Handledning för egenkontroll

Handledning för egenkontroll Laborativ Enheten för miljö, arbetsmiljö och intendentur,

Innehållsförteckning Innehållsförteckning 2 Introduktion 3 Lagstiftning 3 Grundläggande egenkontroll 3 Fördjupad egenkontroll enligt FVE 4 Tillsyn 4 Annan lagstiftning 5 Förslag till arbetsmodell 5 Exempel egenkontroll för kemikalieinnehav. 6 Bilaga. Miljöbalken, SFS 1998:950 och 1998:901 11 1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde 11 2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m. 11 14 kap. Kemiska produkter och biotekniska organismer 13 26 kap. Tillsyn 13 30 kap. Miljösanktionsavgifter 14 Förordning om miljösanktionsavgifter (1998:950) 15 Förordning om verksamhetsutövares egenkontroll (1998:901) 15 2

Introduktion Miljöbalken lägger ett stort ansvar på att den person, företag eller organisation som bedriver en verksamhet själv ska kontrollera att verksamheten inte skadar eller orsakar olägenheter för människors hälsa eller miljön. Lagstiftningen kring egenkontroll bör i första hand ses som ett hjälpmedel för att säkerställa att de egna undersökningarna täcker in alla riskområden, inte som ett kontrollsystem framtaget för att tillsynsmyndigheten kräver det. Egenkontroll kan bedrivas på många sätt och bör anpassas till den egna verksamhetens art, omfattning och miljöpåverkan. Alla som studerar eller arbetar vid Uppsala universitet omfattas av kravet på egenkontroll eftersom universitetet påverkar miljön genom t.ex. produktion av avfall, utsläpp av koldioxid från resor och energianvändning samt hantering av kemikalier 1. Denna handledning innehåller information om hur institutioner, främst laborativa, kan genomföra egenkontroll på ett så enkelt sätt som möjligt. Till stor del handlar det om att sammanställa arbete som redan utförs och att dokumentera delegationer och vissa rutiner. Enligt rektors beskrivning av prefektuppdraget (dnr UFV 2004/964) är det prefektens ansvar att verksamheten vid institutionen följer miljölagstiftningen, vilket inkluderar att bedriva egenkontroll. Enheten för miljö, arbetsmiljö och intendentur samordnar universitetets miljöarbete samt anmäler och söker tillstånd hos olika myndigheter för den verksamhet som berör hela universitetet. Om ni har frågor kring egenkontroll eller vill ha hjälp med att komma igång, kontakta miljösamordnare Karolina Andersson (tel. 471 77 76, e-post karolina.andersson@uadm.uu.se). Lagstiftning I bilagan finns utdrag ur de kapitel i miljöbalken och de förordningar som diskuteras nedan. Observera att lagstiftningen kan förändras och att det är ditt ansvar att känna till de senaste bestämmelserna. Mer information om miljölagstiftning finns på Naturvårdsverkets webbplats (www.naturvardsverket.se) under lag & rätt samt hos Lagrummet (http://www.lagrummet.se/). Grundläggande egenkontroll I miljöbalkens inledningsparagraf anges syftet med lagen - att främja en hållbar utveckling för att ge nuvarande och kommande generationer en hälsosam och god miljö. Egenkontroll är ett av de verktyg som används för att uppnå detta syfte. Egenkontrollens huvudbestämmelser finns i miljöbalkens 26:e kapitel där det bl.a. anges att verksamheter som kan medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön regelbundet ska kontrolleras och att den som bedriver en verksamhet ska undersöka hur den påverkar miljön. Bestämmelser om egenkontroll finns även i de s.k. hänsynsreglerna i miljöbalkens andra kapitel. De handlar bl.a. om: Omvänd bevisbörda. Du ska kunna visa att du följer hänsynsreglerna, tillsynsmyndigheten behöver inte visa motsatsen. (1 ) Kunskapskravet. Du ska ha kunskap om hur din verksamhet påverkar miljön och människors hälsa. (2 ) Försiktighetsprincipen. Du ska vidta de åtgärder som behövs för att skydda miljön och människors hälsa, det räcker med att olägenheter riskerar att uppstå. (3 ) 1 För mer information, se universitetets miljöutredning och de miljöredovisningar som årligen sammanställs. 3

