ett vissnadt och höstlikt utseende, men det är under dessa och följande månader européen får tillfälle att hemta sig från den slapphet, hvari sommar- och höstvärmen försatt hans tynande organism. Reducerade barometerhöjden vexlar under vanliga förhållanden mellan 763 765 mm ; det är endast under de sällsynta N.V. och V. vindarne han något ändras från denna norm och blir några mm. lägre, äfvensom under orkanerna, då han för några timmar faller till 745 mm. eller lägre, allt i förhållande till vindens styrka. Luftens relativa fuktighet ligger emellan 0,550 och 0,900. Luftens elektricitet yttrar sig sällan med åska, och öfverhufvud äro åskväder på ön vida sällsyntare än i Europa. Jordbäfningar äro ej ovanliga, men lindriga; de förekomma mest om nätterna. Af det anförda kan slutas, att få ställen inom tropikerna kunna glädja sig af ett, så i telluriskt som atmosferiskt hänseende, mera helsosamt klimat än Barthélémy. Inga alstringsställen för miasma äro der att finna, såsom på åtskilliga af de öfriga Små Antillerna, och dessa inom heta zonen så vanliga och för främlingen så farliga febrar, lefverinflammationer och dysenterier äro här så godt som okända. Men den upphettade luftens inflytelse på organismen gör sig likväl här märkbar så på främlingen som den hvite och äfven den färgade infödingen. Följderna af den höga temperaturens åverkan, rubbningarne af den normala jemnvigten funktionerna emellan, de må inträda efter längre eller kortare uppehåll i det tropiska klimatet,

32 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar å ön S:t Barthelemy. blifva alltid enahanda, så framt individen, främling eller hvit inföding, ej besitter en egen förmåga att motstå dessa inflytelser. Den sangviniske, liflige, arbetsamme och starke nordbon, som, full af. hopp och mod, lemnar sitt land för att i tropikerna söka ett fält för sin verksamhet, förvandlas der snart till en menniska med slappt och trögt temperament. På den ökade spänstighet inom själ och kropp, som till en början det nya klimatet förer med sig, följer sömnaktighet och slapphet, hvilken snart blir ett betecknande drag genom hela hans verksamhet. Hans anlete blir blekt, hans muskler äro lätt uttröttade, digestionen blir trögare, han äter ej så mycket som vanligt och tål ej så väl starka drycker; med andra ord, hans tillstånd häntyder på en minskning i blodberedningen, nedsatt verksamhet hos lungorna och tarmkanalen. Hans förnämsta lidande blir anœmia, som blir såväl främlingens som den hvite och halfhvite infödingens så att säga andra natur. Ja, äfven den svarte negerns rena afkoinma går ej alldeles fri från denna hyfsningens plågsamme följeslagare. Kraftig näring och rörelse äro de säkraste medel mot det onda, men häraf följer att det här liksom annorstädes blir en trogen bundsförvandt till fattigdomen, som på ön är stor och har att nära sig på det mest inskränkta kosthåll. I motsats till denna minskning i näringsverksamheten står, såsom bekant, stegringen af hudens och könsorganernas arbete; svettningen är ökad till olidligt besvär och könsdriften är utan gräns, sädesafsöndringen omåttlig. Häri finna vi en annan källa till sjukdomar. Ingenting är vanligare än den simpla kongestionen till huden till papiller och svettkörtlar som får namn af»prikle heat», på svenska»röd hund», ett högst besvärligt lidande, som ej är att förvexla med det erythem, som uppstår genom solens omedelbara inverkan på huden. Om den, isynnerhet hos svarta och färgade, temligen allmänt förekommande Lichen har sin anledning i hudens irriterade tillstånd, liksom Eczéma och Erysipelas, lemnas oafgjordt. Likartad sjukdomsorsak återfinna vi i de talrika lidanden inom könsorganerna: oophoriter, ovarial-tumörer, metriter, uterinkatarrher, orchiter, hvilka mestadels urarta till eystosarcomei: Tropikernas inföding och mången hans läkare framhålla med mycken salvelse lefverns ökade verksamhet, såsom en följd af det heta klimatet, och tala om den stegrade gallafsöndringen såsom ett uttryck af hans för lungorna ställföreträdande arbete, ett arbete som skulle göra honom särdeles mottaglig för lidanden. Denna vidt och bredt kringspridda historia låter mycket harmonisk och väl, men bör likväl tagas emot med mycken försiktighet, ty hon är ej stödd på väl grundade uppgifter och noggranna undersökningar. Så likligt det än synes att lefvern vid nedsatt verksamhet hos lungorna skulle hjelpa dem med kolhaltens och andra ämnens afskaffande från blodet, bör man ej anslå detta hans arbete för högt, ty för det första är i det heta klimatet hela ämnesomsättningen minskad, så att lungorna ej behöfva något vikarierande organ för blodberedningen mera än i tempereradt eller kallt klimat, och för det andra finnes ett sådant organ i huden; man må under vanliga temperaturförhållanden anslå dennes verksamhet i afseende på kolafsöndringen Jemförd med lungornas som V» eller V32 af dessas; i värmen blir förhållandet helt annorlunda. Det är emellertid från nämnda på intet sätt stödda antagande man, ledd af den gamla satsen»ubi irritatio ibi afflnxus materise morbi», sökt en förklaring för de inom tropikerna vanliga kongestioner och inflammationer i lefvern. Det är likväl att ihågkomma, att flertalet af lefverlidanden i heta zonen äro yttringar af en miasmaförgiftning. Att denna ej, liksom i norden, orsakar kongestion eller inflammation företrädesvis i mjelten, kan snarare vara en följd af olika beskaffenhet mellan den heta och kalla zonens miasmagift, än bero på ett af hettan irriteradt tillstånd hos lefvern, som gör honom mera mottaglig för lidande. Hurn härmed än må vara, säkert är att i tropikerna denna åsigt om lefvern och hans förhållande till värmen har ett sådant välde öfver tankeförmågan, att tusental af fall hänförliga till de mest olikartade lidanden i mage och tarmar, ja ofta äfven i könsorganerna, urskiljas och behandlas såsom lefverlidanden. En annan sjukdomsgrupp, för hvilken infödingen är lika mycket, om ej mera, utsatt som främlingen, står i sammanhang med hudens öfverretning. jrheitmatiska och katarrhala lidanden få lätt insteg och blifva ej så sällan kroniska. Ett lindrigt drag för ofta med sig svår ansigtssmärta, för hvilken fruntimmer äro särdeles benägna, en annan gång gifver det katarrhalfeber (influenza) med värk i armar, ben och nacke; en tredje gång svullnar en led, en annan gång, men ej så ofta, ser man en rheumatismus chronicus déformons med styfnade handleder. En paresis är ej ovanlig i någon lem, mest efter det den sjuke legat på marken under någon klar afton. Kreolerna och mången deras läkare tillskrifva månens strålar detta onda, tala om månstyng med samma säkerhet som om solstyng och anse högst betänkligt att i tropikernas klara månsken t. ex. gå utan betäckning på hufvudet. Härmed förhåller sig så: under de klara aftnarne med deras svalkande bris och en luft med ofta ringa relativ fuktighet måste afdunstningen från kroppsytan försiggå temligen hastigt, och dess temperaturncdsättning under hvila blifva betydlig. Följden blir rheumatiska lidanden: hufvudvärk, tandvärk, ansigtssmärta, paresis, etc. En mulen afton gör ej så snart denna åverkan, då afdunstningen och värmeförlusten ej bli så betydliga. Men, säger man, det är just den sidan af kroppen, som träffas af månens strålar, hvilken blir lidande. Detta är helt naturligt, ty den mot jorden vända delen har ett 24 varmt underlag och den andra sidan träffas af den svala brisen; men på denna aktar man ej, utan vänder hela anklagelsen mot den oskyldiga månen. Med högtidligt allvar varnas främlingen att ej aftaga hufvudbonaden under månskenspromenader, och då man 1er åt infödingens farhågor, har han till hands en mängd»sjukdomshistorier», den ena värre än den andra, men alla bestyrkande hans lunariska åsigter.»en lady satt en vacker månskensqväll vid öppet fönster och sjöng; hon angreps samma natt af en förfärlig ansigtssmärta och just på den sidan der månen hade träffat ansigtet» hon var»moonstruck». En neger är en klar månskensnatt ute för att fiska; han lägger sig att sofva i båten. Då han följande morgon vaknar förfäras hans kamrater af hans grinande anlete och snedvridna mun, ur hvilken han ej får fram ett begripligt ord. Ingen närmare orsak till hans ansigts-pares än månen. Med en tredje månskenspatient går det än värre: han får tetanus och dör, och allmänheten visar med bäfvan på den sublima dödsorsaken månens strålar. Dessa farhågor för månen äro emellertid helsosamma, ty de förtaga lusten att hvila under bar natthimmel och förekomma en mängd rheumatiska lidanden. En något likartad fördom är den mot skuggan af lummiga träd, men isynnerhet mot tamarindträdets, hvars utdunstning säges orsaka sjukdom. Detta vackra träds löfverk genomtränges högst obetydligt eller alls icke af solens strålar, och i dess svala skugga råder en temperatur kanske något lägre än till och med i boningshusen, troligen i följd af den ständiga vattenafdunstningen från den ofantliga ytan af dess löf.

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar å ön S:t Barthelemy. 33 Främlingen, trött och drypande af svett, söker med begärelse dessa hviloplatser. Kroppen blir hastigt afkyld, svalkan är särdeles angenäm, och man stannar der gerna, slumrande en eller annan timma, för att låta den hetaste delen af dagen gå förbi. Man fortsätter vägen stärkt och uthvilad, men det dröjer ej längre än till nästa morgon förrän nian har en katarrhalfeber på halsen, som håller patienten vid sängen 4 8 dagar. Det torde förhålla sig på samma sätt med det mera fruktade än farliga manchenilleträdet. Det enda onda man ser af detta träd är, att folk, som under regnväder med blåst hafva att arbeta i dess grannskap lätt blifva angripne af conjunetivitis och någon gång af svidande, "såriga läppar. Efter häftiga regnfall, såsom under orkaner och stormar, då marken genomdränkes af vatten, uppkomma allmänneligen bronchialkatarrher och någon gång lindriga diarrhéer. Det är möjligt att dessa sednare hafva sin orsak mera deri, att regnet, som under orkanerna faller och uppsamlas, är blandadt med något hafsvatten, än i nagot för tillfället rådande sjukdomslynne. De finare infödingarne hysa en afgjord förskräckelse för att vätas af regn eller med sin tunna fotbeklädnad vandra på fuktig mark. Det förra fruktas nära som döden, det sednare säges orsaka»ros» eller ock svullna ben, isynnerhet hos det täcka könet. Faran af regnskurar bevisar man på samma sätt som den af månen : man visar till traditionen om den och den, som blifvit genomvåt af regn och dött, men man fäster ej afseende på några andra dermed sammanhängande omständigheter, och så har denna meteorologiska åsigt blifvit en trosartikel, lika viss och oantastelig som den om månen, om spöken, etc. Visst är, att det behöfves vida mindre än en regnskur-för att hos en fin vestindianare uppväcka en katarrhalfeber; mången får snufva endast han en qvarts timma vandrar barfota på ett torrt kammargolf, hvars lägsta temperatur likväl aldrig går under + 21" C. Hvad ros och svullna ben hos fruntimren beträffar, kommer läkaren här aldrig i tillfälle att deröfver och öfver dess orsaker göra några iakttagelser af vigt och värde, ty sådant lidande som ofta vanställer benen, men i öfrigt ej är plågsamt, hålles öfvermåttan hemligt. Sjukdomen stannar ofta vid ett merändels en gång om året återkommande anfall, som till alla delar liknar en krypande erysipelas, oftast inskränkt endast till ett eller båda benen, och beledsagad af lindrig feber. Men det finnes andra slags ben, hvilkas lidande ock benämnes ros, troligen emedan det börjar på samma sätt som denna, och som man skulle vilja kalla kronisk ros, med hård, röd, glänsande, ofta kliande hud och ödematös underhudsväfnad; här och der sönderklöser patienten skinnet: det bildar sig ett grundt ulcus eller en sipprande spricka, som, med samma behandling som mot eczéma chrou., förr eller sednare lakes, men rodnaden och hårdheten i huden qvarstår för alltid; det är en mellanform mellan erysipelas och den egentliga pachydennia, af hvilken äfven förekomma fall. Men huru allmänt eller sällsynt denna grupp af sjukdom är på Barthélémy och i hvad mån den sammanhänger med vandringar på fuktig mark är af anförda skäl omöjligt att afgöra. Af de fyra fallen, som kommit till undersökning, har endast ett varit mansperson, de öfriga qvinnor, så att en haft vanlig erysipelas i benen, en haft mellanformen mellan denna och tjockhudsben, två, en man och en qvinna, haft verkliga crura barbadensia. Lidandet tyckes tillkomma mera den hvita än den svarta racen. Till de katarrhala lidandena torde äfven böra räknas de temligen allmänna oftalmierna med ett purulent flöde och hög ciliarretning; de angripa ofta flera medlemmar i ett hushåll, den ene efter den andre, men äro tacksamma att behandla. Hvad del vistelsen på den hvita, solbelysta hafsstranden har i uppkomsten af lidandet är ovisst; emellertid hänvisar en och annan sagesman till denna orsak. Endast i undantagsfall angripes iris, någon gång comea. Om närmaste orsaken till de ovanligt allmänna pterygia hos landtbefolkningen är att söka i dessa oftalmier är ej fullt utredt. De starkare jordbäfningarnes inverkan på helsan är densamma som den af förskräckelse i allmänhet. Efter flera med kort mellanrum upprepade dallringar och stötar falla veka menniskor i ångest, allmänt illamående, qvalm i maggropen, kräkning och slutligen diarrhé, som afleder och gör en ända på sinnets spänning. Slutligen återstå såsom yttre sjukdomsorsaker att nämna några giftlya insekter, de enda lefvande djur, som kunna verka skadligt på helsan. Den mest fruktade af dessa är en skorpionartad spindel (Phrynus), kallad»twentyfour liours Spider», emedan hans bett säges efter sednast 24 timmar medföra döden. Huru härmed verkligen förhåller sig är svårt att utröna, emedan djuret här ej är allmänt, lefver på murar i källare och kommer sällan i menniskors väg. Men från andra öar hör man hurusom en och annan efter ett sådant bett aflidit under coma, sedan den bitna lemmen betydligt uppsvullnat; sålunda i symptomer liknande den af ormbett. Mera ofta är man utsatt för bett af en stor tusenfot (Scolopendra). Ett sådant bett orsakar häftig smärta och svullnad i den bitna lemmen och lägger patienten i feber med darrning och en viss styfhet i alla muskler. Tillståndet kan så fortfara ett par dagar, men lindras betydligt med narkotiska medel, särdeles med tobak slavemen t. Behandlas det bitna stället genast efter skadan med de vanliga medlen för giftiga bett, uteblifver i de flesta fall dessa svårare följder. Djuren kräla ofta på golfven i gamla boningshus och lägga sig någon gång i sängarne, -så att händelser af detta slag äro mindre sällsynta. En tredje insekt är den 1 2 tum långa vestindiska skorpionen, som håller sig bland gamla papper, i husspringor och bakom möbler. Han är den minst farliga och kommer sällan i menniskors väg. Detta i största korthet om de af klimat och andra förhållanden betingade yttre sjukdomsorsaker. Vi öfvergå nu till folket och de ur detsamma uppspringande sjukdomsorsaker. Bartheleniys folkmängd var vid sednaste folkräkning (år 1866) 2,898 personer, af hvilka 908 voro stadsboar och 1,990 landtboar. Af hela antalet voro 1,709 qvinnor och 1,189 män. På hvarje eng. qvadratmil komma 483 menniskor, d. ä. på en geogr. qvadratmil 7,788, hvilket utvisar en täthet nära motsvarande de mest befolkade länder i Europa. På landet är den hvita stammen, hvilken har sin upprinnelse från några få franska familjer, den rådande, under det att i staden de färgade och svarta äro till antalet vida öfvervägande den af engelska, franska, svenska och holländska ämnen sammansatta befolkningen. Den svartaste delen af denna bildar arbetsklassen, ty ju mer en menniska här är uppblandad med hvit, ju mera drager hon sig ifrån dagakarlens sysselsättning och söker sin bergning i handel, sjömanskap eller handtverk. En hvit, han må vara aldrig så fattig, tager ej lega som piga eller dräng, och äfven mången qvarteron, der tre. delar hvit komma på en del svart, anser denna utkomst under sin värdighet. Landtbefolkningen är ett, i förhållande till det för verksamhet missgynnande klimatet, ganska arbetsamt slägte, som Sundhets-Colhgii und. Berättelse för år 1866 5

34 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjokdomar å ön S:t Barthelemy. för sitt lifsnppehälle har att offra mycken tid och kraft på odlandet af den stenbundna och oländiga jorden. Men han förmår ej hela dagen hålla ut med sitt verk, likasom den late negern, som bättre förstår att spara sina krafter. Qvinnor och män deltaga nära Hka i detta utarbete, som mestadels tipptager endast morgon och förmiddag; resten af dagen användes på fiske, hvilket är en vigtig, för mången den enda, näringsgren, emedan det skaffar större delen af folket dess hufvudsakliga djuriska föda, ty drifvandet af husdjur är inskränkt och dess få alster utbytas mot andra förnödenheter. Flickor, barn och gubbar sysselsätta sig mycket med hattflätning. De, som odla cassava, baka bröd deraf till försäljning. Mången finner sig nästan uteslutande vid bomullsodling, somliga idka Iandthandel, några samla salt, när den torra årstiden varit nog långvarig för dettas afsättande i de två eller tre ännu dugliga saltträsken. Boningarne äro små lätta spån- eller brädtäckta hyddor med ett till tre rum, i hvilka ett friskt drag underhålles genom dörr- och fönsteröppningar, vanligen försäkrade endast med en lucka, som hålles öppen eller stänges, allt efter solens ställning under dagens lopp. De mindre hyddorna hafva merändels golf af hvitt murbruk, de större af bräder. Väggarne bestå af resvirke och bräder, äro oftast i sitt naturliga skick och det hela såväl som den stora sängen med dess tillbehör och de få bänkar och kistor, som bilda den öfriga utstyrseln, hålles skuradt och snyggt. Endast de äldste eller den sjuke begagnar bäddad säng, hvilken i prydlighet och dyrbarhet hon synes ofta vara mera värd än hela huset sticker af mot de torftiga väggarne; de öfriga af hushållet ligga på mattor, flätade af palmblad. Åtskilliga af de fattigare landtnegrerna bo i stråtäckta hyddor af störar och mellanflätade kokoslöf, med den naturliga marken till golf. En renlighet, vida större än bland de flesta af Europas lägre landtfolk, råder såväl bland hvita som färgade och svarta. Den lätta hvardagsbeklädnaden är ofta trasig, men lemnar föga utrymme för smuts ; sängkläderna hållas, rena, och man badar sig åtminstone en gång i veckan. Skor begagnas ej, utom vid högtidliga tillfällen. Födan är mycket enkel och består till största delen af sötpotatis, yara och fisk, sjö- och landtkrabbor, räkor och snäckor. Bröd af infördt mjöl är ofta för dyrt för den fattigare. Sötpotatis ersätter detta och ätes äfven till kaffet, som här af folket hålles för ett det billigaste och nästan nödvändigt lifsmedel. Cassavabröd är ej att tillgå för alla. De matnyttiga frukterna afyttras merändels till stadsbon. En stor del landthushåll hafva att nöja sig med ett något bräckt dricksvatten, som samlas i små brunnar; få hafva förråd af regnvatten på krus, ännu färre på cisterner. Det fortares ofta blandadt med något nyroni, som köpes till ganska billigt pris. Starka drycker förtäras i öfrigt af landtbon temligen sparsamt i form af rom och något gin, och sjukdom i följd af dryckenskap är högst sällsynt. Det är ej så mycket födans beskaffenhet som icke mera den ringa mängd, hvilken kommer de flesta till del, som ger anledning till sjuklighet. Bleksigtigheten med alla dess bundsförvandter är allmän, hufvudsakligen bland landets qvinnor, och om äfven klimatet förbereder sjukdomens uppkomst, har man likväl dess vidare utveckling och underhåll att till ej ringa del skrifva på den knappa födan. Med detta anemiska sjukdomslynne hos qvinnorna sammanhänger utan tvifvel den täta förekomsten af abortus och partus prcecox. Det finnes knappast en barnaföderska bland den hvita kreolbefolkningen, som ej kan räkna 1 7 och flera missfall under ett 15 20-årigt äktenskap. Huru mycket af denna mängd är att anslå på den rena anemien eller på benägenheten för uterinkatarrher och flera uterinlidanden lemnas oafgjordt, men anemien är så öfvervägande, att man är benägen att skylla henne för inånga af dessa lidanden. Med den dåliga näringen torde ock sammanhänga att lindriga skafda eller krossade hudsår på benen ofta förvandlas till ulcéra med afrundade hårda kanter, utan den minsta benägenhet till naturläkning. En annan sjuka är den ej alldeles sällsynta fiskförgiftningen. Detta hemlighetsfulla lidande yttrar sig, några timmar efter fiskens förtärande, med allmänt illamående, qvalm i maggropen, slit och spänning i buken, hetta och klåda i huden, hvaröfver den sjuke mest och längst beklagar sig, ty hon är häftig och betager honom ofta sömnen; mattigheten är stor, ledsagad af svindel, så att den sjuke flera dagar måste hålla sängen. Längre gå ej sjukdomsfallen här, ty folket känner noga de arter, hvilkas förtärande är lifsfarligt, såsom slägtet Tetraodon m. fl. Men det är på några arter af gäddans, aborrens och makrillens familjer både fiskaren och allmänheten bedrager sig. Dessa tvetydiga slag, som den ena tiden äro giftiga, en annan tid sunda, sägas alla hafva bestämda märken, mestadels i färgteckningen, hvilka gifva tillkänna det ena eller det andra. Men dessa märken slå någon gång fel, dels händer det att mindre redbara menniskor sälja dessa, mestadels mycket stora fiskar, skurna i bitar eller fläkte och saltade eller torkade, och är då ej så lätt att undersöka artens beskaffenhet. Den fattige lockas af hungern och det billiga priset att fresta sin helsa; den rikare undviker att äta alla tvetydiga slag och går fri. Den manliga landtbefolkningen är temligen reslig och har ett kraftigt utseende, men musklerna hafva ej den uthållighet eller styrka man har att vänta af de temligen grofva lemmarne. Den qvinliga befolkningen är motsatsen; den är mager och gulblek, ofta småvext, med skygg blick och lidande uppsyn, som inger tanken hos främlingen att den framsläpar sitt lif i ett hälft svältande tillstånd. Den fattiga vill kläda sig lika förnämt som den bättre lottade qvinnan, och man vet ej hvilka försakelser och uppoffringar på födans bekostnad deras'lystnad för praktfnll klädsel pålägger dem, och sannolikt förvandlas det mesta af jordens alster till kläder. Landtfolket når i allmänhet en hög ålder, och det är ej alldeles sällsynt att se dem hinna 100 till 125 år; 80- och 90-åriga äro vanliga så bland färgade som hvita. Ar 1866 voro dödsfallens antal på landet 20: 13 män och 7 qvinnor; af dessa sednare voro två öfver 100 år, och en man jemnt 100.. Dödsorsaken har i de flesta fall ej kunnat utrönas, i följd af såväl folkets försummelse att rådfråga läkaren, som den dåvarande landtprestens ringa intresse för hithörande frågor. De flesta äro döda mellan 50 80 år. Under årets lopp äro på landet födde 71 barn, af hvilka endast ett aflidit samma år. Närmast landtbon står, i afseende på enkelt lefnadssätt, stadsnegern och en del af det färgade stadsfolket. Dagakarlen och hans uppvexande barn, liksom tjensteflickorna, lifnära sig på ett egendomligt sätt. Det mått af föda som de förbruka på dagenär ytterst ringa; det består af två hvetebröd, stora som»franska "bröd», dertill ett hälft qvarter sirap eller något råsocker och för den mognare mannen ett hälft eller helt qvarter rom, hvartill komma då och då ett par fiskar. Någon gång i veckan skaffa de sig möjligen något af inelfvorna från ett får eller en get. Trots denna skrala kost frodas negern och hans aldra närmaste ljusare afkomma förträffligt, men ju mera han är uppblandad med den hvita stammen, ju mera är han urståndsatt att på sådan kost bibehålla de svarta fä-

Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar å ön S:t Barthelemy. 35 dernas styrka. Det inträffar sålunda att hela flockar af färgade qvinnor synbarligen svälta sig fram på en sådan kost och äro nästan i samma helsotillstånd som de hvita landtqvinnorna: magra, bleksigtiga, etc. Den hvita stadsbefolkningen och en del af den färgade, som söker att apa efter den förres alla seder, lefver, så långt omständigheterna göra det möjligt, nästan helt och hållet på europeiskt vis. I sin klädsel är han helt och hållet europé, som saknar hvarken den svarta klädes- eller korderojdrägteu, fullt tillräcklig att skydda för kölden i norden, ej heller aflägga fruntimren gerna den svarta sidenkappan eller andra svartfärgade och tjocka tyger. Med den svarta skorstenshatten på hufvudet, såsom ett tecken af sitt välstånd, framställer vestindianaren en egendomlig skepnad i den brännande solen, och kommer samma drägt på en neger eller mera färgad, hvilket ofta händer, får man en syn, som väcker både löje och medömkan. Under den fina linneskjortan bär den fine vestindianaren, oftast natt och dag, en flanell- eller trikottröja äfvensom underbyxor af dito, ty det är en i hans hufvud en gång för alla afgjord sak, att»ylle närmast kroppen» är i varmt klimat nödvändigt för helsans bevarande. Följden af denna drägt blir just hvad han ville med henne förebygga: rheumatiska lidanden vid minsta temperaturnedsättning af kroppsytan; blir han våt, får han ischias, lumbago, intercostalsmärta, katarrhalfeber etc. Han är en person med trög afföring och melankolisk eller snarare hypokondrisk stämning. Genom sina urkunder, böcker eller läkare har det för honom blifvit en troslära, det han lefver under för helsan ganska skadliga förhållanden, och dessa måste med medikamenter motarbetas, i enlighet med hans olika åsigter om sjukdomsorsakerna. En säger det förstoppning är i det varma klimatet den hnfvudsakliga källan till allt ondt,- och han äter laxerpiller, manna, olja och magnasia för allehanda krämpor. Hos en annan regerar historien om lefverlidanden såsom nödvändig följd af klimatet, och det dunkla begreppet»bilious attack» blir nyckeln till hans hela diagnostiska och theiapeutiska åtgärder, mot hvilka man förgäfves kämpar med öfvertygelsens vapen. En gastricism, en kronisk gastrit eller groftarmskatarrh är och förblir hos en sådan sjuk en»bilious attack» eller, såsom man äfven får höra samma sak uttryckt, icke mindre dunkelt:»un mouvement ou une agitation de la bile». En menniska har en dag ätit eller druckit mera än hvad hans för öfrigt torftigt bespisade mage är van vid; han vaknar följande morgon med spänning och knip i buken, qvalm i maggropen och bitter smak i munnen; betänkligt reser han sig ar bädden, tager på sig tofflor och nattrock och går till spegeln; denna visar honom en tunga med tjock beläggning; hufvudet är redan så öfverfyldt af»bilious attack», att han ser allting i gult. Nu får han en öppning, som flygtigt undersökes och befinnes hafva svart, gul eller grön färg likagodt, han har sin diagnos klar långt innan han rådfrågat detta orakel. Oförtöfvadt går han till husapoteket, der finnes först bland allt en dosa Pilulas hydrargyri och en ask Seidlitzpulver eller ock några pulver calomel. Han tager helst piller och derpå ett eller två Seidlitzpulver. Verkan blir ögonskenlig; omgifven af filtar thronar den sjuke en stor del af dagen på en hög kruka,»gallan afföres» i ymnigt mått, man kan på långt håll både höra och lukta tillämpningen af hans medicinska lärdom och glad och belåten öfver dess framgång träder han ut ur sitt laboratorium.» Nära denna hiatrochemiska lära står den om»heat of the blood», så att nära på alla kliande utslag, all symptomatisk klåda i huden skrifves på detta likaså dunkla som egendomliga sjukdomselement, hvilket bekämpas med afförande salter. Mythen om»feberbrytande» medel är allmänt utbredd, till stor förargelse både för läkare och sjuk; det händer stundom att, då läkarens medel ej förmår»bryta febern», hans behandling helt oförmodadt af den sjuke sjelf eller hans omgifning interfolieras med 10 12 gran calomel m. m. Den franske kreolen är af Broussais' skola och söker vid minsta illamående efter någon öm plats på sin kropp, lämplig för ett hälft eller helt dussin blodiglar, hvilka i förening med kräk- och laxermedel»bota» alla hans lidanden. 1 och utanför stadskreolens boning råder mycken renlighet. Husen äro försedda med luftiga gallerier och med många fönster, genom hvilkas spjäljalousier en ständig ström af frisk luft kan efter behag regleras. Inga högar af orenlighet vanställa och förpesta bakgårdarne, hvilka endast i undantagsfall hafva ett afträde. All orenlighet bäres ut för hvarje dag och slås i hafvet, der det af ebben sättes ut från land och fortares af sjödjuren. Svinkreatur få ej hysas i staden; ej heller få de större husdjuren gå lösa och orena gatorna. De fattigas kojor sticka i afseende på snygghet visserligen mycket af mot de bättre lottades, men så skröpliga och murknade deras väggar och golf än äro och så trasiga innevånare de hysa någon qvaf och stinkande luft märkes der ej, och högar af smuts och ohyra äro ej här eländets följeslagare. Både fattiga och rika älska bad i kallt vatten; de förra bada i hafsvatten, de sednare i cisternvatten. Det är endast medelst murade cisterner, af hvilka mången rymmer flera tusen kubikfot, man kan försäkra sig om ett godt och för nästan alla behof tillräckligt vatten, hvilket i smak täflar med det renaste dricksvatten i norden. Men anläggandet af dylika vattenförråd är särdeles kostbart, och endast de bästa stadsgårdar äro försedda dermed, så att under långvarig torka man är nödsakad att sparsamt umgås med bruket af vatten. Någon fullständig brist och deraf vållad införsel af vatten från andra öar har likväl på många tiotal af år ej inträffat. De flesta hus, som ej hafva cisterner, betjena sig af»jarer» eller stenkrus på 80 kannor, till hvilka vattnet liksom till cisternerna ledes från takrännorna. Icke allenast till sitt inre lif, utan äfven till sitt läge, kan Gustavia anses för ett i hygieniskt hänseende väl lottadt samhälle. Också hafva under detta århundrade högst få farsoter kunnat inrita sig der. Den svåraste bland dessa var en miasmafeber, som säges hafva blifvit införd 1839 med femton öboar, hvilka efter en utflygt till Demarara i Sydamerika återvände hem, alla febersjuka. Man lärer i början af farsoten kunnat tydligen spåra smittans gång och transportmedel från hus till hus. Det dröjde ej länge innan staden blef angripen och nöden blef stor, ty förskräckelse och brist på tjenare gjorde vården om de sjuke mycket bristfällig. Under två år fortfor sjukligheten, och dogo under denna tid 5 på hundradet af öns befolkning, häri inräknade de fall, som möjligen haft annan dödsorsak än febern. Några hus blefvo öde. Om sjukdomens tecken och förlopp är föga att säga, ty ingen kunnig person, som varit vitne till honom, är nu att rådfråga. Att lidandet förhållit sig som en frossfeber och att det slutat med döden, i likartade symptomer med gula febern, och sålunda varit en ren nîiasma- eller remittenf-feber, derom äro uppgifterna ense. Är 1856 gjorde Scarlatina med svår Angina åtskillig förödelse, mest bland barn, men också bland fullvexte. I en familj dogo inom åtta dygn tre syskon, af hvilka den äldste var 27 år gammal. Lindriga koppor sägas hafva beledsagat flera fall af scarlatina detta år. Omkring år 1860 dogo några barn och fullvexta i An-

36 Året 1866. Civila sjukvården. Topografi. Endemiska sjukdomar å ön S:t Barthelemy. gina diphtheritica. Ar 1863 från Februari till Maj vårdades 43 personer i staden för koppor. Sedan dess har ingen farsot yppat sig på ön. Dödligheten inom staden under år 1866 har varit 12 personer, flertalet mellan 50 och 70 år. En qvinna har nått' 100 år. Födde äro 25 barn. Tuberkulos sjukdom i lymfkörtlar (förnämligast i halsen) och i lungorna är ej sällsynt. Den förra åkomman uppträder företrädesvis hos färgade och svarta; den sednare lika hos hvita, färgade och svarta. Lungsigtige från kallt klimat, hvilka besöka ön, tyckas snarare påskynda än stäfja sitt lidande. Syphilis finnes för det närvarande högst obetydligt å ön och har under årets lopp intet fall af sekundär art kommit till behandling, ej heller af tertiär. Af kroniska hudsjukdomar är Lichen det allmännaste lidandet och förekommer nästan uteslutande bland den färgade och svarta befolkningen. Sjukdomen har många former, ända från den simpla papulan till djupa ruftäckta sår, liknande dem af hudtuberkeln ; mellanformen liknar än eczéma, än impétigo, med hvilka sjukdomen skulle förvexlas, trallade man ej i omgifningen friska papulae, som ej ännu äro sönderklösta. Om Erysipelas, Eczéma och Pachydermia är förut ordadt. Spetàlskan (Elephantiasis grœcorum) förekommer spridd öfver ön. Sjukdomen blir aldrig föremål för läkarens behandling, knappast för hans undersökning; ty de sjuke hålla sig dolde och låta sig ej gerna examineras. Såvidt man kan sätta tillit till uppgifter, äro de flesta nu förekommande fall ärfda, d. v. s. ej alltid från fader eller moder omedelbart, utan från förföräldrar. Om sjukdomens smittosamhet talas mycket, men några säkert stödda uppgifter derom saknas. Man skyr emellertid all beröring med den sjuke och äfven med hans friska omgifning, och få våga bebo ett hus der en spetälsk lefvat eller dött. Bland de olika formerna af spetälskan är den så kallade Elephantiasis mutilans ej så ovanlig; eftsr det fingrar eller hela händerna eller äfven både armar och ben blifvit afstötte, befinner sig den sjuke i ett drägligare tillstånd än före och under denna process. Sinnessjukdomar äro ej serdeles allmänna och ofta af lindrig och öfvergående beskaffenhet. Ett rymligt sjukhus finnes anlagdt nedanför batteriet Gustaf III, men är för närvarande i ett bristfälligt tillstånd och utan allt slags husgeråd. Det kan likväl i nödfall begagnas vid någon farsot. Frågor rörande den allmänna helsovården afgöras här af läkaren i samråd med guvernören, hvilken tillständigar kommunalstyrelsen att anstalta om de för tillfället nödiga åtgärder och utbetala de dertill nödiga medlen. Samma kommunalstyrelse har ock att sörja för stadens fattigkassa och fångvården. På landet finnes ej fattigvård; man föredrager der tiggeriet. Folkundervisningen är i högsta grad bristfällig och föreställes endast med verksamheten från två franska barmhertighetssystrar och ett par landtboar; följden häraf är att knappast en fjerdedel af folket kan läsa eller skrifva. Vaccination eller variolation begagnas icke. Apotek finnes icke på ön, till stor saknad för läkaren, som har att bättre använda sin tid än på införskrifvande och beredande af medikamenter, hvilkas kostnad han, i följd af folkets fattigdom och ännu oftare dess ringa rättskänsla, sjelf har att i de flesta fall betala. Åtgången af läkemedel är emellertid alldeles för obetydlig för att derpå grunda ett apotek. Några barnmorskor finnas- ej på ön, utan begagnar man sig i deras ställe af några mer eller mindre förståndiga qvinnor. Medikolegala förrättningar hafva ej kommit i fråga. Djurläkare, badaremästare, drogister, kirurger och andra qvacksalvare drifva ej allmänneligen sitt spel på ön och kunna ej heller der finna sin utkomst; ty hvar man är sin egen qvacksalvare. Då och då besökes ön af någon dentist, till mycken fromma för de bättre lottade fruntimren, som tidigt förlora tänderna. (Guvernements- och Garnisons-Läk. Goës.) 2. Sammandrag af läkarnes embetsberättelser om under året gängse sjukdomar 1 ). (Tabb. N:ris 1 8.) För är 1866 hafva från 125 provincial- och extra provincialläkare 2 ), 30 distriktsläkare, 2 grufveläkare och 80 stadsläkare till Collegium inkommit inalles 237 årsberättelser 2 ). Utur dessa berättelser, jemförde med omkring 1,200 rapporter angående yppade farsoter och allmän sjuklighet samt läkarnes embetsresor i anledning deraf, hafva följande upplysningar inhemtats dels om väderleken under de serskilda årstiderna, dels om årsväxten samt dels om helsotillståndet i rikets olika delar och de sjukdomar, som der förekommit; då likväl de s. k. folksjukdomarne eller i allmänhet hetsiga sjukdomar företrädesvis påkalla vederbörande provincial- m. fl. läkares verksamhet, uptagas i detta sammandrag förnämligast meddelade upgifter om dessa sjukdomars freqvens och utbredning under redovisningsåret, hvaremot redogörelsen för länslasaretten och kurhusen samt öfriga sjukvårdsinrättningar kommer att omfatta jemväl de öfriga sjukdomar, som på dessa inrättningar blifvit föremål för läkarevård. Med afseende på väderlekens ' och årsväxtens förhållande i allmänhet, så vidt detsamma kan hafva utöfvat nagot inflytande på allmänna helsotillståndet, inhemtas af de inkomna berättelserna, att väderleken år 1866 öfverhufvud varit temligen blid, något blåsig och med serdeles ymnig nederbörd. Medeltemperaturen för året utgjorde i Stockholm + 6,14 och summan af den upgifria nederbörden 18,25 svenska de- 1) Referent: Medicinalrådet Wistrand. 2 ) Häribiand inräknad guvernements-läkaren ii S:t Barthélémy. Årsberättelser saknas frän Svenljunga och Lidköpings vakanta distrikter.

Året 1866. Civila sjukvården. Väderleken. Temperaturen. Nederbörden. Vattenståndet. Årsväxten. 37 cimaltum. Den temligen blida vinterväderlek, med mestadels barmark, hvilken egde rum vid årets början, fortfor, med obetydlig' nederbörd af omvexlande regn och snö samt stundom blåst, under början af vintern och intill midten af Februari, da kylan något ökades och på många trakter utomordentligt ymniga snöfall inträffade, hvarefter under Mars månad temligen skarp kyla med starka isar och ymnig nederbörd inträffade. Medeltemperaturen för årets tre första månader utgjorde i Stockholm 0,91 och nederbörden 2,46 decimaltum. Våren inträffade i allmänhet tidigt, men i landets nordligare delar ganska sent, och vårfloden var serdeles hög; April månad var temligen blid, första hälften af Maj kylig, men den sednare hälften mild och vacker samt Juni månad mycket varm och herrlig. Medeltemperaturen för April Juni månader utgjorde + 9,60 och nederbörden 3,90 decimaltum. Sommaren var kylig, blåsig och utomordentligt samt nästan oafbrutet regnig långt in i September månad, men inga nattfroster inträffade. Medeltemperaturen för Juli September utgjorde -(- 14,80 och nederbörden 9,08 decimaltum. Hösten medförde snart en inskränkning uti det oupphörliga regnandet och var i början serdeles mild och vacker, men redan i November månad inträffade kyla, hvarefter den återstående delen af året var blåsig och temligen kall, med måttlig nederbörd af omvexlande regn och nagot snö. Medeltemperaturen för årets tre sista månader utgjorde + 1,83 och nederbörden 2,81 decimaltum. Tabellen N:o 1 innefattar ett sammandrag af meteorologiska observationer '), anställde å vissa Tab. N:o l. vid olika breddgrad och höjd öfver hafvet belägna städer, nemligen Haparanda, Hernösand och Stockholm vid hafvet på östra kuststräckan, Göteborg vid hafvet på den vestra, Östersund, Fahlun och Wexiö på norra och södra landthöjden, Carlstad vid landets största insjö, Upsala och Lund på medlersta och södra låglandet samt Wisby från ökli mat. Tabellen N:o 2 innefattar ett sammandrag af iakttagelserna k vattenståndet i tre bland låg- Tab. N :0 2. landsbältets största sjöar, nemligen Mälaren, Hjelmaren och Wenern, anställde vid Stockholms sluss, Notholmen i Hjelmare kanal och Brinkebergs kulles öfre slusströskel. Den utvisar att vattenståndet uti nämnde insjöar varit betydligt högre än under det nästföregående året. Sålunda steg Mälaren, som under år 1865 hade en medelhöjd af 13,84 öfver Stockholms slusströskel, under vårfloden ända till 16,81, sjönk under början af sommaren till 14,77, steg derefter under slutet af sommaren och början af hösten till 15,94, hvarefter den åter något sänkte sig och stod vid årets slut 15,40 fot öfver slusströskeln; dess medelhöjd för året var 15,40 fot. Hjelmaren, som under December år 1865 stod 1,6 fot under nollpunkten, steg i början af år 1866 till 1,4 fot öfv.er nollpunkten, sjönk derefter småningom, äfven under början af våren, så att den i Maj stod 1,2 fot under samma punkt, hvarefter den åter steg, till omvexlande höjd, var i Oktober 0,6 fot öfver nollpunkten och stod ännu vid årets slut 0,2 fot öfver nämnde punkt. Dess medelhöjd för året var + 0,90 fot. Wenern, som under år 1865 hade en medelhöjd af 12,32 fot öfver nollpunkten vid Brinkebergs kulle, och vid slutet af samma år sjunkit till 11,9 fot, steg småningom under år 1866, endast med undantag för April månad, till 14,7, samt vidare, intill början af hösten, till 16,5 fot öfver nämnde nollpunkt, men sjönk sedan åter, samt stod vid årets slut 15,9 fot öfver densamma. Dess medelhöjd för året var 14,23. Med afseende på årsväxten år 1866 kan af de derom meddelade uppgifterna i allmänhet hemtas Tab. Litt A. den slutsats,, att såväl höstsäden, hvilken under det föregående årets vackra höst kommit sig temligen för, som äfven vårsäden under sommarens början serdeles gynnades af den vackra väderleken och lofvade en temligen god skörd, men att dessa förhoppningar betydligt inskränktes och på åtskilliga trakter nästan tillintetgjordes genom den inträdande ymniga nederbörden, hvilken försvårade inbergningen och mångenstädes skadade såväl säden, som äfven halmskörden, ja på några ställen omöjliggjorde inhöstningen från de vattendränkta sädesfälten; rost förekom ganska allmänt, isynnerhet på hvete. Foderväxterna, som på ') Enligt utdrag och uträkning af de till Kongl. Vetenskaps-Akademien från observationsstationerna inkomna tabellerna.

38 Året 1866. Civila sjukvården, Årsväxten. Medelprisen å spanmål. åtskilliga trakter rönt menlig inverkan redan af den höga vårfloden, lemnade i allmänhet endast en medelmåttig skörd, mångenstädes af dålig beskaffenhet, och blefvo på några trakter så vattendränkta, att de allsicke kunde inbergas, hvarigenom der och hvar missväxt alstrades. Potatisen lemnade i allmänhet temligen riklig skörd, men tog mångenstädes skada dels af torröta, dels eljest i följd af den fuktiga väderleken. Från" Stats-Kontorets underdåniga berättelse om årsväxten i riket torde för öfrigt här förtjena anföras, att enligt de af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, uti de derom afgifna berättelserna, uttalade åsigter, årets gröda ingenstädes varit god, men är att hänföra till öfver medelmåttig uti 5 län: Jemtlands, Södermanlands, Elfsborgs, Östergötlands och Kronobergs, till fullt medelmåttig uti 4 län: Stora Kopparbergs, Örebro, Jönköpings och Christianstads, till medelmåttig uti 11 län: Westerbottens, Wester-Norrlands, Gefleborgs, Westmanlands, Upsala, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Calmar, Hallands, Blekinge och Gottlands, till nära medelmåttig uti 1 län: Malmöhus, till under medelmåttig uti 3 län: Norrbottens, Wermlands och Stockholms, samt att alltså skörden i hela riket detta år öfverhufvud kan anses hafva varit medelmåttig. Tab. Litt. A utvisar, enligt Stats-Kontorets berättelse, årsväxtens förhållande i hvarje län, äfvensom priset på spanmål, hälften råg och korn, enligt de vid slutet af föregående året upprättade markegångstaxor. Det af Kammar-Collegium, efter medelprisen af hvarje läns år 1865 åsatta markegång, beräknade, för år 1866 fastställda riksmarkegångspriset å spanmål, hälften råg och korn, har, såsom tabellen utvisar, utgjort 1 R:dr 83 öre kubikfoten, eller för 6,3 kubikfot, motsvarande det gamla tunnemåttet, 11 R:dr 53 öre. Tab.N:o 6. Enligt hvad tabellen N:o 6 utvisar, har antalet af de embetsresor, som vederbörande läkare under redovisningsåret verkställt, med anledning af farsoter, smittosamma sjukdomar och i öfrigt allmännare sjuklighet uppgått till 1,065 (hvaribland ingå 88 för venerisk sjukdom), och alltså med 370 öfverstigit motsvarande antal under nästföregående året, och medicinalfondens utgifter för samma ändamål varit 59,825 R:dr 79 öre eller mera än dubbelt så myeket som under det nästföregående året. Tillökningen så i det ena som andra afseendet har företrädesvis varit föranledd af kolerafarsoten, hvilken påkallat 243 embetsresor och nära 25,000 R:dr i utgifter från medicinalfonden. För öfrigt beror tillökningen hufvudsakligen af ett större antal resor för tyfösa och gastriska febrar samt smittosam ögonsjukdom, hvilka ökats, för de förra från 172 till 380, för den sednare från 4 till 11, hvaremot antalet af läkarnes resor minskats för smittkoppor från 244 till 202, för skarlakansfeber från 84 till 64 och för rödsot från 44 till 9. Tab. Litt. A. Årsväxtens förhållande i riket samt spanmålspriserna, år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Tyfösa och gastriska febrar. 39 Angående freqvensen och utbredningen af under året gängse sjukdomar inhemtas af ofvanomförmälde årsberättelser och rapporter hufvudsakligen följande: Tyfösa och gastriska febrar, under hvilken benämning såväl typhus, febris typhoides Tab. Litt. B. och febris gastrica nervösa som äfven febris gastrica simplex synas vara sammanförde uti flere bland de inkomna berättelserna, hafva förekommit inom alla rikets län och uti flertalet bland dem ännu mera allmänt än under det föregående året. Mest framstående voro de i Gefleborgs, Wermlands, Södermanlands, Elfsborgs, Östergötlands, Jönköpings och Blekinge samt isynnerhet de båda skånska länen, men förekommo, såsom icke obetydliga partiella epidemier, äfven flerestädes i de öfriga länen med undantag af Jemtlands och Hallands län, der endast enstaka sjukdomsfall inträffade. Omkring 504 socknar hafva öfverhufvud företett mer eller mindre talrika sjukdomsfall af dessa febrar, såsom Tab. Litt. B närmare upplyser. Anmärkningsvärda partiela epidemier förekommo isynnerhet i Hudiksvalls distrikt. Kristinehamns-trakten, Norrtelge, Stora Malms, Daga, Eskilstuna, Göteborgs, Uddevalla, Orousts, Tanums, Håby, Linköpings, Kisa, Söderåkra, Ekesjö och Wrigsta distrikt samt Carlshamns-trakten och Christianstads, Engelholms, Hessleholms, Broby, Eslöfs, Malmö, Anderslöfs, Hörby och Trelleborgs distrikt. Ibland hela antalet antecknade sjukdomsfall, 14,970, hafva 1,434, enligt uppgift, slutat med döden; uti dessa siffror ingå likväl 5,919 sjukdomsfall och 57 dödsfall af»febris gastrica» eller enkel gastrisk feber. Ibland städerna företedde Gefle, Kristinehamn, Upsala, Stockholm, Nyköping, Göteborg, Jönköping, Carlskrona, Malmö, Landskrona, Lund och Helsingborg det största antalet sjuke, och uti 54 städer, der sjukdomsfall af dessa febrar iakttogos, antecknades tillsammans 6,911 sjukdoms- och 529 dödsfall. Uti Westerbottens, Wester-Norrlands, Gefleborgs, Stora Kopparbergs, Wermlands, Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Östergötlands, Jönköjjings, Christianstads och Malmöhus län utgjorde dessa febrar en fortsättning af de under det föregående året der gängse nervfebrarne, och förekommo de talrikast under årets första qvartal, men äfven under de öfriga årstiderna och ungefär till samma antal under årets förra och sednare hälft. Ibland 12,799 till tiden uppgifna sjukdomsfall med 1,180 dödsfall tillhörde 3,748 sjukdoms- och 393 dödsfall årets första qvartal, 2,659 sjukdoms- och 241 dödsfall det andra, 3,258 sjukdoms- och 249 dödsfall det tredje samt 3,134 sjukdoms- och 297 dödsfall det fjerde qvartalet. Ibland 2»,513 till könet uppgifne sjukdomsfall med 275 dödsfall, voro 1,196 sjuke och 142 döde män, 1,317 sjuka och 133 döda qvinnor, samt ibland 2,008 till åldern uppgifne sjukdoms-, med 93 dödsfall, 450 sjuke och 32 döde under 10 år, 418 sj., 15 d. emellan H_20 år, 534 sj., 17 d. emellan 21 30 år, 202 sj., 16 d. emellan 31 40 år, 272 sj., 9 d. emellan 41 50 år och 132 sj. 4 d. öfver 50 år. Vid årets slut fortforo dessa febrar företrädesvis inom Norrbottens, Westerbottens, Stora Kopparbergs, Wermlands, Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Östergötlands, Tab. Litt. B. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af tyfösa och gastriska febrar, år 1866.

40 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Tyfösa och gastriska febrar. Christianstads, Malmöhus och Gottlands lan. Beträffande dessa febrars förhållande i de serskilda, län, der de visade någon anmärkningsvärd freqvens och utbredning, må endast anföras följande: Norrbottens län: spridda fall, mest under det förra halfåret i Neder-Kalix d. (71 sj., 5 d. Tyselius), men under seduare halfåret i Haparanda (61 sj., 2 d. Ekman), Piteå (33 sj., 5 d. Håkanson) och Råneå d. (53 sj., 5 d. Piscator). Westerbottens län: enstaka fall under årets första qvartal i Lycksele d. (14 sj., 5 d. Ångström), samt spridda fall, mest under det sednare halfåret, i Skellefteå (94 sj., 6 d. Lindström) och Umeå d. (29 sj., 2 d. Haij). Wester-Norrlands län:' spridda fall under hela året i Hernösands (59 sj., 7 d. Hallström) och Torps d. (117 sj. Strömbäck), mest under sednare halfåret uti Omskol ds vik s d. (29 sj., 2 d. Löfving). Gefleborgs län: med talrika sjukdomsfall inom alla distrikt, mest dock i Gefle d. och stad, företrädesvis första qvartalet (254 sj., 28 d. Backström, Sandberg, v. Siidow), Jerfsö d. (20 d. Hedenström), Hudiksvalls d. och stad (168 sj., 3 d. Fineman, Ekman), samt Söderhamns d. och stad (89 sj., 16 d. Beskow, llwllander). Stora Kopparbergs län: med talrika sjukdomsfall iuoin alla distrikt och under nästan hela året, likväl till öfvervägande antal under det sednare halfåret, mest uti Fahlu d. och stad (126 sj., 4 d. Käsel, Beronius, Psilauder), Hedemora d. (84 sj. Grill), Säter-trakten (60 sj., 5 d. Dillner) och Leksands d. (33 sj., 2 d. Nordenström). [Vermlands län: serdeles freqvent, mest under sednare halfåret, i Kristinehamns-trakten (169 sj., 5 d. Lagerlöf, Berg, Gihl) och med spridda eller enstaka fall i alla öfriga distrikt. Örebro län: med spridda fall inom alla, mest dock Nora (57 sj., 4 d. Engström) och Bo o d. (48 sj., 4 d. Edling). [Vestmanlands län: med spridda fall inom de flesta distrikt, mest freqvent i Köpings-trakten (57 sj., 3 d. Kihlstedt). Upsala län: mest freqvent, under årets sista, fyra månader, i Upsala stad (118 sj. Ström); i öfrigt endast med spridda eller enstaka sjukdomsfall i de flesta distrikt. Stockholms län: med ganska talrika sjukdomsfall i Norrtelge d. (138 sj., 30 d. Palmgren), men blott enstaka fall i öfriga distrikt. Stockholms stad: hos fattigläkarne antecknades dels 115 sjuke och 16 döde af tyfus eller tyfoidfeber, nemligen 17 sj., 3 d. under första qvartalet, 17 sj., 2 d. under det andra, 41 sj., 5 d. under det tredje och 45 sj., 6 d. under det fjerde qvartalet, dels ock 437 sj, 11 d. af»febris gastrica simplex, till nästan lika stort antal fördelade på hvarje qvartal, dock något högre under det tredje. Vid Läkaresällskapets sammankomster aumäldes 108 sjukdomsfall af tyfus och tyfoidfeber samt 746 fall af enkel gastrisk feber, nemligen: (Carlson.) Södermanlands län: epidemiskt under hela året, isynnerhet inom Stora Malms (164 sj., 13 d. Govenius) och Eskilstuna (149 sj., 13 d. Ihrman) samt, företrädesvis under första och fjerde qvartalen, inom Nyköpings (131 sj., 25 d. Lundquist) och Daga (96 sj., 1 d. Klintberg) d., men i öfriga distrikt endast med spridda eller enstaka sjukdomsfall. Göteborgs och Bohus lån: serdeles freqventa epidemier förekommo under hela året, dock mest under första och fjerde qvartalen, inom Orousts (235 sj., 17 d. Nyström, Aström), mest under första qvartalet inom Uddevalla (150 sj., 13 d. Åhlström), Tanurns (133 sj., 19 d. Jngelson), och Göteborgs (37 d. Montén), samt mest under andra qvartalet inom Håby (273 sj., 20 d. Goldknhl), men endast spridda sjukdomsfall visade sig inom öfriga distrikt. Uti Göteborgs stad anmäldes 520 sjukdomsfall, med 45 dödsfall af tyfns och tyfoidfeber samt 1,197 sjukdomsfall af gastrisk feber, nemligen: (Ewért, Forssenius.) Wenersborgs län: spridda sjukdomsfall inom alla distrikt, företrädesvis Ulricehamns (114 sj., 22 d. Öländer) och Åmåls (71 sj., 5 d. Ryding) d. samt Wenersborgs stad (63 sj., 20 d. af tyfoidfeber och 119 sj., 1 d. af gastrisk feber. Kuylenstierna). Östergötlands lån: spridda eller enstaka sjukdomsfall inträffade inom samtlige distrikt, företrädesvis Linköpings (24 d. Arpi) och Kisa (107 sj., 4 d. Appelberg), hvarjemte i Norrköpings stad förekommo talrika fall af såväl tyfoidfeber (56 sj., 11 d.) som isynnerhet gastrisk feber (370 sj. Engelbrecht, Åberg). Calmar län: med spridda fall uti de flesta distrikt, talrikast inom Oscarshamns (65 sj., 6 d. Darin) och Söderåkra (80 sj. Schram) d. samt Calmar d. och stad (95 sj., 6 d. Söderbaum, Petterson). Jönköpings lån: uti 8 socknar af "Wrigsta d. (224 sj., 27 d. Lindskog) äfvensom Hvetlanda (28 d. Carlberg) d. samt Jönköpings stad (225 sj., 10 d. Engstrand) förekommo talrika, men i öfriga distrikt endast spridda sjukdomsfall. Kronobergs län: partiella epidemier förekommo under det förra halfåret inom Wexiö (71 sj., 5 d. Wennberg) och Ljungby (77 sj., 21 d. Hjelmqvist) d., men endast spridda sjukdomsfall uti öfriga distrikt.

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Hjernfeber. Halsröta. 41 Blekinge län: mycket freqventa under hela året i Carlshamns-trakten (97 sj., 6 d. Witt, Bergman, Thysenius) äfvensom, dock mest under Juni med September månader, i Carlskrona stad (394 sj., 26 d. Carlson). Christianstads län: partiella epidemier förekommo, isynnerhet under årets sista hälft, inom 7 kommuner (företrädesvis Äkarps och Werums) af Hessleholms d. (92 sj., 32 d. Gammelin), äfvensom ock inom Engelholms (75 d. Scholander) och Brösarps d. (85 sj., 22 d. Aspelin) samt i staden Christianstad, der den allt sedan Juli månad 1865 herrskande nervfeberepidemien fortfor ända inemot slutet af Januari månad, då den upphörde; uti öfriga distrikt visade sig endast spridda eller enstaka sjukdomsfall. Malmöhus län: partiella, mycket freqventa epidemier uppträdde inom Malmö d. (135 sj., 34 d. Anderson) och stad (313 sj., 52 d. Falck, Bergh), äfvensom städerna Helsingborg (322 sj., 15 d. Netzler), Landskrona (223 sj., 14 d. Gullstrand), Lund (311 sj., 30 d. Sarnberg) och Ystad (93 sj., 7 d. Malmgren) samt Anderslöfs (125 sj., 22 d. O. Ström), Hörby (103 sj., 13 d. Eneroth), Trelleborgs (93 sj., 11 d. Möller) och Eslöfs d. (123 sj., 14 d. V. Ström), men endast spridda sjukdomsfall förekommo inom öfriga distrikt. Gottlands lån: spridda sjukdomsfall anmärktes inom alla distrikt. Hjernfeber, meningitis cerebrospinalis, har äfven under detta år visat någon ytterligare Tab. Litt. C. tillväxt, så att, enligt hvad Tab. Litt. C utvisar, den förekommit inom 70 kommuner af 21 län, med 503 sjukdomsfall och 187 dödsfall. Den uppträdde företrädesvis inom Stora Kopparbergs, Elfsborgs, Calmar och Jönköpings län, men i öfriga län endast med spridda eller enstaka sjukdomsfall. partiella epidemier omtalas endast från Leksands, Ulricehamns och Tjusts distrikt. sjukdomen visade sig, antecknades 89 sjukdomsfall och 41 dödsfall. Anmärkningsvärda Uti 19 städer, der Sjukdomen förekom mest under årets förra hälft, så att, ibland 463 till tiden uppgifna sjukdomsfall med 182 dödsfall, inträffade 185 sjukdomsoch 47 dödsfall under det första qvartalet, 197 sjukdoms- och 86 dödsfall under det andra, 40 sjukdomsoch 27 dödsfall under det tredje samt 41 sjukdoms- och 18 dödsfall under det fjerde qvartalet. Vid årets slut anmärktes sjukdomen endast i Gefleborgs, Westmanlands och Jönköpings län. Med afseende på sjukdomens förhållande i de län, der något talrikare fall deraf förekommo, må endast anmärkas följande: Stora Kopparbergs län: partiel epidemi inom 3 kommuner af Leksands distrikt (76 sj., 32 d. Nordenström); spridda fall inom Fahlu (11 sj. Kiisel) och Nås d. (17 sj., 1 d. Westman) samt Säters-trakten (4 sj., 2 d. Dillner). Elfsborgs län; partiel epidemi inom Ulricehamns d. (115 sj., lid. Öländer), men i öfrigt endast enstaka fall i några distrikt. Calmar län: partiel epidemi inom Tjusts d. (31 sj., 29 d. Hacksell) samt enstaka sjukdomsfall inom Stranda d. och Westerviks stad. Jönköpings län: spridda fall inom Ekesjö d. (10 d. Bråkenhjelm) och Jönköpings stad (23 sj., 7 d. Engstrand). Halsröta, difterit, diphteria, angina diphterica, har äfven under detta år förekommit inom Tab- Litt. D. alla rikets län, utom Jemtlands, men med ytterligare minskad freqvens och utbredning. Inom Westerbottens län ökades den icke obetydligt och fortfor för öfrigt från föregående året företrädesvis inom Örebro, Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Östergötlands, Calmar och Malmöhus län, men i allmänhet med måttlig freqvens. Märkligare partiella epidemier omtalas isynnerhet från Skellefteå, Lycksele, Nyköpings, Malmköpings, Mölndals, Tab. Litt. C. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af Hjernfeber, år 1866. Sundhets-Colhgii und. Berättelse för år 1866 t 6

42 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Halsröta. Orousts, Uddevalla, Calmar och Tjusts distrikt, och från 164 kommuner inom 23 bland rikets län anmäldes, enligt tab. Litt. D, tillsammans 2,384 sjukdomsfall med 370 dödsfall, hvarförutom likväl, äfven under detta år, från åtskilliga orter omtalats sjukdomsfall af»pseudocroup», hvilka uppträdt samtidigt eller i förening med skarlakansfeber och sannolikt varit difterit. Ibland städerna företedde isynnerhet Stockholm, Göteborg, Uddevalla, Lidköping, Calmar och Landskrona ett mera anmärkningsvärdt antal sjuke och inom 30 städer, der sjukdomen iakttogs, antecknades tillsammans 1,356 sjukdomsfall med 99 dödsfall. Sjukdomen framträdde under årets alla månader, mest dock under förra halfåret och isynnerhet under det första qvartalet Ibland 2,187 till tiden uppgifna sjukdomsfall med 365 dödsfall tillhörde 813 sj. och 127 d. årets första qvartal, 397 sj., 63 d. det andra qvartalet, 381 sj., 77 d. det tredje och 596 sj., 98 d. det fjerde qvartalet. Vid årets slut fortfor sjukdomen isynnerhet i Westerbottens, Göteborgs och Bohus, Calmar och Malmöhus län. Ibland 162 till könet uppgifna sjukdomsfall, med 46 dödsfall, förekommo 64 sj., 22 d. män och 98 sj., 24 d. qvinnor; och med afseende på lefnadsåldern voro, bland 143 sjuke och 40 döde, 59 sj., 36 d. under 10 år, 43 sj., 3 d. emellan 11 och 20 år, 18 sj., 1 d. emellan 21 och 30 år, 15 sj. emellan 31 och 40 år, 7 sj. emellan 41 och 50 år samt 1 sj. öfver 50 år. Beträffande sjukdomens förhållande i de serskilda län, der talrikare sjukdomsfall deraf förekommo, må endast anmärkas följande: Westerbottens län: partiel epidemi inom Skellefteå d. under första qvart. samt Nov. och Dec. månader (99 sj., 4 d. Lindström), och spridda sjukdomsfall inom Lycksele d. (15 d. Ångström) samt Umeå d. (20 sj., 7 d. Haij) och stad (22 sj., 9 d. Brisman). Örebro län: spridda sjukdomsfall inom nästan alla distrikt, mest freqvent uti Nora (30 sj., lid. Engström) och Boo d. (25 sj., 4 d. Edling). Stockholms stad: enstaka fall bland stadens fattiga (26 sj., 3 d., hvaribland 5 män, 21 sj., 3 d. qvinnor, och bland dessa 15 under 10 år, 4 emellan 11 och 20 år, 7 deröfver; vid läkaresällskapets sammankomster -anmäldes 113 sjukdomsfall, nemligen: (Carlson.) Södermanlands län: partiel epidemi i Nyköpings-trakten (90 sj., 17 d. Lundquist), äfvensom inom Malmköpings d. (49 sj., 9 d. Braun), samt spridda eller enstaka sjukdomsfall inom de flesta öfriga distrikt. Göteborgs och Bohus län: partiella epidemier inom Uddevalla d. (107 sj., 4 d. Ahlströrn) och stad (79 sj. Lönner), äfvensom Oroasts (60 sj., 7 d. Nyström) och Mölndals d. (75 sj., 2 d. Sjöström), hvarjemte spridda eller enstaka sjukdomsfall förekommo i städerna Göteborg (93 sj., 11 d. Ewert) och Strömstad samt Håby d. Östergötlands län: spridda fall inom de flesta distrikt, talrikast dock i Norrköpings stad (43 sj., 10 d. Engelbrecht, Åberg). Calmar län: partiella epidemier inom Calmar d. (104 sj., 23 d. Söderbaum) och stad (107 sj., 8 d. Petterson) samt Tjusts d. (53 d. Hacksell) och spridda eller enstaka sjukdomsfall inom Westerviks stad (31 sj., 1 d. Forling, Ryding) samt Oscarshamns (35 sj. Darin), Söderåkra och Stranda d. Malmöhus län: partiel epidemi, under det sednare halfåret, inom Landskrona stad (83 sj., 16 d. Gullstrand) och i öfrigt spridda eller enstaka sjukdomsfall inom nästan alla distrikt. Tab. Litt. D. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af Difterit, år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Strypsjuka. Kikhosta. 43 Strypsjuka, angina membranacea, har under året varit föga framstående och visat sig Tab. Litt. E. något mera utbredd, men mindre freqvent än under det föregående året; den omtalas likväl från alla rikets län utom Kronobergs. Enligt hvad Tab. Litt. E utvisar, hafva inom 148 kommuner uti 23 bland rikets län blifvit antecknade 641 sjukdomsfall och 286 dödsfall af denna sjukdom, hvaribland likväl åtskilliga fall af»pseudocroup», hvilka förekommit samtidigt med skarlakansfeber och difterit, kanske rättast borde hänföras till sistnämnde sjukdom. De talrikaste sjukdomsfallen förekommo, förutom i städerna Stockholm och Göteborg, inom Westerbottens, Örebro, Södermanlands, Östergötlands och Malmöhus län. Ibland 604 till årstiden uppgifna sjukdomsfall med 277 dödsfall tillhörde 232 sj. och 102 d. det första qvartalet, 126 sj. och 66 d. det andra, 70 sj. och 37 d. det tredje samt 176 sj. och 72 d. det fjerde qvartalet. Bland de till lefnadsåldern uppgifne voro, med helt få undantag, alla barn under 10 års ålder. Angående sjukdomens förhållande inom de serskilda länen må endast anföras följande: Westerbottens lån: talrika sjukdomsfall under första och fjerde qvartalet i Skellefteå (47 sj., 8 d. Lindström) och spridda fall inom Nysätra d. (13 sj., 4 d. Risberg) äfvensom Umeå stad och distrikt. Örebro lån: spridda sjukdomsfall under Januari till November inom Nora d. (21 sj., 19 d. Engström) och enstaka fall inom de flesta öfriga distrikt. Stockholms stad: endast 7 sj., 4 d. anmäldes hos fattigläkarne och 31 sjukdomsfall vid läkaresällskapets sammankomster (Carlson). Södermanlands län: under årets alla månader, utom September, förekommo spridda fall inom Stora Malms (47 sj., 9 d. Govenius) och Daga d. (13 sj., 11 d. Klintberg) samt Nyköpings-trakten (22 sj., 12 d. Lundquist), men i öfrigt endast enstaka sjukdomsfall inom de flesta distrikt. Göteborgs och Bohus län: inom Göteborgs stad anmäldes 34 sj., 6 d. (Ewert), men uti de flesta distrikt förekommo blott enstaka fall. Ostergötlands län: spridda sjukdomsfall inträffade inom Linköpings (8 d. Arpi) och Reymyre d. samt nästan alla länets städer, mest freqvent i Norrköping (21 sj., 16 d. Engelbrecht, Åberg). Christianstads lån: talrika sjukdomsfall inom Engelholms d. (16 d. Scholander), samt enstaka fall uti Christianstads och Broby d. Malmöhus län: spridda fall inom nästan alla distrikt, mest freqvent i Malmö-trakten (22 sj., 21 d. Andersson, Ealk, Bergh). Kikhosta, pertussis, har under detta, år visat ytterligare aftagande i freqvens och utbred- Tab. Litt. F. ning, så att, enligt hvad Tab. Litt. F utvisar, uti 100 kommuner inom 22 bland rikets län, endast förekommit 1,831 sjukdomsfall med 104 dödsfall. Från Westerbottens och Hallands län omtalas icke sjukdomen, och inom flere län förekommo endast enstaka sjukdomsfall deraf, men uti Wermlands, Göteborgs och Bohus, Blekinge och Malmöhus län var densamma ganska freqvent. Anmärkningsvärda epidemier förekommo inom Torps, Göteborgs, Sölvesborgs, Ronneby och Cimbrishamns distrikt. Ibland städerna företedde isynnerhet Stockholm, Göteborg, Carlshamn och Landskrona ett betydligare sjukantal, och samtlige de 26 städer, der sjukdomen iakttogs, tillsammans 1,022 sjukdomsfall och 41 dödsfall. Uti Blekinge Tab. Litt. E. Uppgifna sjukdoms- och dödsfall af strypsjuka, år 1866.

