YTTRANDE över Vattenmyndigheternas förslag till miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner

Transkript

1 Sidan 1 av 5 Vattenmyndigheten i Södra Östersjöns vattendistrikt Länsstyrelsen i Kalmar län Kalmar vattenmyndigheten.kalmar@lansstyrelsen.se Vattenmyndigheten i Norra Östersjöns vattendistrikt Länsstyrelsen i Västmanlands län Västerås vattenmyndigheten.vastmanland@lansstyrelsen.se Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt Länsstyrelsen i Västra Götalands län Göteborg vattenmyndigheten.vastragotaland@lansstyrelsen.se Statsrådet Åsa Romson och statssekreteraren Göran Enander Miljödepartementet Stockholm miljodepartementet.registrator@regeringskansliet.se YTTRANDE över Vattenmyndigheternas förslag till miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner Med anledningen av rubricerade handlingar, i) ansluter sig Sveriges Jordägareförbund till de yttranden som LRF Södermanland respektive LRF Skåne har lämnat in, samt ii) anför Förbundet följande. Sammanfattning Sveriges Jordägareförbund anser på samtliga punkter nedan att berörda vattenmyndigheters förslag till miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner inte kan läggas till grund för vidare beslut. Hela vattenförvaltningen bör bli föremål för politisk översyn och omstrukturering samt de avgörande besluten fattas av politiker och inte tjänstemän. Principiellt En av en fungerande demokratis viktigaste grundbultar är den enskilda äganderätten. Den ger medborgarna den oavhängighet från staten som medger dem att fatta från staten självständiga beslut. Äganderätten är också en förutsättning för marknadsekonomi det ekonomiska system som har visat sig skänka medborgarna mest och bäst välfärd. Äganderätten fordrar, för att kunna fylla sin viktiga funktion, att den är långsiktigt tryggad och inte beskärs eller inskränks utan att detta i sådana fall fullt ut ersätts. Sveriges Jordägareförbund Telefon Margrethelunds Gård kansli@jordagarna.se SE Åkersberga

2 Sidan 2 av 5 En tryggad äganderätt skapar förutsättningar för investeringar och långsiktiga satsningar; det lägger en grund för att ägaren på ett hållbart sätt ska kunna förvalta sina resurser till gagn inte bara för sig själv, utan även för andra intressenter och samhället i övrigt. En ägare som inte känner sig trygg i sitt innehav eller i hur sin resurs får nyttjas, kommer inte att våga investera i resursen. Med andra ord: långsiktiga tydliga regler för en tryggad äganderätt, leder till en hållbar förvaltning av resurser. SYNPUNKTER Politiska avvägningar: Vattenförvaltningens mål måste avvägas mot andra viktiga samhälleliga mål, såsom livsmedelsstrategi, sysselsättning, fossilfri energiproduktion, landsbygdsutveckling, konkurrenskraft, utebliven export av miljöpåverkan mm. Därtill är jordbruksmark ett väsentligt samhällsintresse (MB 3:4). Sådana avvägningar ska göras av demokratiskt valda politiker inte av vattendelegationerna eller tjänstemän. Samhället, inte dagens brukare, måste finansiera åtgärderna: Gamla försyndelser, bakgrundsbelastning, internbelastning och diffusa utsläpp ska inte läggas dagens brukare till last; alltså fungerar inte heller PPP, utan kostnaderna för genomförandet av huvuddelen av åtgärderna måste finansieras av samhället. Respektera äganderätten: Rådighetsinskränkningar och intrång ska ersättas. Expropriation ska inte användas. Frivillighet, rådgivning och miljöstöd bästa arbetssättet: Hur når man bäst målen för vattenförvaltningen? Genom tvång, förbud och inskränkningar av olika slag, så att man får brukarna emot sig. Nej, naturligtvis inte. Det är inte tillsyn eller tvång som utför det dagliga arbetet med vattenförvaltning, utan de aktiva brukare som dagligen arbetar med att bl.a. producera mat och skogsråvara. Dessa entusiasmerar man och får man bäst med sig genom utbildning, information och rådgivning, genom ekonomiska incitament såsom miljöstöd samt framförallt genom frivillighet. Rådgivning och projektledning tillsammans med ekonomisk ersättning förordas för samtliga åtgärder med bäring på jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling. Generella, tvingande åtgärder kommer att hamna fel: En tvingande åtgärd ser inte till att rätt åtgärd kommer på rätt plats, bara att en viss åtgärd kommer på plats överallt även där den är dyrare än andra alternativ, inte får önskad effekt och hindrar tex. livsmedelsproduktion. Kulturlandskap måste få genomslag: Det svenska landskapet, särskilt i de södra och mellersta delarna av landet, är ett utpräglat kulturlandskap; ett landskap format av människans brukande av naturen. Att tänka eller åtgärda bort människornas påverkan går inte, inte om vi fortsatt ska leva och verka på landsbygden. Vattenförvaltningens förslag till miljökvalitetsnormer och åtgärder måste anpassas till mänsklig påverkan och närvaro. Självförsörjningsmål för livsmedelsproduktion äta bör man, annars dör man : Med goda odlingsförutsättningar (jordar, vattentillgång, klimat) och en relativt liten befolkning på en mycket stor yta, bör vi kunna producera mat motsvarande självförsörjningsnivå (nettoexport av livsmedel = nettoimport), idag är denna dock blott 50 %. Om vattenförvaltningen utformas så att Sverige inte kan bedriva en livsmedelsproduktion motsvarande självförsörjningsnivå leder det till export av miljöpåverkan; vilket vore hyckleri.

