Rapport 2008:7 Uppföljning av ungdomars vikt i Östergötland vad har hänt med 91-orna? Linköping juli 2008 Marianne Angbratt Joakim Ekberg Lars Walter Folkhälsovetenskapligt centrum www.lio.se/fhvc
Uppföljning av ungdomars vikt i Östergötland vad har hänt med 91-orna? Rapport 2008:7 Linköping juli 2008 Marianne Angbratt Joakim Ekberg Lars Walter
2
Sammanfattning Viktproblemens omfattning blir tydlig när världshälsoorganisationen uppskattar att cirka 15 miljoner barn i Europa har fetma år 2010 och studier visar att förekomsten av övervikt bland skolbarn är så hög som 35 procent i vissa delar av Europa. Folkhälsovetenskapligt centrum har tillsammans med skolhälsovården samlat in vikt- och längduppgifter för högstadieungdomar födda 1991. Sammanställningen visar att 14 procent av ungdomarna har övervikt och 4 procent har fetma. Problemen är något större hos pojkarna både när det gäller övervikt och fetma. Geografiskt sett har centrala länsdelen lägst andel övervikt och fetma. Motsvarande studie, när ungdomar födda 1991 gick i mellanstadiet, genomfördes 2002. Jämfört med den har andelen med övervikt minskat från 17 procent, medan andelen med fetma är densamma. Även när ungdomarna gick i mellanstadiet var viktproblemen större hos pojkarna. Centrala länsdelen hade också då den minsta andelen fetma och övervikt. De två studierna har gjort det möjligt att följa samma ungdomar över fyra mättillfällen. Resultatet visar att de som har viktproblem i tidig ålder ofta har dessa kvar i högstadiet. Från förskolan till högstadiet behåller över 80 procent sina viktproblem. Övervikt och fetma är ett folkhälsoproblem. Fetma är en sjukdom och en betydande riskfaktor för uppkomst av flera sjukdomar, till exempel typ 2 diabetes. Övervikt är också en riskfaktor för sjukdom och tillsammans är fetma och övervikt förenade med både fysiska och psykosociala hälsorisker. Problemområdet har hög politisk prioritet i Östergötland och landstinget arbetar aktivt med frågan på strategisk nivå, genom bland annat behovsanalys och vårdprocessprogram. Även vårdprogram planeras. Viktproblem utvecklas i tidig ålder och bland de som har övervikt eller fetma vid tidig ålder består ofta problemen i tonåren. Det innebär att det är viktigt att tidigt identifiera de barn som är i risk för bestående viktproblem, för att kunna sätta in interventioner och behandling innan problemen blir bestående. Metoder och verktyg finns delvis utvecklade för att upptäcka barn med risk för att få bestående viktproblem. Det finns verktyg att använda i behandlingen av barn med viktproblem men det finns ingen rutin att generellt erbjuda behandling av barn med fetma. Det är ett gemensamt ansvar för individen och samhället att samarbeta kring att förebygga såväl fetma som övervikt och insatser behövs på alla nivåer. Hälso- och sjukvården har ett ansvar att sprida kunskap om fetma och övervikt och inom mödrahälsovården och barnhälsovården finns en lång tradition av preventivt arbete när det gäller hälsosamma levnadsvanor. Det är viktigt att fortsätta utveckla det förebyggande arbetet med strukturerade program kring livsstilsfrågor som är anpassat till barnens olika åldrar och riktat till alla föräldrar. Ytterligare ett viktigt verktyg inom det förebyggande arbetet är rutinmässig epidemiologisk bevakning av utvecklingen av fetma och övervikt hos barn och ungdomar. Ett utökat samarbete mellan kommunernas skolhälsovård och landstingets hälso- och sjukvård skulle underlätta en utveckling av sådan bevakning. 3
Innehållsförteckning INTRODUKTION... 5 BAKGRUND... 5 SYFTE... 6 UNDERSÖKNINGENS GENOMFÖRANDE... 6 Datamaterial... 6 RESULTAT... 8 Tvärsnittsdata... 8 Jämförelse över tid, kohortdata... 10 DISKUSSION... 12 REFERENSER... 17 4
Introduktion För att få en uppfattning av barns och ungdomars viktutveckling i länet har Folkhälsovetenskapligt centrum tillsammans med skolhälsovården under 2007 samlat in vikt- och längdata för ungdomar födda 1991. Det är en uppföljning av den kartläggning som genomfördes 2002, då vikt- och längddata samlades in från födelsen fram till 10 års ålder för samma personer. Resultatet från den kartläggningen har publicerats i Folkhälsovetenskapligt centrums rapport 2003:2, Kartläggning av barns vikt och viktutveckling i Östergötland [1]. Bakgrund Övervikt och fetma är ett folkhälsoproblem. Andelen skolbarn i Europa med viktproblem förespås att ha fördubblats till 2010 [2] och enligt WHO uppskattas 15 miljoner barn i Europa har fetma 2010 [3]. I vissa delar av Europa är förekomsten av övervikt hos skolbarn så hög som 35 procent [4]. Självrapporterade data av ungdomar i 29 länder i Europaregionen