44 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Kikhosta. Rödsot. och Malmöhus län fortfor sjukdomen från det föregående året; den förekom för öfrigt under alla årstider, men till betydligt öfvervägande antal under det sednare halfåret. Ibland 1,732 sjukdomsfall med 94 dödsfall, angående hvilka uppgift om årstiden blifvit meddelad, tillhörde 325 sj. med 15 d. det första, 389 sj. med 17 d. det andra, 486 sj. med 25 d. det tredje och 532 sj. med 37 d. det fjerde qvartalet. Vid årets slut fortfor sjukdomen, isynnerhet i Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Ostergötlands, Calmar, Jönköpings, Blekinge, Christianstads och Malmöhus län. Beträffande levnadsåldern, voro nästan alla de, om hvilka uppgifter i detta afseende meddelats, barn under 10 år. Angående sjukdomens förhållande uti de serskilda län, der talrikare sjukdomsfall inträffade, må endast följande anföras: Wester-Norrlands län: partiel epidemi under första, tredje och fjerde qvart. i Torps d. (56 sj. Strömbäck) samt enstaka sjukdomsfall inom Hernösands och Sollefteå distrikt. Wermlands län: spridda sjukdomsfall inom Filipstads (34 sj., 1 d. Pallin), Ofre Fryksdals (23 sj., 7 d. Kumlien), Uddeholms och Gillberga d., men endast enstaka inom Silbodals och Näs d, samt staden Carlstad. Stockholms stad: hos fattigläkarne anmäldes 54 sj., 2 d., hvaribland de flesta under Sept, till Dec, och vid läkaresällskapets sammanträden 79 sjuke. Göteborgs och Bohus län: partiel epidemi, under hela året, inom Göteborgs d. (19 d. Montèn) och stad (448 sj., 14 d., nemligen 52 sj., 1 d. under det första, 172 sj., 6 d. under det andra, 158 sj., 4 d. under det tredje, 73 sj., 3 d. under det fjerde qvartalet); endast spridda eller enstaka sjukdomsfall inom städerna Strömstad (20 sj. Cron) och Marstrand samt Mölndals och Håby distrikt. Blekinge län: partiel epidemi under första qvart. i Carlskrona stad (38 sj., 7 d. Carlson) och under det sednare halfåret uti Ronneby d. (70 sj., 9 d. Neijber), Sölvesborgs-trakten (48 sj., 3 d. Norin) och Carlshamns-trakten (68 sj., 5 d. Witt, Bergman, Tliysenius), men endast enstaka sjukdomsfall inom Carlskrona och Jemshögs distrikt. Malmöhus län: partiella epidemier, under första qvartalet inom Hörby d. (30 sj. Enerolh) och staden Helsingborg (42 sj., 2 d. Netzler), samt under hela året inom Cimbrishamns d. (101 sj. Bratt), Malmö- (111 sj., 4 d. Andersson, Falk,- Bergh) och Landskrona-trakten (139 sj., 7 d. Gullstrand, Virgin); spridda eller enstaka sjukdomsfall uti staden Lund samt Eslöfs, Äsum8 och Trelleborgs distrikt. Tab. Litt. G. Rödsot, Dysenteria, har under detta år ingenstädes uti riket varit framstående, utan endast med spridda eller enstaka sjukdomsfall förekommit, enligt hvad Tab. Litt. G utvisar, uti 70 kommuner inom 21 bland rikets län. Ifrån Westerbottens, Jemtlands och Gottlands län omtalas densamma alldeles icke. Samtlige inom riket antecknade sjukdomsfall hafva endast utgjort 601, med 27 dödsfall, och alltså ett mindre antal än under något af alla de år, för hvilka sifferuppgifter uti ifrågavarande hänseende finnas meddelade. Uti 22 städer, der sjukdomen visade sig, antecknades tillsammans 322 sjuke och 9 döde. Ibland 580 sjukdomsfall med 24 dödsfall, beträffande hvilka uppgift meddelats angående årstiden, tillhörde 146 sj., 12 d. det första, 92 sj., 1 d. det andra, 214 sj., 6 d. det tredje och 128 sj., 5 d. det fjerde qvartalet. De flesta dödsfallen inträffade bland barn under 10 års ålder. Tab. Litt. F. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall, af Kikhosta, år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Rödsot. Kolera. 45 Kolera, choiera asiatica, epidemica, hvilken farsot, sedan densamma med år 1859 sednast Tab. Tub. Litt. H. upphörde inom Sverige, nästan hvarje år visat sig på något eller några andra ställen uti Europa, uppträdde ånyo under detta år inom riket och utbredde sig temligen hastigt och vidsträckt samt var äfven flerestädes ganska freqvent. Under sommaren år 1865 hade åtskilliga sjukdoms- och dödsfall förekommit 1)> isynnerhet i Stockholms, Jönköpings och Calmar län, hvilka uppgifvits fullkomligt likna»choiera asiatica» eller»utbildad choiera», men någon kolera-epidemi uppkom icke deraf. Alltifrån början af nu ifrågavarande år hade diarrhéer flerestädes allmänt förekommit, men aftogo på våren ; under Maj och Juni, hvilken sistnämnde månads medeltemperatur var ganska hög, började likväl diarrhéer att åter mera freqvent uppträda; derjemte inträffade i Helsingborg några enstaka kolerafall och i Stockholm ett och annat samt i Göteborgtalrika sjukdomsfall af»choiera nostras» och»kolerin». Det var likväl först den 25 Juni, som en brädgårdsarbetare, boende i Göteborgs förstad Haga, insjuknade med kolerasymptomer å Hisingen invid Göteborg; samma dag inträffade äfven i staden Göteborg det första misstänkta kolerasjukdoms- och dödsfall, hvilket den 30 Juni och 1 Juli vidare efterföljdes af dylika, hvarefter farsoten temligen hastigt utbredde sig inom staden, omgifningen och till andra orter. Vid alldeles samma tid, eller den 26 Juni, insjuknade med kräkningar och diarrhé äfven två båtsmän å ett kronofartyg, som i Stockholms skärgård deltog uti en öfningsexpedition, och den 27 en tredje, hvilken dagen förut inkommit till Skeppsholmen i Stockholm med ett nämnde expedition tillhörande fartyg 2 ); alla dessa tre afsändes d. 28 Juni till garnisonssjukhuset, der två bland dem snart tillfrisknade, men den tredje, hvilken länge varit sjuklig, afled d. 16 Juli; d. 28 Juni insjuknade med kolerasymptomer ytterligare två man å samma fartyg, som den sistomförmälde mannen tillhört, hvilka båda afledo denna och följande dagen; intill Juni månads slut insjuknade vidare 12 man dels å öfningsexpeditionen, dels å Skeppsholmen, bland hvilka afledo 4 i Juni och 2 den 1 Juli. Sedan emedlertid, äfven bland den civila befolkningen i hufvudstaden, d. 28 Juni inträffat ett sjukdomsfall af kolera hos en ogift, 28-årig qvinna, hvilken den 29 Juni afled, och d. 30 Juni hos en matros, hvilken tillhörde ett fartyg, som ett par veckors tid legat i Stockholms hamn, och hvilken afled den 1 Juli, samt sistnämnde dag ytterligare af kolera aflidit en snickeriarbetare å Ladugårdslandet och en sjökapten på ett annat, sedan någon tid i hamnen liggande fartyg, utbredde sig farsoten under Juli, Augusti och September månader ganska hastigt inom staden och derifrån småningom äfven vidare till en mängd andra orter i riket, hvarvid man stundom ganska tydligt och bestämdt kunde spåra sjukdomens införande från hufvudstaden eller andra kolerasmittade orter. Nästan samtidigt härmed hade likväl också i Gefle 1) Jfr Sundhets-Collegii underd, berättelse för Sr 1865, sid. 36. 2 ) Både d. 25 och 26 Juni hade omförmälde kronofartyg varit inne i Stockholm, hvarest dä, i närheten af fartygets förtöjningsplats, förenades uppmuddring af gyttja; lufttemperaturen var förstnämnde dag + 28 C. i skuggan, Tab. Litt. G. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af Rödsot, år 1866.

46 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Kolera. redan d. 4 Juli inträffat det första och d. 7 Juli det andra sjukdomsfallet af farsoten, hvilken derefter hastigt utbredde sig inom staden och dess närmaste omgifning. På ingen af alla dessa platser, der farsoten först och nära nog samtidigt uppträdde inom riket, har man, oaktadt noggranna efterforskningar, kunnat finna anledning antaga, att sjukdomen dit blifvit från annan ort införd genom smitta, som kunnat spåras; från Gefle, Göteborg, Carlstad o. fl. st. har meddelats, att man ansåg»mera sannolikt» att sjukdomen der»utbrutit spontant». Farsoten spridde sig vidare under Juli, Augusti och September månader mer och mindre freqvent till rikets samtlige provinser. Mest utbredd och freqvent uppträdde densamma, förutom i hufvudstaden, inom Wester-Norrlands, Gefleborgs, Wermlands, Göteborgs, Elfsborgs och Östergötlands län, samt var framstående, ehuru i mindre grad, äfven inom Örebro, Westmanlands, Skaraborgs och Jönköpings län. I öfriga län förekommo endast spridda eller enstaka sjukdomsfall, sparsammast inom Jemtlands, Kronobergs, Hallands, Blekinge och de båda skånska länen samt Gottland. Enligt tab. Litt. H hafva från omkring 216 kommuner inom rikets samtlige län antecknats (förutom å tab. Litt. I upptagne 1,012 sj., 49 d. af»choiera nostras») tillsammans 12,799 sjukdomsfall och 4,503 dödsfall af kolera och kolerin (hvilka uti flere rapporter uttryckligen blifvit sammanförde), hvarvid likväl måste anmärkas, att isynnerhet på landsbygden många såväl sjukdomsfall som dödsfall inträffat utan att läkare derom blifvit underrättad. Uti dessa siffror ingå likväl 3,743 sjuke och 114 döde af»kolerin», så att, om dessa afdragas, återstå 9,056 sjuke och 4,389 döde; detta utvisar en mortalitetsprocent af 48,46. Det var företrädesvis inom städerna som sjukdomen härjade, men ganska anmärkningsvärda partiella epidemier förekommo äfven å landsbygden isynnerhet inom Piteå, Hernösands, Torps, Sundsvalls, Gefle, Carlo stads, Göteborgs, Mölndals, Håby, Orousts, Wenersborgs, Åmåls, Borås, Trollhättans, Gunnarsnäs och Linköpings distrikt. Ibland städerna hemsöktes företrädesvis Sundsvall, Gefle, Carlstad, Stockholm, Göteborg, Wenersborg, Linköping, Norrköping och Jönköping, hvarjemte talrika sjukdomsfall förekommo äfven i Uddevalla, Marstrand, Borås och Åmål. Uti de 53 städer der sjukdomen förekom antecknades inalles 9,819 sjukdomsfall och 3,016 dödsfall, eller, om derifrån afdragas 2,904 sjuke och 56 döde af»kolerin», 6,915 sjuke och 2,960 döde af kolera, hvilket utvisar en mortalitetsprocent af 42,80. Sjukdomen hade sin största utbredning och freqvens under Augusti månad, fortfor nästan lika freqvent under September, men minskades till utbredning och aftog äfven i freqvens under Oktober samt ännu mer under November, hvarefter endast några enstaka sjukdomsfall och ett dödsfall inträffade under December månad. Ibland de till tiden uppgifne 9,131 sjukdoms- och 3,178 dödsfallen tillhörde 6 sjuke Tab. Litt. H. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af Kolera och Kolerin, år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Kolera. 47 och 4 döde Juni månad, 1,291 sj. och 483 d. Juli, 3,366 sj. och 943 d. Augusti, 3,189 sj. och 1,209 d. September, 1,160 sj. och 508 d. Oktober, 106 sj. och 30 d. November samt 13 sj. och 1 d. December månad. Ibland 4,096 sjuke och 1,405 döde, för hvilka könet blifvit uppgifvet, voro 2,151 sj. och 729 d. män samt 1,945 sj. och 676 d. qvinnor, och ibland 4,138 sjuke och 1,377 döde, för hvilka uppgift om åldern meddelats, voro 675 sj. och 290 d. under 10 år, 278 sj. och 82 d. emellan 11 och 20 år, 1,093 sj. och 295. d. emellan 21 och 30 år, 905 sj. och 259 d. emellan 31 och 40 år, 642 sj. och 209 d. emellan 41 och 50 år, 380 sj. och 149 d, emellan 51 och 60 år samt 165 sj. och 93 d. öfver 60 år. Med afseende på sjukdomens förhållande i de serskilda länen må anföras följande: Norrbottens län: Haparanda d.: sjukdomen uppträdde efter ångfartyget Haparandas ankomst, omkring d. 10 Aug., vid Salmis lastageplats och utbredde sig vidare till Haparanda stad, Neder- och Ofver-Torneå samt Carl Gustafs socknar och fortfor till årets slut; i staden anmäldes 58 sjuke, bland hvilka blott helt få afledo, hvaribland prov.läkaren Wretholm; äfven å landsbygden lärer dödligheten varit ringa (P. J. Ekman)i Neder-Kalix d.: sedan kolera-diarrhéer alltifrån sednare delen af Juli talrikt förekommit, inträffade, vid kyrkoplatsen, d. 31 Aug. ett utbildadt kolerafall, som långsamt förbättrades, och d. 28 Sept, ännu ett, hvilket slutade med döden; inalles förekommo endast 8 sj. och 4 d. (Thyselius); Piteå d.: ångaren Haparanda qvarlemnade d. 7 Aug., på resa från Stockholm, några kolerasjuke, hvarefter sjukdomen utbredde sig och fortfor under 5 veckor dels å landet (10 sj., 5 d.), dels och isynnerhet i staden (40 sj., 23 d. C. Håkanson), Westerbottens län: Skellefteå d.: hitfördes genom ångfartyget Haparanda i Aug. månad, men höll sig nästan endast vid Ursviken och upphörde snart (6 sj., 5 d. Lindström); Umeå d.: uppträdde i Juli månad på ett från Stockholm kommande fartyg och fortfor under Aug. och Sept, vid lastageplatsen Djupviken och Holmsund (27 sj., 13 d. Haij); i staden sjuknade och dog endast en sjöman på ett 14 dagar förut från Stockholm afgånget fartyg (Brisman). Jemtlands län: ifrån Östersund anmäldes kolera för första gången visat sig (2 sj., 1 d. Grenholm). Wester-Norrlands län: Hernösands d.: uppträdde i slutet af Aug. vid Alaforss lastageplats i Hässjö socken, med tre sjukdomsfall, hvilka inom dygnet medförde döden; i öfrigt förekommo derstädes och i Tynderö socken endast spridda fall med ringa dödlighet (64 sj., 8 d. Hallström); i staden förekommo under Aug. talrika diarrhéer samt, hos 3 stadsboer och 8 resande, kolerin, men intet fall af utbildad kolera; Skogs d.: endast 4 sjukdoms- och 3 dödsfall af kolera förekommo i Nora socken (Carlgren); Torps d.: spridda fall, mest bland sådana som besökt Sundsvall (17 sj., 7 d. af kolera, 42 sj. af kolerin; Strömbäck); Sundsvalls d.: från medlet af Juni uppträdde, under den då tryckande värmen, ett stort antal diarrhéer och koleriner, hvilka under Juli antogo en mer och mer intensiv karakter och i medlet af månaden»öfvergingo till fullt utbildad kolera, hvaraf första anfallet inträffade omkring d. 16 Juli å Skönsmon, bland personalen vid en der anlagd ångsåg; farsoten grep med hast omkring sig; i de staden närmast omgifvande socknarne Selånger, Skön och Timrå (förnämligast å lastageplatsen Wifsta varf); dess acme inträffade sista veckan af Augusti»; den aftog vidare under Sept, och efter d. 20 Okt. anmäldes icke vidare något sjukdomsfall (62 sj., 25 d. Westerberg); i staden började sjukdomen, utan förebud, d. 27 Juli och antog genast en betänklig karakter samt fortfor ända in i Oktober månad; den största dödligheten förekom bland medelålders arbetskarlar, hvilka hufvudsakligen sysselsatte sig med lastning samt vistades i vatten och fukt samt närde sig med otjenlig torrföda, kryddad med bränvin eller uselt svagdricka, och tillbringade nätterna i osunda bostäder; sjukdomsfallen voro på följande sätt fördelade med afseende på de serskilda månaderna: Juli. Augusti. September. Oktober. Summa. Kolera 12 sj., 7 d. 98 sj., 40 d. 67 sj., 38 d. 12 sj., 4 d. 184 sj., 89 d. Kolerin 23» 1» 137» 6» 52» 10» 5» 2» 206» 19» Summa 35 sj., 8 d. 235 sj., 46 d. 119 sj., 48 d. 17 sj., 6 d. 390 sj., 108 d. (Bagge, Mossberg.) Gefleborgs län: Hudiksvalls stad: endast några enstaka sjukdomsfall (10 sj., 2 d. Ekman); Söderhamns d.: endast 3 fall, hvilka alla slutade med döden; den första insjuknade och dog genast efter.hemkomsten från Stockholm;»de båda andra, kolare- vid Bergviks såg, hade ej, så vidt man kunnat utröna, haft beröring med någon kolerasjuk ; deras bostad låg afsides från landsvägen och de plägade ej komma i beröring med främmande; bland öfrige kolarne förekommo diarrhéer, men af lindrig art (Beskow); i staden förekommo under Aug. till Okt. några spridda fall (15 sj., 6 d. af kolera, 26 sj., 4 d. af kolerin; Thollander); Gysinge d.: under Aug. och Sept, anmäldes åtskilliga sjuke, bland hvilka några varit på besök i Gefle (13 sj., 8 d. Ljunggren); Gefle d. och stad: såsom ofvan är nämndt började sjukdomen d. 4 Juli i staden och utbredde sig hastigt äfven till landsbygden samt var mera svårartad än någon af de fyra föregående epidemierna (70 sj., 44 d. Bœckstrôm); i staden hade man vidtagit nödiga försigtighetsmått emot farsotens införande sjövägen, medelst inrättande af ett sjukhus \\ mil från staden, vid inloppet till densamma, och noggrann efterforskning angående helsotillståndet på ankommande fartyg egde rum; men natten till den 4 Juli insjuknade i kolerasymptomer en ung man, hvilken saknade fast bostad, och sysselsatte sig med lossning af stenkol från ett norskt skepp, samt, sedan han på aftonen d. 3 Juli badat i sjön, lagt sig att sofva på en lastpråm under regnigt och kyligt väder; denne tillfrisknade; men den 7 Juli insjuknade och afled en timmerman, som sysselsatt sig med drifning af ett skepp i hamnen; d. 9 insjuknade och afledo en sjöman, som föregående natt setat och fiskat, samt en. machinist, och derefter inträffade först enstaka, men, efter ytterligare en vecka, mera talrika sjukdomsfall i stadens alla delar, dock mest

48 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Kolera. inom l:sta och 4:de qvarteren, hvilka till större delen hafva ett sankt och osnndt läge samt bebos af mycket fattigt folk; af 429 i farsoten insjuknade tillhörde 415 arbetsklassen och endast 14 de bättre lottade, men bland desse sistnämnde afledo 9. Derförutom antecknades under farsotens fortgång 1,160 sjukdomsfall af diarrhé och kolerin (Sandberg, v. Siidow). Öfversigt af kolerafarsoten i Gefle stad. Stora Kopparbergs län: Fahlu d., stad och grufva: endast två fall af kolera, det ena med dödlig utgång, hos från Gefle hemkomna personer, inträffade under Augusti i staden och vid grufvan, samt 29 fall af kolerin, hvarjemte vid Korsnäs och i Tona socken förekomrao åtskilliga koleraartade sjukdomsfall, mestadels blott bland personer, som besökt Gefle (Kiisel, Psilander, Beronius); Smedjebackens d.: i slutet af Juli förefeommo tre sjukdomsfall med svåra, asiatisk kolera liknande symptomer (Höjer). Wermlands län: Carl stads d. och stad: sedan diarrhéer under några dagars förlopp varit temligen allmänna, inträffade i Carlstad d. 18 Juli, hos en 40-årig qvinna, ett misstänkt sjukdomsfall, som efter 7 timmar slutade med döden, uti en bland de tre, efter 1865 års stora brand uppförde barackbyggnader, hvilka uti 198 rum hyste mera än 900 personer; detta efterföljdes d. 23 af ännu ett lika plötsligt sjukdoms- och dödsfall, hvarefter först enstaka, men efter några dagar talrika sjukdomsfall i stadens alla delar visade sig och epidemien utbredde sig med en betydlig häftighet intill slutet af Augusti, hvarefter den hastigt minskades och upphörde alldeles efter d. 4 Oktober. Noggranna efterforskningar angående sjukdomens uppkomst hafva icke lemnat»något resultat, som i ringaste mån skulle medgifva sannolikheten af dess hitflyttande genom från annan ort kommande personer eller varor». Bland stadens 4,500 innevånare insjuknade 425, afledo 172 och bland de omkring 1,500 främmande arbetare, som vid denna tid vistades i staden, voro 222 sj., 130 d., alltså tillsammans 647 sj., 302 d., hvaribland voro 46 barn och endast 5»ståndspersoner» (Baak); i distriktet förekom farsoten, mestadels i omgifningen kring vattendragen, inom 8 kommuner, till hvilka den syntes hafva blifvit från staden öfverförd; temligen talrika sjukdomsfall, 93 döde (Ramström). Öfversigt af kolerafarsotens förhållande i staden Carlstad. Christinehamns stad: d. 7 Sept, insjuknade och dog en sjöman på ett från Göteborg ankommet fartyg, men icke förr än d. 2 Okt. inträffade det första kolerafall i staden och efterföljdes endast af några enstaka sjukdomsfall (16 sj., 8 d. Lagerlöf, Berg); Arvika d.: spridda sjukdomsfall under Sept, och Okt. inom 4 kommuner; många sjuke, 31 d. (Borgström); Visnums d.: endast 4 fall af choiera nostras förekommo (Bohm); Filipstads d. och stad: endast 2 kolerafall, båda med dödlig utgång, inträffade i staden, d. 31 Juli och 25 Sept., utan att sjukdomens uppkomst genom smitta dervid kunnat spåras; till Dufvenäg by af Nyeds socken fördes epidemien af en arbetskarl, som i Carlstad haft kolera, men, sedan han förbättrats, rymt från sjukhuset och, efter hemkomsten, åter insjuknade och dog d. 5 Sept., hvarefter flere sjukdoms- och dödsfall i denna trakt inträffade; 13 sj., 7 d. af kolera, 27 sj. af kolenn (Pallin); Sunne d.: koleriner voro serdeles allmänna, men af utbildad kolera förekommo endast 6 sjukdoms- och 3 dödsfall vid Rottnaholms bruk i Sunne socken (Bjerkander); Näs d.: under Aug. och Sept. månader inträffade bland från smittad ort ankomna personer några enstaka fall; 8 sj., 4 d. (Grafströtn). Örebro län: Örebro d. och stad: sedan diarrhéer och koleriner varit allmänt gängse under Juni Sept., uppträdde kolera under Okt. och Nov. i staden, föga freqvent men ganska intensiv; 39 sj., 18 d. af kolera, 14 sj., 1 d. af kolerin (Acharius); äfven ' å landsbygden förekommo under sommaren och hösten diarrhéer och några fall af kolerin, men endast vid Hallsberg en till freqvensen obetydlig, men serdeles intensiv partiel kolera-epidemi under November (7 sj., 7 d. Hammarström); Boo d.: i början af Sept, sjukna de och dog en från Wadstena hemkommen man och ett par dagar derefter sjuknade, men återställdes hans hustru, men intet vidare kolerafall inträffade (Edling); Nora d.: under Sept. Nov. förekommo talrika sjukdomsfall af kolerin (29 sj. Engström); Ljusnarsbergs d.: kolerin var ganska allmän under Juni Nov. (40 sj., 5 d. Svederus); Karlskoga d.: endast ett enstaka kolera-artadt sjukdomsfall inträffade under Augusti (Reuterman).

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Kolera. 49 Westerås län, stad och d. : under Aug. inträffade några enstaka kolerafall, hvarefter en föga freqvent epidemi uppträdde under Sept. Dec. i staden (34 sj., 25 d. af kolera, 15 sj. af kolerin; Altin) och äfven spred sig något till kringliggande landsbygd (23 sj., 9 d. Widberg); Arboga-trakten: under Juli och Aug. förekommo i staden, uti det hus der en konvalescent efter kolera, från Stockholm blifvit inhyst, 3 enstaka sjukdomsfall; koleriu (9 sj.) förekom derjemte både i staden och å landsbygden (Bergmanson, Sparrman); Sala stad: två sjukdomsfall med kolera-artade symptomer förekommo under Sept. (Kalén); Strömsholms d.: under Juli visade sig 4 spridda fall, 1 med dödlig utgång, och under Sept, uppträdde en partiel epidemi i Munktorps socken, troligen ditförd af en från Stockholm anländ qvinna (25 sj., 14 d. Åkerman); Ramnäs d.: endast tre enstaka kolerafall, alla med dödlig utgång, inträffade i Sept, och Okt. (Wennberg); Wåla d. : i början af Aug. inträffade 5 kolerafall, bland hvilka 2 medförde dödlig utgång (Leffler)..Upsala lån: en partiel epidemi uppträdde under Aug. Sept, i Tillinge och Svingarns socknar af Enköpings d. (19 sj., 9 d. Stiegler), hvarförutom endast enstaka fall förekommo inom Leufsta d. (5 sj., 5 d. af kolera, 23 sj., 4 d. af choiera nostras; Rogstadius) och Upsala d. (32 d., hvaribiand 17 i Elfkarleby socken; Lundblad) och stad (6 sj., 2 d. af kolerin; Ström). Stockholms län ocb. distrikt: under Juli uppträdde farsoten i Danderyds socken, genom en från Stockholm hemkommen arbetare, hvarefter flera fall inträffade å fattighuset; i Okt. visade den sig äfven i Solna med spridda fall; 27 sj., 11 d. (Rydberg); Waxholms stad: enstaka fall (5 d. Zettergren); Södertelge d.: 2 sjömän anlände nästan döende till staden, der de fördes i land och afledo, och 2 andra sjömän dogo å sina fartyg i hamnen, men för öfrigt förekom hvarken kolera eller kolerin i staden eller dess närmaste granskap (Martin); Botkyrka d.: under Aug. inträffade vid Tumba några fall af kolera, först hos en från Stockholm hemkommen arbetare; 6 sj., 4 d. (Ericsson); Wermdö d.: endast 2 sjukdomsfall förekommo hos Sandhamns-lotsar (Wagner); Norrtelge d.: i staden inträffade 3 sjukdoms- och 2 dödsfall samt en partiel epidemi i Blidö socken, med 38 sj., 19 d., hvarförutom kolerin allestädes allmänt förekom (Palmgren, Isander); Östhammars d.: en från Gefle hemkommen lots sjuknade och dog under Augusti, men i öfrigt inträffade intet enda kolerafall (Blume). Stockholms stad: Sedan, såsom ofvan är nämndt, mot slutet af JUDÏ visat sig misstänkta sjukdomsfall bland båtsmännen å Skeppsholmen och å en i skärgården kryssande flottilj, samt d. 28 hos en ogift 28-årig qvinna vid Katarina Östra Kyrkogata inträffat det första sjukdomsfallet och d. 29 det första dödsfallet af kolera bland den civila befolkningen, tillväxte småningom antalet insjuknade och utbredde sig farsoten öfver hela staden, men herrskade jemförelsevis mest på Kungsholmen och fortfor till inemot slutet af Oktober månad. Särskilda kolera-sjukhus voro redan före sjukdomens uppträdande iordningställde, nemligen Provisoriska sjukhuset vid Sandbergsgatan, vid Sabbatsberg och vid Hornsgatan (N:o 74), och sundhets-byråer till ett antal af högst nio öppnades d. 24 Juli och stängdes d. 22 September. Inalles 24 biträdande läkare användes under den tid farsoten fortfor. Sjukdomen angrep företrädesvis de mindre bemedlade klasserna, äfvensom resande, och de jemförelsevis flesta dödsfallen inträffade, med afseende på lefnadsåldern, bland barn under 10 år; den var ganska intensiv och dödade någon gång redan efter några få timmar, men oftare inträffade döden först efter ett eller flere dygn, stundom genom efterföljande kolera-tyfoid eller andra följdsjukdomar; kramp äfvensom ock diarrhé uteblef stundom och ett fall är antecknadt såsom choiera sicca; i 3 fall förekom, vid kolera-tyfoid, ett erysipelatöst exantem å extremiteterna såsom ett godt kritiskt symptom. Af förste stadsläkaren anmäldes inalles 2,096 sj. och 655 ') d., förutom af d:r Björkman vid Sabbatsberg uppgifne 9 sj., 1 d. Behandlingen var hufvudsakligen densamma som vid föregående epidemier, företrädesvis stimulantia, och tycktes små och ofta repeterade doser af kamferspiritus medföra bättre verkan, än stora doser; försök med ympning af kamfert löst i terpentin visade icke föregifvet gagn. Angående sjukdomens gång uppgifves förhållandet hafva varit följande: Öfversigt af kolera-epidemien i Stockholms stad d. 28 Juni till d. 29 Okt. 1866. ') Uppgiften om dödsorsakerna i staden upptager dock endast 553 döde. Sundhets-Collegii und. Berättelse för år 1866. 7

50 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Kolera. Med afseende på de 9 sundhetsbyråernas verksamhet anmärkes, att bland 1,447 der anmälde sjukdomsfall förekommo å byrån i (Carlson.) Södermanlands län: spridda eller enstaka kolerafall inträffade under Juli Sept, i Nyköpings d. (7 sj., 5 d.) och stad (19 sj., 1.2 d. Tjundquist) samt Strengnäs stad (5 sj., 1 d. Pontén, Göhle), äfvensom, under Aug. och Sept., i Eskilstuna d. (2 sj., 2 d. Ihrman) och från d. 4 Okt. till d. 7 Nov. i staden Mariefred (23 sj., 9 d. Lind); och anmärktes på alla dessa ställen åtminstone de först insjuknade antingen hafva hemkommit sjuke ifrån, eller åtminstone varit på besök i kolerasmittad ort; dessutom anmärktes i Daga d. 10 spridda fall af choiera nostras (Klintberg). Göteborgs och Bohus län: Göteborgs stad: sedjw spridda fall af kolerin allt ifrån årets början förekommit och småningom tilltagit såväl uti freqvens som intensitet, så att såväl under April som Maj månad enstaka svårare sjukdomsfall visat sig, inträffade, såsom ofvan är nämndt, det första mera misstänkta koleradödsfall, d. 25 Juni, och efterföljdes den 1 Juli af ännu ett, som bestämdt ansågs vara af»choiera asiatica», hvarefter farsoten ganska hastigt utbredde sig inom staden och dess omgifningar under Juli, Augusti och isynnerhet September; derefter aftog den och nästan upphörde med Oktober månad. Sjukdomen förmodas hafva»spontant uppstått». På stadens egentliga område insjuknade 916 och afledo 494, men vid Läkaresällskapets sammankomster anmäldes 1,273 sj., 638 d. (deribland äfven inräknade sjuke och döde från Carl Johans församling), nemligen: Med hänsyn till lefnadsålder voro bland dessa: 21 sj., 18 d. under 1 år, 131 sj., 87 d. mellan 1 5 år, 165 sj., 69 d. mellan 5 15 år och öfriga 956 sj., 464. d. öfver 15 år; på serskildt kolerasjukhus vårdades 364 och afledo 200; jemförelsevis-härjade sjukdomen mest bland den fattigare befolkningen och i de af densamma bebodda stadsdelar, så att, bland 812 sj. och 446 d., för hvilka uppgift med afseende på bostaden meddelats, fördelningen samt sjukdoms- och dödsfallens procentiska förhållanbe visade sig på följande sätt: (Ewert.) Göteborgs d.: sjukdomen uppträdde, utbredde sig och upphörde alldeles samma tider som i staden; talrika sjukdomsfall, 458 dödsfall; svårast förhöll den sig i de staden angränsande Majorna eher Carl Johans församling, der 240 deraf afledo, äfvensom å Brännö i Styrsö socken (der ibland 200 innevånare voro 30 sj., 22 d.) och Hyppel i Ockerö (der bland 50 innevånare voro 12 sj., 7 d.) samt Frölunda socken (med 50 sj., 28 d. Montén); Mölndals d.: icke förr än d. 27 Aug. visade sig det första kolerafallet hos en från kolerasmittad ort hemkommen arbetare, hvarefter farsoten hastigt utbredde sig och fortfor till d. 28 Oktober (113 sj., 61 d. af kolera, 17 sj. af kolerin. Sjöström); Orousts d.: uppträdde i slutet af Juli å Tjörn och fortfor derefter ända in i November på olika orter, företrädesvis inom Rönnängs och Klädesholmens kapell tillhörande Tjörn, samt Långelanda socken och Gullholmens kapell tillhörande Oronst; flere extraläkare användes derstädes, och deras rapporter upptaga 286 sj., 125 d. af kolera, 161 sj. af kolerin; Uddevalla d.: endast enstaka sjukdomsfall inom 6 socknar (19 sj., 13 d. af kolera, 23 sj. af»choiera nostras»; Ahlström); i staden uppträdde sjukdomen mycket intensiv från d. 30 Aug. till slutet af Okt. (29 sj., 20 d. Lönner); i staden Marstrand, der sjukdomen aldrig förr förekommit, började den visa sig i Sept, och fortsatte under Okt. (65 sj., 28 d. af kolera, 402 sj. af kolerin; Hörlin); Kongelf: några enstaka kolerafall inträffade under Juli och Oktober (9 sj., 5 d. Ullman); Hå b y d. : enstaka kolerafall förekommo under Juli och Augusti, men å fiskelägena Malmön och Näset blefvo de mera freqventa under Sept, hvarefter de åter minskades och upphörde under Oktober (124 sj., 34 d. af kolera, 17 sj., 3 d. af kolerin; Goldkuhl); i staden Strömstad inträffade, jemte 7 fall af kolerin, endast 4 sjukdoms- och 2 dödsfall af kolera (Oron).

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Kolera. 51 Wenersborgs län och d.: under Juli månad började enstaka kolerafall förekomma och utbredde sig farsoten vidare under Aug. och ända in uti Okt., så att inom 12 socknar var ett stort antal sjuke, 97 döde {Kjellberg); i-staden började farsoten d. 2 Aug. och upphörde i Okt.; bland 589 insjuknade och 162 döde voro 76 sj., 45 d.»främlingar». Öfversigt af kolerans förhållande i Wenersborg. - Trollhättans d.: en från Oroust ankommen qvinna afled d. 16 Juli af kolera, hvarefter farsoten långsamt utbredde sig samt upphörde åter d. 22 Sept. (115 sj., 31 d. Hinman); Gunnarsnäs d.: från Wenersborg ankom d. 10 Aug. med ångbåt en kolerasjuk till Upperuds brnk, der sjukdomen snart utbredde sig, men upphörde åter i Sept, utan att mera än ett par enstaka fall deraf visade sig i två andra socknar (57 sj., 35 d. Hagberg); Åmåls stad: kolerasjuke från främmande ort ditförde under Aug. och Sept, tre serskilda gånger sjukdomen, hvilken hvarje gång skördade några offer, men tog föga fart; Liedbecks koncentrerade kamferspnt visade sig serdeles verksam (30 sj., 16 d. Ekelund); uti distriktets landsbygd förekommo endast några enstaka fall inom Tydje socken, dit sjukdomen infördes med en från Upperuds brak ankommen kolerasjuk (16 sj., 11 d. af kolera, 51 sj. af kolerin; Byding); Alingsås d.: endast några spridda kolerafall inträffade (17 d. Berggren), hvarjemte å stadens område en från Göteborg nyss hemkommen kolerasjuk person afled, men oaktadt den lifliga kommunikationen med Göteborg och andra smittade orter förekom intet kolerafall i sjelfva staden (Högselius) ; Borås stad: d. 27 Aug. inträffade å fattighuset ett kolerafall, hvarefter sjukdomen något spridde sig och fortfor till slutet af September (31 sj., 21 d. af kolera, 35 sj. af kolerin; Lundquist); derifrån utbredde sig farsoten under Sept. Okt. äfven till några socknar inom distriktet (84 sj., 33 d. af kolera, 258 sj. af kolerin; Elmlund); Marks d.: under Sept, och Okt. förekommo inom Öxnevalla och Sätila socknar åtskilliga kolerafall, ditförde med från Göteborg hemkomna personer (23 sj., 16 d. Friman). Skaraborgs län: Mariestads d.: spridda fall af kolera, som ansågs ditförd från Carlstad, inträffade inom 2 socknar under Aug. och Sept. (6 sj., 5 d. af kolera, hvarföratom kolerin allestädes förekom i så stort antal,»att det ej kunde räknas»; Svedenborg); Hofva d.: sjukdomen utbröt under Augusti på flere ställen inom Undenäs socken och var serdeles svår, isynnerhet vid Porsviks bruk, der serskild extraläkare anställdes; öfver hundra sjuke och 30 döde (Sjövall); Hjo d.: endast några spridda fall af kolerin inträffade i staden och dess omgifuing (14 sj. Tengstrand); Sköfde stad: endast två enstaka sjukdoms- och ett dödsfall af kolera inträffade i Sept, och Nov., samt 9 sjukdomsfall af kolerin (Sylvén); Falköpings d. : med från Arvika hemkomna jernvägsarbetare infördes sjukdomen i 2 socknar, der likväl endast några spridda kolerafall inträffade (8 d. Neuman). Östergötlands län: Linköpings d. och stad: den 12 Aug. visade sig det första kolerafall i staden och efterföljdes till en början, under nämnde månad, af endast enstaka fall (7 sj., 5 d.); under Sept, ökades likväl farsotens freqvens (144 sj., 82 d.) och ännu mera under början af Oktober, men derefter aftog den åter hastigt (225 sj., 128 d), så att under Nov. månad (d. 13) endast 1 sjukdoms- och dödsfall inträffade. Inalles voro alltså 377 sj., 216 d. af kolera, och under samma tid 790 sj. af koleradiarrhé (Bergman); uti oingifvande landsbygd af distriktet, dit farsoten tycktes blifvit öfverförd från staden, visade densamma sig icke förr än d. 6 Sept., och upphörde d. 12 Nov.; den uppträdde inom 10 socknar med spridda fall (85 sj., 52 d.), hvarföratom kolera-diarrhéer ifrån ytterligare 6 socknar anmäldes; diarrhéer, företrädesvis under form af s. k. koleriner, förekommo för öfrigt ganska allmänt under koleratiden (Arpi); Motala östra d.: sjukdomen började visa sig i slutet af Juli och fortfor in i Sept, månad, med spridda fall bland personalen, vid mekaniska verkstaden (20 sj,, -11 d. af kolera, ömkr. 200 sj. af koleraartadt diarrhé; Malmberg); Motala Vestra d.: sedan enstaka fall af kolerin under Juni till Aug. visat sig, inträffade under Sept, och Okt. spridda kolerafall inom köpingen (22 sj., 8 d. af kolera, 19 sj. af kolerin; Bohnsack); Åtvidabergs d.: endast några enstaka kolerafall inträffade under Sept, och Okt. (7 sj., 1 d. Dandenelle); Valdemarsviks d.: strödda kolerafall förekommo under Aug. månad (20 sj., 12 d. af kolera, 8 sj. af kolerin; O. Norstedt); Söderköpings d.: endast några enstaka sjukdomsfall af kolerin inträffade mot slutet af Juli (6 sj., 2 d. Djurberg); från staden omtalas blott 5 dödsfall af kolera, bland hvilka 2 sjömän från å kanalen trafikerande fartyg, 1 resande och 2 hjon å kanalbolagets invid staden belägna fattighus, men i staden förekom eljest icke kolera, ehuru spridda fall af diarrhé (31 sj., 2 d.) inträffade, isynnerhet under Juli till September (Sevon); Norrköpings stad: i midten af Aug. afled af kolera en från Stockholm nyss inflyttad qvinna; d. 30 Aug. afledo vidare två andra qvinnor och derefter utbredde sig farsoten hastigt och fortfor till d. 20 Oktober; inalles insjuknade 753 och afledo 270, bland hvilka å sjukhus vårdades 124 sj., 61 d. (Engelbrecht, Åberg); endast några enstaka kolerafall inträffade inom Finspongs (1 sj., 1 d. Strömberg) och Reymyra (5 sj. af kolera, men 194 sj. af diarrhé; Wester), äfvensom Ödeshögs d. (4 d. Hœffner); Wadstena-trakten: d. 21 Aug. insjuknade i stadens hamn och afledo efter ett par dagar två sjömän på en vedskuta från Husby fjol, hvilken icke veterligen haft beröring med kolerasmitt ad ort; farsoten spridde sig derefter mycket hastigt inom staden

52 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Kolera. (74 sj., 42 d. i kolera, 110 sj, i kolerin) och d. 2 Sept, äfven till det närbelägna centralhospitalet (hvarest 11 sj., 8 d.) samt -kringliggande landsbygd; det sista koleradödsfallet inom staden inträffade d. 19 Sept, och det sista sjukdomsfallet d. 24 September. Öfversigt af kolera-farsoten inom Wadstena stad. -Boxholms d.: under Sept, till Dec. förekommo några enstaka kolerafall (10 sj., 8 d. af kolera, 14 sj. af kolerin; Drougge); i staden Skenninge inträffade likaledes några enstaka fall (12 sj., 7 d. af kolera, 17 sj. af kolerin) äfvensom ock å närmaste omgifvande landsbygd (15 sj., 7 d. Nerén). Calmar län och d.: endast i Älems socken förekommo under Sept. 3 dödsfall af kolera; eljest blott diarrhéer, ofta förenade med kräk ningar och kramp (57 sj. Söderbaum) ; i staden inträffade under Juli och Aug. några enstaka kolerafall (11 sj., 5 d. af kolera, 11 sj. af kolerin; Petterson); Westerviks,stad: koleran infördes tre serskilda gånger med resande, d. 14 Juli, då 2 insjuknade och 1 afled, d. 5 Aug., då 2 afledo, och d. 26 Sept., då 3 insjuknade och 2 afledo; för öfrigt förekommo endast lindriga koleriner (15 sj., 1 d. Forliug, Ryding); i Stranda d. anmärktes endast enstaka fall af kolerin (Aström); Borgholms d.: farsoten uppträdde under Sept, och Okt. med spridda fall inom staden och två närbelägna socknar (29 sj., 21 d. af kolera, 108 sj., 10 d. af kolerin; Holmberg); i öfrige distrikter förekommo endast spridda eller enstaka fall af diarrhé, mest under tredje qvartalet. Jönköpings län: i staden Jönköping började farsoten i slutet af Augusti, sedan sjukdomsfröet sannolikt blifvit infördt med resande från Göteborg, och utbredde sig vidare under hela Sept., men var betydligt lindrigare än vid föregående tillfällen; på kringliggande landsbygd lärer intet enda sjukdomsfall hafva inträffat. Öfversigt af kolerasjukdomen i Jönköping. Grenna stad: medan farsoten fortfor i Wadstena och Jönköping inträffade två gånger att till staden ankomne resande från sistnämnde ort insjuknade, men endast en af stadens egne innevånare angreps af sjukdomen; alla tre tillfrisknade (Qvennerstedi); från öfriga distrikt omtalas endast enstaka fall af diarrhéer. Kronobergs lån: Wexiö d.: inom 2 kommuner afledo af kolera, från smittad ort i Wermland hemkomne, jernvägs&rbetare, men eljest inträffade intet kolerafall inom distriktet (2 sj., 2 d. Wennberg); inom Ljungby, Tingsås och isynnerhet Ekeberg a d. förekommo spridda fall af diarrhé, mest under tredje qvartalet, men ingen kolera. Hallands län: Kongsbacka d.: under Sept, voro koleriner mycket allmänua och 6 sjukdomsfall med 2 dödsfall af utbildad kolera inträffade äfven (Carlsson); i staden Halmstad insjuknade och dog i slutet af Sept, en från Göteborg nyss återkommen person, och en vecka efteråt sjuknade och dog i samma hus, der denne bott, ännu en, men flera kolerafall inträffade icke, ehuru diarrhéer allt sedan -årets början förekommit och voro serdeles allmänna (inalles 152 sj,, 4 d.), isynnerhet under Aug. till Okt. (Tenggren); till staden Warberg ankom en resande från Göteborg i midten af Sept., sjuk af kolera, men tillfrisknade; eljest var serdeles friskt under Juni till December (BrunstedC); för öfrigt förekommo diarrhéer temligen allmänt i Laholm under Sept, och i Falkenbergs d. under Juli till November. Blekinge län: Carlskrona d.: endast 7 fall af diarrhé anmäldes under tredje qvartalet (Hellman); men i staden voro diarrhéer mycket allmänna (186 sj.) under hela året och mest under tredje qvartalet, hvarjemte d. 9 Aug. å stadens fattighus inträffade ett fall af utbildad kolera, hvilket vidare efterföljdes af ännu 8 sjukdomsfall (H. J. Carlson); Carl s hamn s stad: enrstaka fall af diarrhé förakommo allt från årets början och ökades något under tredje qvartalet, då äfven i September 1 dödsfall af kolera och 7 sjukdomsfall af choiera nostras inträffade (Witt, Thysenius); Sölvesborgs d.: under Juli till Okt. förekommo spridda fall af diarrhé (19 sj. Norin). Christianstads län: från Broby d. omtalas ett sjukdomsfall af kolerin (Rosborg) och från Engelholms d. 4 dödsfall af kolerin och ett af»puke», men för öfrigt endast talrika diarrhéer under sommaren och hösten (Scholander); i Brösarps d. förekommo spridda fall af diarrhé under hela året (51 sj. Aspelin), och i Cimbrisbamns d. under det tredje qvartalet, och voro dess» ofta förenade med kräk ningar och kramp; 59 sj. anmäldes, ehuru, de sjukes antal var mycket större (Bfatt).

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukomar. Kolera. Diarrhé. 53 Malmöhus län: Malmö d.: under Juni till Okt. förekoiumo 26 fall af rödsotartade diarrhéer (Andersson); i staden gingo diarrhéer under hela året och voro under tredje qvartalet talrikast (181 sj., 3 d. Falk, Bergh); i Landskrona d. visade sig äfven benägenhet för diarrhé under tredje qvartalet och i staden alltifrån årets början, hvarjemte under Aug- till Okt. åtskilliga fall af kolerin inträffade; endast 2 fall af utbildad kolera förekommo, nemligen en sjöman på ett från Göteborg ankommet fartyg, hvilken i Sept, insjuknade, fördes i land och afled, äfvensom ock hans sköterska (15 sj. af kolerin, 87 sj. af diarrhé; Virgin, Gullstrand); Helsingborg: diarrhéer voro temligen allmanna (120 sj.) alltifrån årets början och»choiera nostras» samt»choiera infantum» under Juli till Sept. (32 sj., 3 d.); derjemte förekommo enstaka fall af utbildad»choiera asiatica» i tre serskilda repriser, nemligen d. 13 Juni, då en karl och en qvinna plötsligen insjuknade och afledo, hvarefter under de följande dagarne ännu 6 personer i olika stadsdelar insjuknade men tillfrisknade; derefter upphörde sjukdomen alldeles till d. 15 Aug., då ånyo inträffade 2 sjukdomsfall, af hvilka det ena slutade med döden, utan att vid något af alla dessa kolerafall till orten införd smitta kunde spåras; vidare förekom intet kolerafall förr än i November, då på ett från England inkommet fartyg 3 personer insjuknade och afledo (Netzel); i Höganäs (31 sj.) och Åsums d. (48 sj.) samt Lund (81 sj.) och Ystad (82 sj.) herrskade äfven diarrhéer, uti det förstnämnda distriktet under Juni till Sept, och i de öfriga orterna under hela året, men mest under sommaren. Gottlands län: Wisby d.: uti en gård inträffade under Juli 3 sjukdomsfall och 2 dödsfall af kolera, som ansågs hemförd från Stockholm (J. Kolmodin); till staden infördes icke från Stockholm någon kolera, oaktadt den lifliga kommunikation som egde rum, men d. 23 Juli kom ett seglande fartyg från Kronstadt, hvilket medförde en kolerasjuk, som afled; i öfrigt förekom intet kolerafall, endast några koleiiner (6 sj.) och diarrhéer (27 sj. Pontin); i SI i te d. inträffade på Fårö 7 sjukdoms- och 6 dödsfall a kolera, men diarrhéer voro allestädes inom distriktet allmänna hela sommaren (C. Kolmodin); Hemse d.: endast några enstaka diarrhéer förekommo under sommaren (Brydolf). Diarrhé och larmkatarrh, diarrhoea, hvartill också uti tabellen blifvit hänförde ett Tab. litt i. betydligt antal sjukdomsfall samt äfven några dödsfall af inhemsk kolera (choiera nostras), omtalas under detta år ännu mera utbredda och freqventa än under det föregående året, så att, enligt tab. Litt. I, inalles 19,531 sjukdomsfall med 169 dödsfall deraf blifvit inom riket antecknade. Ibland 19,052 till årstiden uppgifna sjukdomsfall med 161 dödsfall tillhörde 2,591 sj. och 30 d. årets första qvartal, 2,380 sj. och 37 d. det andra, 10,011 sj. och 69 d. det tredje samt 4,070 sj. och 25 d. det fjerde qvartalet, och ibland 3,109 till könet uppgifne sjukdomsfall med 59 dödsfall voro 1,470 sj. och 28 d. män samt 1,639 sj. och 31 d, qvinnor, samt ibland 2,801 till åldern uppgifne sjukdomsfall inträffade nära nog hälften ibland barn under 10 år. De förekommo på åtskilliga trakter allt ifrån årets början, uppträdde på andra ställen samtidigt med den starka värme som inträffade under Juni månad, och visade sig på ännu andra ställen föret sedan koleran der börjat sprida sig. De voro flerestädes rödsotartade, men oftare koleraartade. Från många håll hafva uppgifterna om inhemsk kolera, kolerin och koleraartadt diarrhé blifvit sammanförda med redogörelsen för kolerafarsoten, hvarföre, vid anmärkningarne angående dennes förhållande inom de serskilda länen, äfven förekommer åtskilligt angående hithörande sjukdomsformer. anmärkas, att de omtalas minst från Derförutom må endast Jemtlands, Kronobergs, Christianstads och Gottlands län, mest deremot från Gefleborgs, Göteborgs och Bohus, Östergötlands samt Malmöhus län, äfvensom Stockholms stad. Tab. Litt. I. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af Diarrhe, år 1866.

54 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Frossa. Tab. Litt. K Frossa, febris intermittens, har under ifrågavarande år visat sig inom alla rikets län utom Jemtlands, men i allmänhet med ännu mindre freqvens än under det nästföregående året, så att, enligt tab. Litt. K, uti de flesta län deraf förekommit endast spridda eller enstaka sjukdomsfall. De jemförelsevis talrikaste sjukdomsfallen inträffade vid Mälaredalen och vid Göta elfs mynning samt på sydöstra kustlandet, men äfven i de båda nordligaste länen hafva enstaka sjukdomsfall förekommit. Partiella epidemier omtalas från Strömsholms, Eskilstuna, Åtvidabergs, Valdemarsviks och Söderåkra distrikt. Ibland städerna företedde endast Upsala, Stockholm, Göteborg och Norrköping ett märkligare antal sjukdomsfall, och inalles 36 städer ett sammanlagdt antal af 1,626 sj. och 3 d. Ibland 2,630 inom 145 kommuner uti hela riket antecknade sjukdomsfall uppgifves endast 4 hafva medfört dödlig utgång. Sjukdomsfallen förekommo under alla årstider, men voro talrikast under våren. Ibland 2,426 till årstiden uppgifne sjukdomsfall tillhörde 594 årets första qvartal, 944 det andra, 402 det tredje och 486 det fjerde qvartalet. Ibland 62 sjukdomsfall, för hvilka typus blifvit uppgifven, voro 31 quotidianer, 28 tertianer, 2 quartaner och en med irregulier typ. Ibland 502 sj., för hvilka könet är uppgifvet, voro 240 män och 262 qvinnor, och ibland 472 sj., för hvilka åldern blifvit uppgifven, voro 128 under 10 år, 70 emellan 11 och 20 år, 156 mellan 21 och 40 år, 95 mellan 41 och 60 år, samt 23 öfver 60 år. några bland de serskilda länen må endast anmärkas: Med afseende på sjukdomens förhållande Norrbottens län: enstaka sjukdomsfall i Neder-Kalix d. (3 sj. under Febr., Mars, April; Tysélius), Piteå d. (1 sj. i Sept.; Håkanson) och Ofver-Luleå d. (2 sj. i April; Landelius). Westerbottens län: enstaka sjukdomsfall i Nysätra d. (8 sj. i Maj och Juni; Isberg) och i Umeå stad (1 sj. i Dec; Brisman). Wester-Norrlands län: enstaka sjukdomsfall i länets samtelige sju distrikt (24 sj.). Westmanlands län: spridda sjukdomsfall under hela året inom Strömsholms d. (62 sj. Åkerman) och Arboga-trakten (34 sj., 2 d. Bergmanson, Sparrman) samt enstaka sjukdomsfall i Rämnas d. (3 sj. Häggmark) och Sala stad (9 sj. Kolen). Upsala län: talrika sjukdomsfall i Upsala stad (80 sj. Ström) samt spridda eller enstaka sjukdomsfall i alla distrikt. Stockholms stad: af fattigläkarne antecknades 391 sj., till nästan lika antal fördelade på de särskilda månaderna, likväl med ett par tiotals förhöjning under April och Maj. Vid Läkaresällskapets sammankomster anmäldes: Södermanlands län: talrika sjukdomsfall inom Eskilstuna d. (80 sj. Ihrman) samt spridda eller enstaka sjukdomsfall inom Eskilstuna stad (5 sj. Malm) samt Stora Malms (20 sj. Govenius), Malmköpings (16 sj. Braun) och Wingåkers d. (6 sj. Aurell). Göteborgs och Bohus län: talrika sjukdomsfall inom Göteborgs stad, hvarest vid Läkaresällskapets sammankomster anmäldes under Tab. Litt. K. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af Frossa, år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Frossa. Påssjuka. 55 Endast enstaka fall inom Mölndals, Orousts samt Uddevalla d. och stad (tillsammans 26 sj.). Östergötlands län: spridda sjukdomsfall i Norrköpings stad, mest onder första och isynnerhet andra qvartalet (45 sj. Engelbrecht, Åberg), äfvensom inom Åtvidabergs (59 sj. Dandenelle) och Valdera arsviks d. (53 sj. Norstedt) änder årets alla månader, men endast enstaka fall inom Reymyra (9 sj. Wester), Kisa (2 sj. Appelberg) samt Linköpings d. (3 sj. Arpi) och stad (14 sj. Bergman), äfvensom Söderköpings stad (3 sj. Sevon). Calmar län: spridda fall under hela året inom Söderåkra (44 sj. Schram) och Oscarshamns d. (21 sj. Darin) samt staden Westervik (36 sj. Forling, Ryding), men endast enstaka fall inom Stranda, Högshy samt Calmar d. och stad (tillsammans 42 sj.). Malmöhus län: enstaka sjukdomsfall inträffade under olika tider af året, mest dock under det första halfåret och företrädesvis under Maj månad, inom nästan alla distrikt, talrikast inom Hörby (29 sj. Eneroth) samt Malmö d. (24 sj. Anderson) och stad (25 sj. Falk, Bergh). Påssjuka, parotitis, har under detta år förekommit ungefar lika utbredd, men ännu mindre Tab. utt. L. freqvent än det nästföregående året, så att, enligt hvad tab. Litt. L utvisar, uti 83 kommuner inom 19 län förekommit endast 1,010 sjukdomsfall och 5 dödsfall. Mera anmärkningsvärdt antal sjukdomsfall förekom endast inom Gefleborgs, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län, hvaremot endast spridda eller enstaka fall anmärktes uti de öfriga län, der sjukdomen visade sig. Ifrån Jemtlands, Wester-Norrlands, Kronobergs, Hallands och Gottlands län omtalas densamma alldeles icke. Den uppträdde såsom partiel epidemi å landsb) 7 gden inom Norrtelge och Hörby distrikt, äfvensom uti städerna Gefle, Göteborg samt Norrköping; uti 26 städer, der denna sjukdom förekom, antecknades tillsammans 666 sjukdomsfall, med 1 dödsfall. Sjukdomsfallen inträffade till långt öfvervägande antal under årets förra hälft, så att, ibland 990 till årstiden uppgifna sjukdomsfall, 285 tillhörde det första qvartalet, 331 det andra, 133 det tredje och 211 det fjerde qvartalet. Ibland 60 till könet uppgifne sjuke voro 26 män och 34 qvinnor och ibland 34 sjuke, för hvilka uppgift om åldern blifvit meddelad,voro 18 under 10 år, 10 emellan 11 och 20 år samt 6 emellan 21 och 40 år. Med afseende på sjukdomens förhållande uti några län, der talrikare sjukdomsfall deraf förekommo, må anmärkas följande: Gefleborgs län: under Febr. till Juni inträffade en partiel epidemi i Gefle stad (79 sj. Sandberg, v, Sûdmo) och under September inom Hofors d. (22 sj. Hesselgren); för öfrigt omtalas endast ett par enstaka sjukdomsfall inom Bollnäs d. (2 sj. Borgman). Göteborgs och Bohus län: i staden Göteborg anmäldes sjukdomsfall deraf under årets alla månader, nemligen: (Ewert.) För öfrigt förekemmo endast enstaka sjukdomsfall inom Mölndals och Håby d. samt städerna Marstrand, Strömstad och Uddevalla (tillsammans 19 sjuke). Tab. Litt. L. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af Påssjuka, år 1866.

56 Året 1866. Civila sjukvården. Gä ngse sjukdomar. Smittkoppor. Ostergötlands län: spridda fall förekommo under årets flesta månader, talrikast under Juni och Juli, inom Norrköpings stad (52sj. Engelbreeht, Åberg), men för öfrigt omtalas endast några enstaka sjukdomsfall från Söderköpings stad (4 sj. Sevon). Malmöhus län: en partiel epidemi förekom under första, andra och fjerde qvartalet inom Hörby d. (51 sj. Enerot); för öfrigt inträffade endast spridda eller enstaka sjukdomsfall inom Asums d. (3 sj. Lundgren), samt städerna Malmö (27 sj. Falk, Bergh), Ystad (11 sj. Malmgren) och Helsingborg (12 sj. Netzler). Tab. Litt. M. Smittkoppor och modifierade koppor, variolœ, varioloides, hvilka sedan sista tiden af år 1862 småningom år efter år tilltagit i utbredning och freqvens, hafva under nu ifrågavarande år börjat att något aftaga och minskas, så att uti endast 268 kommuner inom 23 län sjukdomsfall deraf förekommit, enligt hvad tab. Litt. M närmare utvisar. Mest freqventa voro sjukdomsfallen inom Gefleborgs, Stora Kopparbergs och Wermlands län, och ganska talrika äfven inom Wester-Norrlands samt, ehuru i mindre grad, Westmanländs, Stockholms, Södermanlands, Elfsborgs, Calmar och Blekinge län, men i de öfriga länen inträffade endast spridda eller enstaka sjukdomsfall. Sjukdomen var i allmänhet och på de flesta orter af temligen lindrig art, dock med undantag för ovaccinerade barn, bland hvilka den flerestädes strängt härjade. Ibland 5,178 antecknade sjuke äro 658 uppgifne hafva aflidit. Anmärkningsvärda partiella epidemier å landsbygden omtalas från Torps, Gefle, Jerfsö, Alfta, Leksands, Nås, Carlstads, Silbodahls, o Uddeholms och" Åmåls distrikt. Ibland städerna företedde företrädesvis Gefle, Hudiksvall, Stockholm och Carlskrona ett betydligare sjukantal, och uti 32 af sjukdomen hemsökte städer antecknades inalles 1,570 sjuke och 271 döde. Sjukdomen fortfor från föregående året, isynnerhet inom Wester-Norrlands, Gefleborgs, Stora Kopparbergs, Wermlands, Elfsborgs och Blekinge län samt hufvudstaden, och uppträdde med långt öfvervägande freqvens under årets förra hälft, med undantag för Norrbottens och Westerbottens län, der endast några få sjukdomsfall inträffade tidigare än under December månad, äfvensom ock för Örebro, Skaraborgs, Östergötlands och Calmar län, der de talrikaste sjukdomsfallen inträffade under det sednare halfåret. Ibland 4,516 sjuke och 498 döde, för hvilka uppgift om årstiden blifvit meddelad, tillhörde 1,629 sjuke och 141 döde det första qvartalet, 1,785 sj. och 216 d. det andra, 588 sj.och 82 d. det tredje samt 514 sj. och 59 d. det fjerde qvartalet. Sjukdomen fortfor ännu vid årets slut i Norrbottens, Westerbottens, Gefleborgs, Stora Kopparbergs, Wermlands, Örebro, Södermanlands, Elfsborgs, Skaraborgs, Calmar och Blekinge län samt hufvudstaden. Ibland 1,431 sjuke och 149 döde, för hvilka uppgift om könet blifvit lemnad, voro 739 sj., 80 d. män och 692 sj., 69 d. qvinnor, och beträffande lefnadsåldem voro, ibland 1,137 sj. och 93 d., för hvilka uppgift i detta afseende meddelats, 355 sj., 72 d. under 10 år, 172 sj., 5 d. emellan 11 och 20 år, 240 sj., 8 d. emellan 21 och 30 år, 221 sj., 2 d. emellan 31 och 40 år, 113 sj., 2 d. emellan 41 och 50 år, 31 sj., 3 d. emellan 51 och 60 år samt 5 sj., 1 d. öfver 60 år. Med afseende på sjukdomens förhållande i de serskilda länen må endast meddelas följande: Tab. Litt. M. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af Smittkoppor, år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Smittkoppor. 57 Norbottens län: under sista qvartalet började kopporna uppträda inom Haparanda d. (12 sj., 1 d. Ekman). Westerbottens lån: under sommaren inträffade några enstaka sjukdomsfall inom Ragunda och Wemdalens d. samt staden Umeå, men först under December började smittkopp-farsoten visa sig inom Umeå d., isynnerhet vid Hörneåfors bruk (12 sj., 1 å. Haij). Jemtlands län: Wemdalens d.: spridda fall i Svegs och Linselis socknar (8 d. Helleday); enstaka fall inom Östersunds d. och 1 fall inom Undersåkers d. Wester-Norrlands län: talrika sjukdomsfall förekommo, under årets förra hälft, isynnerhet inom Torps (274 sj., 35 d. Strömbäck) och Skogs d. (52 sj., 4 d. Carlgren), hvarjemte spridda eller enstaka fall inträffade inom Hernösands, Sollefteå, Örnsköldsviks och Sundsvalls distrikt. Gefleborgs län: smittkoppor förekommo inom samtlige distrikt, allt ifrån årets början och fortforo ännu vid årets slut inom flere bland dem; mest utbredde och freqventa uppträdde de, såsom fortsättning från den i Jan. 1865 började epidemien, inom Gefle d. (171 sj., 20 d. Backström) och stad (163 sj., 12 d. Sandberg, v. Sildow), Söderhamns d. och stad (102 sj., 37 d. Beskow, Thollander), Hudiksvalls d. och stad (314 sj., 12 d. Fineman, Ekman) samt Jerfsö d. (44 d. Hedenström). Stora Kopparbergs län: sjukdomen fortfor från årets början inom de flesta distrikt och ännu vid årets slut, isynnerhet i Leksands d. (194 sj., 19 d. Nordenström); den var mycket freqvent äfven inom Pahlu d. och stad (152 sj., 9 d. Kûsel, Psilander, Beronius), Smedjebackens d. (130 sj., 16 d. Höjer) samt Nås d. (137 sj., 13 d. Westman) och Säters-trakten (131 sj., 6 d. Dillner). Wermlands län: fortforo inom flere distrikt från det föregående året och spridde sig småningom äfven till nästan alla de öfriga; de flesta sjukdomsfallen förekommo inom Carlstads d. (211 sj., 43 d. Ramström) och stad (57 sj., 8 d. Götlin) samt Uddeholms (22 d., hvaribland 12 barn under 5 år; Höök), Filipstads (77 sj., 10 d. Pallin) och Silbodals d., der epidemien fortfor från April 1865 in i Juli 1866, eller 67 veckor, inom 10 socknar; 167 sj., 29 d., hvaribland 10 under 10 år, 1 mellan 21 30 år, 5 mellan 31 40 år, 3 mellan 41 50 år, 3 öfver 50 år och 7 af icke uppgifven ålder (Örtengren). Öfversigt af kopp-epidemien inom Silbodals distrikt år 1866. Örebro län: endast spridda sjukdomsfall förekommo inom de flesta distrikt, mest under det sednare halfåret. ^Vestmanlands län: vid årets början uppträdde sjukdomen inom Westerås d. och utbredde sig sedermera, isynnerhet under årets förra hälft, med spridda fall inom alla öfriga distrikt. Upsala län: spridda fall inom Upsala och Enköpings d. samt enstaka sjukdomsfall inom Tibble och Leufsta distrikt. Stockholms län: enstaka sjukdomsfall visade sig i Osthammars och Stockholms d. under första qvartalet, å Wejrmdön och i Sigtuna d. under andra qvart., hvarjemte en partiel epidemi inom 2 socknar af Norrtelge d. (36 sj. Palmgren) förekom under Mars till Maj och spridda sjukdomsfall visade sig inom Botkyrka och Sothoims distrikt. Stockholms stad: hos fattigläkarne antecknades 471 sj. och 55 d., hvaribland 237 sj., 26 d. män och 234 sj., 29 d. qvinnor; vid Läkaresällskapets sammanträden anmäldes 117 sjukdomsfall, de flesta under det förra halfåret, hvaremot antalet aftog mot årets slut, enligt följande tabell: Södermanlands län: sjukdomsfall förekommo under årets flesta månader, mest freqventa under Nov. och Dec. inom 2 socknar af Stora Malms d. (90 sj., 6 d. Govenius) samt intill Oktober uti Nyköpings stad och 8 socknar af distriktet (53 sj., 13 d. Lundquist), men i Eskilstuna d. och stad äfvensom Wingåkers, Daga och Malmköpings d. samt Strengnäs inträffade endast spridda eller enstaka sjukdomsfall. Göteborgs och Bohus län: från Jan. till Okt. förekommo endast enstaka sjukdomsfall inom städerna Göteborg (17 sj., v 1 d. Ewert), Uddevalla och Kongelf samt Mölndals, Tanums och Håby distrikt. Elfsborgs län: fortforo sedan det föregående och under hela detta år mycket freqventa inom Åmåls d. (139 sj., 15 d. Ryding) samt från Jan. till Juni inom Gunnarsnäs d. (90 sj., 9 d. Hagberg), hvarjemte spridda fall inträffade inom Wenersborgs stad (29 sj., 1 d. Kuylenstiema) från Jan. till Aug. och inom 6 socknar af distriktet från Maj till årets slut; i Borås d. och staden Åmål förekommo endast ett par enstaka sjukdomsfall. Sundhets-Collegii uni. Berättelse får år 1866. 8

58 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Smittkoppor. Vattenkoppor. Skarlakansfeber. Skaraborgs län: spridda eller enstaka sjukdomsfall inträffade under årets alla månader inom de flesta distrikt, talrikast inom Hjo d. och stad (48 sj., 6 d. Tengstrand). Östergötlands län: endast enstaka fall förekommo under första, tredje och fjerde qvart. inom Reymyra, Söderköpings, Kisa, Motala och Valdemars viks d. saint städerna Norrköping och Skenninge. Calmar län: en partiel epidemi uppträdde mot årets slut inom Calmar d. (96 sj., 7 d. Söderbaum), men i staden äfvensom Tjusts, Söderåkra, Stranda och Ölands södra d. förekommo endast spridda eller enstaka sjukdomsfall. Jönköpings län: inom 2 socknar af Hvetîanda d. förekommo under första halfåret talrika sjukdomsfall (12 d. Carlberg), men för öfrigt endast några enstaka sjukdomsfall inom Vernamo och Ekesjö d. samt staden Jönköping. Kronobergs län: endast 2 sjukdomsfall omtalas från Ljungby distrikt. Blekinge lån: smittkoppor förekommo inom 3 socknar af Carlskrona d. och under hela året serdeles freqventa inom staden (161 sj., 24 d., hvaribland 21 under 10 år; H. J. Carlson). Malmöhus län: endast ett enstaka fall omtalas från staden Helsingborg. Gottlands län: spridda fall, mest under första qvartalet, inom 12 socknar af Wisby d. (38 sj. J. Kolmodin) äfvensom i staden (16 sj., 2 d. Pontin); men endast enstaka sjukdomsfall inom Hemse och Slite distrikt. Vattenkoppor, varioellce, förekommo nästan under årets alla månader i spridda eller enstaka fall, och antecknades inalles 454 sjukdomsfall deraf inom 18 län, nemligen: Norrbottens län: Neder-Kalix d, (3 sj.) Westerbottens län: Nysätra d. (13 sj. i Januari och Februari). Jemtlands län: Ragunda d. (2 sj.), Undersåkers d. (4 sj.) Wester-Norrlands län: Hernösands d. och stad (23 sj.) samt Torps d. (22 sj.) Gefleborgs län: Alfta d. (1 sj.) och Gefle stad (37 sj.) Stora Kopparbergs län: 13 sj. inom Leksands och Nås d. samt Fahlu stad och Säthers-trakten. Wermlands län: Filipstads d. (16 sj.) samt enstaka sjukdomsfall inom Carlstads och Näs d. samt Christinehamns stad (4 sj.) Örebro län: 11 sj. inom Nora och Ljusnarsbergs d. samt städerna Örebro och Lindesberg. Westmanlands län: 15 sj. inom Wåla och Strömsholms d. samt städerna Arboga och Köping. Stockholms län: 5 sj. inom Stockholms, Tibble och Norrtelge d. Stockholms stad: (17 sj.). Södermanlands län: 13 sj. inom Eskilstuna och Malmköpings d. Göteborgs och Bohus län: talrika sjukdomsfall i staden Göteborg (81 sj.) och spridda fall inom Uddevalla d. (13 sj.), men endast tillsammans 4 fall inom Tanums d. och staden Marstrand. Elfsborgs län: 13 sj. inom Wenersborgs och Borås d. Östergötlands län: tillsammans 18 sj. inom Linköpings, Åtvidabergs och Valdemarsviks d- samt staden Söderköping. Calmar län: 5 sj. inom Söderåkra d. och staden Westervik. Hallands län: staden Halmstad (11 sj.). Blekinge län: spridda fall inom städerna Carlskrona (24 sj.) och Carlshamn (15 sj.) samt Ronneby d. (9 sj.) Malmöhus län: talrika sjukdomsfall i Landskrona stad (43 sj.) samt spridda eller enstaka fall i städerna Malmö (11 sj.), Lund (5 sj.), Helsingborg (9 sj.) och Trelleborg. Tab. Litt. N. Skarlakansfeber, scarlatina, hvilken under år 1865 på många orter uppträdde såsom en framstående farsot, har under detta år visat en mycket ansenlig och ännu mera ökad freqvens och utbredning än under något föregående år af det sednaste decenniet samt, enligt hvad tab. Litt. N utvisar, förekommit uti 486 kommuner inom 23 bland rikets län. Sjukdomens freqvens och utbredning minskades, isynnerhet inom de nordligaste länen, och nagot litet äfven inom Upsala, Stockholms och Skaraborgs län samt Stockholms stad, ehuru sjukdomen inom alla dessa ändock var ganska framstående; ökades deremot ganska betydligt, isynnerhet inom Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Östergötlands och Calmar län äfvensom ock, ehuru i nagot mindre grad, inom Wermlands, Örebro, Jönköpings, Kronobergs och Blekinge län, samt i någon ringa mån inom Hallands och Malmöhus län; men voro nästan oförändrade inom Stora Kopparbergs, Westmanlands och Christianstads län ; å Gottland förekommo endast några få och från Jemtland omtalas icke något fall af denna sjukdom. Sjukdomen lärer dock haft en långt betydligare freqvens, än de uti tabellen uppgifne siffror gifva anledning antaga, emedan åtskillige läkare anmält, att»flere hundra» sjukdomsfall inträffat inom deras distrikt, utan att läkare blifvit tillkallad. Betydligare partiella epidemier omtalas isynnerhet från - Leksands distrikt, Säters-trakten, Smedjebackens, Carlstads, Filipstads, Nora, Ljusnarsbergs, Södertelge, Nyköpings, Eskilstuna, Stora Malms, Malmköpings, Göteborgs, Mölndals, Uddevalla, Marks, Lidköpings, Linköpings, Motala, Åtvidabergs, Calmar, Tjusts, Söderåkra och Ekesjö distrikt. I allmänhet synes sjukdomen hafva varit temligen lindrig, men flerestädes var densamma, isynnerhet under det tredje qvartalet, serdeles elakartad, komplicerad än med halsröta eller andra svåra halsåkommor, såsom kallbrand eller abscessbildning i halskörtlarne, än med hjernaffektion, och ofta efterföljd af njurlidande med vattsot eller den s. k. rheumatismus scarlatinosus; stundom

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Skarlakansfeber. 59 visade utslaget någon likhet med messling, och från några orter omtalas rash (rubeola) samtidigt hafva förekommit. Ibland 13,969 antecknade sjukdomsfall uppgifvas 2,395 hafva medfört dödlig utgång. Ibland staderna företedde Gefle, Fahlun, Stockholm, Eskilstuna, Göteborg, Linköping, Norrköping, Calmar, Westervik, Halmstad och Carlskrona ett betydligare sjukantal och de 62 städer, der sjukdomen förekom, tillsammans 4,882 sjukdomsfall och 734 dödsfall. Sjukdomen fortfor från föregående året inom- Westerbottens, Wester-Norrlands, Gefleborgs, Stora Kopparbergs, Wermlands, Örebro, Westmanlands, Upsala, Stockholms, Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Östergötlands, Calmar och Jönköpings län, och förekom med ett något litet öfvervägande antal sjukdomsfall under årets förra hälft, hvaremot dödsfallens antal var något större under årets sednare hälft, så att, ibland 10,324 till årstiden uppgifna sjukdomsfall och 1,853 dödsfall, 2,815 sjuke med 411 döde tillhörde årets första qvartal, 2,568 sjuke med 429 döde det andra, 2,146 sjuke med 509 döde det tredje och 2,795 sjuke med 504 döde det fjerde qvartalet. Sjukdomen fortfor ännu vid årets slut, isynnerhet inom Stora Kopparbergs, Örebro, Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Östergötlands, Calmar, Blekinge och Malmöhus län. Så vidt af uppgifterna kunnat inhemtas, voro, med hänsyn till kön: ibland tillsammans 3,232 sjuke och 744 döde, om hvilka redogörelse i detta afseende fmnes meddelad, 1,622 sjuke och 379 döde män samt 1,610 sjuke och 365 döde qvinnor, och med hänsyn till lefnadsålder : ibland 2,534 sjuke med 411 döde, det långt öfvervägande antalet eller 2,106 sjuke med 363 döde under 10 år, 306 sjuke med 45 döde mellan 11 och 20 år, 50 sjuke med 2 döde mellan 21 och 30 år, 38 sjuke med 1 död mellan 31 och 40 år, 17 sjuke mellan 41 och 50 år samt 17 sjuke öfver 50 år. Med afseende på sjukdomens förhållande inom de serskilda länen må endast anföras följande: Norrbottens län: enstaka sjukdomsfall under Jannari och Februari inom Piteå d. (9 sj., 1 d. Håkanson). Westerbottens län: -fortfor med spridda fall under första och andra qvartalet inom Umeå, Skellefteå, Nysätra och Lycksele distrikt.. Wester-Norrlands län: enstaka, lindriga fall under hela året inom Hernösands d. och stad samt under olika "årstider inom Skogs, Bodums och Sollefteå distrikt. Gefleborgs län: Gefle d. och stad: sjukdomen började redan 1864, ökades under 1865 till en betydande epidemi och fortfor såsom sådan ända till slutet af Juni 1866, hvarefter endast enstaka fall förekommo, tills äfven de upphörde samtidigt med koleran; den var i allmänhet temligen lindrig; tre fall»blod- eller svin-koppor» förekommo; 203 sj., 42 d. (Bœckstrôm, Sandberg, v. Siidow); spridda eller enstaka sjukdomsfall inträffade inom alla öfriga distrikt, /Stora Kopparbergs län: fortfor från föregående året inom alla distrikt, mycket freqvent och ofta elakartad, komplicerad med difteritisk eller gangrenös angina, samt efterföljd af vattsot eller understundom caries ossium temporum, döfhet och hos späda barn, i följd deraf, äfven stumhet, serdeles inom Leksands d. (185 sj., 27 d. Nordenström) äfvensom Fahlu d., stad och grnfva (201 sj., 21 d. KiXsel, Psilander, Beronius), Säthers-trakten (291 sj., 64 d. Dillner) och Smedjebackens d. (340 sj., 35 d. Höijer). Tab. Litt. N. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af Skarlakansfeber, år 1866.

