barnhemmet i muang mai söndag28 januari - onsdag 28 februari

Transkript

1 barnhemmet i muang mai söndag28 januari - onsdag 28 februari Det har gått en hel månad sedan sist, vi ber om ursäkt för detta. Tiden har bara flugit iväg då det är lite mer jobb med 46 barn än med, som vi tidigare hade, 22 barn. Vi har dessutom haft massor av besök och det har varit en period då många gamla volontärer har lämnat oss och många nya har kommit. Var ska vi börja. Vi tar det väl från början helt enkelt. Åsa lämnade oss den 23 januari. Söndagen den 28 januari var det dags för Cecilia, Ossian och Julius att säga hej då och efter bara några dagar så var det så dags för Nina att lämna oss. Vi kommer att sakna allihopa mycket. Men, men vi har fått nya starka krafter till oss. Samma dag som Nina slutade kom Märtha och några dagar senare kom även Inger och Mariann. Så i skrivande stund är ingen av dem särskilt ny längre. Emelie har till slut fått bli veteranen i gänget, men våndas nog mest av att det snart är dags för henne att lämna oss. Emma går mest omkring och verkar nöjd över att hon inte behöver fundera på hemfärd ännu på ett bra tag. Märta, Marianne och Inger känns som de har varit här hur länge som helst och det är väl bara namnen som ännu ställer till det lite. Något Emma har försökt råda

2 bot på genom att designa en jättefin barnaffisch med härliga porträtt på alla barn med deras nickname på svenska. En väldigt bra hjälp för oss alla, som dessutom är riktigt uppskattad av barnen. De tycker om att titta på bilden på sig själv, jag tror det förmedlar till dem hur viktiga de är för oss. Vår härliga Anne, håller dessutom på att måla om hela stället nästan. Hon har satt färg på matrummet och är nu i full färd med att måla om lekrummet. Lekrummet ska bli havet så i helgen ska alla barn få måla sin egen fisk på väggarna där. Det kommer att bli hur fint som helst. För barnens del har det varit mycket skola. De har snart sommarlov och inför det har alla barnen mycket test. Så det pluggas hårt just nu. Men vi har hunnit med den del mysigt också. Alla hjärtans dag firades med..hjärtan och lite godis och Tae satte igång storstädning av gården med alla barnen en söndag. Oj vad de slet och jobbade bra. Det höggs ner döda buskar, plockades skräp, eldades skräp osv. osv. Och faktiskt så hjälpte i stort sett alla till. Som belöning blev det eftermiddagsbad på Nai Yang. Det har naturligtvis varit en massa vanligt vardagsmys också, som att bara sitta och hänga ihop, prata, gosa och leka. Det är en fröjd att se volontärernas engagemang i barnen och hur mycket de får tillbaks hela tiden trots att man inte alltid förstår varandra. Men lite tråkigt har de förstås varit också. Vi har tvingats stänga datarummet och tagit bort alla datorer tillfälligt pga att barnen har tagit sig in där när de inte får vara där, och inte för att plugga utan för att spela spel. En morgon när vi kom hade de dessutom förstört ett databord. Så nu får de som behöver datorer för att plugga använda en dator som vi har ställt in på volontärkontoret alternativt en dator som finns på det thailändska kontoret. Och alltid under översikt av någon vuxen. Två av våra äldre pojkar har fortsatt göra dumma saker, missköta skolan, visat disrespekt mot flickorna och oss vuxna och ovilja att lyssna. Några av de yngre pojkarna ser dessutom upp till dem och börjar ta efter. Vi har därför tvingats ta det svåra beslutet att de inte kan komma tillbaks efter lovet. Det känns som ett ordentligt nederlag, för trots allt är det två fina killar. Men vilsna och redan för formade för att vi ska kunna ändra dem här, vi kom nog in i deras liv lite för sent och har inte förmågan att få dem att orka eller vilja lyssna på oss. I såna här lägen önskar man att det fanns ett facit och en manual som man kunde följa och som skulle lösa allt. Men så lätt är ju inte livet tyvärr. Och låter vi dem vara kvar så blir det på bekostnad av alla de andra barnen, då exempelvis det de gör/inte gör i skolan färgar skolans syn på alla våra barn.

3 Snart är det som sagt sommarlov för barnen. De slutar så klart inte på samma dag utan tvärtom väldigt olika. De som slutar först slutar redan 14 mars och de som slutar sist slutar inte förrän 31 mars. För de som slutar tidigt ska vi ha extra engelskundervisning, simskola och förhoppningsvis också extra thaiundervisning i väntan på sina kompisar. På lovet ska alla som vill och kan få åka hem och hälsa på släktingar, Wow jobbar för fullt för att hitta någon buss vi kan chartra för upp och ner resa. Det är väldigt viktigt att se till att de inte tappar kontakten med den släkt de har. Alla barnen ser fram emot sitt lov och att få åka hem, men många av dem frågar gång på gång om det är säkert att de får komma tillbaks. Det känns väldigt skönt för det är ju ett bevis på att vi har lyckats med det allra viktigaste att få de allra flesta att trivas och kännas sig trygga hos oss. Innan de åker hem ska vi ha sommarlovsfest med disco, som också den ska börja planeras. Kanske, kanske tvingar vi dem att lära sig Den Blomstertid nu kommer om de vill bli tvingade förstås. Men en avslutningsfest ska det i alla fall bli. Varma hälsningar, Sussi och Hans

4 Gung försöker lära Inger och Marianne Kalaha. Det ser ut att gå sådär... Stora städdagen. Ploy och Jean sopar löv. Khom klipper gräs. Och här plockas det skräp! Och här städas det lite till. Noon läser nog manualen för skottkärran...eller.

5 Wow har smitit från ekonomi och administration för att vinna över barnen i fem i rad. Kae hänger tvätt. Här spelas det thailändskt monopol...tror vi. Följa John med Emma och Emelie...eller vi menar, följa Nicoe.

6 En av alla dagar framför datorn för Taohoo. Jum är någon form av moraliskt stöd hmmm. Helglunch med Alla Hjärtans dag-hjärtan i bakgrunden. Allas vår danska Anne målar blått med gul T- shirt. Men så fort vi försvann dök det upp en röd och vit fisk...fast det var inte en ful fisk. Sist men inte minst, lite härligt eftermiddagsmys för Hans, Neng, Gip och Bom.