Hushållningsprincipen. Du ska hushålla med råvaror och energi samt sträva efter återanvändning och återvinning. (5 ) Produktvalsprincipen. Kemiska produkter som kan innebära risker för människors hälsa och miljön ska, om det är möjligt, bytas ut mot mindre farliga alternativ. (7 ) Fördjupad egenkontroll enligt FVE För verksamheter som är anmälnings- eller tillståndspliktiga enligt kapitel 9, 11, 12, 13 och 14 i miljöbalken gäller också de krav som anges i förordningen om verksamhetsutövarens egenkontroll (FVE). Universitetet har enligt kapitel 9 anmälningsplikt till kommunen pga. att vi har kemiska eller biologiska laboratorier med en total golvyta som är större än 5 000 kvadratmeter 2. Det är i huvudsak fyra krav som ställs i FVE: Organisatoriskt ansvar (4 ) Riskbedömning och driftsstörning (6 ) Den som är ansvarig för en verksamhet är också ansvarig för att verksamheten uppfyller lagstiftningens krav. För att uppnå ett väl fungerande förebyggande och kontrollerande miljöarbete i en stor organisation är det en fördel om arbetsuppgifterna fördelas inom organisationen. En delegation ska vara fastställd och dokumenterad och ges till en namngiven person eller funktion. Den person som åtar sig ansvaret för en arbetsuppgift ska ges förutsättningar i form av resurser, befogenheter och möjlighet till utbildning. Om det finns risk för att en verksamhet kan orsaka olägenheter för människors hälsa eller miljön ska verksamhetens risker regelbundet bedömas. Bedömningen kan t.ex. avse kemikalieanvändning. Bedömningen ska dokumenteras. För utrustning, laborationer och annat arbete där det finns risk för att olägenheter för människors hälsa eller miljön uppstår ska det finnas rutiner för vad som ska göras om något går fel: hur man larmar, samlar upp spill, stänger av utrustningen m.m. Rutiner för kontroll (5 ) Förteckning över kemiska produkter (7 ) Det ska finnas rutiner för drift, skötsel, underhåll, kalibrering m.m. av sådan utrustning som vid driftsstörningar kan ge upphov till olägenheter för människors hälsa eller miljön. Rutinerna ska vara dokumenterade och visa hur ofta de olika momenten utförs och vad de omfattar. Det ska finnas en förteckning över de kemiska produkter och biotekniska organismer 3 som hanteras och förvaras vid institutionen. Förteckningen ska uppdateras regelbundet och innehålla namn, mängd (volym) av de produkter/ organismer som är miljöfarliga samt produktens/ organismens klassificering avseende hälso- eller miljöfarlighet. Tillsyn Kommunen är tillsynsmyndighet över universitetets laboratorier och hur vi genomför vår egenkontroll. Beroende på respektive institutions verksamhet kan även andra myndigheter utöva tillsyn, t.ex. arbetsmiljöverket avseende arbete med genmodifierade mikroorganismer. 2 Punkten om laboratorier finns i förteckningen över miljöfarlig verksamhet för vilken tillstånds- eller anmälningsplikt gäller enligt 5 eller 21 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. 3 Definition av kemiska produkter och biotekniska organismer finns i miljöbalken, 14 kap. 4