60 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Skarlakansfeber. Öfversigt af skarlakansfebern inom Gustafs, Tuna och Schedvi socknar i Säthers-trakten. Wermlands lån: fortfor inom de flesta distrikt sedan föregående året, och uppträdde vidare äfven inom öfriga distrikt, men var i allmänhet temligen mild och endast undantagsvis förenad med difteri eller brand i svalget samt bydropiska eftersjukdomar; mest freqvent och under hela året fortfarande visade den sig inom Filipstads (206 sj., 17 d. Pallin) och Carlstads d. (101 d. Ramström), hvaremot blott spridda eller enstaka sjukdomsfall förekommo inom öfriga distrikt. Öfversigt äf skarlakansfeber-epidemien inom 8 socknar af Filipstads distrikt. Örebro län: fortfor oafbrutet under hela året och ganska freqvent, isynnerhet inom Nora (141 sj., 36 d. Engström) och Ljusnarsbergs d. (der den visat sig»nästan såsom endemisk», och var förenad med svåra hals- och hjernaffektioner samt efterföljd af njurlidanden med hydrops och anasarca; 110 sj., 36 d. Svederus); spridda fall förekommo dessutom, mest under första qvartalet, inom Hellefors och Carlskoga d. samt Örebro d. och stad, under andra qvartalet inom Ramsbergs d. (der sjukdomen vanligen var lindrig, ehuru åtskilliga fall visade svåra cerebralsymptomer, men föga utslag) samt under hela året inom Boo d. (der den var serdeles elakartad och utslaget ofta messlings-artadt) och Lindesberg, hvarjemte enstaka sjukdomsfall förekommo inom staden Askersund. Westmanlands län: förekom med spridda fall inom alla distrikt, mest under förra halfåret och ganska freqvent, isynnerhet inom Westerås d. och stad (103 sj., 9 d. Widberg, Allin) samt Arboga-trakten (der svåra eftersjukdomar af vattsot och den s. k. rheumatismus scarlatinosus stundom förekommo; 67 sj. Bergmanson, Sparrman). Upsala län: ifrån 18 socknar af Upsala d. omtalas talrika sjukdomsfall, ofta komplicerade med maligna hals- och njuraffektioner (61 d. Lundblad), och likaså, under förra halfåret, ifrån Upsala stad (70 sj. Ström); dessutom förekommo spridda eller enstaka fall inom Leufsta, Tibble och Enköpings distrikt. Stockholms län: under första och andra qvartalet förekommo talrika sjukdomsfall, isynnerhet inom Södertelge (omkring 200 sj. Martin), Norrtelge (166 sj., 35 d. Palmgren), Botkyrka (90 sj. Ericsson) och Östhammars d. (87 sj., 6 d. Blume), men endast spridda eller enstaka fall inom Stockholms, Wermdö och Sotholms distrikt. Stockholms stad: hos fattigläkarne antecknades under årets alla månader 153 sj., 16 d., nemligen under första qvartalet 92 sj., 6 d., andra qvartalet 23 sj., 3 d., tredje qvartalet 13 sj., 3 d. och fjerde qvartalet 25 sj., 4 d.; bland dessa voro 72 sj., 9 d. män och 81 sj., 7 d. qvinnor samt 127 sj. under 10 år, 11 emellan 11 och 20 år, 13 emellan 21 och 40 år samt 2 sj. öfver 40 år. Vid Läkaresällskapets sammankomster anmäldes 327 sjuke, nemligen : (Carlson.) Södermanlands län: sjukdomen fortfor från föregående året inom alla distrikt, utom Trosa (der först emot årets slut enstaka fall inträffade) och förekom nästan allestädes under årets alla månader, ehuru till långt öfvervägande antal under det förra halfåret, samt var på flere orter ganska elakartad, isynnerhet i Daga d. (der»fä patienter äfven bland den bättre klassens barn undsluppit svåra eftersjukdomar»; 76 sj., 16 d. Klintberg) och Eskilstuna stad (der difteri och andra svåra halsåkommor ofta åtföljde samt nephritis och albuminuri nästan hos hvar tredje sjuk efterföljde sjukdomen; säkert öfver 300 sj., 15 d. Malm); särdeles talrika sjukdomsfall förekommo vidare inom Eskilstuna d. (214 sj., 29 d. Ihrman), Nyköpings d. och stad (210 sj., 46 d. Lundqvist) samt Stora Malms (185 sj., 30 d. Govenius) och Malmköpings d. (182 sj., 9 d. Braun). Göteborgs och Bohus län: Göteborgs d.: fortfor från det föregående och under hela detta år, serdeles freqvent inom 10 kommuner (238 d. Montén); äfvenså i staden, der såsom eftersjukdom förekom, än njuraffektioner med vattsvullnad, än och oftare ansvällning af halskörtlarne med abscessbildning och, i ett par fall, svår blödning från abscesshålan ; rubeola visade sig tillika under hela året; hos Läkaresällskapet anmäldes:

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Skarlakansfeber. 61 (Ewert.) Talrika sjukdomsfall inträffade vidare under årets alla månader, isynnerhet inom Mölndals d. (297 sj., 34 d. Sjöström) samt, dels under Januari och Februari, dels ock under årets sednare hälft inom Uddevalla d. (der sjukdomen icke sedan lång tid tillbaka visat sig; 164 sj., 44 d. Ahlström) och stad (98 sj., 3 d. Eönner); i Marstrand uppträdde sjukdomen under Mars och var ganska allmän under andra och tredje qvart. (42 sj., 10 d. Hörlin); för öfrigt förekommo endast spridda eller enstaka sjukdomsfall inom staden Kongelf samt Håby och Orousts distrikt. Elfsborgs län: Alingsås d.: sjukdomen fortfor allt sedan år 1862 och var ofta elakartad, med svår, dock ej brandig, angina (81 d. Berggren); i staden förekommo äfven, mest under andra och tredje qvart., talrika fall (56 sj., 8 d. Högselius); sjukdomen visade sig för öfrigt inom alla distrikt, mest utbredd och freqvent samt ofta åtföljd af difteritisk halssjuka, under årets alla månader, inom Marks d. (112 d. Friman) samt Åmåls d. och isynnerhet staden (121 sj., 4 d. Ryding, Ekelund). Skaraborgs lån: under årets tre sista qvartal, isynnerhet "det tredje, förekommo spridda eller enstaka sjukdomsfall inom alla distrikt, mest freqvent inom Falköpings-trakten (64 sj., 1 d. Neuman, Westerberg). Ostergötlands län: sjukdomen fortfor inom de flesta distrikt ifrån det föregående året och under årets alla månader, framför allt inom 25 socknar af Linköpings d. (120 d. Arpi) äfvensom städerna Linköping (123 sj., 6 d. Bergman) och Norrköping (339 sj., 32 d. (Engelbrecht, Åberg) samt Motala-trakten (472 sj., 18 d., mestadels barn från 2 12 år bland arbetarefamiljerna; Malmberg, Bohnsacfc), Boxholms d. (nemligen under våren i Ydre och under hösten i Göstrings härad; 39 d. Drougge) och, under årets sednare hälft, i Åtvidabergs d. (159 sj., 3 d. Dandenelie); inom Kisa d. lärer också sjukdomen ganska freqvent förekommit, men emedan allmogen icke plägar anlita läkarevård för skarlakansfeber, anmäldes hos läkaren endast eftersjukdomarne (19 sj., 1 d. Appelberg); inom öfriga distrikt förekommo endast spridda sjukdomsfall. Calmar län: omedelbart efter den difterit-epidemi, som herrskade åren 1863 och 1864, uppträdde i hörjan af år 1865 skarlakansfeber såsom epidemi och fortfor sedermera äfven under år 1866 med spridda fall såväl i Wimmerby d. (af läkare vårdades 79 sj., 8 d., men enligt uppgift från presterskapet afledo inom 15 socknar 131, hvaribland blott 2 öfver 12 år; Tengvall) och stad, som alla öfriga distrikt; mest freqvent visade den sig inom Tjusts d. (318 sj., 75 d. Hacksell), Calmar d. och stad (der densamma var ganska lindrig intill Augusti månad, men sedermera blef elakartad, komplicerad med difteri och hjernaffektioner samt efterföljd af albuminuri eller rheumatisrn; 432 sj., 141 d. Söderbaum, Petterson) samt Söderakra d. (203 sj. anmälde hos läkaren; enligt presterskapets uppgifter afledo 64; ScJiram), staden Westervik (der sjukdomen var ganska mild; 137 sj., 14 d. Forling, Ryding) och Olands norra d. (94 sj., 28 d. Holmberg); inom öfriga distrikt förekommo endast spridda sjukdomsfall under årets alla månader. Öfversigt af skarlakansfebern inom Tjusts och Söderåkra distrikt, år 1866. Jönköpings län: sjukdomen fortfor från föregående året och under alla fyra qvartalen, isynnerhet inom Ekesjö d. och stad (ofta förenad med difteri; 51 d. Bråkenhjelm, Miltopé) samt Hvetlanda d. (94 sj., 30 d. Carlberg), hvarjemte spridda eller enstaka fall inträffade, under årets förra hälft, inom Jönköpings stad och d. samt under sista qvartalet inom staden Grenna äfvensom Gislaveds och framför allt Vernarao d. (56 sj., 6 d. Sandelin). Kronobergs län: uppträdde i Mars månad inom Ekeherga d. och fortfor sedermera under hela året (61 d., hvaribland endast 3 öfver 10 år; Nilson); för öfrigt förekommo blott enstaka fall inom Wexiö, Ljungby och Tingsås distrikt. Hallands län: från Augusti till årets slut uppträdde en i allmänhet lindrig, men stundom med difteri förenad och af vattsot åtföljd partiel scarlatina-epidemi inom staden Halmstad (133 sj., 9 d. Tenggren); för öfrigt inträffade blott enstaka fall inom Halmstads och Kungsbacka distrikt. Blekinge län: talrika sjukdomsfall förekommo inom Carlskrona d., ehuru nästan endast eftersjukdomarne anmäldes för läkaren (Hellman); inom staden inträffade stänkfall intill September månad, då en partiel epidemi uppstod och fortfor till årets slut, samt visade en elakartad karakter med svåra lialfaffektioner och hydropiska eftersjukdomar (337 sj., 83 d.; bland 241 fattige sjuke voro 149 under 5 år och endast 16 öfver 16 år; B. J. Carlson); äfven inom Ronneby d. förekommo ifrån Februari intill årets slut spridda fall (98 sj., 10 d. Neijber) samt i Carlshamns-trakten några enstaka fall under November och December, hvaremot inom Jemshögs d. intet fall af scarlatina, men flere fall af hydropiska följdsjukdomar efter densamma anmäldes (Grenander).

62 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Skarlakansfeber. Cliristianstads län: endast enstaka fall inträffade inom Christianstads, Brösarps och Broby distrikt, inom hvilket sistnämnda sjukdomen vid årets slut var i tilltagande (Rosborg). Malmöhus län: endast enstaka fall förekommo under det förra halfåret inom Hörby d. och staden Ystad, men emot årets slut började talrikare fall visa sig inom Asums d. och städerna Helsingborg och isynnerhet Landskrona (72 sj., 5 d. Gullstrand). Gottlands län: enstaka fall förekommo, mest under det sednare halfåret, inom Hemse d. samt Wisby d. och stad. Tab. Litt. O. Messling, morbilli, hvilken sjukdom allt sedan år 1862 mer och mer aftagit och nästan alldeles upphört, har under detta år endast visat sig med 165 enstaka sjukdomsfall och 6 dödsfall uti 43 kommuner inom 18 län, på sätt tab. Litt. O närmare utvisar. Sjukdomsfallen förekommo talrikast under förra halfåret, nemligen 63 under första qvartalet, 49 under det andra, 20 under det tredje och 32 under det fjerde qvartalet. Tat. Litt. P. Inflammatoriska och katarrhala febrar hafva, såsom vanligt, mer eller mindre allmänt, under alla årstider och något mera freqvent än under det nästföregående året, förekommit i alla delar af riket: lunginflammation, pneumonia et pleuritis, mest framstående inom vissa delar af Gefleborgs, Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Östergötlands, Jönköpings och Malmöhus län, äfvensom Stockholms Tab. Litt. O. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af Messling, år 1866. Tab. Litt P. Uppgifne sjukdoms- och dödsfall af Lung- och Lungsäcksinflammation, Halsfluss, Katarrhalfeber, Influenza och andra katarrhala åkommor under år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Inflammat. och katarrh. febrar. Sjukdom i ögonen. Struma. 63 stad, samt till ett inom hela riket sammanräknadt antal af 9,445 sjukdomsfall och 1,426 dödsfall; halsfluss, angina tonsillaris, mycket freqvent isynnerhet inom Göteborgs och Bohus äfvensom Östergötlands län och Stockholms stad, samt till ett inom hela riket sammanräknadt antal af 7,107 sjukdomsfall och 12 dödsfall samt katarrhala febrar jemte influenza och andra katarrhal-åkommor, catarrhus bronchiorum acuta, utomordentligt allmänna, företrädesvis inom Stora Kopparbergs, Wermlands, Örebro, ^Vestmanlands, Stockholms, Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Östergötlands, Calmar, Blekinge och Malmöhus län samt Stockholms stad och till ett för hela riket sammanräknadt antal af 21,656 sjukdoms- och 433 dödsfall, hvaribland 2,172 sjukdomsfall af influenza, nemligen 1,846 i staden Göteborg och 229 inom" Hörby distrikt af Malmöhus län, förutom spridda eller enstaka fall inom Wermlands, Upsala, Stockholms, Elfsborgs, Blekinge och Christianstads län samt Stockholms stad. Med hänsyn till årstiden, såvidt uppgift derom blifvit meddelad, tillhörde, ibland 8,676 sjukdomsfall med 1,360 dödsfall af lunginflammation, 2,834 sj. med 418 d. årets första qvartal, 2,961 sj. med 452 d. det andra, 987 sj. med 179 d. det tredje och 1,894 sj. med 311 d. det fjerde qvartalet, och ibland inalles 28,509 sjukdomsfall med 410 dödsfall af halsfluss, katarrhalfeber, influenza och andra katarrhala åkommor tillhörde 9,905 sj. med 141 d. årets första qvartal, 7,625 sj. med 110 d. det andra, 4,032 sj. med 78 d. det tredje och 6,947 sj. med 81 d. det fjerde qvartalet. Sjukdom i ögonen har också under detta år förekommit mycket allmänt under form af enkel inflammation i bindväfshinnan, conjunctivitis catarrhalis, men äfven»smittosam ögonsjuka», isynnerhet under form af conjunctivitis granulosa et trachomatosa, har fortfarande visat sig mycket freqvent och vidare utbredt sig; den omtalas 1 ) från följande län: Jemtlands lån: enstaka sjukdomsfall inom Ragunda d. under Februari månad (Öhrn). Stora Kopparbergs län: talrika sjukdomsfall under hela året inom Säthers-trakten (31 sj. Dillner) samt enstaka fall inom Leksands och Nås d. Wermlands län: spridda fall under hela året, isynnerhet inom Ekshärads socken uti Uddeholms d. (Höök) samt enstaka fall inom Näs och Dalby d. Örebro län: åtskilliga fall under Febr. och Nov. månader inom Ljusnarsbergs d. (Svederus). Westmanlands län: enstaka fall under alla qvartal inom städerna Westeras och Arboga. Södermanlands län: enstaka fall under alla qvartal inom Eskilstuna d. och stad. Gåteborgs och Bohus län: åtskilliga fall under andra och tredje qvartalen inom Mölndals d. (Sjöström). Ostergötlands lån: talrika sjukdomsfall under hela året inom Val demars viks d. (32 sj. Norstedt) samt enstaka fall under December månad inom Finspongs d. (Strömberg). Calmar län: talrika fall förekommo under hela året isynnerhet inom Söderåkra (45 sj. af ophtalmia trachomatosa och dessutom 116 sj. af ophtalmia; Schram), Calmar (21 sj. Söderbaum) och Wimmerby d. (22 sj. Tengoall) samt spridda fall inojn Tjusts och Högsby d. Jönköpings lån: under årets alla månader anmäldes talrika fall inom Vernamo d. (46 sj. Sandelin). Kronobergs län: inom Ljungby d. (23 sj. Hjelmquist) och 7 socknar af Ekeberga d. (12 sj. Nilson) förekommo spridda fall under alla årstider. Blekinge län: inom Carlskrona stad samt Ronneby, Sölvesborgs och Jemshögs d. förekommo, isynnerhet under fjerde qvartalet, spridda sjukdomsfall. Christianstads län: spridda sjukdomsfall inträffade under första och andra qvartalet inom Christianstads d. (27 sj. Virgin) och stad samt under tredje qvartalet inom Broby d. (6 sj. Rosborg). Malmöhus län: mycket talrika sjukdomsfall förekommo nnder årets alla månader inom städerna Landskrona (189 sj. Gullstrand), Malmö (85 sj. Falck) och Ystad (38 sj. Malmgren), men endast spridda eller enstaka fall inom Hörby, Eslöfs, Trelleborgs och Höganäs d. samt staden Helsingborg. Halsknöl, struma, har under detta år blifvit iakttagen hos åtskilliga förut icke anmälde Tab. Litt. Q. personer, men några bland de upplysningar derom, hvilka inkommit, med anledning af den år 1863 från Collegium utgångna uppmaningen, hafva icke varit så fullständiga, att de deruti omförmälda sjukdomsfallen ännu kunnat införas uti nedanstående tabellariska sammandrag (tab. Litt. Q), hvilket alltså upptager de uti föregående årsberättelser omförmälde fall, med tillägg endast af hvad som kunnat från rapporterna för detta år införas. Detta sammandrag lemnar en öfversigt af de förteckningar, som från 15 läkare inkommit, och utvisar att ibland 606 (emot 564, år 1865) der uppförde, med halsknöl behäftade personer, 18 tillhörde Gefleborgs län, 561 Stora Kopparbergs län, och deribland 372 uti Fahlun, 25 Östergötlands län och 2 Calmar län. Ibland hela antalet äro 38 män, 568 qvinnor; 21 äro under 10" år, 61 emellan 11 och 15 år, 193 emellan 16 och 25 år samt 331 öfver 25 år. Hos 452 är svullnaden uppgifven vara af lymfatisk be- J ) Dessutom omtalas här nedan, att å länslasaretterna och andra civila sjukhus (tab. N:o 11) vårdats 94 och å militärsjukhusen (tab. K:o 22) 59 samt å fängelserna 29 sjuke för smittosam ögonsjukdom.

64 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Struma. skaffenhet, hos 127 indurerad och om 27 saknas uppgift i detta afseende; 89 tillhöra ståndspersonsklassen, 101 handtverkare, 285 arbetsklassen, 130 jordbruksklassen och 1 är f. d. båtsman. Utom dessa omförmälas väl ännu åtminstone 58 sjukdomsfall, utan att likväl af rapporterna kunnat inhemtas om alla dessa äro aldeles nya fall och altså böra tilläggas till de uti förra årsberättelsen omtalade 73 sjukdomsfall, angående Tab. Litt. Q. Sammandrag a befintlige, af Struma angripne personer inom Gefleborgs, Stora Kopparbergs, Ostergötlands och Calmar län, år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Struma. Spetälska. 65 hvilka tillräckliga upplysningar då ännu icke blifvit meddelade, eller om de till större eller mindre del ingå uti sistnämnde summa; i förstnämnde händelse skulle tillsammans 131 sjukdomsfall, utom de uti öfversigten uppförde, vara af läkare iakttagne. Sedan fullständigare förteckningar framdeles inkommit och upplysningar om de serskilda sjukdomsfallen meddelats, torde bestämdare slutsatser angående ifrågavarande sjukdom kunna derifrån hemtas, än för det närvarande kan ske. Förutom den hänvisning, som flere läkare göra till föregående årsberättelser, meddela de inkomne rapporterna följande, angående sjukdomens förhållande inom de serskilda länen: ^Vesterbottens län: ett sjukdomsfall omtalas från Lycksele d. (Ångström)' t Wegtemorrlands län: från Torps d. omförmälas 2 (Strömbäck) samt från Om sköldsviks och Sollefteå d. 1 fall; Gefleborgs län: från Bollnäs d. omtalas 6 sj. (Sorgman). Stora Kopparbergs län: från Fahlu d. omtalas ytterligare 6 sj., från Grufvan 1 sj. och från staden 1 sj. samt från Leksands d. 7 sj., från Nås d. 2 sj., från Hedemora 2 sj. och från Sät h er-trakten 37 sj., bland hvilka sistnämnde 36 blifvit i sammandraget upptagne, men det är osäkert om deri återstående, från Bjnrsås socken, är uppförd af prov.-läkaren Kûsel. Wermlands län: från Ofre Fryksdalens d. uppgifvas 2 sj. samt från Carlstads, Filipstads och Silbodals d. en sjuk från hvardera. Örebro län: från Nora d. omtalas 2 sj. och från Ljusnarsbeïgs d. en sjuk. Södermanlands län: två sjuke från Stora Malms och en från Daga d. omförmälas. Göteborgs och Bohus län: en sjuk uppgifves från Håby d. Elfsborgs lån: två sjuke omtalas från Gunnarsnäs d. Ostergötlands län: utom 6 sjuke som tillkommit inom Åtvidabergs d. (der läkaren uppgifver sjukdomen vara endemisk för orten samt att jodpensling och jern visat god verkan, men anmärker att så snart er> sjuk förbättras nagot, försvinner han ur sigte; Dandenelle) och hvilka blifvit i sammandraget uppförde, omförmälas 2 sj. från Kiaa. och 2 sj. från Waldem arg vik d. Kalmar län: från Söderåkra d. omtalas 3 sj. och från Winjmerby d. 3 sj. Blekinge län: en sjuk anträffad inom Ronneby d. Malmöhus län: två sjuke omförmälas från Asums d. samt 1 sjuk mellan 11 och 20 år gammal från Malmö och 1 sjuk från Hörby distrikt. Spetäska, lepra nodosa, elephantiasis grœcorum, har under detta, likasom föregående år, fortfarande visat sig, allmännast inom Helsingland af Gefleborgs län, men med endast enstaka sjukdomsfall inom Wester-Norrlands och Stora Kopparbergs län. I Hernösand af Wester-Norrlands län äfvensom i Wämhus kapell af Stora Kopparbergs län lefva fortfarande de der förr omnämnde sjuke. Med afseende på. sjukdomens till- och aftagande utvisar Tab. N:o 4 att under året 14 spetälske med döden afgått Tab. N:o 4. och en så förbättrats att han ej på tre år visat märkbara tecken till sjukdomen, hvaremot inalles 14 nya eller förut icke i Tabellen upptagna sjukdomsfall iakttagits och antecknats, i följd hvaraf antalet kände sjuke vid detta års slut utgör 72; hvaribland 63 tillhöra Gefleborgs län och äro fördelade inom 21 af provinsens kommuner. Tab. N:o 5, som hufvudsakligen innefattar ett sammandrag af prov.-läkaren Hedenströms, i dess Tab. N : O 5. egenskap af tillsyningsman öfver spetälske-sjukvården i Helsingland, inlemnade rapporter och specialförteckningar öfver dervarande spetälske sjuke, utvisar att, ibland ofvan omförmälde 63 sjuke, voro 39 män och 24 qvinnor, mestadels allmoge; att de flesta sjuke voro mellan 21 och 60 år, och endast 9 öfver 60 år; att 41 äro eller varit gifte, 39 med icke spetälsk och 2 med spetälsk maka, samt 22 äro ogifte; att 23 hafva eller haft spetälske slägtingar, nemligen: fader allena 1. faders syskon 1. halfsyskon 1. moder allena 6. moder och moders syskon 1. syskonbarn 1. fader, faders syskon o. egna syskon 2. moders syskon 2. barn 3. fader, syskon samt kusiner 2. syskon 3. 23. Sjukdomen uppgifves hos 16 vara af knölig form, hos 17 glatt och hos 30 af blandad form. Hos 19 sjuke har sjukdomen fortfarit kortare tid än 5 år, hos 21 från 6 till 10 år, hos 22 från 11 till 20 år och hos 1 öfver 20 år. Trettiofem äro ännu mer eller mindre arbetsföre, men 28 alldeles oförmögne till arbete eller för det mesta sängliggande. Ibland de spetälske ega 30 barn, deribland 9 hvardera 1 barn, 7 hvardera 2 barn, 5 hvardera 3 barn, 4 hvardera 4 barn, 3 hvardera 5 barn, och 1 har 7 barn, altså tillsaramans 76 barn, ibland hvilka endast 2 äro spetälske. En har, förutom 3 lefvande, icke spetälske barn, äfven haft Sundhelt-Collegil und. Berättelse för &r 1866. 9

66 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Spetälska. Dragsjuka. Trichinsjukdom. Veneriska sjukdomen. en numera död, spetälsk son. Ibland de 74 lefvande, icke spetalske barnen äro 18 under 10 år, 21 i åldern mellan 11 till 20 år, 20 mellan 21 till 30 år, 12 mellan 31 till 40 år, 1 mellan 41 till 50 år och 2 mellan 51 till 60 år. De spetalske barnen innehafva en ålder af 30 och. 39 år. De flesta sjuke, eller 17, finnas i Ljusdals socken, företrädesvis i byarne Snäre, Hybo, Holänna och Råggärde, dernäst i Jerfsö (Nors m. fl. byar) och Farila (byarne Skyte, Stocksbo m. fl.) socknar. För tillsynen å spetalske har D:r Hedenström, förutom åtskilliga besök vid det provisoriska sjukhemmet i Sanna, under året verkställt 15 embetsresor, dervid inom 21 kommuner blifvit undersökte, jemte de uti förteckningarne upptagne, äfven flere som varit misstänkte för sjukdomen, och 11 nya sjukdomsfall anträffade, hvarom serskilda rapporter, förutom årsredogörelsen angående de spetalske, till Collegium inkommit. Under fortsatt afvaktan på fullbordande af det under arbete varande Sjukhem, hvartill Staten och landstinget allt sedan år 1864 anslagit medel, har det provisoriska Sjukhemmet i Sanna fortfarande begagnats. Der hafva under året varit intagne fyra spetalske, bland hvilka en, Lars Mårtenson, blifvit betydligt förbättrad. Dragsjuka, ergotism, raphania, omtalas endast från Fahlu distrikt, der denna sjukdom föranledde en embetsresa, Ramsbergs distrikt, der 9 sjukdomsfall deraf förekommo, äfvensom från Svenljunga distrikt, der äfven en embetsresa deraf föranleddes, samt Oskarshamns distrikt, der 1 fall och Karlskrona stad der 3 fall inträffade under September månad. Trichinsjukdomen, trichiniasis, har icke förekommit hos någon person inom riket, men de besigtningar å fläsk, som omförmäldes uti föregående årsberättelse, hafva under året fortsatts å de af sundhetsnämnden för detta ändamål serskilt inrättade fläskbesigtningsbyråerna i Stockholm äfvensom ock på åtskilliga ställen i landsorterna, der vanligen veterinärläkare (såsom i Malmö m. fl. st.) eller apotekare (såsom i Söderåkra m. fl. st.) i detta afseende gått allmänheten tillhanda; men på flere ställen hafva dessa undersökningar åter upphört, dels emedan man ansett undersökningarne af några få ställen af det slagtade svinets kropp icke kunna bestämdt ådagalägga att hela djurkroppen är fullkomligt trichinfri, dels ock emedan man ansett sig kunna göra de trichiner, hvilka möjligen finnas uti fläsket, oskadliga för helsan, genom att icke förtära fläsket uti rått eller halfrått tillstånd, utan förut omsorgsfullt koka och steka detsamma. Under hela året hafva på två besigtningsbyråer i Stockholm blifvit undersökte tillsamman 4,228 hela fläsk, 524 halfva, och 3,949 mindre stycken ; ibland dessa hafva 10 hela fläsk, ett hälft fläsk och 8 skinkor befunnits trichinhaltiga, altså öfver hufvud taget endast ett bland 483 af de undersökta fläskstyckena. Veneriska sjukdomen, syphilis, har, enligt hvad af vederbörande läkares rapporter derom kunnat inhemtas, under detta år föranledt mer eller mindre vidsträckta sundhetsbesigtningar inom 16 län, nemligen : Westerbottens län: Hörnsjöfors bruk i Umeå, äfvensom Asele kommun; Jemtlands län: Hellesjö, Ytterhogdals, Svegs och Tännäs kommuner; Weslernorrlands län: Tuna, Ramsele, Wibyggerå, Öfverlännäs, Björkö, Gårdsnäs, Thorsåker, Gransjö och Ytterlännäs kommuner; Stora Kopparbergs län: Malungs kommun; Wermlands län: Nysunds, Visnums och By kommuner: Stockholms län: Riala kommun; Göteborgs och Bohus län: Westerlanda, Ucklnm, Askum, Moo och Högdals kommuner; Elfsborgs län: Högsäters, Wings, Sandnults, Nössemarks, Sätila, Carl Gustafs, Gunnarsjö, Adhs, Nödinge, S. Ryr och Fergeianda kommuner; Skaraborgs län: Raneberga, Svenstorps, Lengjum och Sparlösa kommuner; Ostergötlands län: Rinna och Arbo kommuner; Kalmar lån: Smedby, Melby, Hjorthed, Långrådna, Söderåkra, Thorsås, Svarttorps och Grönskåra kommuner; Hallands län: Wärö kommun; Blekinge län: Hölje kommun; Christianstads län: Ousby och Houfs" kommuner; Malmöhus län: N. Rörums, Ostraby, Tolånga, Röddinge, Håslöfs och Billinge kommuner; Gottlands län: Lau och Roma kommuner; altså uti tillsammans 62 kommuner; och hafva, i följd af dessa besigtningar, åtskilliga personer blifvit till kurhus afsände, hvarom vidare här nedan 1 ). Under året verkställde vederbörande provincialläkare 88 embetsresor för besigtning å veneriske sjuke, (se Tab. N:o 6, kolumn 17) hvaribland de flesta egde rum inom Westemorrlands (16), Elfsborgs (12) och Calmar län (10). 1 ) Antalet å kurhusen vårdade veneriske sjuke inhemtas här nedan under Civila sjukvårdsinrättningar.

Året 1866. Civila sjukvården. Gänse sjukdomar. Kroniska hudsjukdomar. Allmän återblick. 67 A besigtningsbyrån i hufvudstaden blefvo, enligt förste stadsläkarens årsberättelse, 17,598 besigtningar under året verkställde å qvinnor l ), misstänkte för venerisk sjukdom; 399 bland dessa besigtningar föranledde den besigtigades intagning å kurhuset, för erhållande af läkarevård (Carlson). Kroniska hudsjukdomar, och deribland företrädesvis skabb, scabies, omtalas fortfarande vara serdeles allmän i åtskilliga trakter,, hvaribland serskildt utmärka sig följande: Norrbottens län: Piteå d.; bland de många, som lida af denna parasit, anmäldes hos läkaren 131 sj. (Båkanson); Jemtlands län: Ragunda d.; Wenersborgs län: förekommer allmänt inom de flesta distrikt; Skaraborgs län: förekommer mycket allmänt och inom de flesta distrikt; Christianstad lån och d. samt Broby och Hessleholms d. (»nästan lika freqvenst som i Westergötland», Gammelin); Malmöhus län: Malmö, Äsums, Eslöfs och isynnerhet Hörby d. (363 sj. anmälde; Eneroth). En allmän återblick på nu lemnade redogörelse för i riket gängse sjukdomar under år 1866 utvisar att sjukligheten öfver hufvud varit mycket betydligare än under nästföregående året, och att detta hufvudsakligen berott derpå, att kolerafarsoten, efter sex års förlopp, åter uppträdt samt att skarlakansfeber äfvensom ock i någon mån hjernfeber varit i tilltagande; deremot hafva ty fösa och gastriska febrar samt frossa fortfarit nästan lika freqvent, som under det nästföregående året, men rödsot, difterit, smittkoppor och kikhosta aftagit och endast enstaka sjukdomsfall af messling förekommit. Medeltemperaturen, som å Stockholms observatorium under föregående året utgjorde -\-~ 5,94, Tab- N-O I. har, enligt hvad Tab. N:o 1 utvisar, under detta år uppgått till -f- 6,i4 och altså varit ännu högre än under nästföregående året och nära nog lika hög som år 1863. För sex vinter- och höstmånader utgjorde densamma -\- 0,46 (emot 0,67 under år 1865) och för sex vår- och sommarmånader -j- 12,20 (emot -\- 12,55 under år 1865). Nederbörden i Stockholm har för hela året uppgått till 18,25 dec.tum (emot 11,03 under år 1865) och var under vintern 2,46 dec.tum, under våren 3,90 dec.tum, under sommaren 9,08 dec.tum och under hösten 2,8i dec.tum. Vattenståndet uti de tre stora insjöarne Målaren, Hjelmaren och o Wenern befanns också, enligt Tab. N:o 2, betydligt högre, ån under det föregående året. Årsväxten, Tab. N : O 2. som under det nästföregående året varit under medelmåttig, visade sig under detta år medelmåttig, ehuru densamma å vissa trakter icke ens kunde inbergas, i följd af den ogynnsamma väderleken. Tab. N:o 3 innehåller en öfversigt för året och Tab. Litt. R, ett sammandrag för de fem åren Tabb. N :0 3 1862 1866 af iakttagelser om temperatur, väderlek, m. m. äfvensom årsväxt, sjuklighet och provin- och Litt R - cialläkares embetsresor. Uti epidemiologiskt hänseende förekommer under ifrågavarande år anmärkningsvärdt, att kolera, som sedan år 1859 icke inom riket förekommit såsom epidemi och hvaraf under år 1865 endast anmärktes åtskilliga sjukdoms- och dödsfall, hvilka liknade»utbildad kolera» eller»choiera asiatica», fram på sommaren plötsligt uppträdde och utbredde sig till en mera allmänt utbredd och freqvent epidemi, än under något af de år, under den sednare hälften af förra decenniet, då den sednast förut här var gängse; men den upphörde åter vid årets slut; att, i sammanhang dermed, äfven diarrhé och choiera nostras förekommit ännu mera allmänt och freqvent än under det föregående året; att skarlakansfeber ännu ytterligare ökats och utbredt sig; att hjernfeber fortfarit med något litet mera ökad freqvens och utbredning än under det nästföregående året; att gastriska och nervösa äfvensom ock inflamviatoriska och katarrhala febrar fortfarit nästan lika allmänt utbredda och freqventa, som under det nästföregående året; att deremot smittkoppor, hvilka under de tre nästföregående åren småningom visat ett märkbart tilltagande, så att de under år 1865 utbredde sig till en nästan lika framstående epidemi, som år 1859, börjat att något minskas och ') Det högsta antalet prostituerade uppgifves under året hafva uppgått till 529; ibland dessa hafva 23 blifvit frikallade från undergående af läkarebesigtning, 34 från staden afrest, 119 blifvit häktade, 10 aflidit och 9 afvikit, så att, vid årets slut, antalet af dem hvilka skola undergå besigtning af läkare uppgår till 334.

68 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Allmän återblick. aftaga; att difterit, strypsjuka, kikhosta, frossa och påssjuka likaledes visat ett obetydligt aftagande i freqvens och utbredning, samt att rödsot och messling endast mycket sparsamt förekommit. Den smittosamma ögonsjukdomen (conjunctivitis granulosa et trachomatosa) har under ifrågavarande år icke obetydligt ökats både till utbredning och freqvens. Ibland de efter årstidernas och väderlekens vexlingar fluktuerande sjukdomarne, hafva, bland vintersjukdomarne: lunginflammation, katarrhalfeber, hjernfeber, difterit, strypsjuka och påssjuka med öfvervägande freqvens förekommit under årets förra hälft, hvaremot tyfösa och gastriska febrar samt kikhosta visat nagot öfvervägande freqvens under årets sednare hälft; och ibland sommarsjukdomarne: visade frossa något mera freqvens under det förra halfåret, hvaremot kolera nästan uteslutande, samt kolerin, diarrhé och rödsot med betydligt öfvervägande freqvens förekom under det sednare halfåret. De af årstid, väderlek och lokala förhållanden mera oberoende, interkurrenta sjukdomarne: smittkoppor och skarlakansfeber samt de få fallen af messling hafva samtelige förekommit till betydligt öfvervägande antal under det förra halfåret. I nosogeografiskt hänseende har under året förekommit såsom anmärkningsvärdt: att tyfösa och gastriska febrar varit mest framstående isynnerhet i rikets Vestra kustland (Bohus län) och sydligaste provinser (Skåne och Blekinge) samt, ehuru i mindre grad, å östra kustlandet (Gestrikland, Södermanland och Östergötland) äfvensom några provinser inuti landet (Wermland och några trakter af Westergötland), men för öfrigt temligen likformigt utbredda, dock minst inom Halland och Jemtland; att hjernfeber visat sig inom rikets flesta landskap, men nästan endast inom Dalarne och Elfsborgs län med något anmärkningsvärdt antal sjukdomsfall; att difterit äfven förekommit inom de flesta landskap men företrädesvis endast inom vestra (Bohus län) södra (Malmöhus län) och östra kustlandet (Kalmar, Östergötlands, Södermanlands och Westerbottens län) visat något anmärkningsvärdt antal sjukdomsfall; att strypsjuka äfven detta år nästan endast på en inskränkt del af Vestra kustlandet (Södermanland) haft någon anmärkningsvärd utbredning, men för öfrigt förekommit med enstaka sjukdomsfall inom alla landskap ; att kikhosta likaledes omtalats från alla provinser, utom Jemtland och Halland, men företrädesvis uppträdt i vestra (Bohus län) och södra kustlandet (Skåne och Blekinge); att rödsot endast med enstaka eller spridda fall visat sig inom alla landskap utom Westerbotten, Jemtland och Gottland; att kolera och kolerin allmänt förekommit inom vissa trakter af östra (Ångermanland, Helsingland, Gestrikland, Östergötland) och vestra Tab. Litt. R. Sammandrag af iakttagelser om temperatur, ') Häribiand äro dock icke iaberäknade 43 68 62 65 88 embetsresor för venerisk sjukdom.

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Allmän återblick. 69 kustlandet (Bohus län) samt för öfrigt i spridda eller enstaka fall inom alla provinser, dock minst inom Jemtland och Gottland samt rikets sydligare trakter (Kronobergs län, Blekinge, Skåne och Halland); att diarrhé och choiera nostras likaledes förekommit mer eller mindre freqvent inom alla provinser; att frossa endast inom låglandsbältet kring Mälaren (Upland, Westmanland, Södermanland) och Göta elf (Bohus län) samt östra och södra kustlandet (Östergötland, Kalmar och Malmöhus län) visat nagot anmärkningsvärdt antal sjukdomsfall, ehuru spridda eller enstaka fall inträffat inom alla provinser; att påssjuka företrädesvis endast på några trakter af östra (Gestrikland), Vestra (Bohus län) och södra (Malmöhus län) kustlandet samt ett par af de medlersta provinserna (Dalarne och Vermland) uppträdt, hvarförutom blott enstaka fall visat sig inom åtskilliga bland de öfriga landskapen; att smittkoppor förekommit inom alla rikets provinser, företrädesvis inom några bland de nordliga och medlersta, såväl vid kusten som inuti landet (Ångermanland, Helsingland, Gestrikland, Dalarne, Wermland), men minst uti de nordligaste (Norrbotten, Westerbotten och Jemtland) och sydligaste provinserna (Halland och Skåne); att skarlakansfeber uppträdt inom alla landskap, utom Jemtland, samt varit serdeles utbredd och freqvent, framför allt å östra och vestra kustlandet (Södermanland, Östergötland, Kalmar och Bohus län) samt äfven uti åtskilliga provinser inuti landet (Dalarne, Wermland och Elfsborgs län), men minst uti de nordligaste och sydligaste provinserna (Norrbotten, Westerbotten, Ångermanland och Skåne); och att messliny endast med enstaka sjukdomsfall förekommit inom de flesta landskap. Kolera, skarlakansfeber (\ ökad emot förhållandet under det nästföregående året), ty fösa och gastriska febrar (lika freqventa som under det föregående året) samt smittkoppor (' s minskade emot det föregående året) hafva altså under detta år varit de mest framstående bland folksjukdomarne. En allmän öfversigt af ofvan omförmälda sjukdomars förhållande mom hvarje serskildt län med- Tab. Litt. s delas dels å Tab. Litt. S., hvilken anvisar huruvida densamma förekommit allmänt, mindre allmänt, i partiell epidemi, i spridda fall eller enstaka, och dels å Tab. Litt. T., hvilken innefattar ett sam- Tab. Litt. T. mandrag af vederbörande läkares uppgifter om antalet af hos dem anmälde sjukdoms- och dödsfall af gängse folksjukdomar; hvarvid likväl torde böra erinras, att en ock annan läkare inskränkt sig till meddelande af de från presterskapet inhemtade anteckningarne angående dödsfallen, ra en icke ansett sig kunna uti siffertal uppgifna sjukdomsfallen, hvadan de här anförda siffrorna alldeles icke kunna anses uttrycka hela antalet af dem som uti ifrågavarande sjukdomar blifvit sjuke och döde. Tab. N:o 7 utvisar folk- TAB- N:U 7 väderlek och årsväxt m. m. åren 1862 1866.

70 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Allmän återblick. sjukdomarnes förhållande under redovisningsårets serskilda månader, såvidt läkarnes berättelser innefattat uppgift derom. Tab. Litt. U. En jemförelse mellan de årligen under den sednaste femårsperioden 1862 1866 af vederbörande läkare uppgifne sjukdoms- och dödsfallen af mera framstående folksjukdomar (utom kolera, hvilken förekommit endast under det sista året af perioden), meddelas â Tab. Litt. U., sid. 72, hvilken visar att tyfösa och gastriska febrar samt smittkoppor och rödsot under de fyra första åren af perioden mer och mer ökats, isynnerhet år 1865, men under det sista året något minskats; att hjernfeber endast sparsamt förekommit, isynnerhet under periodens andra och tredje år, men under de tvenne sista åren börjat något litet ökas; att halsröta något ökades under de tre första åren, men derefter åter aftagit; att kikhosta under de tre första åren var ganska freqvent, isynnerhet år 1864, hvarefter den hastigt åter aftagit; att frossa vid periodens början var en bland de mest framstående sjukdomar, men derefter år efter år betydligt minskats; att påssjuka under hela perioden fortfarit ungefar lika freqvent, dock med minsta sjukantalet under periodens första och sista år; att skarlakansfeber förekom nästan lika freqvent under de två första åren, men sedermera år efter ar utbredt sig till en ansenlig epidemi, samt att messling, som vid periodens början var den mest utbredda och freqventa farsot, sedermera hastigt aftog och vidare år efter år minskats, samt vid periodens slut nästan upphört. Tab. N:o 6. Med afseende på medicinalfondens utgifter för nu ifrågavarande del af den allmänna helsovården, inhemtas af Tab. N:o 6, att under detta år kostnaden för läkares rese- och traktamentsersättning, kol. 18, Tab. Litt. S. Gängse sjukdomars freqvens och utbredning år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Allmän återblick. 71 utgörande 47,818 R:dr 86 öre, och för fria medikamenter åt fattige sjuke, kol. 19, utgörande 10,537 R:dr 70 öre, hvar för sig, den förre med 30,814 R:dr 97 öre, den sednare med 3,408 R:dr 63 öre, öfverstiga motsvarande utgifter under det nästföregående året, men att kostnaden för biträden i provinciallähare-sjuk-. vården, kol. 20, utgörande 1,469 R:dr 23 öre, med 1,205 R:dr 68 öre understiger utgifterna för samma ändamål under det nästföregående året. I följd häraf hafva de sammanlagde kostnaderna under detta år för farsoters hämmande, 1 kol. 21, uppgående till 59,825 R:dr 79 öre, med 33,017 R:dr 92 öre öfverstigit motsvarande utgifter under det nästföregående året. Den serdeles betydliga förhöjningen uti kostnaderna under förstberörde två utgiftstitlar förklaras af det stora antalet embetsresor för kolerafarsoten äfvensom af tillökningen uti antalet resor för tyfösa och gastriska febrar. Sålunda hafva endast för kolerafarsoten, redan under detta år, från medicinalfonden utgifvits 24,388 R:dr 67 öre, ehuru åtskilliga ytterligare utgifter för samma ändamål ännu återstå att utbetala under år 1867. Om till nyssomförmälde utgiftstitlar äfven Iägges kostnaden för djurläkares resor för sjukdomars Tab. Litt. v. hämmande bland husdjuren, 15,232 R:dr 31 öre, så uppgår medicinalfondens sammanlagda utgifter år 1866 för farsoters och smittosamma sjukdomars hämmande bland menniskor och husdjur till 74,058 R:dr 10 öre. Tab. Litt. T. Sammandrag af vederbörande läkares uppgifter om antalet insjuknade och döde i nedannämnde sjukdomar, år 1866.

72 Året 1866. Civila sjukvården. Gängse sjukdomar. Allmän återblick. Laggas dertill vidaie de utbetalde förskotter för medicolegala förrättningar, hvilka icke blifvit genom influtne ersättningar betäckte, eller 9,561 R:dr 14 öre, befinnes, på satt Tab. Litt. V. utvisar, roedicinalfondens samtlige irtgifter för sjukvården bland rikets innebyggare, kol. 1 4, samt husdjurssjukvården., kol. 5, 6, och medico-legala förrättningar, kol. 7 9, hafva utgjort 84,922 R:dr 24 öre. Tab. Litt. U. Jemförelse emellan årligen af vederbörande läkare uppgifne antal sjukdoms- och dödsfall af gängse folksjukdomar under den sednast förflutna femårsperioden 1862 1866. Tab. Litt. V. Af medicinalfonden bestridde utgifter för allmänna sjukvården och rättsmedicinska undersökningar, år 1866. ') Hvaraf 4,877,87 för kolera-sjukvården. ') Hvaraf 18,337,60 för kolera-sjukvården. 3 ) Hvaraf 1,476,20 för kolera-sjokvården. Tab. Litt. X. Under loppet af år 1866 tillvägabragte förbättringar och förändringar i läkarevården. ') Förutom provineialkirnrgenb i Stockholm» län lamt Gnvernement»- och gamiaumlakarcns i S:t Barthélémy. 2) SUflnUiiiigabefattumge» i Göteborg och Jönköping. 3) Hraribfamd 3»tadeläiåw och 10 fattig- eller atadadiatriktaläkare i Stockholm.

Året 1866. Civila sjukvården. Förbåttrad läkarevård. 73 3. Förbättringar och förändringar i den civila läkarevården 1 ). (Tab. N:o 8.) Till fortsättning af den, sedan år 1860 pågående, provincialläkare-regleringen, har, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref d. 29 Juni 1866, Rikets Ständer beviljat ett anslag af 9,000 R:dr, att användas till löner åt ännu sex nya provincialläkare, inom de orter af riket, der de finnas mest behöfliga, och med anledning deraf har Sundhets-Collegium genast vidtagit nödiga förberedande åtgärder för att till Eders Kongl. Maj:t kunna inkomma med framställning och förslag angående disposition af dessa löner. Uti förutvarande förhållande med läkarebefattningar, distrikter och stationer samt läkares befordringsrätt, m. ra. 2 ) hafva, genom nedan uppräknade nåd. resolutioner, under året inträffat följande förändringar: den 29 Juni, hvarigenom meddelas, att Rikets Ständer medgifvit, det 22 af de nuvarande extra provincialläkare-befattningarne må på ordinarie stat uppföras med full provincialläkarelön; den 18 Maj, hvarigenom stationen för provincialläkaren inom Luggude, Onsjö och Rönnebergs häraders distrikt af Malmöhus län, hvilken ursprungligen varit i Helsingborg, men derifrån flyttats i följd af förre tjensteinnehafvaren den 12 Maj 1832 personligen medgåfven nådig tillåtelse att vara bosatt i Landskrona, blifvit till Helsingborg återflyttad. Eders Kongl. Maj:t har deremot den 16 November förklarat sig icke funnit skål bifalla en af Nyköpings läns landsting gjord ansökning om flyttning från Malmköping till Flens jernvägsstation af den för extra provincialläkaren i Willåttinge härad bestämde station. Tjenstårsberäkning i likhet med civile läkare i statens tjenst har, uppå de vilkor Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 17 Oktober 1840 bestämmer, blifvit i nåder beviljad: den 12 Januari, för en distriktsläkare med station inom Össeby-Garns socken och tjenstgöringsdistrikt af Össeby-Garns och Öster-Akers församlingar af Stockholms län; den 11 Maj, för en distriktsläkare med station vid Eslöfs jernvägsstation och tjenstgöringsdistrikt af Westra Sallerups socken i Harjagers härad, Näs, Gullarps och Ströö socknar inom Onsjö härad samt Borrlunda socken inom Harjagers och Frosta härad af Malmöhus län; och den 26 Juni, intilldess den genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 27 Juni 1862 bestämda flyttningen från Sölvesborg till Jemshög af stationen för prov.-läkaren inom Bräkne och Listers härader af Blekinge län försiggått, för en distriktsläkare med station i Jemshögs kyrkoby och tjenstgöringsdistrikt af Jemshögs socken; hvarjemte Eders Kongl. Maj:t, den 27 September, i nåder medgifvit den vid H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn anställde andre läkare tjenstårsberäkning lika med civile läkare i statens tjenst, under vilkor att, på sätt författningarne föreskrifva, före tillsättning af befattningen Sundhets-Collegii yttrande inhemtas om de sökandes kompetens och skicklighet samt att, efter det läkare blifvit antagen, anmälan hos Kollegium göres om tiden så väl för hans anställande vid befattningen, som för hans afgång derifrån, äfvensom att fullständig berättelse för hvarje år till Sundhets-Collegium afgifves om sjukvården vid anstalten. Genom de sålunda tillvägabragte förbättringarne i den civila sjukvården hafva, på sätt Tab. Litt. Tat. Litt. Y X å sid. 72 anvisar, de ordinarie provincialläkare-tjensternas antal ökats ifrån 99 till 121, extra provincialläkare-befattningarnes antal minskats från 26 till 4 och distriktsläkare-befattningarnes antal ökats från 50 till"53. Ibland dessa sistnämnde, af staten icke lönade men, under vissa vilkor, med tjenstårsberäkning försedde befattningar, äro likväl flere obesatte, 3 ) en del i anseende dertill att, under sednare tider, ordi- ') Referent: Medicinalrådet Wistrand. 2 ) Förut varande förhållandet inom hvarje län, med afseende härpå finnes anfördt i Kollegii Berättelse för 1861 sid. 30, noten, 1862 sid. 68, 1863 sid. 56, 1864 sid. 66, 1865 sid. 61. a ) Neder-Luleå, Skellefteå, Ockelbo, Arvika, Näs, Carlskoga, Norberg, Skinskatteberg, Habo och Bro, Gimo, Örbyhus, Wessland, Harg, Utö, Flöda, Porssjö, Nordal, Norra Tjust, Wirum, Åhus och Jerrestad, hvilka alla å Tab. N:o 8 äro med en asterisk utmärkte. Sundhets-Collegii und. Berättelse for år 1886. 10

74 Året 1866. Civila sjukvården. Förbättrad läkarevård. narie provincialläkare blifvit stationerad på samma ort som för distriktsläkaren förut var bestämd och distriktsläkare-befattningens tillsättande i följd deraf ansetts, åtminstone tills vidare obehöfligt; en del i anseende till svårigheten att finna dertill behörige sökande och en del endast i följd af tillfällig vakans, hvilken ännu icke hunnit fyllas. Deremot hafva tvenne stadskirurgs-befattningar blifvit tills vidare af Tab.N:o8. vederbörande kommuner indragne. Tab. N:o 8 utvisar antalet befintlige läkare-befattningar inom hvarje serskildt län. Under året hafva 22 läkare, dels uti, dels utom tjenst, med döden afgått, hvaremot från läroverken utexaminerade läkare, så vidt anmälan derom till Collegium blifvit gjord, tillkommit till ett antal af 29, nemligen 12 från Carolinska institutet i Stockholm, 15 från Upsala och 2 från Lunds universitet. Under året hafva 33 läkare blifvit, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 26 April 1861, hos Collegium såsom legitimerade läkare inskrifne och alltså förvärfvat kompetens till alla sådana läkarebefattningar i statens tjenst, för hvilka icke serskilda kompetensvilkor äro föreskrifne. Tab. LM. Y. Vid jemförelse emellan befintliga antalet läkare och läkarebefattningar vid slutet af år 1866, befinnes, på sätt tab. Litt. Y utvisar, att, under det de offentliga eller halfoffentliga läkarebefattningarnes antal under årets lopp blifvit, genom ofvanomförmälde åtgärder, inalles ökade med endast en, har läkarepersonalen ökats med 7 personer. Vikarierande provincialläkare har, under yppad vakans och med anledning af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes framställning om behofvet af serskild läkares biträde till tjenstens upprätthållande, varit, på medicinalfondens bekostnad, anställd endast inom Norrbottens län '). Biträdande läkare hafva, i anseende till yppad sjuklighet, uppå Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes anmälan ot» behofvet af ökadt antal läkare, i öfrigt likaledes varit under året anställde inom de flesta af rikets län, nemligen: Norrbottens2), Westerbottens s ), Jemtlands 4 ), Wester-Norrlands 5 ), Gefleborgs 4 ), Vermlands T ), Örebro 8 ), Upsala fl ), Stockholms l0 ), Södermanlands "), Göteborgs och Bohus 1S ), Elfsborgs 1S ), Skaraborgs 14 ), Ostergötlands 16 ), Calmar 16 ), Jönköpings "), Christianstads 1B ) län. De flesta bland desse, nemligen alla utom dem som anställdes' inom Jemtlands, Södermanlands och Christianstads lån, hafva i och för kolera-sjukvården blifvit påkallade. 1) Piacator, J. A. 2) Molin, J. J., och Wiridén, K. 3 ) Waldenström, L. 4 ) Strandberg, J. L. C. 5 ) Djurberg, C. Ï. ') Grape, B. A., Grundal, A., Brandt, J. A., Hagerstrand, W., Söderbaum, O. A., Kempe, P., Renberg, C. V., och BseckstrÖm, C. A. ') Nordström, L., Schröder, A. O., Lannerstierna, G., Bseckmark, C, H, W&klanatröm, H. Q., o«h Piscator, P. J. E. 8) Bernkeim, A. H. 9) Roth, A, och Holmberg, C. G. 10 ) Forslund, J. A., och Klosterberg, G. A. u ) Bergstrand, A.!2 ) Tillman, G., Holmberg-er, L. M., Bndberg, F., Nwdbd, A., Waltmaa, C. A., Wenater, T., Belfrag, T. A., och Larsson, S. 1J ) Friesen, M. von, Daneljus, K. P., Westerlund, B., Lagerheim, T., och Thomseua, E. A. u ) Both, A. 15 ) Lindblad. O., Bsecketröm; S. P., Löfying, J. A., Porslund, J. A., Eckerbom, A., ""Kindgren, H. A., Bseckmark, C. H., Prykman, J., och Hvitfelt, Å. le ) Wollerts, O. ") Aréen, C. G., Gernandt, A. L., och Comstedt, C. G. 18 ) Nyström, Th. Tab. Litt. Y. Jemförelse mellan befintlige antalet läkare och läkarebefattningar vid slutet af år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Länslasarett 75 Omsättningen bland innehafvarne af civila läkarebefattningar under loppet af redovisningsåret in- Tab. Litt. z. hemtas af tab. Litt. Z, hvarvid må anmärkas, att trenne bland de nya provinciall&kare-befattningarne, i brist på kompetente sökande, ännu icke äro tillsatta, nemligen inom Pajala distrikt af Norrbottens lån, Ströms distrikt af Jemtlands län och Bodums distrikt af Wester-Norrlands län, hvadan sjukvården inom dessa distrikt bestrides af serskildt förordnade biträdande läkare 1 ). Med anledning af kolerafarsotens förnyade utbrott för fjerde gången inom riket, under sommaren år 1866, och emedan rödsot äfven vid samma tid började visa sig uti åtskilliga trakter samt ett ökadt behof af extra läkare i följd deraf uppstod, har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 26 Oktober, bland annat, täckts medgifva, att dagtraktamentet åt de extra läkare, som vid kolera- eller rödsots-sjukvård äro eller blifva anställde, må tills vidare utgå, för sjukhusläkare och dem som innehafva deremot svarande tjenstgöring, med tio R:dr, för biträdande läkare med åtta R:dr och för underläkare med sex R:dr R:mt åt dem hvar. 4. Civila sjukvårdsinrättningar 2 ), (Tabb. N:ris 9 13.) Antalet lasaretts- och kurhus-inrättningar, som åtnjuta större eller mindre tillskott af kurhusmedel, har detta år, i likhet med föregående året, utgjort 44. Med afseende på vidtagna åtgärder i och för denna del af allmänna sjukvården inhemtas af årets landstingsförhandlingar följande: Gefleborgs län. I anledning af väckte motioner ej mindre att landstinget mitte öfvertaga den skuld, hvaruti, på grund af vidtagne kostsamma byggnader, Hudiksvalls lasarett kommit, ån ock hvad som efter uppgjord inkomat- och utgifts-stat felas i betäckningen af nästa åra utgifter, beslöt landstinget,»att berörde motioner icke skulle till annat landstingets åtgörande föranleda, än att, med desammas afslående, landstinget för beredande af enhet uti besluten för framtiden i likartade ämnen, nu stadgade att, med undantag för så exceptionella fall, som i afseende på spetälakesjukan, fördelningen af länet i lasaretts- och kurhus-distrikt äfven framgent må ligga till grund vid anskaffandet af medel för afhjelpande af inom hvarje distrikt uppstående behof för lasaretts- och kurhusbyggnader samt sjukvården derinom, så att det ena distriktet icke blefve ansedt skyldigt att till de andras behof i slika fall bidraga 3 ). Landstinget beslöt vidare, att tre revisorer skulle utses ej mindre för hvartdera inom länet beläget lasarett och kurhus, än ock för sjukhemmet för spetälske i Helsingland, i ändamål att granska nästlidne års räkenskaper och vidtagne förvaltningsåtgärder, samt att jemväl genom besök på stället göra sig underrättade om sjukvårdsanstalternas tillstånd och handhafvande, med skyldighet att deröfver till landstinget afgifva berättelser. 1 ) Wiridén, K., Strandberg, J. L. C, och Sillen, O. 2) Referent: Medicinalrådet Hallin. 3) Detta beslut kar af Kongl. Maj:t sedermera blifvit ändradt. Tab. Litt. Z. Omsättningen i Civila läkarebefattningar år 1866. ') Hapa ') Pajala, Ström, $odnm, Srenljnnga, Lidköping, Weiiö, Helsingborg. 2) Se not 3 a aidan 73. 3) Hedemora, Mijiatad, Troa», Hio, Wexiö. randa, Öaterannd, Carlatad, Norrtelge, Stocltholma kurhua, Göteborg» knrhna, Waditeo», CarUkron», Lund,

76 Året 1866. Civila sjukvården. Sjukvårds-inrättningar. Stora Kopparbergs län. I fråga om förvaltning af de vid sistlidne års landsting till nybyggnad af lasarett inom länet anslagne medel, fattade landstinget det beslut, att såväl de för detta som följande trenne år till lasarettsbyggnadsfonden anslagne summor, må, så fort medel härför finnas i länets landstingskassa disponibla, öfverlemnas till länets lasaretts- och kurhus-direktion, för att af densamma förvaltas. Wermlands län. Då lasarettsväsendet inom länet ej ansågs ordnadt på ett för de serskilda orternas behof tillfredsställande sätt, hvartill, utom de redan befintlige sjukhusen i Carlstad och Filipstad, åtminstone 5 mindre sjukhus antogos vara behöflige, nedsatte landstinget en komité af 5 personer, hvaraf en läkare, för att till nästa landsting»afgifva ett så mycket möjligt är fullständigt förslag, omfattande bland annat ej mindre beräkning af de ungefärliga kostnader, som för förslagets genomförande vore oundvikliga, än äfven sättet för erhållande af medel till samma kostnaders bestridande». Örebro län. Med anledning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes gjorda framställning, beslöt landstinget att, för inrättande af behöflige dårceller vid länets lasarettsinrättning, anslå det enligt upprättadt kostnadsförslag erforderliga belopp, att utgå af besparade kurhusmedel. Westmanlands län. Landstinget beviljade anslag för de under byggnad varande sjukhusen i Köping, Sala och Norberg, och beslöts att, till fyllnad af de för dessa byggnaders fullbordande erforderliga medel, en särskild uttaxering bland länets innevånare skulle ega rum. Upsala län. Sedan det vid föregående års landsting väckta förslag om inrättandet dels af tvenne mindre sjukhus-inrättningar, en i Enköping och en vid Wesslands bruk, dels af endast en å förstnämnde ställe, blifvit afslagne, och för ärendets fullständiga utredning en komité blifvit nedsatt, beslöt årets landsting att handläggningen af detta ärende ytterligare skulle uppskjutas till nästa lagtima landsting. Stockholms län. Som det med Kongl. Serafxmer-Lasarettets Direktion den 9 Juli 1862 upprättade kontrakt, rörande vård å lasarettet af sjuke från Stockholms län med 1866 års utgång tilländagick, beslöt landstinget att uppdraga åt kurhus-komiterade att gå i författning om upprättande af nytt kontrakt med Kongl. Serafimer-Lasarettets Direktion på förut gällande vilkor, derest ej för länet förmånligare kunde erhållas. Dessutom beviljade landstinget lasarettet i östhammar äfvensom det blifvande lasarettet i Södertelge ett förslagsanslag för en gång till hvardera, att användas till inventariers och instrumenters inköpande, sedan dock, hvad angick lasarettet i Södertelge, inför kurhus-komiterade styrkt blifvit, att den för lasarettet tillämnade byggnad vore behörigen uppförd och med tak försedd. Södermanlands län. Med afseende på den från nästföregående år hvilande frågan angående sjukhusväsendets ordnande inom länet beslöt landstinget att detta skulle ske på grundvalen af större sjukhus eller ordentliga lasarett, sålunda, att det redan befintliga lasarettet i Nyköping bibehålies med 52 sängar, samt nya sjukhus uppföras vid Flen med 40, i Strengnäs med 20 och i Eskilstuna med 36 sängar. Verkställigheten af detta beslut gjordes likväl beroende hufvudsakligen af följande vilkor, nemligen dels huruvida bifall kunde erhållas å länets ansökning om förändrade bestämmelser för sjuktransport å statens jernvägar, dels om för sjukvårdens ordnande landstinget blefve berättigadt att använda länets arbetsfond, dels om e. o. provincialläkaren i Willåttinge härad kunde få sin station förflyttad till Flens jernvflgsstation, med rättighet att tillika innehafva låkarebefattningen vid det nya lasarett landstinget är sinnadt der anlägga. (Att denna ifrågasatta flyttning af prov.-läkare-stationen icke vann nådigt bifall, är anmärkt här ofvan, sid. 73.) Skaraborgs län. Hvarje lagtima landsting skall välja tre revisorer för granskning af lasaretts-räkenskaperna; denna granskning bör företagas så tidigt, att revisionsberättelsen kan tryckas före början af hvarje års lagtima landsting; revisorerna skola besigtiga lasaretten och deras tillhörigheter, då så nödigt finnes; hvarje lasarett bör besigtigas minst en gång hvart tredje år.

Året 1866. Civila sjukvården. Sjukvårds-inrättningar. 77 Calmar län. Norra landstingsområdet. Under vissa vilkor anslogs, utom de redan beviljade 500 R:dr, för nästkommande 4 år ännu ytterligare 500 R:dr R:mt årligen till Wimmerby sjukhus, allt emot redovisningsskyldighet till landstinget. Calmar län. Södra landstingsområdet. På grund af komiterades för ordnandet af sjukvårdsväsendet afgifna betänkande beslöt landstinget: att hela landstingsområdet hädanefter skall utgöra ett enda helsovårdsdistrikt med lika kurhus- och lasaretts-afgifter, hvilka inflyta till en gemensam kaasa, som förvaltas af en komité, hvilken landstinget utser; att från denna kassa de serskilda lasaretts-direktionerna ega att, i mån af behof och högst till ett belopp, som den för hvarje sjukhus af landstinget uppgjorda stat bestämmer, reqvirera nödiga medel; att Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse skulle begäras å nämnde förslag, såsom i någon mån stridande mot stadgandet i gällande instruktion för lasaretts- och kurhus-direktioner; att sjuksängarnes antal på alla landstingsområdets sjukhus skulle bestämmas till 137; att af dessa 80 skulle förläggas till sjukhuset i Calmar, 25 till sjxikhuset i Borgholm och 32 till ett sjukhus, som skall förläggas i Oscarshamn; att vid provincialläkare-stationerna i Högsby och Söderåkra skola uppbyggas eller på annat sätt anskaffas asyler, hvardera innehållande ett rum för karlar och ett för qvinnor samt kök, der läkaren må kunna intaga sådane sjuke, som fordra hans trägnare eftersyn och vård, och att dessa asyler skola förses med nödiga inventarier; dock anställes vid dem ingen aflönad betjening, utan ega de sjuke att derstädes sjelfva bekosta så väl" sitt underhåll som sin betjening; att till bestridande af omkostnaderna för de beslutade nya sjukvårdsanstalterna skall i första rummet af landstingskassans disponibla behållning användas ett belopp af 14,000 R:dr; samt att vidare en landstingsskatt af 15 öre för hvarje riksdalers bevillning skall uttaxeras, att under år 1867 utgå, hvarjemte landstinget bemyndigat den komité, som enligt landstingets beslut, under förutsättning af Kongl. Maj:ts nådiga bifall, kommer att öfvertaga förvaltningen af sjukvårdsmedlen inom landstingsområdet, att om ytterligare medel för berörde ändamål skulle erfordras, upptaga dertill behöfliga lån; att bemälde komité skall i samråd med vederbörande provincialläkare provisoriskt anordna de beslutade asylerna, samt till nästa landsting framlägga, förslag till de åtgärder, som i afseende på berörde inrättningars förvaltning kunna anses erforderliga; att inom hela landstingsområdet en serskild lasarettsafgift af 10 öre af hvarje mantalsskrifven person skall uttaxeras, för att användas, vid Calmar lasarett till bekostande af de i förslaget till utgifts- och inkomst-stat upptagne 20 sjuksängar, och vid kurhuset i Borgholm i första rummet till underhåll af fyra lasarettssängar och vidare till betalande af kurhusets skuld. Jönköpings län. Väckta motioner dels om länets indelning i tre lasaretts- och kurhus-distrikter, dels om anslag till en sjukhusbyggnad vid Hvetlanda vunno icke landstingets bifall. Kronobergs län. Alldenstund genom 1864 års landstings beslut samt Kongl, brefvet d. 3 November 1865 det är bestämdt, att Sunnerbo härad skall bilda ett serskildt lasaretts- och kurhus-distrïkt med egna sjukvårdsanstalter, uppdrog landstinget åt den för det blifvande sjukhuset tillsatta direktion att vidtaga de åtgärder, som för verkställigheten af berörde beslut äro af nöden; hvarjemte landstinget beslutade, att fördelningen emellan de båda sjukvårdsdistrikten af det nuvarande länslasarettets och kurhusets tillgångar i penningar, byggnader och inventarier bör, med ledning af de utaf landstinget dels sistlidne år fastställda grunder, dels innevarande år meddelade närmare bestämmelser, före slutet af år 1867 försiggå. Beträffande framståldt förslag om utdebitering af en serskild lasaretts-afgift på inom Sunnerbo härad mantalsskrifne personer, ansåg landstinget, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga förordning om landsting den 21 Mars 1862 samt Kongl. Förordningen af samma dag, angående kommunalstyrelse å landet, sig icke kunna bifalla denna framställning;»utan har frågan om anskaffandet af erforderliga medel för åstadkommande och vidmakthållande af den för nämnde härad afsedda sjukvårdsanstalt, åt häradets kommuner öfverlemnats»

78 Året 1866. Civila sjukvården. Sjukvårds-inrättningar. Blekinge län. Jemte bestämmandet af legosängsafgiftens belopp för å lasaretten intagne sjuke, beslöt landstinget, att för person, som icke inom 10 dagar efter derom gjord skriftlig erinran från lasarett afhemtas, afgiften för hvarje derefter följande dag skall förhöjas till 75 öre, och lasarettet derjemte vara obetaget att efter de 10 dagarnes förlopp, utan vidare förbidan, personer till hemorten på vederbörandes bekostnad försända. Christianstads län. Sedan direktion blifvit utsedd för det beslutade nya lasarettet i Cimbrishamn, beslöt landstinget att denna direktion eger uppbara de inom Cimbrishamns sjukvårdsdistrikt för år 1868 debiterade kurhusafgifter och öfriga under samma år inflytande lasaretts-inkomster, å hvilka afgifter och inkomster sålunda länslasarettet i Christianstad ej må göra anspråk. Malmöhus län. Landstinget anslog en summa af 25,000 R:dr R:mt till såväl nya lasarettsbyggnadens fullbordande enligt 1864 års plan, som länets öfrige gemensamma sjukvårds-inrättningars försättande i fullständigt skick, och anskaffande af dertill erforderlig materiel, under vilkor dock att lasaretts-direktionen af öfrige om händer hafvande medel fyller den brist, som möjligen ännu kunde uppstå i förenämnde hänseende. Gottlands län. Till fyllnad af bristen uti lasarettets och kurhusets inkomststater anvisades en summa af landstingets disponibla medel, hvarförutom landstinget beviljade ett extra förslagsanslag att, vid möjligen inträffande oförutsedda utgifter, af lasaretts- och kurhus-direktionen lyftas och användas. Landstinget afslog väckt motion om anläggandet af sjukhus inom provincialläkare-distrikten å landet. Af vederbörande läkares berättelser l ) inhemtas beträffande: 1) Sjukhusbyggnaderna. De nya sjukhusen i Haparanda och Piteå, som äro under byggnad, anses komma att fullbordas nästkommande år; å det förstnämnda har redan under detta år ett rum blifvit inredt och upplåtet för sjukes emottagning, hvarigenom sålunda förökadt utrymme å detta lasarett från och med sista qvartalet af detta år blifvit beredt. Umeå: flygelbyggnad af trä, 70 fot lång och 40 fot bred, har blifvit uppförd, innehållande 4 serdeles rymliga och ändamålsenliga celler, fördelade i tvenne rum, nemligen ett dag- och ett natt-rum; vidare innehåller samma flygelbyggnad bad- samt tvätt- och bagarstuga. Sundsvall: ny uthusbyggnad af trä, inrymmande stall, ladugård, vedbodar, äfvensom ny matbod och latriner äro uppförda. Hudiksvall: Taket i stora byggnaden omlagdt, nytt stakett omkring gårdstomten uppsatt. Fahlun: Förändrad inredning af sjukrummen verkställd, i förening med anbringande af bostadsrum för en sköterska i hvardera våningen. Carlstad: följande byggnader under året fullbordade: en flygel af sten, innehållande lik- och obduktionsrum; en latrinbyggnad, så konstruerad, att den fasta och flytande spillningen serskildt upptagas. Örebro: Sedan den nya sjukhusbyggnaden under sommaren blifvit fullkomligt färdig, inflyttades deri lasaretts-afdelningen de första dagarne af September; kurhus-afdelningen, som nu ensam inrymmes i gamla byggnaden, är således helt och hållet skiljd från lasaretts-afdelningen. Westerås: det nya sjukhuset är beräknadt att kunna Öppnas för sjukes emottagning under loppet af nästkommande år, hvilket ock är förhållandet med det under byggnad varande sjukhuset i Upsala, som är ämnadt att utgöra en förening af länets lasarett och kurhus samt akademiska sjukhuset. Nyköping: den gamla, förfallna ekonomibyggnaden har under året blifvit nedrifven och en ny i stället uppförd, innehållande två boningsrum för marketenterskan, kök med jernspis,' tvättstuga och visthus, allt af timmer. Àfvenledes hafva vedbod, matbod för betjeningen och ny likbod af resvirke blifvit uppbyggda samt latrinhuset flyttadt och anordnadt för pudrettberedning. A Falköpings lasarett har en kalorifer, en sorts jernkamin af Wiklunds i Stockholm fabrik, blifvit insatt, för att befordra luftvexlingen ; den har dock ej visat sig ändamålsenlig, alldenstund rummets uppvärmning medelst densamma blifvit högst ojemn; under eldningen, ') Fullständiga årsberättelser hafva inkommit från samtlige lasarett och kurhus samt planritningar öfver sjukhusbyggnaderna i Luleå och Fahlun.

