NORDENS UTBILDNINGSMARKNAD

Transkript

1 NORDENS UTBILDNINGSMARKNAD ÖPPEN MEN MED BEGRÄNSNINGAR Inom de nordiska länderna verkar överenskommelsen om öppen utbildningsmarknad där nordiska studenter får söka till högre utbildning i annat nordiskt land på lika villkor som för sökande från landet i fråga. Dock finns det tekniska hinder som delvis begränsar denna möjlighet, inte minst när studenten även söker studiemedel. Författare: Stina Nilsson, Västra Götalandsregionen, 2013

2 Öppen utbildningsmarknad inom Norden Nordiska medborgare har rätt att söka till högre utbildning inom annat nordiskt land på samma eller likvärdiga villkor som nationellt sökande. Detta samarbete grundas på överenskommelsen som antogs i Nordiska ministerrådet 1996 och förnyades Dessa bygger i sin tur på äldre överenskommelser. Den fria mobiliteten i Norden debatteras med jämna mellanrum i och med att relationerna mellan länderna och omvärlden förändras. Generellt så fungerar det nordiska utbytet dock väl. Överblick av det totala skandinaviska studentutbytet Att beräkna studentmobilitet kan vara komplicerat då länder kan räkna efter olika variabler. Flera faktorer spelar in; studenten själv, utbildningsinriktning, läses program eller kurs? Sedan delas internationella studenter in i två grupper: utbytesstudenter i lärosätens bilaterala utbytesprogram och de som arrangerar utlandsstudier på egen hand, så kallade freemovers. För Sverige och Danmark har mönstret för inresande studenter ändrats i och med införandet av studieavgifter för studenter utanför EU/EES/Schweiz 2011 respektive Införandet av avgiftsbelagda högre studier har lett till en minskning av studenter utanför frizonen vilket i sin tur påverkar Norges ökade inresemönster, där högskolestudier fortfarande är avgiftsfria. Detta berör inte direkt mönstret inom Skandinavien men däremot det övergripande rörelsemönstret. Utbytesstatistik är alltså komplicerad och den bild som tabell 1 presenterar med enkla totalsiffror ger reellt en svag bild av helheten som inte säger något om branschinriktning eller hur det detaljerade studentmönstret ser ut. Den ger dock en bra bild av att studentmobilitet tydligt skiljer sig mellan länderna. Sverige och Norge har betydligt fler utresande studenter än Danmark. Både Sverige och Norge erbjuder sina studenter relativt enkel studiefinansiering för utlandsstudier medan Danmark har mer invecklade regler. Att Sverige och Norge skiljer sig från Danmark kan enkelt förklaras genom att Sverige har haft näringspolitiska grunder att stimulera studentutbyte. Något även Norge har haft tillsammans med att den högre utbildningen i Norge utvecklades något senare skandinaviskt sett vilket tidigt blev ett incitament att underlätta för studenter att studera utomlands. 1 Danmark å andra sidan har alltid varit en metropol för utländska studenter, men har tills nyligen inte uppmanat sina studenter att studera utomlands. 1 Mobilitetsrapport 2012, Senter for Internasjonalisering av Utdanning, Rapport 04/12, 2012

3 Tabell 1 Det branschneutrala studentutbytet i Skandinavien 2010/ (utbytesstudenter och freemovers) Sverige Norge Danmark Totalt Från Till utresande Sverige Norge Danmark Totalt inresande Som kommentar till tabell 2 kan nämnas att räkningen av listade studenter kan variera mellan länders statistikkällor, helt enkelt för att rapporter begärs in vid olika tidpunkter och studenter kan ha hoppat av eller flyttat vidare mellan mätningarna. Den ökande användningen av distanskurser gör också att studenter inte behöver ansöka om visum vilket kan minska träffsäkerheten i statistiska mätningar. Nationella studiestöd motverkar likvärdigheten exemplet Norge, Sverige och Danmark Nordiska medborgare har rätt att söka till högre utbildning inom annat nordiskt land på samma eller likvärdiga villkor som nationellt sökande. Problem kan dock uppstå när studenterna även vill söka studiemedel. Studiemedel söks alltid i det land den studerande är medborgare i och det är det landets regler som bestämmer vad som berättigar stöd och hur mycket studiemedel som kan sökas. Grundprincipen är att studiemedel vid utlandsstudier beviljas för utbildningar som är offentligt erkända i utbildningslandet och som är jämförbar med en utbildning som ger rätt till studiemedel i hemlandet. Reglerna för studiestöd skiljer sig dock mellan Sverige, Norge och Danmark. Sedan tillkommer särskilda regler för studiestöd för utlandsstudier. Att läsa helt program eller längre kurser är sällan några problem men i vare sig Norge eller Danmark beviljas inte studiemedel för att läsa på deltid eller distans utanför hemlandet. Dessa utbildningsformer har det senaste decenniet ökat i popularitet. Distansstudier har ökat allt eftersom den tekniska utvecklingen framskridit medan deltidsstudier underlättar för studier då studenten kanske redan har ett arbete eller av andra skäl har svårt att befinna sig på campus schemalagda tider. Tabell 2 visar när- 2 Nordisk statistisk årsbok 2012, Nordiska ministerrådet 2012, s.80