visar att bland 13-åringar hade 43 procent av pojkarna och 29 procent av flickorna övervikt eller fetma 2001-2002 [3]. I USA har det varit en ökning sedan 1980- talet [5] och förekomsten av övervikt bland barn och ungdomar har fortsatt öka mellan 1999 och 2004 [6]. I Sverige varierar förekomsten av övervikt och fetma med ålder och kön. Holmbäck fann att över en 20-årsperiod, mellan 1982 och 2002, ökade barn i åldrarna 4 och 10 år sin vikt medan 16-åringar visade små skillnader i viktuppgång över tid. Bland 16-åriga flickor var förekomsten av övervikt och fetma 11 procent vid båda mättillfällena, medan andelen pojkar med övervikt och fetma minskat från 15 procent 1982 till 9 procent 2002. Viktoch längduppgifter var hämtade från journaler [7]. Sjöberg och medarbetare har vid två tillfällen undersökt ungdomar i årskurs 9 i 13 skolor i Göteborg. Ungdomarna undersöktes dels 1994/95 då 11 procent av flickorna och 12 procent av pojkarna hade övervikt eller fetma. Vid den andra mätningen 2000/01 noterades en marginell ökning (1 procentenhet), bland både flickor och pojkar, av andelen med viktproblem [8]. En annan svensk studie av 15-åringar födda 1973 respektive 1981 visar att övervikt och fetma har ökat hos både pojkar och flickor. Ökningen är större bland pojkar, 7 procentenheter, jämfört med 4 procentenheter hos flickor [9]. Övervikt och fetma är ett problem både för den enskilda individen och för samhället [10]. Studier visar att övervikt under uppväxten kan kopplas till graden av självkänsla och att fetma är en betydande riskfaktor för uppkomsten av flera sjukdomar [10-12]. Ökningen av den kroniska sjukdomen diabetes typ två ökar hos barn i USA och förekommer även i Europa [13, 14]. Sjukdomen typ 2 diabetes förekom inte hos barn och ungdomar innan fetmans utbredning i lägre åldrar. För fetma och fetmarelaterade sjukdomar hos vuxna är de direkta kostnaderna omkring 2 procent av totala hälso- och sjukvårdskostnaderna. Detta motsvarar 3 miljarder kronor i Sverige 2002 [10]. Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi har beräknat att den 5
överskjutande risk som individer med övervikt och fetma har att få sjukdomar som diabetes typ 2, stroke, hjärt-kärlsjukdom kostade 2,9 miljarder år 2003 [15]. Övervikt är en riskfaktor för sjukdom och fetma är förenat med både fysiska [16, 17] och psykosociala hälsorisker [18]. Syfte Syftet med denna studie är att studera vikt hos östgötska högstadieungdomar födda 1991, samt deras viktutveckling från förskoleåldern. Undersökningens genomförande Datamaterial Studien omfattar alla ungdomar födda 1991 och boende i Östergötland 2007. Från samtliga 72 högstadieskolor samlades vikt- och längduppgifter in via skolhälsovårdsjournaler för alla individer som är födda 1991. All datainsamling gjordes under 2007. Ungdomar och vårdnadshavare har fått information om insamlingen och syftet med studien, och har haft möjlighet att tacka nej till att delta. Studien är både en tvärsnittsstudie och en kohortstudie. Till de deskriptiva resultaten som redovisar vikten hos personer födda 1991 när de är i högstadieåldern används ett tvärsnittsmaterial som omfattar 5 385 personer. Vid jämförelser över tid används däremot en kohort bestående av 4 312 personer. Kohorten innehåller personer som alla har mätningar vid fyra tillfällen. Tvärsnittsmaterial Datamaterialet som används till de deskriptiva resultaten omfattar 5 385 ungdomar i högstadieåldern. Datamaterialet är fullständigt med avseende på uppgifter om kön, vikt, längd samt ålder och kommuntillhörighet vid mättillfället. Studiebasen består av alla personer födda 1991 och bosatta i Östergötland 2007. Enligt länsstyrelsens folkbokföring var 6 118 individer födda under 1991 i Östergötland i juni 2007. Det skulle innebära att drygt 10 procent av ungdomarna saknas i datamaterialet. Det finns flera orsaker till att data saknas: vikt- och längdregistrering saknas från högstadiet deltagande i denna sammanställning har avböjts journaler är ofullständiga eller saknas Dessutom saknas data från några personer med funktionshinder eller skyddad identitet. Vidare har några orimliga mätvärden exkluderats. Olika skolor i länet mäter och väger högstadieungdomar i olika årskurser. Därför redovisar vi ibland resultat för högstadiet uppdelat på tre åldersgrupper. Antalet ungdomar och åldersintervall redovisas i tabell 1. 6
