Forskningsrapport Söråkers Champions 2014 Att gå i skolan kräver ganska mycket. Man ska gå upp tidigt på morgonen och ändå vara pigg och glad och göra alla uppgifter som läraren säger åt en. När man sedan kommer hem har man ofta läxor att göra. Det är mattetal, engelska glosor, kroppens alla delar och var länderna ligger i Europa. Varför ska man vara tvungen att lägga ner så mycket tid på att lära sig saker? Ofta måste man plugga på samma sak massor med gånger för att det ska fastna i minnet. Borde det inte kunna gå att göra på ett smartare sätt? Vi satt och pratade om att olika ämnen var svåra att lära sig och funderade på om vi skulle välja ett speciellt ämne att forska om. Ett tag var vi inne på energi, men blev snabbt mer intresserad av hur man skulle kunna göra det lättare och snabbare att få in information i hjärnan. Vår World Class-fråga är därför: Hur ska man få saker att fastna i minnet utan att behöva läsa på samma sak många gånger? Finns det något hjälpmedel man skulle kunna använda? Ett datachip i hjärnan eller ett USB-uttag i huvudet kändes för robotaktigt. Då kom vi på det: Minnesglasögon! Det skulle kanske kunna vara linser, men det blir ju svårt t.ex. för barn som inte kan sätta i linser och för att få allt att funka, så det fick bli glasögon. Vi började tänka på hur de skulle fungera. De skulle ju vara till för att lära sig bättre och snabbare. I skalmen på glasögonbågen finns det en sändare som skickar signaler till hjärnan. Allt man ser och hör skickas till långtidsminnet, tack vare att sändaren skickar elektriska signaler direkt dit. Glasögonen är specialgjorda för att jobba extra bra och snabbt. Men om man är vuxen eller tonåring m.m. kanske man inte vill använda mattespel och sådant, så Bilden visar hur vi har funderat kring hur glasögonen ska fungera och se ut. Vi spånade även om känselvantar och örhängen som kunde vara hopkopplade med glasögonen, men det får komma senare.
man kan sätta ett lösenord för att kunna använda andra appar som inte bara är för barn. När man sätter på sig glasögonen måste man slå på dem. Det finns en på-knapp i mitten av höger skalm. Längst ut på höger skalm är det tjocka projektorglaset. När man har slagit på glasögonen ser man en meny. Där finns det bland annat att välja mellan inställningar, kamera, Internet och appar. Vår idé på Minnesglasögon liknar Googleglasögon på vissa sätt, till exempel att när man har sådana på ser man en skärm som man också gör på våra glasögon. Naturligtvis kan man få minnesglasögonen i många olika färger. Med deras glasögon måste man säga Ok, glass för att starta och Take a Picture för att ta ett foto, när vi ska ta ett foto behöver vi bara välja alternativet Kamera och blinka lite hårdare än vanligt för att ta fotot. Den största skillnaden är att våra är tänkta för barn och vuxna att komma ihåg bättre och framför allt för att göra det lättare att lära sig i skolan eller på universitetet. Om alla hade minnesglasögon skulle man spara mycket tid och kanske inte behöva gå i skolan lika länge. Universitetsutbildningar kunde vara kortare och personerna skulle kunna börja jobba snabbare. Det borde spara pengar för samhället och göra så att företagen fick lättare att hitta utbildad personal. Företagen skulle ju också ha nytta av att ny personal lär sig snabbare på jobbet. Källor: http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2618998 Technichus Science Center i Härnösand. Där finns ett spel, Brainball, som mäter hjärnans elektriska signaler.
