Regler om vattenskyddsområden

Transkript

1 Sid 1 Regler om vattenskyddsområden Länsstyrelsen eller kommunen kan med stöd av miljöbalken förklara ett område vars vattentillgångar behöver skyddas som vattenskyddsområde. Reglerna för detta finns i 7 kap miljöbalken: 7 kap miljöbalken 21 Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt. 22 För ett vattenskyddsområde skall länsstyrelsen eller kommunen meddela sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom området som behövs för att tillgodose syftet med området. Om det behövs, får länsstyrelsen eller kommunen föreskriva att skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk för detta. Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas. Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter som den har meddelat för ett vattenskyddsområde, om det finns särskilda skäl. Innan beslut om vattenskyddsområde fattas skall länsstyrelsen eller kommunen förelägga ägare och innehavare av särskild rätt till marken att yttra sig över förslaget. Föreläggandet skall delges och tiden får inte sättas kortare än 1 månad (förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken mm). I NFS 2000:4 (Naturvårdsverkets föreskrifter om skydd mot mark- och vattenförorening vid lagring av brandfarliga vätskor) finns speciella krav för förvaring av mer än 250 liter brandfarliga vätskor inom vattenskyddsområden. I dessa föreskrifter räknas även områden för vilka kommunala föreskrifter har meddelats med stöd av 40 förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd som vattenskyddsområde. Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om skydd mot mark- och vattenförorening vid lagring av brandfarliga vätskor; NFS (2000:4) Med stöd av 26 förordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer samt efter samråd med Kemikalieinspektionen föreskriver Naturvårdsverket följande samt beslutar om följande allmänna råd. 1:3 Föreskrifterna innehåller också ytterligare krav om mer än 250 liter brandfarlig vätska hanteras inom vattenskyddsområde. som vattenskyddsområde definieras: dels mark- eller vattenområde som med stöd av 7:21 MB fastställts som skydd för en grund- eller ytvattentillgång och områden för vilka kommunala föreskrifter har meddelats med stöd av 40 FMH, dels områden som fastställts med stöd av motsvarande äldre bestämmelser 10 kap. Ytterligare krav inom vattenskyddsområde 10:1 Ytor, på vilka brandfarliga vätskor hanteras, skall utformas på ett sådant sätt att spill och läckage kan insamlas och omhändertas. 10:2 Vid påfyllningsrör för tank inom vattenskyddsområde skall informationsskylt om "vattenskyddsområde" vara uppsatt. Informationsskylten skall vara väl synlig, vara av varaktig beskaffenhet eller ha annan varaktig märkning. 10:3 Cistern eller lösa behållare med en sammanlagd lagrad volym som är större än 250 liter skall ha sekundärt skydd. Generellt krav på sekundärt skydd gäller inte cistern belägen i pannrum eller motsvarande i bostadshus och som är under kontinuerlig uppsikt.

2 10:4 Det sekundära skyddet skall rymma minst hälften av lagrad vätskevolym, dock minst den största behållarens volym, och skall vara tätt och hållbart. Det sekundära skyddet måste vara utformat så att kontroll är möjlig. 10:5 Rörledningar skall vara dubbelmantlade eller ha annat sekundärt skydd. Rörledningar i mark skall vara utan kopplingar. Rörledning (i byggnad) får ej dras i eller under golv, utan skall förläggas väl synlig. 10:6 Vid konstruktions- och tillverkningskontroll skall kontrolleras att anordningar för sekundära skydd är täta och fungerar. Undantag från konstruktions- och tillverkningskontroll gäller för anordning för sekundärt skydd, för vilken certifieringsorgan meddelat intyg om överensstämmelse enligt 6:2. 10:7 Återkommande kontroll av det sekundära skyddet skall ske enligt samma intervall som för cisterner och rörledningar. 10:8 För befintliga cisterner och rörledningar som installerats före den 6 juni 1990, och som inte har sekundärt skydd, skall återkommande kontroll ske med ett intervall av 6 år för anordningar som har ett gott korrosionsskydd, och med ett intervall av 3 år för anordningar som saknar ett gott korrosionsskydd. Protokoll skall inges till tillsynsmyndigheten. Sid 2 Inom vattenskyddsområde krävs enligt SNFS (1997:2) tillstånd från kommunens miljönämnd för spridning av bekämpningsmedel. Statens naturvårdsverks föreskrifter om spridning av kemiska bekämpningsmedel; SNFS (1997:2) Förbud mot spridning i vissa fall 14 Bekämpningsmedel får inte utan tillstånd av sådan kommunal nämnd som avses i 10 yrkesmässigt användas inom skyddsområde för vattentäkt, Tillstånd skall sökas av den som skall utföra spridningen eller, efter skriftlig överenskommelse, av den som nyttjar marken. För tillämpningen av 14 SNFS (1997:2) har Naturvårdsverket gett ut allmänna råd NFS (2000:7) (bilagda). Tillsyn Enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken, bilagans tabell A finns under punkterna A18 och A19 tillsynsansvaret preciserat. I de fall där länsstyrelsen har beslutat om vattenskyddsområdet har länsstyrelsen det operativa tillsynsansvaret. Tillsynsansvaret kan dock överlåtas på kommunen om kommunen begär det. I de fall där kommunen har beslutat om vattenskyddsområdet har också kommunen det operativa tillsynsansvaret. Detta innebär att i de fall man vid inspektion uppdagar att en verksamhet bryter mot vattenskyddsområdets föreskrifter, skall ärendet lämnas över till länsstyrelsen om det är länsstyrelsen som beslutat om vattenskyddsområdet. Den kommunala miljönämnden har i det fallet ingen möjlighet att agera utifrån föreskrifterna.

