LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND REGIONFÖRBUNDET I MÄLARDALEN

LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND REGIONFÖRBUNDET I MÄLARDALEN Yttrande gällande remiss av förslag till åtgärdsprogram, miljökvalitetsnormer samt förvaltningsplan för Norra Östersjöns Vattendistrikt (dnr 537-5058-14) LRF Mälardalen har fått möjlighet att lämna synpunkter gällande remiss av förslag till åtgärdsprogram, miljökvalitetsnormer samt förvaltningsplan för Norra Östersjöns Vattendistrikt och vill med anledning av detta framföra följande synpunkter. I en bilaga till yttrandet finns svar på de frågor som Vattenmyndigheten ställt inför samrådet. LRF Mälardalen anser inte att dessa frågor täcker in alla de synpunkter som vi önskar lämna varför vi vill komplettera svaret på frågorna med yttrandet nedan. Sammanfattning Sammanfattningsvis vill LRF Mälardalen, liksom Vattenmyndigheten, fortsätta arbeta för att våra vatten ska nå god status. LRF Mälardalen instämmer dock inte i Vattenmyndighetens bedömningar av hur detta ska ske på det för hela samhället bästa sättet. LRF Mälardalen finner att Vattenmyndighetens förslag saknar avvägningar mellan olika mål, både inom ramen för vattenförvaltningen, och gentemot andra viktiga samhällsmål såsom behovet av en livsmedelsproduktion. Markavvattning framställs som ett stort miljöproblem på grund av dess påverkan på morfologin. LRF Mälardalen vill istället se förbättrad dränering som en viktig grundläggande åtgärd som är bra ur växtnäringssynpunkt. LRF Mälardalen anser även att markavvattningens påverkan på statusklassningen är alldeles för stor. När det gäller de fysiska åtgärderna har LRF Mälardalen överlag inga större invändningar mot åtgärderna i sig, då de flesta i rimlig omfattning är möjliga att kombinera med en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion. LRF Mälardalen vänder sig däremot starkt emot den orimliga ambitionsnivån, bördefördelningen, kostnadsberäkningarna och resonmangen kring vem som ska betala för åtgärderna. LRF Mälardalen menar även att styrmedelsanalysen, som ligger till grund för uppdragen till myndigheterna, är undermålig och oseriöst genomförd och menar att Vattenmyndigheten grovt underskattat effekten på vattenmiljön av frivilliga åtgärder såsom stöd och rådgivning. LISA EHDE lisa.ehde@lrf.se Regionförbundet i Mälardalen Box 23 745 21 Enköping Besöksadress Kungsgatan 21-23 Tfn 0171-41 76 33 Växel 0171-41 76 30 Fax 0171-41 76 31

2(23) Inledning: Lantbruket som vattenförorenare och behovet av avvägningar mellan olika samhällsmål Det finns ingen som helst oenighet mellan LRF Mälardalen och Vattenmyndigheten när det gäller målet om att våra sjöar och vattendrag ska ha god status. Är det några som är beroende av ett friskt och rent vatten är det nämligen våra lantbrukare. LRF Mälardalen har inte heller några större invändningar i sak när det gäller de flesta åtgärder som föreslås. Det LRF Mälardalen däremot vänder sig mycket starkt emot är den orimliga ambitionsnivån, bördefördelningen mellan sektorer samt avsaknaden av samhällsekonomisk konsekvensanalys och proportionalitetsbedömningar. Materialet som Vattenmyndigheten presenterat är mycket svårtillgängligt. Vattenmyndigheten menar att man vill ha allmänhetens synpunkter på samrådsmaterialet, men allmänheten har mycket svårt att tillgodogöra sig materialet. Språkbruket är onödigt komplicerat, förekomsten av svåra och nya ord är oändlig och materialets omfattning är avskräckande för de allra flesta. Detta fick också till följd att de samrådsmöten som Vattenmyndigheten anordnade främst var möten för att börja skapa förståelse för materialets innehåll, snarare än ett forum där allmänheten och intressenter kan lämna synpunkter. Materialet innehåller inte en tillräcklig utvärdering av redan genomförda åtgärder och effekten av lagstiftning som redan finns på de aktuella områdena, bland annat till följd av nitratdirektivet. 1 Vattenmyndigheten hänvisar själva till trögheten i systemet och menar att redan genomförda åtgärder ännu inte haft effekt, men drar ändå häpnadsväckande snabbt slutsatsen att avsaknaden av effekt beror på avsaknaden av ett seriöst åtgärdsarbete. Detta cirkelresonemang och bristen på utvärdering av styrmedels effekt bakåt i tiden gör att Vattenmyndighetens förslag, som till stor del går ut på tvingande styrmedel, inte framstår som seriöst. Målet om god status för våra vattendrag är bara ett av alla mål som samhället strävar emot. Andra mål är exempelvis de 16 miljömål som fastslagits av Riksdagen, generationsmålet och strävan efter ökad sysselsättning och tillväxt. Mellan alla mål finns det inneboende målkonflikter där avvägningar måste göras kring hur största möjliga nytta uppnås. LRF Mälardalen menar att Vattenmyndigheten i sitt förslag till FP och ÅP inte alls hanterat de inneboende målkonflikter som finns i FP och ÅP, och de målkonflikter som finns med andra mål utanför Vattenförvaltningen. Ett exempel på inneboende konflikter i ÅP och FP är åtgärderna kring vandringshinder där omfattande rivningar av dammar föreslås för att i nästa kapitel tala om vikten av våtmarker och sedimentationsdammar. Ytterligare en inneboende konflikt är den mellan behovet av en fungerande markavvattning å ena sidan och markavvattningens påverkan på hydromorfologi å andra sidan. Målkonflikter mellan vattenförvaltningen och mål utanför denna har inte hanterats alls. Ett exempel på målkonflikt som måste hanteras är hur förslaget till ÅP påverkar miljömålen om ett rikt odlingslandskap och generationsmålet som innebär att ingen miljöpåverkan ska exporteras. Sanningen är 1 Något som även EU-kommissionen kritiserat Sverige för på sid 137 i Report on the progress in implementation of the Water Framework Directive Programmes of Measures, bilaga till The Water Framework Directive and the Floods Directive: Actions towards the 'good status' of EU water and to reduce flood risks, SWD(2015)