4 mare hur studiemedel medges för icke heltidsbelagda och campusnärvarande utbildningar i utlandet. Tabell 2 Utlandsstudier inom skandinaviska länder, vad genererar studiemedel? * *Förutsatt att övriga krav på studentens behörighet till studiemedel uppfylls Sverige: CSN Norge: Lånekassen Danmark: SU Fristående kort kurs utanför hemland Distanskurs utanför hemland Kurs måste vara minst 3 veckor (inom EU/EES/Schweiz) Kurs måste vara minst 2 veckor Fristående kurser måste då kopplas ihop löpande (generellt under 1 år) och leda till examen. Undantag om kurs kan ses som ingående i längre dansk utbildning Deltid utanför hemland Studietakt: 50% eller 75% (inom EU/EES/Schweiz) Rätt att söka men bekosta själv? Skillnaderna mellan studiestödsmyndigheternas regler resulterar i att även om svenska, norska och danska medborgare har samma rätt att söka och komma in på utbildningar i alla nordiska länder så existerar inte samma rätt till studiemedel vilket då direkt kan förhindra sökande att studera erbjuden utbildning. Både distansstudier och möjligheten att studera på deltid är viktiga utbildningsformer för många yrkesgrupper, inte minst i de maritima näringarna där det inte är ovanligt med längre perioder till sjöss vilka följs av längre landperioder. De maritima näringarna verkar också ofta i en internationell kontext där det kan vara naturligare och nödvändigare att kompetensutveckla sig i sitt företags flaggland än i sitt hemland. Certifiering följer främst nationella riktlinjer en viktig personalfråga Att certifiera produkt, ledningssystem eller personal är ett viktigt sätt för företag att leva upp till branschstandarder, försäkringsvillkor, marknadsmässighet och ofta även lagkrav. Dock är riktlinjerna ofta nationella vilket medför att utbildad personal som är certifierad i ett land är ocertifierad i ett annat. Detta medför problem då företag säljs, expanderar utomlands eller omlokaliseras. För exempelvis rederier som omflaggas är valet ofta att antingen sparka den plötsligt ocertifierade personalgruppen eller att investera i omcertifiering. Att omcertifiera personal kräver

5 noggranna förberedelser för att skiftet ska ske så effektivt som möjligt och för att helst vara gångbara för hela yrkesgruppen under en längre tid. Att ha certifieringssamordning är ett ständigt pågående arbete, inte minst på EU-nivå, där många faktorer ska stämma överens. Och inte minst kan problem uppstå vid de nationella tolkningarna. Erhålla studiestöd kan vara problematiskt Många utbildningar ger från början studenten certifiering inom vald bransch/specifika utförandeområden. Det är när specifik certifiering måste kompletteras eller anförskaffas från start som finansieringsproblem kan uppstå för den sökande. Studiestöd kan visserligen för det mesta sökas för att täcka kursavgifter eller delar av avgifterna men det gäller att även andra stödberättigande krav uppfylls. För att utbildningar ska vara studiestödsberättigande måste de vara underställda statlig tillsyn och pågå under en minimiperiod (vilket varierar mellan de skandinaviska länderna, se tabell 2). Ofta är det längden på utbildningen som är problemet, enskilda certifieringsutbildningar uppnår ofta inte minimilängden. Slutord De tekniska hindren finns men är kanske inte största hindret I interregsamarbetet är hinder som försvårar det gränsöverskridande samarbetet av stor betydelse att identifiera och överkomma. Hindren delas ofta upp i två kategorier: Formella där regelverk och regeltolkningar försvårar rörligheten över gränsen Upplevda där det inte finns några formella hinder mot rörlighet över gränsen utan snarare mentala hinder där det upplevs som svårt och komplicerat att lämna den nationella basen. Det finns tekniska hinder som försvårar kompetensutbytet över de skandinaviska gränserna. Hindret med försvårande regler för distans- och deltidsstudier i Danmark och Norge är ett vilket MARKIS har lyft till Hallå Norden, Nordiska ministerrådets informationstjänst som arbetar för ökad rörlighet för privatpersoner i Norden. Det största hindret mot det skandinaviska kunskapsutbytet ligger nog dock mest under de upplevda gränshindren. Svårigheten att ibland förstå varandras språk, affärskulturer och attityder gör att många istället väljer nationella alternativ, ibland utan att överhuvudtaget reflektera över att andra skandinaviska alternativ existerar.

6 För de maritima näringarna borde det skandinaviska utbytet vara mer naturligt än det är idag. Inte minst för att stora delar av den maritima marknaden täcker in hela Skandinavien. Många svenska sjömän arbetar numera för norska arbetsgivare eller i rederier som omflaggats till Danmark. Likaså växer offshorebranschen som en skandinavisk tillväxtmarknad, inte minst i Norge och Danmark, men det är en tillväxtmarknad med hårda krav på rätt kompetens i utförandet. Den tekniska utvecklingen går fort framåt vilket kräver ett ökat kompetensbehov hos arbetskraften. Certifieringar och vidareutvecklade utbildningar är kvalitetsstämplar vilka hela tiden uppdateras. Formellt fungerande gränsöverskridande utbildningar där studenterna inte upplever hinder är en framtidsfråga för skandinavisk kompetensförsörjning.