LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND

Transkript

1 LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND REMISSYTTRANDE Länsstyrelsen Västra Götalands län Vattenmyndigheten i Västerhavet Göteborg Remiss angående Samråd inom vattenförvaltning i Västerhavet s vattendistrikt (dnr ) LRF i Jönköpings län (nedan LRF) har tagit del av Vattenmyndighetens förslag. LRF i Jönköpings län har drygt medlemmar. I länet finns 3500 lantbruksföretag med en huvudsaklig inriktning på mjölk- och/eller köttproduktion, därav ca 450 mjölkföretag, drygt 1000 di-koföretag och knappt 500 lammproducenter. Det innebär att en stor del av länets åker-, betes och skogsareal ägs och/eller brukas av medlemmar i LRF. Jord- och skogsbruket är en näringsgren som är starkt beroende av tillgång på vatten av god kvalité och LRF ser därför inget motsatsförhållande i planerna för att nå en god vattenkvalité. Vårt remissvar är inriktat på några viktiga punkter och i övrigt ansluter sig LRF Jönköping till remissvar som lämnats av LRFs riksförbund samt det samlade svaret för Södra Östersjön respektive Västerhavet. Sammanfattning Ett grundläggande samhällsmål, och därför även mål när det gäller vattenförvaltningen, måste vara att de livsmedel som behövs för att försörja landets befolkning i huvudsak också ska produceras i landet. Eftersom dagens produktion inte når till mer än ca 50% självförsörjningsgrad, måste enligt vår mening, produktionen öka. Enligt Vattenmyndighetens förslag ska mycket stora arealer tas ur produktion. LRF är kritisk till förslaget och till Vattenmyndighetens grundläggande syn. LRF saknar även en grundläggande analys av de totala kostnaderna för åtgärdsförslagen och en konsekvensanalys över hur andra miljömål påverkas. I Jönköpings län finns många vattenförekomster som är mer eller mindre kraftigt modifierade. Många av dessa har funnits i många hundra år. LRF finner det helt orimligt att kräva utrivning eller anläggande av olika typer av faunapassager för dessa eftersom nya naturtillstånd rimligen måste ha inträtt.

2 Beskrivning av jordbruket i Jönköpings län Arealen åkermark omfattar ca hektar. Spannmål odlas på ca ha vilket alltså utgör cirka 17% av totala arealen. På resterande areal odlas vall. Under de senaste femton åren har ca 8000 ha åker tagit ur produktion och arealen odlad spannmål har minskat med ha och ersatts av vallodling. Antalet mjölkkor har minskat något medan antalet dikor har ökat vilket gör att totala antalet nötkreatur är på ungefär samma nivå som för femton år sedan. Antalet får har under samma period ökat med 4000 till Svinproduktionen är marginell med endast några få besättningar. Totalt sett kan vi konstatera att jordbruket idag bedrivs mera extensivt än för femton år sedan och andelen spannmål har under en trettioårsperiod minskat till 1/3. Vi ställer oss därför frågande till Vattenmyndighetens konstaterande att inga positiva trender när det gäller vattenkvalitén kan ses och att frivillighet inte gett något resultat. Om inte minskning av totala arealen, en ökad extensifiering samt mängder av åtgärder när det gäller jordbearbetning, minskning av användning av konstgödsel, tidpunkt när det gäller gödsling med stallgödsel, övergång från fastgödsel till flytgödsel mm. gett resultat så måste det rimligen föreligga fel i beräkningsgrunderna. Mot bakgrund av det faktum att vall redan idag odlas på nästan 85% av arealen ställer vi oss också frågande till förslagen angående anläggande av kantzoner. Jordbrukets andel av växtnäringstillförseln I de redovisade diagramen anges att jordbruket står för hälften av tillförsel av kväve och fosfor till Östersjön. LRF anser att detta sätt att redovisa jordbruket del i växtnäringsläckaget ger en felaktig bild av jordbrukets roll. Vi vill inte frånsäga oss jordbrukets del av växtnäringsläckaget men menar att det inte minst ur pedagogisk synvinkel är viktigt att fokusera på den del av läckaget som är möjlig att åtgärda. Vattenmyndigheten utgår uppenbart från att tolka hela jordbrukets pågående verksamhet som en potential för att minska näringsläckaget. Vi menar att detta är ett felaktigt synsätt. Produktion av mat innebär att växtnäring läcker. Så har det alltid varit och kommer också att vara! Läckaget består av tre delar bakgrundsläckage, läckage som beror på att marken odlas samt läckage som beror på hur marken odlas. Det är bara den senare som är möjlig att åtgärda om vi tycker att livsmedelsproduktion är viktigt och att den ska ske i Sverige. Enligt LRFs mening är det givetvis självklart att vi ska ha en svensk livsmedelsproduktion och den behöver dessutom öka. Idag har vi en självförsörjningsgrad på cirka 50%. Förutsättningarna för matproduktion är goda i Sverige och rimligen borde vi kunna försörja en större andel av världens befolkning än den egna. Det behövs en bredare grund till de beslut som behöver fattas för att förbättra vattenkvalitén. Kostnader måste sättas i relation till andra mål när det gäller sysselsättning, landsbygdsutveckling mm. LRF saknar en konsekvensanalys för hela samhället i Vattenmyndighetens förslag. LRF får en känsla av att åtgärdsförslagen bygger på miljökvalitetsnormer som utgår från ett annat samhälle än det vi idag har. Snart tio miljoner invånare måste rimligen ge en annan påverkan på ekosystemen än hälften så många för hundra år sedan