Tabell 1. Ålder och antal för tvärsnittsmaterialet, per åldersklass och kön 12/13-åringar 14-åringar 15/16-åringar Ålder Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Minimum 12,6 12,6 14,0 14,0 15,0 15,0 Median 13,6 13,6 14,5 14,6 15,3 15,3 Maximum 14,0 14,0 15,0 15,0 16,4 16,4 Antal 681 742 1 340 1 426 573 623 Kohortmaterial Kohortmaterialet skapades genom att matcha tvärsnittsmaterialet som samlats in 2007 med de vikt- och längduppgifter som tidigare samlats in 2002 för samma årskull [1]. Kohortmaterialet som skapades för att göra jämförelser över tid innehåller 4 312 individer. Dessa har fullständiga vikt- och längdregistreringar samt ålder vi mättillfället för de fyra mättillfällena förskoleåldern, lågstadieåldern, mellanstadieåldern samt högstadieåldern. Dessutom finns kommuntillhörighet registrerat vid insamlingen i mellanstadiet och högstadiet. Kohortmaterialets antal och åldersspridning redovisas i tabell 2. Tabell 2. Ålder och antal för kohortmaterialet, per skolålder och kön Förskoleålder Lågstadieålder Mellanstadieålder Högstadieålder Ålder Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Minimum 4,1 4,0 6,1 6,1 8,9 8,8 12,6 12,7 Median 5,2 5,2 7,2 7,2 10,5 10,5 14,5 14,5 Maximum 6,7 6,5 8,7 8,7 11,7 11,7 16,4 16,4 Antal 2 059 2 253 2 059 2 253 2 059 2 253 2 059 2 253 Variabler Resultaten baseras på indelning av BMI 1 i tre klasser, normalvikt/undervikt, övervikt och fetma. Från högstadieåldern presenteras resultaten i vissa fall i fyra klasser, undervikt, normalvikt, övervikt samt fetma. Gränserna för övervikt och fetma baseras på iso-bmi 2 [20]. Gränsen för undervikt baseras på resultat från en studie på svenska barn [19] och bestäms till medelvärde minus två standardavvikelser. 1 BMI:Body Mass Index = vikt/längd 2 = kg/m 2. 2 iso-bmi är en ålders- och könsjusterad viktklassindelning. 7
Resultat Tvärsnittsdata Bland ungdomar födda 1991 och som har vikt och längd dokumenterat under högstadiet (n=5 385) har 14 procent övervikt och 4 procent fetma medan 2 procent har undervikt. Andelen pojkar som har övervikt och fetma är något större jämfört med flickor, tabell 3. Tabell 3. Viktfördelning (andel och antal) för ungdomar födda 1991, uppdelat på kön. (På grund av avrundning blir inte alltid summan 100 procent) Flickor Pojkar Totalt Andel (%) Antal Andel (%) Antal Andel (%) Antal Undervikt 1 34 2 47 2 81 Normalvikt 82 2 128 79 2 198 80 4 326 Övervikt 13 349 15 416 14 765 Fetma 3 83 5 130 4 213 Totalt 100 2 594 100 2 791 100 5 385 Fördelningen i fyra viktklasser presenteras för de tre åldersgrupperna i tabell 4. Antalet personer i de olika åldersklasserna finns i tabell 1. Andelen ungdomar med övervikt sjunker medan andelen pojkar med fetma ökar med stigande ålder. Den totala omfattningen av viktproblem sjunker dock från yngsta till äldsta åldersgruppen under högstadietiden, mer för flickor än för pojkar, tabell 4. Tabell 4. Viktfördelning (procent) för ungdomar födda 1991, uppdelat på ålder och kön. (På grund av avrundning blir inte alltid summan 100 procent) 12/13-åringar 14-åringar 15/16-åringar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Undervikt 0 2 2 1 2 2 Normalvikt 81 79 82 78 84 80 Övervikt 16 16 13 16 11 12 Fetma 3 4 3 5 3 6 Totalt 100 100 100 100 100 100 Vid jämförelse mellan de tre länsdelarna visar resultaten att västra länsdelen har högst andel ungdomar med övervikt och fetma oavsett om man ser till pojkar eller flickor. Lägst andel ungdomar med viktproblem har centrala länsdelen, tabell 5. 8
Tabell 5. Viktfördelning (procent) för ungdomar födda 1991, uppdelat på länsdelar och kön. (På grund av avrundning blir inte alltid summan 100 procent) Centrala länsdelen Västra länsdelen Östra länsdelen Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Undervikt 2 2 1 1 1 1 Normalvikt 83 81 81 76 82 78 Övervikt 13 14 14 16 14 15 Fetma 3 3 4 6 3 5 Totalt 100 100 100 100 100 100 Andelen personer med övervikt och fetma varierar mellan kommunerna och mellan könen. Hos flickor varierar andelen med övervikt och fetma mellan 8 och 35 procent. Motsvarande siffror hos pojkar är 17 och 26 procent, tabell 7. Andelen flickor med fetma varierar från 0 till 10 procent mellan kommunerna. Motsvarande variation för pojkarna är 0 till 9 procent. Endast i en kommun förekommer fetma i större utsträckning hos flickor och i 4 kommuner finns en större andel flickor med övervikt jämfört med pojkar. I 2 kommuner förekommer ingen fetma vare sig för flickor eller pojkar. Andelen personer med undervikt är oftast under 2 procent, men i två kommuner har 4 respektive 3 procent av personerna undervikt. Det finns även kommuner utan förekomst av undervikt. Tabell 7. Viktfördelning (procent) för ungdomar födda 1991, uppdelat på kön och kommun Undervikt/ normalvikt Flickor Övervikt/ fetma Antal Undervikt/ normalvikt Pojkar Övervikt/ fetma Antal Centrala länsdelen 85 15 1 052 83 17 1 118 Ydre 65 35 20 81 19 31 Kinda 86 14 70 81 19 63 Åtvidaberg 84 15 71 78 22 95 Linköping 85 15 891 83 17 929 Västra länsdelen 82 18 576 78 22 668 Ödeshög 76 24 43 86 14 41 Boxholm 82 18 39 82 18 38 Motala 79 11 270 76 24 314 Vadstena 67 33 45 74 26 57 Mjölby 88 12 179 81 19 218 Östra länsdelen 83 17 966 80 20 1 005 Finspång 85 15 116 79 21 107 Valdemarsvik 90 10 48 80 20 64 Norrköping 81 19 694 80 20 728 Söderköping 92 8 108 77 23 106 9