Året 1866. Civila sjukvården. Sjukvårds-inrättningar. 79 som sker med cokes, blir nemligen»rummet hastigt och starkt uppvärmdt, men värmen förgår lika fort». Söderköping: en 300 fot lång vattenledning från ån med pumpinrättning samt réservoir å vinden är anbragt, hvarigenom lasarettet har riklig tillgång på vatten för alla behof. Genom inredning af ett rum, som förr varit afsedt för sinnessjuke, till vanligt sjukrum, har å Norrköpings sjukhus ökadt utrymme blifvit beredt. Linköping: 10 sjukrum samt korridorer och förstugor i östra stora flygeln reparerade och oljemålade; gasledning införd i öfre våningen, och en spiraltrappa uppsatt mellan båda våningarne i läkarens bostad, samt nytt plank uppfördt emellan nämnde bostad och angränsande gårdar. Borgholm: direktionen har beslutat anskaffa ny bostad åt läkaren i stället för den gamla, som numera ej kan bebos. Warberg: de under förlidet år vidtagna reparationer och förändringar i sjukhusets inredning hafva visat sig ändamålsenliga och i möjligaste måtto tillfyllestgörande för renlighetens och luftvexlingens befordrande. Carlshamn: serskildt kurhus är vidbygdt lasarettets östra gafvel, äfvensom uthusen ombyggda. Kurhusbyggnaden, af timmer, innehåller i 2:ne våningar 5 sjukrum samt rum för sköterska. Christianstad: ett nytt rum inredt för vård af sinnessjuke. Lund: den nya lasarettsbyggnaden har till stommen blifvit under året uppförd, tak pålagdt samt inredningen af densamma påbörjad. Planritningar till nya sjukhusbyggnader hafva af Collegium blifvit granskade och godkända för de af vederbörande beslutade nya lasaretten i Skellefteå, Ekesjö (Westanå), Oscarshamn, Cimbrishamn och Södertelge. Af dessa bifogas här nedan 1 ) planritningen öfver det nya, Calmar södra landstingsområde tillhörande lasarettet i Oscarshamn, hvilket, beläget på en öppen, fri och för ändamålet tjenlig plats, består af ett tvåvåningshus af sten jemte vind, med långsidorna i öster och vester; det är beräknadt för 32 sjuksängar samt innehåller derjemte bostad för läkaren. De å ritningen upptagna direktions- och expeditions-rummen äro upplåtna till läkarens disposition, hvarigenom hans bostadsvåning erhåller nödig utsträckning, äfvensom det som reservrum upptagna, ursprungligen beräknadt till dår-rum, kommer att upplåtas till sjukrum, då behof deraf göres. 1) Planritningar öfver lasarettsbyggnaden i Oscarshamn. Hufvudfaçad.

80 Året 1866. Civila sjukvården. Sjukvårds-inrättningar. 2) Utrymme. Genom inredning af ett rum i nya lasarettsbyggnaden har sängantalet å Haparanda lasarett och kurhus ökats med 4, alla beräknade för kurhuspatienter ; Östersunds lasarett har genom vindsrummens upplåtande åt kurhuspatienter ytterligare erhållit 8 sjukplatser; och Sundsvalls lasarett, genom Façad åt gården. Källarvåningen. A Källare.

Året 1866. Civila sjukvården. Sjukvårds-inrättningar. 81 förändrad inredning, 5. Ä Fahlu lasarett har sängantalet likaledes medelst förändrad inredning kunnat ökas med 3 sängar. Genom inflyttningen i nya sjukhusbyggnaden, der 4 små enskilda rum med 1 säng i Jordvåningen. B Badrum. C Korridor. D Direktions- och expeditions-rum. E Sköterskans rum. F Förstuga. G Skafferi. H Hushållerskans runa. K Kök. L M N O P Q R SS Läkarens rum. Mat-hiss. Klosettrum. Operationsrum. Portvakt. Linneskåp. Reservrum. Sjukrum för 5 sjuke. Andra våningen. Stmdhttt-Colkgii und. Birättelie får år 1866. 11

82 Året 1866. Civila sjukvården. Sjukvårds-inrättningar. hvartdera finnas, hafva 4 sjuksängar tillkommit å Örebro lasarett. I sammanhang med frågan om ordnandet af hela länets sjukhusvård, och då sängantalet i förhållande till utrymmet befanns alltför stort, har en minskning deraf med 10 sängar egt rum å Nyköpings lasarett, som numera endast har 46 sängar å lasaretts- och 6 å kurhus-afdelningen. Då behof af flera sjukplatser gjort sig gällande å Göteborgs kurhus, hafva ytterligare 12 sjuksängar derstädes måst inrymmas. A Mariestads lasarett har, genom förändrad inredning och anordning, sängarnes antal blifvit ökadt med 2:ne, så att detta antal nu är 37 å lasarettsoch 33 å kurhus-afdelningen. Sedan, enligt landstingets beslut, kurhusafdelning ånyo blifvit upptagen å Falköpings lasarett, har antalet sjuksängar för sistnämnde afdelning blifvit bestämd till 12. Sedan" länet blifvit fördeladt i s. k. sjukhusdistrikt, hafva sängarne för veneriskt sjuke å Wadstena kurhus blifvit till antalet minskade och utgöra nu endast 28, under det lasarettets blifvit ökade till 24 eller tillsammans 52, deraf å sistnämnde afdelningen 4 uteslutande för obotligt sjuke; lasaretts-distriktet räknar en folkmängd af 52,000 personer, under det att den för kurhus-distriktet stiger till 120,000; å Norrköpings sjukhus har genom förändrad inredning tillkommit 2:ne sjukplatser, hvilka nu tillsammans utgöra 49; antalet angifves otillräckligt. Genom tillägg af 4 platser i dårhusrummen kan sjuksängarnes antal & Warbergs lasarett nu beräknas till 55 ; ehuru det åt läkaren å Halmstads lasarett upplåtne rum äfven blifvit för sjukvården användt, har dock antalet sjukplatser vibat sig alltför otillräckligt. A Christianstads lasarett har, utom 2:ne dårcelter, ett nytt rum med en sängplats blifvit inredt för sinnessjuke, så att hela sängantalet å lasarettet nu uppgår till 93. Häraf inhemtas sålunda, att antalet sjukplatser vid rikets samtlige lasarett och kurhus blifvit ökadt med 22 och utgjorde vid årets slut 2,414, hvaraf 1,396 å lasaretts-afdelningarne och 1,018 å kurhus-afdelningarne. 3) Mathållning, utspisning. Spisordningen å Wenersborgs lasarett, som förut bestod af samma mat för hvarje dag, har blifvit förändrad och består nu af mjölk och bröd till frukost samt gröt och mjölk till afton; till middagen, utom soppa, en gång i veck-an af 50 ort stek, 3 dagar i veckan af samma qvan- Vindsvåningen. Ï Förvaringsrum. S Sjukrum for en sjuk. J D:o för linne och kläder. V Vind.

Året 1866. Civila sjukvården Sjukvårds-inrättningar. 83 titet kokt kött och 2 dagar af 25 ort fläsk och en dag af 50 ort fisk. Vid Jönköpings lasarett har frukosten blifvit ändrad till 3 ort smör och 25 kubiktum söt, oskummad mjölk, i stället för endast smör, 6 ort, samt middagen, 2 dagar i veckan, till salt kött och 4 dagar till färskt kött, nemligen 25 ort hvarje gång, samt en dag till kalops, hvaraf_15 ort lemnas till portionen. Spisordningen vid Carlskrona lasarett har blifvit förändrad, och matportionen såväl till qvantiteten som qvaliteten förbättrad; utom frukost af smör och bröd samt 1 skalp, bröd för dagen, innehåller helportionen 50 ort färskt kött för hvarje dag; då färsk fisk finnes att tillgå, bespisas patienterna härmed Onsdagar och Lördagar till lika vigts qvantitet hvardera gången eller 50 ort i portionen. Vid Christianstads lasarett har mathållningen under årets första qvartal blifvit bestridd genom entreprenör, men den öfriga tiden af året genom egen hushållning. 4) Angående beklädnad, inventarier etc. omtalas: att linnebeklädnadspersedlar blifvit i tillräcklig mängd anskaffade för Luleå lasarett, men att patienterna ännu sakna sjukhuskläder; att»den vackra kirurgiska instrument-samlingen årligen ökas med nya instrumenter» vid Hernösands lasarett nya kirurgiska instrumenter blifvit inköpta för en summa af 697 R:dr; lasarett; att för Gefie att sjukhusklädernas utredning vid Fahlu lasarett blifvit ökad; att beklädnadspersedlarne och kirurgiska instrumentsamlingen blifvit kompletterad vid Filipstads lasarett; att beklädnadspersedlarne ej fullt motsvara behofvet å Carlstads lasarett; från Örebro lasarett, att de förr begagnade, gamla matkärlen af lergods blifvit utbytta emot sådana af hvitt porslin; från Westerås lasarett, att hela lasaretts-afdelningen, till ett antal af 46 stycken, numera är försedd med jernsängar; såsom madrass-stoppning användes den bast,»hvaraf de mattor äro o förfärdigade, uti hvilka rågmjöl exporteras från Ryssland», hvilken befunnits serdeles ändamålsenlig. A Wadstena lasarett hafva sängkläder och inventarier blifvit försatta i fullt komplett skick, samt flera kirurgiska instrumenter inköpta; å Linköpings lasarett hafva likaledes flera kirurgiska instrumenter blifvit inköpta; å Westerviks en del inventarier, tillhörande bordsservisen, anskaffade; vid Calmar lasarett hafva beklädnads- och inventarie-persedlar blifvit anskaffade för ett värde af 2,354,08 R:dr R:mt; för Jönköpings lasarett har komplettering af bristande beklädnads-persedlar blifvit beslutad; den kirurgiska instrumentsamlingen uppgifves derstädes vara otillräcklig; för Halmstads lasarett hafva tagelmadrasser, sängfiltar och rockar blifvit anskaffade ; Wisby lasarett har erhållit större utredning af klädespersedlar och instrumenter. I öfrigt hafva å de flesta lasarett i stället för förbrukade eller utnötta klädespersedlar och inventarier nya blifvit anskaffade. 5) Betjening, Ordningsstadgar m. m. Nya ordningsstadgar äro antagna å Piteå lasarett. Vid Gefle lasarett är ytterligare en sköterska antagen, för att biträda vid baden. har erhållit afsked med pension. En sköterska vid Calmar lasarett Ordningsstadgar äro antagne vid Uddevalla lasarett. Vid Mariestads lasarett äro trenne sköterskor anställda, två för lasaretts- och en för kurhus-afdelningen. Nya ordningso stadgar äro uppgjorda och antagna vid Westerviks lasarett. At sköterskan vid Borgholms lasarett har en gratifikation blifvit gifven för långvarig tjenst. Ordningsstadgar saknas ännu vid Jönköpings lasarett. Carlskrona lasarett har numera två sköterskor. Då de vid sistnämnde sjukhus förut gällande ordningsstadgar voro olämpliga, hafva nya af läkaren blifvit utarbetade och af direktionen antagna. Vid Christianstads lasarett äro 6 sköterskor anställda, motsvarande en sköterska på omkring tjugo sängar. 6) Beträffande vilkoren för intagning å lasaretten anföres följande: Legosångsafgiften à Luleå lasarett är 60 öre per dag, sjukhuset har 3 frisängar; å Piteå lasarett är legosångsafgiften 50 öre ; 1 frisäng; Hernösands lasarett har tvenne af Rådman J. Nyberg skänkta frisängar. Legosängsafgiften för allmänt rum har å Sundsvalls lasarett blifvit nedsatt till 50 öre per dag; deremot å Hudiksvalls lasarett förhöjd till 75 öre; vid Söderhamns och Gefle lasarett utgår den efter klasser, neml. för bemedlade inom distriktet 75 öre, för fattige 50 öre. Vid Fahlu lasarett utgår legosängsafgiften äfvenledes efter klasser, nemligen för allmänt rum i 3 kl. à 50, SO och 20 öre per dag. A Örebro lasarett är legosängsafgiften i allmänt rum endast 38 öre; å Westerås lasarett betala alla lika i allmänt rum, nemligen 50 Öre per dag, hvilken summa för nästkommande år är nedsatt till 40 öre. Lego-

84 Året 1866. Civila sjukvården. Sjukvårds-inrättningar. sängsafgiften vid Norrtelge lasarett är 40 öre för bemedlade och 12 öre för obemedlade. Ersättningen för intagne sjuke å Nyköpings lasarett utgår efter 3:ne klasser, nemligen 60, 40, 10 öre; en 4:de klass finnes o för gratispatienter. A Uddevalla lasarett åtnjuta alla från distriktet varande personer, med undantag af inträdessökande från Göteborgs stad, kostnadsfri vård. Legosängsafgiften â Wenersborgs lasarett utgår efter portionspriset, som för året varit 38 öre; dessutom hafva beviljats friplatser till ett belopp af 2,138 R:dr 38 öre R:mt. A Mariestads lasarett är afgiften bestämd till 44 öre. Vid Wadstena, Söderköpings och Linköpings lasarett utgår legosängsafgiften efter klasser à 40 eller 10 öre; å Westerviks lasarett betala bemedlade 50 öre; 18 frisängar underhållas genom öfverskott å kurhusmedlen. Legosängsafgiften vid Calmar lasarett utgår efter 2:ne klasser, à 90 eller 50 öre; fattige och obemedlade betala ej. Vid Borgholms lasarett är afgiften 50 öre; 4 frisängar finnas, hvartill landstinget anslår medel. Afgiften å Jönköpings lasarett utgår efter klasser, resp. 40, 20, lö öre; medellöse sjuke emottagas kostnadsfritt så långt utrymmet medgifver. På Wexiö lasarett betala hemmansegare 40 öre samt torpare hälften; öfrige sjuke erhålla gratis vård. Vid Warberqs och Halmstads lasarett äro betalningsklasserna 50 à 25 öre; medellöse, för hvilka vederbörande kommuner ej anses behöfva ansvara, intagas å det förstnämnda sjukhuset utan afgift; frisängar finnas derstädes till ett antal af 4 och â det sednare 5, hvaraf 2:ne underhållas af o länet och 3:ne af enskilde. A Carlskrona och Carlshamns lasarett betala bemedlade 40 à 50 öre; fattige, som underhållas af kommunen, 35 öre; östra och Medelstads härader samt Carlskrona stad hafva å förstnämnda lasarett under året åtnjutit fri vård under 1,530 dagar, fördelade i förhållande till de respektive kommunernas folkmängd; å sistnämnde lasarett hafva distriktets innevånare åtnjutit fri vård under 1,500 o dagar. A Christianstads lasarett betala bemedlade sjuke 35 öre; alla kommuner, som erlägga de s. k. kyrkoinspektors-tunnorna, erhålla fri lasarettsvård för sina fattige; öfrige erlägga 10 öre. Vid Lunds lasarett utgår legosängsafgiften efter 3:ne klasser, nemligen 60, 40 och 25 öre; för fattige sjukes emottagning gälla samma föreskrifter, som finnas intagna i årsberättelsen för 1864, pag. 65. Vid Wisby lasarett utgår legosängsafgiften äfvenledes efter klasser; dess belopp är ej angifvet i läkarens rapport. Alla här upptagne ersättningsbelopp afse vilkoren för intagning i allmänt rum, och kunna, med undantag af några ställen i de norra orterna, synnerligast sjukhusen i Gefleborgs län, anses serdeles billiga, hvarigenom tillfällen synas vara till inträde â dessa välgörenhetsinrättningar för sjuke af alla förmögenhetsvilkor i allmänhet på bästa sätt befordrade. Såväl sjuke, som erhålla vård i enskildt rum, som äfven utom sjukvårdsdistriktet boende, hvilka ej, på grund af gällande författningar, kunna hänföras till gratispatienter, betala vanligen en högre afgift. A några lasarett är äfven legosängsafgiften för sinnessjuke högre än den för allmänna rum bestämda. Angående lasaretts- och kurhus-läkarnes löneförmåner omnämnes, att läkarens lön vid Östersunds lasarett blifvit höjd till 800 R:dr R:mt per år, hvarförutom han för detta år erhållit en serskild gratifikation samt att lasaretts-läkarens lön vid Filipstads lasarett blifvit ökad till 1,500 R:dr, vid Mariestads till 1,500 R:dr samt vid Westerviks till 1,000 R:dr R:mt. Tab. N:o 9. Tab. N:o 9, som innefattar sammandrag af till Sundhets-Collegium från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen inkomne berättelser om verkställd granskning af räkenskaperna öfver kurhusmedlen för året, antyder (kol. 5 8) beloppet af de inkomster, som för underhållet af lasaretts- och kurhus-inrättningarne i hvarje län under detta år varit att påräkna, samt vidare kurhus-distrikternas antal (kol. 3), kurhusafgiftens belopp (kol. 4), antalet kurhus och lasarett i hvarje län (kol. 9) jemte antalet der tillgänglige sjuksängar (kol. 13) samt utgifterna. Tab. N:o l0. Af tab. N:o 10, innefattande sammandrag af läkarnes berättelser om å länslasaretten och kurhusen vårdade sjuke, inhemtas, att dessas antal å ifrågavarande inrättningar under redovisningsåret utgjort å lasaretten 8,988 och å kurhusen 4,991 eller tillsammans 13,979, ibland hvilka voro qvarliggande från 1865 å lasaretten 788 och å kurhusen 525 eller tillsammans 1,313. Af hela antalet vårdade utskrefvos

Året 1866. Civila sjukvården. Sjukvårds-inrättningar. 85 under året från lasaretten 7,370 och från kurhusen 4,401 eller tillsammans 11,771. A lasaretten afledo 713 och å kurhusen 41 eller tillsammans 754, så att vid årets slut qvarlågo å lasaretten 905 och å kurhusen 549. Mortaliteten har, i procent beräknad, alltså utgjort å lasaretten 7,8 och å kurhusen 0,8. Underhållsdag ar ne hafva å lasaretten utgjort 326,586 och å kurhusen 198,223 eller tillsammans 524,809, i följd hvaraf medeltalet underhållsdagar för hvarje sjuk utgjorde å lasaretten 39,2 och å kurhusen 44,6. Underhållsdagarnes medelantal har bland lasaretten varit störst å Umeå 83,2, dernäst å Luleå 67,0 och å Borgholms 65,5, samt minst å Westerås 23,", och ibland kurhusen högst å Borås 87,5, dernäst Fahlu 79,1 och lägst å Sundsvalls 20,5. Utgifterna för sjukvården vid samtliga lasaretten och kurhusen hafva, enligt hvad som i läkarnes berättelser härom funnits meddeladt, uppgått till 495,161 R:dr 48 öre (tab. N:o 10, kol. 20), deraf för medikamenter 41,706 R:dr 44 öre (kol. 18), samt för utspisningen 195,621 R:dr 5 öre. Medium af kostnaden för hvarje sjuk dagligen (kol. 21, 22) har varit störst å Luleå lasarett för totalkostnaden, nemligen 1 R:dr 63,6 öre, å Piteå lasarett för läkemedel, nemligen 20,4 öre, å Luleå för utspisningen, nemligen 58,6 öre; samt minst å Nyköpings lasarett för totalkostnaden, nemligen 66,5 öre, å Stockholms kurhus, Carlskrona och Carlshamns lasarett för läkemedel, neml. 3,2 à 3,7 öre, å Norrköpings för utspisningen, neml. 20,8 öre. Fördelas summan af totalkostnaden (kol. 20) på hela antalet underhållsdagar (kol. 8 och 16), så befinnes medelkostnaden för hvarje sjuk dagligen å ifrågavarande sjukvårdsinrättningar hafva uppgått till 94,3 öre. Hvarje hela året upptagen sjuksäng har således kostat i medeltal 344 R:dr 19,5 öre. Att sammanlagda totalkostnaden (kol. 20) understiger den å tab. N:o 9 angifna, förklaras af samma orsak som i föregående berättelser finnes anförd. Vid jemförelse emellan antalet å länslasaretten och kurhusen vårdade m. m. år 1866 och Tab, Litt. Å. under nästförflutna femårsperiod, visar sig, tab. Litt. A, bland annat (kol. 2), att detta antal med 753 öfverstiger årliga medeltalet af under nämnde tid vårdade sjuke, samt att dödsprocenten (kol. 4 och 5) varit i det närmaste enahanda. Tab. Litt. A utvisar antalet vårdade å öfrige, af kurhusmedlen oberoende och förmedelst Tab. litt. À. andra fonder underhållna sjukhus. Dessa äro: Akademiska sjukhuset i Upsala med 44 sängar, Löwenströmska lasarettet med 16, Serafimer-ordens-lasarettet med 277, Provisoriska sjukhusen i Stockholm med tillsammans 280, Diakoniss-sjukhuset med 44, Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg med 219, sjukhuset i Åtvidaberg med 36 samt stadssjukhusen i Malmö med 61 och Ystad med 24. Sammanlagda antalet vårdade å dessa sjukhus utgjorde 8,513, deraf 812 voro vid årets början qvarliggande och 7,701 intagne under året. Af dessa utskrefvos 7,001 friska eller förbättrade och afledo 764, så att 748 voro vid årets slut qvarliggande. Mortaliteten har alltså utgjort 8,9 procent. Tab. Litt. Å. Öfversigt af sjukvården vid länslasaretten och kurhusen år 1866 i förhållande till qvinqvenniet 1861 1865.

86 Året 1866. Civila sjukvården. Å serskilde sjukhus vårdade sjuke. TAB. Litt. ö. Af de till Collegium från barnsjukhusen och barnhusen inkomna rapporter inhemtas, enligt tab. Litt. ö, att antalet å dessa inrättningar vårdade sjuke under redovisningsåret uppgått till 1,591, af hvilka 140 voro vid årets början qvarliggande och 1,451 under året intagne. Af dessa utskrefvos 1,135 och afledo 272, så att 184 voro vid årets slut qvarliggande. Af de 749 å Allmänna barnhuset i Stockholm vårdade sjuke barn tillhörde 153 afdelningen för äldre barn, hvilka vårdas i sjuksalarne, samt 596 späda barn, tillsammans 140 mindre än förlidet år; af de förra afledo 48, motsvarande en mortalitet af 31,3 proc. eller -fe procent lägre än under 1865, samt af de sednare 133, d. ä. 22,3 procent eller 6,5 procent lägre än föregående år. Betraktar man i öfrigt mortaliteten blând alla inom barnhuset vårdade, visar sig, att densamma detta år varit lägre än något föregående ifrån barnhusets stiftelse, den har nemligen uppgått till endast 16,81 procent eller, efter afdrag af 42 barn, som genast uttagits, till 17,7 procent.»förnämsta anledningen till detta lyckliga förhållande torde få sökas dels deruti, att ingen svårare epidemi under året varit gängse, dels en mer än vanligt riklig tillgång på dugliga ammor.» I therapeutiskt hanseende hafva äfven framstående resultater vunnits genom ett allmännare bruk af naturligt Carlsbader-vatten i de olika formerna af underlifslidanden, samt genom inandning af varma vattenångor mot de flesta former af lunglidanden. De epidemiska sjukdomarne hafva utgjorts af variolse, varicellse, scarlatina och diphteria, ingen likväl af större utbredning. Polykliniken har varit besökt af 1,743 olika individer, som behandlats för 2,565 sjukdomar; hvarje individ har i medeltal gjort minst 4 besök, så att antalet besök uppgått till omkring 7,000, eller i medeltal till omkring 35 per dag (Abelin). Tab. Litt. Å. Å serskilde sjukvårdsinrättningar vårdade sjuke, år 1866. ') Antalet ej uppgifvet. ') Totalkostnaden ej angifven. s ) Utspisningskoatnaden 5,516 R:dr 73 öre, medikamentskostnaden 1,104 R:dr 81 öre. 4) Utgifterna bokföras tillsammans med anstaltens öfriga kostnader. 5) Enligt vederbörande läkares anmälan har sjukhuset upphört. Tab. Litt. Ö. Å barnsjukhus och barnhus vårdade sjuke barn, år 1866. 3 ) Berättelse ej in ') Härförutom å poljkliniken 1,743 barn med tillsammans 2,565 sjukdomar anmälde och behandlade, hvaraf 79 med dödlig utgång. kommen. ') Dessutom hafva 1,161 sjuke barn erhållit vård å polykliniken.

Året 1866. Civila sjukvården. Å länslasaretten vårdade sjukdomar. Tyfösa febrar, kräfta, sinnessjukdom. 87 Ifrån läkaren för barnsjukhuset i Göteborg hafva årsberättelser till Collegium ingått för åren 1863 66, under hvilken tid å nämnde sjukhus vårdats inalles 385 sjuka barn, hvaraf 321 derifrån utskrifvits såsom friska, förbättrade eller obotade, 40 aflidit samt 24 qvarlågo till 1867. Såsom Tab- Litt. ö. angifver, vårdades derstädes, under år 1866, 132 sjuke, hvilket är mera än under något föregående år, ehuru sjukhuset detta år endast varit öppnadt under 10 månader; mortaliteten utgjorde detta år 13,6 procent, dödligheten hufvudsakligast beroende på epidemier af kikhosta, skarlakansfeber och vattkoppor. Ifrågavarande sjukhus, som sedan år 1859 varit inrymdt uti en förhyrd lokal, från början afsedd för helt annat ändamål, och i intet hänseende lämplig, erhöll från och med detta år ett särskildt för ändamålet uppfördt och inredt hus, hvaruti de sjuke emottogos från och med den 1 Mars. Det nya sjukhuset, är ett 2 våningars stenhus med souterrain, beläget i Westra Haga och omgifvet af en inhägnad plats med gräsplaner och planteringar. Sjukhuset, som är försedt med vattenledning, innehåller, utom nödige ekonomi-, bad- och bostadsrum, 6 sjukrum, hvaraf 2 i nedre våningen, med särskild utgång, för smittosamma sjukdomar. Uppvärmningen sker genom kakelugnar; i väggarne äro rör inlagde för ventilationsugnar efter Wallins system. Det närvarande sängantalet är 24. (Bittqvist.) A tab. N:o 11 meddelas en öfversigt af de sjukdomar, som å länens sjukvårdsinrättningar äfven- Tab. N:o II. som å nyssnämnde särskilda sjukhus under redovisningsåret blifvit vårdade. Angående de särskilda sjukdomsgrupper, öfver hvilka äro i föregående års underdåniga berättelser meddelade specialtabeller, torde här anföras följande: Enligt hvad tab. Litt. Aa. närmare utvisar, har antalet af å samtlige länslasaretten vårdade Tab. Litt. _u. tyfösa och tyfoidfebrar under redovisningsåret varit 451, under 1865 var dessas antal 361. Häraf tillhörde 14 den petechiala formen och 437 den tyfoida. Af de under året intagne hade 260 åldern emellan 21 40 år, således 57,6 procent. Antalet insjuknade var lägst under årets andra och högst under fjerde; uti den petechiala formen hafva 5 aflidit, eller något mer än J:del af de insjuknade, uti den tyfoida 64, det är 14,18 procent. Af de vårdade voro 251 män och 200 qvinnor. Tab. Litt. Bb. utvisar, att de vårdade kräftsjukes antal var 213; under 1865 var det 218. Af Tab. Litt. Bb. de intagne tillhörde 111 åldern emellan 41 60 år, d. ä. 50,2 proc. 'Af de vårdade voro 106 män och 107 qvinnor. Sjukdomens säte har uti 52 fall (hvaribland 34 män) varit magen, d. ä. 24,4 proc. af alla vårdade, i 30 fall (hvaribland 18 män) ansigtet, d. ä. 14 proc; uti 57 fall qvinliga könsorganerna och qvinnobröst, utgörande 53,2 proc. af vårdade qvinnor. Mannen synes sålunda hafva större benägenhet än qvinnan att angripas af kräfta i ansigte och mage. Sinnessjuke, som erhållit vård å lasaretten, tab. Litt. Cc. hafva varit 303, mot 324 under 1865. Tab. Litt. Cc. Sjukdomsformen har af vederbörande läkare blifvit specificerad endast uti 232 fall, hvaraf 107 haft mani Tab. Litt. Aa. Å länslasaretten vårdade tyfösa febrar, år 1866.

88 Året 1866. Civila sjukvården. Å länslasaretten vårdade sjukdomar, Ögonsjukdomar. (ursinne), 116 melankoli (tungsinne). 156, d. ä. 55,9 procent, af de inkomna hafva varit mellan 21 40 år. Någon väsentlig skiljaktighet med afseende på antalet intagna under de olika årstiderna förekommer ej. Antalet vårdade mån öfverstiger ej obetydligt antalet vårdade qvinnor. 10 hafva aflidit d. ä. 3,3 proc. af samtlige vårdade. Vid årets början voro 24 qvarliggande från 1865, samt vid årets slut 34 qvarliggande till 1867, de öfrige utskrifne antingen tillfrisknade eller förflyttade till hospitalen. Tab. Litt Dd. Antalet vårdade för sjukdom i synorganet, tab. Litt. Dd, har under året varit 662; under 1865 vårdades med hithörande sjukdomsformer 719. Största antalet af de inkomne hafva tillhört åldern 21 40 år, nemligen 198. Åldern emellan 11 20 samt 41 60 har företett i det närmaste samma antal. Männernas antal öfverskjuter qvinnornas med 49. De talrikaste fallen hafva tillhört de olika slagen af con- Tab. Litt. Bb. Å länslasaretten vårdade kräftsjukdomar, år 1866. Tab. Litt. Cc. Å länslasaretten vårdade sinnessjukdomar, år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Å länslasaretten vårdade sjukdomar, tarmbråck, i ändtarm. 89 junktiviter samt akuta och kroniska keratiter, tillsammans af alla dessa former 394, d. ä. 59,5 procent af alla vårdade ögonsjukdomar. Med grå starr vårdades 57, eller en mer än förlidet år. För tarmbråck, tab. Litt. Ee, hafva 84 blifvit vårdade 54 män och 30 qvinnor, d. ä. 64,3 pro- Tab. Litt. Ee. cent af de förra, och 35,7 af de sednare. Under 1865 vårdades 80, hvaraf 47 män och 33 qvinnor. Sjukdomsformen har af vederbörande läkare blifvit specificerad uti 70 fall; af dessa voro 65,7 procent ljumskbråck; 12 hafva aflidit, d. ä. en dödlighet af 14,2 procent, 14,8 procent af vårdade män, 13,3 procent af vårdade qvinnor. Åldersperioderna 21 40 och 41 60 hafva i det närmaste företett samma antal intagne. Antalet vårdade för sjukdom i ändtarmen, tab. Litt. Ff, har varit 40, nemligen 24 män och 16 Tab. Litt. Ff. qvinnor, d. ä. 60 procent af de förra, 40 procent af de sednare; under 1865 vårdades uti hithörande sjukdomsformer endast 25, nemligen 13 män och 12 qvinnor. Tab. Litt. Dd. Å länslasaretten vårdade sjukdomar i ögonlock, bindhinna, ögonglob och dess muskler, år 1866. Tab. Litt. Ee. Å länslasaretten vårdade tarmbråck, år 1866. Sundhelt-Collegii und. Berått för år 1866. 12

90 Året 1866. Civila sjukvården. Å länslasaretten vårdade sjukdomar i urinblåsan, könsorganerna samt ledgångarne. Tab. Litt. Gg. Enligt tab. Litt. Gg hafva 79 för sjukdom i urinbldsa och blåskörtel blifvit vårdade under året. Under 1865 vårdades endast 59. Till den förra kategorien hafva hört 75, till den sednare 4. Den talrikaste sjukdomsformen har varit katarrh- och inflammationstillstånd i urinblåsan. Af funktionsrubbningar i urinblåsan hafva förekommit tillsammans 33 fall. Tab. Litt. Hh. För sjukdomar i de manliga könsorganerna (hit höra hvarken syfilitiska eller syfiloida) har, såsom tab. Litt. Hh visar, ett antal af 127 blifvit vårdade, emot 146 under 1865. De flesta inkomne hafva tillhört åldern 21-40. De talrikaste fallen voro vattenbråck, dernäst orchitis (epididymitis) och striktur. Tab. Litt. Ii. För sjukdomar i qvinliga könsorganerna (med undantag af de kräftartade), tab. Litt. Ii, hafva 113 blifvit vårdade, mot 107 under föregående året. Den talrikaste sjukdomsformen har varit akut och kronisk metrit med 79 fall, dernäst hvit fluss och menstruationsrubbningar. Tab. Litt. Kk. För sjukdomar i ledgångarne, tab. Litt. Kk, hafva 376 blifvit vårdade. 1865 vårdades af hithörande sjukdomsformer 377. Af de vårdade voro 252 män, 124 qvinnor, sålunda äfven detta år, i likhet med de föregående, antalet män betydligt öfvervägande antalet qvinnor. Talrikast hafva dessa åkommor visat sig under åldern 21 40, dernäst mellan 11 20. Af de olika sjukdomsformerna inom denna klass hafva Tab. Litt. Ff. A länslasaretten vårdade sjukdomar i ändtarmen, år 1866. Tab. Litt. Gg. Å länslasaretten vårdade sjukdomar i urinblåsa och blåskörtel, år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Å länslasaretten vårdade sjukdomar i ledgångarne. 91 luxatio och distorsio varit talrikast representerade, nemligen 103, dernäst synovitis och arthroitis acuta och chronica med 110 fall. Alla för olika former af arthrocace vårdade uppgå till ett antal af 118, d. ä. 31,3 procent af samtlige vårdade; Af dessa tillhörde 59, d. ä. 50 proc, höftsjuka (coxarthrocace). Till följd af arthrocace hafva 6 aflidit, d. ä. en mortalitet af 5 procent. Tab. Litt. Hh. Å länslasaretten vårdade sjukdomar i manliga könsorganerna, år 1866. Tab. Litt. Ii. Å länslasaretten vårdade sjukdomar i qvinliga könsorganerna, år 1866. Tab. Litt. Kk. Å länslasaretten vårdade sjukdomar i ledgångarne, år 1866.

92 Året 1866. Civila sjukvården. Å länslasaretten vårdade sjukdomar i ben och benhinna. Tab. Litt. Ll. Antalet vårdade med sjukdomar i ben och benhinna, tab. Litt. Ll, uppgår till 704, mot 722 under 1865. Benbrottens antal har varit 463; af dessa voro 382 eller 82,5 procent män mot endast 81 eller 17,5 Tab. Litt Ll. A länslasaretten vårdade sjukdomar i ben och benhinna, år 1866. Tab. Litt. Mm. A länslasaretten behandlade kroniska hudsjukdomar, år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Å länslasaretten vård. kroniska hudsj. och tumörer. Å Kurhusen vård. veneriske sjukd. 93 procent qvinnor. 446 hafva blifvit af vederbörande läkare till sin natur bestämda; af dessa utgjorde: Fractura anticruris 27,6 procent; F. femoris 16,3 proc; F. antibrachii 8,7 proc; F. humeri 7,4 proc; F. fibulae 6,5 proc; F. tibise nära 5 proc; F. claviculse 4,7 proc; F. cranii 4,5 proc. o. s. v. Mortaliteten af samtlige benbrotten utgjorde 5,8 procent. Af de intagne tillhörde 37 proc. åldern emellan 21 40; 28 procent mellan 41 60; 17,7 procent mellan 11 20 o. s. v. För sjukdom i ben och benhinna (osteitis, periostitis, caries och necrosis) hafva 241 blifvit vårdade, mot 232 under 1865; af de vårdade voro 74,7 procent män, 25,3 procent qvinnor. Dessa sjukdomsformer hafva äfven detta år talrikast förekommit mellan 11 20 år; dödligheten har varit 10, d. ä. 4,if> procent af de vårdade. Enligt tab. Litt. Mm hafva ironiska hudsjukdomar (de syfilitiska undantagne) blifvit vårdade till Tab. Litt. ett antal af 386; under år 1865 vårdades 425. Dessa åkommor hafva förekommit talrikast före 40:de året; sålunda hafva, bland de under året inkomne, 84,7 procent varit under 40 år, 15,? procent öfver denna ålder. Talrikast till antalet har varit scabies, dernäst eczema och ondskorf. Af tab. Litt. Nn inhemtas, att 110 blifvit vårdade för åtskilliga arter tumörer; Mm. under år 1865 Tab. Litt. Nn. vårdades 97. Antalet vårdade män öfverstiger detta år antalet vårdade qvinnor. De hafva förekommit under alla åldrar, talrikast mellan 41 60 år, dernäst 21 40 år; de cysta-artade tumörerna hafva varit förherrskande. o A rikets samtlige civila sjukvårdsinrättningar hafva tillsammans 975 större kirurgiska operationer blifvit verkställda, hvaraf 311 ögonoperationer; 217 exstirpationer af tumörer; 43 plastiska operationer; 39 operationer för bråck; 164 amputationer och exartikulationer; 10 underbindningar af större arterer o. s. v. Af de opererade hafva 61 personer aflidit, motsvarande en mortalitet af 6,20 procent. Bland de för olyckshändelser vårdade har y:del erhållit skadan genom olika slags machiner, och af dessa 34,fi proc. i tröskverk. Tab. N:o 12 utgör ett sammandrag af inkomna rapporter om de för venerisk sjukdom vårdade Tab. N:o 12. sjuke ej mindre vid Kurhusen (kol. 2 43) än ock å de större Militärsjukhusen (kol. 44 47), hvaraf inhemtas, att hela antalet vårdade å de förstnämnde utgjort 4,991 och å de sednare 609, eller tillsammans 5,600, hvaraf 581 voro från förra året qvarliggande och 5,019 under året intagne. Under 1865 vårdades tillsammans 5,836. Af hela antalet å Kurhusen under året intagne voro 672 récidiver och å Militärsjukhusen 65. Af de intagne voro 2,383, d. ä. 53,36 proc, behäftade med konstitutionell sjukdom, af dessa Tab. Litt. Nn. Å länslasaretten behandlade tumörer, år 1866.

94 Året 1866. Civila sjukvården. Hospitalen. Allmänna Elektricitets-inrättningen. förekommo 2,240 å Kurhusen och 143 å Militärsjukhusen; 129 ledo af ärftlig syfilis och 2,254 af förvärfvad, hvaraf de förstnämnde uteslutande vårdades å Kurhusen, hvaremot af de sednare 2,111 vårdades å Kurhusen samt 143 å Militärsjukhusen. Af de å kurhusen vårdade hade 1,599 ådragit sig sjukdomen genom samlag, 88 genom digifning samt 424 på andra vägar från sekundära symptomer, under det att samtlige å Militärsjukhusen för hithörande sjukdomsform vårdade hade ådragit sig smittan genom samlag. Ibland 4,942 botade hade 2,434 å Kurhusen och 497 å Militärsjukhusen blifvit behandlade utan qvicksilfver och å de förstnämnde 1,592 med qvicksilfver och 361 med jod, samt å de sistnämnde 54 med qvicksilfver och 4 med jod. A kurhusen afledo 41 och vid årets slut qvarlågo å samtlige hit hörande inrättningar 600. Samma tabell anvisar ock antalet underhållsdagar för med olika kurmethoder behandlade. Tab. N:o 13. Af tab. N:o 13 anvisas sjukdomssymptomerna hos de under året å rikets offentliga sjukvårdsinrättningar intagne veneriske sjuke, nemligen i kol. 2 43 för kurhusen och i kol. 44 47 för de större militärsjukhusen. Häraf inhemtas, att af s. k. konstitutionella symptomer det kondylomatösa utslaget talrikast förekommit, nemligen uti 1,121 fall, d. ä. 43,6 procent af samtlige hithörande symptomer; närmast i antal kommo sår i mun och näshålorna tillsammans 775 eller 30,1 procent samt s. k. tertiära med 175 fall, d. ä. 6,8 procent. A öfrige civila sjukvårdsinrättningar hafva härförutom, enligt hvad tab. N:o 11 utvisar. 190 blifvit för venerisk sjukdom behandlade, hvaraf 5 aflidit. Tab. Litt. Oo. A hospitalen eller sinnessjukhusen, hvarom Öfverstyrelsens und. årsberättelse redan är offentliggjord, har, enligt det sammandrag af hospitalsläkarnes rapporter, som å tab. Litt. Oo meddelas, antalet vårdade sjuke uppgått till 1,511, hvaraf 1,187 voro qvarliggande från 1865 och 324 under året intagne, Af hela antalet vårdade utskrefvos friske och förbättrade 178 och obotade 32 eller tillsammans 210.. Under året afledo 88. Till år 1867 qvarlågo 1,213 eller 26 mer än vid årets början. Af hela antalet vårdade blefvo således 13,9 procent under året utskrifne såsom förbättrade eller friske och mortalitets-procenten har utgjort 5,8. Antalet iinderhållsdagar å samtlige hospitalen har utgjort 440,220, och således medeltalet af dagligen vårdade varit 1,206. Totalsumman utgifter i och för sjukvården vid samtlige hospitalen har uppgått till 379,329 R:dr 21 öre, hvilken summa, fördelad på underhållsdagarne, visar en medelkostnad för hvarje sjuk dagligen af 86,16 öre och för hvarje under hela året vårdad sjuk af 314 R:dr 53 öre R:mt. Af inkomna berättelser från öfrige sjukvårds- och välgörenhets-inrättningar inhemtas följande: Tab. Litt. Pp. A allmänna Elektricitets-inrättningen voro från förra året qvarstående under behandling 19, och anmäldes under året, enligt hvad tab. Litt. Pp anvisar, 111, så att hela antalet vårdade uppgår till 130, 69 män och 61 qvinnor, hvaraf 6 män och 5 qvinnor voro från landsorten; de öfrige voro bosatta i huf- Tab. Litt. Oo. Sammandrag af rapporterna från hospitalen i riket för år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Elektricitets-inrättningen. Gymnastiskt-ortopediska institutet. 95 vudstaden. Af samtlige vårdade afgingo 54 friske eller förbättrade, 32 oförbättrade samt 28 med afbruten kur, så att 16 vid årets slut ännu voro under behandling. 50 af de inskrifne hade åldern emellan 21 40 och 38 emellan 41 60 år. Den talrikast förekommande sjukdomsformen utgjordes af lamhet i armar och ben, beroende på olika orsaker, samt dernäst af rheumatism, vare sig af akut eller kronisk form. Sedan den i föregående årsberättelsen omnämnde apparat för frambringande af konstant elektrisk ström omsider blifvit uppställd uti inrättningens lokal, och sedan åtskilliga effekter blifvit anskaffade för densammas behöriga skötsel, blef det möjligt att i slutet af sommaren 1866 pröfva det af 24 par bestående batteriets uthållighet och styrka.»apparaten har varit ganska mycket anlitad, isynnerhet mot neuralgier, och har dervid visat sig vara af särdeles stor nytta.» (Edling.) Vid Gymnastiskt-orthopediska institutet vårdades, tab. Litt. Qq, under året inalles 435 personer, Tab. Litt. Qq. 156 män och 279 qvinnor. Då antalet vårdade 1865 endast uppgick till 358, hafva sålunda 77 flere Tab. Litt. Pp. Å Allmänna Elektricitets-inrättningen behandlade sjuke och deras sjukdomar, år 1866. Tab. Litt. Qq. Å Gymnastiskt-orthopediska institutet vårdade sjuke personer, år 1866.

96 Året 1866. Civila sjukvården. Gymnastiskt-ortopediska institutet. blifvit under detta år å institutet behandlade. Af de under året vårdade voro 89 på statens bekostnad samt 346 betalande eller gratister. Ibland de förstnämnde voro 20 från förra året qvarvarande under behandling samt 69 under året emottagne. Under året afgingo 53, så att vid dess slut 36 qvarstodo. Under de serskilda qvartalen har antalet af de på statens bekostnad vårdade varit: Tab. Litt. Rr. Å Gymnastiskt-orthopediska institutet vårdade sjukdomar, år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Gymnastiskt-ortopediska institutet. Gymnastiska central-institutet. 97 På bekostnad af institutets fattigfond hafva följande ortopediska apparater och bandager blifvit utlemnade, nemligen: På samma fonds bekostnad hafva dessutom reparationer af 15 diverse apparater blifvit verkställda. Af tabb. Litt. Qq och Br, som innefatta en öfversigt af de sjukdomar, hvilka under året blifvit Tab. Litt. Kr. behandlade å Gymnastiskt-ortopediska institutet, inhemtas, att, af samtlige vårdade, 74 voro från förra året qvarstående samt 361 under året inskrifne; af dessa blefvo 237 såsom friske eller förbättrade afförde, motsvarande 74,5 procent af samtlige utskrifne, samt 81 med ofulländad kur eller utan känd utgång, så att vid årets slut 117 voro under behandling qvarvarande. De talrikast förekommande sjukdomsformerna utgjordes af olika slags scolioser, till ett antal af 120, nemligen 13 män och 107 qvinnor. För olika former af klumpfot voro 16 behandlade. Af de inskrifne tillhörde flertalet, eller 74, åldern från 16 20 år, dernäst kom åldersperioden 21 30 med 72 personer. Med afseende på de olika behandlingsmethoderna blefvo 197 sjukdomar hufvudsakligen behandlade å den ortopediska afdelningen, 221 å den gymnastiska samt 34 å elektricitets-afdelningen. (Sätherberg.) Collegii underdåniga berättelse för 1865 innehåller, pag. 83, en redogörelse ifrån Gymnastiska centralinstitutets medicinska afdelnings verksamhet för undervisningsåret 1865 1866. I ändamål att åstadkomma likformighet med öfrige hithörande inrättningar har Collegium uti denna underdåniga berättelse endast ansett sig böra redogöra för nämnde instituts verksamhet under höstterminen 1866, för att från och med 1867 afgifva bemälde redogörelse efter kalenderår. Af tab. Litt. Ss inhemtas, att vid Gymnastiska central-institutets medicinska afdelning, under loppet Tab. Litt. s«. af höstterminen 1866, inalles 49 sjuke, nemligen 23 män och 26 qvinnor, blifvit behandlade, af hvilka 16 erhållit kostnadsfri vård; af de vårdade afgingo 45 såsom friske eller förbättrade samt 4 såsom obotade. De allmännast förekommande sjukdomsformerna utgjordes af bleksot och blodbrist, organiska hjertsjukdomar samt olika former af lidanden i digestionsorganerna. (Ha.rtelius.) Vid Mediko-pnevmatiska anstalten i Stockholm vårdades, tab. Litt. Tt, inalles 719 personer, 382 Tab. Litt. Tt. män och 337 qvinnor, mot 574 under förlidet år. Af de vårdade voro 55 från förra året qvarstående under behandling och 664 under året inskrifne. Af dessa tillhörde flertalet ålderskategorien 21 40 år. Som friske eller förbättrade afgingo 497, d. ä. 69,i procent, som oförbättrade 107 samt med afbruten behandling eller okändt resultat 71, så att 44 voro vid årets slut qvarstående. Om de med okändt resultat eller afbruten behandling samt de vid årets slut qvarvarande fråndragas, återstå 604 der utgången är bekant, hvarigenom antalet friske eller förbättrade uppgår till 82,3 procent. Af de vårdade voro 336 gratispatienter eller 83 flera än föregående år. Vid anstalten har under året lemnats inalles 14,964 bad, hvaraf 8,999 utan afgift, hvilket i medeltal dagligen gör 29 gratisbad; under 1865 utgjorde deras antal 26. Samma tabell, innefattande en öfversigt af de sjukdomar, som under året blifvit behandlade å mediko-pnevmatiska anstalten, utvisar att inalles 740 sjukdomsfall derstädes förekommit, hvaraf akuta och kroniska inflammationer i luftstrupen och luftrörsgrenarne jemte deras följdsjukdomar, emphysera och asthma, varit de talrikast förekommande. För kikhosta hafva 17, alla tillfrisknade, blifvit behandlade, samt för tuberculos i lungorna 100, hvaraf 38 med godt resultat samt 41 utan förbättring. Sedan anstalten under året blifvit flyttad till annan derför särskildt inredd lokal, har den erhållit större utsträckning och ändamålsenligare inredning. Inrättningen eger numera tre stora klockor, beqvarnt Sundhett-ColUgii und. Berättelie för år 1866. 13

98 Året 1866. Civila sjukvården. Gymnastiska central-institutet. Mediko-pnevmatiska anstalten. rymmande 3 eller, i nödfall, 5 personer, och en mindre klocka för 1 eller 2 personer. Hvarje klocka är försedd med sin särskilda regulator för luftens temperatur och dessutom har hvarje sin särskilda apparat ett slags»torkskåp» hvaruti luften kan torkas eller på annat sätt beredas (t. ex. bemängas med flygtiga ämnen, i ändamål att utöfva terapevtisk verkan), innan densamma inkommer i klockan.»denna sistnämnda anordning står, så vidt veterligt är, ännu ensam i sitt slag.» Luften skaffas till klockorna medelst en luftpump, som ger 15,000 kubikfot luft i timman och drifves af en ångmachin om 6 hästars kraft. Denna machin samt ångpannan äro placerade i ett särskildt machinhus å gården, luften ledes till pumpen genom ett rör af glaceradt stengods, hvilket går upp genom hela husets höjd och mynnar under takfallet åt den vester om huset belägna öppna platsen, hvarigenom man afsett att erhålla luften så ren och fri som möjligt från främmande beståndsdelar. (O. Sandahl.) Tab. Litt. Uu. A barnbördshusen i riket voro, enligt hvad tab. Litt. Uu utvisar, 31 från förra året qvarliggande samt 1,429 under året intagne, så att hela antalet vårdade uppgick till 1,460, deribland 702 tillhörande Tab. Litt. Ss. A Gymnastiska Central-institutets medicinska afdelning behandlade sjuke och sjukdomar under höstterminen 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Å barnbördshusen vårdade barnaföderskor och födde barn. 99 provisoriska barnbördshuset i Stockholm samt barnbördshusen i Göteborg och Lund, der barnmorskor undervisas. Sistlidet år vårdades tillsammans 1,167. Af samtlige under året vårdade tillfrisknade 1,283, flyttades till annan sjukvårdsinrättning 74 och afledo 53, så att 50 qvarlågo till nästföljande år. Mortaliteten utgjorde 3,6 procent; nästföregående år var den 7,9. 1,091 voro ogifta, 368 gifta samt 11 enkor; 735 voro förstföderskor och 725 omföderskor. Af de intagna hade 849, d. ä. 58,2 proc, åldern mellan 20 30 år. Af tab. Litt. Vv inhemtas, att antalet å barnbördshusen under året framfödde barn uppgår till Tab. titt. Vv 1,470, 767 mankön och 703 qvinkön, mot tillsammans 1,131 under nästföregående år. 1,397 hade blifvit Tab. Litt. Tt. A Mediko-pneumatiska anstalten i Stockholm behandlade sjuke och sjukdomar år 1866. Tab. Litt. Uu. Å barnbördshusen vårdade barnaföderskor, år 1866.

100 Året 1866. Civila sjukvården. Ammeanskaffnings-kontoret. födde efter naturlig förlossning och 73, d. ä. nära 5 procent, efter konstens ingrepp medelst vändning eller använda instrumenter. Af samtlige barn voro 1,384 lefvande födde samt 86, d. ä. 5,8 proc, dödfödde, af hvilka sednare 15 voro framfödde medelst genom konstens åtgärd fullbordad förlossning, nemligen 7 genom vändning och 8 efter använda instrumenter. Tvillingsbörd förekom 22 gånger och missfall i tidigare månader af hafvandeskapet 7 gånger. Af lägesätten har högra hörngropsviddens framstupa kronbjudning förekommit 994 gånger af 1,423 bestämda lägesätt, d. ä. 69,8 procent; venstra hörngropsviddens framstupa kronbjudning 322 gånger, d. ä. 22,6 procent. Tvärläge har förekommit 13 gånger, motsvarande 0,9 procent. Tab. Litt. Xx. Af tab. Litt. Xx, som innefattar en öfversigt af sjukdomar bland efter förlossningen insjuknade barnaföderskor å barnbördshusen, inhemtas, att febris puerperalis detta år förekommit med 67 fall, under det att nästlidet år denna sjukdomsform uppträdde med 99 fall; om från de vårdades antal afdrages 12, som förflyttades till annan sjukvårdsinrättning, blir mortaliteten 78 procent. Metritis och perimetritis hafva förekommit med 88 fall, hvaraf 66 tillfrisknat, 19 blifvit till annat sjukhus afförde och endast 3 aflidit. Helsotillståndet inom Allmänna barnbördshuset i Stockholm under detta år kan i och för sig betraktas såsom temligen tillfredsställande och serdeles gynnsamt i förhållande till föregående år.»af största betydelse med hänseende till denna förbättring är det förhållandet, att provisoriska barnbördshuset disponerar öfver ett relativt ökadt utrymme med motsvarande möjlighet att vädra sjuksalarne och isolera de sjuka» (Anderson). Vid Ammeanskaffnings-kontoret i Stockholm hafva 382 qvinnor undergått ambesigtning. Af dessa hafva 4 befunnits odugliga till amtjenst, 2 för bristande mjölktillgång och 2 för syfilitiska symptomer; 40 hafva endast vilkorligen eller med anmärkning blifvit godkända, hufvudsakligen på grund af sparsam mjölktillgång, såriga bröstvårtor eller puerperala lidanden i könsorganerna; 333 besigtigades för första gången, 49 hade förut blifvit besigtigade och inträdde i ny amtjenst. 105 uppgåfvo sig hafva vistats i hufvudstaden mindre än 40 veckor före förlossningen. Dessutom hafva åtskilliga qvinnor blifvit besigtigade och utan lösen erhållit intyg om sin oförmåga att amma eget barn, för att på grund deraf söka understöd af fattigvårdens medel. Med hänsyn till åldern voro 14 under 21 år; 157 emellan 21 25 år; 137 emellan 26 30 år; 61 emellan 31 35 år, och 13 emellan 36 40 år. Af de besigtigade voro 220 förstföderskor och 162 omföderskor. 42 voro födde i Stockholms stad, 43 i Nyköpings, 36 i Calmar, 35 Tab. Litt. Vv. Å barnbördshusen födde barn, år 1866.

Året 1866. Civila sjukvården. Polyklinik för tandsjukdomars behandling. 101 i Stockholms, 33 i Upsala, 30 i hvartdera af Östergötlands och Örebro län, o. s. v. Till barnhuset hänvisades 193, de öfrige till enskild person. (Netzel.) Vid den sedan hösten 1865 i Stockholm inrättade Polyklinik för tandsjukdomars behandling, hvars ändamäl ej mindre är att lemna kostnadsfri vård åt obemedlade sjuke, än äfven att meddela undervisning i tandsjukdomars behandling, hafva från dess början till utgången af 1866 404 personer blifvit vårdade, alla, med undantag af 3, från hufvudstaden. Af de vårdade hade 10 åldern under 6 år, 63 mellan 7 15 år samt 331, nemligen 105 män mot 226 qvinnor, åldern derutöfver; endast 757 tandutdragningar hafva blifvit verkställda, hvilket förhållande, jemfördt med sjukdomarnes antal, synes vara ett fördelaktigt resultat af behandlingen. Hos de vårdade hafva förekommit följande sjukdomsformer, nemligen: Tab. Litt. Xx. Sjukdomar bland efter förlossningen insjuknade barnaföderskor å barnbördshusen, år 1866.

102 Året 1866 Civila sjukvården. Helsobrunnar. Badorter. Kallvattenkuranstalter. Af de för caries behandlade hade 23 blifvit botade med guttaperchafyllning, 1 medelst tandens filning samt 1 genom metallfyllning. Tvenne s. k. tandläkaremedhjelpare hafva under året vid anstalten åtnjutit undervisning (Bensow). 5. Helsobrunnar och Badanstalter l ). (Tabb. N:is 14 15.) Tab. N:o 14. Tab. N:o 14 upptager i länsordning, dels (kol. 1, 2, 3, 4) de vigtigare bad- och brunnsinrättningar, hvilka ega anstäld intendent eller läkare, väl ordnade lokaler, oftast lasarett och understödsfonder för medellösa brunnssökande, med uppgifvet antal gäster för året, samt läkarens namn; dels ock (i kol. 5, 6, 7) öfrige mindre brunnar, hvilka mer eller mindre anlitas, förnemligast af allmogen, men der tillsyn af läkare antingen aldeles saknas, eller blott är ambulatoriskt bestridd af någon närboende läkare, men i läkarnes rapporter dock kortligen omnämnas, om icke närmare redovisas. Enligt denna tabell utgjorde antalet anmälde kurgäster för år 1866 vid de förstnämnde, större brunns- och badorterna tillsammans 11,618, vid de mindre, för mänga bland hvilka uppgift på antalet brunnsgäster dock saknas, 1,875, eller tillsammans 13,493 kurgäster- Det verkliga antalet utfaller dock såsom vanligt betydligt högre, emedan vid hvarje brunns- eller badort en stor del kurgäster icke anmäla sig hos inrättningens läkare, och således icke kunna upptagas i summan. Flere mindre anstalter undfalla också uppmärksamheten, så att de icke ens omnämnas i läkarnes berättelser. Ibland de i första kategorien upptagne äro 8 att betrakta såsom uteslutande Saltsjöbadorter neml. Norrtelge, Gustafsberg, Marstrand, Strömstad, Grebbestad, Lysekihl, Warberg och Wisby; och 5 såsom kallvattenkuranstalter, nemligen Sundsvalls, Upsala, Söderköpings, Bie och Södertelge; de öfriga 23 såsom brunnsinrättningar; ehuruväl kallvattenkur finnes anbragt äfven vid en och annan brunnsinrättning t. ex. vid Lunds brunn, och naturliga eller artificiella vatten jemväl begagnas mer eller mindre vid de flesta badorter och kallvattenkuranstalter. Följande anmärkningsvärda förhållanden, hvilka blifvit i Brunns- och Badläkarnes årsberättelser anförde rörande de särskilda inrättningarna, torde äfven här böra återgifvas: Norrbottens län: Oskars källa, i närheten af Piteå stad, jernhaltig; besöktes af 25 personer under sommaren (Håkansson); Westerbottens län: Skellefteå källa har, efter föregången upprensning varit anlitad af omkring 20 eller 30 personer. Badhuset begagnas mest för gyttjebad (Lindström); Jemtlands län: Den i Ragunda vid hemmanet Hammaren belägna källa, med temligen stark åder, hepatiskt luktande vatten af + 10 Cels. oeh sammandragande smak, har genom frivilliga bidrag under sistförflutne år erhållit ett prydligt hus, byggdt öfver sjelfva källan, som är belägen i en naturskön trakt, och promenader ha derjemte blifvit anlagda. Begagnades sistlidne sommar af 36 personer, och har visat sig verksam mot rheumatiska åkommor, bleksot m. m. Närmare skall dess vatten framgent blifva undersökt, sedan ortens apotek kommit i ståud (Ohm). En kallvattenkuranstalt öppnades i Mörsil under sommaren till allmänhetens begagnande. Den har god tillgång på vatten från en källa, hvars temperatur är + 6" Cels. Brlägeu i en naturskön trakt i närheten af apoteket, der artifioiela mineralvatten också finnas att tillgå, är den i tillfälle att emottaga på en gång 50 patienter; besöktes under denna sommar af 30 personer (Christiemson). Källan vid R an sjö i Linseils socken med ett mindre badhus, uppfördt af enskilt person, be^ökes af 20 à 30 personer (Helleday); Vesternorrlands län: Den vid Lakbäck bearbetade källan, öfver hvilken ett rymligt brunnshus nu blifvit uppfördt, besöktes denna sommar af 30 personer. Under hösten lades grund till ett badhus (Lejfler). S ånga brunn har uti sitt närvarande bristfälliga skick endast besökts af några fa sjuka (Charlier); St. Kopparbergs län: Vid Tofta brunn voro 20 besökande, men för Jäkarevården under brunnstiden har lika litet i år som de näst föregående åren varit sörjdt (Käsel). Fall lu helsobrunn besöktes af 43 personer, deraf 34 betalande och 9 gratister, af hvilka 24 afgingo friska, 14 förbättrade och 5 med okänd utgång; Deraf 14 lidit af anœmi, 4 af skrofler, 3 af hysteri, 5 af cardialgi, 7 af chronisk rheumatism, 3 af magkatarrh, 2 af migrän, samt I af hypochoudri, 1 af nevralgi, 1 af muskelatrofi, 1 af svår menstruation och 1 af konvulsioner (Psilander). Grytnäs källa i Leksands socken skulle ') Referent: Medicinalrådet Hondén.