3 När det gäller kostnaderna för de föreslagna åtgärderna saknas kostnaden för den mark som tas ur produktion och för den produktion som bedrivits där. Konstgjorda och kraftigt modifierade vatten Sveriges tillämpning kring begreppet KMV är minst sagt märklig. Få län har fler vattendrag än Jönköpings län. Höjdskillnaderna i landskapet är stora och det gör att de allra flesta vattendrag har nyttjats för olika verksamheter. I många fall har nyttjande pågått i flera hundra år även om verksamheten i vissa fall har avslutats under senare år. LRF anser det orimligt att i dessa vatten eftersträva ett ursprungstillstånd. Både flora och fauna har anpassats och det som i andra vattensammanhang brukar betecknas som nytt naturtillstånd borde rimligen råda. Kulturaspekten är i många av dessa fall väsentlig och det är därför helt orimligt att tvinga fram utrivning eller andra åtgärder. De kulturmiljöer som ofta skapats kring dessa mindre kvarn- eller vattenkraftanläggningar värderas ofta högt av ägare och kringboende och krav på utrivning av dammar kommer att bli förödande. Anmärkningsvärt är också att för den biotop där modifieringen är total staden, saknas krav på åtgärder helt. PPP- förorenaren betalar Förorenaren betalar, är en bra princip under förutsättning att tillämpningen är den samma även för konkurrenten. Den nyligen presenterade konkurrenskraftutredningen visar klart att det svenska lantbruket har en sämre konkurrenskraft på grund av olika pålagor är andra länder i Europa. Jordbruket fungerar heller inte som andra förorenare påverkan är diffus och det är därför omöjligt att rikta kravet mot vare sin enskilda företagare eller företagarkollektivet. Lagstiftning - rådgivning I drygt tvåhundra år har samhällets viktigaste verktyg för att nå jord- och skogsbruket varit rådgivning. Morot istället för piska har varit en framgångsfaktor. Resultatet har varit bra ibland så effektivt att det i efterhand visat sig att de åtgärder som samhället drivit varit negativta för miljö och vatten. Som exempel kan nämnas sjösänkningsföretag, stora dikningsföretag, gödslingsrådgivning mm. LRF ser fortfarande rådgivning som det främsta verktyget medan tvång, lagstiftning och utökade kontroller kommer att vara kontraproduktivt. Åtgärder mot näringsläckage från jordbruket Biologiska system har en stor tröghet. Att som Vattenmyndigheten konstatera att vi har få positiva trender i vattenkvalité i jordbruksområden och därför konstatera att frivillighet, bidrag och rättpraxis hittills har gett alldeles för få åtgärder är fel! De allra flesta torde vara överens om att de omfattande åtgärder som genomförts de senaste trettio åren varit positiva för att begränsa näringsläckaget. Som exempel kan nämnas, övergång från fastgödsel till flytgödsel, förbud mot gödsling under icke vegetationsperiod, ny teknik med rampspridning eller nedmyllning, övergång till sen höstplöjning eller vårplöjning, bättre anpassad gödsling, minskad jordbearbetning och minskad konstgödselanvändning. Att, som Vattenmyndigheten, påstå att alla dessa åtgärder gett för få positiva effekter är helt enkelt att nedvärdera både rådgivning och forskning.