Jämförelse över tid, kohortdata De ungdomar som ingår i kohorten (n=4 312) har dokumenterade vikt- och längddata från förskole-, lågstadie-, mellanstadie- och högstadieåldern. Andelen personer med fetma är i stort sett oförändrad under hela skoltiden från lågstadiet till och med högstadiet, medan andelen personer med övervikt varierar över tid, med den högsta andelen under mellanstadiet. Andelen personer med övervikt och fetma stiger från 14 procent i förskolan till 21 procent i mellanstadiet, andelen sjunker sedan och är 18 procent under högstadiet, tabell 8. Tabell 8. Viktfördelning (procent) för ungdomar födda 1991, uppdelat på skolåldrar Förskoleåldern Lågstadieåldern Mellanstadieåldern Högstadieåldern Normalvikt 86 83 79 82 Övervikt 11 13 17 14 Fetma 3 4 4 4 Totalt 100 100 100 100 Det finns en skillnad mellan könen vid jämförelse över tid. Jämfört med flickor finns en lägre andel pojkar med fetma i förskoleåldern, i lågstadiet når pojkarna samma nivå som flickorna och från och med mellanstadiet har en större andel av pojkarna fetma jämfört med flickorna. Beträffande övervikt når pojkarna större andel jämfört med flickorna först i högstadiet figur 1. 20 18 16 Procent 14 12 10 8 6 Flickor, övervikt Pojkar, övervikt Flickor, fetma Pojkar, fetma 4 2 0 Förskoleålder Lågstadieålder Mellanstadieålder Högstadieålder Figur 1. Andel ungdomar födda 1991 (procent) med övervikt och fetma, uppdelat på skolålder och kön. 10
Fördelningen av övervikt och fetma mellan länsdelarna är densamma som vid mätningen när ungdomarna födda 1991 gick i mellanstadiet [1]. Lägst är andelen övervikt och fetma i centrala länsdelen medan västra och östra länsdelen har högre andel, tabell 9. I kohortmaterialet jämförs kommunvis ungdomarnas vikt i mellanstadieåldern med högstadieåldern. Ingen kommun visar en ökad andel individer med övervikt och fetma., utan tvärtom uppvisas minskade andelar. Den största förändringen har skett i Boxholm där andelen övervikt och fetma minskat med 10 procentenheter, Söderköping har minskat med 5 procentenheter och i Finspång, Mjölby, Vadstena och Motala är minskningen 4 procentenheter, tabell 9. Tabell 9. Viktfördelning (procent) för ungdomar födda 1991 i mellanstadiet och högstadiet, uppdelat på kommun Undervikt/ normalvikt Mellanstadieåldern Övervikt/ fetma Antal Undervikt/ normalvikt Högstadieåldern Övervikt/ fetma Antal Centrala länsdelen 82 18 1 708 85 15 1 705 Ydre 75 25 16 75 25 16 Kinda 81 19 110 82 18 107 Åtvidaberg 81 19 117 79 21 121 Linköping 83 17 1 465 86 14 1 461 Västra länsdelen 76 24 989 80 20 990 Ödeshög 77 23 62 79 21 63 Boxholm 79 21 62 89 11 62 Motala 74 26 470 78 22 465 Vadstena 69 31 78 73 27 81 Mjölby 80 20 317 84 16 319 Östra länsdelen 78 22 1 615 81 19 1 617 Finspång 78 22 197 82 18 195 Valdemarsvik 82 18 87 83 17 90 Norrköping 77 23 1 151 80 20 1 150 Söderköping 80 20 180 85 15 182 11
I figur 2 beskrivs viktutvecklingen i viktklasser från förskoleåldern respektive mellanstadieåldern till högstadieåldern. Av de personer som hade fetma i förskoleåldern har 16 procent normalvikt och 84 procent har övervikt eller fetma i högstadiet. Motsvarande siffror för personer med fetma i mellanstadiet är 5 procent normalvikt och 95 procent övervikt eller fetma. Av personer med övervikt i förskoleåldern når hälften normalvikt i högstadiet medan hos dem med övervikt i mellanstadiet når drygt 40 procent normalvikt i högstadiet. Högstadieåldern Högstadieåldern Fetma vid förskoleåldern n=124 46 % fetma 38 % övervikt Fetma vid mellanstadieåldern n=172 60 % fetma 35 % överv ik t 16 % normalvikt 5 % normalvik t Övervikt vid förskoleåldern n=490 11 % fetma 40 % övervikt 50% normalv ik t Övervikt vid mellanstadieåldern n=724 8 % fetma 49 % överv ik t 43 % normalv ikt Normalvikt vid förskoleåldern n=3698 2 % fetma 10 % övervikt Normalvikt vid mellanstadieåldern n=3416 6 % övervikt 95 % normalvik t 89 % normalvikt Figur 2. Viktutveckling från förskoleåldern respektive mellanstadieåldern till högstadiet, för ungdomar födda 1991. (På grund av avrundning blir inte alltid summan 100 procent.) Diskussion Resultaten från denna studie visar att bland högstadieungdomar, födda i Östergötland 1991, är andelen individer med övervikt lägre i högstadiet jämfört med när samma personer gick i mellanstadiet. Andelen ungdomar med övervikt är 17 procent i mellanstadiet och 14 procent i högstadiet medan andelen med fetma är 4 procent vid båda mättillfällena. Det finns en könsskillnad i högstadiet där en större andel pojkar har övervikt och fetma jämfört med flickor. I västra och östra länsdelarna har en större andel individer problem med övervikt och fetma jämfört med centrala länsdelen. Det är samma förhållanden som när ungdomarna gick i mellanstadiet [1]. Däremot har andelen individer med övervikt och fetma minskat i samtliga kommuner i länet bland ungdomar 12