Teknikrapport Söråkers Champions 2014 Vi började med två grupper som skulle bygga var sin robot, men efter ett tag var det till och med tre grupper och robotar! På slutet skulle vi sedan välja vilken robot som vi tyckte var bäst att använda på tävlingen. Grupperna försökte klara så många uppdrag som möjligt och den robot som klarade flest uppdrag skulle bli tävlingsrobot. Alla uppdrag som vi har gjort är öppna dörrar, idrott, förändringar, lärlingsskap, projekt-baserat lärande, sökmotor och reverse engineering. När vi provat alla tre robotarna ett tag kom vi överens om hur tävlingsroboten skulle se ut. Vi valde grundmodellen som det finns ritning till i robotlådorna och byggde sedan på med det som behövdes. Roboten har två mellanstora drivhjul och ett litet svängbart hjul längst bak. Den har fyra motorer och en trycksensor. Vi använder trycksensorn för att det ska vara lättare att starta roboten. Två av motorerna används till drivhjulen och de två andra, som sitter högre upp på roboten används till för att röra verktygen som vi gjort till den. Trycksensorn sitter ganska långt upp och längst bak. En sladd sitter fast i den också. Vi använder ca 4-5 sladdar som sitter fast i vår robot. Det skulle vara bra att använda ljussensorn för att få roboten att följa linjer, men vi valde att inte använda den för att den skulle vara ganska mycket i vägen för roboten. De skulle även vara bra med en färgsensor till roboten, men vi hade ingen sån. Vi tänkte faktiskt på att köpa en, men bestämde oss för att vi inte behöver den. Om vi skulle använt en färgsensor skulle vi använt den till uppdraget Sökmotor. Det skulle kanske vara lättare, men vi löste det på annat sätt. Sensorer Vi använder trycksensor och rotationssensor. Med en trycksensor så blir det lättare att trycka på programmen. Vi använder rotationssensorn för att kunna svänga exakt som man vill och att bestämma hur långt roboten ska åka framåt. De sitter i motorerna och gör att hjulen snurrar lagom många varv. De gör också att roboten inte kraschar och kan svänga.
Motorer Vi använder fyra motorer, men bara 3 åt gången. Vi använder motorerna A, B och C. Eftersom man kan ha fyra motorer på EV3:n, så har vi valt att ha fyra motorer fastän vi kör med NXT. Då behöver vi inte byta sida på motorerna. På vissa uppdrag måste man sätta motorn på vänster sida och på andra uppdrag höger sida, så vi har satt en på varsin sida fast vi använder bara en åt gången. Hoppas bara att vi kommer ihåg att flytta sladden! Hjul Vi använder mellanstora hjul med platta däck för att få perfekta rörelser. De tjockare däcken gjorde att roboten rörde sig lite konstigt. Verktyg Vi använder en klo som fångar in öglor och öppnar dörren. Vi har en skopa som kan kasta iväg bollen. Vi använder ett bakstöd som vi ställer mot bankanten för att få roboten att starta rakt fram. Av: Calle, Vilgot, Lucas, Cecilia, William O, William S, Jesper, Albin och Philip Överst är verkyget som används för att köra ut modellen med lärlingarna. I mitten är en gaffel som kan användas till molnet, men även för att fånga in öglor. Nederst är skopan som bollen kastas in i mål med.
Marknadsföringsrapport Söråkers Champions 2014 Vi har inte hunnit visa upp vårt projekt för så många än, men dagen före tävlingen ska vi träna på våra presentationer genom att låta fyrorna på skolan lyssna på dem. Vi tänker också ringa Dagbladet och be dem komma hit och göra ett reportage. Med lite tur kan vi ta med artikeln och sätta upp i montern. Vi har gjort en skiss på hur ungefär montern ska se ut. Vi har tänkt att vi ska ha ett papper med forskningen, ett med tekniken och ett med våra sponsorer. Vi har också tänkt att vi ska ha vår lagbild på montern. I montern ska vi bland annat berätta om våra minnesglasögon. Vi har nämligen arbetat med glasögon av vår egen variant. De ska kunna hjälpa oss att minnas det vi ser och hör, men man ska även kunna spela spel och ta foton med minnesglasögonen. För att visa ungefär hur de ser ut har vi gjort glasögon av piprensare. De kommer att vara en del av lagets profilering. Vi tänker dela ut flygblad om glasögonen till besökarna. Vi kommer också att berätta om vår robot. Vi har två likadana robotar, så vi kan ha en i montern så länge inget händer med den andra. Sponsorerna kommer vi förstås också att visa upp i montern. Vi skaffade sponsorer genom att först skriva upp alla företag vi kom på, sedan sökte vi upp nummer dit och ringde. Det var ganska svårt att komma på företag och vissa fick vi maila till, men en del fick vi inget svar ifrån.