3(23) nämligen krass; så länge vi måste äta kommer den mat som inte produceras här, produceras någon annanstans! Grunden för ett lågt växtnäringsläckage och livsmedelsproduktion är en fungerande markavvattning Liksom Vattenmyndigheten lyfter fram i FP är en fungerande markavvattning en grundläggande förutsättning för att marken ska kunna brukas för olika mänskliga verksamheter såsom jordbruk, skogsbruk, infrastruktur eller bebyggelse. Vattenmyndigheten skriver vidare att avvattnad mark ger bättre tillväxt, förbättrad markstruktur och en minskad ytvattenavrinning. 2 Så långt är Vattenmyndigheten och LRF Mälardalen överens, det är också anledningen till att statliga bidrag för inte alltför länge sedan betalades för dikning och sjösänkningar. En växt behöver nämligen både vatten, näring och syre för att kunna växa och utan en fungerande markavvattning får inte växten tillräckligt av något. Vad Vattenmyndigheten missat att skriva är dock att den minskade ytavrinningen och grödans förbättrade växtnäringsutnyttjande (till följd av en bättre markstruktur och tillräckligt mycket syre för rötterna) även leder till att växtnäringsläckaget från en jord med fungerande dränering är mindre, än från mark med dåligt fungerande dränering. Effekten av markavvattning på fosforläckage och målkonflikter Överlag lägger Vattenmyndighetens förslag till ÅP och FP stort fokus på övergödning som lyfts fram som det största hindret för att våra vatten i NÖVD ska nå god status. Den största orsaken till övergödningen är ett överskott av fosfor i våra sjöar och vattendrag och läckage från jordbruksmark pekas ut som den viktigaste fosforkällan. En väl fungerande markavvattning minskar ytavrinningen och sedimenttransporten av fosfor, vilket gör att en väl fungerande markavvattning minskar fosforläckaget. 3 En väl fungerande markavvattning är även en helt avgörande grundåtgärd för att övriga åtgärder inom ÅP och FP ska få önskad effekt. Det finns exempelvis ingen poäng med att strukturkalka på marker med bristande dränering. En väl fungerande markavvattning gör det alltså möjligt att kombinera vattenvård med matproduktion. Istället för att lyfta fram fungerande dränering som en positiv miljöåtgärd pekar dock Vattenmyndigheten enbart ut markavvattning som negativt med tanke på morfologiska förändringar. 4 På sid 14 i förslaget till ÅP skriver Vattenmyndigheten bland annat att Fysiska förändringar som orsakas av markavvattningar är ett betydande miljöproblem för sjöar och vattendrag i Sverige. Vattenmyndigheten skriver vidare på sid 118 i förslag till ÅP att Den största påverkanskällan i vattendrag är fysiska förändringar i vattendragsfåran samt rensningar för att upprätthålla markavvattningar. Den största andelen av vattenförekomster där morfologiska förändringar utgör ett miljöproblem har idag måttlig eller otillfredsställande status. Morfologins påverkan på statusklassningen är med andra ord mycket stor i NÖVD. 2 FP sid 93 3 Skaggs, R.W, Brevé, M.A, Gilliam, J.W., Hydrologic and Water Quality Impacts of Agricultural Drainage, Critical Reviews in Environmental Science and Technology, 24 (1):1-32, 14-15, 1994 4 Se bland annat ÅP sid XII, 11, 18, 34-35, 214, 238 samt FP sid XII, 85, 92 och 94

4(23) Markavvattning påverkar givetvis vattnets morfologi, men att bara lyfta fram markavvattning som ett miljöproblem som måste åtgärdas är uttryck för ett ensidigt stuprörstänk som inte kommer bidra till att våra vatten når god status. Vattenmyndigheten måste tydliggöra den målkonflikt som finns inom ramen för åtgärdsprogrammet, där minskat fosforläckage är ett tydligt mål, samtidigt som man lyfter markavvattning som ett betydande miljöproblem som måste åtgärdas. Det finns även tydliga målkonflikter med mål utanför vattenförvaltningen som måste belysas i ÅP och FP. En fungerande markavvattning i Sverige är en förutsättning för livsmedelsproduktionen vilket kopplar till generationsmålet om att vi inte ska exportera miljöproblem. En väl fungerande markavvattning bidrar även till att nå miljömålet om Begränsad klimatpåverkan 5, minskar risken för läckage av bekämpningsmedel 6 vilket bidrar till miljömålet Giftfri miljö samt utgör grunden för att nå miljömålet om Ett rikt odlingslandskap. Ramdirektivet för vatten förutsätter att det sker en skälighets- och rimlighetsavvägning i samband med att målen sätts, och när man bestämmer huruvida undantag från miljömålen ska medges. I detta sammanhang ska även andra samhällsekonomiska konsekvenser beaktas som LRF Mälardalen bedömer att Vattenmyndigheten helt duckat för. Ett sådant resonemang skulle rymmas under kapitlet med den samhällsekonomiska konsekvensanalysen. Det är även slående hur olika Vattenmyndigheten verkar se på behovet av en väl fungerande markavvattning i skogen, jämfört med inom jordbruket trots att behovet är detsamma. På sid 43 i ÅP skriver Vattenmyndigheten bland annat att det inte finns tillräcklig kunskap om när det bedöms vara ekonomisk lönsamt och i så fall hur markavvattning, skyddsdikning och dikesrensningar kan utföras på ett sätt så att vattenmiljöer inte kommer till skada. Liknande avvägningar mellan olika samhällsintressen saknas helt när det gäller jordbruket. Morfologins påverkan på statusklassningen Ett stort antal vatten i NÖVD har klassats ned med hänvisning till morfologin, vilket enligt Vattenmyndigheten beror på att bedömningarna nu är mer tillförlitliga. LRF Mälardalen ifrågasätter detta och menar att en stor del av förklaringen ligger i Havsoch Vattenmyndighetens ändring av bedömningsgrunderna i HVMFS 2013:19 och framförallt att 12 införts med texten Om de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna indikerar måttlig status eller potential eller sämre, får vattenmyndigheten klassificera ytvattenförekomsten till måttlig status eller potential, om det saknas underlag för att göra en bedömning av samtliga biologiska kvalitetsfaktorer för den berörda ytvattenförekomsten och en utredning visar att det finns anledning att anta att den ekologiska statusen motsvarar bedömningen av de 5 En väl fungerande markavvattning är viktigt för att minska lustgasavgång från åkermark som uppstår vid syrefattiga förhållanden, en bra markavvattning ökar även skörden vilket gör att klimatpåverkan per kilo producerad vara blir mindre. En väl fungerande markavvattning är även en viktig klimatanpassningsåtgärd för att kunna ta hand om de mer intensiva skyfall som väntas till följd av klimatförändringarna. 6 Skaggs, R.W, Brevé, M.A, Gilliam, J.W., Hydrologic and Water Quality Impacts of Agricultural Drainage, Critical Reviews in Environmental Science and Technology, 24 (1):1-32, 14-15, 1994

