Referat från parallellspråksgruppens möte 21 maj 2015 Det vore intressant att bjuda in Tove Bull och höra hur de vid Arktiska universitetet ser på språken och tänker om flerspråkighet/parallellspråkighet i dag. Vi kan få Tove Bull till Bergen om vi inviterar henne att hålla föredrag. Hon har koll på historisk utveckling och har sysslat med språkpolitik. Vi ska vara klara med projektet vid utgången av 2016. Det blir möte i Uppsala i december (7 8?) och i Bergen 27 28 januari. Vi har påtagit oss att göra ett utkast till indikatorer som gör att Nordiska ministerrådet kan följa utvecklingen av parallellspråkigheten. Alla är eniga om att vi ska hålla oss till rätt enkla indikatorer och ett enkelt mätinstrument. Sedan är det också viktigt att universiteten har noggrann statistik för så att den kan användas för att svara på frågor. T.ex. Köpenhamn och Helsingfors har noggrann statistik och det gör universiteten jämförbara. Det är ingen lätt uppgift att göra en tillräckligt enkel modell, särskilt inte om den ska förankras hos ministerierna eller i Nordiska ministerrådet. Det ska förankras hos språkkoordinatorn Bodil Aurstad. Det är ämbetsmannakommittéerna för utbildning och kultur som ska godkänna språkpolitiken. Det är en samarbetsgrupp mellan de två ämbetsmannakommittéerna. Man kan säga att språkdelen riskerar att falla mellan två stolar: utbildningsgänget är marginellt intresserade av språkpolitik, detsamma gäller kulturfolket. Därför är det är upplagt att den person som ska engageras i detta är den person som har ansvar för det språkliga och det är Bodil Aurstad. En så enkel övning som den vi gjorde i går där GK jämförde att Bergen ligger på det dubbla antalet engelska magisteruppsatser som vi har i Helsingfors i dag. När man talar om internationalisering i Helsingfors i dag handlar det om en nivå som man INTE talade om i Norge för 20 år sedan, och inte talar om i dag trots att de engelska uppsatsernas andel har fördubblats. Det som föreslagits här är baserat på diskussioner vi fört i nätverket som fanns bakom boken som heter Hvor parallelt. Vad krävs för att vi ska kunna jämföra de olika länderna? Det måste vara enkelt för att det ska vara jämförbart. Vi i nätverket representerar de stora universiteten. Ute på landsbygden har vi universitet som inte har lika avancerad statistik och rapportering etc. och vi måste hitta ett sätt att intressera även dem. I Norden vet vi vad som händer, vi har följt detta i tio år och forskat i det och vi vet att utvecklingstakten är som den är. Vi har lärt oss något sedan vi skrev landrapporterna i Hvor parallelt och det är att anglifieringen går väldigt fort. Det betyder att det är betydelsefullt att göra en indikator nu, vid denna tidpunkt. Samhällsvetenskaperna faller i tre rätt olika grupper. Antropologi i Danmark skriver en del på danska, inom ekonomin skrivs inget på danska. Den generation som går i pension skrev allt på danska, Frans Gregersens generation skrev hälften och den nya generationen skriver allt på engelska. Vad detta har för betydelse för det omgivande samhället är vad vi ska skriva om. Skandinaviska tidskrifter har blivit en engelskspråkig avdelning av den internationella forskningen. Det är viktigt att det finns en hög grad av konkretion för att det ska gå att formulera en ny policy. Alla tycker flerspråkighet och parallella språk är bra, men det finns sällan någon konkretisering av
vad det innebär. Språktrupper och brevmallar etc. är exempel på konkretion. Receptiv flerspråkighet på möten, alla får tala de språk de vill och de som deltar ska ha receptiva språkkunskaper så de förstår vad som sägs. Det vore bra om vi kan visa modeller som redan används på olika håll. Vi svarar en gång på frågan om huruvida det finns en språkpolicy eller inte och presenterar information om uppdateringar. Men är existensen av en policy en indikator? Om man vill räkna med förekomsten av språkpolicydokument kunde man göra ett mycket enkelt nivåtest: är universitetet på nivå 1, (Språkpolicyn citerar lagen) nivå 2 nämner andra saker, nivå 3 nämner parallellspråkighet och visar hur man kan tillämpa dem. Det kunde i så fall vara en indikator om man vill. Det ska finnas något om innehållet där. Det är inte en bra indikator att bara nämna om någon har en policy eller inte, men det kan fungera som en informationsgrund. Det är inte så speciellt upplysande att veta om de har principer eller inte, däremot är det intressant att se om universitetet har en person som ansvarar och hur det rapporteras. När det gäller detta med antalet utländska anställda är det kontroversiellt i Norge, sett ur ett PCperspektiv, och det kan vara svårt att få reda på vilka som är utländska och inte. Det måste vara enkelt annars kommer inte det att sättas resurser på att utreda andelen av utlänningar vid universiteten. Det