Här är våra sponsorer: Timrå kommun Leader Timråbygd Börje Norbäck AB Nyqvists såg och hyvleri Cerisresor Sveriges Ingenjörer Distrikt Västernorrland Panorama skylt och reklam Efter tävlingsdagen planerar vi att ha mer kontakt med Dagbladet för att berätta hur det gick på tävlingen. Vi kommer att skriva på skolbloggen och berätta om hela projektet. Tanken är också att vi visa upp vårt projekt för fler på skolan och kanske även på någon annan skola för att göra dem intresserade av FLL.
Arbetsprocess Söråkers Champions 2014 Söråkers skola har varit med i FIRST LEGO League fyra gånger i Härnösand, men nu är det första gången vi åker till Östersund. Laget sattes ihop genom att 16 elever från två klasser valde FLL som elevens val. Det var tolv pojkar och fyra flickor från två klasser i åk 5. Ingen av eleverna hade deltagit i tävlingen tidigare. De två lagledarna hade däremot båda erfarenhet av tävlingen, fast på olika sätt, en som lagledare och en som tävlingsarrangör. Inledningsvis jobbade vi bara en timme i veckan, men det ökade sedan ut till två timmar i veckan, sedan till tre och nu sista veckan har vi hållit på mest hela tiden. Ibland har några varit kvar efter skoltid också, mest för att jobba med roboten. Så var det även tre dagar på höstlovet. På bilden ser vi i bakre raden från vänster Calle, William S, Daniel, Vilgot, Johannes, Nathalie och Lina. I mittenraden Hannah och Cecilia. Längst fram ser vi Lucas, Adrian, Albin, William O, Jesper och Adam. Philip saknas tyvärr. Veckan innan uppdraget offentliggjordes började vi med en introduktion av hela FLLkonceptet för att få helheten. Veckan efter gick vi igenom uppdraget för att försöka få grepp om vad som skulle göras och började sedan bygga robotbanan. Alla var med och byggde. För att kunna jobba effektivt delade vi upp laget i tre grupper: forskning, teknik och marknadsföring. Eleverna valde själva vilken grupp de ville tillhöra. Teknikgruppen blev störst och bestod av nio elever, medan forsknings- och marknadsföringsgruppen visade sig bli betydligt mindre. Dessa två senare grupper jobbade en hel del tillsammans. Teknikgruppen byggde tre robotar för att kolla vilken som fungerade bäst. När tävlingen närmade sig valde de sedan ut en av dem som skulle bli tävlingsrobot. För att vara säkra byggde man även en kopia som skulle vara back-up om den första slutade fungera. De valde också ut de bästa programmen som de installerade i båda robotarna.
För att komma igång med forskningen fick hela laget vara med och brainstorma kring vilket ämne som skulle väljas. Till slut kom vi fram till att energi var ett intressant ämne, men det visade sig vara svårt att hitta något om hur man lärde sig om energi. Till slut bytte forskningsgruppen inriktning och fokuserade istället på hur man skulle kunna underlätta inlärning, oavsett ämne. Ett par glasögon som för över både det man ser och hör direkt till hjärnan skulle ju vara smart Nathalie, Daniel, Hannah och Lina sitter och funderar på hur minnesglasögonen skulle kunna fungera. Minnesglasögon skulle man ha! Utifrån den idén gick sedan forskningen vidare och detaljerna kring minnesglasögonen blev klarare. Vi har inte haft någon hjälp av andra än lärarna på skolan, men det skulle ha varit intressant att träffa någon expert. Det kanske vi kan göra senare. Laget har fungerat ganska bra, men teknikgruppen har nog varit lite för stor. Det har gjort arbetet en aning rörigt och inte så effektivt som man kanske skulle kunna önska. Vi har också märkt av det ganska vanliga problemet att roboten är väldigt intressant, medan jobbet med presentation och rapport inte har varit lika lockande att sätta igång med! Arbetet med projektet har stärkt kopplingen mellan de två klasserna. De elever som har jobbat tillsammans har nu något speciellt gemensamt som inte fanns tidigare. Det kommer troligtvis att ha stor betydelse för dem i framtiden. Den sista veckan har varit mycket intensiv och betydelsen av deadline har blivit tydlig för eleverna. Det är först nu som man förstår att tiden håller på att ta slut. Det kan ha stor påverkan på hur man planerar sin tid framöver. På det stora hela har det varit ett spännande projekt med mycket glädje, entusiasm och engagemang.