5(23) hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna. Genomförandet och resultatet av utredningar enligt första och andra stycket ska dokumenteras. Tidigare gällde att De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna kan försämra den ekologiska statusen endast från hög till god. Denna instruktion finns kvar i föreskriftens 2. 12 fastslår att Vattenmyndighetens tillämpning av 12 ska dokumenteras och motiveras. I VISS har ett stort antal vattenförekomster klassats med måttlig status bara med stöd av de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna. 12 har använts betydligt mer än den restriktiva texten i 2 och ordentliga motiveringar saknas. Många vattendrag har klassats med måttlig status enbart därför att ett dikningsföretag är registrerat eller för att aktivt jordbruk förekommer i närområdet. Motiveringarna i VISS är beskrivna som morfologiska förändringar eller med påverkanskoden 5.1.4 Rensning av vattendrag för upprätthållande av markavvattning. I nuläget saknas dock tillräcklig vetenskaplig koppling mellan de morfologiska och de biologiska kvalitetsfaktorerna. Vattenmyndigheten har ett stort tolkningsutrymme gällande 2 och 12 och med rådande vetenskapliga osäkerheter gällande orsakssambanden mellan hydromorfologiska förändringar och biologiska kvalitetsfaktorer vill LRF Mälardalen se en återgång till tillämpning av 2. Dessutom måste KMV utnyttjas för sänkta sjöar och vattendrag berörda av markavvattningsföretag. LRF Mälardalen ställer sig frågande till varför Vattenmyndigheten inte prioriterat denna fråga utan baserar åtgärdsbehovet på situationen innan man tittat på KMV, vilket blir missvisande. Med anledning av dessa synpunkter gällande markavvattningsfrågan vill LRF Mälardalen se följande ändringar i ÅP, FP och statusklassningarna för att nå god status så snart som möjligt: - Förbättrad dränering ska lyftas in som en övergödningsåtgärd och Jordbruksverket bör få i uppdrag att ta fram styrmedel som förbättrar dräneringen. - Naturvårdsverket Åtgärd 7 a) och b) tas bort för att inte föregå Vattenverksamhetsutredningen och c) gällande en nationell vägledning för hur miljöanpassande rensningar/underhåll bör läggas på Jordbruksverket med samma logik som Skogsstyrelsen fått samma uppdrag gällande skogen. - Jordbruksverket bör få i uppdrag att arbeta för att främja aktivering av dikningsföretag. - Vattenmyndigheten ska i ÅP och FP belysa den målkonflikt som finns mellan övergödningsproblematiken och effekten av morfologiska förändringar och vikten av en fungerande markavvattning ska lyftas kopplat till andra miljömål. - Alla ensidigt negativa skrivningar om markavvattning ska tas bort eller nyanseras på samma sätt som punkten ovan 7 - LRF Mälardalen vill se en återgång till tillämpningen av 2 i HVMFS 2013:19 7 Se bland annat ÅP sid XII, 11, 18, 34-35, 214, 238 samt FP sid XII, 85, 92 och 94

6(23) Synpunkter gällande föreslagna fysiska åtgärder Förslaget till FP och ÅP innehåller en rad fysiska åtgärder i lantbruket som ska förbättra vattenkvaliteten. Överlag har LRF Mälardalen inga större invändningar i sak mot åtgärderna i sig då de flesta, i rimlig omfattning, är möjliga att kombinera med en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion. LRF Mälardalen vänder sig däremot starkt emot den orimliga ambitionsnivån, bördefördelningen, kostnadsberäkningarna och resonmangen kring vem som ska betala för åtgärderna. I ÅP värderas även de samhällsekonomiska konsekvenserna av de fysiska åtgärderna. Denna analys utgår enligt Vattenmyndigheten själva från Naturvårdsverkets handbok Samhällsekonomisk konskevensanalys av miljöåtgärder där Naturvårdsverket konstaterar att Det grundläggande syftet med en samhällsekonomisk analys är att beräkna den totala effekten som ett åtgärdsprogram/projekt har på välfärden i samhället. I den samhällsekonomiska analysen är det inte enbart materiella konsekvenser som värderas utan även icke-materiella konsekvenser såsom exempelvis minskade rekreationsvärden. 8 LRF Mälardalen menar att Vattenmyndigheten enbart värderat effekten på vattenmiljön, administrativa kostnader och kostnader för fysiska åtgärder men helt bortsett från konsekvenser för resten av samhället och möjligheten att uppnå andra miljömål. LRF Mälardalen vill även framhålla att ett konkurrenskraftigt jordbruk är en förutsättning för att åtgärder för att minska fosforläckaget överhuvudtaget ska kunna göras på gårdsnivå, utan att miljöpåverkan exporteras. Strukturkalkning LRF Mälardalen anser att strukturkalkning är en positiv åtgärd då den kan främja både produktion och miljö. Precis som Vattenmyndigheten skriver på sid 78 i ÅP är det en relativt ny åtgärd som först under de senaste fem åren praktiserats i stor skala. Möjligheten att söka LOVA-medel för strukturkalkning har gjort att många lantbrukare i NÖVD redan valt att strukturkalka, och många är nöjda med resultatet. Men precis som Vattenmyndigheten skriver på sid 78 i ÅP är tiden för utvärdering av strukturkalkens effekter kort, både när det gäller effekter på vattenmiljön och effekt på skörden. Ändå drar Vattenmyndigheten häpnadsväckande snabbt slutsatsen att strukturkalkning är uppenbart den mest kostnadseffektiva åtgärden. Kostnadseffektiviteten beror på att Vattenmyndigheten konstaterar att strukturkalkning kan ha flera positiva sideffekter, bland annat ökade intäkter på grund av jämnare och högre skördar och att det kan leda till mindre behov av jordbearbetning. 9 Precis som Vattenmyndigheten visar genom att skriva att strukturkalkning kan ha effekter på skörden och behovet av jordbearbetning är dock forskningsunderlaget för hur stora dessa positiva effekter kan vara mycket begränsat. Det finns precis som Vattenmyndigheten konstaterar i sin skrift Åtgärder mot övergödning för att nå god ekologisk status - underlag till vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram mycket få försök som undersöker effekten av 8 Handbok 2008:4, Samhällsekonomisk konsekvensanalys av miljöåtgärder, Naturvårdsverket 2008, Sid 21 9 ÅP sid 78