3 Sidan 3 av 5 Ersätt miljökvalitetsnormer med mål: Sverige är det enda EU-land som valt att arbeta med juridiskt bindande miljökvalitetsnormer, istället för mål. Att vi tar fram juridiskt bindande miljökvalitetsnormer för vattendragen, medför en enorm administrativ apparat som hade kunnat minskas avsevärt genom att välja en målstyrd vattenförvaltning istället. Utnyttja undantagsmöjligheterna: Vattenreglerna ger möjlighet att meddela undantag från målet God status om det anses ekonomiskt orimligt: denna möjlighet bör användas för vatten påverkade av vandringshinder och för vattensystem i jordbrukslandskapet, vilka är del av sjösänkningsföretag eller annan avvattning. (Där kan Måttlig status vara lämpligt mål.) Vidare bör jordbruksmark påverkad av markavvattning klassas som kraftigt modifierat vatten. Konkurrenskraft: Bristen på avvägningar mellan vattenfrågan och andra viktiga samhälleliga frågor, att man tillämpar bindande miljökvalitetsnormer samt att man inte tillämpar de möjligheter till undantag som faktiskt finns, riskerar att leda till en avsevärt sämre konkurrenssituation för svenska jord- och skogsbrukare. Detta leder till t.ex. nedläggning av lantbruk, med följd att bl.a. biologiskt värdefulla betesmarker försvinner och att miljöpåverkan exporteras. Människan utgångspunkt för miljökvalitetsnormer: I Rio-deklarationen, som antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992, tillkännagavs 27 principer. Princip 1 stadgar bl.a. att: I strävan mot en hållbar utveckling står människan i centrum. Det är viktigt att minnas att människan är en del av ekosystemen, och att människans behov och påverkan måste räknas in vid utformningen av miljökvalitetsnormer. Städernas ansvar: Vattenmyndigheterna att noga med att utpeka landsbygdens verksamheter som ett problem för vattnet, trots att dessa verksamheter i huvudsak syftar till produktion av livsmedel och förnybar skogsråvara. Förbundet anser att mycket större fokus bör riktas mot städernas avlopp och dagvatten. Hårdare krav på kommunernas avloppsrening och omhändertagande av dagvatten behövs. Jämställ mat- och naturresursproduktion med naturvärden: Ett självförsörjningsmål fordrar att jordbruksmarkens produktionsförmåga bibehålls. Det måste t.ex. vara möjligt att rensa diken och täckdika. Kulturvärden negligeras och raseras: Gamla kvarndammar och liknande ska rivas ut, utan hänsyn till kulturvärdena, för att återställa vattendragen, trots att dammarna kan ha funnits på plats mycket länge, kanske i flera hundra år, och utgör en integrerad och viktig del av en kulturmiljö kring gamla kvarnar och gårdsanläggningar. Dammarna har vidare sedan länge skapat nya etablerade naturtillstånd. Varför är det viktigare att (till mycket stora kostnader) riva ut dammar än att bevara kulturvärden? Är sportfisket viktigare än kulturella värden? Systematiskt underskattade kostnader: Vattenmyndigheterna uppger på flera ställen helt orealistiska kostnadsuppskattningar; kostnaderna är i realiteten genomgående avsevärt högre än vad som anges. Detta gäller för bl.a. inrättande av vattenskyddsområden, utrivning av dammar, anläggande av tvåstegsdiken och enskilda avlopp.