4 Utgångspunkten måste vara hur vi kan klara den ökande jordbruksproduktion vi behöver för att mätta en ökande befolkning med bibehållen och ibland förbättring av en god miljö och vattenkvalité. Det dröjde 40 år innan den ökande näringstillförseln till östersjön resulterade i en kraftigt ökande algblomning och trots att näringstillförseln minskat sedan 1980-talet så har algblomningen fortsatt att öka. LRF vill återigen inte friskriva jordbruket från ett ansvar och det finns fortfarande mycket att göra men det måste göras utan att hänga ut en hel näringsgren som ansvarig och de åtgärder som föreslås måste vara rimliga och ha en vetenskaplig grund. Annars är risken att vi om ett antal år återigen får höra att det har inte gett resultat det var inte rätt åtgärder. Effekten av stukturkalkning, tvåstegsdiken är exempel på åtgärdsförslag som enligt vår mening bygger på en allt för svag vetenskaplig grund. Konstaterandet från Vattenmyndigheten att effekterna av flera av tidigare föreslagna och genomförda åtgärder inte går att belägga ställer i allra högsta grad krav på att effekten av nu föreslagna åtgärder måste vara vetenskapligt belagda. Inte minst gäller detta mot bakgrund av att de flesta av de föreslagna åtgärderna är mycket kostsamma. Biologiska processer är komplicerade och ger ofta inte omedelbart resultat. Att utvärdera tidigare genomförda åtgärder är därför viktigt. Markavvattning Grundläggande för all odling är tillgång på vatten men i också i lika hög grad, frånvaro av vatten. I Sverige som har ett nederbördsöverskott krävs markavvattning dränering. En väl dränerad jord är en förutsättning för odling och en förutsättning för god skörd och därmed lågt näringsläckage. I Jönköpings län finns ett mycket stort antal avvattningsföretag. Det vore helt orimligt att avvattningsföretag som många gånger är mer än hundra år gamla skulle tvingas söka nya tillstånd. Många av dessa företag har en mängd delägare men där brukandet idag ligger på ett fåtal företag som arrenderar marken. Intresset från många markägare att söka nya tillstånd kan förväntas vara lågt medan den berördra marken kan vara av avgörande betydelse för den brukande företagaren. Våtmarker/dammar Anläggning av våtmarker och dammar innebär att man dämmer. Samtidigt föreslås utrivning av befintliga dammanläggningar. Denna inkonsekvens utgör inte minst ett pedagogiskt dilemma. I Jönköpings län förslås åtskilliga hundra hektar mark att läggas under vatten. Kring en befintlig dammanläggning som funnits under flera hundra år måste rimligen flora och fauna anpassats till ett nytt ekologiskt tillstånd och det är därför orimligt att kräva utrivning för att återställa till ett ursprungligt tillstånd som ingen nu levande människa vet hur detta tillstånd såg ut. Huruvida det finns en pågående verksamhet vid dammen har enligt LRFs mening ingen betydelse. Många av dammarna fungerar dessutom som de våtmarker man vill anlägga med skillnaden att de är i drift. För nyanlagda våtmarker tar det tid innan de får avsedd effekt. Dammarna har dessutom under årens lopp samlat på sig ett sediment som man inte vet vad som händer med när det friläggs.