7(23) strukturkalkning på skörden. Ett nyligen publicerat försök från SLU visar att effekten av strukturkalkning på skörden varierar med drygt ± 10 procent. Det konstateras i denna rapport att denna oförutsägbara avkastningseffekt skiljer sig avsevärt från de +8 procent som Vattenmyndigheten anger som förväntad merskörd i medeltal vid strukturkalkning. 10 Även om spridning och inblandning av kalken inte skedde vid den mest optimala tidpunkten i det aktuella försöket speglar försöket precis de verkliga förhållanden under vilka strukturkalk sprids vilket kräver stor kunskap, timing och precision för att få önskad effekt. Trots det bristande forskningsunderlaget drar dock Vattenmyndigheten slutsatsen att strukturkalkning bör genomföras i stor skala och att effekten på skörden är så pass stor att samhällskostnaden är 0 kr på grund av skördeökningen. LRF Mälardalen har som sagt inget emot strukturkalkning i sig, men förväntar sig att myndigheter har betydligt mer forskning på fötterna när åtgärder föreslås i så omfattande skala som 260 000 ha enbart för NÖVD. Vattenmyndigheten räknar med en kostnad på 5000 kr/ha per ha för strukturkalkning vilket innebär att ca 1,3 miljarder kr ska läggas på strukturkalkning i NÖVD de närmsta åren. Den typen av investeringar måste motiveras med betydligt mer forskningsstöd än någon enstaka rapport. Även om vi skulle anta att effekten på skörden är den som Vattenmyndigheten räknat med, och att samhällskostnaden därmed blir 0 kr/kg P så är kostnaden inte 0 kr/ha för lantbrukaren. En långsiktig investering kräver likvididet hos företagarna och möjligheten att ligga ute med stora summor pengar över en lång tid. Den generellt dåliga lönsamheten i det svenska lantbruket gör att dessa möjligheter saknas i nuläget. Ytterligare ett problem som måste lösas är den höga andelen arrendemark i Sverige och många korttidsarrenden som gör det svårt att planera för investeringar med lång återbetalningstid, något som även Vattenmyndigheten konstaterar på sidan 168 i ÅP. Ekologiskt funktionella kantzoner LRF Mälardalen anser att ekologiskt funktionella kantzoner kan vara värdefulla att anlägga på vissa ställen längs med vattendrag, men att den är direkt olämplig som generell åtgärd. Åtgärden är otroligt kostsam då värdefull mark tas ur produktion och det saknas helt forskning på hur stor den positiva effekten på morfologin egentligen skulle bli. Med anledning av detta är det positivt att åtgärden i detta läge i första hand är en utredningsåtgärd men den finns ändå upptagen som fysisk åtgärd i både ÅP, VISS och de lokala åtgärdsprogrammen. Som ett exempel från NÖVD kan nämnas att man enbart i Örsundaåns åtgärdsområde föreslår 560 ha ekologiskt funktionella kantzoner- en ambitionsnivå som är helt orimlig med tanke på hur dåligt utredd effekten av åtgärden faktiskt är. När det gäller effekten på de gröna näringarna av förslaget nöjer sig Vattenmyndigheten med att i den samhällsekonomiska konsekvensanalysen på sid 219 i ÅP konstatera att Åtgärderna kommer få negativa konsekvenser för jordbruk och skogsbruk. Då stora arealer skulle tas ur bruk blir konsekvensen på livsmedelsproduktionen stor och kantzonerna kan försvåra för odlingen genom till exempel försvårade dikesrensningar och beskuggning av grödan. Då 10 Berglund, K., Blomquist, J., Etana, A., Simonsson, M. Markstrukturförbättring och begränsning av fosforförluster från åkermark med hjälp av inblandning av olika kalciumprodukter i matjorden, Slutrapport avseende SLF-projekt H1070272, 2014

8(23) livsmedelsproduktionen är en viktig del av samhället anser LRF Mälardalen inte att Vattenmyndighetens konstaterande räcker för att kunna benämnas som en samhällsekonomisk konsekvensanalys av den föreslagna åtgärden. LRF Mälardalen ställer sig dessutom frågande till varför uppdraget att utreda ekologiskt funktionella kantzoner läggs på Havs- och Vattenmyndigheten då åtgärden i princip uteslutande skulle göras på jordbruksmark. Med samma logik som Skogsstyrelsen fått alla uppdrag gällande åtgärder kopplat till skogen och morfologiska förändringar (Skogsstyrelsen åtgärd 1,2, 3 och 4) måste Jordbruksverket få uppdraget att utreda under vilka omständigheter, och på vilket sätt, det eventuellt kan vara möjligt att få till stånd ekologiskt funktionella kantzoner. Våtmarker LRF Mälardalen anser att våtmarker är ett viktigt inslag i slättbygder men ställer sig frågande till rimligheten i Vattenmyndighetens förslag, som enbart i NÖVD handlar om 14 000 ha. Detta motsvarar i storleksordningen ungefär hälften av åkermarken i Västerås kommun. På riksnivå menar Vattenmyndigheten på sid 180 i ÅP att förslaget skulle innebär att 2 % av Sveriges totala åkerareal skulle tas ur produktion. LRF Mälardalen menar att effekten på livsmedelsproduktionen blir betydligt större, då det skulle bli den mest produktiva marken som tas ur produktion. Effekten av den minskade livsmedelsproduktionen måste därför tas upp i den samhällsekonomiska konsekvensanalysen, det räcker inte med att konstatera att Konsekvenserna för vissa jordbruksföretag kan vara omfattande. Det föreslagna styrmedlet kompenserar jordbruksföretagen i stor utstäckning men andra faktorer bör tas med i beräkningen. 11 När det gäller kostnaden för anläggningen av våtmarker bedömer LRF Mälardalen att denna är grovt underskattade för NÖVD. Det flacka landskapet och bristen på naturligt fall i stora delar av bland annat Mälardalsområdet gör att anläggning av våtmarker i den föreslagna omfattningen skulle innebära enormt mycket kostsamma grävarbeten. En stor osäkerhet gällande våtmarkerna är även att de måste skötas för att fungera som fosforfälla. I nuläget finns 5-årsåtaganden för skötsel av våtmark i Landsbygdsprogrammet, men framtiden för denna åtgärd är mycket osäker. Fysiska åtgärder som fattas i förslag till ÅP Förutom de åtgärder som Vattenmyndigheten lyfter i sitt förslag till ÅP och FP anser LRF Mälardalen som nämnt ovan att man bör lyfta in förbättrad dränering som en positiv åtgärd för minskad övergödning. Utöver detta vill LRF Mälardalen se att SJV få uppdraget att ta fram styrmedel (rådgivning/stöd) för miljöanpassat dikesunderhåll och för aktivering av dikesföretag. LRF Mälardalen saknar även åtgärder som på ett enkelt sätt kan minska näringsläckage som kan uppstå i upptrampade vinterhagar där utfodring sker. I NÖVD finns dessutom oerhört mycket hårdgjorda ytor som släpper på vatten i dikessystemet, LRF Mälardalen vill därför se fler åtgärder kopplat till dagvatten. En fråga som Vattenmyndigheten helt bortsett från i växtnäringsdiskussionen är 11 ÅP sid 180