kan lätt uppfattas att ministerrådet ser detta med utländska anställda som ett problem. Om man gör en nationalchauvinistisk indelning kommer folk att spärra ut taggarna. Hur nyttig är denna statistik jämfört med att följa utvecklingen av engelska som publikationsspråk? Anekdotisk information: om en eller två är utländska på en kurs byter kursen språk och det syns inte i någon statistik. Det är en allmän sanning men ingen vet på vilken kurs det har skett. Indikatormodellen måste följa utvecklingen. Om universiteten satsar på att utveckla engelskspråkiga program för att locka utländska studenter måste detta följas upp. Är det fråga om masterkurser? Grunden för att de gör det är att utländska studenter kan sitta i Hong Kong och Los Angeles och de ska kunna shoppa kurser på distans och sedan åka till ett land för att studera och veta att kursen är på engelska. Men om det visar sig att alla deltagare är danska hålls kursen på danska. Informationen om kursspråk är missvisande och säger inte nödvändigtvis så mycket om faktiska förhållanden. Ministrarna vacklar i sina åsikter: ena dagen säger de Internationalisering! och andra dagen bevara våra nordiska språk!. Ministrarna vill öka internationaliseringen och universiteten får lov att fixa det. Internationaliseringen ses som ett tecken på att ett universitet är bra. Det är en enkel fråga: hur många har man under året rekryterat från utlandet och det betyder att sannolikt kommer att svara att nordbor kommer med i statistiken om de har varit annanstans och nu kommer hem. Detta kan sätta press på att utlänningar ska lära sig förstå språket och det ska inte ses som xenofobi och nationalism. Vi ska se till att vi inte spänns för någondera vagnen vi är inte intresserade av vare sig det ena eller andra utan vi är intresserade av hur det fungerar och hur utvecklingen ser ut. Och det vet vi: att utvecklingen går fort. Beslutsfattarna funderar inte på vad det har för språkpolitiska konsekvenser men vi kan hjälpa dem beakta även det. Det är omöjligt att räkna antalet undervisningstimmar utan snarare man borde snarare räkna antalet examina på olika språk. Om det finns delar av ett program som aldrig undervisas på engelska måste det uppges.
I Köpenhamn är det lätt att räkna statistik genom att man trycker på en knapp, men det är inte sagt att det är lika lätt i något litet landsortsuniversitet. Man borde se statistik på vilka språk kandidatuppsatser, magisteruppsatser, doktorsavhandlingar och andra publikationer har skrivits. Bokkapitel och annat räknas (enligt Olle) inte i statistiken. Ska vi ha en nivåindikator? Indelning i engelska, andra språk och nordiska. Bara tidskrifter för böcker är för svåra att räkna. Bidrag till antologier räknas inte i Danmark men de räknas i Norge. Man får sämre poäng för antologibidrag men de räknas ändå. Vissa publikationsserier är så bra att man tycker att de motsvarar tidskriftsstatus och då får man poäng. Diskussionen visar att det är väldigt olika i olika länder. I informationen om publikationer ska det ingå infor om publikationsspråk och då ska vi jämföra varje nation med sig själv över tid. GK: Inom humaniora är det vanligt med självregistrering och jag vet inte om man blir fälld för registreringsfel eller om systemet bara låter det passera. FG: Hur många av de nyanställda vid ett universitet blir rekryterade från utlandet? Det är en fråga som folk inte kan ha något emot. Det är samma måttstock som ministerierna själva använder. Vi kan få antalet full degree studenter och utbytesstudenter så det är inte problematiskt. Vi är intresserade av vem som kommer från utlandet. Finns det kurser för dessa studenter i det lokala nordiska språket? Hur många studerande går på kurser i det lokala språket (språken) som främmande språk vid sitt universitet? GK: Det är en god idé att begränsa statistiken till dem som stannar minst ett år. Vid Matnat i Bergen och ämnet biologi är all information på webben på norska men så står det att undervisningsspråket är engelska. FG: Vi ska gå tillbaka till våra ministerier och fråga vad de säger om att få svar på dessa frågor. Vi går till vår institution och vår regering och frågar om de vill ha de upplysningar som vi tar fram. Det har gjorts rapporter men de läses inte och de vill säkert ha dem igen. JOÖ: Vems dörr knackar man på? FG: Du är utsedd till denna grupp av det finländska ministeriet. Vem utsåg dig? GK: Det kommer någon från ministeriet och observerar vissa möten etc. Det är den personen jag kan vända mig till. Vet inte om jag kommer så mycket längre, men man kan börja där. JOÖ: Vi har regeringsförhandlingar på gång och är oroliga för vad som händer om en viss grupp får den posten. FG: Du kan fråga Bodil vem som utsett dig. Jag vet vem det är som har gjort det i det Danska forskningsministeriet. (Leena: Båda datumen passar Olle) JOÖ: Mobilitet har blivit väldigt populärt i Finland och jag får en massa frågor om mobilitet. Man har operationaliserat mobilitet som att om man är mer än fem dagar någonstans är man mobil och då får man poäng. Nu vill också forskarskolan (forskarskola, 1,5 år gammal, doktorandprogram och