Året 1866. Civila sjukvården Helsobrunnar. Badorter. Kallvattenkuranstalter. 103 troligen mycket begagnas, såvida icke dess nog aflägsna läge, och brist på läkaretillsyn lade hinder i vägen. Quantitatif analys af dess vatten pågår för närvarande å här befintlige apotek (Nordenström). G et b o brunn besöktes af 73 personer, deribland 24 ledo af chronisk rheumatism, 16 af magkatarrh, 14 af chloros eller anaemi (Höjer). Lassbo brunn besöktes af 56 personer, deraf 10 med kronisk magkatarrh, 22 kronisk rheumatism, 10 anaemi, 2 Lumbago, 2 spinalirritation, 2 hypochondri o. s. v. (Grill). Wermlands län: Wåhlberga brunns- och badinrättning besöktes af omkring 200 personer, mest allmoge, deraf de fleste ledo af rheumatism, följdsjukdomar efter frossa, samt skrofulösa, dyspeptiska och chlorotiska åkommor. Brunns- och badinrättningen vid As besöktes af omkring 60 personer; de vid Kymstad i Gräsmarks socken, Amberg och By i Sunne, lära icke varit besökte af något betydligare antal; dock saknas närmare underrättelser (Bjerkander). Den s. k. Haga brunn i Nyeds socken var besökt af 150 personer (Pallin). Örebro län: Nora brunn begagnades endast af några fa personer, den vid Dahlskogen och den vid Herrmanstorp, i närheten af Lindesberg, med inrättningar för gyttjebad, ej heller särdeles anlitade. Lok a bad- och brunsinrättning besöktes 1866 af 361 personer, deraf 158 betalande samt 203 gratister; deribland 155 intagna å brnnnslasarettet. Häraf affördes 242 såsom friska, 78 såsom oförbättrade, 1 såsom död och 40 utan känd utgång. Bland gratisterna hafva endast 39 erlagt den stadgade inträdesafgiften och derföre erhållit utspisning på lasarettets bekostnad, likasom de, hvilka till följd af en äldre donation åtnjutit friplats; hvaremot öfrige 163, hvilka sjelfva bekostat sitt uppehälle, varit frikallade från alla afgifter till inrättningen för sin badoch brunnskur. Till. lasarettet har det vanliga årsbidraget från allmänna hospitalsfonden af K. Serafimer-Ordens Gillet utbetalts med 300 R:dr. Under året hafva 3,270 gyttjebad blifvit lemnade, deraf 1,687 åt gratister, i öfrigt se tab. N:o 15 (Engström). Vid Porla var brunnsgästernas antal 538; deribland 47] betalande och 77 gratister, 32 å lasarettet och 45 derutom. Häraf affördes 152 såsom friska, 231 såsom förbättrade, 32 oförbättrade, samt 123 med obekant utgång. I öfrigt se tab. N:o 15 (Hallberg). "Vid Adolfsbergs brunn anmäldes 29 personer, deraf 20 betalande och 9 gratister. 14 affördes såsom friska, 15 såsom förbättrade. Se tab. N:o 15 (Hammarström). ^Vestmanlands län: Sätra brunn, den afgifna rapporten afser endast personer af allmogeklassen se tab. N:o 15 (Glas). Upsala län: Vid Dannemora brunn har brunnshuset undergått en grundlig reparation. Gästernas antal 104, hufvudsakligen allmoge; deraf 56 begagnade vattnet emot rheumatism och gikt, 15 mot magkatarrh, 18 mot chloros m. m. (Charles). Hummelstad brunn besöktes af 60 gäster (Stiegler). Upsala kallvattenkuranstalt begagnades af 222 personer, deribland 45 gratister. Friska afgidgo 111, förbättrade 95, oförbättrade 14, 1 död och 1 med okänd utgång. Bland dessa ledo 28 af bleksot och blodbrist, 31 af syfilis, 12 af kongestion till hjerna och ryggmärg, 10 af kronisk magkatarrh, 10 af kronisk lifmoderinflammation, 41 af rheumatism, 15 af allmän nervsvaghet, 6 af lamhet, 8 af sinnessjukdom, 5 af ataxie locomotrice o. s. v. (Doverti); Stockholms län: Dalarö badort, der Doct. Hallongren haft tillsynen, besöktes af omkring 500 personer. Vid Norrtelge badanstalt voro 27l anmälde badgäster; deraf 21 gratister; men i öfrigt anses de besökandes antal ha stigit till 500. Fem upptagas afgångna såsom friska, 50 såsom förbättrade, 17 såsom oförbättrade samt 199 med okänd utgång. Väderleken under Juni var vacker och varm, blef under Juli och Augusti kall och regnig. Luftens värmegrad uppgick i slutet af Juni till + 32 och var lägst under Juli månad, blott -+ 7. Vattnets värme har varierat emellan +21 och + 9. I öfrigt se tab. N:o 15. "Vid Furusund lärer antalet besökande varit något större än förra året, men äro dervarande gäster snarare att anse som sommargäster och friska, än som sjuke (Palmgren). Södertelge kallvattenkur. I Juli månad blef en nyanlagd anstalt för gyttjebad och artificiella bad af flere slag färdig till begagnande. Af 344 personer, som besökte badorten, begagnade 222 kallvatteukuren. Se tab. N:o 15, (Martin). Sabbathsbergs helsobrunn besöktes af 161; deraf 67 betalande och 94 gratister, 74 å brunnslasarettet intagne, samt 20 utom detsamma. Deraf uppgifves 68 hafva afgått som friska, 27 såsom förbättrade, 1 död, samt 65 med okänd utgång (Björkman). Södermanlands län: Augustenbads (Bie) kallvattenkuranstalt (tab. N:o 15) vårdade 281 patienter; deraf på det nybygda lasarettet 21 betalande och 46 icke betalande. Förbättrade upptagas 224, icke förbättrade 51, med okänd utgång 6.»När det första Aktiebolaget år 1849 upplöstes lades grunden till en fond för en lasarettsbyggnads uppförande genom en gåfva af 4 aktier, eller 600 R:dr. Denna fond ökades genom ett lotteri bland badsällskapet med 360 R:dr, hvilket samlade kapital med räntor år 1864 stigit till 3,220 R:dr. I förhoppning att Södermanlands landsting skulle, enligt framstäld proposition, tillskjuta 4,000 R:dr, påbörjade jag samma års höst grundläggning af en, äfven till badhus afsedd lasarettsbyggnad bestående af två våningar, innehållande 4 sjuksalar hvardera för 12 sängar, kök, skafferi och bostad för förestånderska och betjening, med ett på baksidan sammanbyggdt annex för bad på nedre botten och boningsrum ofvanpå. Byggnaden är 80 fot lång och 26 fot bred; annexet 30 och 15 fot. Godt utrymme finnes för 50 sängar, hvilket antal utan men kan uppbringas till närmare 60. Sjuksalarna, försedda med öppna rörspislar och luftväxling genom ständiga ventilatorer, 2 i hvarje, lemna omkring 420 kub:fot luftrymd för hvarje säng. Lasarettet öppnades den 21 Maj 1866 för emottagande af gäster. Genom hushållsaktig arbetsplan steg kostnaden med in- och utredning endast till 8,700 R:dr; hvarvid dock är att märka, att en del utredningspersedlar och byggnadsmaterialier dessutom blifvit skänkta af kringboende i orten. I stället för de af landstinget påräknade 4,000 R:dr, har detsamma åtagit sig att till underhållet af 30 frisängar för länet årligen lemna 750 R.dr. Under dess första verksamhetsår har lasarettet emottagit 67 personer, deraf 46 varit från all betalning befriade, samt dertill erhållit kosthåll med 1,736 hela dagsportioner, bestående af 3:ne mål. Underrättelse om vilkoren för intagning å lasarettet m. m. har utdelats i kringliggande socknar af länet» (Levin). Norrby brunn besöktes af 53 personer, mest allmoge (Lundqvist). Vid Häggenberg i W. Wingåkers socken har en källa blifvit öfverbyggd och försedd med bad- och duschrum. Besöktes af 114 sjuke (Aurell). Göteborgs och Bohus län: Grebbestads badort besöktes af ett något större antal badgäster än nästföregående år, neml. 181, bestående mest af allmoge från Wermland och Dalsland. Deraf upptagas 29 såsom afgångne friska, 110 förbättrade, 13 oförbättrade och 29 med okänd utgång. Sedan nu en kaj af omkring 500 alnars längd är anlagd, så är godt tillfälle för besökande att under promenad inandas den välgörande hafsluften. 3,125 varma och 1,604 bassinbad äro under sommaren lemnade; oberäknade alla gratisbad. Se tab,n:o 15 (Ingelson), Marstrand. Af 505 anmälda badgäster afgingo 446 förbättrade 58 oför-

104 Året 1866. Civila sjukvården. Helsobrunnar. Badorter. Kallvattenkuranstalter. bättrade, och 1 afled. De här förekommande.sjukdomsformer, se tab. N:o 15. Iakttagelser öfver luftens och vattnets temperatur i Marstrand kl. 6 f. m. och 8 e. m.: Högsta värme hos luft 27, hos sjö 22, lägsta hos luft 12 ; hos sjö 14 ; medium af högsta ihållande värme hos luft 28 30 Juni 23,5, och hos sjö 28 30 Juli 21,4 ; medium af lägsta ihållande värme hos luft 18 20 Jnni 13.4, och hos sjö 2 4 Juni 14,6". Temperaturväxlingen på dag hos luften var högst 8 och öfversteg 3 i Juni 11 dagar, i Juli 9, i Augusti 14 och i September 5, d. ä. 39 dagar under sommaren; sjön hade under 7 dagar 2, 55 dagar 1 och 45 dagar ingen temperaturväxling. Enligt iakttagelser vid Winga, gjorda 3 gånger dagligen under Juni Augusti, förekommo S.V., V.S.V., V.-vindar Temperaturförhållanden i Marstrand år 1866. 32,2^ af observationer med medeltryck af 2,5 % och N.O., O.N.O., O.-vindar 10,8^ af observationer med medeltryck af 0,8. Vindens medeltryck under sommaren var 1,6 Ä. Fullkomligt klar luft förekom i Juni 10, i Juli 7, i Augusti 3, d. ä. 20 hela dagar under sommaren. Af 100 observationer var klar luft eller strömoln 71,5, mulet, dimma eller disigt 13,5 och nederbörd 15. Allmänt omdöme om sommarne grundadt på en jemförelse med medium af 10 års iakttagelser i Marstrand öfver temperaturen, och 10 års iakttagelser vid Winga öfver vindar och väderlek, se Coll. underd. Berätt. 1863 p. 73. Värmen hos luften isynnerhet i Augusti, lägre än vanligt; temperaturväxlingen hos luft och sjö Större; klar luft mindre; och moln mycket mindre ofta, men nederbörd mycket oftare än vanligt; vindens medeltryck betydligt mindre, V., V.S.V., S.V. blåste mindre ofta, men O., O.N.O. och N.O. oftare än vanligt. Marstrands klimat och bad har från 1 Juni till 20 September blifvit begagnade af omkring 1,600 personer, inberäknade de, som bott på Ko-ön; af dessa äro i journal upptagne 328, neml. 125 af man- och 203 af qvinnkön; häraf finnas 5 antecknade för längre tid än 6 år, 10 för 6 år, 15 för 5 år, 13 för 4, 28 för 3, 50 för 2, samt öfrige för första året. 107 personer hafva, jemte baden, begagnat inskränkt brunnskur, vassla eller bafsvatten invärtes. Under sommaren har lemnats 6,935 varma och 14,997 bassinbad, 347 sittbad, tillsammans 22,279, utom ett stort antal fribad. Gymnastik har begagnats af 104 män och 128 qvinnor, tillsammans 232 personer (Hörlin). Kallvattenkuranstalten vid Sandåkra är i förfallet skick och besöktes af högst få bland allmogen. Dess förre föreståndare Badmäst. Nilson afled förlidne vår (Goldkuhl). Strömstads bad besöktes af 286 hos badläkaren anmälde badgäster, deribland 56 gratister. Häraf äro afförde friska 105, förbättrade 88, oförbättrade 17 och med okänd utgång afgångne 76. (Lejonkällan har begagnats Medeltemperaturen under sommaren vid Strömstads badort. (Cron). af 40 personer, mest allmoge.) Af Crusellska fonden, som nu stigit till 12,500 R.dr, har i år utdelats 1,296 bad till 56 personer, äfvensom 140 R:dr i kontant understöd. Af badinrättningen äro dessutom utdelade 279 fribad till fattige. Med. Råd. Carlsons pensionsfond för baderskor uppgår nu till 4,600 R:dr och lemnar f. n. en årlig pension af 30 R:dr. Sjukgymnastik har mycket begagnats. Under sommaren äro serverade varma helbad 11,192, deraf 1,575 till gratister; kalla bad 4,526, samt lokalbad 226, eller tillsammans 15,674 bad. I öfrigt se tab. N:o 15. Gustafs bergs bad besöktes af 107 anmälde badgäster, deribland 36 gratister. Deraf affördes 49 friska, 37 förbättrade, 8 oförbättrade, 1 död, och 12 med okänd utgång. De oanmälde badgästernas antal var säkerligen lika stort som de aomäldes. Enligt inrättningens räkenskaper hafva 3,946 bad serverats uti badhuset, samt 2,019 uti bissinerna, hvarjemte 26 fattige åtnjutit 780 bad utan afgift; tillsammans 6,745 bad. Den naturliga källan begagnades af 41 betalande och 10 icke betalande brunnsgäster. Under Juni och Juli månader var väderleken serdeles gynnsam för badkurer, men under Augusti regnig. Lägsta temperaturen i vattnet var + 15, den högsta + 25 ; vanliga + 18 eller + 19. Gratister, som sådant önskat, ha erhållit fri bostad uti en dertill serskilt upplåten byggnad, samt fria rnedik amen ter, när de deraf varit i behof. (Lönner). Ljungskihle och Stenungsön besöktes, den förra af omkring 150, den sednare af 200 badgäster. Vid Ljungskihle finnas 2 badhus och 2 flytande bassiner, vid Stenungsön 1 större och I mindre badhus, samt 2 fasta bassiner. Dessutom finnas mindre badhus vid Kloster i Dragmarks socken, vid Sund i Forshälla s:n., vid Korsviken i Ljungs s:n., m. fl. i år mindre än vanligt besökta (Ahlström). Elfsborgs län: Den år 1864 ordnade Berga brunn besöktes af 93 personer; 38 s. k. ståndspersoner, 41 betalande allmoge och 13 gratister. Förekommande sjukdomar: bleksot 41, kardialgi 20, hudsjukdomar 2, gikt 3, haemorrhoider 3, o. s. v. I sammanhang med brunnskuren begagnade mången salt-, gyttje- eller ångbad i Åmål, häruti inberäknade några få, hvilka besökte Årbol (Ryding). Rostocks helsobrunn besöktes af 124 gäster. Brunnens underhåll vanvårdas af egarne, hvarföre ock de besökandes antal minskas. Af nämnde antal afgingo 20 friska, 51 förbättrade, 24 oförbättrade och 29 med okänd utgång. Förekommande sjukdomsfall voro: chloros och aneemi 21, kronisk gastrit 16, kardialgi 11, rheumatism 37, rachitis 7, caries 5,

Året 1866. Civila sjukvården. Helsobrunnar. Badorter. Kallvattenkuranstalter. 105 skrofler 4, hjertfel, 3 m. fl. Tegen, der ett mindre badhus blifvit uppbyggdt, besöktes af omkring 30 personer. I Högsäters socken vid Gudhem en kallvattenkuranstalt, som besöktes af 47 badgäster, är ett ej illa uppfördt badhus, dock återstår, i anseende till bristande tillgångar mycket att önska (Hagberg). Alingsås brunn: I 1864 års berättelse står:»i rad med samma brunn» etc. hvilket härmed ändras till: På hvardera sidan af denna källa, som ligger vid pass 600 alnar norr om staden, upprinner visserligen på 20 à 30 alnars afstånd från densamma en källa, men dessa visa blott spår af jern och anses och torde äfven hålla det renaste dricksvatten, som finnes att tillgå för staden (Berggren). Lunds brunn besöktes af 415 personer, deraf 128 ståndpersoner och 287 allmoge. Friska afgingo 82, förbättrade 279, oförbättrade 54. Af dessa voro 231 brunns- och badgäster (deraf 78 gratister); samt 184 kallvattenkurgäster. På Jaqvette Du Rietz's fattigförsörjning emottogos 30, på allmänna lasarettet 48 fattige sjuke. (Kalén) se tab. N:o 15. Ostergötlands län: Den i sednaste årsberättelsen omnämnde Kufhultskällans stora ryckte härunder året lidit någon afbräck, sedan egaren försedde den med en tarflig öfverbyggnad och utportionerade det undergörande vattnet mot 2 öre per kanna. Allmänheten hade neml. fått den inbillningen att vattnets helsobringande egenskager berodde derpå att det erhölls gratis. Egaren tycks deremot vara af olika tankar, och detta må ej heller förtänkas honom (Appelberg). Himmelstalunds källa har detta år besökts af endast 24 personer. Att så få begagnat brunnen beror dels deraf att Ekkällan å Marieborgs egor fått tonen för sig, dels ock deraf att apparaten för artificiela helsovattena blifvit förflyttad till Norrköping (Åberg). Se tab. N:o 15. Medevi brunn besöktes af 1,418 personer, deraf 128 icke anmält sig hos läkarne; lägges härtill 489, hvilka icke redogjort för sitt befinnande, då de lemnade brunnen, så fås en summa af 617 eller öfver 43,5 proc. af hela antalet, om hvilka den therapevtiska statistiken har intet att förmäla. Anmälde voro 1,290, deraf 495 betalande och 795 gratister, bland hvilka 610 å lasaretten intagna. Såsom friska och förbättrade affördes 492, oförbättrade 309, med okänd utgång 310. Brunnstiden var vid Medevi, liksom i det öfriga medlersta Sverige, temligen regnig, dock icke till den grad, som uppgiften från andra håll om dessa förmäla. Regn föll, starkare eller svagare, under loppet af 32 dygn bland 60, men oftast om nätterna och så att brnnnsdrickningen kl. 6 8 på morgnarne endast 3 gånger under nämnde tid stördes af regn. Medeltemperaturen från kl. 7 om morgonen till kl. 8 e. m. var under tiden från och med den 11 Juni till och med den 10 Augusti, vecka efter vecka, följande: +13,73, +15,01, +22,20, + 15,26, + 16,29, + 16,07, + 16,31, + 14,70 och + 13,56. Högsta temperaturen vid observationstillfällena iakttogs den 26 Juni kl. 1 e. m. = +27 ; lägsta den 18 och 19 Juni kl. 7 i. m. = + 10. Med undantag af att ett nytt brunnshus blifvit uppfördt öfver Amiralskällan, och ett dylikt för högbrunn blifvit beslutadt, samt att en del nya sänginventarier blifvit för allmänna lasarettet anskaffade, finnes intet beträffande brunnen i öfrigt att anmäla. I öfrigt se tab. N:o 15 (v. DiXben). S:t Ragnhilds vattenkuranstalt: Anmälde 810, deraf 570 betalande och 240 gratister (84 å lasarettet och 156 utom detsamma). Friska affördes 106, förbättrade 653, oförbättrade 49, död 1, qvarvarande 1. Bland kurgästerna voro 27 utländningar, neml. 16 från Finland, 7 från Norge och 4 från Danmark. Af de 240 personer, som dels å, dels utom lasarettet blifvit gratis vårdade, voro 10 från Stockholm, 16 från Småland, 4 från Södermanland, 2 från hvardera af landskaperna Westergötland, Dalarne och Bohus län, 1 från hvardera af landskaperna Nerike, Westmani and, Dalsland, Blekinge och Skåne, 37 från Norrköping, 12 från Linköping, 20 från Söderköping och de återstående 170 från 56 olika socknar i Östergötland. Af de gratis vårdade voro 21 personer pauvres honteux. Af de 84 å lasarettet vårdade vistades 6 derstädes 2 månader och de öfriga 78 en månad hvardera. Inkomsterna under året hafva uppgått till 17,178 R:dr 3 öre, utgifterna till 14,984 R:dr, deraf reparationer medtagit 1,139 R:dr 70 öre och räntor 2,413 R:dr 57 öre (Bottiger). Se tab. N:o 15. Calmar län: Vid Södra Wi helsobrunn anmälde sig 271 gäster, deraf 7 gratister, Friska affördes 63, förbättrade 126, oförbättrade 69, med okänd utgång 13. Omkring 2,000 bad serverades (Tengvall). Se tab. N:o 15. Ekaryds brunn begagnades af 176 personer; 44 ledo af bleksot, 32 af rheumatism, 39 af kronisk mag- och tarmkatarrh, 5 af magsår, 18 af menstruationsoordningar, 9 af hysteri, 3 af Morbus Brighthi, 8 af nevralgier, 2 af lamhet, 2 af fallandesot, 3 af frossa, 2 af hjertfel, 2 af skrofler, 5 af arthrocace och 2 af bensår. Vid S:t Sigfrids källa drucko 50 personer brunn. Ett mindre hus har blifvit uppfördt öfver hufvudkällan ; brunnssalong är påtänkt; en vacker löfskog passande till park finnes, och saltsjöbad kunna beredas, enär källan ligger endast 3 à 4 famnar från Östersjön. Beqväma bostäder finnas ock i närheten, så att flere omständigheter berättiga till den förhoppning att S:t Sigfrids källa har att motse en vacker framtid (Sclu-am). Jötiköpings län: Vid Lannaskede brunn voro 544 anmälde, deraf 81 voro gratister, och bland dessa voro 28 å lasarettet intagne. Friska affördes 140, förbättrade 285, oförbättrade 51, död 1, samt med okänd utgång 66. I öfrigt se tab. N:o 15 (Miltopie). Hallands län: Vid Warbergs bad voro 216 badgäster anmälda, deraf 30 voro gratister. Häraf affördes 80 såsom friska, 94 såsom förbättrade, 3 såsom oförbättrade. Badläkaren Doktor Brunstedt har lemnat en ganska utförlig beskrifning på den nya, under årets lopp anlagda badinrättningen, jemte planritningar. Här torde endast följande sammandrag deraf kunna meddelas.»ar 1822 uppfördes det första badhuset i Warberg, liknande dylika i Strömstad och Gustafsberg, med 5 badrum. Då badgästernas antal med hvarje år ökades, fann man behof af att år 1832 utvidga badhuset, som då erhöll ytterligare 3 badrum. Ar 1840 tillades ånyo 4. Vattnet uppfordrades med handkraft och baderskor funnos 6, således en för tvenne rum. För kalla bad begagnades en s. k. badflotta intill år 1828, då tvenne bassiner uppbyggdes. Efter 1852, då ångbåtar började anlöpa Warberg, anlades 2 nya bassiner, hvilande på pålverk med s. k. badkorgar. Från 1856 intill 1863 ökades badgästernas antal så att badinrättningen flere gånger befanns otillräcklig; derjemte hade nya badanstalter uppstått vid Lysekihl och Grebbestad och genomgripande förbättringar vidtagits vid Marstrand och Strömstad. Man insåg då att Warberg icke länge kunde konkurera med vestkustens öfriga badorter, med mindre en ny badinrättning uppfördes. 1864 beslöto alltså Stadsfullmägtige att inköpa den gamla och anlägga en ny badinrättning, hvilket också medelst ett lån å 75,000 R:dr verkställdes under åren 1865 och 1866, så att kallbadhuset kunde öppnas den 4 Juni och varmbadhuset den 15 Juni 1866. Warmbadhuset, byggdt i götisk stil med dubbelflyglar å båda ändar, och en utbyggnad på midten af Sundheti-Collegii und. Berättelse för år 1866. 14

106 Året 1866. Civila sjukvården. Helsobrunnar. Badorter. Kallvattenkuranstalter. östra långsidan samt tvenne verandor, håller 160 fot i längd, 36 f. i bredd; med flyglarna 52 f. ett spetsigt torn 78 f. högt pryder husets midtelparti. Badhuset innehåller utom 16 badrum med tillhörande 16 töilettrum, alla af 12% f. längd, 8 f. breda 14 t. höga äfven rum för ryska ångbad och s. k. romerska bad, alla med strål- och regndusch om 17 f. fallhöjd, samt 2 ångskåp. A vinden äro 4 vattenservoirer, 2 för kallt, 2 för varmt vatten, rymmande hvardera omkring 4,000 kannor. Angmachin om 4 hästkrafter. Alla rum uppvärmas med ånga. Kallbadhuset (bassiuerna) är i morisk stil, rektangulärt, 160 f. långt och 70 f. bred. En brygga 100 f. lång leder dit från stranden. Innehåller 24 afklädningsrum, försedda med såväl strål- som regndusch. De gemensamma bassinema hålla hvardera 76 f. i längd och 50 i bredd; de enskilta bassinerna, hvaraf finnas 7 å hvarje sida, äro medelst väf afstängda från hvarandra, samt försedda med hvar sitt afklädningsrum; de äro 20 f. långa, 8 f. breda, 4 till 4% f. djupa. Huset utgöres af 2:ne skiljda afdelningar, 1 för män, 1 för qvinnor, hvardera innehållande en större, gemensam och 7 enskilda bassiner saint 13 afklädningsrum. Kostnaden för båda dessa badhus med inventarier samt vågbrytaren uppgår till 106,000 R:dr hvartill kommer köpeskillingen för gamla badinrättningen med Societetshus och deras inventarier, 30,000 R:dr. Prisen för bad voro: varmt bad, med eller utan gyttja eller tång, abonneradt 70 öre, extra 80, bad i ångskåp 70, varmluftsbad 75, kallt bad, med eller utan dusch 25 öre. God tillgång på gyttja finnes invid Getterön helt nära staden. En park i engelsk stil har likaledes blifvit anlagd». Badinrättningen besöktes under sommaren af 526 fremlingar, barn och domestiker inberäknade. Varma bad serverades 6,215, kalla 10,673; dessutom lemnades 750 varma och 150 bad gratis åt fattige. I öfrigt se tab. N:o 15 (Brunstedt). Den vid Halmstad nu fullbordade kallvattenkur-anstalten utgöres af en hufvudbyggnad i två våningar, 60 f. lång och 35 f. bred, med en från midten af baksidan utdragen flygelbyggnad 45 f. lång och 35 f. bred; med 2:ne flyglar, hvardera 15 f. breda, och 8 f. långt utskjutande. En lika afdelning för män och qvinnor, med rum för sittbad, packning, varmluftbad, afrifning, bassinbad, ångskåp, duscher, varmbad, afklädningsrum samt gemensamt samlings- och tidningsrum, med apparater för dricksvatten, som oupphörligt rinner ur 6 kranar. 1 öfre våningen finnes ett större Societetsrum för läkaren och kammereraren och å flygelbyggnadens vind 2 reservoirer, en för kallt vatten, 16 à 1,800 kannor, och en för varmt om 1,200 kannor. A hufvudbyggnadens vind finns rum för badmästaren, samt en kallvattenreservoir rymmande 2,500 kannor. En angmachin om 3 hästkrafter, uppfordrar vattnet, 120 kannor i minuten. Källan är ytterst rikhaltig och håller klart och ypperligt dricksvatten af + 7 9. Badanstalten, som hölls öppen från den 15 Maj till den 6 September, var besökt af 90 personer. En qvarstannade 13 veckor, 4 öfver 12, 3 öfver 11 o.s.v. Af bleksot ledo 9, af gikt 7, venerisk sjukdom 9, kronisk magkatarrh 10, rheumatism 11, allmän svaghet 7, hypochondri och hysteri 5, konjesfcion åt hjernan eller ryggmärgen 5, epilepsi 3, hjertlidande 3 m. fl. (Tenggren). Blekinge län: Carlshamns helsobrunn besöktes af 166 personer, deraf 46 gratister. Anmärkes att gratisternas antal år från år aftagit, sedan de förr brukliga kontanta utdelningarna upphört. Badhuset i god ordning, äfven med tillfälle till ryss- och barrbad. 138 fribad utdelades (Witl). Ronneby brunn besöktes af 1,066 personer, deribland 762 betalande och 224 gratister, samt 80, hvilka från brunnen hemtade vatten. Anmälde voro således endast 986, deraf 84 afgingo friska, 445 förbättrade, 90 oförbättrade, samt 367 med okänd utgång. 20 vårdades å brunnens lasarett och 26 erhöllo kostnadsfri bostad jemte vatten och bad. Serverade bad voro 4,640, deraf 2,463 gtrålbad, 1,048 gyttjebad, 422 saltbad, 102 varmbad, 14 kallbad, 182 duschbad, samt 409 diverse fribad. Den förnyade, något förhöjda taxan tillämpades nu för första gången och visade sig ändamålsenlig. Sjukgymnastik förenades med brunnskuren af 30. Se tab. N:o 15 (Neyber). Malmöhus län: Helsingborgs bad vinner år från år större namn som badort. Antalet badgäster här öfverstigit 500. Vid den lilla brunnen Helsan ha omkring 500 brunnsgäster varit inskrifne. Ramlösa har varit besökt af 438 anmälde gäster. På lasarettet vårdades dessutom med fullt underhåll 65, och 11 erhöllo fritt vatten, bad och läkarevård. Gratister hos intendenten 28, i lasarettet 65. 80 begagnade uteslutande barrkuranstalten; hela antalet besökande var 659. Fullt underhåll å lasarettet betalas för person med 14 R:dr i månaden; hälft betalas med 6 R:dr. A lasarettet hafva till fattiga ntlemnats 5,397 matportioner, hvilka kostat 764 R:dr 13 öre. Lasarettets medikamentsräkning för brunnsterminen uppgick till 80 R:dr 93 öre. Afgiften för fattige sjuke utgjorde 946 R:dr 50 öre; årsräntan af Carl Johans-fonden 280 R:dr 50 öre; frivilliga bidrag af gästerna 114 R:dr 75 öre, collekter 23 R:dr 19 öre; eller tillsammans 1,367 R:dr 94 öre lasarettsinkomster. Fria bad, dels varma minerals, dels granbarrbad hafva lemnats åt fattiga tillsammans 650. Dagliga antalet bad af källans vatten varierade emellan 110 och 120, och bestodo i granbarr- och torfmossebad m. m. I öfrigt se tab. N:o 15 (Netzler). Tal,. N:o 15. Tab. N:o 15 redovisar för de vid de förnämsta brunns- och badorterna förekommande sjukdomsformer, enligt vederbörande läkares till Collegium ingifne årsrapporter. Talrikast förekommo följande sjukdomar, neml. kronisk rheumatism 2,116 fall, dernäst bleksot och anemi 1,422, kronisk magkatarrh, flen och magsmärta 1,334, skrofelsjukdom 343, hypochondri och hysteri 305, sjukdomar i lifmodern 279, allmän nervsvaghet 275, nervsmärta 186, kronisk tarminflammation och diarrhé 181, benröta 164, hudsjukdomar 163, menstruationsbesvär 151, ledgångsröta 147, gikt 144, ledgångsinflammationer 124, sjukdomar i luftstrupen och lungorna 123, venerisk sjukdom 119, hjertsjukdomar 105, inflammation i ben och benhinna 105, ryggmärgsretning 102 o. s. v.

Året 1866. Sjukdomsförhållandet i fängelserna. Besigtningar å beväringsmanskapet. 107 6. Sjukdomsförhållandet i fängelserna 1 ). Inom fängelserna hafva under året förekommit, jemte 24 sjukdomsfall med 13 dödsfall af kolera och kolerin, hvaribland 16 sj. och 8 d. i Göteborg, en skörbjuggs-e-pidemi, ehuru betydligt mindre freqvent, än under det nästföregående året ; den uppträdde, likasom under de föregående åren, företrädesvis å Långholmen, med 103 sjukdomsfall, bland hvilka likväl endast 39 erfordrade vård å sjukhus, och Malmö citadell, med 173 sjukdomsfall, bland hvilka blott 9 vårdades på sjukhus; inalles voro 376 personer deraf angripne. Hela antalet sjuke inom fängelserna har likväl under året varit något högre än under det föregående året, hvilket isynnerhet berott af det stora antalet sjukdomsfall af lungkatarrh (782 sj. 11 d.), mest under vintern, äfvensom af diarrhé (635 sj. 1 d.), mest under tredje qvartalet. Ibland s. k. folksjukdomar förekommo för öfrigt 43 sjuke, med 7 döde af tyfus och tyfoidfeber, 365 sjuke af gastricism och enkel gastrisk feber, 10 sjuke af halsröta, 166 sjuke, med 1 död af frossa, 45 sjuke af koppor och 200 lidande af ögonsjukdom, bland hvilka sistnämnde 29 på Malmö citadell voro angripne af den smittosamma Ögonsjukdomen (ophtalmia militaris). Vidare förekommo 105 sjuke, med 23 döde af lung- och lungsäcksinflammation samt 12 sjuke med 8 döde af tuberkelsjukdom. Af Fångvårdsstyrelsens offentliggjorda berättelse inhemtas, att hela antalet i straff- och arbets-fängelserna samt vid krono-arbets-korpsen äfvensom å läns- och krono-cellfängelserna under året vårdade sjuke uppgår oberäknadt 261 af skörbjugg angripne, men utom sjukhus vårdade, till 4,746 personer, hvaribland 98 afledo. 2. Besigtningar å Beväringsmanskapet 2 ). (Tabb. N:ris 16 19). Af till Collegium ingångne rapporter rörande besigtningarne å beväringsmanskapet under år Tab. a-.o 16. 1866 inhemtas, på sätt tab. N:o 16 utvisar, att bland ynglingar tillhörande detta års beväringsmanskaps första klass, innefattande dem som äro födde 1845, hafva 33,589 varit i rullorna upptagna, af hvilka 5,046 antecknats såsom vid mönstringen frånvarande, neml. 349 såsom sjuke eller efter rullornas upprättande aflidne, samt 4,697 i följd af inträde i krigstjenst, anställning vid handelsflottan eller af andra orsaker. Af förenämnde till 1866 års klass hörande 33,589 beväringsskyldige hafva alltså 28,543 till undergående af besigtning vid mönstringen sig inställt. Bland dem hafva 21,514 eller 75,57 förklarats vara till krigstjenst duglige, men 7,029 eller 24,G3 proc. ansetts till krigstjenst oantaglige. Procenten till krigstjenst duglige, som under tiotalet 1841 50 i medeltal uppgått till 63,54 och under tiotalet 1851 60 till 64,2, har 1861 utgjort 67,60; 1862: 72,2; 1863: 71,88; 1864: 72,74 och 1865: 75,53 och således företett ett allt mer och mer gynsamt förhållande. Länens ordningsföljd med hänsyn till de beväringsskyldiges krigsduglighet inhemtas i öfrigt af tab. N:o 18, som utvisar att Jemtlands, Westernorrlands samt Göteborgsoch Bohuslän i Tab. N:o 18. detta hänseende för 1866 företett det gynsammaste förhållandet. Jemtlands län har nemligen företett endast 11,23, Westernorrlands län 11,53 samt Göteborgs och Bohuslän 13,02 procent kasserade, under det att Skaraborgs län företett 34,87, Kalmar län 32,53, Östergötlands län 31,42, Södermanlands län 31,21, samt Malmöhus län 30,43 procent till krigstjenst icke antaglige. Beträffande beväringsskyldige hörande till 2:dra, 3:dje, 4:de och 5:te klasserna, hvilka till ett antal af 5,923 bort infinna sig till 1866 års mönstringar, se tab. N:o 17, hafva endast 1,988 sig till besigtning in- Tab. N :0 17. 1 ) Referent: Medicinalrådet Wistrand. 2 ) Referent: Medicinalrådet Liljewalch.

108 Året 1866. Besigtningar å beväringsmanskapet. Sjukvården vid Arméen och Flottan. ställt, men de öfriga 3,935 uteblifvit, bland dem 53 i följd af sjukdom eller såsom efter rullornas upprättande aflidne, men återstoden 3,882 af andra orsaker. Bland de 1,988 som underkastats -besigtning hafva 369 eller 18,56 proc. ansetts oantagliga. Tab. N:o 19. I afseende på de olika lyten och sjukdomar, som vid läkarebesigtningarne anmärkts såsom föranledande oduglighet, hänvisas dels till tabb. N:o 16 och 17, hvilka i detalj härför redogöra, dels till tab. N:o 19, som för hvarje sjukdom angifver procentförhållandet mellan för denna sjukdom kasserade och samfälta summan oantagliga. Af sistnämnde tabell, hvilken särskildt redovisar för förhållandet med de kasserade, som tillhöra första klassen, och särskildt för dem, som tillhöra 2:dra till och med 5:te klasserna, inhemtas att den allmännaste kassationsorsaken inom l:sta klassen utgjorts af dvergväxt och allmän svaghet, neml. hos 15,04 proc, samt af sjukdomar i rörelseorganerna såsom följd af yttre skador hos 14,06 proc; af partiela missbildningar i särskilda kroppsdelar hos 8,49 proc; af ledstyfhet eller senförkortning hos 8,27 proc; af lungsot hos 7,17 proc; af andra lungsjukdomar hos 3,58; af fel på synen hos 6,50 proc; af döfhet hos 4,92 proc; af döfstumhet hos 0,88 proc. och af tarmbråck hos 4,62 proc. Inom 2:dra till och med 5:te klasserna, har allmännaste kassationsorsaken utgjorts af sjukdomar i rörelseorganerna i följd af yttre skada, neml. hos 13,28 proc samt af lungsot hos 13,01 proc, af hjertsjukdomar hos 9,23 proc. och af dvergväxt och allmän svaghet hos 6,26 procent. 3. Sjukvården vid arméen och flottan 1 ). (Tabb. N:ris 20 22.) Redogörelsen för arméens och flottans sjukvård sönderfaller, liksom föregående år, lämpligast i: l:o redovisning för sjukvården vid garnisonerande trupper i kaserner eller qvarter, samt flottans stationer (tab. N:o 20 a); 2:o redovisning för sjukvården å militärsjukhusen (tab. N:o 20 b och tab. N:o 22), samt 3:o redovisning för sjukvården under arméens och beväringsmanskapets möten (tab. N:o 21). Tab. N:o 20 «. Af tab. N:o 20 a inhemtas, att landets hela garnisonerande truppstyrka uppgått till nära 11,000 man land- och sjötrupper, af hvilka nära 4,000 varit förlagde i Stockholm och 4,000 i Karlskrona, under det att återstoden varit fördelad mellan öfrige garnisonsorter: Göteborg, Malmö, Christianstad, Helsingborg, Landskrona, Ystad, Engelholm, Hernösand, Wisby, Långholmen och rikets fästningar: Carlsborg, Carlsten och Waxholm. De sjukes antal inom förenämnde garnisonstrupper (tab. N:o 20 a kol. 4) hafva under året uppgått till 8,656, bland hvilka 122 qvarlågo från föregående år under behandling. Af dem tillfrisknade 4,733 och 3,774 blefvo till sjukhus afsände. De aflidnes antal uppgick till 30. Vid årets slut qvarlågo 119 under behandling. Tab. N:o 20 b. A samtliga sjukhusen qvarlågo, enligt tab. N:o 20 b, vid årets början 269; under årets lopp intogos 4,551, hvadan hela antalet å militärsjukhus vårdade uppgår till 4,820. Af dessa utgingo 4,367 såsom friska eller förbättrade, 128 afledo och 325 qvarlågo vid årets slut under behandling. Underhållsdagarnes antal utgjorde 85,929 eller i medeltal 17,83 för hvarje vårdad. Tab. Litt. Yy. Inom Stockholms garnison vårdades å kasernserviserna 4,003 sjuke af hvilka 44 qvarlågo från föregående år, 3,959 hafva under året insjuknat, 2,425 tillfrisknat, 1,527 afpolletterats till sjukhus samt 2 aflidit; vid årets slut qvarlågo sålunda 49 under behandling. De vårdades antal uppgick vid Svea lifgarde till 1,326, vid Andra lifgardet till 1,250, vid Svea artilleri till 603, vid Sappörkorpseii till 505 och vid Lifgardet till häst till 319. Inom Svea lifgardets kasern hafva 939 blifvit till helsan återställde, inom l ) Referent: Medicinalrådet Liljewalch.

Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Garnisonssjukhuset i Stockholm. 109 Andra lifgardets 864, inom Sappörkorpsens 362, inom Lifgardets till häst 210 och inom de spridda batterikasernerna vid Svea artilleri 50. Af de i kasernerna aflidne tillhörde 1 Svea artilleri (död af lungsot) och 1 Sappörkorpsen (sjelfmord genom hängning). Såsom från kasernerna afpolletterade upptagas för Svea lifgarde 369 man, från Lifgardet till häst 103, från Andra lifgardet 365, från Svea artilleri 552 och från Sappörkorpsen 138. Redogörelse för de sjukdomar, som i kasernserviserna blifvit behandlade, återfinnes å tab. Tab. Litt. Z. Litt. Zz, å hvilken för hvarje garnisonskorps upptages antalet sjuke, som å dessa serviser blifvit till helsan återställde. Denna tabell upplyser, att, i likhet med föregående åren, största antalet sjukdomar utgjorts af luftrörskatarrher, hvaraf 429 fall förekommit, deribland 214 inom Svea lifgarde och 138 inom Andra lifgardet; att för diarrhé vårdats 379 personer, af hvilka 121 tillhört Svea lifgarde, 166 Andra lifgardet, 50 Lifgardet till häst, 37 Sappörkorpsen och endast 5 Svea artilleri; att frossa förekommit hos 153, af Tab. Litt. Yy. Å Stockholms garnisons kaserner vårdade sjuke, år 1866. Tab. Litt Zz. A Stockholms garnisons kaserner botade sjukdomar, år 1866.

110 Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Garnisonssjukhuset i Stockholm. hvilka 72 tillhört Svea lifgarde och 56 Andra lifgardet; att af kontusioner förekommit 254 fall, af friska sår 166 och af bulnader 246 fall; att rötsår förekommit hos 43, af hvilka 12 tillhörde Svea lifgarde, 9 Lifgardet till häst, 21 Andra lifgardet och 1 Sappörkorpsen. Tab. Litt. Åä. Af tab. Litt. Åå, som utgör en sammanställning af de månadtliga sjukförslagen, inhemtas, att största antalet sjukdomsfall inträffat i Maj månad, nemligen 488, och det minsta i April, nemligen 245. Tab. Litt. Ää. A Allmänna garnisonssjukhuset qvarlågo, såsom tab. Litt. Ää utvisar, vid årets början 140 och intogos under året 1,859, så att hela antalet vårdade uppgått till 1,999. Ibland dessa utskrefvos 1,715, af hvilka 40 förafskedades (21 såsom till vidare krigstjenst oduglige och 19 efter uttjenad kapitulation); 67 afledo och 217 voro vid årets slut qvarliggande. Med hänsyn till lefnadsåldern voro, ibland de intagne, 275 under 21 års ålder, 1,170 i åldern från 21 30 år, 331 i åldern från 31 40 år och 83 öfver 40 år. Tab. Litt. ÖÖ. Tab. Litt. Öö utvisar, för de olika månaderna, såväl antalet från föregående månad qvarliggande sjuke, som under månaden inkomne, utskrifne, afskedade och döde, jemte underhållsdagarnes antal. Af denna tabell visar sig, att sjuktillförseln var störst under Juli och Augusti samt minst under September Tub. Litt. A 1, och Januari. Af tab. Litt. A 1 inhemtas i hvad mån hvarje regemente eller korps lemnat bidrag till förstnämnde sjukantal, äfvensom antalet döde och utskrifne. För sjukvården i sin helhet redovisas fullständigare ä tab. Litt. Aä, hvilken angifver de olika sjukdomsformer, som å sjukhuset behandlats, äfvensom behandlingens utgång. Af denna tabell framgår, att kolera, lung- och njursjukdomarne vållat största dödligheten. Kolera har nemligen medfört döden i 10 fall, lungsot i 17, lung- och lungsäcksinflammation i 9 och njurinflammation i 7 fall; dernäst kommer tyfoidfeber med 4 dödsfall. De sjuk- Tab. Litt. B 1, domsfall, som vårdats å medicinska afdelningen, redovisas särskildt å tab. Litt. B 1, som anger de å denna afdelning utskrifne sjukdomarnes fördelning mellan de olika korpserna samt deras underhållsdagar, Tab. Litt. C 1, samt å tab. Litt. C 1, som redogör för de å afdelningen vårdade sjukdomarnes beskaffenhet, tiden o för inkomsten å sjukhuset och de timade dödsfallen. A denna afdelning hafva under årets lopp vårdats patienter med 1,019 särskilda sjukdomar; af dessa hafva 62 aflidit. Under epidemisk karakter hafva förekommit kolera äfvensom tyfoidfeber, hvilken under årets sednare hälft förekommit med 58 inkomne fall, emot 14 under den förra hälften af året. Af dessa 58 fall inkommo under Juli månad 11, Augusti 18, September 7, Oktober 6, November 12, December 4. Största antalet har förekommit bland båtsmän. Sjukdomen har i allmänhet varit lindrig och med få komplikationer, så att af 64 utskrifne endast 4 aflidit. Sjukdomsförloppet har dock ofta varit långsamt, så att medeltalet underhållsdagar uppgått till 47,33. Tab. Litt. Åå. Sjukdomsförhållandet inom Stockholms kaserner under årets olika månader, år 1866.

Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Garnisonssjukhnset i Stockholm. 111 Pnevmoni och nephriter hafva i flere fall förekommit såsom komplikationer samt särdeles talrikt otitis. Ett fall, förenadt med betydliga tarmblödningar, hvarunder patientens krafter så medtogos, att han under flere dagar var nära pulslös, slutade dock med lycklig utgång. Af de 4 med dödlig utgång var ett för- Tab. Litt. Ää. Sjukförslag från Allmänna garnisons-sjukhuset för år 1866.

112 Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Garnisonssjukhuset i Stockholm. enadt med pnevmonia och tvenne med svåra diarrhéer. Utom dessa fyra har en aflidit till följd af meningit efter en under tyfoidfeber uppträdande otitis interna. Noggranna temperaturmätningar äro gjorda i 47 fall. Högsta temperaturen har dervid varit 40,8, men i allmänhet har den ej öfverstigit 40,2 C. Normaltemperaturen har i medeltal först på 30:de dygnet inträdt, hos en först på det 61:sta. Skilnaden i morgon- och afton-temperaturen har under sjukdomens acmé varierat emellan 0,2 1,2. Albumin uti urinen har hos dessa 47 fall förefunnits uti 29. De på tab. Litt. C 1 under benämning»gastrisk feber» Forts. af Tab. Litt. Ää. Sjukförslag från Allmänna garnisons-sjukhuset för år 1866. Anmärkning. Utom de i sjnkförslaget upptagne döde hafva S sjukhuset aflidit i kolera 2 man från Kongl. Andra lifgardet, 2 man från Kongl. Svea artilleri och 2 man från Kongl. Flottan, samt af opiiförgiftning 1 man af Poatonier-bataljonen.

Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Garnisonssjukhuset i Stockholm. 113 upptagne sjukdomsfall hafva likaledes till största antalet förekommit under samma sednare period af året och torde derföre, såsom! tillkommande samma epidemi, bort benämnas febricula typhoides, men har för dem den förut brukade benämningen bibehållits. Lunginflammationerna hafva i allmänhet äfven varit lindriga, så att af 140 inkomne hafva 8 aflidit; de öfrige tillfrisknat. Största och öfvervägande antalet har förekommit i Juni och December (28), i November 19. Ibland de utskrifne var sjukdomens säte uti de olika lungorna följande: Uti högra lungan 70, deraf 2 dött.» venstra lungan 35,»»» båda lungorna 11,» 6» Summa 116, deraf 8 eller 6,9 proc. dött. Såsom komplikationer hafva förekommit pleuritis i 21 fall, delirium tremens 8, pericarditis 2 samt frossa oeh bronchitis hvardera i 1. Temperaturmätningar hafva utförts i 21 fall och dervid endast i 6 fall stigit öfver 40 Celsius. Medeltemperaturen har varit 39,7. Högsta temperaturen har i medeltal in- Tab. Litt. Öö. Sjuktillförselns månadtliga till- och aftagande vid Allmänna garnisonssjukhuset, år 1866. Tab. Litt. A 1. Från serskilda korpser vårdade sjuke å Allmänna garnisonssjukhuset, år 1866. Sundhett-Cotlegii ttnd. Berättelse för år 1866, 15

114 Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Garnisonssjukhuset i Stockholm. trädt på fjerde dygnet. Resolution har i öfvervägande största antalet inträdt på 5:te, 6:te eller 7:de dygnet. Förhållandet emellan temperatur och puls har varit ganska varierande, dock har merändels stegring af temperaturen åtföljts af högre pulsfreqvens, hvilken sednare varierat mellan 80 och 130 slag i minuten. Under året hafva tvenne förgiftningsfall inkommit; ett, beroende af opium, slutade med död straxt efter inkomsten, hvarför det ej i sjuknummern upptagits; det andra, orsakadt af koncentrerad svafvelsyra, qvarlåg vid årets slut (afled påföljande Januari till följd af blödning från ventrikel och nrjelte). Giftet hade i båda fallen blifvit förtärdt af misstag. Sjukhusafsked har under året meddelats åt 17 på medicinska afdelningen vårdade, nemligen 9 för tuberkelsjukdora, 3 för hjertfel, samt för kronisk alkoholssjukdom, kronisk inflammation af hjernhinnorna, hjernblödning, emfysem och chorœa hvardera 1. {Nyström.) Från kirurgiska afdelningen har meddelats, att 5 dödsfall derstädes egt rum, af hvilka ett förorsakats af peritonit efter inklämdt bråck, ett af bristning af urinröret och blödning inåt blåsan, 2:ne af komplicerad fraktur å underbenet samt ett af inflammation i cranii ben och trombbildning i blodledarne. Tab. Litt. B 1. Å Garnisonssjukhusets medicinska afdelning utskrifne sjukdomars fördelning mellan de serskilda korpserna och deras underhållsdagar, år 1866.

Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Garnisonssjukhuset i Stockholm. 115 Smittosam ögonsjukdom, af hvilken under detta liksom under föregående år spridda fall förekommit å sjukhuset, uppträdde i medlet af November epidemisk inom Svea lifgarde och isynnerhet inom kapten Leyonhufvuds kompani; nästan samtidigt inkommo 2 fall från Andra lifgardet och 3 från Norra Roslags kompani af Kongl, flottan. Nedanstående tabell utvisar fördelningen mellan de serskilda korpserna och deras olika kompanier: Tab. Litt. C 1. Månadtliga omsättningen af de på garnisons-sjukhusets medicinska afdelning vårdade sjuke, år 1866.

116 Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Garnisonssjukuset i Stockholm. Af dessa äro endast 24 (19 från Svea lifgarde, 2 från Andra lifgardet och 3 från flottan) upptagne under rubriken smittosam ögonsjukdom; de öfriga 8 under ögonsjukdomar. Benbrottens antal uppgår till 24, nemligen: 1 â underkäken, 2 å fingrar och tår, 1 å nyckelbenet, 4 å radius, 5 å fibula, 1 å os hamatum, 1 å lårbenet, 1 å öfverarmen, 1 å metacarpalben, 7 å tibia och fibula. Af luxationer hafva 6 fall förekommit, nemligen 1 af tummen och 5 af öfverarmen. o À afdelningen hafva inalles 34 blifvit vårdade för rötsår, af hvilka 2 tillhörde Svea lifgarde, 2 Lifgardet till häst, 10 Andra lifgardet, 16 Svea artilleri, 1 Pontonier-bataljonen 2 Flottan och 1 beväringsmanskapet. Tabell, utvisande förhållandet mellan inkomne hudsjukdomar från de olika regementena. Af de å afdelningen vårdade hafva 4 erhållit sjukhusafsked, alla för bensår. (Malmborg.) o A sjukhuset har från och med den 28 Juni till och med den 27 September funnits en serskild afo delning, hvarest intagits sjuke i kolera och kolerin. A denna afdelning, som hade serskild läkare och sjuksköterska, hafva vårdats 27 fall af kolera och 10 af kolerin, af hvilka 16 haft dödlig utgång. Underhållsdagarnes antal hafva varit 308; medeltal underhållsdagar för hvarje sjuk 8,3 samt medeltal sjuke på dag 3,3. Underhållsdagarnes antal å garnisonssjukhusets samtliga afdelningar har uppgått till 62,762 och således i medeltal 31,49 dagar för hvarje sjuk. medeltal för hvarje underhållsdag 3,68 öre. Göteborgs garnison utgöres af Göta artilleri-regemente, 750 man, och ett détachement af husarregementet Carl XV, 25 man. Medikamentskostnaden har varit 2,314 R:dr 78 öre och i I sjukförslagen hafva till denna styrka räknats 18 invalider och 2 man beväring. Kongl. Andra lifgardet och Kongl. Ingeniör-korpsen hafva hvardera haft en sjuk, som vårdats å garnisonens sjukhus. Samtlige vårdade utgjorde 625, deraf 26 voro qvarliggande från föregående år; 599 hafva under året inkommit, 580 hafva tillfrisknat och 18 aflidit, så att 27 qvarligga till följande år. Dödsorsaken har i 2 fall varit tyfoidfeber, i 5 fall asiatisk kolera, i 1 fall lungsot, i 1 fall stomatitis gangrsenosa haamorrhagica, i 1 fall fyllerigalenskap, i 1 fall lamhet, i 1 fall lunginflammation, i 1 fall kroniskt diarrhé, i 2 fall bukinflammation, i 1 fall cirrhosis hepatis, i 1 fall ledgångsröta, i 1 fall sjelfmord medelst afskärande af halskärlen. 11 hafva varit sjuke i kolera, 12 i kolerin och 16 i diarrhé. 86 hafva varit behäftade med venerisk sjukdom, deraf 29 varit gonorrhce och balanit. I pneumoni hafva 15 varit sjuke och 8 i pleurit. Af skabb hafva 57 fall förekommit. Underhållsdagarnes antal utgjorde 9,742.

Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Garnisonstrupper i Göteborg, Christianstad, m. fl. 117 Medeltalet sjuke för dag var 26,s och medeltalet dagar, som hvarje sjuk tillbringade å sjukhuset utgjorde 15,59. Medikamentskostnaden finnes icke på sjukförslaget uppgifven (Drakenberg). Garnisonen i Christianstad utgöres af 600 man Wendes artilleri. Sjukantalet har inalles uppgått till 97, deri inberäknade 4 beväringsynglingar och 8, som äro qvarliggande från föregående år. 91 hafva tillfrisknat, ingen aflidit, 4 qvarligga till 1867 och 1, som tvänne gånger varit å sjukhuset vårdad för osteitis chronica, uppkommen till. följe af ett slag af en häst, erhöll sjukhusafsked. 8 fall af syphilis hafva under året inkommit, deraf 2 hade sekundära symptomer. Af skabbsjukdom hafva 14 fall förekommit, hvilka med framgång behandlats med»styrax liqvida». Underhållsdagarnes antal utgjorde 1,925. Medeltalet sjuke för dag 5,27. Medikamentskostnaden uppgick till 787 R:dr 85 öre (Collin). Garnisonen i Landskrona, utgörande 5:te och 6:te batterierna af Wendes artilleriregemente (180 man), har inalles haft 76 sjuke, deraf 3 qvarliggande från föregående år. Alla hafva utskrifvits friska eller förbättrade, med undantag af 5, som qvarlågo vid årets slut. Febris intermittens har förekommit i 3 fall; gonorrhoea i 6 fall; chancre simplex i 8 fall och scabies i 7 fall. Underhållsdagarnes antal har utgjort 1,424; medikamentskostnaden 164 R:dr 60 öre (Bruzelius). Garnisonen i Malmö utgöres af 3 sqvadroner af husarregementet Carl XV, som jemväl har en sqvadron. förlagd i hvardera af städerna Ystad, Helsingborg och Engelholm, samt ett från samtlige sqvadronerna beordradt détachement af 25 man förlagdt i Göteborg. Korpsens normalstyrka utgör 100 man på sqvadron, eller tillsammans 600 man, utom befäl, men, då detta sednare och nyanvärfda rekryter medräknas, kan den under året vid regementet tjenstgörande personal anslås till omkring 750 man. Hela styrkan har emellertid ej befunnit sig samtidigt inne i tjenstgöring, mer än under exercis- och mötes-månaderna d. v. s. från och med den 15 April till och med den 15 Juni; utan utgöras garnisonerne från den 15 Juni till och med September af endast circa 30 samt från och med Oktober till och med den 15 April af omkring 60 man per sqvadron. Hela regementets i Skåne befintliga styrka har under året haft inalles 359 sjuke d. v. s. något lägre än under förra året. Af dessa qvarlågo 23 från föregående år, 336 hafva under året insjuknat, 330 tillfrisknat, 6 afpolletterats till kurhus, 9 aflidit, så att 14 voro till påföljande år qvarliggande under behandling. Antalet dödsfall har under året varit ovanligt högt och uppgått till 10, deraf 3 på Helsingborgs sqvadron, 2 på Engelholms, 4 på Malmö och 1 å Ystads sqvadroner. Af dessa hafva 5 afiidet i tyfoidfeber, 2 i lungtuberkulos, 1 i cerebralmeningit, 1 af morbus Brighti samt 1 genom drunkning af våda i Malmö, men som denne var permitterad och dertill ej föremål för behandling, har han ej blifvit upptagen i rapporten. Någon endemisk sjukdom förekommer ej inom resp. garnisoner och af epidemiska sjukdomar har endast tyfoidfeber och blennorrhoisk conjunctivit haft någon större utbredning. Tyfoidfebern har neml., utom 14 från förra året qvarliggande, afgifvit 22 nya sjukdomsfall, hvaraf 8 i Helsingborg, 8 i Engelholm och 6 i Malmö, de flesta under årets första qvartal. Den epidemiska conjunctival blennorrhéen uppträdde, omedelbart efter inryckningen till mötet, inom Ystads sqvadron med 11 fall och inom Malmö sqvadroner med 2 fall, men efter verkställd isolering af de angripne spridde sig sjukdomen ej vidare. Venerisk sjukdom har varit mindre utbredd än under föregående år; samtelige.vårdade uppgå till 32 och af dessa hafva 14 tillhört Malmö-, 9 Ystads-, 7 Helsingborgs- och 2 Engelholms sqvadron. Sex af dessa hafva afpolletterats till kurhus. Skabb, som på sista åren vunnit en allt större spridning inom provinsen, har genom rekryterne och de från permission återkommande hussarer äfven utbredt sig mer och mer inom garnisonerne. Antalet skabbpatienter har sålunda från förra året, då det utgjorde 65, stigit så att det för år 1866 uppgår till 93, hvaraf i Malmö 65, Ystad 17, Helsingborg 7 och Engelholm 4. Ett fall af fractura cranii förekom vid Helsingborgs station, hvilket behandlades med trépanation, på 6:te dagen efter skadans uppkomst, då vid operationen uttogos tio större och mindre ben-

118 Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Garnisonstrupper å Carlsborgs m. fl. fästningar. splittror, hvilka voro nedböjda och utöfvade tryck på hjernan, men med dura mater oskadad. Patienten, som före operationen befann sig i ett soporöst tillstånd och flere gånger haft konvulsioner, kom efter operationen småningom allt mer till sans och efter några dagar var han alldeles redig till förståndet. Inga konvulsioner förekommo vidare. Patienten utskrefs frisk fyra månader efter olyckshändelsen. Underhållsdagarnes antal på sjukhus hafva uppgått till 5,186, utom sjukhus till 1,082. Medikamentskostnaden har uppgått till 551 R:dr 36 öre, deraf 48 R:dr 25 öre under mötestiden. Garnisonsförstärkningen å Malmö citadell, bestående af 86 personer, har under året utgjorts af kommenderingar utur Södra och Norra Skånska infanteri-regementena, Kronobergs regemente och Smålands grenadier-bataljon. Inom dessa kommenderingar hafva inalles 57 man varit vårdade, af hvilka 5 voro qvarliggande från förra året; 46 hafva tillfrisknat, 8 hafva af polletterats, deraf 3 för mjuk chancre till kurhus, 2 för tyfoidfeber och' 2 för smittosam ögonsjukdom till stadens sjukhus. Underhålls dagarnes antal har utgjort 751, å sjukhus 396, i kasern 355 och medikamentskostnaden 36 R:dr 7 öre R:mt (Falck). Tab. Litt. D\ I afseende på sjukligheten inom garnisonen i Skåne hänvisas till tab. Litt. D 1, hvaraf inhemtas att på en personalstyrka af 1,466 man voro 39 qvarliggande från föregående år, 550 hafva insjuknat, 14 afpolletterats till främmande sjukhus och 9 aflidit. Sjukhuset på Carlsborgs fästning mottager sjuke icke allenast från de militära korpser, som utgöra fästningens garnison, utan äfven från den arbetsstyrka som vid fästningsbyggnaden användes, bestående af dels frivilliga arbetare, dels af krono-arbets-bataljonen x>ch det till Borghamn i Östergötland förlagda s. k. disciplinkompagniet. Samfälta nummerstyrkan af alla dessa korpser uppgår till 1,150 man neml. 74 man af den ständiga garnisonen, från värfvade arméen, 61 man af garnisonen från indelta arméen, 84 man (i medeltal) af fortifikationsarbetare, 791 man af kronoarbets-korpsen samt 140 man af disciplinkompagniet. Sjukantalet af den värfvade garnisonen har uppgått till 39, af indelta arméens garnisonsförstärkning till 14 man, af fortifikationsarbetarne till 14 man, af disciplinkompagniet till 28 man samt af kronoarbetskorpsen till 519 man. Antalet sjukdagar uppgå för garnisonen och fortifikationsarbetarne samfäldt till 926 d. v. s. 3 i medeltal på dag och för disciplinkompagniet och kronoarbets-korpsen samfäldt till 931. (Hulting.) Garnisonen å Carlstens fästning har under året varit 170 man, deraf garnisonen af Götha Artilleri utgjort 107 man och garnisons-förstärknings-kommenderingen ur Skaraborgs, Westgötha, Elfsborgs regementen utgjort 54 man. 307 sjuke hafva vårdats, af hvilka 17 voro qvarliggande från föregående år; 87 hafva vårdats â sjukhus; 288 hafva tillfrisknat, 7 aflidit i asiatisk kolera och 12 voro vid årets slut qvar- Tab. Litt. D 1. Vid garnisonerna i Skåne vårdade sjuke, år 1866. ') Deribland garnisonsförstärkmng 86 man. 2 ) Deraf 3 till kurhus. 3 ) Till kurhua.

Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Garnisonstrupper å Waxholms fästning m. fl. ställen. 119 liggande. I nervfeber qvarlågo från föregående år 9 och tillkommo under Januari och Februari 8, hvilka samteliga tillfrisknade. I September förekom en kolera-epidemi, deri 18 insjuknade och 7 dogo. I Maj insjuknade 15 man af Westgötha regemente i kopparförgiftning, beroende af att förtenningen i kopparflaskorna afnötts. {Hörlin.) Waxholms fästning har en garnison af 2:ne depôtkompanier af Svea Artilleri, hvardera 75 man starkt. Af l:sta depôtkompaniet hafva 122 varit vårdade och af dem 1 aflidit i apoplexi, af 3:dje depôtkompaniet hafva 116 varit vårdade, utan något dödsfall. I delirium tremens hafva 7 varit sjuke; af venerisk sjukdom hafva 3 fall förekommit. I öfrigt hafva diarrhéer och katarrher varit de allmännaste sjukdomsformerne. Under loppet af året har icke någon epidemi yppat sig. Underhållsdagarnes antal utgjorde 1,182 och raedikamentskostnaden besteg sig till 230 R:dr 91 öre. (Af det här förlagda kronoarbets-kompaniet, hvars styrka under årets lopp varit mycket varierande och der medeltalet under året uppgår till 2,066 man, hafva 175 insjuknat och 1 aflidit i lunginflammation.) (Zettergren.) Garnisonen i Hernösand utgöres af 43 man, tillhörande 14:de sexpundiga batteriet af Svea Artilleri, (utom qvinnor och barn). Under året hafva 39 insjuknat, af hvilka 2 afpolletterats till sjukhuset, hvarest 1 qvarlåg från föregående år. De öfrige hafva vårdats i kasernen och i hemmen. Medikamentskostnaden uppgick till 41 R:dr (Lénström). Garnisonen i Wisby utgöres af 30 man af Gottlands National-bevärings stamtrupp. 1866 har icke inkommit.) (Rapport för år Grisslehamns gränspostering utgöres af 20 man, som hvar fjerde månad aflösas. Dalregementet, Helsinge och Uplands regemente hafva under året dertill afgifvit stadgad kontingent. 22 hafva under året varit sjuke och samtelige hafva blifvit återställde till helsan. 1 har varit sjuk i lunginflammation och 1 i gonorrhé; 1 har lidit af hypertrophia cordis; medikamentskostnaden uppgår till 98 R:dr 69 öre. Underhållsdagarnes antal ej uppgifne (Isander). Långholmens garnison har under året utgjorts af kommenderingar från Westmanlands, Helsinge, l:sta och 2:dra Lifgrenadier-regementena. (De resp. korpsernas styrka ej uppgifven.) Under året hafva 124 insjuknat, 2 voro qvarliggande från 1865. Af de sjuke hafva 118 tillfrisknat och 8 voro vid årets slut qvarliggande. Under sista qvartalet var sjuknumret högst; till största delen utgjordes det af diarrhéer, katarrher och gastricismer. Sjukdagarnes antal uppgick till 1,032 och medeltalet sjuke per dag 3,65 (Klosterberg). Kadettkorpsen vid Krigs-Akademien å Carlberg, hvars egentliga styrka utgör 208, men 9 nummer deraf äro vakanta, har under året haft 227 sjuke, deraf 2 qvarliggande från 1865. 225 hafva tillfrisknat och 2 qvarlågo till 1867. Difterit har förekommit i 1 fall, 4 fall af syphilis och 3 fall af kolerin. De allmännast förekommande sjukdomsfall voro: diarrhé (19), gonorrhé (15), halsfluss (20), katarrh (26), gastricism (55) och fotvrickning' (12). Arets kolera-epidemi sträckte sig äfven till Carlberg och de omkringliggande ställena; men bland kadetterna förekom intet fall af kolera. Med anledning af 2 fall af smittkoppor på Carlberg, det ena hos en tvätterska och det andra hos en officer, anställdes revaccination å kadetterne, hvarvid tydlig reaktion visade sig hos ett större antal af de revaccinerade. Underhållsdagarnes antal utgjorde 2,461; medeltal sjuke per dag 6,74, och läkemedelskostnaden 1,198,73 R:mt (Stål). På Militärförsörjningsanstalten i Stockholm hafva under året 81 varit vårdade å inrättningens sjukhus, 32 afpolletterade till Provisoriska sjukhuset och 8 qvarliggande från föregående år, summa 121, af hvilka 88 utskrefvos friska, 20 afledo och 13 qvarlågo vid årets slut. Dessutom hafva under årets lopp ett betydligt antal mindre åkommor blifvit vårdade i kasernen. Intet enda fall af utbildad kolera har förekommit,, ehuru denna sjukdom temligen betydligt gick i grannskapet (Ljunggren).

120 Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Flottans station i Carlskrona. Sjukvården vid Flottans station i Carlskrona är, enligt Kongl. Maj:ts den 29 Juni 1864 utfärdade reglemente, så ordnad, att i qvarteren, som äro indelade i tre distrikt, handhafves densamma af en regementsläkare och tvenne förste bataljonsläkare, under det den å sjukhnset ombesörjes af en regementsläkare, en förste och tre andre bataljonsläkare, hvilka tillika ansvara för sjukvården i kasernen och uti sjukrum å varfvet. öfverfältläkaren är, såsom förste läkare vid stationen, chef för sjukhuset och eger såväl i vetenskapligt, som ekonomiskt afseende att styra och leda det hela. Tab. Litt. E 1. Antalet sjuke af flottans serskilda korpser och stater, som under året vårdats i qvarteren, utvisas af tab. Litt. E l kol. 8 13, deraf inhemtas att 750 varit under året vårdade, deraf 32 varit qvarliggande från 1865; 702 hafva afförts såsom friska eller förbättrade, 9 blifvit afpolletterade till sjukhus, 4 hafva aflidit och 35 voro vid årets slut ännu under behandling; att bland andra sjukdomar tyfoidfeber förekommit i 5 fall, diarrhé i 77 fall, variolse i 11 fall, pneumoni i 28 fall, febris gastrica simplex i 97 fall, rheumatismus acutus i 24 fall. Dödsorsaken för de 4 i qvarteren aflidne hafva varit: apoplexia cerebi 1, morbus Brighti 1, tuberculosis pulmonum 2. för dag 27,6 och medikamentskostnaden 1,018,65 R:mt. Underhållsdagarnes antal har utgjort 10,095, medeltalet sjuke» Me dicinant-sjukvår den» har omfattat 1,555 lättare sjukdomsfall och yttre åkommor, af hvilka 1,276 hafva förekommit å sjukreserven å skeppsvarfvet, 239 i skeppsgossekasern och 40 i marinregementets kasern; och har kostnaden för densamma uppgått till 374,90 R:mt. A stationens sjukhus hafva, på sätt tab. Litt. E' i kol. 2 7 närmare anvisar, under året vårdats 1,176 hvaraf 41 varit från 1865 qvarliggande; 1,135 hafva under året inkommit, 1,118 utskrifvits friska eller förbättrade, 22 aflidit och 36 vid årets slut varit under fortsatt behandling. Bland hela sjukantalet tillhörde 232 årets första qvartal, 428 det andra, 270 det tredje och 205 det fjerde. Sjukdomsformerna Tab. N:o 22. hos dem, som â sjukhuset blifvit vårdade, inhemtas af tab. N:o 22. lindrig, då af 37 sjuke endast 3 aflidit. sig verkligt epidemiska, ehuru ingen i dessa sjukdomar aflidit. under behandling. Tyfoidfebern har varit särdeles Koppor hafva i början af året och skarlakansfeber i slutet visat Af skabbsjukdom hafva 155 fall kommit Syphilis och gonorrhé hafva icke heller varit sällsynta; de importeras vanligen till staden ifrån landsbygden, der folket numera synes med desamma väl bekant. Conjunctivitis granulosa kan deremot sägas nästan hafva försvunnit. På sjukhuset hafva under året 18 operationer företagits, deraf 5 ögonoperationer, 6 för strictura urethrœ, de öfriga af mindre betydenhet. De å sjukhuset aflidne voro Tab. Litt. E 1. Från flottans serskilda korpser och stater i Carlskrona vårdade sjuke, år 1866. ') En afpolleterad till flottans sjukhus. 2 ) Deribland 8 afpolletterade till flottans sjukhus.

Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Å militärsjukhusen vårdade sjukdomar. 121 intagna för följande sjukdomar: febris typhoides 3, tuberculos. pulmon. 2, cancer hepatis 1, intoxicatio ex acid. nitric. 1, meningitis traumatica 1, hsemoptysis 1, suffocatio ex submersione 1, corp. alien. in laryngo 1, pneumonia 5, pleuritis exsud. 2, empyema 1, morbus Brighti 1, fractura pelvis 1 och fractura baseos cranii 1. Underhållsdagarnes antal uppgår till 20,185, medeltalet sjuke för dag 55,3 och mortalitetsprocenten 0,53. Medikamentskostnaden : 1,102,43 R:rnt. Nya sjukhuset, som under årets lopp tagits i fullständigt bruk, får icke betraktas såsom en tillökning till det gamla, utan allenast såsom ett nytt, hvilket trädt i det gamlas ställe, med bättre utrymme för de sjukas ändamålsenliga vård, men icke för större antal sjuksängar än förut. Den nya sjukhusflygeln har plats för 120 sängar. Det gamla sjukhusets qvarstående delar äro af så ändamålsvidrig beskaffenhet, att endast bristen på bättre kunnat ursägta deras förut nödtvungna bruk. Det sjukvårdsberättigade manskapets antal har mot årets slut derigenom minskats, att kronoarbetskompaniet förflyttats till annan ort och gamla fästningsfängelset blifvit upplöst och införlifvadt med ett nyupprättadt straffarbetsfängelse, som fått egen läkare och sjukvård. Med detsamma har flottans sjukhus befriats från den sorgliga sjukbehandling, som måst handläggas inom ständigt låsta dörrar och förgallrade fönster i osundhet och mörker. Det gamla sjukhuset har delat öde med det gamla fängelset, och hvad af bägge finnas qvar är endast minnesmärken af det, som aldrig bort vara till (Mörck). Sjukvården vid Skärgårds-Artilleriets station i Stockholm, hvars hufvudsjukhus är Allmänna garnisonssjukhuset, bestrides af en regementsläkare och två förste bataljonsläkare, på det sätt, att regementsläkaren, jemte- inseendet öfver sjukvården i allmänhet, med biträde af ene bataljonsläkaren handhafver sjukvården i qvarteren å Skeppsholmen, hvaremot den andre bataljonsläkaren ombesörjer sjukvården i qvarter utom Skeppsholmen; samt båda bataljonsläkarne turvis tjenstgöra vid stationens å Kastellholmen belägna sjukrum, som har 13 sängar och der bland manskapet uppkommande lindrigare sjukdomsfall, hvilka ej behöfva serskild sjukkost, vårdas. En af läkarne skall å Skeppsholmen vara boende. Antalet sjuke af Skärgårds- Artilleriets serskilda korpser och stater, som vid denna station under året blifvit vårdade i qvarteren och å stationens sjukrum, inhemtas af tab. Litt. F 1. Summa vårdade voro 933, deraf 8 voro qvarliggande Tat. Litt. i" från 1865; 698 hafva tillfrisknat, 209 afpolletterats till Garnisonssjukhuset och stadens koppsjukhus, 15 hafva under året aflidit och 11 qvarlågo vid årets slut. De allmännast förekommande sjukdomsformerna hafva varit: diarrhé 238, frossa 47, enkel gastrisk feber 162, bronchialcatarrh 58, lunginflammation 36, tyfoidfeber 30, asiatisk kolera 26; kolerin 20, syphilis 17, skabb 19. Af de 15 vid stationen döde hafva 2 aflidit i tyfoidfeber, 10 i kolera, 1 i hjernkongestion, 1 i lungemphysem, 1 i pneumoni. Tab. Litt. F 1. Från skärgårds-artilleriets serskilda korpser och stater vid Stockholms station vårdade sjuke, år 1866. SundheU-ColUgii und. Berättelse för år 1866, 16

122 Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Sjöexpeditioner. Personalens styrka har under året varit högst 954, lägst 644 man. Underhållsdagarnas antal utgjorde 4,588, medeltalet sjuke för dag 12,59 och medikamentskostnaden uppgick till 974,32 R:mt (Lilljebjörn). Vid Skärgårds-Artilleriets dépôt i Göteborg utgör personalens styrka i medeltal 75 man. A depôtens sjukhus hafva under året vårdats 43 personer, deribland inräknade 3 man från på Elfsborgsfjorden till ankars liggande svenske örlogsmän. Två hafva aflidit i kolera, 39 tillfrisknat och 3 voro vid årets slut qvarliggande. Medicinanternas antal har under året utgjort 25. Medikamentskostnaden uppgick till 145,33 R:mt (Traneus). Tab. Litt. G 1. Under året hafva från Carlskrona station varit rustade följande fartyg, i och för sjöexpeditioner under den tid och för det ändamål, som tab. Litt. G 1 närmare anvisar, neml. 1) ångkorvetterne Vanadis och 2) Gefle, 3) monitorerne John Ericson och 4) Thordön, 5) fregatten Norrköping, 6) korvetten Chapman, 7) korvetten Svalan samt 8) ångkorvetten Orädd, hvilkas sammanräknade besättningsstyrka utgjort 1,408 man, af hvilka 396 varit sjuke, utom dem med lindrigare åkommor, hvilka ej blifvit antecknade. Underhållsdagarne utgöra tillsammans för alla fartygen 4,175, och de sjukes medeltal för dag 3,4. Medikamentskostnaden har sammanlagd uppgått till 1,194,88 R:mt. Af de anställde uppbördsläkarnes afgifne rapporter inhemtas följande: 1. Ångkorvetten Vanadis inmönstrade den 16 September 1865 och slutade den 16 Juni 1866 efter att hafva besökt Plymouth, S:t Barthélémy, Port au Prince, Carthagena, Port Royal, Havanna, Bermudasöarne, Madeira, Cadiz, Gibraltar, Tanger, Havre de Grace, Dublin, London och Stockholm. Besättningens styrka, 324 man. De rapporterades sjukes antal: 20 utom en mängd fall af lindrigare åkommor. 1 allmänhet har helsotillståndet varit särdeles godt. Underhållsdagarnes antal: 966; medeltal sjuke för dag: 4; medikamentskostnad 471,53 R:mt. Två fall af fractura anticruris och två fall af fractura costar. et clavicul. hafva förekommit (v. Döbeln). 2. Ångkorvetten Gefle inmönstrade den 16 September 1865 och slutade den 20 Augusti 1866 efter att hafva besökt Portsmouth, Rio de Janeiro, Montevideo, Buenos-Aires, Falklands-öarne, Montevideo, Valdivia, Valparaiso, Montevideo, Buenos-Aires, Lisboa och Göteborg. Besättningens styrka; 160 man. De rapporterade sjukes antal: 132, förutom en mängd af bronchiter och conjunctiviter af lindrigare beskaffenhet; ett fall af febris typhoides, 7 fall af venerisk sjukdom bland hvilka en afpolletterades till sjukhus i land. Under resorna mellan Montevideo och Valparaiso och omvändt inträffade ganska stora och hastiga temperaturförändringar. Några diarrhéer följde derpå, men i allmänhet höllos magarne friska genom amara. Underhållsdagarnes antal: 1,467, medeltalet sjuke för dag 4,3 och medikamentskostnaden: 157,io R:mt (Westergren). 3. Tornfartyget John Ericson inmönstrade den 18 Maj och afslutade den 31 Juli 1866, efter att hafva besökt Malmö, Köpenhamn, Helsingör, Göteborg, Horten, Christiania, Fredriksvasrn, Oster-Risöer, Christiansand och Stavanger. De rapporterade sjukes antal uppgår till 14, hvaraf 1 afpolietterats för oongestio cerebri. Ett fall af conjunctivitis granulosa förekom, för öfrigt var helsotillståndet serdeles tillfredsställande. Underhållsdagarnes antal 38, medeltal sjuke för dag 0,5 och medikamentskostnaden 63,66 {Lindblad). 4. Monitorn Tab. Litt G 1. Sammandrag af rapporter rörande sjukvården under sjöexpeditioner, år 1866.

Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Sjöexpeditioner. 123 Thordön inmönstrade i Norrköping den 15 Augusti och afmönstrade i Stockholm den 11 Oktober 1866. Besättningens styrka 80 man. Endast fyra voro sjuka, i öfrigt var helsotillståndet hela tiden godt. Underhållsdagarnes antal 39; medeltal sjuke för dag 0,6; medikamentskostnad 47,79 R:mt (Hallström). 5. Korvetten Norrköping inmönstrade den 20 Juni och slutade den 15 Nov. 1866 efter att hafva besökt de svenska städerna vid Öresund, samt Leith, Stavanger och Arendal. Besättningens styrka 305 man. De rapporterade sjukes antal 67: underhällsdagarne 668; medeltal sjuke för dag 4,8 och medikamentskostnaden 126,05 R:rnt. En afied i lunginflammation och en af fractura cranii. 7 afpolletterades till sjukhus (Frick). 6. Korvetten Chapman inmönstrade den 19 Maj och slutade den 31 Augusti 1866 efter att hafva besökt Göteborg, Falmouth, Fayal, Plymouth och Göteborg. Besättningens styrka 249 man. De sjukes antal uppgår till 50, af hvilka 4 blefvo afpolletterade, bland dessa en för chancre. 4 fall af skabb förekommo. Underhållsdagarnes antal 481; medeltal sjuka för dag 9,6 och medikamentskostnad 120,53 R:mt (Guilletmot). 7. Korvetten Svalan kryssade under sommaren i Östersjön och Öresund. Besättningens styrka 65 man. Antalet sjuke 23, deribland en afpolletterad för angina tonsillaris. Underhållsdagarnes antal 104; medeltal sjuke för dag nära 1 ; medikamentskostnad 99,27 R:mt (Fryhman). 8. Angkorvetten Orädd. Expeditionen har varat i 172 dygn, neml. lio från 11 23 Maj; 2:o från 30 Maj till 26 Juli; 3:o från 29 Juli till 12 Sept, samt 4:o från 24 Okt. till 17 Dec. 1866. Under mellantiderna har fartyget afmönstrat i Carlskrona. Följande hamnar hafva besökts, neml. under l:sta expeditionen Warberg; under 2:dra Göteborg, Horten, Fredriksvœrn, Öster-Risöer, Christiansand, Stavanger och Marstrand; under 3:dje Norrköping, Oxelösund, Dalarö, Stockholm; samt under den 4:de expeditionen Svinemiinde, Göteborg, Christiansand, Grimsby och Havre. Under resan från sistnämde ställe strandade korvetten den 3 December på engelska kusten och förolyckades. Besättningens styrka 145 man. Sammanlagde antalet sjuke utgör 86, af hvilka afpolletterats 1 för kolerin, 1 för kronisk alkoholism, 1 för hjerthypertrofi, 2 för akut bronchitis, 3 för lunginflammation, 2 för akut rheumatism, 1 för rosfeber, 1 för böld. En man drunknade å Carlskrona redd och 12 då korveften förolyckades. Underhållsdagarnes antal 414; medeltal sjuke för dag 2,4 och roedikamentskostnad J08,!>3 R:mt (Thulin). Den 1 Juni inmönstrade vid Skärgårds-Artilleriets station i Stockholm en bataljon kanonslupar, hvars manskap utgjorde 633 man. Expeditionen slutade den 20 Juli 1866. I sjukjournalen äro upptagne 74 sjuke, bland hvilka förekommo 35 fall af kolera, 5 af lunginflammation, 2 smittkoppor, 1 tyfoidfeber, 1 chancre, 8 fall af skabb. Dessutom hafva under expeditionen förekommit flera lindriga fall af bronchitis, frossa, rheumatism, halsfiuss, magkatarrh, samt efter den 28 Juni omkring 150 à 200 fall af diarrhé. Första kolerafallet inträffade den -27 Juni, då bataljonen låg vid Lidingöbro. Den 28 Juni flyttades bataljonen till Norrviken vid Ljusterön. Den 30 Juni till den 8 Juli låg bataljonen vid Dyviken, under hvilken tid bataljonens kolerasjuke sköttes i lägret; men den 8 Juli förflyttades bataljonen till Fredriksborg, hvarefter de sjuke vårdades å Rindö kolerasjukhus. Den 1 Juli anlände från Stockholm Med. Kandidaterne Holmberger och Ekman, af Kongl. Sundhets-Collegium beordrade att vara biträdande koleraläkare och från den stund hafva inga omkostnader sparats för farsotens qväfvande. Af de 35 i kolera insjuknade tillhörde 5 st. sjömätningsfartyget Gustaf af Klint, som den 1 Juli infann sig vid Dyviken, för att af bataljonens läkare låta sköta sina sjuke. Tvenne af dessa dogo vid Dyviken. Af de öfrige 30, som af bataljonens manskap insjuknat i kolera, afpolletterades 9 genast vid farsotens början till Skärgårds-Artilleriets station å Skeppsholmen, 4 afledo (en vid Norrviken, 2 vid Dyviken samt en å Rindö sjukhus), 1 qvarlemnades ä Rindö sjukhus, 2 medtogos såsom konvalescenter till sjukhuset å Kastellholmen, då bataljonen afmönstrade; de öfriga tillfrisknade (v. Friesen). Från den 4 Augusti till den 10 Oktober 1866 kommenderades en uppbördsläkare å sjömätnings-expeditionens fartyg»gustaf af Klint»,»Hov»,»Svalan»,»Lärkan» och»ingeborg». Kårens styrka 55 man. 13 voro sjuke, deraf en i morbus brighti, en i gonorrhée, 2 i akut rheumatism. Underhållsdagarnes antal 279 (Malmgren). Tab. N:o 22 innefattar ett sammandrag af till Collegium inkomne berättelser om å de garnisonerade truppernas sjukhus vårdade sjukdomar, hvaraf inhemtas, att â dessa sjukhus vårdats frossor till ett antal af 50, deribland 26 å garnisonssjukhuset i Stockholm; af tyfoidfeber hafva vårdats 179 fall, deribland 14 med dödlig utgång; af kolera och kolerin 59 rned 17 dödsfall; af smittosam ögonsjukdom 59 (24 i Stockholm,'23 i Malmö och 12 i Carlskrona); af tuberkelsjukdom 55, med 23 dödsfall; af venerisk sjukdom 696, deraf 400 i Stockholm; af fyllerigalenskap 51 (deraf 31 i Stockholm), deribland 3 med dödlig utgång; af luftrörsinflammation 463 och af inflammation i lungor och lungsäckar 296 fall, deribland 22 med dödlig utgång. Af rapporterna rörande sjukvården vid indelta samt icke garnisonerade arméens och beväringsmanskapets öfningsmöten inhemtas, att vederbörande regements- och bataljonsläkare under detta år varit till tjenstgöring påkallade dels under 10 dagars befälsmöte, (vid Wermlands fältjägareregemente endast 8 dagar och vid Gottlands nationalbeväring blott 5 dagar, dels under 90 dagars exercissqvadroner vid kavalleriet och 42 "dagars rekrytmöten vid infanteriet, (vid Wermlands fältjägare-regemente endast 27 dagar) och under 15 till 20 dagars regements- och öfningsmöten (vid Wermlands fältjägare-regemente endast 8, vid Gottlands nationalbeväring endast 6 dagar) samt slutligen under de vanliga beväringsmötena, som egt rum under 15 dagar med hvardera af årets båda yngsta klasser af beväringsmanskapet.

Tab. N:o 21 124 Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Indelta arméens rekryt-, regements- och beväringsmöten. Af tab. N:o 21, som utgör ett sammandrag af rapporter rörande sjukvården under dessa vapenöfningar, inhemtas; att under befälsmötena, kol. 2 10, med en sammandragen personal af 7,002 man under det antal dagar kol. 3 utvisar för serskilda regementen och korpser, de sjukrapporterades antal utgjort 444 eller 6,34 procent af hela styrkan, ibland hvilka 56, xnotsvarande 12,61 procent, blifvit â regementssjukhusen (kol. 5) vårdade. Under mötestiden hafva 435 blifvit till helsan återställde, 2 afpolletterade till allmän sjukinrättning och 6 varit vid mötenas slut qvar till fortsatt vård under påföljande möte. Endast 1 har aflidit i peritonitis traumatica. Antalet sjukunderhållsdagar har utgjort 1,923, som fördelade på sjukantalet motsvara 4,33 dagar för hvarje sjuk. Vid samteliga regementens och korpsers hvar för sig å egen mötesplats hållna rekrytmöten, exercissqvadroner och korporalskolor, kol. 11 19, med en truppstyrka af tillsammans 3,368 man under det för hvarje regemente och korps i kol. 12 utsatta antal mötesdagar, hafva 1,402 man, motsvarande 41,62 proc. af hela styrkan, varit under läkarebehandling (kol. 13 14), deraf 353, motsvarande 25,17 proc, å regementssjukhusen varit intagne. Af hela antalet hafva 1,332 blifvit till helsan återställde, 1 afpolletterats till allmän sjukinrättning, 2 aflidit, neml. 1 i tyfus och 1 i delirium tremens, och 67 under fortfarande vård qvarlegat till påföljande möte. Hela antalet sjukunderhållsdagar, utgjorde 5,817, som, fördelade på hela sjukantalet, motsvara 4,07 dagar på hvarje sjuk. Under regements- och öfningsmöten, kol. 20 28, hvartill samteliga regementen och korpser likaledes hvar för sig å mötesplatser varit sammandragne, under det antal dagar som kol. 21 anvisar, med en sammanräknad styrka af 28,302 man, insjuknade (kol. 22 23) 4,234 man, motsvarande 14,96 procent af hela personalen; af dessa blefvo 502 eller 11,85 procent å mötesplatsernas sjukhus intagne. Till helsan återställdes 4,208; 4 afledo, 18 blefvo till allmänna sjukinrättningar afpolletterade och 4 qvarlågo ännu vid mötenas slut under vård. Antalet sjukunderhållsdagar utgjorde 21,149, som, fördelade på personalen, motsvara 4,99 dagar för hvarje vårdad. Medikamentskostnaden (kol. 29) för samteliga förut nämnde möten, uppgående till 3,031 R:dr 11 öre R:mt, fördelad på underhållsdagarnes hela antal, gifver i medeltal 14 öre per dag. Af den å sina mötesplatser sammandragna beväring s styrk an, utgörande 21,236 man af första klassen, (kol. 30) och 21,788 man af andra klassen (kol. 31), eller tillsammans 43,024 man, hafva 6,512 man, motsvarande 15,13 proc. af hela styrkan, varit sjukrapporterade, och deribland 636, motsvarande 9,77 procent varit å sjukhus vårdade (kol. 34). Till helsan hafva under mötestiden 6,442 blifvit återställde, 41 afpolletterats till allmän sjukinrättning 9 aflidit samt 20 efter mötenas slut qvarlegat under fortfarande vård. Antalet sjukunderhållsdagar (kol. 35) utgör 22,386, hvilka, fördelade på hela sjukantalet, motsvara 3,«dagar för hvarje vårdad. Medikamentskostnaden (kol. 40) 2,688 R:dr 82 öre gifver i medeltal omkring 12 öre för hvarje sjukdag. Angående sjukdomsförhållandet inom de serskilda korpserna under deras öfnningsmöten må anmärkas följande: Lif regementets dragonkorps: Under exercissqvadronen var helsotillståndet mindre tillfredsställande än föregående åren: lungkatarrher samt mer och mindre svårartade halsinflammationer voro de mest framstående sjukdomsformerna. En ny bråckskada uppkom under ridning genom stöt mot sadelknappen. Korpsens beväringsmanskap vårdades af Uplands regementes läkare, med hvilket det har gemensam mötesplats (Hegardt). Lifregementets husarkorps: Ingen framstående sjukdomsform; 8 st. bråckband utlemnade (Örbom). Smålands husarregemente: Under befälsmötet och exercissqvadronen förekommo å hvardera 1 fall och under regementsmötet 2 fall af trachomatös ögonsjukdom. Under första klassens beväringsmöte förekom icke något sjukdomsfall, som hindrade tjenstgöring (Aschan). Skånska husarregementet: 82 fall af enkel conjunctivit och 1 fall af choiera nostras under regementsmötet; för öfrigt ingeu framstående sjukdomsform (Nolleroth). Skånska dragonregementet: 1 fall af trachomatös och 45 fall af enkel conjunctivit, för öfrigt mest yttre åkommor (Åberg). Jemtlands hästjägarekorps : Ingen framstående sjukdomsform (Husberg). Lifregementets grenadierkorps: Under regementsmötet å Ladugårdsgärde var diarrhé den allmännaste sjukdomsformen (Zetterstrand). Första Lifgrenadierregementet: Oaktadt den kyliga och blåsiga väderleken under rekrytmötet har ingen man behöft afpolletteras till sjukhus. Under regementsmötet voro mag- och tarmkatarrher de vanligaste sjukdomarne. Under beväringsmötena förekommo 2 fall af skarlakansfeber ( Wetterberg). Andra Lifgrenadierregementet: Under beväringsmötena och

Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Indelta arméens rekryt-, regemente- och beväringsmöten. 125 isynnerhet det 2:dra har sjuknummern varit ganska hög tillfölje af katarrher i mage och tarmar. 1 fall af skarlakansfeber. En af l:sta klassens beväringsmanskap afled i lunginflammation. Under regementsmötet förrättades generalmönstring, hvarvid 61 man för sjuklighet afskedades (Hwitfeli). Westgöta regemente: Helsotillståndet under mötena godt; ingen framstående sjukdomsform; 2 nya bråckskador uppkommo under exercis (Edgren). Smålands grenad ierbataljon: 69 beväringsynglingar undergingo skabbkur; sjukligheten för öfrigt obetydlig, och endast under l:sta beväringsraötet finnes 1 fall af trachomatös ögonsjukdom upptaget (Sjöbeck). Uplands regemente: Sjukligheten har varit något betydligare än vanligt; allmännast hafva diarrhéer och magkatarrher förekommit. De i tabellen såsom döde i lunginflammation upptagne afledo först efter mötets slut (Elisson). Skaraborgs regemente: Sjukligheten under mötena, temligen stor, oaktadt inga svårare sjukdomsformer hafva förekommit; hufvudsakligen förekommo diarrhéer, rheumatismer och bronchiter (König). Södermanlands regemente: Sjukligheten obetydlig; under lrsta beväringsmötet 1 fall af trachomatös ögonsjukdom. Under beväringsmötena afledo 3 man (1 i tyfoidfeber och 2 i lunginflammation) (Egerström). Kronobergs regemente: Helsotillståndet i allmänhet tillfredsställande, endast ett svårt sjukdomsfall, bilateral pneumoni, har förekommit. Trachom har förekommit hos 22 man (deraf 10 under lrsta beväringsmötet), men i allmänhet af lindrig beskaffenhet och endast 1 man behöfde vid mötets slut införas till länslasarettet ( Wittlock). Jönköpings regemente: Den trachomatösa ögonsjukdomen har förekommit i 20 fall och isynnerhet hos dem af truppen och beväringsmanskapet, som varit boende inom södra delen af länet. Under 2:dra beväringsmötet var sjuknummern serdeles stor och har hufvudsakligen utgjorts af conjunctiviter och diarrhéer (Suneson). Dal-regementet: Under regementsmötet inträffade 6, under lista beväringsmötet 4 och under 2:dra 3 fall af smittkoppor, hvilka vårdades på serskildt frän mötesplatsen mera aflägset sjukhus. Diarrhéer och lungkatarrher voro de talrikast förekommande sjukdomarne. 1 man dog under mötet till följe af förblödning efter det han under yrsel afskurit pulsådrorna vid handlederna ( Wettergren). Helsinge. regemente: Af smittkoppor förekommo 10 fall och af skarlakansfeber 2; i öfrigt hufvudsakligen mag- och tarmkatarrher (Borgman). Elfsborgs regemente: Diarrhéer och rheumatismer de allmännast förekommande sjukdomsformerna; under l:sta beväringsmötet afled 1 man i tyfoidfeber och 1 af oedema glottidis (Svedmark). Westgöta-Dals regemente: Sjukligheten obetydlig; allmännast diarrhéer; under 2:dra beväringsmötet drunknade 1 man samt under de öfriga mötena dog 1 i tyfoidfeber och 1 i lunginflammation (Boustedt). Bohusläns regemente: Under lrsta beväringsmötet 1 fall af smittkoppor och 1 fall af tyfoidfeber, hvilken sednare vid mötets siut afsändes till lasarettet; sjukligheten i öfrigt obetydlig (Appeltofft). Westmanlands regemente: Under mötena inträffade 6 fall af smittkoppor; under befälsmötet afled 1 man af traumatisk peritonit (Höjer). Norrbottens fältjägare-korps: 21 fall af difteri hafva förekommit; för öfrigt hafva kolik, diarrhéer och rheumatismer varit de allmännast förekommande sjukdoroarne (Almquisi). ^Vesterbottens fältjägare-korps: Sjukligheten har varit ovanligt stor; 2 fall af difteri och 1 fall af skarlakansfeber. Kolik, 81 fall, och digestionsfel hafva utgjort de talrikast förekommande sjukdomsformerna, dernäst katarrhala och rheumatiska affektioner (Waldenström). Calmar regemente: Af ögonsjukdom anmärkas 78 fall, sjukligheten i öfrigt obetydlig. Under lista beväringsmötet afled 1 man i ryggmärgsinflammation (Björk). Nerikes regemente: Helsotillståndet har varit ovanligt godt; 1 fall af modifierade koppor har förekommit (Lagerlöf). Wermlands regemente: Under de olika mötena hafva 15 fall af smittkoppor, dock af lindrig beskaffenhet, förekommit och hvilka vårdats å serskildt sjukhus; diarrhéer, gastriter och rheumatismer hafva varit de mest förekommande sjukdomarne. En beväringsyngling afled tillfölje af typhus cerebralis (Haak). Jemtlands fältjägare-korps: Sjukligheten mindre än under förra året; allmännast diarrhéer och magkatarrher (Häggmark). Norra Skånska infanteri-regementet: Under rekrytmötet uppträdde en smittosair, katarrhal conjunctivit, hvilken äfven fortfor under de öfriga mötena, så att inalles 185 man insjuknade (under rekrytmötet 43 man, regementsmötet 121, lrsta beväringsmötet 9 och 2:dra beväringsmötet 12); alia voro dock återställda vid mötenas slut. Sjukligheten i öfrigt obetydlig. En beväringsyngling insjuknade i tyfoidfeber och måste såsom konvalescent qvarlemnas å sjukhuset (Stenkula). Södra Skånska infanteri-regementet: Under mötena hafva 509 man (107 pa sjukhus och 322 i läger) varit sjuke och dessutom 78 man behäftade med skabb och hvilka ej antecknats emedan de oafbrutet deltogo i exercisen. Under rekrytmötet afled en korporal i pneumoni komplicerad med delirium tremens (Hartelius). Wermlands fältjägare-regemente: Af smittkoppor hafva förekommit 13 fall, i allmänhet ganska lindriga; för öfrigt ingen framstående sjukdomsform (Ekelund). Gottlands nationalbeväring : Ingen anmärkningsvärd sjuklighet (Jjeijer). Hallands infanteribataljon: Sjukligheten obetydlig; 2 fall af trachomatös ögonsjukdom (Comstedt). Wester-Norrlands bevårings-bataljon: Sjukligheten temligen betydlig; allmännast hafva förekommit bronchial- samt mag- och tarmkatarrher (Renberg). Lifgardes-regementenas och Soea artilleri-regementes beväring: Hufvudsakligen lindriga yttre åkommor; 10 afpolletterades till Allmänna garnisons-sjukhuset (Molin, Malmgren). Antalet detta år revaccineradt nyanvärfvadt manskap vid annéen och flottan har, såsom tab. Litt. Tab. Litt. n 1, H 1 utvisar, utgjort 2,114, hvaribland 1,986 af annéen och 128 af flottan. Hos 634 eller 29,9 procent har reaktion af ympningen följt, nemligen hos 394 eller 18,'i procent äkta skyddskoppor, hvaremot ympningen hos 240, eller 11,3 procent, lemnat osäkert resultat och hos 1,480, eller 70 proc, blifvit utan all påföljd. Omsättningen af militära läkarebefattningar samt bland pensionärer och stipendiater i Fältläkare- Tab. Litt. i'. korpsen och flottan inhemtas af tab. Litt. I 1. Under årets lopp hafva Fältläkare-korpseus pensionärer och stipendiater m. fl. äfvensom stipendiaterna i flottan samt 5 i och för kolera-sjukvården antagne expektansläkare och 36 andra tillfälligtvis antagna extra läkare blifvit af Sundhets-Collegium - beordrade att för längre eller kortare tid bestrida följande läkare-befattningar :

126 Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Revaccination å rekryter. Läkarepersonal. Genom nådigt bref den 1 Maj 1866 har Eders Kongl. Maj:t föreskrifvit att Regements-läkaren vid Gottlands nationalbeväring skall förrätta besigtning af bevärings-manskapet vid Wisby bataljon, men hvar och en af provincial-läkarne i Hemse och Slite vid den bataljon, der han såsom bataljons-läkare är anställd. Tab. Litt. H 1. Sammandrag af rapporter om revaccination af nyanvärfvadt manskap vid arméen och flottan, år 1866. Tab. Litt. I 1. Omsättningar vid militärläkare-befattningar samt ibland pensionärer och stipendiater i Fältläkare-korpsen, år 1866.

Året 1866. Sjukvården vid arméen och flottan. Sjukvårds-soldater. Fältläkare-kontoret. 127 Medelst general-order den 4 Juni anbefallde Eders Kongl. Maj:t, att vid befintliga militära sjukvårdsanstalter skulle för arméens behof utbildas 82 sjukvårdssoldater, nemligen: 4 för Ingeniör-korpsen ; 1 för Svea artilleri-regemente;, 5 för Göta artilleri-regemente; 3 för Wendes artilleri-regemente; 2 för Lif gardet till häst; 2 för Lif-reg:tets dragonkorps; 2 för Lif-reg:tets hussarkorps; 1 för Smålands hussar-reg:te; 1 för Skånska hussar-reg:tet; - 1 för Skånska dragon-regrtet; 3 för Hussar-regementet Konung Carl XV; 1 för Jemtlands hästjägare-korps; 5 för Svea lifgarde; 4 för Andra lifgardet; 1 för Lif-regementets grenadierkorps; 2 för Första lif-grenadier-reg:tet; 1 för Andra lif-grenadier-reg:tet ; 2 för Westgöta regemente; 2 för Uplands regemente; 3 för Skaraborgs regemente; 3 för Södermanlands regemente; 2 för Kronobergs regemente; 2 för Jönköpings regemente; 2 för Dal-regementet; 1 för Helsinge regemente; 1 för Elfsborgs regemente; 2 för Westgöta-Dals regemente; 2 för Bohusläns regemente; 2 för Westmanlands regemente;. 1 för Norrbottens fältjägare-korps; 1 för Westerbottens fältjäg.korps; 2 för Calmar regemente; 3 för Nerikes regemente; 2 för Wermlands regemente; 1 för Jemtlands regemente; 3 för N:a, Skånska infant.-reg.-tet; 2 för S:a Skånska infant.-reg:tet; 2 för Wermlands fältjägare-regemente; och 2 för Gottlands artilleri. Af dessa 82 sjukvårdselever skulle, enligt general-order af samma dag, från och med den 15 Juli till och med den 14 Oktober s. å. 18 undervisas på Allmänna garnisons-sjukhuset i Stockholm, 8 på sjukhuset å Carlsborgs fästning, 7 å garnisons-sjukhuset för Göteborgs garnison, 7 å garnisons-sjukhuset i Christianstad, 7 å garnisons-sjukhuset i Malmö; hvarförutom Kronobergs och Jönköpings regementens 4 sjukvårdselever skulle i enlighet med general-order den 7 Juni undervisas vid Flottans sjukhus i Carlskrona, från den 1 September till och med den 30 November, samt tidpunkten för undervisningen af Gottlands artilleris sjukvårdselever lämpas efter der befintliga förhållanden. De återstående 39 sjukvårdselev erna skulle, enligt förstberörde generalorder, fördelas i tvenne kurser och undervisas å Stockholms garnisons sjukhus, nemligen 13 från och med den 1 November 1866 till och med den 31 Januari 1867, och återstående 26 från den 15 Februari 1867 till och med den 14 Maj s. å. Genom general-order den 2 Juli blef dock, sedan kolerafarsoten utbrutit i Stockholm, befaldt, att den undervisningskurs, hvilken bordt vid garnisons-sjukhuset i Stockholm taga sin början den 15 Juli, skulle tills vidare uppskjutas. General-order af den 31 Juli fastställde en serskild beteckning för ambulanser och sjukvårds-personalen under fälttjenstgöring. har Eders Kongl. Maj:t behagat fastställa uniform för flottans läkare. Genom nådigt bref den 11 December Fältläkare-kontorets inkomster och utgifter, såväl för vidare anskaffning af den nya materielen Tat. Litt. K 1. som för underhåll och komplettering af den gamla, äro redovisade å tab. Litt/K 1. Uppgift å utdeladt statsbidrag till vetenskaplig resa för utbildning såsom militärläkare, meddelas här nedan under 9:de artikelii.

128 Året 1866. Barnmorskeväsendet. Undervisnings-anstalterna. Antal utexaminerade elever. Tab. N.O 23. 4. Barnmorskeväsendet 1 ). (Tabb. N:ris 23 25.) Vid rikets trenne läroanstalter hafva, jemlikt hvad af tab. N:o 23 synes, inalles 108 lärlingar blifvit till barnmorskor utexaminerade, nemligen 52 i Stockholm, 40 i Göteborg och 16 i Lund. Dessutom hafva 67 barnmorskor, som gjort sig välkände för pålitlighet och ett i allo hedrande uppförande, samt ådagalagt berömlig insigt i yrkets utöfning, blifvit i den instrumentala förlossningskonsten undervista, nemligen 42 i Stockholm och 25 i Göteborg. Förhållandet mellan antalet af dem som till inträde i läroanstalt för barnmorskor sig anmäla och dem som der kunna vinna inträde fortfar att vara ogynsamt. Likväl är det egentligen Stockholms undervisningsanstalt som detta gäller. Till inträde uti denna anstalt hade för vårterminen 93 sökande anmält sig, af hvilka icke flera än 24 der kunde intagas, och under höstterminen samma år hade 70 sökande sig anmält, af hvilka 46 måste afvisas. Vid Göteborgs undervisningsanstalt hade deremot till vårterminen anmält sig. endast 15, till följe hvaraf, enär plats vid denna läroanstalt kan beredas för några och tjugo elever, Collegium erbjöd 9 af dem, som sökt inträde i Stockholm, men der ej kunnat finna plats, att såsom elever afgå till Göteborg, hvilket erbjudande af dem antogs. Vid alla tre läroanstalterna hade år 1866, såsom redan omförmäldt är, 163 anmält sig såsom sökande till inträde i Stockholm, samt 40 till inträde i Göteborg och 13 till inträde vid läroanstalten i Lund. Af dessa vunno 48 inträde i Stockholm, 49 i Göteborg och 13 i Lund. Tab. N:o 24. Barnmorskornas antal uppgår enligt till Sundhets-Collegium inkomne uppgifter inalles till 1,732, hvilket anger en tillökning af 15, till det antal som sistlidet års redogörelse upptog. Tillökning har, såsom tab. N:o 24 närmare utvisar, egt rum i 10 län och minskning i 16. Den närmare fördelningen af rikets barnmorskor, dels med hänseende till stad och landsbygd, dels med hänsyn till olika provincialläkare-distrikter, inhemtas af nedanstående redogörelse: 1. Norrbottens län har inalles 19 barnmorskor, af hvilka 5 äro bosatte i städer, nemligen 2 i Luleå, 2 i Piteå och 1 i Haparanda. Ofver-Luleå distrikt har B barnmorskor, Piteå distrikt 5, Neder-Kalix 3, Haparanda 4, Råneå 1 och Pajala 1. Länets samtlige barnmorskor äro berättigade att använda instrumenter. 2. I Westerbottens län finnas 35 barnmorskor, af hvilka 27 äro instrumentlärde. Umeå distrikt har 9, Skellefteå 8, Lycksele 8 och Nysätra 10. Alla äro bosatte å landsbygden med undantag af en, som har sin bostad i Umeå stad. ') Keferent: Medicinalrådet Liljevalch. Tab. Litt. K 1. Fältläkare-kontorets inkomster och utgifter, år 1866. ') Från Kongl. Armé-förvaltningen, för levererade diverse förbruknings-persedlar nnder föregående årets vapenöfningar med indelta arméens och länens beväringsmanskap 1,235,36; för ett ur medicinal-attiraijen vid Carlstens fästning försåldt bråckband 3,60. 2 ) Diverse förbruknings-persedlar 148,38; inventariepersedlar 42,60; bråckband 453; slitet linne 130,12; instramcntal-kistor och instrumenter 201,50; skrifmaterialier 87,21; ljns åt Fältläkare-kontoret 43,6o; medikaments-kostnad åt gränsposteringen vid Grislehamn 56,86; reparationer 13,08; glasmästarearbete 29;91 ; packlådor 27; diverse 1,429,84, hvaribland 13 R:dr till underhåll af veterinär-attiralj. 3) Reservförråd af inventarie-persedlar, bindtyg m. m. 91,60. 4) Deraf anslaget till kompletterande af arméens médicinal- och instrnmental-attiralj 1,737,66; anslaget till underhåll af veterinär-attiralj 87, samt anslaget till anskaffning af ny médicinal- och instrnmental-attiralj 1,473,76.

Året 1866. Barnmorskeväsendet Barnmorskornas antal och fördelning i länen. 129 3. Jemtlands län har 26 barnmorskor, af hvilka alla äro bosatte på landet med undantag af 3, som bo i Östersunds stad. Af hela antalet är det endast 4, som icke äro berättigade att använda instrumenter. Med hänseende till fördelningen på olika distrikt tillhöra 11 Östersunds distrikt (2 icke iostrnmentlärde), 4 Wemdalens, 7 Undersåkers (af hvilka 2 icke äro instrumentlärde), 2 Ragunda och 2 Ströms distrikt. 4. Wester-Norrlands län har 54 barnmorskor, af hvilka 42 äro berättigade att använda instrumenter. 4 äro bosatta i Hernösands stad och 2 i Sundsvall. Hernösands provincialläkare-distrikt har 16, Örnsköldsviks 10, Sundsvalls 8, Sollefteå 7, Skogs 6, Torps 2 och Bodums 5. 5. Gefleborgs län har 49 barnmorskor, af hvilka 34 ega färdighet i bruket af instrumenter. 12 af dem äro bosatta i städer, nemligen 6 i Gefle, 3 i Söderhamn och 3 i Hudiksvall. Gefle provincialläkare-distrikt har 9, Söderhamns 11, Jerfsö 5, Hudiksvalls 13, Alfta 5 och Gysinge 3. 6. I Stora Kopparbergs län finnas 50 barnmorskor, af hvilka 31 äro instrumentlärde. 41 äro bosatte på landet och 9 i städer, nemligen 3 i Hedemora, 5 i Fahlun och 1 i Säther. Fahlu distrikt har 13 barnmorskor, Nås 7, Hedemora 13, Mora 5, Leksands 5 och Smedjebackens 7. 7. Wermlands län har 51 barnmorskor, af hvilka 31 äro berättigade att använda instrumenter. 5 äro bosatta i städer, de öfriga 46 på landsbygden. Till Carlstads distrikt höra 19, till Filipstads 16, till Fryksdalens 4, till Silbodals 2, till Näs 3, till Dahlby 1, till Wisnums 2 och tiil Arvika 4. 8. Örebro län har 53 barnmorskor, af hvilka 36 bo på landsbygden och 17 i städer, nemligen 8 i Örebro, 4 i Askersund, 1 i Lindesberg och 4 i Nora. Af samtlige äro 34 berättigade att använda instrumenter. 9. Westmanlands län har 62, alla, med undantag af 5, aflönta af vederbörande kommuner. Af dessa äro 26 berättigade att använda instrumenter. I städer äro bosatta 12, af hvilka 5 bo i Westerås, 3 i Arboga, 2 i Köping och 2 i Sala. 10. Upsala län har 66 barnmorskor, af hvilka 18 äro bosatta i städer, nemligen 16 i Upsala och 2 i Enköping. 11 a). Stockholms stad har 127 barnmorskor sålunda fördelade, att 15 äro bosatte i Storkyrko-församlingen, 20 i Clara, 20 i Jakobs och Johannis, 21 i Ladugårdslands, 6 i Kungsholms, 12 i Maria, 18 i Katarina, 10 i Adolf Fredriks; hvarförntom 5 äro pensionerade. 11 b) Stockholms län har 87 barnmorskor, af hvilka 33 äro berättigade att använda instrumenter. Alla äro på landet bosatte, med undantag af 7, af hvilka 2 bo i Sigtuna, 2 i Öregrund, 2 i Södertelge och 1 i Waxholm. 12. Södermanlands län har 70 barnmorskor, af hvilka 18 tillhöra Nyköpings distrikt, 27 Eskilstuna, 6 Wingåkers, 5. Stora Malms, 4 Daga härad, 5 Malmköpings och 5 Torps. Bland dem äro 14 bosatte i städer, nemligen 4 i Nyköping, 4 i Eskilstuna, 2 i Thorshälla, 1 i Trosa och 1 i Mariefred. Af samtlige äro 34 berättigade att använda instrumenter. 13. Göteborgs och Bohus län har 85 barnmorskor, af hvilka 49 äro bosatta i städer, nemligen 43 i Göteborg, 3 i Uddevalla, 1 i Kongelf, 1 i Strömstad och 1 i Marstrand. Af de öfrige äro 16 boende inom Göteborgs fögderi, 4 inom Inlands, 5 inom Tjörns, 8 inom Sunnervikens och 3 inom Norrvikens. Af hela antalet äro 36 berättigade att nyttja instrumenter. 14. Elfsborgs län uppgifves hafva 29, af hvilka 16 äro berättigade att begagna instrumenter och 10 äro bosatta i städer; nemligen 4 i Wenersborg, 2 i Borås, 2 i Åmål samt 1 i Alingsås och 1 i Ulricehamn. 15. Skaraborgs län har 60 barnmorskor, af hvilka 45 äro berättigade att använda instrumenter. Af dessa äro 11 bosatte i Mariestads distrikt, 24 i Lidköpings, 7 i Falköpings, 8 i Hjo, 7 i Hofva och 3 i Naums distrikt. I Mariestad äro bosatte 4, i Lidköping 7, i Skara 4, i Sköfde 2, i Hjo 3 och i Falköping 2. 16. I Östergötlands län finnas 88 barnmorskor, af hvilka 32 äro bosatte i städer, nemligen 11 i Linköping, 14 i Norrköping, 2 i Söderköping, 3 i Wadstena och 2 i Skenninge. 17. Calmar län har 47 barnmorskor, af hvilka 44 äro aflönade af kommuner och 10 äro bosatte i städer, nemligen 4 i Calmar, 3 i Westervik, 1 i Wimmerby och 2 i Oscarshamn. Största delen af dem äro berättigade att använda instrumenter. 18. I Jönköpings län finnas 35 barnmorskor, af hvilka 25 äro bosatte på landet och 10 i städer, nemligen 7 i Jönköping, 2 i Ekesjö och 1 i Grenna. Af hela antalet äro 25 berättigade att använda instrumenter. 19. Kronobergs län har 25 barnmorskor, af hvilka 4 äro bosatte i Wexiö stad, de-öfriga på landsbygden, nemligen 4 i Konga härad, 5 i Uppvidinge, 3 i Kinnevalds (der 7 församlingar sakna barnmorska) och 3 i Norrvidinge härad (der 2 församlingar sakna barnmorska). 20. Hallands län har 45 barnmorskor, af hvilka 7 äro bosatta i städer, nemligen 2 i Halmstad, 2 i Warberg, 1 i Laholm, 1 i Falkenberg och 1 i Kongsbacka. Af de 38, som äro å landsbygden bosatta, tillhöra 12 Halmstads, 10 Laholms, 8 Warbergs samt 8 Fjäre fögderi. 21. Blekinge län har 39 barnmorskor, af hvilka 14 äro bosatte i städer, nemligen 9 i Carlskrona, 3 i Carlshamn och 2 i Sölvesborg. Af samteliga tillhöra 23 Listers, 3 Bräkne, 8 Medelsta och 5 Östra härad. 22. Christianstads län har 175 barnmorskor, af hvilka 15 äro bosatta i Norra Åsbo härad, 11 i Södra Åsbo, 10 i Bjära, 27 i Vestra Göinge, 14 i Östra Göinge, 9 i Albo, 30 i Willands, 22 i Gärds, 27 i Ingelsta och 10 i Järrestads härad. Derförntom äro 4 bosatta i staden Christianstad och 1 i Engelholm. 23. Malmöhus län har 310 barnmorskor, af hvilka 114 i Malmö provincialläkare-distrikt, 58 i Helsingborgs, 46 i Anderslöfs, 22 i Hörby, 28 i Asums, 29 i Trelleborgs och 13 i Höganäs distrikt. Bland dessa äro 38 bosatta i städer, nemligen 15 i Malmö, 9 i Lund, 4 i Landskrona, 5 i Helsingborg och 5 i Ystad. 24. Gottla?ids län har 46 barnmorskor, af hvilka 2 äro bosatta i Wisby stad och 22 i Södra samt 21 i Norra fögderiet. Sundhelt-Collegii und. Berättelse för år 1866. 17

130 Året 1866. Barnmorskeväsendet. Af barnmorskorna verkställda instrumental-förlossningar. Med hänseende till barnmorskornas verksamhet samt sättet huru de utfört de operationer, de till räddande af barnaföderskans och fostrets lif ansett nödiga att verkställa, hafva provincial-läkarne, hvilkas åliggande det är att i detta hänseende närmast öfvervaka deras verksamhet och till hvilkas granskning de afgifna rapporterna af sådan anledning i första rummet öfverlemnas, i allmänhet gifvit fördelaktiga vitsord. För utgången af alla de instrumental-förlossningar, som under år 1866 blifvit af barnmorskor verkställde, finnes redovisadt å tab. N:o 25. Af densamma inhemtas, att under nämnde år hafva inalles 308 instrumental-förlossningar egt rum, nemligen 283 med tång och 25 med skarpa instrumenter; att af de med tång förlöste qvinnorna 13 aflidit och 270 tillfrisknat; att af de med tång framtagna barnen 63 varit dödfödde, 220 varit lefvande; att af de med tång förlösta qvinnorna 168 varit förstföderskor och 115 omföderskor, samt att af dem, med hänseende till åldern, 31 varit under 25 år, 62 mellan 25 och 30, 143 mellan 30 och 40 samt 47 öfver 40 år; att af de 25 med skarpa instrumenter förlösta qvinnorna 3 aflidit; att af dem 9 varit förstföderskor och 16 omföderskor, samt att, med hänseende till åldern, 3 af dem varit under 25 år, 4 mellan 25 och 35,,13 mellan 35 och 40 samt 5 öfver 40 år. Till någon väsendtlig anmärkning öfver det operativa förfarandet hafva de till Collegium insända berättelserna icke föranledt. Tab. Litt. L 1. Tab. Litt. L 1 utvisar huru de till barnmorske-undervisningen och barnbördshusen på stat uppförde och å tab. N:o 33, kol. 8, 9, 13 och 15, upptagna anslagssummor blifvit för ändamålet använda. 5. Skyddskoppympningen 1 ). (Tabb. N:ris 26, 27.) Tab. N:o 26. Under år -1866 har denna angelägenhet blifvit i vederbörlig ordning verkställd och vaccinationsjournalerna hafva med få undantag, tillika med provincialläkarnes deröfver upprättade summariska rapporter och anmärkningar, i föreskrifven tid från rikets alla län till Collegium inkommit, och blifvit i dess vaccinationskontor behörigen granskade. De vid denna granskning anmärkte fel och brister hafva föranledt Collegium att genom Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande infordra förklaringar, der försumlighet synts hafva egt rum, och förständiganden der sådan blifvit ådagalagd. Dock hafva hvarker många sådana åtgärder behöft vidtagas, ej heller hafva de vidtagna varit af den betydenhet, att de för- 1) Referent: Medicinalrådet isondén. Tab. Litt. L 1. Summarisk öfversigt af de till barnbördshusen och barnmorske-undervisningen anslagna medels disposition, år 1866.

Året 1866. Skyddskoppympningen. Vaccinatörernes verksamhet i länen. 131 tjena här vidare omnämnas. Från några socknar hafva dock vaccinations-journaler uteblifvit; och har i allmänhet såsom orsaker härtill uppgifvits: ibland de späda barnen herrskande smittosamma sjukdomar, kikhosta, skarlakansfeber, difteri m. fl., att det använda vaccinämnet, oaktadt förnyade försök, ej slagit an, o. s. v., och i blott enstaka fall har ingen nöjaktig förklaring kunnat lemnas. Sålunda saknas för detta år sådana journaler i Norrbottens län ifrån Enontekis varit orsaken till journalernas uteblifvande; och Jukkasjervi, der ombyte af vaccinatörer i Jemtlands län ifrån Kyrkas, Häggenås, Hotagen och Bodsjö och i Ragunda har ympmng ej egt rum, emedan män ansett sig skyldig skilja sig vid en försumlig vaccinatör och antaga en ny, och synas de öfriga socknarne beslutne att följa samma exempel, hvadan dock vaccinationen för detta år här legat nere (Öhrn); i Wester-Norrlands län ifrån Långsele, Helgurn och Liden; i Stockholms län ifrån Brännkyrka, Nacka och Botkyrka; i Göteborgs och Bohus län från Bäfve socken, der vaccinationen sedan flere år varit illa handhafd eller försummad, alldenstund såväl föräldrar tredskas emot saken, som ock kommunal-nämnden visat sig liknöjd, och klagar vaccinatören att barnen ej inställas till besigtning. Äfven från Kongelf saknas journal (Åhlströin); i Skaraborgs län ifrån Odensåker och tvenne socknar i Naums distrikt; i Östergötlands län från Tirserums; i Calmar län ifrån Pelarne och Arby, kapell samt Löth; i Malmöhus län ifrån Svedala, Slöinge, Skifarp, Långaröd och Hallaröd. De vaccinerade späda barnens antal, 104,490, förhåller sig detta år så till antalet födde, att det utgör 76,1 procent deraf. I de serskilda länen utfaller det procentiska förhållandet således: i Westerbottens län 93 procent, i Wermlands 87, i Örebro 85, i Jönköpings 14, i Westmanlands och Östergötlands 83, i Södermanlands 82, i Elfsborgs, Kronobergs och Christianstads 81, i Malmöhus 80, i Upsala 79, i Calmar och Hallands 77, i Skaraborgs 75, i Stora Kopparbergs och Blekinge 74, i Gefleborgs 73, i Göteborgs och Bohus och Gottlands 71, i Norrbottens 69, i Stockholms 64, i Jemtlands 63, i Stockholms stad 60, samt i Wester-Norrlands län 55 procent. Ur vaccinations-jurnalerna torde följande anmärkningar böra meddelas : Norrhottens län, Haparanda distrikt: Här utgör, enligt uppgift, de ovaccinerades, öfver 2 år, antal 70 persooer på fem församlingar. Inom Garl Gustafs församling har vaccinationen med serdeles omsorg varit handhafd. Deremot har anmärkning förekommit emot vaccinatrisen i Haparanda och Neder-Tomeå af den under slutet af förlidne år tillförordnade provincialläkaren, derför att hon tagit vaccinämne från äldre och sjuka, hvarföre jag, såvidt möjligt varit, sökt öfvervaka hennes verksamhet, och ej funnit skäl till anmärkning. Inom Öfver-Torneå och Korpilombolo synes ympningen, enligt hvad journalerna utvisa, i allmänhet ej hafva lemnat så goda resultater som i de öfriga socknarne, enär hos de vaccinerade blott 1 à 2, högst 3 äkta koppor uppkommit. Journalerna öfverensstämma icke heller fullkomligt med det gifna formuläret (Genberg). Inom Råneå distrikt upptaga journalerna 268 ovaccinerade, af hvilka vid innevarande års början 28 voro äldre än 2 år. Inom Gellivara församling funnos vid årets början enligt vaccinföreståndarens uppgift 484 ovaccinerade personer. Vid jemförelse emellan antalet af de barn, som blifvit med framgång vaccinerade år 1865 och år 1866, visar sig för sednare året en minskning inom Råneå socken med 148 och inom Gellivara med 61. Såsom skäl har vaccinatören i Gellivara föreburit»ympämnets dåliga beskaffenhet». Vaccinationsföreståndaren i Råneå anser orsaken till en del ligga äfven i lojhet hos vaccinatörerna, hvilka derföre blifvit allvarligen förständigade att med nit bedrifva saken; hvarjemte de blifvit försedde med god vaccin (Piscator). Westerbottens län: I Lycksele distrikt har provincialläkaren företagit de anbefallda årliga resorna inom distriktet i och för tillsynen öfver vaccinationens handhafvande; sålunda besöktes d. 7 Mars Asele och d. 11 Wilhelmina. Inom Asele församling hade 69 personer blifvit ympade. Bland 87 ovaccinerade befunnos 15 personer öfver 2 år gamla; och hade således antalet ovaccinerade blifvit något förminskadt. I Wilhelmina var de vaccinerades antal 64. Utom bland Lapparne, hvilka nästan endast i missionsskolorna kunna blifva ympade och der således vaccinationen befinner sig på nästan samma punkt, som i förra berättelserna blifvit anfördt, befunnos inom denna socken 173 personer ovaccinerade och bland dem 27 öfver 2 år gamla. De oympades antal var nu något förökadt sedan sistlidne år, hvartill orsaken var att söka dels deri att ympningen här i Lycksele sent kom i gång, dels att första sändningen af vaccin till Wilhelmina alldeles slog fel; men som ympningen redan nu är i gång, torde man kunna hoppas att vaccinationen i år skall bland svenska allmogen hafva bättre framgång. Den 25 Mars besöktes Stensele, der sammanträde hölls med vaccinations-föreståndare, vaccinatörer och socknen&mnd. De vaccinerades antal var här 14 för förflutne år. Bland 113 ovaccinerade befunnos 39 öfver 2 års ålder. Uppgiften att hals- och febersjukdom hindrat vaccinationens fullföljande är åtminstone i det fallet icke fullt sann, att i många byar, der dessa sjukdomar icke förekommit, många personer ännu finnas ovaccinerade. Som det lilla antalet af under året ympade, äfvensom den ökade mängden ovaccinerade visar att vaccinatörerna icke med den flit och ifver, som vederbort, handhaft vaccinationen, förstandigades de att antingen med större drift sköta sitt åliggande eller ock afsäga sig en befattning, som de tyckas icke vaja.

132 Året 1866. Skyddskoppympningen. Vaccinatörernes verksamhet i länen. villige eller skicklige att sköta. VaccinatioDsföreståndare, socknenätndd och presterskap ålades ock att vaka deröfver, att vaccinationen må, på sätt lag föreskrifver, bedrifvas. I Sorsele, der dylikt sammanträde egde rum d. 30 Mars, hade ingen under året med framgång blifvit ympad, ehuru vaccinämne flere gånger blifvit dit förskaffadt. Bland 141 ovaccinerade voro 40 öfver 2 års ålder. Af anförda förhållande synes, att vaccinatören gjort sig skyldig till håglöshet eller oskicklighet. Han sade sig också sakna tid att sysselsätta sig med denna sak och afsade sig befattningen, hvilken begäran socknenäronden var ganska villig att bifalla, och blef alltså barnmorskan Sara Alb. Wikström antagen till vaccinatris. Och då nu Tärande vaccinations-föreståndaren, länsman Oberg, likaledes sade sig sakna tid att såsom föreståndare qvarstå, anmodades pastor Fjellner att samma befattning sig åtaga. Den 19 Augusti besöktes i samma afseende Tärna socken, der ock sammanträde med vederbörande samma dag hölls. Under året hade endast 11 personer blifvit med framgång ympade; och befunno sig här ej mindre än 157 personer ovaccinerade och deribland 126 öfver fylda 2 år. Vaccinationen befinner sig här således i högst uselt skick, och de ovaccinerades antal tilltager för hvarje år. Till en del måste dock detta förhållande, såsom förut ofta blifvit anmärkt, ursäktas deraf, att socknen är ganska vidsträckt, gårdarne enstaka och åboerne dessutom, i dessa hårda tider, knappt hafva mat för dagen, än mindre något att betala vaccinatörens besvär med. Långt för detta skulle jag låtit tillsätta ny vaccinatör, om blott någon fullt passande person funnes att tillgå inom församlingen; nu har man måst åtnöja sig med att antaga ett biträde för vaccinatören hos de norra Lapparne (Ångström). ->- Wester-Norrlands län, Hernösands distrikt: Att vaccinationen med»lojhet» bedrifvits inom flere socknar är att antaga af det ringa antalet vaccinerade barn, hvarföre jag till samtlige vaccinatörerne inom distriktet utfärdat skrifvelse att innevarande sommar söka godtgöra hvad häri kan vara försummadt (Hallström). I Torps distrikt klagas öfver folkets obenägenhet för vaccinationen och dess vårdslöshet i afseende på den nödiga besigtningen af de nyss vaccinerade; hvadan den nyligen alltför tidigt aflidne provincialläkaren Strömbäck lät från predikstolen uppmana allmänheten att för sitt eget bästa ställa sig vaccinationsreglementet till behörig efterrättelse; men, tillägger Strömbäck i sin rapport till Gollegium, då vaccinations-föreståndare och kommunalnämnd icke vilja befordra de tredskande till vederbörligt straff, så kunna vaccinatörerna, med bästa vilja, intet uträtta (Strömbåck). Gefleborgs län, Gefle distrikt: Oaktadt koppor varit gängse, har ändock de vaccinerade barnens antal inom distriktet med 210 understigit det föregående årets. De revaccinerades antal öfverstiger deremot förra årets med 402; ehuru revaccination endast inom 5 socknar blifvit företagen. Så länge denna icke genom lag påbjudes, låter väl allmänheten sin vanliga tröghet och likgiltighet råda. De ovaccinerades antal har ändock något minskats. Järbo och Högbo socknar hafva fått påminnelser att med mera nit och allvar verka för de ovaccinerades befordrande till ympning (Bceckström). Inom Hudiksvalls distrikt hafva vaccinatörerna klagat att de haft svårt att få vaccin att slå an (Pineman). Wermlands län: Inom Dalby distrikt, synnerligen inom Ny, Dalby och Norra Finnskoga församlingar, har mycken svårighet yppat sig att få revaccination i gång; hvaremot med beröm bör erkännas det nit, hvarmed vaccinatören inom Södra Finnskoga, oaktadt svåra lokala förhållanden och folkets motsträfvighet, bedrifvit revaccinationen (Friberg). Örebro län: Vaccinatören i Nysund anför ett fall, der en gosse flera gånger utan framgång blifvit ympad, hvilket, då vaccinen annars visat sig vara pålitlig, synes tala för fullständig oemottaglighet för vaccin (Reuterman). Westmanlands lån: Med anledning af från vaccinatören i K. Carls socken infordrad förklaring rörande hans för året afgifna journal, har den upptäckt kommit i dagen, att han blifvit antagen till församlingens ympare, utan att ega dertill erforderlig skicklighet och utan att vara med erforderliga kunskapsbetyg försedd, hvilket förhållande för vinnande af rättelse blifvit af mig till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmäldt (Widberg). Stockholms län: I Östhammars distrikt hafva 67 stycken nattvardsbarn blifvit revaccinerade, deraf 36 med framgång. Södermanlands lån: I Trosa distrikt har sjukdom i ett par socknar lagt hinder i vägen för vaccinationen (Gihl). Göteborgs och Bohus län: I Bäfve socken af Uddevalla distrikt är vaccination försummad. Föräldrarne tredskas och kommunalnämnden är liknöjd, och vaccinatören klagar att de vaccinerade barnen ej inställas till behörig besigtning (Ahl-itröm). Elfsborgs län: I Marks distrikt har vaccinationen börjat flitigare anlitas än förut äfven i trakter, der den förut varit försummad, i det att en mängd äldre barn blifvit för första gången ympade (Friman). I Alingsås distrikt har de ovaccinerades antal stigit ifrån 27, som det utgjorde sistlidne år, till 49, som det nu är. Vaccinationsföreståndaren har velat förklara detta förhållande deraf, att flere låtit vaccinera sina barn af utsocknes vaccinatörer. På af mig hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förnyade klagomål, har kommunalstyrelsen i Öra och Molla socknar, der största antalet ovaccinerade funnits, afgifvit förklaring, deri de ej gittat påstå att de förelagt eller uttagit böter, samt kasta ansvaret på vaccinationsföreståndaren. Denne har af mig anmodats att inkalla alla uppgifna ovaccinerade och låta ympa dem, som ej hafva tydliga ärr efter föregående ympning (Berggren). Åmåls distrikt: Till vederbörande i Åmåls stad och Håbols socknar har jag i aflåten skrifvelse påmint om Kongl. Regi. d. 29 Sept. 1853 11, 12 d och 13 c, alldenstund i dessa socknar flera barn öfver 2 års ålder finnas ovaccinerade utan uppgifna giltiga skäl (Ryding). Gunnarshäs distrikt: Bemödanden för en mera utsträckt revaccination stranda emot befolkningens ringa förtroende till dess skyddande kraft, och den allmänt rådande fatalistiska åsigten i allt som rör sjukdomars uppkomst och utgång (Hagberg). Kronobergs län: Vaccinatören i Markaryd, Ljungby distrikt, säger sig förgäfves utlyst möte för verkställande af revaccination. Ingen har begagnat sig deraf (Hjelmguist). I Blekinge län, Carlskrona distrikt, uppgifvas åtskillige personer, baptister, hafva vägrat låta vaccinera sina barn (Hellmari). Gottlands län: I Norra distriktet, heter det, synes vaccinationen med hvarje år behandlas med mera liknöjdhet. I en församling har t. ex. vaccinatören uppgifvit att inga barn funnits att vaccinera, men församlingsborna klaga deremot att ingen vaccination blifvit derstädes satt i gång (C. Kolmodin). Revaccination af äldre personer har endast i mindre skala bedrifvits, änskönt, såsom hår äfven synes, smittkoppor i flere landsorter visat sig i icke ringa utbredning. Som mången vaccinatör icke lemnar nå-

Året 1866. Skyddskoppympningen. Vaccindepôternas verksamhet. Vaccinationsbelöningar 133 gon redogörelse för sin verksamhet i detta hänseende, då en sådan icke är uttryckligen anbefald, så får man taga för gifvet att antalet revaccinerade är i verkligheten betydligt större än det här angifna. Emedlertid finnas följande uppgifter härom uti detta årets vaccinations-journaler. I Jemtlands län revaccinerade 669; i Gefleborgs 1,552; i Stora Kopparbergs 478; i Wermlands 5,227; i Örebro 102; i Westmanlands 886; i Upsala 304; i Stockholms 105; i Södermanlands 133; i Elfsborgs 70; i Östergötlands 21; i Hallands 2 och i Malmöhus 110, eller tillsammans 9,659 personer, deraf 54 procent tillhöra Wermland, 15 procent Gefleborgs och 9 procent Westmanlands län. Tab. N:o 27 lemnar en öfversigt af vaccindejpôternas verksamhet. Antalet utlemnade portioner Tab. N:o 27. vaccinämne ifrån samtlige depoterna i riket steg till 4,623; nästföregående ar var antalet 5,535. Af dessa lëmnades ifrån Stockholms dépoter 1,647, eller 35,6 procent, och ifrån Göteborgs 1,291, eller 27,9 proc, af hela antalet, så att de 7 öfrige endast lemnat 1,685, eller 36,5 procent, af hela antalet. Största antalet utlemnade portioner tillhör Juni månad med 967, dernäst Maj med 829 och Juli med 655; det minsta, 37, tillkom December. Från Malmö dépôt saknas uppgift för sednare halfåret, i anseende till provincialläkarens sjukdom och fränfälle. Ifrån Collegii vaccmationskontor, som af Stockholms depotföreståndare förses med vaccinämne, hafva, enligt ingångne och effektuerade reqvisitioner, följande 1,037 portioner blifvit afsända till nedanstående vaccindepot-distrikter, nemligen till: Tab. Litt. M 1 redovisar vaccinationen vid Stockholms 4 vaccindepôter för hvarje månad på Tab. Litt året; utvisande, att 48 blifvit vaccinerade i Januari månad, 95 i Februari, 98 i Mars, 87 i April, 159 i Maj, 384 i Juni, 465 i Juli, 242 i Augusti, 266 i September, 125 i Oktober, 50 i November samt 36 i December månad. Af dessa tillhörde, 25J första, 858 andra, 424 tredje och 532 fjerde depôten; således blefvo vid samtlige depöterna 2,065 barn vaccinerade. De vid depöterna i landsorten vaccinerade barnen äro inräknade i de serskilda länens antal vaccinerade. Belöningar för vaccinationens befrämjande hafva, på förslag af Collegium, med Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall, enligt K. Bref d. 31 December 1865, blifvit tilldelade åtskillige vaccinatörer, nemligen vac- Tab. Litt. M 1. Månadtliga antalet vaccinerade vid hufvudstadens depôter, år 1866.

134 Året 1866. Skyddskoppympningen. Vaccinationsbelöningar. Vaccinationsfonden. cinations-medaljen att bäras å bröstet åt 13 1 ); åt tvenne vaccinatörer, hvilka i anseende till 50-årig verksamhet gjort sig förtjente att ihågkommas med medalj i guld, har GoUegium, af förekomne anledningar, ansett sig heldre böra föreslå till erhållande af penningar, och hafva alltså vaccinatören E. Stråberg i Järstad, Östergötlands lån, samt vaccinatören K. G. Carlsson i St. Köpinge, Christianstads län, erhållit sådan belöning; vaccinations-instrumenter åt 11, samt, förutom åt de två nyssnämnde, penningar åt 74 vaccinatörer, 15 25 R:dr åt hvardera, till ett sammanräknadt belopp af 1,590 R:dr R:mt. Det för ålderstigne, i behof varande, om skyddskoppympningen välförtjente vaccinatörer bestämda anslag, 150 B.:dr, har utgått sålunda: till vaccinatören Aron Simlund i Skinnskatteberg, Westrnanlands län, 40; till J. G. Sandberg i Nottebäck, Kronobergs län, 50; till E. Cederberg i Sandsjö, Jönköpings län, 30, samt till Svenning Knutson i Arstad, Hallands lån, 30 R:dr, bland hvilka ingen tjenstgjort såsom vaccinatör under 40 år. Tab. Litt. N1. Tab. Litt. N 1 8 ) är en summarisk redogörelse för vaccinationsfondens användning under år 1866. Deraf inhemtas, att 225 R:dr utgått för biträde vid vaccinations-kontoret; 1,850 R:dr såsom arfvoden för 12 vaccindepot-föreståndare; 132 R:dr 57 öre för vaccinations-medaljer; 200 R:dr till vaccinations-instrumenter; 1,235 R:dr i kontanta penninge-belöningar, samt 150 R:dr af det serskilda anslaget till understöd för ålderstigne, behöfvande och om skyddskoppymningen förtjente vaccinatörer. 6. Rättsmedicinska undersökningar 3 ). (Tab. N:o 28.) Tab. N:o 28. Tab. N:o 28 redovisar i sammandrag för alla under året till GoUegium inkomna embetsberättelser af läkarne i riket rörande medicolegala förrättningar, samt innehåller derjemte summarisk uppgift på de för sådane förrättningar af medicinalfonden utbetalde förskotter. Under året 1866 utgjorde antalet dylika förrättningar 610, nemligen 570 undersökningar å lik, 30 undersökningar på lefvande personer samt 10 undersökningar af lemningar efter döde. Antalet undersökningar å lik är alltså i det närmaste lika med nästföregående år, då det nemligen steg till 571; likaså undersökningarne å lefvande personer och af lemningar, varande år 1865 de förres antal 29, de sednares 8. 1 ) De med vaccinations-medalj belönade äro: Doktor Bceckström i Gefle; A. E. Brodén i Garpenberg, Stora Kopparbergs län; A. Norbäck i Elfsbacka, Wermlands län; L. O. Bergström i Himmeta, Westrnanlands län; A. Peterson i Äsaka och J. Nilson i Sätila, Elfsborgs län; P. Sondén i Sventorp, Skaraborgs län; P. Lindblom i Ulrika, Östergötlands län; S. A. Hjertstrand i Södra Hestra, Jönköpings län; O. M. Kull i ûvidinge, S. Rosenberg i Östra Ljungby och O. Åstrand i Winslöf, Christianstads län; samt Doktor NetzUr i Helsingborg. 2 ) Enär belöningame för vaccinationens befrämjande icke kunna utdelas förr än vaccinations jurnalerna inkommit och blifvit granskade, måste beloppet af dessa belöningar uppföras â nästföljande års redogörelse för vaccinations-fondens utgifter. 3 ) Medicinalrådet Sondin. Tab. Litt. N 1. Summarisk redogörelse för vaccinations-fondens utgifter, år 1866.

Året 1866. Rättsmedicinska undersökningar. Antal sjelfmord i riket 135 Beträffande antalet liköppningar i de serskilda länen, så har det, jemfördt med nästföregående år, ökats i 11 län med tillsammans 70 och minskats i 13 län med 64, samt befanns lika båda åren i 1. Tillökning egde rum i Christianstads län med 14, i Stockholms län med 13, i Malmöhus län med 10, i Upsala län med 9, i Stockholms stad med 11, i Jemtlands län med 5, i Göteborgs och Bohus län med 4, i Kronobergs län med 3, i Stora Kopparbergs och Wermlands län med 2 i hvartdera samt i Blekinge län med 1. Förminskning deremot egde rum i Gefleborgs län med 14, i Norrbottens och Örebro län ined 8, i Elfsborgs, Skaraborgs och Jönköpings län med 7 i hvartdera, i Westerbottens, Wester-Norrlands och Westmanlands län med 3 i hvartdera, samt i Södermanlands, Hallands, Östergötlands och Gottlands län med 1 i hvartdera. Uti Calmar län var antalet lika de båda åren. Sjelfmordens antal var, enligt till Collegmm inkomne protokoller öfver rättsmedicinska undersökningar, 124, eller 7 mindre än år 1865, då de voro 131. Enligt. Statistiska Centralbyråns uppgift lärer dock hela antalet sjelfmord i riket för detta år uppgått till 309. Jemför man Sjelfmordens antal inom de serskilda länen mellan föregående och detta år, så befinnes detsamma hafva ökats i 10 län, nemligen med 11 inom Stockholms stad, 4 inom Christianstads län, med 2 inom hvartdera af Göteborgs och Bohus, Kronobergs och Blekinge län, samt med 1 inom Stora Kopparbergs, Upsala, Stockholms, Hallands och Gottlands län; minskats inom 11 län, nemligen med 5 inom Gefleborgs och Södermanlands län, med 4 inom Örebro och Skaraborgs län, med 3 inom Wermlands, Elfsborgs, Calmar och Malmöhus län, och med 1 inom Östergötlands, Norrbottens och Jönköpings län, samt vara detsamma båda åren i 2 län, nemligen i Wester-Norrlands och Westmanlands; hvarjemte synes att intet sjelfmord under dessa båda år egt rum uti Westerbottens och Jemtlands län. Bland dessa 124 sjelfmord tillhöra 95 man- och 29 qvinnokönet, eller 76,6 procent af det förra samt 23,4 af det sednare; hvilket är nära samma förhållande som år 1865. I afseende på årstiden infalla häraf 55, eller 44 proc, under den kallare hälften af året samt 69, eller 56 proc, under den varma årstiden. Under årets serskilda månader förekommo sjelfmorden sålunda: I afseende på sjelfmördarnes civilstånd tillhörde 60 det ogifta, 52 det gifta och 12 enkeståndet. Tab. litt. o'. Deribland tillhörde 23 tjenande klassen, 33 bondeklassen, 15 handelsklassen, 6 ståndspersons-, 6 handtverks-, 8 militära, 21 arbetsklassen; 9 voro inhyseshjon och 3 fångar. Hvad sjelfmördarnes lefnadsålder vidkommer, så äro uppgifterna derom, af lätt begripliga skäl, dels bristande, dels mindre tillförlitliga eller blott tagna enligt sannolikhet. Af de 109, för hvilka åldern blifvit uppgifven, voro 1 under 15 år, 2 emellan 16 och 25, 75 emellan 26 och 50, 22 emellan 51 och 60, 8 emellan 61 och 70 samt 2 öfver 70 år. För de öfrige 15 finnes ingen uppgift. Rörande de förmodade bevekelsegrunderna eller de föranledande orsakerna, åro uppgifterna naturligtvis ännu opålitligare. Sådana äro emedlertid angifne beträffande 108 bland sjelfmördarne, nemligen sinnessjukdom eller religiöst grubbel hos 27, kroppslig sjukdom hos 9, missbruk af starka drycker hos 23, ruelse öfver begångna brott hos 7, ekonomiskt grubbel hos 20, olyckligt äktenskap hos 2 samt hafvande tillstånd hos 10. För de öfriga 16 saknas uppgift. I afseende på dödasättet visar tab. N:o 28, att af bemälde 124 sjelfmördare 4, eller 3,2 procent, afhände sig lifvet med skjutvapen, 13, eller 10,5 procent, med skärande verktyg, 37, eller 29,8 procent, medelst dränkning, 47, eller.37,9 procent, medelst strypning eller hängning, 20, eller 16,1 procent, medelst förgiftning, samt 3, eller 2,4 procent, med fosterfördrifvande medel.

136 Året 1866. Rättsmedicinska undersökningar. Antal sjelfmord i Stockholm. Tab. Litt. P 1. I Stockholms stad var, enligt Andre stadsläkarens till Collegium ingifne uppgifter, sjelfmördarnes antal 35, deraf 32 män och 3 qvinnor; antalet således med 11 öfverstigande det föregåends årets. Af dessa hafva 4 tagit sig afdaga med skärande vapen, 15 genom hängning och 16 genom dränkning. Under Januari inträffade 5 sjelfmord, under Februari 3, i April 1, i Maj 3, i Juni 6, i Juli 4, i Augusti 1, i September 2, i Oktober 4, i November 3 samt i December 3. Deribland voro 25 ogifte, 7 gifte och 3 af enkestånd. 25 voro emellan 26 och 50 års ålder, 6 emellan 51 och 60; 14 tillhörde handtverksklassen, 6 tjenstehjons-, 15 arbetsklassen. Såsom bidragande eller föranledande orsaker uppgifves missbruk af starka drycker hos 17, begångna brott hos 4 samt ekonomiska bekymmer hos 12. Dödsfall genom annan persons vållande, se tab. N:o 28, kol. 10 18, voro 81, deraf 63 beträffande män och 18 qvinnor. Således endast 2 mer än år 1865. Af dessa omkommo genom misshandel ooh Tab. Litt. O 1. Sammandrag af uppgifter om sjelfmorden i riket, år 1866. a) angående sjelfmördares civilstånd och lefnadsålder. b) angående sjelfmördares lefnadsyrken och föranledande orsaker till sjelfmorden. Tab. Litt. P l. Uppgifne antal sjelfmord i Stockholm månadtligen, år 1866.

Året 1866. Rättsmedicinska undersökningar. Remitterade mål. 137 våldsam medfart 43 män och- 10 qvinnor, genom skottskador 6 män; genom qväfning 4 män, genom förgiftning 4 män, 5 qvinnor, genom svält eller vanvård 2 män, genom qvacksalveri 4 män, genom oskickligt förlossningsbiträde 2 qvinnor. qvinnor. Hastiga dödsfall af olyckshändelser (Tab. N:o 28, kol. 19 28) voro 144, deraf 119 män och 25 Af yttre skador omkommo 20 män, 2 qvinnor, genom drunkning 75 män, 12 qvinnor, genom qväfning 2 män, 1 qvinna; genom kolos 1 qvinna, genom förfrysning 16 män, genom förbränning 3 män, genom förgiftning 3 män, '5 qvinnor, genom svår barnsbörd 4 qvinnor. Hastiga dödsfall af starka drycker förekommo 36 (Tab. N:o 28, kol. 29), deraf 35 män, 1 qvinna. Nästföregående år var antalet dylika 22. bristande I 9 fall har dödssättet, i anseende till likets öfvergång till förruttnelse och i 3 fall i anseende till patiska förändringar, icke kunnat utrönas; och i icke mindre än 56 fall har naturlig sjukdom befunnits vara dödsorsak. Antalet barnamord (Tab. N:o 28, kol. 34 41) var 80. Deraf vållades 12 genom yttre våld, 27 genom våldsam qväfning, 12 genom dränkning, 4 genom utläggande i köld, 17 genom brist på vård, 1 genom förbränning, 1 genom förgiftning, 6 på outrönt sätt. 24 undersökningar rörde dödfödde foster, 10 barn som funnits döde hos mödrar eller ammor i sängen, och 3 barn, som synts hafva aflidit genom naturlig sjukdom. Undersökningar å lefvande personer förekommo (Tab. N:o 28, kol. 46 50) 31; för utrönande af förutgången misshandel å 11 män, 3 qvinnor, för utrönande af kroppsligt helsotillstånd å 2 män, 4 qvinnor, för utrönande af sinnesbeskaffenheten å 3 män, 4 qvinnor, samt i fråga om förutgånget hafvandeskap å 4 qvinnor. Af undersökningar å ben och andra qvarlefvor efter döda kroppar förekommo 8 fall och beträffande andra misstänkta ämnen 2 fall. De af medicinalfonden för dessa rättsmedicinska undersökningar förskjutne kostnader (tab. N:o 28, kol. 54) uppgingo till ett sammanräknadt belopp af 12,915 R:dr 18 öre. Antalet remitterade mål 1 ), som från vederbörande domstolar och andra myndigheter eller per- Tab. Litt. a\ soner inkommit för afgifvande ' af äskade utlåtanden i rättsmedicinska frågor, har, såsom tab. Litt. Q 1 närmare utvisar, under året uppgått till 48. Dessa hafva inkommit: 2 från Eders Kongl. Maj:t och Dess Högsta domstol, 6 från hofrätterna, 19 från häradsrätterna, 10 från rådhusrätterna och 1 från krigsrätt, hvartill komma 5 remisser från Seraiimer-ordensgillet och 1 från enskild person samt 4 i fråga om 1) Referent: Medicinalrådet Wistrand. Tab. Litt. Q 1. Till Sundhets-Collegium för afgifvande af rättsmedicinskt utlåtande remitterade mål, år 1866. Smdtuta-Collegii und. berätielie för år 1866. 18

138 Året 1866. Apoteksväsendet. Undervisningen. fallandesot hos personer, som åstundat ingå äktenskap, enligt Kongl. Förordningen den 25 November 1757, från vederbörande presterskap och läkare, till Collegii pröfning hänskjutne mål. Ibland domstolsremisserna angingo 4 utredandet af frågor angående dödande misshandel, 1 barnamord, 1 fosterfördrifning, 6 huruvida död vållats genom vanvård eller oskickligt förlossningsbiträde, 2 medicinalpersoners förmodade felaktiga förfarande, 26 för brott tilltalade personers sinnesbeskaffenhet, 2 tillvaratagne menniskoben, 1 misstänkte fläckar och 1 tvistig härkomst. 7. Apoteksväsendet 1 ). (Tab. N:o 29.) Tab. Litt. R 1. Tab. Litt. R 1 lemnar en summarisk öfversigt öfver den farmaceutiska undervisningen under året 1866. Häraf synes att bland 226, å rikets samtelige apotek tjenstgörande elever, 45 behörigen genomgått den s. k. farmacie-studiosi-examen; hvilka ock till följe häraf blifvit af Collegium godkände, fått aflägga tro-, huldhets- och tjensted, och erhållit s. k. farmacie-studiosi-bref. Vid farmaceutiska Institutet var elevernas antal under läseåret 61, deraf 49 närvarande under båda terminerna, och 12 endast under endera. Nyinskrifne under året voro 14. Till inträdes-examen hade 15 farmacie-studiosi anmält sig, hvaribland 2:ne, som undergått fullständig student-examen, antogos utan förhör; af de öfriga godkändes 6 och underkändes 7. Beträffande resultatet af förhöret med dem, som icke kunde godkännas, så visade sig samma förhållande som föregående år, eller att matematik isynnerhet var det ämne, hvaruti tillräckliga kunskaper saknades; 6 underkändes nemligen i denna vetenskap, 3 uti kemi och 1 uti naturalhistoria. Med undantag af en, ibland de således underkände, hafva alla de öfriga inom förelagd tid nöjaktigt kompletterat sin examen, och sålunda vunnit inträde vid institutet, samt begagnat undervisningen dei'stades. Trenne bland institutets elever hafva anmält sig af ekonomiska skäl vara nödsakade att afbryta sina studier vid läroverket. Provisors- och apotekare-examen aflades under Collegii tillsyn under året af 27 farmacenter. Sedan skyldigheten för Carolinska medico-chirurgiska institutets professorer i farmaceutisk kemi och naturalhistoria, efter bemälte instituts reorganisation, nu mera upphört, och Collegium till följe häraf hos Eders Kongl. Maj:t gjort underdånig hemställan, såväl om fortfarande och förhöjning af det statsanslag, som hittills varit det farmaceutiska institutet såsom bidrag till dess upprätthållande tilldeladt, som ock om nämnde examensskyldighets öfverflyttande till farmaceutiska institutets lärare, emot ett föreslaget arfvodesbelopp af 2,000 R:dr, hvilket ock skulle såsom statsanslag komma att utgå, har Eders Kongl. Maj:t genom nådig proposition till Rikets Ständer hemställt ej mindre om en förhöjning med 1,125 R:dr uti det för farmaceutiska institutet förut beviljade statsanslaget, 3,750 R:dr, än ock om beviljande af ett nytt anslag af 2,000 R:dr till bestridande af den ifrågaställde skyldigheten för sistnämnde instituts lärare att deltaga uti förrättandet af ') Referent: Medicinalrådet Sonden. Tab. Litt. R 1. Öfversigt af den farmaceutiska undervisningen, år 1866.