9(23) behovet av resurshushållning av framförallt den ändliga resursen fosfor. Kretslopp av näringsämnen från hushåll till lantbruk är en verklig framtidsfråga och måste beaktas i vattenförvaltningen. LRF Mälardalen har drivit flera framgångsprojekt gällande kretslopp av enskilda avlopp enligt LRF:s kretsloppsmodell som skulle kunna kombinera flera av målen inom vattenförvaltningen. 12 En fråga som lyfts i både ÅP och FP är internbelastningen av fosfor som är en viktig påverkanskälla, men för vilken det saknas åtgärder. 13 Det är inte rimligt att överföra internbelastningens påverkan på övergödningen till åtgärder på land, särskilt inte då Vattenmyndigheten utgår från principen om att förorenaren ska betala. Åtgärder kopplat till internbelastning måste därför in i ÅP. I NÖVD finns flera exempel på att påverkan från internbelastning belastar jordbrukets fosforbeting vilket, inte är acceptabelt (Se exempelvis beskrivning gällande Alstasjön i Bilaga till ÅP gällande åtgärdsområde Örsundaån). Slutligen önskar LRF Mälardalen att Vattenmyndigheten ska lyfta in åtgärder kopplat till maximalt växtnäringsutnyttjande, då detta är positivt ur både vatten- och livsmedelsproduktionssynpunkt. Sådana åtgärder kan förutom förbättrad markavvattning exempelvis vara precisionsodling eller rådgivning kring optimalt utnyttjande av stallgödsel inom ramen för exempelvis Greppa Näringen. Med anledning av dessa synpunkter gällande de fysiska åtgärderna vill LRF Mälardalen se följande ändringar i ÅP och FP för att så snabbt som möjligt nå god status. - Vattenmyndigheten måste i ÅP och FP vara transparent med att skördeeffekten av strukturkalkning är dåligt undersökt och att det därför inte är säkert att åtgärden betalar sig för lantbrukaren. - Vattenmyndigheten måste i ÅP och FP problematisera kring lantbrukets möjlighet att ligga ute med de medel som skulle krävas för att genomföra Vattenmyndighetens förslag även, om skördeeffekten skulle vara den beräknade. - Redan strukturkalkade områden måste föras in under genomförda åtgärder. I nästan ingen av de lokala åtgärdsprogrammen för NÖVD finns uppgifter om hur stora arealer som redan strukturkalkats i respektive område, trots att uppgifterna om LOVA-medel finns på samma myndighet som tagit fram underlag till ÅP. - Havs- och Vattenmyndigheten åtgärd 6 bör läggas på Jordbruksverket - Då ekologiskt funktionella kantzoner enbart är en utredningsåtgärd bör den fysiska åtgärden tas bort ur ÅP och de lokala åtgärdsprogrammen. - Den samhällsekonomiska konsekvensanalysen av samtliga åtgärder i ÅP måste kompletteras med analyser av åtgärdernas effekt på livsmedelsproduktionen och lantbrukarnas konkurrenskraft. 12 Se bland annat LRF:s kretsloppsmodell- så funkar det http://lrfse.test.lrf.se/pagefiles/68809/0_lrfs_kretsloppsmodell%20s%c3%a5%20h%c3%a4r %20fungerar%20det%202013-01-25.pdf 13 ÅP sid 83 och FP sid 78

10(23) - Vattenmyndigheten måste i ÅP och FP värdera proportionaliteten i ambitionsnivån gällande våtmarker med tanke på de enorma kostnaderna för samhället. - Miljöanpassat dikesunderhåll, aktivering av dikesföretag och maximalt växtnäringsutnyttjande i odlingen ska föras in som grundläggande övergödningsåtgärder - Åtgärder mot minskat växtnäringsläckage från vinterhagar med utfodring bör läggas till på åtgärdslistan för minskad övergödning - Frågan om kretslopp och resurshushållning måste lyftas in i ÅP och FP - Åtgärder kopplat till internbelastning måste in i ÅP och effekten av denna kan inte åläggas andra verksamhetsutövare att åtgärda. Synpunkter gällande val av styrmedel I ÅP har Vattenmyndigheten gjort en så kallad komparativ analys av styrmedel för de föreslagna fysiska åtgärderna gällande övergödning, vilken ligger till grund för de åtgärder som åläggs myndigheterna. Överlag menar LRF Mälardalen att styrmedelsanalysen är undermålig och oseriöst genomförd. Det är uppenbart att Vattenmyndigheten haft en tydlig agenda vid värderingen av olika styrmedelsalternativ och det saknas helt transparens gällande grunderna för vilka poäng olika styrmedelsalternativ tilldelats. Även styrmedelsanalyserna gällande andra miljöproblem än övergödning lämnar mycket övrigt att önska. Naturvårdsverket fastslår i sin handbok för samhällsekonomisk konsekvensanalys, som Vattenmyndigheten utgår ifrån, att en bedömning gällande lämpliga styrmedel kräver samverkan mellan olika discipliner och aktörer 14 för att belysa olika aspekter av ett styrmedel. Naturvårdsverket fastställer vidare att det i ÅP ska beskrivas hur det kostnadseffektiva åtgärdsprogrammets kostnader fördelar sig på olika aktörer och sektorer och det bör bedömas om det finns kapacitet hos dem att betala. 15 LRF Mälardalen menar att Vattenmyndigheten helt bortsett från dessa aspekter. LRF Mälardalen menar att det finns mycket effektivare och snabbare sätt att nå god status på än med hjälp av de styrmedel som Vattenmyndigheten föreslår. Sammanfattningsvis menar LRF Mälardalen att Vattenmyndigheten grovt underskattat effekten på vattenmiljön av frivilliga åtgärder såsom stöd och rådgivning. Dessutom ger vattendirektivet möjlighet till undantag från kravet att uppnå god kemisk status på grund av orimliga kostnader, vilket är en fråga som inte alls hanterats av Vattenmyndigheten. Nedan följer LRF Mälardalens synpunkter på Vattenmyndighetens resonemang kring de olika aspekter som beaktas i styrmedelsanalysen gällande övergödning. 16 14 Handbok 2008:4, Samhällsekonomisk konsekvensanalys av miljöåtgärder, Naturvårdsverket 2008, sid 50 15 Handbok 2008:4, Samhällsekonomisk konsekvensanalys av miljöåtgärder, Naturvårdsverket 2008, sid 40 16 ÅP sid 167-186

11(23) Tidsaspekt (åtgärd snabbt) När det gäller möjligheten att få åtgärder på plats snabbt bedömer Vattenmyndigheten att tvingande styrmedel i form av föreskrifter skulle få övergödningsåtgärder på plats snabbast (poäng 5 för samtliga åtgärder utom tvåstegsdiken som får en 4:a). LRF Mälardalen håller inte med Vattenmyndigheten i denna analys. Om vi tar strukturkalkning som exempel (samma resonemang är dock tillämpbart även på övriga övergödningsåtgärder utom möjligtvis skyddszoner) skulle en föreskrift kring strukturkalkning rimligtvis innehålla någon typ tidsintervall för hur ofta en lantbrukare måste strukturkalka. Eftersom Vattenmyndigheten räknat med en livslängd på 15 år är detta en rimlig tidsperiod att utgå ifrån. Då arealerna förändras varje år är det troligen inte möjligt att ställa krav på att 1/15 av arealen ska strukturkalkas varje år, särskilt inte då väderförutsättningarna för strukturkalkning är helt avgörande för effekten. En föreskrift som skulle innebär att alla marker ska strukturkalkas år 1, eller senast 2019 som Vattenmyndigheten föreslår är inte heller rimlig att anta med tanke på de enorma summor lantbruket skulle behöva lägga ut för åtgärden (ett krav på kalkning senast år 2019 skulle innebära att lantbrukare måste investera 1250 kr/ha och år i strukturkalkning, vilket är omöjligt med dagens lönsamhet i lantbruket). Detta betyder att föreskriften troligen skulle utformas som att marker med en viss lerhalt måste strukturkalkas minst var 15:e år. Om föreskriften utformas som ett krav på strukturkalkning var 15:e år innebär det att tillsyn gällande strukturkalkning inte kan genomföras förrän efter 15 år. Detta skulle innebära en kraftig fördröjning gällande implementeringen av Vattendirektivet. Att utgå ifrån att lantbrukare på eget initiativ ändå skulle strukturkalka i en snabbare takt är inte rimligt ekonomiskt, då en föreskrift tar bort möjligheten till finansiell hjälp, och då den tvingande åtgärden i sig minskar motivationen hos markägarna. LRF Mälardalen menar istället att rådgivningsinsatser kombinerat med finansiering är det som skulle få åtgärderna på plats snabbast. En delfinansiering gör det möjligt för lantbrukare att öka åtgärdstakten då man behöver ligga ute med medel under en kortare period, och den finansiella moroten motiverar lantbrukare att börja strukturkalka direkt. Detta visar också det mycket stora intresset hos lantbrukare i NÖVD att söka LOVA-medel för strukturkalkning. Strukturkalkning är precis som Vattenmyndigheten konstaterar en ny åtgärd, att redan nu konstatera att åtgärderna inte kommer på plats tillräckligt snabbt om inte föreskrifter införs är därför en väl förhastad slutsats. Lokalisering (åtgärd på rätt plats) När det gäller lokalisering har Vattenmyndigheten värderat tvingande åtgärder mycket högt (4 eller 5). LRF Mälardalen är dock av en helt annan uppfattning. Fosforläckage har inga enkla förklaringar och de flesta åtgärder för att minska fosforläckaget måste platsanpassas för störst effekt på vattenmiljön. En tvingande åtgärd ser inte till att rätt åtgärd kommer på rätt plats, bara att en åtgärd kommer på plats överallt. En föreskrift kan aldrig utformas så att den tar hänsyn till hur enskilda platser ser ut, och vad som skulle ha störst effekt på fosforläckaget just där. En annan aspekt gällande rätt åtgärd på rätt plats, som LRF Mälardalen menar att Vattenmyndigheten bortsett ifrån, är effekterna på vattenmiljön av ett visst styrmedel. Effekten av fysiska åtgärder på vattenmiljön är helt beroende av hur åtgärden genomförs och sköts vilket i sin tur beror på valet av styrmedel. Att exempelvis