3 Sid 3 Ansvar Det finns i miljöbalkens 29 kap flera paragrafer med påföljder för den som slarvigt eller oansvarigt hanterar kemikalier inom vattenskyddsområden: Miljöbrott eller vållande till miljöstörning enligt Den som med uppsåt 1. förorenar mark, vatten eller luft på ett sätt som medför eller kan medföra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador på djur eller växter som inte är av ringa betydelse eller annan betydande olägenhet i miljön, 2. förvarar avfall eller annat ämne på ett sätt som genom förorening kan medföra hälsorisker, skador eller annan olägenhet som anges under 1, eller döms, om inte behörig myndighet har tillåtit förfarandet, eller detta är allmänt vedertaget, för miljöbrott till böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, skall gärningsmannen dömas till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har vållat eller kunnat vålla varaktiga skador av stor omfattning eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Om gärningen med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarlig, döms inte till ansvar enligt denna paragraf. 2 Den som av oaktsamhet begår gärning som anges i 1, döms för vållande till miljöstörning till böter eller fängelse i högst två år. Miljöfarlig kemikaliehantering enligt 3 3 Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt eller vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt, utan att vidta de skyddsåtgärder, produktval eller försiktighetsmått i övrigt som behövs på grund av produktens eller varans inneboende egenskaper för att hindra eller motverka skador på människor eller i miljön, döms för miljöfarlig kemikaliehantering till böter eller fängelse i högst två år. Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan utdömas enligt 1 eller 2. Otillåten miljöverksamhet 4, tex att sprida bekämpningsmedel inom ett vattenskyddsområde utan att inhämta tillstånd för detta från miljönämnden 4 Den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar eller bedriver en verksamhet eller vidtar någon annan åtgärd utan att ha inhämtat tillåtlighetsbeslut, tillstånd, godkännande eller medgivande eller gjort en anmälan som föreskrivs i denna balk eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, döms för otillåten miljöverksamhet till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot villkor som meddelats i samband med tillåtlighetsbeslut, tillstånd, godkännande eller dispens enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken eller vid omprövning av sådana tillstånd eller villkor. Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte om ansvar för gärningen kan utdömas enligt 1 eller 2. Brott mot vattenskyddsområdets föreskrifter: 8 Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 7. föreskrifter om inskränkning inom vattenskyddsområde meddelade med stöd av 7 kap. 22, Miljösanktionsavgifter Det finns inga miljösanktionsavgifter som specifikt berör vattenskyddsområden.

4 Ersättningsanspråk En viktig fråga är om en markägare har rätt till ersättning om vattenskyddsområdet leder till inskränkningar i markanvändningen. Allmänt gäller att krav som ställs inom ramen för miljöbalkens allmänna hänsynsregler inte leder till ersättningsrätt. 31 kap 4 miljöbalken lyder Sid 4 4 Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller 4. föreskrifter enligt 7 kap. 22 om åtgärder och inskränkningar som rör vattenskyddsområden, Markanvändningen skall alltså avsevärt försvåras för att markägaren skall ha rätt till ersättning. Markägaren skall kunna tåla visst intrång. Frågan är bara var gränsen går. Enligt SNFS 1997:2 är det ett generellt förbud mot att yrkesmässigt sprida kemiska bekämpningsmedel inom vattenskyddsområde. Efter att några kommuner tolkat föreskrifterna som de står reagerade naturvårdsverket och utfärdade allmänna råd (NFS 2000:7) till föreskrifterna. I de allmänna råden står att kommunerna inte skall tolka regeln i 14 : Bekämpningsmedel får inte utan tillstånd av sådan kommunal nämnd som avses i 10 yrkesmässigt användas inom skyddsområde för vattentäkt som ett generellt förbud från vilket kommunen skall avgöra om det finns särskilda skäl att medge dispens. Miljönämnden skall istället utifrån erforderligt beslutsunderlag avgöra om tillstånd kan medges eller inte och om tillstånd ges också under vilka förutsättningar detta gäller. Vidare skall den sedvanliga skälighetsbedömningen göras innan miljönämnden meddelar beslut. Oavsett naturvårdsverkets tolkning av sina egna regler, kan det hävdas att ett förbud mot spridning av kemiska bekämpningsmedel inom ett vattenskyddsområde väl faller inom miljöbalkens allmänna hänsynsregler. 2 kap 3 miljöbalken lyder: 3 Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller i miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Vi vet genom undersökningar i bland annat Skåne och Danmark att det hamnar bekämpningsmedelsrester i både ytvatten och grundvatten. Enligt miljömålet En god grundvattenkvalitet skall grundvatten bland annat ha så låga halter av föroreningar orsakade av mänsklig verksamhet att dess kvalitet uppfyller kraven för god dricksvattenkvalitet enligt gällande svenska normer för dricksvatten och kraven på God grundvattenstatus enligt EG:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). Enligt Livsmedelsverkets dricksvattenkungörelse är dricksvatten tjänligt med anmärkning om det kan påvisas rester av kemiska bekämpningsmedel. Det måste således betraktas som en skada eller olägenhet för miljön med rester av kemiska bekämpningsmedelsrester i grundvattnet. Bästa möjliga teknik i sammanhanget måste rimligen innebära en odling utan användning av kemiska bekämpningsmedel. Kommersiellt gångbara metoder för detta finns ju idag.

5 Markägaren bör emellertid få en skälig tid för omställning till alternativa odlingsmetoder. Därför kan markägaren under en övergångstid få använda vissa preparat som är dokumenterat lättnedbrytbara och ej lättrörliga. Sid 5