Året 1866. Apoteksväsendet. Apotekens antal. 139 provisors- och apotekare-examen; och, sedan Riksdagen till denna nådiga proposition lemnat sitt bifall, har Eders Kongl. Maj:t genom Kongl. Brefvet den 23 November 1866 dels medgifvit den äskade förhöjningen af nämnde instituts anslag med 1,125 R:dr emot fortfarande af Apotekare-societetens åtagande att med lika summa som statsanslaget, sålunda nu 4,875 R:dr, bidraga till institutets underhåll, dels i öfrigt förordnat:»att den andel i provisors- och apotekare-examen, som enligt 8 uti nu gällande reglemente för apotekare den 11 Augusti 1819 tillhör professorerne i naturalhistoria och kemi vid Carolinska medicochirurgiska institutet eller deras adjunkter, skall ifrån 1867 års början, samt tills vidare, så länge det för ändamålet beviljade anslag utgår, eller intill dess annorlunda varder föreskrifvet, öfverflyttas på lärarne vid farmaceutiska institutet, och det för denna examen af Rikets Ständer beviljade anslag fördelas emellan läraren i kemi och mineralogi samt läraren i farmaci och naturalhistoria, på sätt direktionen för farmaceutiska institutet, i infordradt utlåtande, ansett lämpligt;» hvarjemte Collegium bemyndigats:»att meddela de närmare föreskrifter i öfrigt rörande provisors- och apotekare-examen, hvilka kunna befinnas nödiga, såväl med afseende på ofvannämnde öfverflyttning, som till följd af farmaciens framsteg under sednare tider och deraf beroende stegrade examensfordringar». I sammanhang härmed torde böra nämnas, ehuru egentligen tillhörande nästföljande år, att Collegium genom kungörelse, utfärdad den 25 Februari 1867, införd i Svensk Författningssamling under N:o 9 samma år, meddelat»förändrade föreskrifter för provisors- och apotekare-examens afläggande». Genom nådig resolution den 9 September har Eders Kongl. Maj:t, på derom gjord ansökan, beviljat farmacie-eleven O. F. Helleday afkortning af den föreskrifna elevtiden, på grund deraf att han förut aflagt fullständig student-examen. Utom ofvanföre, ur Inspektörs för Farmaceutiska Institutets till Collegium ingifna årsberättelse, hemtade underrättelser om den farmaceutiska undervisningen, torde ur samma berättelse äfven böra anmärkas: att, på anmodan af Gen.-Dir. Berlin såsom Ordförande i Farmakopé-kommittén, åtskilliga farmaceutiska preparater blifvit å Institutets laboratorium beredda, samt försök anställde i ändamål att tjena till ledning vid nu pågående omarbetning af Pharmacopoea Suecica; samt att Institutet fått emottaga flere värdefulla gåfvor, hvaribland nämnas: Af Apot. Helleday en vacker och lärorik samling af de vigtigaste malmer och hyttprodukter från kopparverket vid Fahlun; af Prof. Nordenschjöld några sällsynta mineralier; af Apot. Björklund en igelbalja med coconger och yngel, exponerad vid Industriutställningen i Stockholm, samt af Apot. Wännerdahl ett exemplar af Accipenser Sturio ifrån Bohusläns skärgård. Beträffande apotekens antal och tillstmid inhemtas af tab. Litt. S 1 att ett nytt apotek med per- Tab. Litt. s 1. sonligt privilegium blifvit anlagdt och afsynadt, nemligen i Tingsås; och är alltså för det närvarande de personela apotekens antal 49, och, de med real-privilegium inberäknade, hela antalet apotek i riket 188. Af dessa äro dock tre (Torpa, Wirum, Tanum) icke ännu i verksamhet, ehuru anläggningarne längesedan blifvit af Eders Kongl. Maj:t bifallne, och å ett deribland, Tanum, privilegium jemväl meddeladt. De årliga apoteksvisitationerna hafva blifvit af vederbörande läkare verkställde å samtlige apoteken i riket, med undantag för följande 10, der, i anseende till provincial-läkarnes död, ombyte af provincialläkarebefattningen eller apotekarens sjukdom, visitationen för året måst uppskjutas, neml. apoteken i Örnsköldsvik och Svenljunga, Norrköpings båda apotek, Söderköpings, Skenes, Wernamo, Brösarps, Landskrona och Helsingborgs apotek. Tanum och Torpa apothek hafva äfven detta år stått obesatte. Af de till Collegium inkomne visitationsprotokollerne torde här böra meddelas följande anmärkningar: Till nye égare hafva 14 apotek detta år öfvergått, neml. Östersunds, Sundsvalls, Mora, Säthers, Carlskoga, Sigtuna, Strängnäs, Mariefred, Marstrand, Wadstena, Wimmerby, Carlskrona, (Götha Lejon), Cimbritshamns och Brösarps apotek. Af s. k. föreståndare förestodos, utom alla filial-apoteken, följande 4

140 Året 1866. Apoteksväsendet. Medhjelpare. Binäring. stamapotek: Gefle (Nordstjernan), Carlshamns, Kristinehamns och Falköpings, de 3:ne förstnämnde i anseende till apoteks-egarnes iråkade sjuklighet, det sednare under öfvergång till annan égare. Den farmaceutiska medhjelpare-personalen å rikets samteliga apotek var: i Stockholm 16 provisorer, 26 studiosi, 37 elever, i landsorten 91» 123» 189» Summa 107 provisorer, 149 studiosi, 226 elever, tillsammans 482. Utom det att större delen af filialapoteken sakna farmaceutiskt biträde, saknas dessutom äfven dylikt vid icke mindre än 19 stamapotek, deribland endast 5 apotek med real-privilegium, neml. Lindesbergs, Waxholms, Sigtuna, östhammars och Drottningholms; alla de öfriga äro personela. Författningssamlingen var i allmänhet väl bevarad, dock förekommo anmärkningar i detta hänseende vid 29 apotek, deribland likväl vid 21 endast beträffande en enda saknad författning. I afseende på s. k. binäring förekommer, att någon mera betydande droghandel endast idkas af apoteken Svanen och Gripen i Stockholm, Enhörningen och Kronan i Göteborg, Fläckta Örnen i Malmö samt Kalmar apotek; specerihandel finnes vid 13 neml. Håby, Högsby, Seffle, Oroust, Neder-Kalix filialapotek, Nysätra filialapotek, Lycksele, Wemdalens, Mörsils, Skogs, Wåhla, Daga och Skogsby; frö-och färghandel vid Umeå, Sollefteå, Hernösands, Bollnäs, Smedjebackens, Leksands, Sunne, Ljusnarsbergs, Nora, Linde, Fahlköpings, Kisa, Wimmerby, Gisslaveds, Laholms, Tingsås och Slite; trädvaruhandel idkas vid Piteå; bokhandel vid Seffle och Båstad; spritförsäljning vid Carlskoga; kruthandel vid Kongelfs; grosshandel vid Carlskrona (tre kronor); harts- och terpentintillverkning bedrifves vid Skellefteå; landthandel vid W. o Wingåker; vinhandel vid Hvetlanda; medicinalväxter odlas utöfver för eget behof vid 16 apotek: Atorp, Bollnäs, Hedemora, Christinehamn, Linköping, Wadstena, Wimmerby, Ekesjö, Högsby, Skogsby, Ulricehamn, Carlshamn, Malmö Fläckta örn och Lejonet, Hörby och Trelleborg; insamling af dylike, i orten vildt växande, utöfver för eget behof anmärkes vid 15: Hedemora, Filipstads, Enköpings, Linköpings, Wimmerby, Borgholms, Calmar, Hvetlanda, Ekesjö, Ekeberga, Kongsbacka, Halmstads, Kristianstads, 'Ystads och Anderslöfs apotek ; apotekarne vid Seffle, Drottningholm och Oroust bestrida postinspektörsbefattningar, och apotekaren i Enköping är kassör i Uplands enskilda bank ; båda apotekarne i Nyköping hafva sysselsatt sig med besigtning af fläsk, och af 159 undersökningar, som den ene och 129 som den andre anställt, således bland 279 undersökningar har ingen trichin blifvit upptäckt. A 66 apotek tillverkas mineral- eller luktvatten, på de fleste deribland båda delarna; och enligt uppgift idkas ingen slags binäring å 61 apotek. Tab. Litt. S 1. Timade förändringar i apotekens antal och tillstånd år 1866. ') Tingsås. 2 ) Öfver-Luleå, Neder-Kalix, Råneå, Lycksele, Undersåker, Wemdalen, Torp, Skog, Gefle (Nordstjernan), Alfta, Mora, Leksand, Näs, Atorp, Dahlby, Årjeng, Carlskoga, Boo, Läkbäck, Trosa, Wingåker, Nyköping (Phœnix), Göteborg (Carl Johan), Oroust. Håby, Svenljunga, Trollhättan, Naum, Skene, Carlsborg, Hofva, Motala, Torpa, Boxholm, Odeshög, Söderåkra, Ekeberga, Tingsås, Gisslaved, Broby, BrösaTp, Åby, Lund (Hjorten), Hörby, Anderslöf, Hessleholm, Wisby, Slite 0 och Hemse; iblaud hvilka Torpa är obesatt. 3 ) Neder-Kalix, Nysätra, Jerfsö, Bollnäs, Sunne, Strömsholm, Ramnäs, Ljusnarsberg, Daga, Stensjö, Thorsbälla, Åtvidaberg, Waldemarsvik, Finspång, Gamlebyn, Wrigstad och Höganäs. 4 ) Drottningholm och Nybro. ') Carlskoga, Mora och Brösarp. 6 ) Carlstad, Norrköping (Ostgöta Lejon), Wadstena, Jönköping, Örebro, Wimmerby, Sundsvall, Mariefred. 7 ) Torpa, W r iruni och Tanum. 3 ) Sotholm, Ragunda, Tibble, Helleforss och Asum.

Året 1866. Apoteksväsendet Vid visitationer gjorda anmärkningar. 141 Vid apotekens serskilda lokaler anmärkes: att nybyggnad egt rum af apoteket Göta Lejon i Carlskrona, Carl Johans i Göteborg, Dalby, Hessleholms, Fahlköpings och Carlstads, hvilket sistnämnde förstördes vid den stora branden derstädes, men nu är nybyggdt och under pågående inredning. Under året har likaledes ett annat apotek, nenil. det i Skene, genom vådeld blifvit förstördt, och är sagdt att nödig nybyggnad äfven här är påtänkt, hvar emedlertid det nu befinnes i provisorisk lokal. Apoteksrummet har undergått stor reparation i Fahlun, Linköping, Carlskoga, Ystad och Cimbritshamn; samt en mindre sådan i Sollefteå, Sigtuna, Seffle, Mariefred, Stensjö, Alingsås, Göteborg (Lejonet), Borgholm, Höganäs och Trelleborg. Ny receptur är anskaffad vid Sölvesborgs, Kisa och Göteborgs (Lejonet) apotek; förbättrad har den blifvit å Waldemarsviks apotek. Nya lådfack eller lådor, och s. k. innanlock hafva tillkommit vid Sundsvalls, Strängnäs och Säters apotek; yid apoteket i Trosa är behof af dessa sistnämde anmärkt. Nya apotekskärl af porslin och glas hafva i större eller mindre uppsättningar blifvit anskaffade vid Ljusnarsberg, Stensjö, Mönsterås, Mora, Motala, Sigtuna, Linköping, Göteborg (Lejonet), Örebro, Carlsborg, Lycksele och Strängnäs. Signaturerna behöfva upphjelpas vid Motala, Strömstad och Örebro; nya dylika hafva tillkommit vid Ljusnarsberg, Hofva och Borgholm; liksom ock nya lådskyltar vid Mönsterås apotek. I afseende på vågar och vigter, så angifves nya vågar hafva tillkommit vid Ljusnarsberg, Sundsvall, Linköping och Jönköping; men stativ-våg saknas vid Drottningholms apotek. Hela vigtsatserna förekommo för året ojusterade vid Mörsil, Dahlby, Arjeng, Åmål och Wemdalen, och säges svårighet hafva mött i dessa aflägsna orter att få justeringen verkställd; en del åter bland vigterna funnos ej omjusterade vid Westerås (Hjorten) Cimbritshamn, Trollhättan, Finspång, Malmö (Lejonet), Lund (Hjorten), Ulricehamn, Torp, Fahlköping och Enköping. Nya kornvigter ansågos behöfliga vid Halmstads apotek. Nya instrumenter och redskap hafva anskaffats vid Cimbritshainns och Lejonet i Göteborg m. fl. apotek. Laboratorium har blifvit nybyggdt vid Hörby, Ekeberga, Enköpings och Marstrands apotek; tarfvar reparation vid Söderhamns, Smedjebackens m. fl. apotek; har blifvit repareradt vid Carlskrona (Tre kronor och Göta Lejon), Leksands, Cimbritshamns, Mariefreds, Strängnäs, Filipstads och Wingåkers, samt tillika utvidgadt vid Motala och Säters, men saknas vid Dalby apotek. Torkskåp och sandkapell har tillkommit vid Waxholms, Skogs och Mariefreds apotek; endast det förra dessutom vid Alfta, Hessleholms, Trosa, Kongelfs och Sunne samt endast det sednare vid Lycksele; deremot saknas torkskåp vid Seffle, Lund (Hjorten) m. fl.; ny stötbod har tillkommit vid Anderslöf och Höganäs, men vid flere apotek saknas ännu en sådan. Ny ångapparat är anskaffad vid Söderhamns, Hofva, Sölvesborgs, Waldemarsviks, Filipstads, Trosa, Kongelfs och Wisby apotek. Mindre god har denna apparat befunnits vid apoteket Hjorten i Lund. Nya dekoktkärl äro anskaffade vid Mörsil, Thorshälla och Hessleholm. Ny destillationsapparat har tillkommit vid Luleå och Christinehamns apotek; dylik apparat saknas vid Torp. Anmärkning emot sigtarnes beskaffenhet förekom vid Wimmerby och Lycksele apotek; och press är anmärkt saknas vid Mora och Wåhla. Diverse nya instrumenter ha blifvit inköpta vid Gisslaveds apotek. Nytt skåp för kemiska reagentier har anskaffats vid Umeå, men nödige reagentier hafva befunnits saknas vid Grenna apotek. Hvad materialkammaren beträffar, så har ny sådan blifvit inredd vid Ekeberga och Jönköpings apotek; större reparation har den undergått vid Cimbritshainns och en mindre vid Mariefreds och Borgholms apotek. Vid Smedjebackens tarfvar den reparation. Nya magasiner hafva tillkommit vid Sundsvalls och Jönköpings apotek. Nya lådfack eller skåp hafva blifvit inrättade å materialkammaren vid Gefle, Nordstjernan, Trosa och Gisslaved; å sistnämnde ställe för veterinär-medikamenter. Åtskilliga signaturer hafva saknats å samma rum vid Ekeberga och Borgholm. Nya ståndkärl hafva inköpts för Ljusnarsbergs, Båstads, Alingsås, Trosa och Enköpings apotek. Inre påfallande lock till åtskilliga lådor hafva tillkommit vid Motala och Höganäs apotek; dylika saknas ännu vid Strängnäs. Ny tincturkammare har blifvit inrättad i Jönköping; vid Söderåkra har detta rum befunnits sakna eldstad'. Ny gräsvind har likaledes blifvit inredd vid apoteket i Jönköping, äfvensom en ny torkvind vid Skogsby;

142 Året 1866. Apoteksväsendet. Vid visitationer gjorda anmärkningar. vid Strängnäs befanns den under reparation, vid Dalby var den icke ännu tillfullo inredd. Nya lådfack hade blifvit upprättade vid Sundsvalls, Mariestads, Lindesbergs, Södertelge och Enköpings apotek; bristfälliga befunnos de vid Ekeberga. Vid Trelleborgs och Cimbritshamns apotek voro signaturerna å gräsvind förnyade. Nya kärl af jernbleck, porslin, glas eller lergods voro anskaffade vid apoteken i Östersund, Mariestad, Strängnäs, Jönköping, Sollefteå, m. fl. Vid Hjo apotek hade gräsvinden blifvit sammanslagen med materialkammaren. Källaren var under året nybyggd vid Leksands, Jönköpings och Marstrands apotek; förbättrad vid Halmstad, Mariefred, Calmar, Oroust och Södertelge. Ny inredning verkställd vid Cimbritshamns, Alingsås, Mora, Höganäs, Gefle, Nordstjernan och Jönköpings apotek; nya signaturer anbringade vid Lindesberg och Hofva. Vid Arjeng befunnos signaturerna redan otydliga. Uppgifna antalet blodiglar betydligt mindre än nästföregående år, synes vittna om en mindre konsumtion af denna vara än hittills. Priset å blodiglar har, som vanligt, varierat emellan 25 öre till 1 Riksdaler, och vanligen utgjort 37 à 40 o öre under sommar-, 50 à 75 öre under vintermånaderna. A Gottland förekom det billigaste, i Jemtland det högsta priset. Den å rikets samtlige apotek befintlige arseniksyrligheten utgjorde enligt visitationsprotokollerna : Behållning ifrån år 1865 2,077 skålpund 55 ort 16 korn. Tillkommit år 1866 693» 39» 22» Summa 2,770 skålpund 94 ort 38 korn. Utlemnadt år 1866 719» 25» 88» Återstod till år 1867 2,051 skålpund 68 ort 50 korn. Arsenik har tillkommit vid 23 apotek till ett sammanräknadt belopp af 693 skålpund; försåld har arsenik blifvit å 108 apotek till ett belopp af 719 skålpund. De största tillkomna qvantiteterna äro vid apoteket Gripen i Stockholm 404 skalp., vid Smedjebackens 15 skalp., apoteket Kronan i Upsala 12 skalp., apoteket Uplands Vapen i Upsala 112 skalp., samt vid apoteket i Calmar 129 skalp. De största utlemnade qvantiteterna voro vid apoteken Gripen i Stockholm 448, Kronan i Upsala 9, Uplands Vapen i Upsala 116, Kongelfs 13 och Calmar 12 skålpund. A 30 apotek steg den utlemnade qvantiteten arsenik ej till _1 ort. A 63 hade ingen omsättning af denna vara egt rurn. De största nu qvarliggande qvantiteterna i jemna tal utförda finnas å följande apotek: i Stockholm Markattan 14 skalp., Korpen 121, Enhörningen 28, Hvita Björn 52, Ugglan 29, Hjorten 19, Gripen 18 samt Phœnix 36; vid Skellefteå 15, Hernösands 19, Lejonet i Gefle 149, Nordstjernan derstädes 32, Söderhamns 23, Hudiksvalls 11, Smedjebackens 16, Filipstads 33, Hjorten i Westerås 14, Bäfvern ib. 23, Köpings 30, Kronan i Upsala 20, Uplands Vapen ib. 48, Eskilstuna 14, Lejonet i Göteborg 20, Uddevalla 28, Alingsås 16, Mariestads 12, Lidköpings 15, Östgöta Lejon i Norrköping 17, Kronan ib. 32, Söderköpings 44, Wadstena 41, Kisa 21, Calmar 147, Westerviks 14, Jönköpings 38, Hvetlanda 10, Halmstads 45, Laholms 84, Warbergs 23, Kristianstads 65, Engelholms 20, Cimbritshamns 36, Svanen i Lund 25, Landskrona 19, Helsingborgs 12, Ystads 30, Trelleborgs 10 samt Wisby 44 skålpund. Vid läkemedlens beskaffenhet hafva visserligen anmärkningar förekommit vid många apotek, men merändels blott rörande 2 eller 3 droger eller preparater; deraf vill synas, att den mindre goda beskaffenheten varit tillfällig och ej berott på mindre god tillsyn och vård; sålunda förekom anmärkning mot 1 drog vid apoteken i Hvetlanda, Sala, Thorshälla och Umeå; emot 2 vid apoteken i Laholm, Norrtelge, Carlshamn, Skog, Ekekerga, Trollhättan, Warberg och Marstrand; emot 3 vid apoteken i Drottningholm, Upsala Kronan, Högsby, Strängnäs, Wåhla, Finspång, Oroust och Åmål; emot 4 vid apoteken i Arjeng och Falkenberg; emot några flere endast vid apoteken i Boo, Malmköping, Lund Hjorten, östhammar, Torp, Lycksele och Arvika. Der och hvar upptäcktes också en och annan defekt. ietherolea voro illa förvarade vid Stensjö och Åmål. Mindre godt förvaringssätt, såsom kryddors och veterinftrpulvers i papperspåsar, i otäta lådor

Året 1866. Apoteksväsendet Nya apotek. Öfverlåtelser af apotek. 143 och dylikt, förefanns äfvenledes på några ställen. Ibland de infordrade förklaringar och de meddelade förständiganden hvartill åtskilliga bland ofvanstående anmärkningar från Collegii sida föranledt, hafva de förra befunnits nöjaktige, och de sednare i behörig ordning ledt till nödiga rättelser och förbättringar. Nya apotek beträffande, så har, såsom ofvanföre redan blifvit nämndt, under året blott ett, hvarå nådigt privilegium år 1864 blifvit meddeladt, nu blifvit afsynadt och godkändt, neml. i Tingsås. Privilegier å nyanlagda apotek af personel natur hafva blifvit genom nådiga resolutioner förunnade Provisorn H. Haeffner å apoteket i Sotholms distrikt den 5 Januari; Provisorn A. L. V. Thorséen å apoteket i Asum den 11 Maj; Provisorn C. O. Strömholm å apoteket i Ragunda den 11 Maj; Provisorn J. H. Wikblad ä apoteket i Tibble den 13 Juni; samt Provisorn A.. W. Andersson å apoteket i Hellefors distrikt den 16 November 1866. Privilegium å dylika personliga, ledigblifna apotek hafva tilldelats: genom nådig resolution den 19 Januari Provisorn C. E. Lennmalm å apoteket i Carlskoga; den 9 Mars Provisorn G. Grevilli å apoteket i Mora, samt den 31 Augusti Provisorn A. W. Weinberg å apoteket i Brösarp. En ny dylik apoteksanläggning vid Hammarby lasarett har genom nådig resolution den 14 December blifvit beviljad. Stadfästelser å besittningsrätten till öfverlåtne apoteksprivilegier har Eders Kongl. Maj:t efter Collegii tillstyrkande, genom utfärdade privilegier nådigt beviljat; den 16 Mars för Apotekaren L. Kaijser å apoteket i Carlstad, med tillydande filialapotek i Sunne; den 10 April för Apotekaren J. E. Holmberg å apoteket Östgöta Lejon i Norrköping; den 20 April för Apotekaren N. Petterson å apoteket i Wadstena; likaledes den 20 April för Apotekaren C. Falck å apoteket i Jönköping med tillydande filialapotek i Wrigstad; den 19 Juni för Apotekaren A. Borg å apoteket i Örebro; den 10 Augusti för Apotekaren A. Culin å apoteket i Wimmerby; den 2 November för Apotekaren K. J. L. Ljungberg å apoteket i Sundsvall; samt samma dag för Apotekaren J. F. O. Holmberg å apoteket i Mariefred. Uppskof med afsyningen af under anläggning varande, förut beviljade nya apotek har blifvit medgifvet, genom nådig resolution den 19 Januari och ytterligare den 19 Juni för apoteket i Slite; den 4 Maj för apoteket i Tanum; samt den 19 Oktober för apoteket i Sotholms härad. Förpligtelse för efterträdaren att inlösa apotekets varulager m. m. har genom nådig resolution den 19 Juni blifvit till förmån för Apotekaren J. Widgren, beträffande apoteket i Råneå, nådigst medgifven. Tab. Litt. T 1 lemnar en öfversigt af de under året sålde apotekens försäljningspris, Tab. Litt. T 1. allt enligt till Collegium inlemnade afskrifter af köpeafhandlingarne; dervid får anmärkas att nu såsom tillförene, ofta icke blifvit, såsom vederbordt, upptaget hvad som blifvit betaldt för privilegierna serskildt, och serskildt för varulager, kärl, redskap och det öfriga. Medicinaltaxornas årliga granskning och delvisa omräkning till följe af vissa drogers stegring eller fall i priset utöfver den i författningen föreskrifne gräns, 12i procent, har enligt gällande föreskrifter blifvit verkställd, till följe af Eders Kongl. Maj:ts nådiga resolution den 27 September, och kungörelse härom af Collegium utfärdad neml. med Veterinär-medicinal-taxa den 11 Oktober (N:o 52 Svensk Författningssamling) samt med Medicinal-taxa den 1 November (N:o 60 i Svensk Författningssamling) hvar- Tab. Litt. T 1. Öfversigt å priset å öfverlåtne apoteksprivilegier år 1866.

144 Året 1866. Veterinärväsendet. Undervisningen. Veterinärinrättningarne. jemte dessa taxor blifvit till vederbörande inom behörig tid utdelade för att ifrån och med nästpåföljande års början och tills vidare lända till efterrättelse. Antalet af till Collegii granskning inlemnade medikamentsräkningar utgjorde för året 1,180, med ett bruttobelopp af 149,362 R:dr 48 öre R:mt, (deraf 17,285 R:dr 14 öre för medikamenter till statens jernvägspersonal). Anmärkningarnes antal var 202, men de anmärkte öfvertaxeringarnes sammanräknade belopp endast 103 R:dr 98 öre; hvaraf synes, att nämnde öfvertaxeringar, utgörande blott 0,06 procent af beloppet, tillkommit genom missräkning; och blott sällan torde missförstånd om medicinal-taxornas eller laborationstaxans rätta mening hafva föranledt öfvertaxering. Hvarje serskild anmärkningspost belöper sig således, likasom nästföregående är, per medium endast till 50 öre, de flesta beträffa dock blott några få ören, så att större delen af summan tillkommer några få större misstag. I sammanhang med det på Eders Kongl. Maj:ts befallning utfärdade Cirkuläret till djurläkare etc, rörande åtgärder till hämmande af kreaturs- eller boskapspesten, har Collegium jemväl, enligt nådig befallning, under den 9 Maj (N:o 23 Svensk Författningssamling) utfärdat ett Cirkulär till apotekarne i riket med förständigande till dem att vara försedde med carbolsyra. 8. Veterinärväsendet 1 ) (Tabb. 30 31). Af årsberättelsen från Veterinärinrättningen i Stockholm inhemtas, angående undervisningen, att djurläkare-elevernas antal derstädes vid årets början uppgått till 30 och att under året antagits 16, så att hela antalet elever för året utgjort 46. Under året hafva 8 elever efter undergången examen afgått såsom utexaminerade djurläkare, 1 har valt annat yrke, så att. elevernas antal vid årets slut var 37. Utom inrättningens elever hafva 4 smeder från landet, 5 kuskar och 6 artillerister vid smedjan erhållit praktisk undervisning uti hofbeslagskonsten och inöfvats i konsten att förfärdiga och underlägga normala hofbeslag. Tab. Litt. u'. Af tab. Litt. U 1, som utvisar inrättningens verksamhet under detta år, inhemtas, att å inrättningens sjukstallar qvarstodo från förra året 31 och intogos under året 864, hvarförutom å polykliniken anmäldes 1,460, så att hela antalet vårdade och besigtigade djur uppgår till 2,355. Under 1865 utgjorde detta antal 3,048 ; denna minskning i antalet å inrättningen under detta år vårdade mot föregående år förklaras deraf, att helsotillståndet bland husdjuren varit ovanligt godt. ') Referent: Medicinalrådet Hallin. Tab. Litt. U 1. Å veterinärinrättningen i Stockholm vårdade eller besigtigade sjuke husdjur, år 1866. Denna sjukvård har, i likhet med föregående år, blifvit skött af de äldre eleverna; antalet sjukdomsfall är ej angifvet.

Året 1866. Veterinärväsendet. Veterinärinrättningarne. 145 De sjukdomar, som härvid förnämligast bemärktes, voro, enligt hvad tab. Litt Z 1 utvisar, hos hästar: lungröta, nemligen 147 fall, qvarka 41 fall samt mugg 19 fall; bland hundar: valpsjuka 175 fall och skabb 10 fall. Vid inrättningens smedja hafva under året pålagts 18,089 nya skor och 16 gamla; 669 nya beslag för sjuka fötter hafva blifvit förfärdigade, 1,740 skor omlagts" samt 670 blifvit fastade. Sjukvården utom inrättningen har äfven detta år blifvit skött af de äldre eleverne, af hvilka äfven några blifvit förordnade att bestrida sjukvården inom orter, der i slutet af året lungröta uppträdde epizootiskt. I likhet med föregående år hafva äfven under detta 12 stycken, statens stamholländerier tillhörande nötkreatur af Ayshirerace, hvilka misstänktes för tuberkelsjukdom, varit å inrättningen emottagne, till utrönande af sjukdomens beskaffenhet och den tjenligaste behandlingen mot densamma, hvarförutom eleverna genom denna anordning erhöllo tillfälle till öfning i nötkreaturens undersökning och handtering (Lundberg). Vid Veterinärinrättningen i Skara hafva under året inalles 24 elever erhållit undervisning; af dessa hafva 17 egnat sig åt veterinärkonsten i sin helhet, bland hvilka 1 efter aflagd examen afgått från inrättningen, 1 gått till inrättningen i Stockholm och 3 valt annat lefnadsyrke; de 7 öfriga hade åtnjutit undervisning för att bildas till smeder eller s. k. hofslagare. Af de medel som dels af staten, dels af Hernqvistska donationen blifvit till elevernas underhåll anslagne, hafva under året inalles 1,150 R:dr 9 öre för ändamålet utgifvits, hvarjemte 90 R:dr af inrättningens premiefond blifvit vid examen, såsom uppmuntran till 8 elever, utdelade. Af tab. Litt. V 1, som utvisar inrättningens verksamhet såsom sjukvårdsanstalt, inhemtas, att å in- Tab. litt. v. rättningens sjukstallar voro från 1865 qvarvarande 2 och intogos under året 222, hvarförutom å polykliniken anmäldes 574, så att hela antalet vårdade eller besigtigade djur uppgår till 798. Under 1865 utgjorde detta 978; orsaken till minskningen i antalet husdjur, som detta år jemfördt med föregående blifvit å inrättningen vårdade, angifves vara dels bättre helsotillstånd bland husdjuren, dels djuregarnes betryckta penningeställning. Antalet husdjur, som blifvit af lärarne eller eleverna vårdade eller besigtigade utom inrättningen, uppgår till 824. Enligt tab. Litt Z 1 voro de å inrättningen vårdade sjukdomar förnämligast hos hästar: qvarka 8 fall, inflammation i ögats bindhinna 23 fall, samt kolik 67 fall; hos nötkreatur elakartad katarrhalfeber 4 fall, trummsjuka, digestionslidanden etc. Bland vårdade hästar förekom äfven 1 fall af rotz; med anledning häraf anföres:»den smittosamma och obotliga sjukdomen rotz, som för 15 20 år sedan var temligen vanlig i Westergötland, har nu lyckligtvis blifvit en sällsynt sjukdom. Det ökade antalet af i orten anställda veterinärer, med deraf föranledd bättre uppsigt öfver djurhelsovården i allmänhet och öfver hithörande författningars noggrannare efterlefnad torde vara orsakerna till denna sjukdoms märkbara aftagande». Tab. Litt. V 1. Å veterinärinrättningen i Skara vårdade eller besigtigade sjuke husdjur, år 1866. Sundhets-Cottegii unå. Berättelse för år 1866. 19

146 Året 1866. Veterinärväsendet. Djurläkarnes verksamhet. Husdjursskötseln i Norrbottens och Wester-Norrlands län. Vid inrättningens smedja hafva under året blifvit underlagde 820 normalbeslag på hästar och 4 på oxar samt 46 sjukbeslag på hästar (Forssell). Hvad angår djurläkarnes antal och verksamhet under detta år, så har, enligt till Collegium inkomne uppgifter om i riket befintlige djurläkare, dessas antal år 1866, såsom tab. N:o 30 närmare utvisar, uppgått till 154, deribland 30 äro länsdjurläkare, 81 af kommuner eller enskilde anställde djurläkare, hvartill kommer 43 sqvadrons- eller regements-djurläkare, hvilka, anställde vid regementen och korpser, icke med innehafvande tjenst förena någon af förstnämnde befattningar. Till Collegium hafva fullständiga årsberättelser från 54 djurläkare inkommit. Af dessa inhemtas, beträffande husdjursskötseln och lokala på helsotillståndet hos husdjuren inverkande förhållanden, hufvudsakligen följande: Norrbottens län. Fodertillgången, som hufvudsakligen består af hö från naturliga ängar, har, i anseende till den under sommaren rådande nederbörden i förening med låg temperatur, varit mindre god så väl till qvantitet som qvalitet, hvilket gjort att minst 20 à 25 procent af nötboskapen måst nedslagtas. Ladugårdsskötseln, som för Norrbottens allmoge borde vara en hufvudnäring, är, åtminstone hvad Piteå, öfver- och Neder-Luleå samt Råneå kommuner med högst få undantag beträffar, högst bristfällig, hvartill hufvudsakliga orsaken är att söka i det förhållandet, att ett allt för stort antal kreatur underhålles, än hvad med en god ladugårdsskötsel är förenligt, hvaremot denna näring med stor omsorg bedrifves i de norra delarne af länet, såsom Öfver- och Neder-Kalix kommuner samt de finska församlingarne, hvadan ock från Haparanda och Kalix flera 1,000 Lu smör årligen exporteras. Bland ädlare kreatursracer hafva Ayshiretjurar af hushållningssällskapet blifvit anskaffade och uppställda på Alfva landtbruksskola i Neder-Luleå, i ändamål att förädla ortens race, hvilken i sig sjelf är en förträfflig mjölkrace, men liten och saknar anlag för köttbildning. Den afkomma, som genom parning af nämnde racer erhållits, har en vacker form, äro stora, köttfulla och särdeles mjölkgifvande. Hästafveln bedrifves i de norra kommunerna utan urskiljning eller rättare utan tillsyn ; parningen eger nemligen rum under betestiden, då både ston och hingstar under hela sommaren vistas tillsammans; deremot bedrifves parningen i öfver- och Neder-Luleå samt Piteå med mera urskiljning, så att endast goda ston och hingstar dertill användas (Jacobson). Wester-Norrlands län. Sjukligheten bland husdjuren har under året varit ringa, hvilket förhållande är så mycket mera anmärkningsvärdt, som fodertillgången varit så knapp, att flera olika surrogater, såsom bark af al, tall och asp samt renmossa och granris måst användas till kreaturens utfodring; af foderbrist måste ock ett stort antal nötkreatur famrpå vintern nedslagtas, förutan hvilken åtgärd sannolikt många störtat efter utsläppningen på det sent försigkomna gräsbetet. Till följd af deri djupa och sent ur marken upptinade kälen fortfor äfven betet att vara knappt hela sommaren, hvaremot höstbetet å inägorna blef ovanligt frodigt, så att de utmagrade kreaturen deraf någorlunda kunde återhemta sina krafter; då foderbrist här inträffar, är det icke allenast fodrets ringa mängd som är anmärkningsvärd, utan äfven dess beskaffenhet. Höskörden här â orten förblifver nemligen dålig och kraftlös, så länge det nuvarande sättet fortfar, nemligen att skörda gräset så sent, att det redan hunnit sätta frö. Till följd af det inrotade svältsystemet befinner sig ladugårdsskötseln i dåligt skick; det är ej nog att detta system tillämpas på den mjölkande boskapen, utan äfven och synnerligast under det att kokreaturen stå i»sin» eller under sednare tiden af drägtighetstillståndet. De erhålla då sällan någon annan föda än halm. När dertill tages i betraktande, att qvigan betäckes vid ett års ålder af en jemnårig tjur, inses lätt att boskapsracen på sådant sätt ej kan förbättras. Då man fäster allmogens uppmärksamhet derpå, att kon under drägtighetstiden icke allenast behöfver näring för sin egen kropp utan äfven för sitt foster, så får man vanligen till svar att fodret ej kan räcka till åt så många kreatur, som måste födas öfver vintern, om icke halm i stor mängd skulle användas. Med afkastningen må gå huru som hälst, blott det bestämda antalet kreatur kan lifnäras.

Året 1866. Veterinärväsendet. Husdjursskötseln i Stora Kopparbergs län. 147 Orsaken dertill, att så unga tjurar användas till betäckning, är det här rådande bruket, att grannarne i tur sins emellan, ett år i sender, hålla tjur»gagnsoxe», hvartill vanligen väljes en kalf, såsom mindre kostsam i inköp och utfodring. Genom dålig utfordring, hufvudsakligen bestående af halm samt genom vanskötsel i öfrigt får tjuren ofta ohyra, för hvars utrotande allmogen plägar sätta eld på hans hår, eller»sve honom», efter hvilken operation hans utseende blir i högsta grad ohyggligt. Till hästafvelns förbättrande hafva äfven under detta år genom hushållningssällskapets försorg tvenne hingstar af norsk race varit inom länet stationerade (J. Andersson). Stora Kopparbergs län. Hedemora distrikt. Helsotillståndet bland husdjuren kan sägas under sistlidet år hafva varit i allmänhet godt, ett förhållande, som med anledning af den under större delen af sommaren rådande regniga och kalla väderleken icke var att förvänta, helst då man derjemte ihågkommer, att foderförråden från det föregående året voro särdeles knappa, hvadan isynnerhet nötkreaturen ledo verklig brist på föda, så att man medan snön ännu låg qvar i skogarne, nödgades på våren utsläppa djuren för att uppsöka det ringa bete, som möjligen förefanns. Arets höskörd, ehuru af utmärkt beskaffenhet, var dock till qvantiteten otillräcklig inom de flesta kommuner af distriktet, hvaremot hafre och öfriga fodermedel, som för husdjurens utfodring härstädes pläga användas, lemnade en temligen tillfredsställande skörd såväl hvad godhet som mängd beträffa. Största sjukligheten förekom som vanligt under vår, höst och vintermånaderna. Synnerligast ledo hästkreaturen af den i Februari och December rådande skarpa kölden, som förorsakade åtskilliga sjukdomar i respirationsorganerna, bland hvilka s. k. lungröta utgjorde den vanligast förekommande. Under vårmånaderna åter voro bronchiter och katarrher förherrskande. Dessa affektioner af andedrägtsorganerna böra dock måhända lika mycket tillskrifvas köldens inverkan, som djurens oafbrutna användande under dessa månader till då pågående malm- och kolkörslor, hvarunder hästen ej kan egnas den omsorgsfullare vård, som annars i allmänhet här i orten kommer honom till del. I slutet af Maj och början af Juni utbröt bland hästkreaturen i Hedemora och Husby kommuner en serdeles elakartad lungröta (plevropneumonia typhosa), som i några fall utmärkte sig genom ett synnerligen hastigt och dödligt förlopp. Hos trenne djur som obducerades funnos hufvudsakligen följande: lungorna dels öfverfyllda af mörkröd, venös blod, dels hepatiserade och brandiga, hvarjemte brösthålan vanligen innehöll ymniga serösa exsudater af flera kannors rymd.»då man i sednare tider allt mer synes vilja förneka denna sjukdoms smittsamhet, vill jag anföra, att i icke mindre än tre serskilda fall der af lungröta angripna hästar förflyttades i afsides belägna stallar, sjukdomen spred sig till flera friska hästar, hvilka vårdades i samma stall som de sjuka». Bland nötkreaturen hafva de här i orten årligen uppträdande cachexierna sleksot och benskörhet varit de sjukdomar, som haft största utbredning. Ehuru få sjukdomar härstädes så menligt inverka på boskapsskötselns höjande, är allmogen och det är just i bondens ladugård detta onda nästan uteslutande förekommer lika oefterrättligt sparsam, då det gäller att införa en mera rationell ladugårdsutfodring, i ändamål att afvarja det onda. Under vårmånaderna förekommo flera svåra förlossningar. Orsaken till dessa, oftast beroende på onaturliga fosterlägen, torde till väsentlig del böra tillskrifvas allmogens oförståndiga vana att låta djuren stå klafbundna hela vintern, hvarunder de ej äro i tillfälle hemta rörelse i det fria, hvaremot de, då de på våren utsläppas, genom oupphörligt springande, hoppande öfver diken o. s. v. ge sin glädje tillkänna öfver den återvunna friheten, men hvarunder de ofta utsätta sig sjelfva och fostret för skada. Förutom de flerfaldiga sjukdomar, som ett ständigt stillastående i de osunda ladugårdarne orsakar, synes mig som äfven svåra förlossningar deraf kunna indirekt blifva en följd. Bland intressantare förlossningskasus, hade jag tillfälle iakttaga tvenne fall af lifmodervridning (contorsio uteri), i hvilka det lyckades mig att genom kons vändning, sedan hon förut blifvit placerad på rygg, återbringa lifmodern i ett för förlossningen gynnsamt läge.

148 Året 1866. Veterinärväsendet. Husdjursskötseln i Westmanlands, Stockholms och Södermanlands län. Inom en ladugård der kreaturen till större delen bestodo af halfblods (Ayshire)-djur, förekom en sjukdom, som i anseende till det ovanliga sätt hvarpå den i början framträdde, gjorde mig mycket bryderi. Djuren visade sig nedslagna, afmattade, stodo med hängande hufvud och tårade ögon; pulsen var svag och långsam, matlusten ingen. Några dagar sednare uppkom flerestädes på kroppen hasselnötstora knölar, på hvars högsta punkt bildade sig ett pustulöst utslag, som i början syntes orsaka djuren kläda. Sedan epitheliet aflossat uppstodo sår af en öreslants storlek, hvilka ymnigt afsöndrade en tunn, ljusgrå vätska. Dessa symptomer gåfvo mig anledning förmoda att djuren ledo af qvicksilfverförgiftning och vid närmare efterfrågan erfor jag, att man kort förut under några veckor ingnidit qvicksilfversalva till utrotande af ohyra, hvaraf djuren i hög grad besvärades. Genom användande af en ändamålsenlig och kraftig utfodring (hö, rotfrukter, säd och linfrösoppa) repade sig, ehuru ganska långsamt, alla de insjuknade med undantag af tvenne, hvilka slagtades.»jag har velat omnämna denna kasus såsom bevisande huru nödigt det är att egna tillräcklig uppmärksamhet åt användande af ett så allvarsamt preparat som qvicksilfversalva, emedan eljest stora förluster för djuregaren kan uppstå. Enligt min erfarenhet är s. k. racekor vida ömtåligare för qvicksilfversalvans verkan än inhemska kor, hvadan jag anser rådligast, att åtminstone alldrig begagna densamma för de förra, helst flera ganska pålitliga medel finnas för utrotande af de parasiter, hvaraf våra husdjur besväras». Till följe af den ganska ändamålsenliga utfodring, som i allmänhet här i orten användes för hästar, förekomma fall af kolik mera sällan. Den här vanligaste formen deraf är s. k. förstoppningskolik, som inträffar hösttiden, innan hästarne hunnit vänja sig vid sörpfoder. Crotonolja har jag i slika fall med framgång begagnat, både invärtes och någon gång utvärtes. Visserligen är detta medel ett af våra allvarsammaste, men hellre betjenar jag mig, naturligtvis med tillbörlig försigtighet, af detta medikament, hvars verkan är temligen säker, än att lita på våra vanliga afförande salter. Crotonolja användes i veterinärmedicin enligt mitt förmenande vida mera sällan än densamma förtjenar. Isynnerhet spelar den en vigtig roll vid behandling af nötkreaturens digestionslidanden (företrädesvis s. k. mångfålleförstoppning). Vid sådana tillfällen plägar jag gifva stora doser deraf, på en gång 30 à 50 droppar i ett hälft qvarter bomolja och ett hälft qvarter ljum hafresoppa, som före ingifningen väl omskakas. Då jag begagnar medlet utvärtes, applicerar jag det om möjligt sjelf, emedan genom vårdslöst ingnidande stora hudlösheter lätt uppstå. Jag använder alltid extraherad, alldrig genom pressning erhållen crotonolja. Verkan deraf är ibland nagot olika, isynnerhet hos hästar, hvarföre jag till invärtes begagnande för dessa går mera försigtigt till väga, ty någon gång har jag äfven genom måttliga doser (10 droppar) framkallat envisa diarrhéer (Morell). Westmanlands län. Vid Fagersta bruk har en tjur af korthornsrace blifvit uppställd, och har denna till alla delar visat sig lämplig till förädling af ortens boskap.»vår svenska race är här, som i de flesta delar af landet alltför småväxt, utbildar sig långsamt och saknar benägenhet för köttbildning». Den på våren så allmänt förekommande foderbristen gjorde det nödvändigt att till utfodring använda gammal halm och gröpt korn, synnerligast ät hästarne; genom denna utfodring uppkom digestionslidanden, såsom mag- och tarminflammationer m. m. Den kalla, blåsiga och torra försommaren gjorde äfven betet dåligt, och då egarne till följd af foderbrist nödgades i förtid utsläppa kreaturen orsakades äfven häraf flera digestionslidanden och på några ställen hematuri bland nötkreaturen (Hammarstrand). Stockholms län. Södertelge distrikt. Rörande husdjursafveln hafva ej under året några anmärkningsvärda förändringar egt rum. På flera egendomar hafva nya och rymligare ladugårdshus blifvit uppförda dels af trä, dels af tegel, på hvilket sednare material här i trakten finnes riklig tillgång, alldenstund å de flesta vid sjö belägna egendomar tegeltillverkning utgör en hufvudsaklig binäring (Videlius). Södermanlands län. I allmänhet har helsotillståndet bland husdjuren under året varit särdeles tillfredsställande och torde orsaken dertill förnämligast böra sökas uti den omsorgsfullare vård samt den rik-

Året 1866. Veterinärväsendet. Husdjursskötseln i Östergötlands, Jönköpings m. fl. län. 149 ligare föda, som nu på de flesta ställen lemnas husdjuren. Temligen allmänt iakttages här att pålägga kalfvar efter de bästa korna, och hafva de välgörande följderna härutaf ej heller uteblifvit; annorlunda är dock med hästafveln, enär ston af hvad beskaffenhet som hälst, eller behäftade med fel, tagas till moderdjur, under det att afseende endast fästes vid hingstens beskaffenhet; de menliga följderna af detta förfarande har äfven visat sig deruti, att dugliga och uthålliga hästar endast med svårighet äro att finna {Norin). Östergötlands län. Tjellmo distrikt. Beträffande husdjursafvel och husdjursskötseln återstår ännu mycket att önska. Ladugårdarne äro i allmänhet låga, trånga, mörka och dragiga. Detta gäller isynnerhet Godegårds kommun, hvarest allmogen hufvudsakligen befattar sig med spiksmide, under det att åkerbruket försummas. Då orten har stora betesmarker, så hålles alltid mer nötboskap, än som under vintern kan framfödas, hvadan en stor mängd foder hvarje vinter måste köpas, huru riklig grödan än under året varit. Att djuren på detta sätt till stor del svältfödas, blifver en naturlig följd {Lindqvist). Jönköpings län. I Tveta härad har, i följd af liflig efterfrågan om slagtboskap, hågen för gödoxars utfodrande tilltagit, och finnas i länet flera exempel på god vinst af en sådan hushållning, vida öfverträffande hvad som mjölkafkastningen kan lemna {Hedvall). Blekinge län. Carls hamns dis'trikt. Skötseln och utfodringen bland husdjuren har under året mycket förbättrats medelst utfodring med rotfrukter, säd och raps, hvarigenom mjölkafkastningen mycket ökats. Hushållssällskapet har anlagt 5 bymcjerier, så att allmogen numera kan afyttra mjölken med mindre omkostnad. Smör och ost från dessa mejerier finnes nu mera till salu å Carlshamns torg dagligen. Slagtfeta oxar och kor hafva till stor del blifvit försålda till Danmark och England. Hästafveln förbättras årligen genom croisering med Norska, Helsinge eller Norrlandsrace, samt hornboskapen genom croisering med Ayshirerace, hvarefter i de större ladugårdarne finnas många goda mjölkgifvande kor (Sjöbeck). Malmöhus län. Länet är indeladt i 12 djurläkare-distrikter och hafva uti dessa de der inom boende sqvadrons- eller regementshästläkare blifvit anställda att tjenstgöra under den tid af året, då de äro befriade från tjenstgöring vid regementena. Största delen af länet eger en bördig, väl häfdad och till temligen hög kultur uppdrifven jordmån och i följd deraf en stor spannmålsproduktion; kreatursafveln har äfven på sednare tider betydligt tilltagit. Uppfödningen af hästar har så ökats, att icke allenast de i länet förlagda kavalleriregementen deraf kunna förses med remonter, utan ock ett betydligt antal hästar årligen utföras till Danmark (Ekberg). Gottlands län. Angående Gottlandshästen meddelas: Gottlandshästen låter genom afvikelser i kroppsform, storlek och efter det tillstånd, hvaruti den lefver, åtskilja sig i tvenne racer, nemligen: Den rent gottländska hästen, af allmogen»russ» eller»skogsbagge» kallad, förekommer allmänt på ön och utgör med all säkerhet, liksom hästarne på de öfriga öarne i Östersjön, en särskild race. Denna häst är liten, vanligen ej mer än 6 8 qvarter hög, till färgen röd, brun eller svart. Den har ett litet, men kanske något tungt hufvud, stark kroppsbyggnad, fina men senfulla extremiteter och de»alldra som näpnaste små», men starka hofvar. Kort och krusig man och svans, lång och tät hårbeklädnad, gångarten är skridt eller traf. Dessa små hästar finnas temligen talrikt, oaktadt antalet betydligt minskats genom jordegodelningen och de på sednare åren vidtagna transporter af dessa djur till Tyskland, der de användas för mjölkkärrorna. De träffas på hela ön, förnämligast på dess södra del; skogen är deras födelseort; der trifvas de, och finna sig der bäst belåtna äfven under den kalla och stormiga vintern. Under denna årstid lefva de af gran- och enris, samt af den under snön befintliga ljungen och mossan. Sällan besöka de bebodda platser, undantagsvis dock vid mycket kalla och stormiga vårar, eller då marken är frusen och obetäckt; då hungern drifver dem dertill, gå de fram till gårdarne, hvarest de i det på gödselhögarne utkastade foder, som begagnats såsom underlag för kreaturen, finna en mager föda. För omkring blott tvenne tiotal af år sedan,

150 Året 1866. Veterinärväsendet. Husdjursskötseln i Gottlands län. då jorden ej ännu var skiftad, såg man dessa»ohornade baggar» under strängare vintrar till och med inkomma i staden för att söka föda. Oaktadt det knappa foder och de svåra temperaturvexlingar, för hvilka de äro utsatta, äro de i vanligaste fall vid godt hull och sjukdomar bland dem höra till sällsyntheterna. Sedan de blifvit tämda och erhållit god skötsel få dessa djur ett helt olika utseende mot det, de hade i det halfvilda tillståndet i skogarne.»lo» (lugg), den hängande Det långa tofviga håret fälles och ersattes af ett kort fint buken blir smärt och en särdeles stor liflighet ger sig tillkänna hos djuren, hvilken sednare egenskap ofta vid dålig dressyr ger anledning till att de blifva»bångstyriga». Under det tama tillståndet få de vanligen hålla till godo med hvad som erbjudes dem och som ligger närmast till hands. Starr, halm och sådant hö, hvilket de större hästarne ratat, är i böndernas stallar det vanliga fodret för dessa små dragare. I förhållande till sin storlek hafva de en ovanlig styrka och uthållighet, hvilken proportionsvis står vida öfver hvad de större hästarne ega. Ovanligt är ej att se dem både för plog och harf, samt att- de utan märkbart mehn springa 4 5 mil på ett lika stort antal timmar; att de äfven under en längre tid kunna fortfara med en dylik ansträngning visar dagliga erfarenheten. För sjukdomar äro de i tama, liksom i naturtillståndet föga emottagliga. Med jordbrukets allt större utveckling kommer denna lilla, under nuvarande förhållanden nyttiga, svenska»ponyrace» att efter hand småningom utträngas af större och utmärktare hästar. Den andra hästracen, hvilken står närmare under menniskans vård än den förstnämnde, är ej någon konstant, eller för denna ö egen race, utan härstammar med all säkerhet från hästar, som blifvit hitförda från Sveriges östra provinser. Till förbättrande af öns hästafvel hafva tid efter annan hingstar från kronans stuterier blifvit hitsända veterligen dock först med början af 1830-talet hvilken åtgärd likväl synes hafva haft motsatt verkan, mot den man åsyftat. Dessa hästar äro af medelmåttig storlek, i medeltal 9 qvarter, samt hafva muskulösa, starka bålar. Ehuru de i förhållande till dessa hafva alltför klena extremiteter, af hvilka de bakre äro minst utvecklade, äro de likväl temligen goda trafvare. Några särskilda olikheter i kroppsform eller öfriga egenskaper, hvarigenom de kunna begränsas från de vanliga s. k. bondhästarne i fastlandets mellersta landskaper, finnas icke, såvida ej den på härvarande hästkreatur i hög grad menligt inverkande exostosbildningen i hasleden skulle utgöra nagot serskildt betecknande för denna race. Hvad nyssnämnde sjukliga förändring å hasleden beträffar, så förekommer den hos sistberörda hästkreatur mera allmänt än i andra län och, utan att vilja förringa djurens värde, kan man påstå, att minst 3 / 4 om ej 4 /r> a f dem äro härmed i mer eller mindre grad behäftade. Icke blott de utkörde, utlefvade och medelåldrige, utan äfven ett stort antal föl äro deraf angripne. i brist på nödig omsorg vid hästens uppfödande och skötsel. Dessa företeelser synas hafva sin grund I sådant afseende förtjenar anmärkas, att vid 2>arningen ej göres det ringaste afseende uppå att kontrahenterna ega den nödvändiga åldern och utbildningen, än mindre att de hafva något så när gemensamma egenskaper och former, eller om den ena eller båda hafva sådana fel, som göra dem till afvelsdjur otjenliga. Föl frambragte genom nyssnämnde afvelssätt, förete derföre redan vid den spädaste ålder en disharmoni i formen, hvilken för en och hvar aldrig så litet kännare framstår tydlig. Till följd af den i förhållande till de svaga baklemmarne tunga bakbålen, belastas dessa lemmar för mycket och detta inverkar så mycket mer känbart, då spiltorna äro korta och djuren stä med bakfötterna i den oftast 5 à 6 tum lägre belägna gödselrännan. Hasleden är den del, som härigenom oftast afficieras och exostosbildning är till följd häraf en bland de sjukliga förändringar, hvilka vanligen härigenom uppkomma. Bland orsaker till berörde sjukliga förändrings uppkomst må vidare nämnas hästkreaturens förtidiga användande till körslor, unghästens förhindrande under vintern att få motion, en för sent vidtagen utskärning af hingstarne, samt den snart sagt grymma oseden af djuregarne, att blott för en tillfällig obetydlig inkomst använda den unga, tvååriga, outbildade hingsten till beskällare. Slutligen torde orsaken till den gottländska hästens relativt svagare byggnad i extremi-

Året 1866. Veterinärväsendet. Husdjursskötseln i Gottlands län. 151 teternas ben och muskelsystem var att söka uti landets jemna och släta beskaffenhet, alldenstund sådane hästar, som uppfödas i bergiga och kuperade orter, vanligen pläga förvärfva mera styrka och spänstighet i dessa delar. Beträffande fårafveln på Gottland innehåller samma årsberättelse följande. Oaktadt fårafveln på Gottland bedrifves i ganska stor skala, utgör den dock nu mera blott en obetydlighet i jemförelse med den storhet, den egde synnerligast under, och ett par århundraden efter, den rika hansetiden, då ön, till följe af dess stora, vidtomfattande handel, uppnådde en så hög ståndpunkt i industrielt afseende, att den kanske ej öfverträffades af något land i norden. Hvad fårskötseln särskildt beträffar, så utgjorde den källan till en af landets största rikedomar. Naturbeskaffenheten hos Ön Gottland, såsom hvilande på kalkgrund, hvilken på en del ställen ligger i dagen, men åter på de flesta ställen är öfvertäckt af ett, med fina aromatiska örter beväxt, tunnare myllager, visar att ön är särdeles lämplig för fårskötsel. Genom de till ön under hanseatiska tiden esomoftast införda främmande finare ullfår, förädlades så småningom de inhemska, hvarigenom de slutligen hunno till den ståndpunkt, de enligt häfdatecknare då och långt efteråt innehade. Biskop Wallin omnämner i sina, 1747 utgifna, handlingar om Gottland,»att år 1300 (enligt Strelov) infördes, till följe af den stora dödligheten bland unglammen, får ifrån Sverge och Skåne, hvarigenom ullen i början försämrades, tills de införda iklädt sig samma natur, som de inhemska». Vidare citeras Olaus Magnus, som säger i sin beskrifning om Gottlands hemfä:»hafva fordomdags Fåren af Mileto i Jonien eller uti Italien ifrån Apulien och Calabrien, serdeles Tarento, samt Parma och Modena, som ock ifrån Afrika varit högt aktade icke annorlunda än nu i vår tid de ifrån Hispania, Polen och England: så voro visserligen de Gothländske då lika med dem räcknade öfver al Norden, så att de med begärelse fördes härifrå och planterades på fasta landet och andra orter». Ullen var för sin finhet särdeles prisad och eftersökt, som man får se af 01. Magnus, hvilken berättar,»att under hans erkebiskopstid i Upsala satte hattmakarne i Rom större värde på Gotländsk än Italiensk ull» och ända långt fram på 1700-talet var öns ull mycket renommerad, hvarom Wallin nämner:»man har känt förnema herrar jemväl i Stockholm, som aldrig velat bruka annat kläde än det, som varit tillverkadt på Gothland». Ull, kött och skinn utskeppades från landet i myckenhet, ända till dess Konung Christian den 3:dje i sin resolution, gifven 1555, förmenade Wisby borgerskap att utföra det för sin läckerhet berömda fårköttet, under förebärande,»att cronan måtte hafva något i förråd till sina slott- och skeppsbehofe». Sedan ön derefter förenades med Sverige, utfördes ull och kött, hvilka artiklar i Drottning Christinas förordning om handeln på Gothland 1646 - utgjorde de förnämsta, som utom densamma afsattes. Att underhållet af får varit betydande kan äfven slutas deraf, att då Wallin på 1700-talet reste genom ön,»fanns en och annan de der sades vara så rike på lamb, att de, såsom en del Lappar i Norrlanden på sina renar, neppeligen viste der tal på, och kunde ibland om hösten gifva sin Kyrkoherde 50 60, andra legga til et à 200 lamb i Tionde». Flera gånger led fårafveln betydliga nederlag, särskildt år 1500, i början af 16:de och i medlet af 17:de århundradet, under dåvarande kalla vintrar, då tusentals unglam utdogo. 1731 härjade hos fårkreaturen en förödande sjukdom, om hvilken Provinc.-Läk. Assessoren Joh. Pihl afgaf följande :»Ibland andra krämpor och sjukdomar pläga fåren hafva kringlop och de blifva aldrig god, utan rett så godt slå dem strax ihjel. Jag har för ro skul upklufvit hufvudet, då halfva hjernan varit förvissnad och borto. Löpa de kring med solen tå är hjernan borto på venstra sidan, men löpa de emot solen, tå på den högra, så att de altid liksom vilja ditåt, der hufvudet medelst den beholna hjernan, mast väger». Veterligen först 1759 hitfördes på statens bekostnad främmande får Spanskt och Engelskt slag ifrån Commercerådet J. Alströmers hjord å Höjertorp i Westergötland, för att tjena såsom förädlare af öns egne, och samtidigt härmed, på det att förädlingen måtte ledas med största noggrannhet, anstäldes

152 Året 1866. Veterinärväsendet. Husdjursskötseln å Gottland. en»provincial-scheffer (Magister Pecoris).» Ändamålet med den korsning, som åsyftades med de införda kreaturen, vanns så till vida, att afkomman erhöll en finare ull, men deremot förlorade den den härdighet, som de inhemska egde. De uthärdade ej, såsom de oförädlade, att gå ute under vintern och kunde dertill ej lifnära sig på den klena kost, som under denna tid af året bestods dem. Metiserna kommo derföre i misskredit, afvelssättet ansågs förfeladt, hvarföre folket, som börjat inse att det genom en ändamålsenlig skötsel af jorden direkt af denna borde emotse en lönande afkastning, åsidosatte fårskötseln. Fårantalet har sedermera minskats med stora steg i samma mån som jorden började uppodlas och detta synnerligast efter storskiftesverkets stadgande 1783, då betesmarkerna, genom jordlotternas utbrytning och inhägning, allt mer och mer inkräktats. Endast å den södra delen af ön»stor-södret», hvilken består af stora sterila, med ljung och en bevuxna, för odlingar till större delen oanvändbara, hedar underhållas numera en stor mängd»utgångsfår», hvilka der gå ute såväl vinter som sommar, trotsande de kalla vinteroch vårstormarne 1 ). De lefva i ett fullkomligt naturtillstånd -och äro, till följd af deras rädsla och snabba språng, särdeles svåra att fånga. Mången gång måste de jagas som vildbråd. Som skydd mot kölden få de hålla tillgodo med små brädskjul-»gifter», uti hvilka äfven kreaturen någon gång under stort snöfall utfodras. Nyssnämnde får' äro små, hafva fula kroppsformer, grof, till färgen hvit eller svart ull; slagtvigten varierar mellan 2 2V 2 lispund. Ullmängden är 3 S 1 /^ skålpund med 2 3 skalp, lödja. Köttet är för sin vildbrådlika, angenäma smak mycket eftersökt och öfverträffar det, som Sveriges öfriga får producera. Det finnes hemmansdelar i»stor-södret», som vinterföda af dessa får 300 500 stycken. Afkastningen af dessa får. synes vara liten, men vid betraktandet af det ringa besvär de åsamka djuregarne, och deras lättföddhet ungarne födas ute och följa straxt modren, djuren tillgodogöra sig det klenaste foder, hvaraf de icke blott lifnära sig, utan äfven blifva feta torde de med allt skäl framför andra fårslag vara för ett, med mindre fodertillgång försedt, kallt klimat bäst passande. De i medlersta och norra delarne af landet befintliga»bo- eller haim-lamb» (hemfåren), hvilka under vintern hållas i hus, äro större än de förutnämnde och lemna en medelfin ull. Slagtvigten uppgår i medeltal till 3 lispund och ullafkastningen från 3 till 6 skålpund. Med det på Visborgs kungsladugård sedan 1836 förlagda Southdown-schäferi har afsetts en förbättring af öns får i afseende på deras kroppsbyggnad, men endast få försök härutinnan hafva företagits, af den orsak, att folket ej anser och detta har sin sanning, alldenstund fodertillgången genom den merändels torra försommaren oftast utfaller under medelmåttan de förädlade djuren kunna lemna en afkastning, motsvarande kostnaden för en drägligare skötsel än den, som tillkommer deras egna. För att visa, på hvilken ståndpunkt fårafveln för närvarande befinner sig, må anföras, att under sistlidne år omkring 600 tunnor rökt och saltadt fårkött från ön utskeppats och att en enskild person exporterat ull för den ganska ansenliga summan af 13,000 R:dr R:mt. Sistlidne riksdag (1866) har till fårafvelns förbättrande å Gottland anslagit 6,000 R:dr för uppköpande af får utaf skotsk (The Black faced) race. Huruvida detta sätt uppköpandet af främmande får är en hufvudsak för ändamålets vinnande, är oafgjordt, men vid betraktande af Gottlands lokala och klimatiska förhållanden samt efter den fodertillgång, det har att påräkna, synes det som ett lyckligare mål skulle kunna ernås, om man använde statsanslaget för uppköpande af de bästa, rent Gottländska får man kunde erhålla, och af dessa uppsatte ett schäferi i hvartdera häradet. Genom en omsorgsfull afvel, genom en för dessa får passande och med landets förhållande öfverensstämmande skötsel skulle man söka utbilda dem till stor fullkomlighet. Innan länet kan påräkna rikare fodertillgång, torde den ofta opraktiska, dyrköpta metoden, bestående i införskrifvande af får, som äro för landets förhållanden opassande, ej böra användas (E. Schoug). ') En stor mängd af sådana får underhållas på Fårön, Gottska sandön och Carlsöarne.

Året 1866. Veterinärväsendet. Mjeltbrand. Tyfus. Elakartad katarrhalfeber. Lungröta. 153 Antalet af djurläkare under året verkställda embetsresor till hämmande och botande af bland husdjuren yppade sjukdomar har, enligt livad tab. N:o 31 närmare upplyser, uppgått till 282. Beträffande sjukdomsförhållandet bland husdjuren under detta år, inhemtas af djurläkarnes förutnämnde årsberättelser och reserapporter samt veterinär-inrättningarnes sjukdomsredogörelser hufvudsakligen följande: Mjeltbrand, Antrax, har under året förekommit bland hästar i Skaraborgs län, bland nötkreatur inom Stora Kopparbergs, Skaraborgs, Östergötlands, Calmar och Gottlands län; län å Halltorps egendom, samt bland svinkreatur inom 9 län. hos får inom Skaraborgs Såsom sjukdomsorsak uppgifves än fodereller vattenbrist, än osunda stallar, der kreaturen varit utsatta för orenad luft, till följd af i förruttnelse stadda animaliska eller vegetabiliska ämnen. Stora Kopparbergs län: hos nötkreatur och sviu under Maj månad i Svärdsjö kommun, sj. nöt 3, d. 3, svin 4; orsak: foderbrist, otjenliga fähus i förening, för tidig utsläppning af kreaturen på den torra och kala marken under kylig väderlek. Wermlands län: förekom under Augusti månad i Carlstads distrikt hos 3 st. svinkreatur, hvaraf 1 dog (Sundberg); i Christinehamn under sommarmånaderna hos sviu; orsaken: hög värme i förening med brist på godt dricksvatten, sj. 16, d. 3 (Aström). Stockholms län, Norrtelge distrikt: bland svin i Rådmansö kommun samt yttre skärgården; förekommer inom distriktet årligen, sj. 26, d. 6 (Carlström); inom Erlinghundra distrikt enstaka fall bland svin, sj. 2 (Nordenson). Södermanlands län: under form af rödsjuka hos svin, insj. 38; antalet döde kan ej uppgifvas på grund af bristande underrättelse af djuregarne (Tyselius). Skaraborgs län: sjukdomen har förekommit såväl hos hornboskap som får och svin; under November månad å Hulegården i Böja af Bergs kommun hos 2:ne nötkreatur samt spridde sig sedermera till svinen genom förtärande af de döda nötkreaturens inelfvor; orsak: ansamling under fähusgolfvet af träck och urin, som voro stadda i jäsning och förpestade luften; bland fåren uppträdde sjukdomen i Härne kommun på en utgård till Halltorps egendom; sjukdomen angrep ej de öfrige i ladugården varande djuren, och af fåren hufvudsakligast lammen, som ofta dogo apoplektiskt; behandlingen syntes ej medföra någon verkan, sj. 73, hvaraf alla dogo; å andra orter af distriktet förekommo 2 dödsfall bland nöt samt 5 sjukdoms- och 2 dödsfall bland svinkreaturen (Hofling). Inom Wartofta distrikt hos 3:ne hästar inom Släta kommun, hvaraf 2 dogo; bland hornboskapen på Fredriksberg 4 sj., alla döde; sjukdomen hade uppstått derigenom, att dyjord blifvit använd som fyllning under stallgolfvet, hvilken dyjord var hemtad från en mosse, hvarest, sedan lång tid tillbaka (30 år?), i mjeltbrand döde djur blifvit nedgräfda (Thomander). Östergötlands län, Tjellmo distrikt: sjukdomen utbröt bland nötkreaturen å Hättorps egendom under Juli månad; som sjukdomsorsak uppgifves otjenligt bete, sj. 15, d. 2; bland svinkreaturen under olika tider af året spridda fall, 7 sj., 6 d. (Lindqvist, Söderberg). Calmar län: bland nötkreaturen inom Thorsås, Högby, Gärdslösa m. fl. kommuner, isynnerhet under Januari och Juli månader, sj. 27, d. 15; bland svin sj. 24, d. 11 (Adén, Klefbom). Jönköpings län: bland svinkreaturen under Juni och Juli månader, 9 sj. (Hedvall). Blekinge län: som rödsjuka bland svinkreaturen, 6 sj., 1 d. (Sjöbeck). Gottlands län: bland svinkreaturen i länets norra distrikt 3 d.; bland nötkreaturen inom Herase kommnn af länets södra distrikt, 13 sj., 6 d. (Schoug). Tyfus har bemärkts bland hornboskap i Örebro län och bland svinkreatur i Jönköpings. Örebro län: sjukdomen uppträdde å Billinge by, Kihls kommun, bland nötkreaturen under Oktober månad, sj. 4, d. 1 (Petterson). Jönköpings län : bland svin 9 sj. (Hedvall). Elakartad katarrhalfeber, Febris catarrhalis typhosa, har under detta år förekommit bland hornboskapen i följande län, nemligen Wermlands, Westmanlands, Stockholms, Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs, Östergötlands, Calmar, Hallands och Malmöhus län samt Jbland får i ett, nemligen Malmöhus län. Som orsak anföres knapp utfodring samt hastiga temperaturvexlingar. Stora Kopparbergs län: inom Hedemora distrikt hos hornboskapen, sj. 7, d. 5 (Moreli). Wermlands län: förekom i Christinehamns distrikt under vårmånaderna,»orsaken i de flesta fall förkylning, beroende på hastiga temperaturförändringar i förening med den mot våren dåliga utfodringen» (Aström). Westmanlands län, Norbergs distrikt: under Juli månad 2 sj. (Hammarstrand). Stockholms län: inom Schebo och Södertelge distrikt sj. 16, d. 6 (Femström, Widelius). Södermanlands län: förekom med blott 2 fall, båda i större ladugårdar, utan att de öfrige djuren deraf angrepos (Tyselius). Göteborgs och Bohus län, Orousts distrikt: 9 sj., 4 d. (Schedin). Elfsborgs län, Alingsås distrikt: 11 sj., 2 d. (Sahlstrand). Skaraborgs län, Wartofta distrikt: enstaka fall, 3 sj., 2 d. (Thomander). Östergötlands län: enstaka fall under Augusti och November månader, sj. 3, d. 2 (Söderberg, Lindqvist). Calmar län: 3 sj. (Adén). Hallands län: sjukdomen förekom inom Fjäre härad, sj. 5, d. 4 (G. Erikson).' Malmöhus län, Malmö distrikt: bland nötkreaturen 4 sj., 2 d., bland får 2 sj., 2 d. (Ohlso7i). Lungröta, Plevropnevmonia typhosa, fortgick såsom epizooti från förlidet är bland hästar uti Stockholms och Malmöhus län, samt uppträdde epizootiskt under året i Westerbottens och Stora Koppar- Sundhetå-Collegii lind. Berättelse för år 1866. 20

154 Året 1866. Veterinärväsendet. Rödsot. Valpsjuka. Katarrhalfeber. bergs län, hvarförutom den förekom sporadisk inom Örebro och Elfsborgs län; förloppet i allmänhet godartadt. Inom Westerbottens län: temligen allmän, 228 sj., 8 d. hästar (Bergström). Stora Kopparbergs län: i slutet af Maj och början af Juni isynnerhet inom Hedemora och Husby kommuner, svårartad, 53 sj., 6 d. (Morell, Löthner). Örebro ten och distrikt: enstaka fall, 2 sj. (Petterson). Upsala län: epizootisk från början af året till April, sj. 35, d. 2 (Sjörén). Stockholms län: epizootien fortfor från förlidet år inom Sehebo distrikt, egentligen blott från detta års början, ditförd genom Lifregementets dragonkorps' hästar, Roslags kompani, hvilka under en del af November och December månad varit kommenderade till Stockholm, A( relativt lindrig art, insj. 255, d. 8 (Fernström, Carlström, Nordenson, Widelius). Elfsborgs län, Alingsås distrikt: 10 sj., 2 d. (Sahlstrand). Göteborgs och Bohus län: 2 sj., 2 d. (Herrman). Malmöhus län: fortfor som epizooti från förlidet år inom Malmö distrikt, allmännast under Januari och Februari månad, inom Helsingborgs distrikt från Mars månad till årets siat, sj. 418, d. 26 (Ohlson, Petersén, Schultze). Rödsot, Dysenteria, har bemärkts bland nötkreatur i 10 län, bland får i 1 samt bland svinkreatur i 1 län. Inom Gefleborgs län: bland nötkreatur 6 sj., 2 d., bland svin 2 sj., 1 d. (Lundin, Brolin). Wermlands län: bland hornboskap 3 sj. (Sundberg). Örebro län: under Juli och Augusti bland nötkreaturen i Lindes distrikt sj. 22 (Åkerman). Westmanlands lån: hos hornboskapen, 16 sj., 2 d. (Hammarstrand). Stockholms län: inom Sehebo och Norrtelge distrikt hos hornboskap, sj. 45, d. 4 (Fernström, Carlström). Södermanlands län: enstaka, bland hornboskap 2 sj. (Norin). Elfsborgs län, Alingsås distrikt: bland hornboskap 5 sj. (Sahlstrand). Ostergötlands län: bland hornboskapen under Augusti månad 7 sj. (Söderberg). Hallands län, Warbergs distrikt: bland hornboskapen 7 sj., 1 d.; bland får 2 sj. (Billman). Gottlands län: bland hornboskapen 17 sj., 5 d. (Schoug). Valpsjuka, Febris catarrhalis epizootica canum, har under året visat sig temligen allmän och förekommit tillsammans inom 18 län, livaribland serdeles svårartad på Gottland, der inom några orter de yngre hundarne nästan totalt utdogo till följd af denna sjukdom. Norrbottens län: 4 sj., 2 d. (Jacobson). Jemtlands län: 8 sj., 3 d. (Edvall). Wester-Norrlands län: 8 sj., 2 d. (J. Anderson). Gefleborgs län: spridda fall, 6 sj., 2 d. (Lundin). Stora Kopparbergs län: af lindrig beskaffenhet, 15 sj., 1 d. (Löthner, Morell). Wermlands län: enstaka fall, 3 sj. (Sundberg).- Örebro län: isynnerhet i trakten omkring Örebro stad, af lindrig art, sj. 18, d. 5 (Petterson, Åkerman). Stockholms län: inom Sehebo, Norrtelge och Erlinghundra distrikter, sj. 19, d. 2 (Fernström, Carlström, Nordenson). Södermanlands lån: sj. 23, d. 2 (Tyselius, Norin). Elfsborgs län: 13 sj., 6 d. (Sahlstrand, Nordström). Skaraborgs lån, Skara och Hofva distrikter: 11 sj., 1 d. (Hofling, Floberg). Ostergötlands lån, Linköpings distrikt: 3 sj. (Söderberg). Jönköpings lån: sj. 11 (Hedvall). Kronobergs län: 1 fall (Fahlström). Hallands län: 13 sj., 4 d. (A. Eriksson). Blekinge län: 4 sj. (Sjöbeck). Malmöhus län: sporadisk, godartad inom Malmö distrikt, elakartad med»fallenhet för öfvergång till epilepsi och lamhet i bakre delen inom Helsingborgs distrikt, insjukn. 54, d. 9 (Ohlson, Petersén, Schultze). Gottlands län: sjukdomen herrskade som epizooti, och med synnerligt elakartad tyfös natur under årets fyra första månader. Inom många socknar utdogo de yngre hundarne nästan totalt, men sjukdomen angrep icke allenast de unga, utan äfven de medelåldrige; utom från respirations- och digestions-organerna uppträdde äfven symptomer från nervsystemet, nemligen darrning, lamhet och epileptiska anfall, sj. 43, d. 41 (Schoug). Katarrhalfeber Febris catarrhalis, och Qvarka, Scrophula eqvorum, hafva detta år i likhet med föregående, förekommit temligen allmänna eller tillsammans i 21 län, bland hvilka såsom epizooti inom Stockholms, Hallands och Malmöhus län, i allmänhet af lindrigare natur än under förlidet år. Norrbottens län: på våren och hösten godartad, 24 sj., 1 d. (Jacobson). Westerbottens lån: 131 sj. (Bergström). Jemtlands lån: 90 sj., 1 d. (Edvall). Gefleborgs län: spridda fall under vintern, 21 sj. (Lundin, Brolin, Högström). Stora Kopparbergs län: i Fahlu stad och några kommuner deromkring, men af lindrigare art, samt betydligt mindre antal än föregående år, hästar 60 sj., 1 d. (Löthner, Morell). Wermlands län: sporadisk på våren, orsaken»hastig temperaturvexling, i förening med en dålig omvårdnad», godartad natur, sj. 29 (Sundberg, Aström, Ericsson). Örebro län: under vinter- och vårmånaderna sj. 66, d. 2 (Petterson, Åkerman). Westmanlands län, Norbergs distrikt: 10 sj. (Hammarstrand). Stockholms län: i början och slutet af året inom länets alla distrikt temligen allmän, men af lindrig art, insjukn. 419 (Fernström, Carlström, Nordenson, Widelius). Södermanlands län: at godartad natur, sj. 88 (Tyselius, Norin). Göteborgs och Bohus län, Oronsts distrikt: sj. 67 (Schedin). Elfsborgs län: 43 sj. (Sahlstrand). Skaraborgs län: sporadisk och af lindrig natur, sj. 54 (Hofling, Floberg). Ostergötlands län, Linköpings distrikt: sporadisk, 7 sj. (Söderberg). Calmar lån: Ottenby stuteri, 211 sj., 3 d. (Lindqvist). Jönköpings län: under alla tider af året med spridda fall, 35 sj. (Hedvall). Kronobergs län: sporadisk, sj. 19 (Fahlström, Appelqvist). Hallands län: temligen allmän under vårmånaderna, ehuru ej af svårartad natur, sj. 240, d. 5 (A Erikson, G. Erikson, Billman). Blekinge län: under vintermånaderna spridda fall, 24 sj. (Sjöbeck). Malmöhus län: epizootisk inom Helsingborgs distrikt under Maj, Juni och Oktober månader, sporadisk i öfrige distrikt, sj. 213, d. 1 (Ohlson, Petersén, Schultze).- Gottlands län: enstaka fall, godartad, sj. 16 (Schoug).