Miljösanktionsavgift Miljösanktionsavgift är en administrativ avgift som en verksamhetsutövare kan åläggas att betala om tillsynsmyndigheten finner att egenkontrollen är bristfällig. Avgiften tas ut även om överträdelsen inte skett avsiktligt eller av vårdslöshet. Annan lagstiftning Att själv kontrollera sin verksamhet och att arbeta förebyggande är vanligt inom lagstiftning med koppling mot miljö- och arbetsmiljöområdet. Genom att samordna egenkontroll, systematiskt arbetsmiljöarbete, systematiskt strålskyddsarbete m.m. kan både tids- och arbetsmässiga vinster uppnås. Det övergripande syftet med denna lagstiftning är att minska uppkomsten av olika risker för människors hälsa och miljön! Förslag till arbetsmodell I figur 1 och texten nedan presenteras ett förslag till hur en institution kan bedriva egenkontroll. Tänk på att anpassa egenkontrollen till er undervisning och forskning och att syftet med egenkontroll är att förhindra att det uppstår skador eller olägenheter för människors hälsa eller miljön. Egenkontroll bör bedrivas regelbundet och om ni förändrar en arbetsmetod bör också egenkontrollen uppdateras. Första gången ni går igenom punkt 1-4 bör prefekten samla en grupp av personer som representerar institutionens undervisning och forskning för att diskutera vilka områden som omfattas av egenkontroll och hur den ska genomföras. Efter detta bör en eller flera personer utses att ansvara för egenkontrollen. 1. Inventera gällande lagar och tillstånd 2. Identifiera arbetsuppgifter 4. Dokumentera vid behov och enligt lagens krav Fördela ansvar Inhämta kunskap 3. Utföra arbetsuppgifter Figur 1. Förslag på arbetsmodell hur egenkontroll kan bedrivas. 1. Identifiera lagar och villkor Börja med att inventera vilka lagar och eventuella tillståndsvillkor som gäller för institutionens forskning och undervisning. Använd frågorna i tabell 1-3 som ett hjälpmedel för att avgöra om ni redan bedriver en tillräcklig egenkontroll eller om det är något som ni behöver förbättra. Observera att listan över lagstiftning inte är komplett utan anger de lagar och förordningar som flera institutioner berörs av, ni kan bedriva specifik forskning som regleras av ytterligare lagstiftning. 5

2. Fördela arbetsuppgifter och ansvar När ni identifierat vilka bestämmelser som gäller för er institution behöver ni klargöra vilka arbetsuppgifter som måste utföras, t.ex. att upprätta en kemikalieförteckning eller kontrollera att en viss utrustning fungerar. Flera av arbetsuppgifterna utför ni antagligen redan men ni behöver kanske förbättra och dokumentera vissa rutiner. Fördela de olika arbetsuppgifterna inom institutionen. Det är enklare att arbeta förebyggande och att uppfylla lagens krav ju närmare en verksamhet man befinner sig. Delegationer ska vara skriftliga och undertecknade. Den person som tar på sig en arbetsuppgift ska också förses med både befogenheter och resurser att sköta uppdraget. 3. Utför Egenkontrollen genomförs. Arbetsmetoder och rutiner ska dokumenteras. Det är en fördel om de kontroller som ska genomföras samlas på en checklista där genomförd uppgift kan bockas av, speciellt om arbetet ska utföras regelbundet och/eller kan komma att utföras av en annan person i framtiden. 4. Dokumentera Glöm inte att dokumentera delegationer, rutiner och vissa beslut. Ibland kan det vara bra att spara anteckningar från möten där ni diskuterat egenkontroll. Samla gärna de dokument som berör egenkontrollen i en pärm. Det underlättar för er själva att säkerställa att ni bedriver tillräcklig egenkontroll och när ni vid en tillsyn ska visa för myndigheten hur egenkontrollen bedrivs. Exempel egenkontroll för kemikalieinnehav. Figur 2 visar vad det kan innebära att använda arbetsmodellen för att bedriva egenkontroll när det gäller kemikalieinnehav. Texten som följer utvecklar arbetsgången. 1. Inventera gällande lagar och tillstånd FVE 7 Inst. använder kemikalier men saknar ett register över dem. 2. Identifiera arbetsuppgift Inst. behöver upprätta kemikalieregister. 4. Dokumentera Fördela ansvar Prefekt delegerar kemikalieansvar till N.N. Inhämta kunskap N.N. går kurs i Kemia. 3. Utför arbetsuppgift N.N. registrerar kemikalier i Kemia. Figur 2. Exempel egenkontroll för kemikalieinnehav. 6