12(23) bestämma att alla marker med en viss lerhalt ska strukturkallkas tar inte hänsyn till hur åtgärden genomförs för största möjliga effekt på fosforläckaget. Exempelvis har strukturkalkning på en dåligt dränerad mark under ogynnsamma förhållanden (exempelvis om det är blött och kallt) ingen, eller till och med negativ, effekt på fosforläckaget. LRF Mälardalen anser att rådgivning och information är de styrmedel som i allra högsta grad ser till att åtgärder kommer på rätt plats så att åtgärden blir kostnadseffektiv. Hela kostnadseffektivitetsanalysen för de fysiska åtgärderna bygger ju på att åtgärderna hamnar på rätt plats ur fosforsynpunkt och genomförs på ett korrekt sätt. Omfattning (åtgärd överallt) När det gäller omfattningen, eller huruvida åtgärden ska genomföras överallt, har Vattenmyndigheten satt högsta poäng för tvingande styrmedel. LRF Mälardalen anser dock inte att omfattning är en relevant parameter i styrmedelsanalysen. Tanken är ju inte att få åtgärder överallt utan där de har störst effekt på fosforläckaget då kostnadseffektivitet är utgångspunkten för hela ÅP:t. Om det Vattenmyndigheten menar med denna parameter är att åtgärden ska komma på plats överallt där Vattenmyndigheten identifierat ett behov, gäller resonmangen i avsnitten ovan gällande åtgärd på rätt plats. Administrativa kostnader När det gäller värderingen av administrativa kostnader är det inte helt lätt att följa Vattenmyndighetens resonemang. Höga administrativa kostnader borde vara negativt, det vill säga en åtgärd som ger höga administrativa kostnader borde få poäng 1 eller 2. Det är inte möjligt för LRF Mälardalen att helt jämföra de administrativa kostnaderna för olika styrmedel då inga ekonomiska jämförelser redovisas. LRF Mälardalen anser dock inte att det verkar troligt att Landsbygdsprogrammet och Greppa Näringen skulle vara de administrativt mest betungande styrmedlen, och föreskrift och normal tillsyn det minst betungande. Förutom framtagandet av föreskrifter och tillsynsvägledningar torde kommunernas börda när det gäller tillsynen av dessa åtgärder vara tämligen betungande och kräva särskilda kompetensinsatser. Vattenmyndigheten argumenterar att mycket av arbetet kan rymmas inom ordinarie budgetram, men detsamma gäller för Landsbygdsprogrammet och Greppa Näringen som också är pågående verksamheter. PPP och miljökostnadstäckning Precis som Vattenmyndigheten konstaterar på sid 8 i FP finns det en grundläggande tanke i ramdirektivet för vatten om att förorenaren ska betala för de åtgärder som krävs, kallad Polluter Pays Principle (PPP). Vattenmyndigheten konstaterar vidare att tanken är logisk men inte möjlig att tillämpa fullt ut i alla lägen eftersom det också handlar om rimlighetsavvägningar, konsekvensbedömningar och samhällsekonomiska bedömningar. 17 I den komparativa styrmedelsanalysen har Vattenmyndigheten satt högsta poäng gällande PPP och tvingande styrmedel för samtliga åtgärder utom våtmarker. Precis som Vattenmyndigheten konstaterar krävs det dock rimlighetsavvägningar, konsekvensbedömningar och samhällsekonomiska bedömningar för att kunna avgöra om PPP är tillämpbart, vilket LRF Mälardalen menar att Vattenmyndigheten inte redogjort för i styrmedelsanalysen. 17 FP sid 8