födda 1991. Bland dem som hade övervikt och fetma i mellanstadiet har 95 procent kvar problemen i högstadiet. Bland dem som hade övervikt och fetma i lågstadiet respektive förskoleåldern kvarstår problem i högstadiet i något lägre omfattning, 86 respektive 84 procent. Eftersom vikt- och längdmätningar inom skolhälsovården sker i olika skolår i olika kommuner, har vi mätningar i tre åldersgrupper i högstadiet. Resultatet visar att andelen ungdomar med övervikt och fetma är något lägre i den äldsta åldersgruppen (15/16- åringar) jämfört med de yngre högstadieungdomarna (12/13-åringar och 14-åringar). Förekomsten av övervikt och fetma i Östergötland stämmer överens med förekomsten bland 15-åringar, studerade i Stockholm 2004 [21]. Däremot skiljer sig ungdomar i Östergötland från ungdomar i Uppsala [7]. Bland 15/16-åringar i Östergötland har cirka 14 procent av flickorna och 18 procent av pojkarna övervikt och fetma, motsvarande siffror i Uppsala är 11 respektive 9 procent [7]. Att mätningarna i Östergötland är gjorda sex år senare jämfört med mätningarna i Uppsala förklarar inte skillnaderna, eftersom studien i Uppsala inte har kunnat notera någon ökning av övervikt och fetma bland 16- åringar mätta 1982 och 2002. Att så stor andel behåller sina viktproblem upp i högstadiet stämmer överens med resultat från Wardle et al som fann att bestående fetma etableras före 11 års ålder [22]. Vidare fann Whitaker att fyra av fem tonåringar med fetma behåller sin fetma i vuxen ålder [23]. Cirka 10 procent av överviktiga vuxna var överviktiga redan som barn, medan 50 procent av vuxna med fetma var överviktiga redan innan 10 års ålder [24]. Föräldrarnas vikt har också betydelse, T Sanders beskriver att bland barn där båda föräldrarna har fetma drabbas 20 procent av barnen av fetma [25]. Hur detta förhåller sig i vår studie kan inte undersökas. Eftersom vi endast har uppgifter om vikt och längd kan ingen samvariation med andra betydelsefulla faktorer, som till exempel föräldrars vikt, individens/familjens mat- och rörelsevanor, och deras betydelse för vikt och viktutveckling, analyseras. Fetma är en svårbehandlad sjukdom, framförallt är det svårt att uppnå en bibehållen viktstabilitet vid viktnedgång. Samtidigt är det viktigt att notera att även en liten viktminskning, på cirka 5 kg, hos vuxna individer med fetma har diabetespreventiva effekter [26-28]. Detta är intressant även ur ett barnperspektiv eftersom en utveckling av typ 2 diabetes nu förekommer även bland barn [29]. De behandlingsmetoder som finns idag och som baseras på beteendeförändring, bättre matvanor och ökad fysisk aktivitet behöver dock utvecklas och bli mer effektiva. Exempelvis testas och jämförs olika interventionsprogram för ändrade vanor avseende kost och fysisk aktivitet samt nya hjälpmedel som telemedicin och Internet [30, 31]. Behandlingsprogrammen involverar ofta flera i familjen och dessutom påverkar matvanorna alla familjemedlemmar, detta bidrar till att fetmabehandlingen blir omfattande. För att hejda utvecklingen av övervikt och fetma och vända trenden krävs att förebyggande insatser sätts in i tidiga åldrar, något som stöds av våra resultat. Även Kim et al menar att prevention av övervikt ska fokuseras på yngre barn och barn som är i risk att bli överviktiga. Dessa forskare fann i en studie att barn lätt utvecklar övervikt i åldern 5 till 8 år. De fann också att barn som var i risk för att bli överviktiga tycktes ha lättare att minska vikten jämfört med dem som redan hade övervikt. De något äldre barnen 11 13 år verkade ha svårare att minska vikten [32]. 13