5 Finns intresse och ekonomisk möjlighet har LRF inget emot att omlöp, fisktrappor eller faunapassager anläggs men vi ser det inte som självklart att det i alla situationer är det bästa och värdet måste alltid sättas i relation till kostnaderna. Kostnaderna för de miljöutredningar som krävs både vid anläggande av faunapassager och vid utrivning är stora och står inte rimlig proportion till intäkten från den bedrivna verksamheten. Möjligheter till stöd är därför viktigt. Finns vattenkraftverk i vattendraget sätts ofta produktionen i relation till hela landets produktion. Detta är inte en relevant jämförelse. För den enskilde utgör ofta produktionen en icke föraktlig del av företagets intäkter och för samhället är skatteintäkterna inte obetydliga. Dricksvatten - vattenskyddsområden LRF instämmer i att dricksvatten behöver skyddas mot allvarliga föroreningar och risker. Det är dock viktigt att förskrifterna och därmed inskränkningarna och kostnaderna i bedriven verksamhet sätts i relation till riskerna och konsekvenserna. Föroreningsriskerna från jordbruket måste bedömas som små och har snarare minskat under de senaste åren. Den minskande spannmålsodlingen har exempelvis medfört att användningen av bekämpningsmedel minskat betydligt i länet. Dricksvattentäckter som har uppmätta föroreningshalter av bekämpningsmedel finns inte i länet. Föreskrifterna måste givetvis sättas i relation till konsekvenserna. Det är helt orimligt att verksamhet som bedöms ge mycket allvarliga konsekvenser vid en olycka (tågtrafik - 4 på en 5-gradig skala) slipper helt undan medan jordbruk som fått en 2:a på samma skala beläggs med ett mycket omfattande och kostsamt regelverk. Enskilda avlopp Undermåliga enskilda avlopp är en källa till näringsläckage. Men att vissa enskilda avlopp bidrar till övergödningen gör inte att alla enskilda avlopp gör det. Kostnaden för nya enskilda avlopp är stora och inte minst gäller det för de anläggningar som krävs vid hög skyddsnivå. Kostnaden per sparat kilo fosfor är enorm och därför är det viktigt att endast ställa dessa krav då det är absolut nödvändigt. Nuvarande lösningar, vare sig det gäller infiltration, minireningsverk eller särskilda fosforfällor är inte hållbara ur ett ekologiskt perspektiv. Hållbara system är de som ger möjlighet att återföra växtnäring i allmänhet och fosfor i synnerhet. Arbetet med att ta fram sådana system är viktigt. Kostnadsberäkningarna Det svenska lantbrukets konkurrenskraft är idag mycket låg. Möjligheterna till en framtida finansiering av åtgärder för bättre vattenkvalité via landsbygdsprogrammet är mycket begränsade. LRF vill peka på att innan åtgärder beslutas så måste dessa analyseras ingående och alla kostnader måste beaktas indirekta såväl som direkta. Mycket få delar av det svenska lantbruket tål mer pålagor, krav eller kontroller. En bättre vattenkvalité kan möjligen och på sikt, lösas genom att mark tas ur produktion men det innebär att problemet exporteras till andra länder. Hur vi finansierar de åtgärder som behövs och som ger resultat måste därför bli en politisk fråga där grunden måste vara en svensk ökande produktion av mat.

6 Mikael Bäckström ordförande Anna Werbitsch regionchef Per-Ola Gustafsson ordförande Jönköpings kommungrupp Bo Rudolfsson ordförande Vaggeryd-Gnosjö kommungrp. Gisela Karlsson ordföranda Gislaveds kommungrupp Lars-Olof Svensson ordförande Värnamo kommungrupp

7