1. För att starta upp arbetet med egenkontroll samlar prefekten ansvariga för forskargrupper, utbildningsprogram, en forskningsingenjör m.fl. till ett möte för att gå igenom vilka lagar och regler som gäller för verksamheten. Tabell 1 ger t.ex. FVE 7 med följande frågeställningar: Använder vi kemiska produkter eller biotekniska organismer? Har vi aktuella register över dem? Kan vi förbättra vår hantering och förvaring av kemiska produkter och biotekniska organismer? Gruppen konstaterar gemensamt att institutionen har kemikalier, men att register över dessa saknas. Dessutom skulle institutionens hantering av kemikalier kunna förbättras genom att kemikalieförrådet rensas och städas. 2. Gruppen definierar tillsammans en arbetsuppgift. Någon måste ansvara för institutionens kemikalieförråd och kemikalieregister. Prefekten utser forskningsingenjör N.N. till kemikalieansvarig. För att kunna upprätta ett bra kemikalieregister går N.N. i kurs i Kemia. 3. Efter kursen börjar kemikalieansvarige att arbeta. Kemikalieförrådet inventeras, städas och rensas. De kemikalier som ska finnas kvar läggs in i Kemia. 4. För att kraven på dokumentation ska vara uppfyllda i detta exempel behövs minnesanteckningar från mötet där det gicks igenom vilka lagar och regler som gäller för institutionens verksamhet. Prefektens delegation till kemikalieansvarige ska dokumenteras och skrivas under, tillsammans med kemikalieansvariges befogenheter och resurser för uppgiften. Slutligen är också själva Kemia en dokumentation där en aktuell lista över kemikalieinnehavet kan tas ut. 7

Tabell 1. Miljölagstiftning som berör i stort sett alla institutioner. Miljöbalken Frågor Ja / Nej / Gäller ej 1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde 2 kap. De allmänna hänsynsreglerna 1 2 kap. De allmänna hänsynsreglerna 2 2 kap. De allmänna hänsynsreglerna 3 2 kap. De allmänna hänsynsreglerna 5 2 kap. De allmänna hänsynsreglerna 6 15 kap. Avfall och producentansvar Avfallsförordningen samt förordningar om farligt avfall, batterier, elavfall, returpapper, förpackningar m.m. 26 kap. Tillsyn 19 FVE 4 FVE 5 Strävar vi efter att uppfylla miljöbalkens inledningsparagraf, speciellt punkt 1, 4 och 5? Känner vi till vilka bestämmelser som gäller för vår verksamhet? Har vi en sammanställning över dem? Kan vi visa för respektive tillsynsmyndighet att vi uppfyller gällande lagar och ev. tillståndsvillkor? Har berörda personer tillräckligt med kunskap för att hantera våra kemikalier, sköta utrustningen m.m.? Behöver några personer vidareutbildning? Finns rutiner för att introducera/informera ny personal, studenter, gästforskare etc. om arbetsrutiner och regler för institutionens verksamhet? Riskerar vår verksamhet att medföra skada eller olägenhet för människors hälsa och miljön? Har vi vidtagit tillräckliga försiktighetsåtgärder? Kan vi minska vår användning av el, värme, vatten, kemikalier eller andra produkter som vi använder? Finns det avfall som kan återanvändas eller återvinnas istället för att sorteras som brännbart? Använder vi farliga kemikalier som kan ersättas av likvärdiga, men mindre farliga kemikalier? Kan analysmetoder förändras? Kan moment i undervisningen ändras? Finns det en ansvarig person för sortering och hantering av icke-laborativt avfall? Finns det en ansvarig person för sortering och hantering av laborativt avfall? Sorteras laborativt resp. icke-laborativt avfall enligt lagstiftning och intendenturens instruktioner? Kan våra rutiner för sortering och hantering av avfall förbättras? Kan fler fraktioner sorteras? Genomför vi regelbundna kontroller av verksamheter som kan befaras ge olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön? Finns det någon som ansvarar för att nödvändiga miljöåtgärder vidtas? Finns det en eller flera personer som ansvarar för institutionens egenkontroll? Är alla delegationer fastställda och skriftliga? Får den som ska utföra en arbetsuppgift befogenheter och utbildning? Finns det rutiner för drift, underhåll och kontroll av utrustning som vid driftsstörning kan ge upphov till olägenheter för 8