Året 1866. Veterinärväsendet. Mugg. Epizootisk munsjuka. Epizootisk mul- och klöfsjuka. Messling. Rots. 155 Mugg, Erysipelas miasmaticum, har förekommit dels i spridda fall, dels mer eller mindre utbredd bland hästar i 18 län, bland hornboskap i 2 län. Jemtlands lån: sporadisk bland hästar, 11 sj. (Edvall). Wester-Norrlands län: sjukdomen, som vanligen sporadiskt förekommer hvarje höst och vår, har under detta år varit af lindrig beskaffenhet, sj. 11 hästar (J. Anderson). Gefleborgs län: bland hästar 7 sj. (Högström, Lundin). Stora Kopparbergs län: hos hästar isynnerhet inom Hedemora distrikt, insj. 36 (Moreli, Löihner). Wermlands län: i Christinehamns distrikt, bland hästar, under höstmånaderna, af godartad natur, orsak idet på snöfall inträffade starka töväder, så att djuren voro nödsakade att gå i s. k. snömos, i förening med hofskäggets bortklippning», 9 sj. (Aström). Örebro län: bland hästar 25 sj.; bland hornboskap 12 sj. (Petterson). Stockholms län: inom Norrtelge distrikt årligen, sporadiskt; inom öfriga distrikt spridda fall under året, tillsammans insjukn. hästar 52, hornboskap 5 (Fernström, Carlström, Widelius). Södermanlands län: hos hästar, sj. 5 (Tyselius). Göteborgs och Bohus län, Orousts distrikt: 4 sj. hästar (Schedin). Elfsborgs län, Alingsås distrikt: bland hästar 3 sj. (Sahlstrand). Skaraborgs län, Hofva distrikt: bland hästar 9 sj. (Moberg). Ostergötlands län: sjukdomen förekom hufvudsakligast under Oktober och November månader bland hästar, 14 sj., 1 d.; bland nötkreatur 5 sj. (Söderberg, Lindqvist, Lundström). Jönköpings län: bland hästar spridda fall å skiljda tider af året, sj. 7 (Hedvall). Kronobergs län: bland hästar 5 sj. (Appelqvist, Fahlström). Hallands län: bland hästar under vintern, 18 sj. (G. Erikson, Billman). Blekinge län: bland hästar 5 sj. (Sjöbeck). Malmöhus län: sporadisk under vår- och höstmånaderna inom Malmö och Rönberga distrikter, sj. hästar 53 (Ohlson, Schultze). Gottlands län: under vintermånaderna temligen allmän bland hästar, sj. 42 (Schoug). Epizootisk munsjuka, Stomatitis vesiculosa epizootica, s. k. tungröta, har bemärkts bland hästar i 2:ne län samt hos nötkreatur i 3:ne län. Skaraborgs län, Hofva distrikt: bland hästar 5 sj. (Bolin). Calmar län: bland nöt 5 sj. (Adén). Jönköpings län: bland hornboskapen under vintern 14 sj. (Hedvall). Blekinge län: bland hästar 2 sj., bland hornboskap 1 sj. (Sjöbeck). Epizootisk mul- och klöfsjuka, Aphtœ epizooticœ, har förekommit hos hästar i 1 län, hos nötkreatur i 7 län, hos får i 2 län samt renar i 1 län. Angående sjukdomens uppträdande bland renar anmärkes från Norrbottens läns lappmarker, att den derstädes förekommer årligen under Augusti månad och upphör under Oktober vid kallare väderlek. Norrbottens län: inom Gellivara kommun bland renhjordarna epizootiskt; enligt Lapparnes uppgift hafva 2,400 renar gått förlorade. Sjukdomen, som alla år mer och mindre visar sig, börjar vanligen i Augusti, tilltager under denna månad och September, men aftager i Oktober, då snö och kyla inträffa; antecknade sjukdomsfall 35 (Jacobson). Wermlands län, Christinehamns distrikt: hos nötkreaturen uti en ladugård, som låg mycket lågt, var fuktig, och hvarest kreaturen stodo på sågspån; af lindrig natur och upphörde ined orsakernas undanrödjande, sj. 7 (Aström). Elfsborgs län, Wenersborgs distrikt: bland hornboskapen 16 sj. (Nordström). Skaraborgs län: sjukdomen ansågs orsakad deraf, att djuren fingo stå i samlingar af skarp urin, sj. nötkreatur 38, får 5 (Hofling, Bolin). Ostergötlands län: bland hornboskapen i Tjellmo distrikt, 10 sj. (Lindqvist). Calmar län: bland nötkreatur 6 sj. (Adén). Hallands län, Warbergs distrikt: bland hästar 4 sj. (Billman). Blekinge län: bland hornboskap 23 sj. (Sjöbeck) Malmöhus län: sporadisk inom Helsingborgs distrikt, sj. 7 nöt, 3 får (Petersén). Messling, Morbilli, har förekommit temligen allmänt hos svinkreatur inom 5 län. Från Gottland omnämnes sjukdomen såsom årligen förekommande under sommarmånaderna. Örebro län: har förekommit hos svin under Augusti och September månader, 10 sj., 10 d. (Petterson). Stockholms län: bland svin inom Schebo distrikt, sj. 9, d. 3 (Fernström). Skaraborgs län: under sommaren temligen allmän, sj. 40, d. 15 (Hofling, Thomander va. fi.). Calmar län, Ottenby stuteri: bland svin 4 sj., 1 d. (IAndqvist). Gottlands län: sjukdomen uppträdde temligen allmänt under sommarmånaderna bland svin, sj. 34, d. 5 (Schoug). Rots och springom Mallens humidus et mallens farciminosus, har, i likhet med föregående år, förekommit inom 13 län och bland dessa mera allmänt inom Norrbottens, Gefleborgs, Stora Kopparbergs och Christianstads län. Sammanlagda antalet observerade sjukdomsfall är i det närmaste lika med nästföregående år; genom de allmänna besigtningar, som blifvit verkställda bland hästarne inom Christianstads och Malmöhus län, i ändamål att förekomma och hämma sjukdomen, hade densamma inom dessa län vid årets slut i det närmaste upphört. Genom kraftiga polisatgärder har sjukdomen äfvenledes minskats inom Westerbottens och Wester-Norrlands län, och var vid årets slut mera allmänt gängse endast inom Gefleborgs län. Norrbottens län: inom Pajala, Korpilombolo, Öfver-Torneå, Kalix och Gellivara kommuner.»sjukdomen har i de flesta fall blifvit meddelad genom smitta, utom i ett, der den uppstått spontant. Behandlingen har dels varit lokal, dels allmän, och har bestått i knölarnes utskalning och sårens kauterisering med jern, invärtes arsenik i förening med magstärkande

156 Året 1866. Veterinärväsendet. Tuberkelsjukdom. Vattuskräck. Sleksot och benskörhet. medel, hvilken behandling visat sig verksam, emedan af 22 fall 18 tillfrisknat och endast 4 måst såsom obotliga dödas (Jacobson). {Vesterbottens län: 11 sj., 2 d. (Bergström). Jemtlands län: 1 sj., 1 d. (Edvall). Wester-Norrlands län: af rotz förekoinmo under Oktober månad 6 fall i Tåsjö kommun, af dessa dödades 3, de 3 återstående voro lindriga och återställdes till helsa; af springorm förekommo under Maj och Juni 3 fall inom Arnäs kommun, 2 återställdes och 1 dödades.»sjukdomen synes numera vara i betydligt aftagande inom länet, hvartill Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes med all noggrannhet iakttagna åtgärder bidragit» (J. Anderson). Gefleborgs län: inom Jerfsö djurläkare-distrikt i Ofvanåker, Enånger, Färila, Ljusdal, Alfta, Delsbo, Undersvik, Tab. Litt. X 1. Loos och Jerfsö kommuner. Af tab. Litt. X 1, utgörande ett sammandrag af djurläkarens rapporter, visar sig, att ibland 41 inom ofvannämnde kommuner anmälde sjuke hästar återställdes 20, dödades 8 och qvarstodo ännu vid årets slut under behandling 13 (Brolin). Stora Kopparbergs län: sjukdomen visade sig i början af året i Leksands kommun af lindrig beskaffenhet, förekom under Oktober månad inom Elfdals kommun mer svårartad; inom Hedemora distrikt endast 2 sjukdomsfall; tillsammans sj. 17, d. 1 (Löthner, Morell). Wermlands län, Uddeholms distrikt: i hemmanet Månas af Elfdals härad, smittan öfverförd från Stora Kopparbergs län, sj. 5, d. 1 (Ericson). Elfsborgs län, Wenersborgs distrikt: inom Frendeforss och Brålanda kommuner, sj. 7, d. 7 (Nordström). Skaraborgs län, Skara distrikt: sj. 5, d. 4 (Hofling). Ostergötlands län: sjukdomen uppträdde på samma ställe å Tuna gård, Nykihls kommun, som förlidet år samt med 1 fall inom Lönsås kommun, sj. 3, d, 3 (Söderberg). Hallands län: af 10 med sjukdomen behäftade dogo 4, och de öfrige blefvo dödade till sjukdomens hämmande (A. Erikson). Christianstads län: sjukdomen visade sig inom Hammenhögs, Winslöfs, Eljaröds m. fl. kommuner, sj. 17, d. 8 (Kullberg, Westman, Bergqvist, Bergman). Malmöhus län: inom Malmö och Helsingborgs distrikt 5 sj., hvilka alla till sjukdomens hämmande blefvo dödade (Ohlson, Petersén). Tuberkelsjukdom, Tuberculosis, har bemärkts bland nötkreaturen inom 13 län, till antalet flera än nästföregående år. I allmänhet har den visat sig hos s. k. förädlade djur. Norrbottens län: sjukdomen har blifvit observerad i 11 fall; den synes ej vara sällsynt bland äldre kor; sjukdomen har i tvenne fall med fördel behandlats med arsenik och terpentin. Såsom försigtighetsmått emot sjukdomen har uppmärksamheten blifvit fästad pä dess ärftlighet, hvadan ingen afvel efter tuberkelsjuke djur här bedrifves (Jacobson). Inom Jemtlands län har sjukdomen observerats hos 13 nötkreatur ( Westman). Stora Kopparbergs län: under året har den visat sig i flera ladugårdar, i allmäuhet hos s. k. förädlade djur, sj. 26, d. 3 (Morell, Löthner). Wermlands län: alla af denna sjukdom angripna härstammade från Ayrshire-race, sj. 5, d. 5 (Astri.m). Örebro län: sj. 30, d. 30 (Petterson). Westmanlands län, Norbergs distrikt: 2 sj., 2 d. (Hammarstrand). Stockholms län: inom Norrtelge distrikt 24 sj., 9 d. (Carlström). Göteborgs och Bohus län: 1 sj. (Schedin). Elfsborgs län: sj. 4, d. 4 (Nordström, Saidstrand). Skaraborgs län : 10 sj., hvilka alla nedslagtades (Hofling, Thomander). Hallands län, Warbergs distrikt: 2 sj. (Sillman). Malmöhus län, Malmö distrikt:»sjukdomen synes blifva allmännare bland förädlade djur; observerade sjuke 23, d. 17 (Ohlson). Gottlands län: sj. 5, d. 1 (Schoug). Vattuskväck, Rabies, har endast förekommit med 2:ne fall bland hundar i ett län. Örebro län: under sommaren, 2 sj., 2 d. (Petterson). Sleksot, och benskörhet, Cachexia ossifraga, har under året förekommit inom 15 län, af hvilka den visat sig allmännast inom Jemtlands, Stora Kopparbergs, Hallands och Gottlands län. Inom Jemtlands län temligen allmänt, 171 sj., 14 d. (Edvall, Westman). Wester-Norrlands län: spridda fall, 6 sj. (J. Anderson). Stora Kopparbergs län: epizootisk under våren i Rättviks kommun och under sommaren i Svärdsjö; orsaken»kreaturens instängande i qvalmiga ladugårdar under hela vinterm., sj. 45, d. 1 (Löthner); Hedemora distrikt: sjukdomsn mycket gängse och utgjorde deri bland nötkreaturen under året talrikast förekommande sjukdomsform, sj. 173, d. 4 (Morell). Wermlands län, Cliristinehamns distrikt: förekom pä våren, då djuren släpptes ut på bete; såsom orsak torde ej ensamt otjenlig utfodring böra Tab. Litt. X 1. Uppgifne antal rots- och springormssjuke hästar inom Helsingland, år 1866. 1 ) Af de döde eller dödade voro 6 behäftade med utbildad rots,

Året 1866. Veterinärväsendet. Blodstallning. Vattusot. Skabb. 157 gälla, utan är sjukdomen sannolikt ej oväsendtligen beroende af brist på nödig rörelse i fria luften; såsom skäl härför anföres: på en större egendom i orten, hvarest hufvudsakligen finnes Ayshire-race, funnos på våren 5 stycken qvigor, omkring 3/4 år gamla, hvilka aldrig varit under bar himmel; när de släpptes på bete voro de vid mycket godt hull och i öfrigt mycket väl skötta; när de kommit i det fria voro de lifliga och gjorde riktiga luftsprång, mer. några timmar derefter skulle skötaren.se till dem, då 3 belunnos ligga på marken och kunde ej resa sig. Vid undersökning kunde intet benbrott upptäckas, djuren visade ej heller något vidare sjukdomstecken än att de voro oförmögna att stä på bakbenen. Djuren hem forslades och lades på ett godt halmlager. Efter tjenlig behandling medelst nux vomica, kamfer, aromatiska medel, fint pulveriseradt benmjöl m. m. tillfrisknade djuren efter 5 veckor; sj. 11, d. 2 (Aström). Örebro län:»orsakad af dålig utfodring med kärrhö, sj. 25, d. 10 (Petterson). Stockholms län, Södertelge distrikt: spridda fall af lindrig beskaffenhet, s. k.»hårdhudighet», sj. 13 (Widelius). Södermanlands län: som afsevärd orsak uppgifves jordens beskaffenhet, som framalstrat fodret;»på en ladugård, bestående af 60 kor och der utfodringen består af 15 skålpund hö (timotej) och 4 à 5 skålpund hafregröpe, har benskörhet uppträdt flera år, då foder tagits från en viss del af marken, hvilken utgjordes af en sedan några år odlad myrmosse», sj. 16 (Tyselius). Elfsborgs län, Alingsås distrikt: 12 sj. (Saidstrand). Skaraborgs län, Hofva och Wartofta distrikter: 10 sj., 1 d. (Flobcrg, Thomander). Östergötlands län, Tjellmo distrikt: 16 sj., 1 d. (Lindqvist). Jönköpings län: sjukdomen, som flera föregående år förekommit på sensommaren, har detta år endast visat sig på våren, samt 2 fall i Januari, sj. 51 (Hedvall). Hallands lån: sjukdomen förekom under Mars och April månader uti Ahrstads och Wåxtorps kommuner, orsak: saftlöst och dåligt foder, 89 sj., 3 d. (A. Erikson). Chiistianstads län: sjukdomen förekommer ej så sällsynt inom länet, antal insjuknade ej angifvet (Kullberg). Malmöhus län: förekom inom Wäsby kommun, Luggude härad, sporadisk inom Malmö distrikt, samt med enstaka fall inom Helsingborgs distrikt, sj. 40, d. 1; som orsak angifves knapp fodertillgång under vintern (Ekberg, Ohlson, Peterséii). Gottlands län: sjukdomen förekommer vidt utbredd, till följd af det dåliga tillstånd, hvaruti ladugårdsskötseln befinner sig inom länet, synes dock vara i aftagande i trakter närmast staden och inom de rikare kommunerna; sj. 51 (Schoug). Blodstallning, Hœmaturia, har under året bemärkts bland hästar inom 5 län samt bland nötkreatur inom 10 län, nemligen: Inom Gefleborgs län: hos nötkreatur, 6 sj., 2 d. (Lundin). Stora Kopparbergs län: sjukdomen, som under föregående året endast sporadiskt förekommit, visade under Juli och Augusti detta år en större utbredning inom Hedemora, Husby och Garpenbergs kommuner, af lindrigare art än förr, från andra orter införda kreatur anföllos oftare än infödda; sj. 53 nöt, d. 1 (Morell). Wermlands län: bland hästar 1 sj., bland nötkreatur 12 sj., 1 d. (Aström). Örebro län: bland hästar 3 sj. (Petterson). Stockholms län: bland hästar spridda fall sj. 6 (Fernström). Göteborgs och Bohus län: bland hornboskap 7 sj. (Schedin). Elfsborgs län, Wenersborgs distrikt: hornboskap 12 sj., 2 d. (Nordström). Calmar län, Ottenby stuteri: bland nötkreatur 3 sj. (.Lindqvist). Kronobergs län: bland hornboskap 2 sj. (Fahlström). Hallands län: bland hästar 3 sj., bland hornboskap 27 sj., 3 d. (A. Erikson). Blekinge län: blaud hornboskapen 10 sj. (Sjöbeck). Malmöhus län: inom Malmö och Helsingborgs distrikt, bland hästar 2 sj., bland hornboskap 37 sj., 2 d.; sjukdomen förekom på skogsbete från midsommar till Oktober (Petersén, Ohlson). Vattusot, Hydrops, har under året förekommit bland nötkreaturen i 4 län, bland får inom 5 län samt bland hundar inom 1 län, nemligen: I Jemtlands län: hos nötkreatur 36 sj., 2 d., hos får 43 sj., 13 d. (Westman). Stora Kopparbergs län, Hedemora distrikt: bland får 78 sj., 6 d. (Morell). Wermlands län. Uddeholms distrikt: bland nötkreatur 2 sj. (Ericson). Örebro län, Örebro distrikt: bland hundar 2 sj., 1 d. (Petterson). Stockholms län: inom Schebo och Norrtelge distrikt; orsak: den regniga sommaren; hornboskap sj. 2, d. 2, får sj. 40, d. 2 (Fernsti -m, Cailstiöm). Skaraborgs län, Skara distrikt: hos får, sj. 16, alla döde (Hofling). Ostergötlands län: hos nötkreatur, 1 sj., 1 d. (Söderberg). Gottlands län: bland fårkreaturen, sj. 41, d. 1 (Schoug). Skabb, Scabies, har detta är bemärkts mer eller mindre utbredd bland hästar inom 9 län, bland nötkreatur inom 7 län, bland far inoin 5 län, bland hundar inom 11 län samt bland svinkreatur inom 1 län, nemligen: Inom Norrbottens län: hos hästar 4 sj., hornboskap 1, får 1 (Jacobson). Wester-Norrlands län: hos hästar 4 fall, hornboskap 2 (J. Anderson). Gefleborgs län: hos hästar 3 sj., nöt 8 sj., hundar 4 sj. (Lundin, Brolin). Stora Kopparbergs län: bland hästar 4 sj., hornboskap 8 sj., hundar 8 sj. (Löthuer, Morell). Örebro län: bland hästar 2 sj., svin 4 sj., hundar 6 sj. (Petterson). Södermanlands län: bland hornboskap 3 sj., hundar 4 sj. (Tyselius, Ä T oiin). Göteborgs och Bohus län, Orousts distrikt: bland får 50 sj., hundar 2 sj. (Schedin). Elfsborgs län, Wenersborgs distrikt: bland hästar 3 sj., hundar 2 sj. (Nordström). Skaraborgs län: bland hornboskap 5 sj., får 62 sj., hund 1 sj. (Hofling, Flobcrg). Östergötlands län: bland hundar 2 sj. (JÀndqvist). Calmar län: bland hästar 8 sj., nötkreatur 2 sj. (Klefbom); Ottenby stuteri: bland hästar 2 sj. (Lindqvist). Jönköpings län: bland får 1 sj., bland hundar 2 sj. (Hedvall). -- Hallands län: fortfarande temligen allmänt förekommande bland fåren, sj. 2 hästar, 62 får sj., 2 d., hund 1 sj. (A. Erikson, Billman). Blekinge lån: bland hästar 2 sj., bland hundar 2 sj. (Sjöbeck). Sjukdomsförhållandet inom hvarje serskildt län torde i öfrigt kunna inhemtas af tab. Litt. Y 1, som antyder de omförmälda sjukdomarnes utbredning i den mån de visat sig allmänt, i partiell epizooti Tab - Li «- Y 1 -

158 Året 1866. Veterinärväsendet. Tab. Litt. Z 1. eller i spridda fall, samt af tab. Litt. Z 1, som utgör ett sammandrag af djurläkarnes i reserapporter och årsberättelser lemnade uppgifter om antalet insjuknade husdjur, så vidt dessa blifvit föremål för djurläkarnes uppmärksamhet. Tub. Litt. Å 1. Tab. Litt. Å 1 innefattar en summarisk öfversigt öfver Stockholms veterinär-inrättnings inkomster och utgifter år 1866, grundad på den utaf föreståndaren för berörde inrättning afgifna årsberättelse. De under året beviljade statsbidrag till understöd för vetenskapliga resor i utlandet för veterinärändamål finnas omförmälde uti 9:de artikeln här nedan. 9. Understöd för vetenskapliga utrikes resor 1 ). Under året hafva, såsom understöd för utrikes resor i vetenskapliga ändamål, utgått följande belopp: l:o Resestipendiet för militärläkare å Riksstatens fjerde hufvudtitel, 2,000 R:dr, hvilket åtnjutits af Andre bataljons-läkaren vid Södermanlands regemente D:r C. F. E. Braun. 1 ) Keferent: Medicinalrådet Wistvand. Tab. Litt. Y 1. Gängse husdjurssjukdomars fre-

Året 1866. Understöd för vetenskapliga utrikes resor. 159 2:o Af anslaget å åttonde hufvudtiteln dels ett större resestipendium å 1,800 R:dr och dels ett mindre resestipendium å 1,200 R:dr; det förra har åtnjutits af Stadsläkaren i Christinehamn, Med. licentiaten C. E. Berg, för att studera praktisk medicin och kirurgi, det sednare af biträdande läkaren vid provisoriska barnbördshuset i Stockholm, D:r C. M. Groth, i ändamål att i Tyskland och Frankrike studera barnmorske-undervisningen och de till denna disciplin hörande ämnen. 3:o Den 13 Februari beviljade Eders Kongl. Maj:t åt Professoren vid Veterinär-inrättningen i Stockholm G. W. Sjöstedt ett understöd af 1,200 R:dr för en resa till Holland, Belgien och England i ändamål att inhemta fullständig kännedom om boskapspesten och de åtgärder, som mot denna sjukdom vidtagits, samt dessas mer eller mindre gynnsamma verkan. 4:o Den 16 Februari beviljade Eders Kongl. Maj:t äfven åt Föreståndaren och Förste lektorn vid veterinär-inrättningen i Skara N. E. Forssell ett reseunderstöd af 1,200 R:dr, till företagande af en resa till England, Skottland och orter å kontinenten för studerande af kreaturspesten och hvad dermed kunde hafva sammanhang. Föreskrifne reseberättelser och redogörelser för iakttagelser, som blifvit gjorda och de upplysningar, som blifvit inhemtade under vetenskapliga utrikes resor, hafva under årets lopp inkommit från Bataljonsqvens och utbredning, år 1866.

160 Året 1866. Veterinärväsendet. läkaren D:r N. A. Edling, Adjunkten D:r J. Björken, Provincialläkarne J. L. Carlberg och L. Andersson, Professoren G. W. Sjöstedt, Lektor N. E. Forssell och Djurläkaren H. Aresclioug. Dessutom har Doktor C. G. Cederström aflemnat berättelse öfver af honom pä enskild bekostnad företagna vetenskapliga resor, dels 1861 till 1862 och dels 1862 till 1863, inom Danmark, Tyskland, Österrike, Italien och Frankrike. Vid slutet af 1866 hade föreskrifna reseberättelser ännu icke blifvit aflemnade frän Doktorerne Key, N. G. Kjellberg, Asplund, Clareus, Ljunggren, J. C:son Bergman, Wennberg, Braun, C. E. Berg och Groth. Tab. Litt. Z 1. Sammandrag af vederbörande djurläkares uppgifter om antalet sjuke djur i nedannämnde sjukdomar, år 1866. Tab. Litt. Å 1. Summarisk uppgift å Kongl. Veterinär-inrättningen i Stockholm inkomster och utgifter, år 1866.

Året 1866. I Collegium handlagde ärenden. Tillgång på sjukvårdsanstalter inom hvarje län. 161 10. Öfversigt af Sundhets-Collegii embetsverksamhet, m. m. 1 ) (Tabb. N:ris 32, 33). Antalet ärenden, som Sundhets-Collegium under året handlagt, voro, på sätt tab. Litt. A 1 närmare Tab. Litt. Ä 1. utvisar, 149 Kongl. Bref, Generalordres m. m. från Statsdepartementen, 73 Kongl, remisser och 5,687 allmänna mål, innefattande skrifvelser från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller andra myndigheter, domstolsremisser, rapporter och berättelser från vederbörande läkare och djurläkare m. fl. eller tillsammans 5,909 förutom 2,241 ankomna skrifvelser som angått förut inkommet mål och uti diariet blifvit antecknade under målets ursprungliga nummer. Utgångna expeditioner utgjorde 4,054, nemligen 152 till Eders Kongl. Maj:t afgifne utlåtanden och framställningar i administrativa ärenden, 48 till Eders Kongl. Maj:t och Dess Högsta Domstol samt öfver- och underrätter m. fl. afgifne utlåtanden uti derifrån till Collegii yttrande remitterade medico-legala mål, 3,847 till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och andra myndigheter uti allmänna mål aflåtne skrifvelser, och 7 kungörelser och cirkulärer, deribland: den 4 Jan. om provincialläkares rang, den 9 Maj, om utförande af anbefallda åtgärder till hämmande af kreaturs- eller boskapspesten, i händelse af dess utbrott i riket, den 11 Okt., angående ny veterinär-medicinal-taxa och den 1 Nov. angående ny medicinaltaxa. Uti ofvanstående siffror ingå icke vaccinationskontorets emottagne och afsände vaccin-portioner. Den allmänna öfversigt af sjukvårds-personalen och anstalterna i riket, hvilken meddelas å tab. N:o Tab. N:o 32. 32, medgifver en jemförelse mellan vidden (kol. 2) och folkmängden (kol. 3) i hvarje län samt antalet der befintlige, för sjukvården påräknelige läkare (kol. 4 9) och barnmorskor (kol. 21 23) äfvensom sjukhus (kol. 10 18) och apotek (kol. 19 20). Denna jemförelse visar, att för hela rikets folkmängd, uppgående till 4,160,677 personer, finnas 508 läkare 2 ), eller i medeltal en läkare för hvarje 8,189 personer. Om hufvudstadens befolkning och de densamma nästan uteslutande tillhörande läkare afräknas, blifver tillgången på läkare i medeltal endast en för hvarje 10,235 personer. Beräknas läkaretillgangen allenast med afseende på befintlige provincial- och extra provincialläkare (kol. 4, 5), så blifver densamma i medeltal för hela riket endast en provincialläkare för hvarje 33,282, eller, om hufvudstadens befolkning afräknas, en för hvarje 32,179 personer. Emedan läkarnes antal under året ökats endast med 3, under det att folkmängden från slutet af år 1865 till slutet af år 1866 tillväxt med 46,536 personer, har förhållandet mellan befintlige antalet läkare och innevånare ånyo något försämrats, nemligen från 1: 8,147 år 1865, till 1 : 8,189 år 1866, för hela riket, och från 1: 10,181 år 1865 till 1: 10,235 år 1866 för hela riket med frånräknande af hufvudstaden. ') Referent: Medicinalrådet Wistrand. -) Förutom 38, hvilka, i anseende till ålderdom, sjukdora eller andra omständigheter, icke äro påräknelige för besörjande af sjukvård. Tab. Litt. Ä 1. Summarisk uppgift å de af Sundhets-Collegium handlagde mål, år 1866. y ) Pörntom kompletteringshandlingar: 2,241. Sundhets-Collegii underd. Berättelse för år 1866. 21

162 Året 1866. Antal apotek. Tillgång på barnmorskor. Hufvudstaden har en läkare för ungefär hvarje 1,201 personer och näst efter de båda län som hysa medicinska fakulteter, nemligen Upsala, som eger en läkare för ungefär hvarje 4,500 personer och Malmöhus län, som eger en för ungefär hvarje 9,100 personer, samt Göteborgs och Bohus län, der, genom det betydliga antalet läkare i Göteborg, tillgången utgör en för ungefär hvarje 5,700 personer, och Blekinge län, som, genom det stora antalet flottans läkare i Karlskrona, eger en för ungefär hvarje 7,500 personer, äfvensom Westmanlands län, med en läkare för ungefär hvarje 7,000 personer, Stockholms och Södermanlands län, hvardera med en läkare för ungefär hvarje 7,200 7,900, samt Norrbottens och Östergötlands län, med en läkare för ungefär hvarje 8,400 8-,800 personer, äro Jemtlands och Westmanlands län, hvardera med en läkare för omkring 9,900 personer, bäst försedde med läkare. I alla öfriga län understiger tillgången på läkare medeltillgången för hela riket med frånräknande af hufvudstaden, och är knappast i Kronobergs län, som endast eger en läkare för ungefär hvarje 20,500 personer. Tillgången på sjukhus (kol. 10 18) har icke undergått någon annan förändring, än att sjukhuset i Säther, med 10 sängar, blifvit indraget, hvaremot sjuksängarnes antal å länslasaretten och kurhusen (kol. 11) blifvit ökadt ined 22, hvadan alltså sjuksängarnes antal inalles tillökats med 12, så att detsamma utgör å länslasaretten och kurhusen, i medeltal för hela riket en för hvarje 1,724 personer, och inalles, å alla på tabellen upptagne sjukhus en för hvarje 876 personer. Antalet af apotek (kol. 19, 20) är i hufvudstaden oförändradt, men emedan folkmängden derstädes tillväxt med ytterligare omkring 5,000 personer, har förhållandet emellan apotekens och befolkningens antal på det sätt förändrats, att då år 1862 derstädes fanns ett apotek för hvarje 8,321 personer och år 1865 ett för hvarje 9,526 personer, finnes nu endast ett för hvarje 9,871 personer. Emedan blott ett nytt apotek under aret blifvit inom riket anlagdt och afsynadt, har förhållandet emellan apotekens och befolkningens antal inom hela riket, hufvudstaden frånräknad, äfven så tillvida försämrats, att då år 1865 fanns ett apotek för hvarje 23,010 personer, finnes år 1866 endast ett för hvarje 23,118 personer. För hela riket var tillgången på apotek år 1865 ett för hvarje 22,000 och är år 1866: ett för hvarje 22,131 personer. I Norrbottens län, med ett apotek för ungefär hvarje 10,000 personer, Westmanlands och Södermanlands län, med ett för ungefär hvarje 12,000 personer, Gottlands län, med ett för ungefär hvarje 17,000 personer, Östergötlands och Calmar län, med ett för ungefär hvarje 19,000 personer, Gefleborgs län, med ett för ungefär hvarje 20,000 personer samt Westernorrlands och Stockholms län med ett för ungefär hvarje 21,000 personer, är tillgången på apotek större än det å tabellen angifna medeltal för hela riket, men i de öfriga femton länen är den mindre, och minst i Kronobergs län, der det endast finnes ett apotek för 41,032 invånare. Tillgången på barnmorskor (kol. 21- -23) har i hufvudstaden minskats frän 134, år 1865, till 127, men antalet af den qvinliga befolkningen ökats med nära 3,000 personer, i följd hvaraf förhållandet emellan antalet barnmorskor och.den qvinliga befolkningen derstädes, hvilket år 1865 utvisade en barnmorska för hvarje 542 qvinnor, år 1866 utvisar en barnmorska för hvarje 593 qvinnor; då hufvudstaden frånräknas är förhållandet i detta afseende nästan alldeles detsamma som under de två nästföregående åren, då detsamma var, är 1864: en på 1,284, och år 1865: en på 1,289, nemligen en barnmorska på hvarje 1,284 qvinnor; för hela riket, hufvudstaden inräknad, är tillgången nästan alldeles densamma som är 1865, då den var en pä 1,235 - nemligen en barnmorska pä hvarje 1,234 qvinnor. Bäst försedt är Malmöhus län, med en för ungefär hvarje 500 qvinnor, Christianstads och Gottlands län, med en för ungefär hvarje 600 qvinnor, Upsala och Stockholms län, med en for ungefär hvarje 700 qvinnor, Westmanlands och Södermanlands län, med en för ungefär hvarje 900 qvinnor, samt Westernorrlands län med en för ungefär hvarje 1,200 qvinnor; och är alltså i dessa län tillgången på barnmorskor bättre än det angifna medeltalet för hela riket; hvaremot densamma uti alla de öfrige sexton länen är sämre, och sämst i Elfs-

Året 1866. Medicinalstatens tillgångar och utgifter. 163 borgs län, der endast en barnmorska finnes för hvarje 4,972 qvinnor, samt dernäst i Kronobergs län, der blott en barnmorska finnes för hvarje 3,372 personer af den qvinliga befolkningen. En summarisk redogörelse för medicinal-statens tillgångar och utgifter meddelas å tab. N:o 33, Tab. N:o 33. hvilken utvisar, att, af de till Collegii disposition ställde medel, behållningen vid 1866 års ingång (kol. 1) utgjorde 10,523 R:dr 81 öre och inkomsterna under året (kol. 2 4): 414,449 R:dr 60 öre, så att sammanlagda tillgången för året (kol. 5) utgjort 424,973 R:dr 41 öre, samt att, sedan årets utgifter (kol. 6 30) härmed blifvit bestridde, till ett belopp af 408,388 R:dr 32 öre, och till Räntekammaren levererats (kol. 31) 1,866 R:dr 39 öre, behållningen till år 1867 (kol. 32) utgör 14,718 R:dr 70 öre. Den elfte afdelningen, innefattande dödsorsakerna serskildt bihang. i rikets städer, enligt intyg af läkare, åtföljer såsom Collegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit, Stormäktigste Allernådigste Konung! Eders Kongl. Mai:ts tropligtigste tjenare och undersàter N. J. BERLIN. C. U. SONDÉN. P. O. LILJEVALCH. O. F. HALLIN. A. HILARION WISTRAND. Stockholm den 23 Juli 1868. J. Ljungberg.

TABELL-BILAGOR. Bil. till K. Sundh.-Coll. Berättelse för år 1866. 1

II Tab. N:o 1. Tab. N:o 1. SAMMANDRAG AF METEOROLOGISKA OBSERVATIONER, ÅR 1866.

Tab. N:is 2, 3, 4. Tab. N:o 2. VATTENSTÅNDET I INSJÖARNE, ÅR 1866. III Tab. N:o 3. ÖFVERSIGT AF VÄDERLEKENS OCH ÅRSVÄXTENS ALLMÄNNA BESKAFFENHET SAMT HELSO- TILLSTÅNDET OCH MEST FRAMSTÅENDE SJUKDOMAR, ÅR 1866. Tab. N:o 4. TILLKOMNE OCH AFGÅNGNE SPETÄLSKE, ÅR 1866.

Tab. N:o 5. SAMMANDRAG AF FÖRTECKNINGARNE Å BEFINTLIGE SPETÄLSKE I GEFLEBORGS M. FL. LÄN, ÅR 1866. IV Tab. N:o 5.

Tab. N:o 6. Tab. N:o 6. v AF VEDERBÖRANDE LÄKARE VERKSTÄLLDE EMBETSRESOR FÖR FARSOTERS OCH SMITTO- SAMMA SJUKDOMARS HÄMMANDE, SAMT MEDICINALFONDENS UTGIFTER FÖR SJUKES VÅRD, ÅR 1866.

Tab. N:o 7. SAMMANDRAG AF PROVINCIAL- M. FL. LÄKARES UPPGIFTER OM GÄNGSE SJUKDOMARS MÅNADTLIGA TILL- OCH AFTAGANDE, ÅR 1866. VI Tab. N:o 7.

Tab.N:o8. VII Tab. N:o 8. ÖFVERSIGT AF BEFINTLIGE CIVILE LÄKAREBEFATTNINGARS ANTAL INOM HVARJE SERSKILDT LÄN, EFTER FORTSATT TILLVÄGABRINGANDE AF 1860 ÅRS PROVINCIALLÄKARE-REGLERING.

Tab. N:o 9. SAMMANDRAG AF TILL SUNDHETS-COLLEGIUM INKOMNE BERÄTTELSER OM VERKSTÄLLD GRANSKNING AF RÄKENSKAPERNA ÖFVER KURHUSMEDLEN, ÅR 1866. VIII Tab. N:o 9.

Bil. till K. Sundh.-Co!l. Berättelse för år 18SS. Tab. N:o 10. Å LÄNSLASARETTEN OCH KURHUSEN VÅRDADE SJUKE, ÅR 1866. Tab. N:o 10. IX 2

X Tab. N:o 11 Tab. A LÄNSLASARETTEN OCH KURHUSEN M. FL. SJUKVÅRDS-

N:o 11. Tab. N:o 11 INRÄTTNINGAR VÅRDADE SJUKDOMAR, ÅR 1866. XI

XII Tab. N:o 11 Fortsättning af Å LÄNSLASARETTEN OCH KURHUSEN M. FL. SJUKVÅRDS-

Tab. N:o 11. Tab. N:o 11. INRÄTTNINGAR VÅRDADE SJUKDOIMAR, ÅR 1866. XIII

XIV Tab. N:o 11 Fortsättning af Å LÄNSLASARETTEN OCH KURHUSEN M. FL. SJUKVÅRDS-

Tab. N:o 11 Tab. N:o 11. INRÄTTNINGAR VÅRDADE SJUKDOMAR, ÅR 1866. xv

XVI Tab. N:o 12. SAMMANDRAG AF RAPPORTER ÖFVER DE MED VENERISK SJUKDOM BEHÄFTADE SJUKE, Tab.

Tab. N:o 12. N:o 12. HVILKA BLIFVIT VÅRDADE Å RIKETS OFFENTLIGA SJUKVÅRDSINRÄTTNINGAR, ÅR 1866. XVII Bil titt K. Smdh-Coll. Berättelse för år 1866. 3

Tab.N:o 13. UPPGIFNE SJUKDOMSSYMPTOMER HOS DE UNDER ÅR 1866 Å RIKETS OFFENTLIGA SJUKVÅRDSINRÄTTNINGAR INTAGNE VENERISKE SJUKE. XVIII Tab. N:o 13.

Tab.N:o14. XIX Tab. N:o 14. UPPGIFNE ANTAL KURGÄSTER VID HELSOBRUNNAR, BAD- OCH KALLVATTENKUR- ANSTALTER I RIKET, ÅR 1866.

XX Tab. N:o 15. Tab. VID HELSOBRUNNAR OCH BAD- SAMT KALLVATTENKUR-

Tab. N:o 15. XXI N:o 15. ANSTALTER I RIKET VÅRDADE SJUKDOMAR, ÅR 1866.

Tab. N:o 16. SAMMANDRAG AF RAPPORTERNA ANGÅENDE LÄKAREBESIGTNINGARNE Å BEVÄRINGSMANSKAPET AF 1866 ÅRS 1:STA KLASS. XXII Tab. N:o 16.

Tab. N:o 17. SAMMANDRAG AF RAPPORTERNA ANGÅENDE LÄKAREBESIGTNINGARNE Å BEVÄRINGSMANSKAPET AF 1866 ÅRS 2:DRA MED 5:TE KLASSER. Tab. N:o 17. XXIII

XXIV Tab. N:is 18, 19. Tab. N:o 18. LÄNENS ORDNINGSFÖLJD MED HÄNSYN TILL ANTALET ANTAGLIGE OCH OANTAGLIGE BEVÄRINGSYNGLINGAR, ÅR 1866. Tab. N:o 19. KASSATIONS-ORSAKERNA HOS BEVÄRINGSSKYLDIGE, ÅR 1866.

Tab. N:o 20. xxv Tab. N:o 20. SAMMANDRAG AF RAPPORTER RÖRANDE SJUKVÅRDEN VID ARMÉEN OCH FLOTTAN, ÅR 1866. a) Å garnisonerande truppers kaserner eller qvarter och flottans stationer vårdade sjuke. b) Å garnisonssjukhusen och flottans sjukhus vårdade sjuke. Bil. till K. Sundh.-Coll. Berättelse för år 1866. 4

XXVI Tab. N:o 21. Tab. SAMMANDRAG AF RAPPORTER RÖRANDE SJUKVÅRDEN UNDER INDELTA

Tab. N:o 21. XXVII N:o 21. ARMÉENS OCH BEVÄRINGSMANSKAPETS VAPENÖFNINGAR, ÅR 1866.

XXVIII Tab. N:o 22. Tab. Å MILITÄRSJUKHUSEN VÅR-

Tab. N:o 22. XXIX N:o 22. DADE SJUKDOMAR, ÅR 1866.

XXX Tab. N:is 23, 24, 25. Tab. N:o 23. BARNMORSKEUNDERVISNINGEN I RIKET, ÅR 1866. Tab. N:o 24. BARNMORSKORNAS ANTAL OCH FÖRDELNING INOM LÄNEN, ÅR 1866. Tab. N:o 25. SAMMANDRAG AF INKOMNE BERÄTTELSER OM AF BARNMORSKOR VERKSTÄLLDE INSTRUMENTAL-FÖRLOSSNINGAR, ÅR 1866.

Tab. N:is 26, 27. Tab. N:o 26. SKYDDSKOPPYMPNINGEN I RIKET, ÅR 1866. XXXI Tab. N:o 21. IFRÅN VACCINDEPOTERNA UTLEMNADE PORTIONER VACCINÄMNE, ÅR 1866.

XXXII Tab.N:o28. Tab. SAMMANDRAG AF DE TILL SUNDHETS-COLLEGIUM FRÅN LÄKARNE I RIKET

Tab.N:o28. XXXIII N:o 28. INKOMNA EMBETSBERÄTTELSER OM MEDICOLEGALA FÖRRÄTTNINGAR, ÅR 1866. Bd. till K. Sundk.-Cctl. und. BeräittUt for år 1866. 5

XXXIV Tab.N:o29. Tab. N:o 29. ÖFVERSIGT AF BEFINTLIGE APOTEKS ANTAL OCH NATUR INOM HVARJE LÄN, ÅR 1866.

Tab. N:is 30, 31. Tab. N:o 30. DJURLÄKARNES ANTAL OCH FÖRDELNING INOM LÄNEN, ÅR 1866. xxxv Tab. N:o 31. AF DJURLÄKARE VERKSTÄLLDE EMBETSRESOR FÖR SJUKDOMARS HÄMMANDE BLAND HUS- DJUREN, SAMT MEDICINALFONDENS UTGIFTER DERFÖR, ÅR 1866.

XXXVI Tab.N:is32, 33. ÖFVERSIGT AF LÄNENS VIDD OCH FOLKMÄNGD SAMT BEFINTLIGE Tab. LÄKARE, Tab. SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR DE TILL KONGL. SUNDHETS-

Tab. N:is 32, 33. N:o 32. SJUKVÅRDSINRÄTTNINGAR, APOTEK OCH BARNMORSKOR, ÅR 1866. XXXVII N:o 33. COLLEGII DISPOSITION STÄLLDE MEDEL, ÅR 1866.

BIHANG till Kongl. Sundhets-Collegii underdåniga berättelse för år 1866. Dödsorsakerna i rikets städer, enligt intyg af läkare 1 ) (Tabb.I,II,III). För år 1866 har, likasom för åren 1864 och 1865, till Sundhets-Collegium, ifrån vederbörande stadsläkare och åtskillige i städer bosatte provincialläkare ingått uppgifter öfver de tillförlitligt utredde dödsorsakerna i rikets städer, och Collegium har låtit utarbeta bilagde redogörelse för dessa uppgifter (tabb. N:ris I, Ef, III), efter hufvudsakligen samma plan, som omfönnäldes uti berättelsen för år 1864, likväl med den förändring, att, till grund för såväl den (å tab. N:o I upptagna) procentiska beräkningen utaf dödligheten i s. k. Folksjukdomar, som ock för den jemförande öfversigten af de attesterade dödsfallens antal (tab. N:o III), blifvit lagdt totalbeloppet af alla de faktiska dödsfallen inom de resp. städerna, enligt de uti Statistiska Central-Byråns berättelse för år 1866 derom förekommande uppgifter, i stället för beloppet af aflidne bland städernas rättsliga folkmängd, emedan detta närmare öfverensstämmer med principen för de till Collegium från vederbörande läkare inkommande uppgifterna â dödsorsaker, hvilka uppgifter, enligt lemnad föreskrift, böra omfatta de faktiskt uti hvarje stad inträffade dödsfall. Härvid har dock inträffat, att (se tab. N:o III) ifrån några städer antalet af de attesterade dödsfallen med ett eller annat öfverskjutit det af Statistiska Byrån, enligt dödboksutdragen, uppgifna totalbeloppet af döde. Till detta förhållande torde åtskilliga orsaker förefinnas, såsom, exempelvis, att uti en stads dödboksutdrag ej kunnat upptagas sådane inom staden (vare sig i enskild bostad eller å sjukvårdsinrättning) aflidne främlingar från angränsande landsförsamlingar, hvilka blifvit inom sina resp. hemorter jordade och om hvilkas inom staden inträffade död dess presterskap följaktligen saknat kännedom. Möjligen har äfven presterskapet stundom ej med fullt samma noggranhet antecknat alla uppvisade dödsattester pä aflidne främlingar, som på aflidne stadsbor, då de förre derjemte bort delgifvas den aflidnes kyrkoskrifningsort, för att i dess dödbok med nummer upptagas. Måhända har äfven någongång uti läkarnes tabellariska öfversigter, jemte de faktiska dödsfallen, insmugit sig några å främmande Hela beloppet af de dödsfall ort aflidne stadsbor, utan att sådant blifvit uttryckligen tillkännagifvet. i städerna under år 1866, för hvilka af läkare bestämda och vitsordade dödsorsaker blifvit uppgifna, utgör 13,451, eller, om derifrån afdragas 17 på främmande ort inträffade, men i denna summa inberäknade fall: 13,434, emot 10,801 under nästföregående år; hvadan de för året ökats med 2,633. Då totalbeloppet af dödsfall bland städernas rättsliga folkmängd under samma tid vuxit från 12,558 till 14,844, visar sig sålunda, att ej allenast det absoluta antalet af uppgifne attesterade dödsfall betydligt ökats, utan äfven att dessas relativa förhållande vuxit från 86 procent till omkring 90 procent af hela antalet dödsfall bland städernas rättsliga befolkning, eller till omkring 87 procent af totalantalet faktiska dödsfall. Otvifvelaktigt är, att nu anförda siffror utvisa ett i allmänhet stigande nit hos vederbörande, samt att de synas kunna ingifva ett välgrundadt hopp om allt större fullständighet af mortalitetsstatistiken för rikets städer. Likväl förmärkes under närvarande redogörelseår ej ringa ojemnhet emellan de särskilda inkomna rapporterna i afseende på noggranhet och 'fullständighet, förutom att uppgifter helt och hållet saknas ifrån följande 6 af rikets småstäder, med ett sammanlagdt antal (faktiska) dödsfall af endast 142, nemligen öregrund, Enköping, Kongelf, Falkenberg, Skanör och Falsterbo, af hvilka dock endast Enköping 2 ), 1) Härtill hörande tabeller äro uppsatte af Collegii Amanuens, Med. Lic. O. Westfelt. 2 ) Stadsläkaren i Enköping afled under första qvartalet år 1867.

Kongelf och Falkenberg under nu ifrågavarande år egt stadsläkare, hvaremot de öfrige helt och hållet varit i saknad af inom de resp. städerna bosatte läkare. Högst ringa, eller endast mellan 29 och 48 procent af totalbeloppet, är antalet af de attesterade dödsfallen från Engelholm, Cirnbrishamn och -Köping; ifrån Laholm, Hernösand, Hudiksvall och Wadstena utgör det emellan 75 och 80 procent; ifrån Stockholm, Sala, Westerås, Filipstad och Halmstad omkring,80 proc. Från alla öfriga städer uppgå de anmälda, attesterade fallen till mer än 80 procent af hela antalet döde. Stadsläkaren i Filipstad anför äfven för år 1866, att»dödsattester nästan aldrig affordras dervarande läkare». En särskild uppmärksamhet förtjenar utan tvifvel den inkomna uppgiften på dödsorsakerna i Stockholm, så mycket mer som hufvudstadens dödsantal uppgår till bortåt hälften af hela antalet döde i rikets alla öfriga städer. Då, enligt Statistiska Byråns berättelse, dödsfallen bland Stockholms rättsliga befolkning under år 1866 uppgingo till 4,633 och de faktiskt inom kommunen inträffade till 4,737, hvaribland 4,440»enligt läkare-uppgift» så upptager den till Kongl. Collegium inkomna öfversigten af attesterade fall blott 3,860, hvaribland 37 af okänd dödsorsak. Denna skillnad emellan de uppgifne attesterade och de verkligen inträffade dödsfallen, uppgående till resp. 773 och 877 (allt efter olika beräkningsgrund), synes anmärkningsvärdt stor, då förmodligen blott jemförelsevis få dödsfall genom sjukdom torde inom ett med läkare så rikligen försedt samhälle som Stockholm inträffa, der ej läkarehjelp förut varit anlitad, samt äfven, så vidt bekant är, vederbörande presterskap i hufvudstaden ej plägar underlåta att affordra dödsattest innan begrafning medgifves. Denna betydande skiljaktighet emellan de tvenne uppgifterna på dödsorsakerna i hufvudstaden den till Kongl. Collegium ingifna och den af Statistiska Byrån upprättade, synes ej heller hafva undgått Förste Stadsläkarens uppmärksamhet, och har han sökt förklara det nu anmärkta förhållandet dermed, att det»hufvudsakligen skulle bero deraf, att Statistiska Byrån äfven upptoge alla i Stockholm kyrkoskrifne, men utom staden aflidne personer. Denna förklaring kan dock så mycket mindre vara den rätta, som, då antalet af dessa utom kommunen aflidne Stockholmsbor blott utgjort 148, summan af de i Stockholm aflidne främlingar, hvilka icke upptagas af Statistiska Byrån, men väl bort ingå i den till Kongl. Collegium afgifna redogörelsen, deremot utgjort 252; hvadan alltså denna sistnämnde, just på grund utaf den af Förste Stadsläkaren åberopade principiella olikhet, rätteligen bort redogöra för flera och ej färre dödsfall än Statistiska Byrån. Vid närmare jemförelse af de båda oftanämnde redogörelsernas sifferuppgifter visar sig olikheten dem emellan isynnerhet betydlig uti ett par grupper af dödsorsaker, hvilket förhållande äfven synes gifva någon ledning för påfinnandet af den antagliga hufvudorsaken till det anmärkta förhållandet. Dessa särdeles i ögonen fallande olikheter framträda dels uti åtskilliga dödsorsaker, som företrädesvis pläga förekomma inom särskilda allmänna sjukvårdsinrättningar, såsom barnsängsfeber, af hvilken den till Collegium inkomna rapporten upptager blott 28 fall, då Statistiska Byrån deremot angifver 63, smittkoppor resp. 111 emot 157, kolera 553 emot 655, äfvensom barnsbörd resp. 1 emot 6, o. s. v. ; dels uti uppgifterna på dödsfall genom olyckshändelser och sjelfmord, eller sådana fall, der dödsattesten sannolikt oftast varit beroende på medicolegal embetsåtgärd och blifvit till vederbörande polismyndighet och ej, åtminstone direkt, till presterskapet aflemnad. Så t. ex. förekommer uti den förra rapporten blott 34 dödsfall genom drunkning, då i den sednare upptagas ej mindre än 83 sådana; i den förra blott 23 sjelfmord, i den sednare åter 44, häntydande dessa betydande olikheter utan tvifvel derpå, att en stor del dödsattester för fall af ofvan anförda beskaffenhet ej måtte hafva, såsom sig bort, till Förste Stadsläkaren inkommit, ehuru de i dödboksutdragen finnas införda, och sålunda ej heller af honom kunnat uti hans till Kongl. Collegium ingifna redogörelse upptagas; hvilket för framtiden torde kunna och böra rättas. Antalet attesterade dödsfall af folksjukdomar, som år 1863, då det stod lägst under den tidrymd af 6 år, som â tab. N:o I finnes upptagen, uppgick till endast 1,794, har sedan dess, såväl absolut som relativt

till hela beloppet af i städerna döde, varit i ständigt, år från år ökadt, stigande. Antalet döde af nu ifrågavarande sjukdomar utgjorde under åren 1864, 1865 och 1866 resp. 1,976, 2,470 och 5,036, hvilket i procent af totalbeloppet döde af den rättsliga stadsbefolkningen gör 16,17, (emot 16,os år 1863), 19,90 och 34 procent (eller 33 procent, det sistnämnda året, af de faktiska dödsfallen). Denna särdeles betydliga stegring under år 1866 beror till aldra största delen på den då gängse kolera-epidemien, i hvilken antalet uppgifne dödsfall i städerna utgjort 2,665, emot blott 25 det föregående året, hvilket i procent af alla dödsfall af folksjukdomar gör 52,91, emot l,oi. Nu angifne medelprocent motsvaras i några af de utaf koleran hårdast hemsökta städerna af en ännu vida högre procent, såsom i Linköping, der den uppgått till 94 procent, i Carlstad till 90 proc, Wenersborg 87 proc, Gefle och Borgholm 72 proc, o. s. v. Denna sjukdom har sålunda bland stadsbefolkningen skördat flera offer än alla öfriga farsoter tillsammans och ensam, förorsakat mer än en sjettedel (17 proc.) utaf alla dödsfall inom rikets städer. Största antalet koleradödsfall uppgifves från Stockholm: 553 (eller omkring 12 proc. af alla faktiska dödsfall), Göteborg: 515 (eller resp. 30 proc), Carlstad: 301 (eller 66 proc), Norrköping: 270 (eller 28 proc), Gefle: 202 (eller 40 proc), Linköping: 194 (eller 52 proc), Wenersborg: 161 (eller 60 proc), Sundsvall: 72 (eller 40 proc.) och Jönköping: 57 (eller 19 proc). Såsom i sin mån vittnande om i huru hög grad förändradt lefnadssätt och de missgynnande sundhetsförhållanden, under hvilka i allmänhet främlingar (helst af arbetsklassen) befinna sig, bidraga till kolerans härjningar, förtjenar anföras den utomordentligt stora proportion, hvari främlingar, uti ett par af ofvan angifne städer, förekommit bland de af kolera döde, i jemförelse med antalet främlingar, som aflidit i öfriga sjukdomar. Så hafva i Wenersborg, ibland 161 uppgifne döde af kolera, 48 eller omkring 30 proc. varit främlingar, då deremot bland öfrige 91 döde af andra orsaker blott 6, eller 6,5 proc, varit från främmande ort, samt i Linköping, bland 194 döde af kolera, 25, eller omkring 13 proc. varit främlingar, men ibland öfrige 134 döde af andra orsaker blott 7, eller omkring 5 proc, varit från främmande ort. Närmast koleran i anseende till talrikheten af dödsfall, ehuru med den på intet vis härutinnan jemförliga, hafva under år 1866 varit skarlakansfebern och nervfebern, hvilka år 1865 såsom dödsorsaker af farsots natur innehade första rummen. I absoluta antalet uppgifne dödsfall af dessa båda sjukdomar, äfvensom af kikhosta, har under året en föga betydlig stegring egt rum, nemligen af skarlakansfeber från 708 till 744, af nervfeber från 476 till 569 samt af kikhosta från 32 till 77, ehuru, till följd af koleradödsfallens så öfvervägande mängd, blott dödligheten af kikhosta utvisar en obetydlig procentisk tillökning relativt till hela antalet dödsfall af folksjukdomar, då deremot dödsfallen af de båda förstnämnda sjukdomarne förete en relativ minskning: i skarlakansfeber från 28,66 proc. till 14,77 och i nervfeber från 19,27 till 11,29 proc. Tillväxten af nervfeber-dödsfall har varit betydligast uti Gefle (från 16 till 29), Nyköping (resp. 2 och 12), Göteborg (25 och 46), Wenersborg (2 och 19), Norrköping (17 och 34) samt Carlskrona (3 och 22). Uti Malmöhus läns städer har dödligheten af nervfeber äfven detta år fortfarit att vara jemför elsevis mycket stor: 162 fall eller omkring 28 proc. af alla sådana dödsfall uti rikets städer, om ock ej så öfvervägande som år 1865, då den uppgick till omkring 36 proc Förhållandet har dock visat sig mycket olika uti de särskilda städerna, så att, under det en tillökning visat sig uti Helsingborg (från 6 till 23) och Malmö (från 57 till 76), en betydlig minskning inträdt uti Ystad (från 42 till endast 7) och i Landskrona (från 30 till 14). Högsta antalet dödsfall af nervfeber har, förutom i ett par af nyssnämnde skånska städer, uppgifvits från Stockholm: 92, Göteborg: 46, Norrköping: 34, Gefle: 29, Carlskrona: 22, Wenersborg: 19, Upsala och Eskilstuna: i hvardera 13, Jönköping och Wisby: 11. I förhållande till hela dödligheten af folksjukdomar har bland nu anförda städer den af nervfeber varit relativt betydligast i Wisby, der den utgjort ej mindre än 46 proc, och i Upsala, der den utgjort resp. 32,5 procent. Bih. till K. Sundh.-Coll. Berättelse för år 1866. 1

Af skarlakansfebern, som varit den tredje hufvudfaktorn i årets stora dödlighet af folksjukdomar, har högsta dödsantalet uppgifvits från Göteborg: 132, Carlskrona: 83, Calmar: 79, Stockholm: 77, Norrköping: 64, Eskilstuna: 41, Gefle och Wimmerby: 16, Carlstad och Westervik: 15, Filipstad och Nyköping: 11. Relativt till hela dödsantalet af folksjukdomar har dödligheten af skarlakansfeber (bland nyssnämnde städer) varit sfô'rsi i Wimmerby: 84 proc, Eskilstuna: 72 proc, Filipstad: 65 proc, Carlskrona: 52 proc. samt Westervik: 45 procent. En absolut minskning visar sig under året uti dödsfall af smittkoppor, från 364 (eller 14,7? proc. af hela antalet uti folksjukdomar döde) till 217 (eller 4,30 proc), difterit, från 202 till 173 (eller i proc. 8,18 och 3,«), strypsjuka, från 245 till 220 (eller 9,91 och 4,36 proc.) och rödsot, från 25 till 9 (eller l,oi och 0,17 procent). I afseende på öfriga folksjukdomar här antingen ingen anmärkningsvärd förändring förekommit, såsom med hjernfeber och diarrhé, eller också antalet dödsfall båda åren varit mycket ringa, så att de befintliga olikheterna sakna hvarje betydenhet. Anmärkas bör slutligen, att äfven detta år utaf mèssling förekommit blott enstaka dödsfall, tillsammans 3, samt att, i likhet med nästföregående år, intet dödsfall af dragsjuka finnes uppgifvet. Största relativa dödligheten af folksjukdomar i allmänhet har (med förbigående af det lilla Skellefteå, derifrån hvarandra motsägande uppgifter på hela det faktiska dödsantalet föreligga), förekommit uti Carlstad (med ej mindre än 74 proc. af stadens hela antal döde), Borgholm (med 71 proc), Wenersborg (70 proc), Gefle och Linköping (i båda 56 proc), Marstrand (54 proc), Haparanda och Piteå (båda 53 proc), Mariefred (50 proc), Göteborg och Norrköping (båda 47 proc.) och Sundsvall (46 proc). I alla dessa städer är det hufvudsakligen koleran, som betingat denna stora dödlighet af farsots natur. Hvad nu särskildt rikets tvenne största städer beträffar, så har i Stockholm, enligt de till Kongl. Collegium från Förste Stadsläkaren inkomne uppgifter, dödsfallen af folksjukdomar väl ej obetydligt ökats från nästföregående år, dock ej uti samma grad, som bland rikets stadsbefolkning i allmänhet. Dessa dödsfall, som år 1865 uppgåfvos till 790, eller 18 procent af hela dödsantalet af stadens rättsliga folkmängd, hafva år 1866 uppgifvits till 1,041, eller 22 procent af nämnde befolkning, då stegringen i städerna i allmänhet varit från 20 procent till 34 procent af motsvarande totalbelopp. I hufvudstaden har tillökningen nästan uteslutande berott på den under året gängse epidemiska koleran, hvilken, såsom ofvan nämnts, orsakade 553 (eller 655) dödsfall, då år 1865 intet dödsfall deraf förekom, utan blott 3 af»inhemsk kolera». I ingen af öfriga folksjukdomar har någon nämnvärd tillökning egt rum, men uti åtskilliga af dem deremot en ej obetydlig minskning, såsom skarlakansfeber, deraf dödsfallen nedgått från 193 till 77, difterit från 72 till 28, smittkoppor från 228 till 111 (eller enligt Statistiska Byråns uppgift 157) o. s. v. I Göteborg, som år 1865 fördelaktigt utmärkte sig genom ringa dödlighet af farsots natur, har tillökningen af dödsfall utaf sådan art varit mycket betydligare än i Stockholm och till och med än i rikets städer i allmänhet, eller ifrån 125 till 805, d. ä. ifrån 13 till 47 procent af hela dödsantalet. Denna stegring till mer än sexdubbla antalet har visserligen äfven här i främsta rummet berott på den gängse kolera-epidemien, i hvilken 515 personer uppgifvas hafva aflidit år. 1866, emot blott 10 det nästföregående året; men derjemte på betydlig tillväxt af äfven åtskilliga andra farsoter, såsom skarlakansfeber: 132 dödsfall, emot 35, kikhosta 39, emot 4, hjernfeber 29, emot 11, nervfeber 46, emot 25, o. s. v. De enda städer (utaf dem, från hvilka rapporter ingått), derifrån intet dödsfall af folksjukdom uppgifvits, äro Sigtuna och Luleå. Uti Wexiö hafva sådana dödsfall utgjort blott 5 proc. af hela antalet döde, uti Säter och Trosa 6 proc, Askersund 7 proc, i Ulricehamn och Christianstad 8 proc, i Falköping 9 proc. och i Hernösand 10 proc. I alla öfriga städer, från hvilka någorlunda fullständiga uppgifter föreligga, har dödligheten utaf folksjukdomar uppgått till mer än 10 procent af de resp. städernas hela dödsantal.

Tab. N:o 1. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866. Antalet dödsfall af s. k. Folksjukdomar eller Farsoter i Rikets städer, enligt vederbörande läkares uppgifter.

2 Forts. af Tab. N:o I. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866. Antalet dödsfall af s. k. Folksjukdomar eller Farsoter i Rikets städer, enligt vederbörande läkares uppgifter.

3 Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Norrbottens Län. Bih. till K, Sundh.-Coll. Berättelse för år 1866. 2

4 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Westerbottens Län. Jemtlands län.

Forts. af Tab. N:o II. 5 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Jemtlands Län. Wester-Norrlands Län.

6 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Wester-Norrlands Län. Gefleborgs Län.

Forts. af Tab. N:o II. 7 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Gefleborgs Län.

8 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Gefleborgs Län. Stora Kopparbergs Län.

Forts. af Tab. N:O II. 9 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Stora Kopparbergs Län. Wermlands Län.

10 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Wermlands Län.

Forts. af Tab. N:o II. 11 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLAKARES UPPGIFTER. Forts. af Wermlands Län. Örebro län. Bik. tm K. Sandh.-Coll. Berätttltt för år 1888. 3

12 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Örebro Län.

Forts. af Tab. N:o II. 13 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Westmanlands Län.

14 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Westmanlands Län.

15 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Upsala Län.

16 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Stockholms Län.

Forts. af Tab. N:o II. 17 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Stockholms Län. Stockholms Stad.

18 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Stockholms Stad.

Forts. af Tab. N:o II. 19 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Stockholms Stad. Södermanlands Län. Bih. till K. Sundh.-Coll. Berättelse för år 1866. 4

20 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Södermanlands Län.

Forts. af Tab. N:o II. 21 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Södermanlands Län.

22 Forts. af Tab. N:o II DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Södermanlands Län. Göteborgs och Bohus Län.

Forts. af Tab. N:o II. 23 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Göteborgs och Bohus Län.

24 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Göteborgs och Bohus Län.

Forts. af Tab. N:o II. 25 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Elfsborgs Län.

26 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Elfsborgs Län.

Forts. af Tab. N:o II. 27 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Elfsborgs Län. Skaraborgs Län. Bih. till K. Sundh.-Coll. Berättelse för år 1866. 5

28 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STADER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Skaraborgs Län.

Forts. af Tab. N:o II. 29 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Skaraborgs Län. Östergötlands Län.

30 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Östergötlands Län.

Forts. af Tab. N:o II. 31 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Östergötlands Län.

32 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STADER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Östergötlands Län. Calmar Län.

Forts. af Tab. N:o II. 33 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Calmar Län.

34 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Calmar Län. Jönköpings Län.

Forts. af Tab. N:o II. 35 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Jönköpings Län. BiA. till K. Sundh.-Coll. Berättelse för år 1866. 6

36 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Jönköpings Län. Kronobergs Län. Hallands Län.

Forts. af Tab. N:o II. 37 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Hallands Län.

38 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Hallands Län. Blekinge Län.

Forts. af Tab. N:o II. 39 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Blekinge Län.

40 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Christianstads Län.

Forts. af Tab. N:o II. 41 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Malmöhus Län.

42 Forts. af Tab. N:o II. DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Malmöhus Län.

Forts. af Tab. N:o II. 43 DÖDSORSAKERNA I RIKETS STÄDER ÅR 1866, ENLIGT VEDERBÖRANDE STADSLÄKARES UPPGIFTER. Forts. af Malmöhus Län. Bih. till K. Simdh.-Coll. Berättelse för år 1866. 7