Hittills har det inte funnits några säkra metoder för att identifiera dessa barn i risk. Datainsamlingen av vikt och längd hos barn födda 1991 i Östergötland har använts för att utforma ett identifieringsinstrument. Resultaten visar att flickor med fetma i 5 års ålder och pojkar med fetma vid 4 och 5 års ålder kan vara i riskzonen för att ha fetma även vid 10 års ålder. Av de barn som identifierades att vara i risk vid 5 år hade 80 procent fetma vid 10 år och nästan alla de barn som bedömdes utan risk vid 5 år hade inte fetma vid 10 år [33]. För att utveckla detta instrument med ännu högre tillförlitlighet planeras fortsatta analyser med vikt och längddata från högstadietiden att genomföras. Enligt Katan et al kan övervikt och fetma betraktas som en normal utveckling på en onormal omgivning/miljö [34]. Med det påståendet involveras även individens omgivande miljö som en förklaring till problemen. Tidigare har fokus legat på genetisk eller metabol sjuklighet hos individer med fetma. Det är ett gemensamt ansvar för individen och samhället, inklusive hälso- och sjukvården, att samarbeta kring att förebygga såväl fetma som övervikt. Insatser behövs på alla nivåer och att få till stånd samverkan är en förutsättning för att nå framgång [35]. För individen är fetma ett hälsoproblem, ur ett befolkningsperspektiv är övervikt som riskfaktor ett större problem, eftersom övervikt förekommer i så stor omfattning. Samhällets ansvar är exempelvis att utveckla hälsosammare skolmiljöer, transportsystem och stadsplanering som främjar hälsosam vikt [34]. Detta framhåller även Statens Beredning för Medicinsk utvärdering (SBU) som menar att det går att förebygga övervikt och fetma hos barn och ungdomar genom interventionsprogram i skolan, med information och stimulans till bättre matvanor och ökad fysik aktivitet [36]. För hälso- och sjukvården och övriga samhället har flera olika nivåer identifierats där övervikt och fetma hos barn och ungdomar kan förebyggas [35]: genom att stötta familjen i att utveckla hälsosamma levnadsvanor (barnet, föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar). i förskolan och skolan genom hälsofrämjande insatser av hälsosam mat och daglig fysisk aktivitet. Hälsoundervisning bör finnas i varje skola i samarbete med skolhälsovården. i hälso- och sjukvården genom att identifiera problemet, utveckla metoder för behandling och prevention, och sprida kunskap. genom att regering och riksdag bland annat arbetar för en jordbruks- och livsmedelspolitik som främjar hälsosamma matvanor, till exempel att TV-reklam om skräpmat som riktas till barn förbjuds inom hela EU. i industrin genom produktutveckling av hälsosamma livsmedel och i media föra en saklig debatt. Hälso- och sjukvården har ansvar för att sprida kunskap om såväl sjukdomen fetma som riskfaktorn övervikt. Att i varje patientmöte där det är relevant lyfta viktproblematiken, mäta vikt och längd eller bukomfång samt dokumentera insatser och mätresultat är betydelsefulla förebyggande insatser. Särskilt viktiga arenor inom hälso- och sjukvården är mödrahälsovården (MHV) och barnhälsovården (BHV). Där finns en lång tradition av preventivt arbete i enskilda samtal eller föräldragrupper och möjlighet att stötta blivande föräldrar och småbarnsfamiljer i hälsosamma levnadsvanor. 14
Denna förebyggande tradition skulle också behöva kompletteras med ett strukturerat program kring livsstilsfrågor som är anpassat till barnens olika åldrar och riktat till alla föräldrar [35]. Detta har stöd i WHO European Action Plan for Food and Nutrition Policy 2007 2012, där ett av målen är att vända trenden av stigande andel fetma hos barn och ungdomar [37]. Målet ska nås genom utbildning och information, och genom familjens samverkan med olika aktörer i samhället som till exempel BVC och skola. Ett annat viktigt verktyg i hälso- och sjukvårdens arbete med att förebygga övervikt och fetma är att rutinmässigt genomföra epidemiologisk bevakning av barns och ungdomars vikt och längd. Kommunernas skolhälsovård samlar rutinmässigt in dessa data och ett utökat samarbete mellan skolhälsovården och landstingets hälso- och sjukvård skulle underlätta denna bevakning. Flera forskare rekommenderar att fetma bör få högsta prioritet inom hälso- och sjukvården och som forskningsområde samt vägas in i framtida politiska beslut [38]. I Landstinget i Östergötland har frågorna hög politisk prioritet, vilket framkommer bland annat av den behovsanalys av övervikt och fetma som genomfördes 2007 [39, 40]. Landstinget i Östergötland har förhållandevis god kunskap om omfattningen av övervikt och fetma hos ungdomar, bland annat genom denna och den tidigare studien av samma population. Dock kan det konstateras att det i dagsläget inte finns någon behandling som rutin för barn med diagnosen fetma (iso-bmi 30 40). De barn som erbjuds behandling har ett iso-bmi >40 eller iso-bmi 30 40 i kombination med någon ytterligare diagnos. Det finns BMI-kriterier för att identifiera fetma och övervikt hos både vuxna och barn. Det