Miljöbalken Frågor Ja / Nej / Gäller ej människors hälsa och miljön? Är rutinerna dokumenterade och uppdaterade? FVE 6 FVE 7 Vet alla vad man gör vid driftsstörningar i ventilation och mediaförsörjning, brand, olyckor och tillbud? Finns det rutiner för hantering av kemikaliespill? Finns det risker för människors hälsa eller miljön med vår verksamhet? Görs det regelbundna riskbedömningar? Dokumenteras riskbedömningarna? Använder vi kemiska produkter eller biotekniska organismer? Har vi aktuella register över dem? Kan vi förbättra vår hantering och förvaring av kemiska produkter och biotekniska organismer? Tabell 2. Miljölagstiftning som berör vissa institutioner. Miljöbalken Frågor Ja / Nej / Gäller ej 7 kap. Skydd av naturen Förordningar om områdesskydd, nationalparker, terrängkörning m.m. 8 kap. Särskilda bestämmelser om skydd för djur- och växtarter Förordningar om artskydd, växtskydd m.m. 9 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 13 kap. Genteknik Förordningar om GMO/GMM 14 kap. Kemiska produkter och biotekniska organismer Förordningar om kemiska produkter, bekämpningsmedel, motorbränslen, PCB, ozon m.m. Bedriver vi fältarbete i områden som omfattas av speciella bestämmelser för provtagning, terrängkörning m.m.? Bedriver vi fältarbete i områden som omfattas av speciella bestämmelser för provtagning av djur- och växter m.m.? Bedriver vi forskning om djur- och växter som omfattas av speciella bestämmelser? En samlad anmälan avseende universitetets laborativa verksamhet (kemiska och biologiska laboratorier) har gjorts av Byggnadsavdelningen. Bedriver vi verksamhet med GMO/GMM? På arbetsmiljöverkets hemsida (www.av.se) finns information om egenkontroll med anknytning till GMO/GMMverksamhet. Känner vi till de bestämmelser som berör oss? Anmälan, tillstånd etc. för innehav och användning av kemikalier, t.ex. A- och B-ämnen, narkotiska preparat, m.m. finns i tabell 3. JA 4 4 Kapitel 9 och förordningen (SFS 1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd gäller för hela universitetet eftersom vi har anmälningsplikt avseende våra kemiska och biologiska laboratorier. 9

Tabell 3. Lagstiftning med koppling till miljöområdet, berör vissa institutioner. För viss forskning krävs även tillstånd från olika myndigheter. Lagstiftning med koppling till miljöområdet. Verksamhet som kräver tillstånd. Brandfarlig vara Transport av farligt gods Tillstånd för arbete med GMO/GMM Tillstånd för radioaktivt arbete Tillstånd för kemikalier, t.ex. A- och B-ämnen, narkotiska preparat eller bekämpningsmedel Frågor Ja / Nej / Gäller ej Förvaras brandfarlig vara enligt gällande bestämmelser och villkor för dragskåp, kemikalieskåp och brandceller? Skickar vi iväg farligt gods? Anlitas en godkänd transportör? Kör vi farligt gods inom universitetet? Kör vi farligt gods till andra universitet, personer eller företag? Tar vi med oss farligt gods vid besök på andra universitet? Uppfyller vi tillståndsvillkoren? Finns det någon som är ansvarig för verksamheten? Har de som arbetar med GMO/GMM rätt utbildning? Uppfyller vi tillståndsvillkoren? Finns det någon som är ansvarig för verksamheten? Har de som utför radiologiskt arbete rätt utbildning? Har vi nödvändiga tillstånd/gjort de anmälningar som behövs för de kemikalier vi innehar och använder? 10