HYMY) att den låga mobiliteten stiger. Anställda och doktorander tillbringar inte längre tider än bara en konferens utomlands. Detta har blivit en siffra som räknas. Jag kastar fram detta som en möjlig indikator även om jag inte vet hur det funkar i andra länder. GF: Då jag satt i en grupp i Stockholm skulle de svara på hur många gäster de haft i mer än en vecka. Min erfarenhet av det materialet är att det är svårt att jämföra: vad räknas som gäst? Det är intressant kan man säga: om man kommer i kontakt med andra forskningstraditioner och hållningar kommer det något ut ur det. Studenterna är inte intresserade av att höra gästforskare även om de är stora namn. Nu får vi en forensic linguistic-föreläsare Life and death is dependent on language och min gissning är att det kommer 10 eller 20 åhörare och det är en besvikelse. Våra doktorander ska utomlands som en del av deras doktorandutbildning. JOÖ: I Helsingfors kan man inte kräva det eftersom universitetet inte har pengar att betala för resor och därför är det inte ett problem. FG: I Danmark söker folk från privata fonder och de får gott om pengar. Det belastar inte universitetet. Det är ett krav. De behöver inte flytta långt: det räcker att folk från Köpenhamn åker till Århus, men de ska byta forskningsmiljö. ML: I Hankens kandidatstudier är det obligatoriskt att de ska vara ett halvt år utomlands. De måste få in studierna i sitt kandidatprogram och det uppskattas mycket. Beroende på hur bra betyg man har fått desto bättre valmöjligheter har man. Det är satt i system på Hanken och det är obligatoriskt. Om man har små barn eller är sjuk kan man få undantagstillstånd, men det ingår. Fråga om distansstudier. Och kommentar om att vi slopar mobiliteten för det är för komplicerat. FG: Men man kan ta med det i betänkandet. ML: Hanken skickar bara iväg studenter till universitet som har engelskspråkiga program, för de vill försäkra sig om att studenterna lär sig något. FG: Vi har en tendens att se internationalisering som anglificering. Det behöver det inte vara det kan lika gärna vara franska eller tyska. FG: Våra studenter ska också åka utomlands. AG: Vi får pressa på för att folk ska åka utomlands och jag tycker vi ska pressa på. GK: Det är press på studenterna att åka ut och på institutionerna att ta emot utbytesstudenter. Det registreras i hög grad och vi har tal på mobiliteten ut och in. Vi har en fast grundutbildning från departementet och det räknas grundutbildning, publikationer, doktorsgrader etc. och är man duktig på att skicka ut studenter och ta emot utbytesstudenter kan man få lite mer pengar. De som inte registrerar är de som inte får pengar för det. FG: Om vi jobbar med klara indikatorer och de kan betraktas som indikatorer för internationalisering Det ska vara säkra uppgifter och leda till ökat (här hörde jag inte!)
I hur hög grad kan detta kontrolleras? Annars säger man det utredarna gärna vill höra. Om de vill att vi ska ha en språkpolicy så har vi en språkpolicy. När vi är färdiga med våra förslag ska vi gå till våra respektive ministerier. Man kan göra det skriftligt eller muntligt. Vi ska också rapportera till Nordiska språkrådet och till koordinatorn. Jörgen Lund, Jesper Skov Kristensen och Bodil Aurstad. Hon har säkert intressanta synpunkter för hon ska administrera det. Det är ju något vi ska fundera på. När jag fått Jennys referat skriver jag ett nytt förslag och skickar runt det. När vi nått konsensus tar vi kontakt med ministerierna och går vidare när vi träffas i Uppsala. Då får de ta det vidare till ämbetsmannakåren. Jag hoppas ha en färdig indikatormodell till ämbetsmannakommittén precis efter nyåret 2016. Det vi gör på mötet i Norge är att vi börjar brainstorma om vad som ska vara med i rapporten och hur stor ska rapporten vara. Kort och lång version? Förslag till betänkande till mötet på Island, där medlemmarna ska vara och inte suppleanterna. Vi hade vid en tidpunkt en idé att skicka ut någon för att besöka intressanta ställen i Europa. När vi kommit så långt som till efter Islandsmötet ska vi se om vi har pengar kvar att till exempel besöka Luxemburg, Maastricht, Strasbourg etc. och kanske besöka François Grin om det finns någon som gärna gör det. Det ser ut som om vi har pengar till dessa möten. Vi kan vara en language troup som ställer frågor till universitetsfolk. FG: Danmark kommer att överta ordförandeskapet för EFNIL (European federation of national institutes of languages). (Nästa möte är i Helsingfors i september.)