och förklaringar
Restriktioner för möjliga språktyper: Första steget efter klassificering av typer är restriktioner av möjliga typer. I typologin undersöks detta empiriskt (erfarenhet) dvs. restriktioner hos språk grundar sig på vad som faktiskt är attesterat i språk (induktion)
Kritik: det kan ha funnits språk som hade andra konstruktioner än de som finns idag en oattesterad konstruktion är inte nödvändigtvis omöjlig Frekvensen är också viktig: detta är viktig bl.a. för att de flesta universalierna har undantag en språklig universalie är en universalie om distribution hos språk
Unrestricted universals Alla språk tillhör en speciell grammatisk typ utefter någon parameter -t.ex. alla språk har orala vokaler orala vokaler inga orala vokaler - antalet Unrestricted universals är relativ litet
Implikationella universalier beskriver en inskränkning av logiskt möjliga typer som begränsar språklig variation, men inte utesluter den t.ex. Om ett språk har N före Dem, så har det N före Rel(sats) denna universalie täcker in fyra logiskt möjliga typer: (i) N Rel och N Dem (ii) Rel N och N Dem (ovanlig) (iii) N Rel och Dem N (iv) N Rel och N Dem
(i) N Rel och N Dem Tinrin nrâ ta traiki nrâ moo [nrâ fi ghe mê giwe] 3SG slå hund SBJ man 3SG gå från till.hit berg N Rel Mannen som kom från berget slog hunden. moo hòrrò ha det bön den.här N Dem Den här bönen
(ii) Rel N och N Dem (ovanlig) (iii) N Rel och Dem N Svenska mannen [som står där borta] N Rel den här mannen Dem N
(iv) N Rel och N Dem Limbu [anchige thuŋ -ɛ -tch -u -ge -bɛ -n] thiː 1DU.EX dricka -PRET -DU.A 3.P -EX -NR -ABS hirs.öl Rel N Hirsölen som vi drack khɛŋ nɛpphu cum -haʔ de.där två vänner pl Dem N De där två vännerna
Implikationella universalier är det främsta exemplet på typologiska generaliseringar Mer intressanta än obegränsade: de uttrycker en beroendesituation mellan två logisk isolerade parametrar Mer komplexa universalier kan delas upp i enklare implikationella universalier
Implikationell universalie: NDem Nrel Dem N N Dem Rel N N Rel Tetrakorisk tabell ( tetrachoric table )
Detta mönster matchar sanningsvärdetabeller inom den propositionella logiken: typ NDem NRel attesterade (NDem NRel) (i) ja ja ja (ii) ja nej nej (iii) nej ja ja (iv) nej nej ja P Q P Q T T T T F F F T T F F T
P Q har den logiska motsvarigheten ~Q ~P typ NDem NRel NDem NRel ~NRel (RelN) ~NDem (DemN) ~NRel ~NDem (RelN DemN) (i) ja ja påvisad (ii) ja nej inte påvisad (iii) nej ja påvisad (iv) nej nej påvisad nej nej påvisad ja nej inte påvisad nej ja påvisad ja ja påvisad NDem NRel är ekvivalent med RelN DemN
Greenbergs universalie #3 Språk med dominant VSO är alltid prepositionella VSO SVO SOV Prep 6 10 0 Post 0 3 11 Vilken ger: VSO Prep Kontrapositiv ger bara: Post ~VSO, eftersom språk som inte är VSO kan vara antingen SVO eller SOV
Universalie #2: I språk med prepositioner, står nästan alltid genitiv efter huvudsubstantivet, medan i språk med postpositioner står genitiv nästan alltid före Prep NGen och Post GenN detta kan uttryckas med en kombinerad bikonditionell universalie: Prep NGen och Post GenN
Prep NGen P Q P Q Prep NGen attesterade (Prep NGen) T T T T F F F T F F F T ja ja ja ja nej nej nej ja nej nej nej ja
Competing motivations vid competing motivations är ingen språktyp ideal (helt motiverad) därför att olika principer som styr dessa typer är i konflikt (tävlar) dessa principer kan vara dominans och harmoni