finns också beslutsregler för att identifiera de som är i risk för att få bestående viktproblem [33] och det finns verktyg att använda i behandling. Som sådana verktyg kan nämnas Agendakarta [41], Habo hälsokurva [42] och samtalsmetodik [43]. Vidare finns ett vårdprocessprogram 3 inriktat mot övervikt och fetma. Nu planerar landstinget även att skriva vårdprogram 4 för övervikt och fetma, som omfattar barn, ungdomar och vuxna. Det innebär en sammanhängande vårdkedja för barn och ungdomar med övervikt och fetma. Medvetenheten om problemen med fetma ökar. Det som ytterligare skulle stärka arbetet med övervikt och fetma är om det inom landstinget fanns behandlingsteam för barn och vuxna i samarbete med primärvård, sjukhus och skolhälsovård, ett sådant arbete planeras nu i Örebro läns landsting [44]. Ett rutinmässigt samarbete med aktörer inom och utanför hälso- och sjukvården skulle öka möjligheten att upptäcka individer i risk tidigt och sätta in livsstilsintervention och annan behandling innan övervikten blivit etablerad [32]. Därför behöver nästa steg bli att etablera samarbete med exempelvis kommunernas skolhälsovård och andra aktörer i arbetet att utveckla det förebyggande arbetet mot övervikt och fetma. Sammanfattningsvis kan konstateras att fortfarande har 18 procent av ungdomarna födda 1991 övervikt och fetma. Det är en större andel pojkar som har viktproblem och det finns även en geografisk skillnad, med minst problem i den centrala länsdelen. Jämfört med när ungdomarna gick i mellanstadiet har andelen överviktiga minskat något medan andelen med fetma är densamma. Av dem som har övervikt och fetma i förskoleåldern 3 Med vårdprocessprogram avses en beskrivning av framförallt de inblandade vårdaktörerna/nivåerna samt samspelet mellan dessa. 4 Med vårdprogram avses här mer detaljerad sammanställning av vilka åtgärder som ska göras, när dessa ska genomföras samt av vem. 15
eller vid senare mätningar har majoriteten (minst 84 %) bibehållen övervikt och fetma i högstadiet. Att så många behåller sina viktproblem innebär att det är viktigt att identifiera de som är i risk, för att tidigt kunna intervenera. En viktig grund för hälso- och sjukvårdens arbete med övervikt och fetma är att följa vikt och viktutveckling över tid genom rutinmässig epidemiologisk bevakning. Det är också viktigt att fortsätta utveckla det förebyggande arbetet inom MVC och BVC, till exempel genom att utveckla program kring livsstilsfrågor som är anpassat till barnens olika åldrar och riktat till alla föräldrar. Ett utvecklat samarbete med andra aktörer som till exempel skolhälsovård skulle underlätta arbetet med att minska övervikt och fetma bland barn. 16
Referenser 1. Angbratt M, et al., Kartläggning av barns vikt och viktutveckling i Östergötland. 2003, Folkhälsovetenskapligt centrum Landstinget i Östergötland: Linköping. 2. Kosti RI and Panagiotakos DB, The epidemic of obesity in children and adolescents in the world. Cent Eur J Public Health, 2006. 14: p. 151-9. 3. WHO, The Challenge of obesity in the WHO European Region and the Strategies for response, Branca F, Nikolgosian H, and Lobstein T, Editors. 2007: Copenhagen. 4. Jackson-Leach R and Lobstein T, Estimated burdon of paediatric obesity and comorbidities in Europe. Part 1. The increase in the prevalence of child obesity in Europe is itself increasing. Int J Oediatr Obes, 2006. 1: p. 26-32. 5. Ogden C, et al., Prevalence and trends in overweight among US children and adolescents, 1999-2000. JAMA 2002. 288: p. 1728-32. 6. Ogden C, et al., Prevalence of overweight and obesity in the United States, 1999-2004. JAMA, 2006. 295: p. 1549-1555. 7. Holmbäck U, et al., Overweight more prevalent among children than among adolescents. Acta Paediatr, 2006. 96: p. 577-81. 8. Sjöberg A, Food habits in Swedish Adolescents, in Department of Clinical Nutrition Sahlgrenska Academy 2004, Göteborg University Göteborg. 9. Werner B, Growth in Sweden, in Department of public Health Sciences. 2007, Karolinska Institutet: Stockholm. 10. Fetma - problem och åtgärder En systematisk litteraturöversikt, in SBU-rapport, S.b.f.m.u. SBU, Editor. 2002, Statens beredning för medicinsk utvärdering: Stockholm. 11. Reilly JJ, et al., Health consequences of obesity. Arch Dis Child, 2003. 88: p. 748-52. 12. Buriant W, et al., Child and adolescent obesity - Causes and consequences, prevention and management. 2002, Cambridge: Cambridge University press. 13. Malecka-Tendera E, Erhardt E, and Molnar D, Type 2 diabetes mellitus in European children and adolescents. Acta Paediatr, 2005. 94: p. 543-46. 14. American Diabetes Association, Typ 2 diabetes in children and adolescents. Pediatrics, 2000. 