Bilaga. Miljöbalken, SFS 1998:950 och 1998:901 1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde (endast 1 och 3 ) 1 Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. Miljöbalken skall tillämpas så att: 1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan, 2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, 3. den biologiska mångfalden bevaras, 4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och 5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås. 3 I fråga om verksamhet som kan orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa, miljön eller andra intressen som skyddas enligt miljöbalken tillämpas utöver balken även bestämmelser i annan lag. Såvitt gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i sådana hänseenden i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön tillämpas bestämmelserna i arbetsmiljölagen (1977:1160). 2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m. (endast 1-10 ) 1 När frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens och när sådana villkor prövas som inte avser ersättning samt vid tillsyn enligt denna balk är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av detta kapitel iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för miljön. I detta kapitel avses med åtgärd en sådan åtgärd som inte är av försumbar betydelse i det enskilda fallet. 2 Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. 3 Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. 4 För verksamheter och åtgärder som tar i anspråk mark- eller vattenområden annat än helt tillfälligt skall en sådan plats väljas som är lämplig med hänsyn till 1 kap. 1, 3 kap. och 4 kap. 11

För all verksamhet och alla åtgärder skall en sådan plats väljas att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. 5 Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd skall hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. I första hand skall förnybara energikällor användas. 6 Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall undvika att använda eller sälja sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter eller organismer som kan antas vara mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt eller bioteknisk organism. 7 Kraven på hänsyn enligt 2-6 gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. När det är fråga om totalförsvarsverksamhet eller om en åtgärd behövs för totalförsvaret, skall även detta förhållande beaktas vid avvägningen. Avvägningen enligt första stycket får inte medföra att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. åsidosätts. 8 Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10 kap. I den mån det föreskrivs i denna balk kan i stället skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten uppkomma. 9 Kan en verksamhet eller åtgärd befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön, även om sådana skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått vidtas som kan krävas enligt denna balk, får verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas endast om regeringen finner att det finns särskilda skäl. En verksamhet eller åtgärd får inte bedrivas eller vidtas om den medför risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller miljön försämras avsevärt. Vad som sägs i första och andra stycket gäller inte, om regeringen har tillåtit verksamheten enligt 17 kap. 1, 3 eller 4. Lag (2002:175) 10 Om en verksamhet eller åtgärd är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt kan regeringen tillåta denna, även om förutsättningarna är sådana som anges i 9 andra stycket. Detta gäller dock inte om verksamheten eller åtgärden kan befaras försämra det allmänna hälsotillståndet. Beslut enligt första stycket får förenas med villkor för att tillgodose allmänna intressen. 12

14 kap. Kemiska produkter och biotekniska organismer (endast 2-6 ) Definitioner 2 Med kemisk produkt avses ett kemiskt ämne och beredningar av kemiska ämnen. 3 Med bioteknisk organism avses en sådan produkt som har framställts särskilt i bekämpningssyfte eller något annat tekniskt syfte och som helt eller delvis består av eller innehåller levande mikroorganismer, däribland virus, eller nematoder, insekter eller spindeldjur. 4 Med hantering av kemisk produkt eller bioteknisk organism avses en verksamhet eller åtgärd som utgörs av tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden. 5 Med kemiskt bekämpningsmedel avses en kemisk produkt som är avsedd för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. Lag (2000:119). 6 Med biologiskt bekämpningsmedel avses en bioteknisk organism som framställts särskilt för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. 26 kap. Tillsyn (endast 1 och 19 ) 1 Tillsynen skall säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. I fråga om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet som omfattas av tillstånd skall tillsynsmyndigheten även fortlöpande bedöma om villkoren är tillräckliga. Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna tillgodoses. Lag (2005:182) 19 Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön skall fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar. Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd skall också genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön. Den som bedriver sådan verksamhet skall lämna förslag till kontrollprogram eller förbättrande åtgärder till tillsynsmyndigheten, om tillsynsmyndigheten begär det. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om kontrollen. 13