Dominans Exempel: Greenbergs universalier som refererar till ordningen mellan adjektiv och substantiv: (SOV & NG) NA VSO NA NDem NA NNum NA -i alla så är ordningen NAdj i implikatum-delen
I tetrakorisk tabell: Dem N N Dem NA AN Den dominanta ordningen är den som förekommer med båda möjliga ordföljderna, dvs. NA Den dominanta ordningen är också för det mesta den mest frekventa
Harmoni Exempel: AN DemN Dem N N Dem NA AN AN och Dem N är harmoniska, och N Dem och NA. En ordföljd i et parameter är harmoniskt med en ordföljd i et annat parameter om det förekommer bara tillsammans med den andra följden. +Prep NGen (Prep i harmoni med NGen) och Post GenN (Post är i harmoni med GenN)
Djupare förklaringar för ordföljds- och affixföljdsuniversalier Många förslag till förklaringar till dominans och harmoni har blivit framlagda. Låt oss först se lite på vad Greenbergs typologiska klassifikation av ordföljd innebär: SVO, SOV, VSO, VOS, OVS, OSV
Grundläggande ordföljd (basic word order): SOV 45% SVO 40% VSO 10% VOS sällsynt OVS sällsynt 5% OSV sällsynt
De kan brytas ned till binära parameter: SV/VS och OV/VO. Fördelen med detta är att Några språk har relativt fri ordföljd, men samtidigt är några följder mera frekventa än andra. Förekomster av fulla satser med både S och O uttryckt i en sats är emellertid låg, och det är bättre att se på SV/VS och OV/VO. Många språk har verbet först, men det är svårt att säga om de är VSO eller VOS. De kan bli klassade som VS&VO, och inte definieras när det gäller SO/OS. Många språk som har verbet sist har heller inte en tydlig följd på S och O, och kan klassas som SV&OV. Några språk har inte en tydlig följd på V och S, men är kanske VO, eller omvänd, att de är SV men inte en tydlig följd på O och V.
Två olika sätt att analysera underliggande motivation för ordföljd : a) Processering av syntaktisk struktur b) Diakron utveckling av ordföljd. a) Processering av syntaktisk struktur (Hawkins). Två konkurrerande motiv för substantiv-modifierare: 1. Heaviness 2. Harmony
1. Heaviness: längre enheter (satser, frasar, ord, stavelser) Rel < Gen < Adj < Dem, Num Preferens: tyngre modifierare (satsar/frasar) följer ofta substantivet, medan lättare modifierare (t.ex. Dem/Num) ofta följer substantivet. Sammanlikna med: Greenbergs dominance princible : DemN, NumN, NA och NRel. Om de är samma: förklarar mycket av ordföljd-dominans: Lättare element placeras före tyngre element.
2. Harmony: mera vanlig i typologin. Två harmoniska typer: OV och VO. VO Preposition + substantiv Substantiv + genitiv Substantiv + adjektiv Substantiv + relativsats Prefix Hjälpverb + huvudverb Verb + adverb Negation + verb Subjunktion + sats OV Substantiv + postposition Genitiv + substantiv Adjektiv + substantiv Relativsats + substantiv Suffix Huvudverb + hjälpverb Adverb + verb Verb + negation Sats + subjunktion Nackdel: behandlar universalier som om de inte. de var bikonditionella, men det är
Dominans är också viktigt i ordföljdstypologi. Dryer: ifrågeställde flera korrelationer, t. ex. Adj-N and V-O Han menade at basis-ordföljd var OV och VO. Korrelationerna är efter Dryer statistiska metod baserad på distribution och frekvens, och inte undantagsfria universalier.