4 Sidan 4 av 5 Pågående och redan utförda åtgärder: Jord- och skogsbruket har under lång tid vidtagit ett stort antal åtgärder för att minska sin miljöpåverkan. Det biologiska systemets tröghet gör att de positiva resultaten kommer att bli än synligare i framtiden, än vad som hunnit framkomma idag. Detta måste vägas in i vattenmyndigheternas förslag. Flera föreslagna åtgärder har förbisedda negativa effekter: Några exempel. Utrivning av dammar sker i första hand för att fisk ska kunna vandra; men man riskerar också bl.a. att torrlägga områden uppströms och översvämma områden nedströms, ödelägga lokalbefolkningens badplatser, öka risken för skred och erosion och minska produktionen av förnybar vattenkraftsel i ett läge där två-tre kärnkraftverk kommer att stänga ned inom de närmaste tre till sju åren. Dessutom har naturen ovan vandringshindret under mycket lång tid inrättat sig efter hindret. Om detta tas bort kan flodkräftan slås ut och invasiva arter sprida sig uppströms. Omprövning av markavvattningsföretag och tillståndskrav för lagliga dikningar, kommer att leda till nedlagda jord- och skogsbruk, vilket är negativt för livsmedelsproduktionen, produktion av förnybar skogsråvara samt en levande landsbygd. Ekologiskt funktionella kantzoner medför att mark tas ur produktion, och samtidigt försvårar underhållsrensning av diken vilket markavvattningsreglerna, och fungerande livsmedelsproduktion, kräver. Total brist på prioritering: En lång rad åtgärder föreslås, men utan någon prioritering vare sig mellan olika åtgärder eller av olika genomförande av respektive åtgärd. Detta utgör en allvarlig brist, då det dels skapar ett oförutsebart och därmed rättsosäkert läge för dem som åtgärderna riktas mot, dels inte ger någon överblick över en tänkt totalkostnad, vilket gör att vattenförvaltningen utan att någon drar i bromsen kan tillåtas kosta orimligt mycket. Skogsmark: Få andra typer av mark har så lågt bakgrundsläckage till vatten som skogsmark. Skogliga åtgärder som påverkar vattenkvaliteten, typiskt sett slutavverkning och dikesrensning, sker mot bakgrund av skogens långa omloppstid så pass sällan att de i praktiken inte utgör ett problem för vattenkvalitet. Dock med viss reservation för dikesrensningen, som måste utföras på rätt sätt något som branschen är väl medveten om och arbetar med. Att kunna fortsätta att rensa skogsdiken är dock en absolut förutsättning för att kunna bibehålla produktion av förnybar skoglig råvara och inbindning av koldioxid. Dricksvatten vattenskyddsområden: Det är inte tillsynen som skyddar vatten, utan tillsynsobjekten. Brukarna inom området är de som genom praktiska försiktighetsåtgärder utför det egentliga skyddet av vattnet. Föroreningarna från jordbruket har överlag inte ökat på år. Vattenskyddsområden bör göras så absolut små som möjligt och med så få inskränkningar som möjligt, för att inte hämma den viktiga livsmedelsproduktionen. Skogens roll för klimatet: Skogsbrukets koldioxidinbindning är en mycket viktig del i uppnåendet av det av IPCC uppställda tvågradersmålet. För att kunna uppnå den koldioxidbindning som erfordras, kommer produktivitetshöjande åtgärder, såsom dikningsrensning, och eventuellt nydikning, att behöva genomföras. Om sådana åtgärder bedöms påverka en vattenförekomst blir de per automatik förbjudna. Detta är inte rimligt. Här tål också påpekas att det läckage som förekommer från skogsmark har sitt ursprung i nedfall, främst från utlandet och att skogen i det sammanhang har utgjort en fälla som fångat in dessa nedfall. Det är först när man avverkar som detta släpps vidare. Skogsbruket som företeelse är inte skyldigt till detta.

5 Sidan 5 av 5 Några märkliga inkonsekvenser: a) Stenmurar på land omfattas av generellt biotopskydd och får över huvud taget inte röras, men stenmurar i vatten ska helst rivas ut. b) Om skogseller jordbruksdike inte har rensats på år kan nytt naturtillstånd anses ha uppkommit, och rensningen stoppas men en gårds- eller kvarndamm som funnits i år anses kunna tas bort, trots att det då verkligen har skapats ett nytt naturtillstånd ovan dammen. Landsbygden är stadens samvete: Miljökvalitetsnormen för staden och dess påverkan verkar ha satts utifrån dess faktiska status en kraftigt modifierad biotop. Att landsbygden för att försörja staden över tid (många hundra år) har blivit lika modifierad, det har inte beaktats. Varför ska landsbygden bära en oproportionerlig del av arbetet med och kostnaderna för utförandet av vattenförvaltningen? SVERIGES JORDÄGAREFÖRBUND Frederik Treschow