105: p. 671-80. 15. Persson U, Svensson M, and Ödegaard K, Sjukvårdens kostnader relaterad till övervikt och fetma. 2005, Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi: Lund. 16. Rosenberg B, Moran A, and S. AR, Insulin resistence (metabolic) syndrome in children. Panminerva Med, 2005. 47: p. 229-44. 17. Nathan BM and Moran A, Metabolic complications of obesity in childhood and adolescence: more than just diabetes. Curr Opin Endocrinol Diabetes Obes, 2008. 15: p. 21-9. 18. Williams J, et al., Health-related quality of life of overweight and obese children. JAMA, 2005. 293: p. 70-76. 19. Karlberg J, Luo ZC, and Albrektsson-Wikland K, Body mass index reference values (mean and SD) for Swedish children. Acta Paediatr, 2001. 90: p. 1427-1434. 17
20. Cole, T.J., et al., Establishing a standard definition for child overweight and obesity worldwide: interfnational survey. BMJ, 2000. 320: p. 1240-3. 21. Rasmussen F, et al., Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla balnd ungdomar (COMPASS), in Epidemiologiksa enhetens rapportserie, R. F, Editor. 2004: Stockholm. 22. Wardle, J., et al., Development of adiposity in adolescence: five year longitudinal study of an ethnically and socioeconomically diverse sample of young people in Britain. BMJ, 2006. 332: p. 1130-2 23. Whitaker RC, et al., Predicting obesity in young adolthood from childhood and parental obesity. N Engl J Med, 1997. 337: p. 869-73. 24. Andersen T and Rössner S, Fetma/fedme - en nordisk lärobok. 1998, Lund: Studentlitteratur. 25. Sanders T. Anti-obesity diets - does anything matter except energy deficiency? in 9th Noric Nutrition Conference. 2008. Copenhagen: Danish Nutrition Society. 26. Torgerson JS, Preventing diabetes in teh obese. The Xendos study and its context. The British J of Diabetes and Vascular Disease, 2004. 4: p. 22-7. 27. Tuomilehto J, et al., Prevention of type 2 diabetes mellitus by changes in lifestyle among subjects with impaired glucose tolerance. N Engl J Med, 2001. 344: p. 1343-50. 28. Knowler WC, et al., Reduction in the incidence of type 2 diabetes with lifestyle intervention or metformin. N Engl J Med, 2002. 346: p. 393-403. 29. Sinha R, et al., Prevalence of impaired glucose tolerance among children and adolescents with marked obesity. NEJM, 2002. 346: p. 802-11. 30. Wilding JPH, Treatment strategies for obesity. Obesity reviews, 2007. 8, Suppl 1: p. 137-44. 31. Melin I, Obesitas. 2001, Stockholm: Studentlitteratur. 32. Kim, J., et al., Incidence and remission rates of overweight among children aged 5 to 13 years in a district-wide school surveillance system. Am J Public Health, 2005. 95: p. 1588-94. 33. Timpka T, et al., A High-Precision Protocol for Identification of Preschool Children at Risk for Persisting Obesity. PloS One, 2007. 2: p. e535.doi:101371/journal.pone.0000535. 34. Katan MB, et al., Witch are the greatest recent discoveries and the greatest future challenges in nutrition? Europ J Clin Nutr, 2007: p. 1038-46. 35. Perlhagen J, Flodmark CE, and Hernell O, Fetma hos barn - prevention enda realistiska lösningen på problemet. Läkartidningen, 2007. 104 138-41. 36. SBU, S.b.f.m.u., Förebyggande åtgärder mot fetma. En systematisk litteraturöversikt, in Gula rapporter. 2004, Statens berednng för medicinsk utvärdering: Stockholm. 37. WHO, Proposed Second WHO European Action Plan for Food and Nutrition Policy 2007-2012. 2007, Regional office for Europe: Copenhagen. 38. Flodmark CE, et al., New insights into the field of children and adolescents obesity: tfhe European perspektive. Int J of Obesity, 2004. 28: p. 1189-96. 39. Landstingsfullmäktige, Hälso- och sjukvårdsnämndens verksamhetsplan 2008, in Landstinget i Östergötland. 2008: Linköping. 40. Almbrandt-Löf P, Övervikt och fetma, Behovsanalys 2007:1, in Landstinget i Östergötland. 2007: Linköping. 18
41. Tunemar AC and Schöld AK, Att införa ett interventionsprogram för barn med övervikt är lättare sagt än gjort, in Rapport-FoUrnalen. 2007, Forsknings- och utvecklingsenheten för Närsjukvården: Linköping. 42. Lingfors H, et al., Lifestyle changes after a health dialogue. Results from the Life for Life health promotion programme. Scand J Prim Health Care, 2003. 4: p. 248-52. 43. Lindhe Söderlund L, et al., Applying motivational interviewing to counselling overweight and obese children. Submitted, 2008. 44. Nybäck M, Personlig kommunikation. 2008: Örebro. 19
Folkhälsovetenskapligt centrum i Östergötland Landstinget i Östergötland S:t Larsgatan 49 B 581 91 Linköping Telefon: 013-22 88 33 E-post: fhvc@lio.se www.lio.se/fhvc ISSN 1401-5048