30 kap. Miljösanktionsavgifter 1 En särskild avgift (miljösanktionsavgift) skall betalas av en näringsidkare som vid bedrivandet av näringsverksamhet 1. åsidosätter föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk, 2. påbörjar en verksamhet som är tillståndspliktig eller anmälningspliktig enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, utan att tillstånd har meddelats eller anmälan har gjorts, eller 3. åsidosätter tillstånd eller villkor som har meddelats med stöd av denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken. Detta gäller dock endast för sådana överträdelser för vilka regeringen har föreskrivit om avgift enligt 2. Miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Miljösanktionsavgift skall dock inte tas ut om det är uppenbart oskäligt. Miljösanktionsavgiften skall tillfalla staten. 2 Regeringen meddelar föreskrifter om de överträdelser för vilka miljösanktionsavgift skall betalas och om avgiftens storlek för olika överträdelser. När avgiftens storlek bestäms, skall hänsyn tas till överträdelsens allvar och betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen avser. Miljösanktionsavgiften skall uppgå till minst 1 000 kronor och högst 1 000 000 kronor. Förordning (2003:518) 3 Tillsynsmyndigheten beslutar om miljösanktionsavgift. Innan tillsynsmyndigheten beslutar om avgift skall den som anspråket riktas mot ges tillfälle att yttra sig. 4 Beslut om att ta ut miljösanktionsavgift skall delges verksamhetsutövaren. 5 Miljösanktionsavgift skall betalas inom trettio dagar efter det att avgiften har beslutats eller den längre tid som anges i beslutet. Beslut om miljösanktionsavgift får efter sista betalningsdagen verkställas såsom en dom som har vunnit laga kraft. 6 Miljösanktionsavgift får inte beslutas, om den som anspråket riktas mot inte inom fem år från det att förutsättningarna enligt 1 att besluta om avgift har inträffat har getts tillfälle att yttra sig. 7 Den som enligt ett beslut av en tillsynsmyndighet skall betala en miljösanktionsavgift får överklaga beslutet till miljödomstol. 8 En beslutad miljösanktionsavgift faller bort, om beslutet om avgiften inte har verkställts inom tio år från det att beslutet har vunnit laga kraft. 9 Miljösanktionsavgift skall återbetalas, om betalningsansvaret har upphävts genom beslut som har vunnit laga kraft. Ränta på miljösanktionsavgift som återbetalas enligt första stycket lämnas enligt 5 räntelagen (1975:635) för tiden från den dag avgiften betalades till och med den dag avgiften återbetalas. 10 Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om den ordning i vilken miljösanktionsavgifter skall betalas. 14