13(23) LRF Mälardalen ställer sig frågande till om PPP-principen verkligen är tillämpbar på flera av de föreslagna åtgärderna. Om vi tar strukturkalkning som exempel konstaterar Vattenmyndigheten att jordbruksmarkens stora fosforbidrag bland annat beror på naturgivna förutsättningarna med dominans av lerjordar som är speciellt benägna att läcka fosfor. 18 PPP- principen utgår ifrån att förorenaren ska stå för kostnaden för verksamhetens miljöpåverkan, men frågan är om detta är tillämpbart om det inte är verksamheten i sig som ger upphov till en viss miljöpåverkan? Ett tvingande styrmedel för strukturkalkning innebär att kostnaden för att uppfylla jordbrukets fosforbeting till stor del bärs av de lantbrukare som har lerjordar medan andra inte omfattas av kravet. Här kan en analogi dras till Vattenmyndighetens resonemang gällande våtmarker där man menar att lantbrukare som anlägger våtmarker inte bara tar hand om utsläpp från den egna verksamheten, utan även från andras vilket gör att PPP-principen inte är tillämpbar. 19 Det är inte heller möjligt för ekologiskt certifierade lantbrukare att strukturkalka vilket innebär att övriga lantbrukare ska bära kostnaden för miljöpåverkan även från dessa gårdar, trots att ingen koppling finns till verksamheten i sig. Detta blir ännu tydligare då Vattenmyndigheten föreslår åtgärder i lantbruket som ska kompensera för internbelastning från sjöar, och i vissa fall ett åtgärdsbeting som överstiger åtgärdsbehovet. Då finns ingen koppling till verksamhetens miljöpåverkan och PPP är inte tillämpbar. Dessutom saknas rimlighetsavägningar gällande lantbrukets möjlighet att bära kostnaderna för de föreslagna åtgärderna, vilket krävs för att kunna avgöra om PPP gäller. Teoretiskt sett kan privata verksamhetsutövare flytta sitt ansvar för miljöpåverkan till exempelvis konsumenterna av livsmedel, precis som kommuner kan höja Va-taxan. Skillnaden är att avgifterna för kommunernas VA-tjänster inte är konkurrensutsatta på samma sätt som livsmedelsprodukter vilket gör det mycket svårt att hämta hem merkostnader för regler på marknaden. Åtgärdskostnaderna som föreslås läggas på lantbruket utgör en mycket stor del av lantbrukets vinst vilket i sin tur kan få stora effekter på möjligheten till en svensk livsmedelsproduktion. Jordbrukets lönsamhet När det gäller bedömningen av olika styrmedels inverkan på jordbrukets lönsamhet anser LRF Mälardalen att uppskattningen gällande en föreskrift om strukturkalknings effekt på jordbrukets lönsamhet är underskattad. Liksom förklarat ovan innebär strukturkalkning en långsiktig investering som bara möjligtvis kan räknas hem i form av en ökad skörd, vilket innebär att det har en påverkan på jordbrukets lönsamhet. I övrigt anser LRF Mälardalen att bedömningarna gällande inverkan på jordbrukets lönsamhet stämmer relativt bra men det saknas helt en helhetsbedömning av samtliga förslags inverkan på jordbrukets lönsamhet. LRF Mälardalen menar att det inte är möjligt att enbart titta på varje åtgärd var för sig utan att bedömningen av påverkan på jordbrukets lönsamhet måste göras i sin helhet för att få en rättvisande bild av styrmedelsförslagens effekt. 18 FP sid 78 19 ÅP sid 179

14(23) Generellt om styrmedelsslutsatserna LRF Mälardalen menar att det i styrmedelsanalysen och i ÅP i övrigt helt saknas resonemang kring den sammanvägda effekten av styrmedelsförslagen på jordbrukets lönsamhet, konkurrenskraft och möjlighet att bära en så stor del av åtgärdsbördan. Det saknas även resonemang och kostnader kring effekten på den svenska livsmedelsproduktionen, som påverkas även om ett styrmedel blir i form av ett stöd. Ett sådant avsnitt skulle exempelvis rymmas under kapitlet om sammanvägda konsekvenser per åtgärdsområde som i nuläget enbart rymmer administrativa kostnader och kostnader för fysiska åtgärder. 20 Ytterligare en aspekt som LRF Mälardalen efterlyser är en analys kring varför de styrmedel som införts under tidigare förvaltningscykler inte haft effekt på vattenkvaliteten. Vattenmyndigheten konstaterar på sid 20 i FP att de omfattande åtgärder som genomförts de senaste decennierna för att minska jordbrukets och andra källors påverkan på sjöar, vattendrag och hav inte har slagit igenom storskaligt ännu. Man menar vidare att en orsak kan vara den inneboende trögheten i både mark och vattensystem där stora mängder näringsämnen finns upplagrade och kan påverka under lång tid. LRF Mälardalen tycker att det är positivt att Vattenmyndigheten här lyfter de omfattande åtgärder som gjorts på senare år, men beklagar att man sen på sid 78 i FP enbart konstaterar att jordbruksmarkens stora bidrag dels beror på naturgivna förutsättningarna med mycket jordbruksmark och dominans av lerjordar som är speciellt benägna att läcka fosfor, men framför allt på grund av en avsaknad av ett seriöst åtgärdsarbete med att minska fosforförlusterna. Att inte utvärdera de styrmedel som funnits på plats under tidigare förvaltningscykel, utan helt förkasta det arbete som gjorts för att istället föreslå tvingande styrmedel för en rad nya åtgärder minskar förtroendet för att vattenförvaltningen ska leda till att god status faktiskt uppnås. På sid 74 i ÅP konstateras att ett relativt stort antal åtgärder registrerats i VISS under förra förvaltningscykeln och att effekten uppskattningsvis är långt ifrån åtgärdsbehovet. De styrmedel som funnits under förra förvaltningscykeln har styrt mot just dessa åtgärder, och för att framstå som seriösa måste Vattenmyndigheten utvärdera den faktiska effekten av dessa styrmedel innan de helt förkastas. LRF Mälardalen vet även att antalet strukturkalkningsåtgärder som genomförts i NÖVD är betydligt högre än vad som anges i VISS, vilket man bör ta hänsyn till vid värderingen av effekten av olika styrmedel. Vattenmyndigheten verkar inte tro på frivillighet och rådgivning som effektiva styrmedel men det går inte att säga att frivillighet inte fungerar om man föreslår relativt nya åtgärder. De styrmedel som funnits på plats under senaste förvaltningscykeln har lett till en mängd fysiska åtgärder. LRF vill bland annat påminna om att Greppa Näringen fram till 2008 lett till ett årligt minskat fosforläckage på 15 till 30 ton. Sedan dess har rådgivningen fortsatt i ytterligare sju år och det har under de senaste sju åren lagts större fokus på fosfor än i de första sju åren. Fosforrådgivningen fortsätter under vattendirektivets andra cykel och Greppa Näringen har tre rådgivningsmoduler som är inriktade på att minska fosforförluster. Med tanke på effekten fram till 2008 går det att åtminstone bilda sig en uppfattning om möjlig minskning till år 2021. LRF Mälardalen menar att effekten av Greppa Näringen då är väl i linje med några av de åtgärder som VM föreslår och anser därför 20 ÅP sid 281-282

Totalt Jordbrukets lönsamhet PPP och miljökostnadstäc kning Administrativa kostnader Lokalisering (åtgärd på rätt plats) Tidsaspekt (åtgärd snabbt) 15(23) att rådgivning bör värderas högre i styrmedelsanalysen. Det är även anmärkningsvärt hur olika man ser på styrmedel i skogen och inom jordbruket där man på sid 124 i ÅP bland annat lyfter fram rådgivningen Skogens vatten som ett gott exempel i förhållande till fysiska förändringar men där man konstaterar att Greppa Näringen främst fokuserar på övergödning. När det sedan kommer till att analysera lämpliga styrmedel för övergödningsåtgärderna värderas dock Greppa Näringen konsekvent mycket lågt. En sista generell synpunkt som LRF Mälardalen har är att alla åtgärder som förväntas ske på jordbruksmark måste läggas på Jordbruksverket med samma logik som Skogsstyrelsen fått liknande uppdrag för skogen. LRF Mälardalens styrmedelsanalys Med samma systematik som Vattenmyndigheten använt vid utvärdering av lämpliga styrmedel för de fysiska åtgärderna har LRF Mälardalen gjort en egen styrmedelsanalys utifrån våra erfarenheter. Exemplet rör strukturkalkning men går att applicera även på övriga övergödningsåtgärder. LRF Mälardalen har även valt att ta bort kriteriet om åtgärd överallt då det inte är syftet med ett kostnadseffektivt ÅP att åtgärder ska göras överallt, utan bara där de har effekt (vilket ju också är ett av kriterierna). Vi har även valt att lägga till en kombination av styrmedel som vi anser att Vattenmyndigheten bortsett ifrån nämligen stöd+ rådgivning. Landsbygdsprogrammet 4 3 4 5 5 21 (eller annat stöd) Greppa Näringen (eller 4 4 3 4 4 19 annan rådgivning) Stöd+ rådgivning 5 5 3 5 5 23 Information 2 2 5 4 4 17 Föreskrift och normal 1 2 2 1 3 9 tillsyn Föreskrift och tillsynskampanj 1 2 2 1 3 9 Resultatet av LRF Mälardalens komparativa styrmedelsanalys visar att stöd i någon form är ett relativt effektivt styrmedel då åtgärderna kommer igång snabbt, bland annat på grund av förkortad avskrivningstid för åtgärden. Lokaliseringen av åtgärderna kan till viss del styras genom stödutformningen och de administrativa kostnaderna blir relativt låga då de ryms inom ordinarie verksamhet på länsstyrelserna. Då läckaget från lerjordar till stor del beror på naturliga betingelser och inte på