Branching Direction Theory: left-branching vs. rightbranching. Harmonisk: VO och N-REL VP VP NP N REL
Disharmonisk: VO och REL-N VP VP NP REL N
Problem: båda teorier antar at det finns en enkel korrelation mellan alla harmoniska följder, mens Dryers data visar att det är i stället parvisa korrelationer mellan VO följd och ordningen i fråga. Problem med Dreyers model: vissa konstruktioner, som sättsadverb, passar inte in i teorin, då de är harmoniska med VO och inte OV. Dryer föreslår att de är harmoniska med PP/V och inte nödvändigtvis V/O.
Andra sätt att lösa detta på: loglinear analys. En loglinear analys finner den bästa modellen som tar hensyn till alla olika interaktioner av variablar. En slik studie av ordföljd (Justeson and Stephens 1990) visar att man inte behöver globala förklaringar, men att man har lokala interaktioner mellan par av ordföljder, t.ex. enkla implikationella universalier för bara två ordföljder.
En möjlig förklaring på korrelationer mellan ordföljder är att de två följdtypene använder samma eller liknande morfosyntaktiska konstruktioner: Genitive: subjektsform, så N-Gen liknar på V-S Eller adposition liknar på genitive: Prep N, Gen N eller omvänd.
Att undersöka morfosyntaktiska konstruktioner och ordföljd kan också förklara anormala ordföljder: på kinesiska (mandarin) har de prepositioner och circumpositions (som har ett element före N och ett som följer efter). Dào hòu yuán li To back yard in(side) Into the backyard Det visar seg att de element som kommer före N är verbala (dào är också verbet för att ankomma ), mens de som kommer efter är nominala ursprungligt (li är ursprungligt nominalt, som inside ). Så: Prep-N kommer från V-O, mens N-Post kommer från Gen-N.
Parallella konstruktioner kan förklara många av de harmoniska mönstren, speciellt om det inte finns en semantisk analogi. Dessa konstruktionerna är nästan helt säkert et resultat av grammatikalisering: Parallellar mellan adpositioner och genitiv, t.ex., kan förklaras ved att många adpositioner kommer från genitiver.
En diakronisk ordföljdsharmoni-hypotes sägar alltså att några ordföljdpar är harmoniska därför att den ena historiskt utvecklar sig från den andra. Justeson och Stephens loglinera analys visar att en slik historisk processanalys stämmer överens med enkelt resultat, men inte alla. En historisk utveckling kan därför förklara några harmoniska ordföljder, men inte alla. Harmoni er därför fortfarande inte förklarad tillfredsställande.
Affix-följd: Båda syntaktisk processering och diakronisk hypotes har blivit föreslagit för affix-följd. Suffixering förklaras med processering: början på ordet är konstant och således lättare att processera. Denna hypotes finner stöd i psykolingvistiken: början på ord är mera framträdande, och borde innehålla roten. Prefix och infix undvikas. Det historiska perspektivet (diakroni) är viktigt vid affix, något som Bybee et al. visade i 1990: Affixposition hänger samman med positionen till fria morfem som har samma betydelse/semantik, då affixen ofta är grammatikaliserade fria morfem.
Bybee et al: De sammanliknade affixföljd och fria former for en stor klass av verbala affix, och sammanliknade språk ved V först, i mitten och sist. De argumenterar för at harmoni fortfarande gäller, men att det inte alltid är en suffix-preferens. Det beror på positionen till det fria morfemet som affixet utvecklad sig från. De testade också processerings-förklaringen för suffixpreferensen ved å se på mönster för fonologisk variation/ostabilitet, och fant inte stöd för processeringsmodellen här.
Distributionen av prefix och suffix kan också ha att göra med semantiska faktorer: Element som är mera relevanta till roten/verbet har lättare för att bli en del av den. Mera data trängs för att visa hur grammatikalisering av fria morfem värklegen fungerar, men man kan konkludera med att båda processering och diakroni kan ha betydelse för att bestämma ordföljd och affixföljd.