Förordning om miljösanktionsavgifter (1998:950) 1 Miljösanktionsavgift enligt 30 kap. miljöbalken skall tas ut för de överträdelser och med de belopp som anges i bilagan till denna förordning. 2 Om en näringsidkare inte upphör med en överträdelse efter det att en miljösanktionsavgift har beslutats, skall ny avgift för överträdelsen tas ut med dubbla belopp som anges i bilagan till denna förordning, dock högst en miljon kronor vid varje tillfälle. En ny avgift får beslutas endast om näringsidkaren har fått skälig tid att vidta rättelse. Förordning (2004:112) 3 Om en miljösanktionsavgift har beslutats för en överträdelse och näringsidkaren därefter upprepar en sådan överträdelse skall avgift för den nya överträdelsen tas ut med dubbla det belopp som anges i bilagan till denna förordning, dock högst en miljon kronor vid varje tillfälle. Första stycket gäller endast överträdelser som upprepas inom två år från det tidigare beslutet om miljösanktionsavgift. Förordning (2004:112) 4 Om ett vitesföreläggande har överträtts, skall miljösanktionsavgift inte tas ut för en överträdelse som omfattas av föreläggandet. 5 Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om den ordning i vilken miljösanktionsavgifter skall betalas. 6 Om ett beslut om miljösanktionsavgift efter överklagande upphäfts, ändrats eller fastställts genom en dom som har vunnit laga kraft, skall domstolen snarast skicka en kopia av domen till Kammarkollegiet och ange vilket datum domen har vunnit laga kraft. Domstolen skall på motsvarande sätt snarast underrätta Kammarkollegiet om den beslutar att ett överklagat beslut om miljösanktionsavgift tills vidare inte skall gälla, eller om ett sådant beslut om verkställighetsförbud upphävs. Förordning (2002:708) Förordning om verksamhetsutövares egenkontroll (1998:901) 1 Denna förordning gäller för den, som yrkesmässigt bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder, som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 9 eller 11-14 kap. miljöbalken. Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om att kraven i denna förordning skall gälla för vissa slag av yrkesmässigt bedrivna verksamheter som inte omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt enligt första stycket. 2 Denna förordning innebär ingen inskränkning i de krav rörande verksamhetskontroll som en tillsynsmyndighet kan ställa i ett enskilt fall eller som kan ha föreskrivits enligt annan lagstiftning. Av 1 kap. 3 miljöbalken följer att denna förordning inte reglerar frågor som rör arbetsmiljön. 3 Allmänna bestämmelser om verksamhetsutövarens kontroll finns i 26 kap. 19 miljöbalken. Vad som i denna förordning sägs om verksamhet skall i tillämpliga delar även gälla sådana åtgärder som avses 1 första stycket. 4 För varje verksamhet skall finnas en fastställd och dokumenterad fördelning av det organisatoriska ansvaret för de frågor som gäller för verksamheten enligt 1. miljöbalken, 2. föreskrifter som meddelats med stöd av miljöbalken, samt 3. domar och beslut rörande verksamhetens bedrivande och kontroll meddelade med stöd av de författningar som avses i 1 och 2. 5 Verksamhetsutövaren skall ha rutiner för att fortlöpande kontrollera att utrustning m.m. för drift och kontroll hålls i gott skick, för att förebygga olägenheter för människors hälsa och miljön. 15

Det som föreskrivs i första stycket skall dokumenteras. 6 Verksamhetsutövaren skall fortlöpande och systematiskt undersöka och bedöma riskerna med verksamheten från hälso- och miljösynpunkt. Resultatet av undersökningar och bedömningar skall dokumenteras. Inträffar i verksamheten en driftstörning eller liknande händelse som kan leda till olägenheter för människors hälsa eller miljön, skall verksamhetsutövaren omgående underrätta tillsynsmyndigheten om detta. 7 Verksamhetsutövaren skall förteckna de kemiska produkter samt biotekniska organismer som hanteras inom verksamheten och som kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt. Förteckningen skall uppta följande uppgifter om produkterna eller organismerna: 1. Produkten eller organismens namn, 2. omfattning och användning av produkten eller organismen, 3. information om produktens eller organismens hälso- och miljöskadlighet, samt 4. produktens eller organismens klassificering med avseende på hälso- eller miljöfarlighet. 8 Naturvårdsverket och Socialstyrelsen får inom sina ansvarsområden enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken meddela ytterligare föreskrifter om tillämpningen av denna förordning. Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om hur den som utövar miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken skall utöva sådan kontroll som avses i 26 kap. 19 miljöbalken. 16