16(23) lantbrukarens aktiva handlande ger ett stöd till åtgärden höga poäng för miljökostnadstäckning och påverkar inte jordbrukets lönsamhet. Rådgivningsinsatser kan också få åtgärder på plats snabbt. Men om rådgivningen inte kombineras med ett stöd kan det dock ta längre tid att få igång strukturkalkning på grund av osäkerheter gällande påverkan på skörden och avskrivningstider för åtgärden. Rådgivningen har möjlighet att styra åtgärden till den plats där den får störst effekt, och de administrativa kostnaderna är relativt låga då mycket av rådgivningen ryms inom ordinarie verksamhet. Miljökostnadstäckningen blir något sämre än stödalternativet då själva åtgärden inte finansieras och påverkan på jordbrukets lönsamhet blir därför också något sämre. Kombinationen av stöd och rådgivning kombinerar och kompletterar styrkor och svagheter med att enbart använda stöd eller enbart rådgivning, men de administrativa kostnaderna bedöms dock bli något högre än för enbart stöd. Informationsinsatser kan sättas igång direkt men LRF Mälardalen bedömer att det tar ett tag innan det leder till faktiska åtgärder om informationen inte kombineras med stöd och/eller rådgivning. Lokaliseringen kan till viss del styras av information men det är inte möjligt att ta hänsyn till gårdsspecifika faktorer som har stor påverkan på strukturkalkningens effekt på fosforläckaget. De administrativa kostnaderna blir lägst av alla styrmedel och påverkan på miljökostnadstäckning och jordbrukets konkurrenskraft samma som för rådgivningsinsatserna. Båda föreskriftsalternativen gör att åtgärder inte kan komma igång snabbt enligt resonemanget i avsnittet ovan. Förutom fördröjningen i tillsynen tar det tid att få föreskriften, tillsynsvägledningar och kompetensinsatser på plats. Motivationen hos lantbrukare att genomföra åtgärden snabbt, om den blir tvingande, blir också troligen mycket låg. Föreskrifter ser inte till att åtgärden kommer på rätt plats. Det enda som går att styra med en föreskrift är lerhalten men många andra faktorer såsom struktur innan kalkningen, nedbrukningsmetoder och jordbearbetningsstrategi har troligtvis större effekt på resultatet av kalkningen. De administrativa kostnaderna för föreskrifterna bedöms bli omfattande både gällande framtagandet av en föreskrift, men framförallt med tanke på det kontrollarbete som detta skulle innebära för kommunerna. Det skulle även behövas stora kompetenshöjande insatser på kommunerna för att kunna göra relevanta bedömningar. Miljökostnadstäckningen blir mycket dålig då kostnaden för åtgärden inte fördelas utifrån verksamhetens miljöpåverkan utan utifrån jordart, närhet till vatten och produktionsinriktning (då ekologiska producenter fråntas ansvar). Då en strukturkalkning innebär att lantbrukare behöver ligga ute med mycket pengar, och dessutom måste betala extra för tillsyn av åtgärden, blir påverkan på lönsamheten sämre än för övriga alternativ. LRF Mälardalen bedömer inte att det blir någon skillnad av värderingarna ovan beroende på om tillsynen görs genom en tillsynskampanj eller inom den normala tillsynen. Utifrån resonemangen ovan finner LRF Mälardalen att kombinationen av stöd och rådgivning är det allra mest effektiva styrmedlet för strukturkalkning.

17(23) Med anledning av dessa synpunkter gällande styrmedelsanalysen vill LRF Mälardalen se att uppdraget till myndigheterna ändras så att det enbart omfattar att myndigheterna i fråga ska ta fram relevanta styrmedel för de föreslagna åtgärderna. Detta med anledning av att styrmedelsanalysen inte är tillräckligt väl underbyggd för att föreslå tvingande styrmedel i den omfattning som Vattenmyndigheten har gjort. Övriga synpunkter Utöver synpunkterna ovan vill LRF Mälardalen framföra följande korta synpunkter: - Utgångspunkten att alla våra vattendrag ska nå god status till 2021 bedömer LRF Mälardalen inte är realistiskt, hänsyn måste tas till trögheten i systemet och till den mängd åtgärder som måste genomföras. - Att skjuta upp hanteringen av KMV till 2018 blir mycket märkligt då åtgärdsarbetet förväntas sätta igång utan att KMV tillämpas, men vad händer om man sedan klassar vattnet på något annat sätt? - Vattenmyndigheten har grovt underskattat kostnaden för inrättande av vattenskyddsområden. De siffror som ingår i den samhällsekonomiska bedömningen, totalt ca 500 tkr per objekt, för inrättande av vattenskyddsområden måste ersättas av en mer korrekt siffra. Kostnaden för tillsyn är också underskattad, eftersom kostnader för den omfattande tillståndshantering som följer av ett vattenskyddsområde inte finns med. Det behöver också framgå att tillsynskostnaden inte kommer att belasta kommunerna utan verksamhetsutövarna genom motsvarande avgiftsuttag. - Gällande den kommunala tillsynen uppgår enbart kostnaderna för tillsyn av Vattenmyndighetens förslag om fosforåtgärder i lantbruket till mer än 150 miljoner kronor per år. Det motsvarar i storleksordningen lika många tjänster av kommunala miljöinspektörer. LRF uppfattar inte det som ett realistiskt förslag - Åtgärden tvåstegsdiken har viss potential då det är en åtgärd som kan bibehålla markavvattningsfunktionen men den praktiska erfarenheten och forskningsunderlaget för att föreslå åtgärden på bred front är alldeles för tunt och åtgärden innebär att stora arealer tas ur produktion. Jordbruksverket, åtgärd 3j måste därför ändras så att det står att: Jordbruksverket behöver utveckla styrmedel med syfte att följande åtgärder genomförs i tillräcklig omfattning för att bidra till att miljökvalitetsnormerna för vatten följs: j) våtmarker, dammar och tvåstegsdiken för näringsretention Sture Johansson, Ordförande LRF Mälardalen